Wow, en dag utan duggregn, utan dis, utan en gnutta sol, kompakt mulet precis hela dagen men med lagom temperatur. Dagen som vi väntat på kom äntligen igår, söndag.
Äntligen kunde kökslandet grävas om. Undrar just om vi fått vänta så här länge något tidigare år… En vecka till första advent! Förutom grävning i landet fick jag bort en del vissna blad i rabatter och vitlöksklyftorna kom i jorden och palsternackorna kom upp ur den. Gissa om det känns i kroppen att här grävts – det känns jättebra!
Där nere fortsätter daggmaskarna sin id, de var många som blev synliga vid grävningen. Snart nog hoppas jag att de måste ta sig djupare ner för att undvika tjälen, dessa små hjälpsamma nedbrytare och jordförbättrare.
DAGGMASKEN av Harry Martinson
Vem vördar daggmasken, odlaren djupt under gräsen i jordens mull, Han håller jorden i förvandling. Han arbetar helt fylld av mull, stum av mull och blind.
Han är den undre, den nedre bonden där åkrarna klädas till skörd, Vem vördar honom, den djupe, den lugne odlaren, den evige grå lille bonden i jordens mull.
Bondbönor är lättodlade, de blir höga och klarar sig utan växtstöd. Ändå är det inget jag stoppar i jorden årligen men i år blev det av att stoppa ner en fröpåse och igår skördade jag ganska många som nu är spritade och skalade.
Förvällda och skalade bondbönor. Hälften av storleken försvinner när skalet tas bort. Skålarna på bilderna är olika stora och det kan förvilla upplevelsen av mängden. Skålarna av plast är formgivna av dansken Ole Palsby för Rosti Mepal och jag tycker mycket om dem. jag har flera olika storlekar i olika färger, inköpta på 90-talet, och jag kommer icke att plastbanta bort dem :-)
Idag åt jag till lunch en sallad där bondbönor, tomater och fetaost var några av ingredienserna. Framöver ska jag testa olika sätt att tillaga de här gröna nyttigheterna. Nästa skörd kommer nog att förvällas och frysas in. Det här var roligt.
Jag blev så förtjust i praktvädd förra säsongen. Även i år köpte jag fröer av sorterna ”Snowmaiden” och ”Black Knight”. De fick en lämpligare placering i kökslandet än förra året och kom upp i mängd och blommar relativt länge. De sena sommarbuketterna blir spensliga och luftiga om bara praktvädd används. I fröpåsen fanns även en okänd praktvädd med rödrosa blomning. SÅ fina ihop.
Det har växt i kökslandet. Det hinner hända en hel del medans man är borta. Så här tidigt har aldrig solrosorna blommat förut. Och de flesta ringblommorna har blommat över.
De egna kungsängsliljorna blommar i perennträdgården. Här rensade jag ifjol bort all besvärlig vårtörel som spridit sig hejdlöst. (Man lär sig så länge man lever vad som är gångbart och inte.) Alla liljelökar togs upp och sattes tillbaks efter den jobbiga rensningen. Nu tror jag nog att liljorna kommer att föröka sig i massor, de bildar lätt frö och självsår sig.
Längst bort i perennträdgården har röjning skett i vår. Min fina höstanemon som fått en planta av och som jag verkligen älskar, är mycket vildsint när det gäller att ta för sig. Den trivs helt klart, Men jag kände mig tvungen att föregripa att den tar över helt. Innan sommaren är slut kommer här att vara fyllt med fina växter. Även höstanemon förstås. Närmast en praktveronika som jag delat och flyttat hit. Rabatterna vid huset har fått gödsel och kompost samt en ringlande bevattningsslang.
.
I övre delen av trädgården är det grönt.
Och kökslandet ligger och väntar på gödsel och kompostjord samt rader med frön.
Liljekonvaljens strutar är höga nu.
Helgen har förutom trädgårdsarbete för oss bestått bland annat av en ornitologisk utflykt, cykelturer ut i det vackra, möbelfunderingar, fönsterrenovering och hjälp att masta på en båt.
↑ 6 juni mot väster. Nysått i kökslandet. Ovanligt sent. ↑ 27 juli mot väster. ↑ 27 juli mot öster. Hemkomna från semestern. Ruccolan och plocksallaten har växt sig för stora, tas bort och sås igen. Rädisorna hann vi äta upp före semestern. ↑ 16 aug mot väster. Framför kameran står solrosorna höööga. Dahliorna är gömda bakom rosenskära och tandpetarsilja. Det är ett litet men härligt köksland som får hönsgödsel och kompostjord före sådd, senare gräsklipp och guldvatten.
Kakelugn med jugendslingrande solrosor. Jodå, så kan man också göra.
Än behövs värme. Men den 6 juni planterade jag ut de dahlior som jag satt ner i kruka för några veckor sedan och även de som legat torrt och mörkt under hela vintern. Dahliasortimentet som odlas ökar hela tiden ska ni veta. Samma dag sådde jag i kökslandet – det är ovanligt sent men jag ser fram emot en grönskande och prunkande odling så småningom. I samma veva togs äntligen innanfönstren ut. Det har varit kyligt länge nog men nu ville jag kalla fram sommaren. Jätteskönt att det är gjort.
Mjölkrummets papptak har hunnit få en viss beväxning med mossa främst i skarvarna plus en del lavar. Vi tyckte det var dags att ta bort detta nu när det är fuktigt. Det är mekaniskt borttagning som gäller för oss, en piassavakvast och en rotborste på skaft gick bra att skrapa och skrubba bort mossan med. Sen spolades taket rent. Så var det klart. Mjölkrummet vetter mot norr eftersom mjölken skulle hållas kall utan elektricitet och taket står ofta i skugga så om några år måste vi nog göra om hela proceduren. Nu satte Halvan upp en koppartråd överst längs papptaket och kanske kan det försena påväxten när kopparjoner följer med regndroppar ner på taket. Kanhända. Jag har även skördat palsternackor i kökslandet. Jag sådde i två omgångar och det här de palsternackor jag sådde först. Palsternacka har blivit en riktig favorit och är lätt att odla här. Snickaren levererade de här skåpen på söndag (han sa sig vilja frigöra yta i snickeriet). Det är vanliga Ivar-skåp (b:80 x dj:50 x h:83) från stora möbelvaruhuset. Han har kapat dem för att få rätt arbetshöjd på skivan som ska ligga ovanpå. Så gjorde han en låg sockel. Kostnaden för stympningen är högre än skåpen i sig, haha… Tillverkningen av skivan, som ska ha hela rummets längd, påbörjas till veckan. Jag är väldigt förtjust i ivarskåpen eftersom de är gjorda av obehandlat massivt trä och upp till mej att ytbehandla. Just de här halvoljade jag efter att fotot togs. Jodå, det här är samma typ av skåp rakt upp och ner, men med djupet 30 cm, som vi hängde på väggen i entrén.
Den soliga helgen med en hel del att ta tag i efter veckor av mulet väder, gjorde att jag glömde bort att jag tänkt besöka det Gamla tryckeriet där man i helgen firade Tryckfrihetsförordning som fyller 250 år! Det svider lite att jag glömde det för det kommer inte åter.
Här sitter MrsUniversum bakom spakarna på en minigrävare som vi hyrde för några år sedan för att ställa i ordning en yta att odla köksväxter på. En yta som innan dess i tre år varit täckt med duk för att kväva hallonskotten som ville upp eftersom det tidigare varit hallonland på platsen. Här väntar landet på mer köpt matjord som levererades med lastbil. Stallgödsel levererades i traktorskopa från en granngård. Som kantskoning har vi oimpregnerade bräder och innanför bräderna, och fästa i dem, finns tunna plåtar som går djupt. Ni ser plåten skymta som den ljusare ytan på bilden ovan. De ska hålla undan ogräs som kvickrot. Och det fungerar. Strax efteråt satte vi upp spjälkade ekstolpar som spetsats och därefter bränts/kolats nertill. De är verkligen mycket hållbara. Stolparna är stöd för armeringsnät av finaste sorten som går runt hela landet. Rådjuren hålls borta. Här finns sol från det att den går upp, mitt på dagen ger träden vandrande skugga, på sommarkvällarna skuggar huset. Gångarna utgörs av oimpregnerade bräder och indelningen kan ändras från år till år. Grönkål och palsternacka är det som syns mest här på bilden. Gul lök syns närmast i bild. Så odlas allt detta som syns på följande bilder. Jag odlar både ätbart och för bukett. Förutom det som syns på bilderna har jag odlat rädisor, plocksallat och senapskål (ruccola), rödbetor, squash, persilja, sockerärtor, kålrötter, höstastrar, potatis vissa år… jag har säkert glömt något. Det var verkligen värt mödan och pengarna att ställa i ordning detta köksland. Inte är landet stort men naggande gott- det har gett mångfalt igen! Och nu ser jag fram emot årets odlingssäsong.
Jag var på växtvandring på Vallby friluftsmuseum i Västerås förra veckan. Där guidade och berättade Maria Löfgren, museiträdgårdsmästare därstädes, om bondens och torparens trädgård. Vandringen var en uppföljning av den teoretiska kursdag som Maria höll i april i länsstyrelsens regi. Kursen är kostnadsfri och kommer troligen även att gå av stapeln nästa år. Är du intresserad så spana in länsstyrelsen i Västmanlands hemsida.
Ett intressant kunnande som förmedlades var att före Linnés tid, och än senare i bondmiljö, delades växtligheten in i tre typer. De tre var rosor, kål och gräs. Just det.
Rosor det är alla blommande växter. Kål det är allt ätbart. Gräs det är allt för människor oätbart.
Detta förklarar tant Ruts namn på trädgårdsblommor som jag hörde henne säga på sin ålderdom, en benämning som för inte för så många år sedan levde kvar hemma i norr. Till exempel kallades praktlysing av Ruth för ortnamnet med tillägget rosor, t ex Färilarosor. En blommande växt från Färila. Rosenskära hade samma namn. Här ovan har vi en ”Universumros” från min odling i år.
Att lära sig odla var tidigare lika viktigt som att lära sig läsa och skriva i folkskolan under den tid då man levde av vad jorden gav. Alltså en bit in på 1900-talet. Här har vi byskolan inom Vallby museiområdet´ i Västerås med nymålat staket. Här finns bärbuskar och upphöjda odlingssängar med ätbara grödor.
Maria Löfgren driver Museiträdgårdsmästarens blogg. Gå in där och läs vettja´. Därifrån är bilden med fågelskrämman hämtad. Sådana fanns ett antal av just i skolans odlingar. Kul saker det där…
Och till slut kom vi in på att gräsmattor inte fanns före 1950-talet på landsbygdens bondgårdar och torp. Gräset var då för tiden mat till djuren och därför sköttes ytorna extensivt. Den vetskapen sitter i min kropp. Det är jag väl medveten om, just därför vill jag inte ha en kortklippt ”green” här på den gamla bondgårdens tun. De passar in i senare tidsepoker eller i andra samhällsskikt än de människor som lät uppföra denna gård under 1900-talets början.
Säsong för kronärtskockor. I Italien. För ett par år sedan provade jag på att odla dem. Det gick men de blev mindre än de på bilden. Här i vårt stränga klimat odlas de som ettåriga. Kanske blir de större nästa gång jag gör ett försök. Att testa att odla nytt är intressant. Hoppas palsternackorna, en ny bekantskap för mej i år, blir bra men fröna har ännu inte kommit i jorden då jorden är blöt av allt regnande och inte har rett sig ännu. Men snart så…
I lördags gick jag upp klockan fem för att njuta av de tidiga solstrålarna. Kökslandet lockade genom inhägnaden av armeringsnät. Det behövs för att hålla rådjur och grävlingar borta. Storbladig- och krusbladig persilja. En fådd pumpaplanta visade sig vara squash. Nu har jag tre sorter eftersom jag sådde två olika själv. En har inte ens börjat blomma trots vattning och näringstillförsel.
I helgen sådde jag rädisor och sallat inklusive senapskål (ruccola) på nytt för ytterligare skördar framöver.
Daggiga dillblad. Har sått dill i två omgångar för att skörda under lång tid. Favoritfärger den här tiden på året. Dillen blommar. Ringblommorna likaså. Buketterna kommer att bli otaliga innan frosten kommer. Fackelblomster och Mariaklocka trivs bra här på sin tillfälliga plats i hörnet men ska få komma till den rådjurssäkra blivande perennträdgården framöver, min giardino segredo som närmar sig en fullbordan :-) Det räcker inte med glest armeringsnät där de här blommorna står som ni kanske ser, det har kompletterats med hönsnät. Rådjurskiden har små söta mular som når rätt långt in i kökslandet. Bara två solrosor av säkert trettio kommer att gå i blom. Övriga blev rådjursföda.
Höstgrävning av kökslandet på lördag. Trekvartstimme max för två personer. Inget att våndas för. Maskarna var många. I vinter fryser kylan sönder de lerhaltiga klumparna. Så vackert och vilsamt det är med bar jord – plöjd åkermark eller höstgrävt land.
Efter denna grävning gick en stor del av helgen till att gruva mej för det utomordentligt trista jobb som måste göras. Sen…
På söndag blev det en resa till ett par kyrkogårdar en bit bort och däremellan cafébesök. Väl hemma stärkte vi oss med gott rotmos kokat på på egna kålrötter, kålrabbi och morötter (som jag skördade precis innan höstgrävningen) samt köpt potatis. För stärka oss, det behövde vi verkligen inför kommande jobb.
* Vi tog nämligen på söndagkväll itu med det tristaste arbete man kan ha. Skrapa ner nymålad limfärg från det pappspända taket i salen.
Detta målade vi förra helgen. Dagen efteråt såg jag mystiskt fula långsträckta bubblor på några ställen. Petade på en och därinuti var luft. Flagorna föll till golvet. Hur kul är det att upptäcka tror ni :-) #%/&(”*+(&
Jag borstade bort det som satt löst och lite till. Sen spädde jag ut färgen så den blev ännu mjölkigare och hela taket målades ånyo. Samma resultat dagen efter, ja ännu fler blåsor kom till men inga i mitten av taket.
Så här såg det ut efter andra strykningen. Ännu fler bubblor än efter första strykningen. Provskrapning är gjord i hörnet.
Vi funderade, läste byggnadsvårdslitteratur, googlade – vad i hela friden namn berodde detta på? Receptet jag använde till limfärgen var ju detsamma som jag använt både i ateljén och på spismuren i köket. Där fungerar det utan problem. Jørn Hulgaard Sørensen tipsade på facebook och vi inser att färgen måste ha varit för limsvag. Eller är patenteringen med tunn linoljefärg för blank och ”hal”?
På söndagsväll efter mörkrets inbrott tog vi tjuren vid hornen och började skrapa ner limfärgen. Då det visade sig gå bra skrapade vi hela taket på en gång. Dörren stängde vi för det dammar rätt bra. Radion stod på hög volym. En sådan här gång fungerar inte Romans Drottningholmsmusik eller annat finstämt som arbetsinspiration, nej det var gammal rockmusik som gav kraft :-)
Herreje, vi blev klara vid 20.30. Det tog bara någon timme. En översyn i dagsljus kommer att krävas, elljus är inte helt bra arbetsljus.
Anledningen till att det blev bubblor? Ja vi kan bara ha teorier och ska måla igen med förändringar. Om limfärgningen fungerar vid nästa målning, först då vill jag berätta mera. Återkommer i ämnet då vi målat igen.
Det är absolut enklast att måla i dagsljus så det blir väl målning till helgen eftersom vi arbetar med annat dygnets dagsljustimmar. Blir vi klara till jul tror ni? (Kolla i högermarginalen :-)
Finito. Till slut. Kom frosten. Fridfullt. Vilsamt. Inget gräs växer som behöver tas om hand :-)
Kökslandet brydde jag mig inte om att täcka med fiberduk igår kväll. Kålrötter, mangold, pumpor och persilja klarar sig. Solrosorna som blev bjässar detta år (3 meter och mer) ger fågelmat ett tag framåt. Två plockade jag in för ett tag sen för att kunna njuta på nära håll. Dahliaknölarna och gladiolusarna tar jag in i helgen. Senare i oktober höstgräver vi för vi har lerjord, som ifall det är grävt, fryser till småbitar under vintern.
Tack för i år alla maskar, fina jorden och alla växtvilliga frön.
Solrosorna hann slå ut fast det blev sent, nu har vi fågelmat på gång. Ni ser också hur frosten har smält i solen och droppar från bladen.
Jag gillar hösten. Jag tycker om alla årstider. Nu kan vi elda för fullt i braskamin, vedspisar och kakelugn. Vedboden är fylld. Den sköna inomhustiden börjar.
Mitt Universum 