Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Sommar på gården på 30-talet

Från väster sitter en för oss okänd flicka, därefter Lisa, David, Tore och Agnes vid ett av trädgårdsborden. Bryggeristolarna skymtar, de vars renovering färdigställs nu till midsommar. Kvinnorna har vadlånga klänningar, två småblommiga och en omönstrad mörk. Lisa har förkläde ovanpå klänningen. David har blåblus av bomull med bröstficka, sprund med knapp vid kragen. De bör vara relativt nygifta. Systersonen Tore har knäbyxor, äppelknyckarbyxor eller Knickers med en ljus stickad slipover ovanpå skjortan.

Uthuset, som jag aldrig sett i verkligheten, står där bakom med gaveln hitåt. ”Lägret” kallat, ett vagnslider om jag förstått det rätt med tillbyggd vedbod på frånsidan. Huset revs på 1970-talet och numera står vårt annex där. Tvättstuga och drängkammare med långsidan mot fotografen står kvar.

I bakgrunden skymtar en öppen bil med vindruta med en liten, nyfiken pojke och en vuxen man med vegamössa? som betraktar bilen. Fotot är taget någon gång mellan 1935 och 1940, året då Lisa dog.


2 kommentarer

Ved än en gång

Orkar ni med mer om ved?

I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.

För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.

Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?


6 kommentarer

Inga VITvaror i köket

Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag.  Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.

Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll.  Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls… 

Vedspis samt elspis och ingen spisfläkt – enbart spiskåpa med imkanal (som inte syns på fotot)

Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.

Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna  i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.

Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.

Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.

Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.

Kyl/frys längst till höger. Till vänster om detta ett utdragbart skafferi.

Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.

Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…


1 kommentar

Tilltro till byggnaden

  • Tro på byggnadens egenvärde.
  • Förstärk upplevelsekraften.
  • Underhåll varsamt för att rädda maximal materia till efterkommande.
  • Planera insatserna och upprätta ekonomiplan.
  • Använd material som åldras i samklang med sin omgivning.
  • Låt reparationen förstöras – inte originalet.
  • Få medkonsulter att förstå tankegångarna likaså hantverkare m fl.
  • Acceptera det naturliga åldrandet som en ofrånkomlig livsform. Det starkaste och perfekta är inte bäst.
Nybyggt bostadshus omkring 1910.

De här punkterna hade jag med mig från en internationell restaureringsutbildning i Rom när jag flyttade till Universumet. Jag har arbetat efter dem i allra möjligaste mån.

Här lever vi på husets villkor med skeva och sneda ytor, lutande golv, originalfönster med lösa innanfönster. Den gamla träpanelen har behållits överallt förutom på husets norrgavel, drängkammarens norrgavel och på hönshuset/ateljén.

Jag har valt linoleummattor på golv i bottenvåningen där det sedan 70-talet legat plastmattor. Innan dess låg där korkmattor vilket syns både på gamla foton och på de brädor som varit underlagsgolv. På övervåningen ligger det gamla fernissade grangolvet från 1924 kvar, det har bara strukits med fernissa igen. Här används linoljefärg, limfärg, äggoljetempera, kalkbruk (hydrauliskt och luftkalkbruk), taktegel av bränd lera, takpapp och gärna återanvändning av de gamla fönsterblecken, hängrännorna och stuprören med sina vackra koniska infästningarna. Farstukvistens gamla betonggolv med sparstenar ingjutna får vara kvar när kvisten restaureras. Den byggkonstruktionen tillhör husets byggtid.

Mitt förhållningssätt till tapeter är dock inte antikvariskt på samma sätt som de flesta bebyggelseantikvariers ser ut att vara. Papperstapeter javisst, men några med nutida mönster (köket på bottenvåningen) eller fel tidsepok och fel formgivare med tanke på att de sitter i en enkel bondgård och inte en borgerlig bostad (exempelvis William Morris mönster Willow Boughs från 1874 i köket på övervåningen). Det är alltså inte en fullständig rekonstruktion jag är ute efter när tapetsering genomförs, det är en stämning jag är ute efter.

Det som emellanåt varit det svåraste har varit att få vissa hantverkare att förstå mina tankegångar, därför är det bra att inte ha tummen mitt i handen utan kunna utföra många arbetsinsatser själv! Men i vissa delar har det också varit svårt att få min man ”med på tåget”, då har det blivit svårare att genomföra men när jag fått igenom min lösning på ett problem uttrycker han förnöjsamhet över det! Inom mitt yrke har jag också många gånger träffat privatpersoner som i mina ögon velat alltför mycket, vilket innebär förstörelse istället för förstärkning av det kulturhistoriska värdet.

Jag tycker fortfarande att min beskrivning av gården, som finns i bloggens marginal, stämmer:

Mitt Universum är en bondgård från 1910 i Mälardalen. Här pågår praktisk byggnadsvård parallellt med nyfiket undersökande av livet förr. Ett levnadssätt med viss långsamhet som ger livskvalitet utan att stänga ute omvärldens impulser. Kanske kan det kallas kulturhistorisk nutid…


6 kommentarer

Tvättstugan som ny

Nu är tvättstugan återinvigd och jag är väldigt nöjd. Utrymmet är detsamma som tidigare, alltså som då jag flyttade hit. Den större bykstugan hade avdelats med en vägg och isolerats 1979. Med vattenledningsrör var det väsentligt att göra så för att de inte skulle frysa. Den del av den gamla bykstugan som finns kvar (utanför den rödorangea dörren) är orörd – oisolerat och omålat.

För mig är det inget problem alls att tvättstugan befinner sig i en annan byggnad än bostadshuset, det är snarare en fördel. Att ha allt under samma tak och slippa gå ut hör stadslivet till och det är avslutat för min del efter 25 år i storstan.

Plattsättning med terrazzoplattor på golvet och kakel på väggarna blev den enskilt dyraste posten vid omgörningen. Därefter kom bänkskivan med mönstret Virrvarr (formgivet av Sigvard Bernadotte 1958) med klassiska eklister längs de fria kanterna.

För övrigt har vi gjort allt själva utom rörmokeri som var sista som blev klart. Det har varit roligt men tagit sin tid mest pga att ”vi inte sitter i sjön”, tillfällig placering av tvättmaskin fanns och när det gäller torkmöjligheter är de desamma som alltid. Ingen torktumlare, inget torkskåp utan tvättlina utomhus mellan äppelträden på sommaren eller på magasinet och en liten torkställning i rummet utanför den rödorangea dörren i ouppvärmt utrymme. Frystorkning vintertid fungerar bra för oss.

Diskbänksbeslaget från det gamla köket har återanvänts. Plåten är kraftig och funktionen utan anmärkning. Mer om diskbänken HÄR. Här kan vi handtvätta, plantera om krukväxter, putsa skor, gå in med leriga stövlar och tvätta oss efter en dag utomhus, hämta skurvatten när golv ska rengöras i annex eller ateljé – vilka möjligheter har inte uppenbarat sig med hjälp av den gamla diskbänken som ersatte ett litet tvättställ av porslin. Här fanns även en dusch som installerades 1979.

Nej, det är ingen radikal förändring som skett, mest nya ytskikt och den gamla diskbänken som monterats. Terrazzoplattor på golvet, väggar, tak, skåp och hyllor är målade med med solgul linoljefärg från Ottossons färgmakeri, de gamla fönstren med gräddton från samma tillverkare, vitt kakel 10×10 med glada röda fogar, ny isolerad plywooddörr (beställdes samtidigt som plywooddörrarna till annexet) som limmats med möbellinoleum på båda sidor (som blev kvar efter att bänkskivorna inne i annexet klätts med samma linoleum). Tre vanliga vägglober som belysning ger en funkiskänsla. Den gamla elektriska kallmangeln efter svärmor är ett måste och är nu återbördad till sin plats. I den har jag bytt mangelduk.

Textiltrycket ”Jamaica” formgav Birgitta Hahn för 10-gruppen 1978. Ikea, som köpte upp 10-gruppens mönster 2015, nytryckte ”Jamaica” i begränsad utgåva 2017 i kollektionen ”Avsiktlig”. Det var inget att diskutera – såklart jag köpte. Har ända sedan 10-gruppen hade sin försäljning på Gamla Brogatan i Stockholm, och senare Götgatsbacken, varit trogen kund där.

Leksandsstolar” av Lisbeth Jobs, tryckt vitt på vitt på tunn bomullsbatist, köpte jag på Jobsboden i Västanvik, Leksand, för några år sedan. Numera är boden stängd och jag är glad att jag hann göra fina inköp där. Textilier är bra att ha på lager, det är också lätt när jag numera har en hel textilkammare till godo.

Eftersom jag riktigt älskar min tvättstuga tänker jag ta fler bilder för att lägga upp men nu har det varit så mörkt att få bilder blir bra, fönstret vetter mot nordost. På sommarhalvåret är här sol från dess uppgång till sen förmiddag – men nu är det november.


3 kommentarer

Egen kompostjord

Titta vilken fin kompostjord ”Halvan” sållat fram ur nätkorgen där komposten legat ett år. Den blir mumma för köksland och rabatter. Normalt sållas den och sprids ut på våren men i höst kan den spridas ut när kökslandet grävs om.

När nätkorgen tömts ska den årsgamla komposthögen som skymtar till vänster skyfflas i nätfyrkanten innan fjolårets lövkompost hamnar där för att bereda plats för höstens hopräfsade löv. Det är i botten av den komposten som alla vackra larver av noshornsbaggar brukar finnas. Det är alltså tre steg/tre år av kompostering innan jorden sållas. Den välfungerande varmkomposten med bl a matrester skymtar till höger. Den töms först av allt och skyfflas då ner i botten av nätkorgen.

Det här kan tyckas vara gårdens skräphörna och en sådan måste få finnas på en f d bondgård. Den är guld värd. En fläderbuske och en jättehög ek skyggar området ty fukt krävs för att hålla nedbrytningsprocessen igång. Vi har låtit plåt vara kvar på husen här för att kunna låta komposterna nå väggarna utan att träpanelen bakom ska bli skadad.

Här finns bilder på en noshornsbagge och på de knubbiga larverna, som Michelingubbar faktiskt. Och i inlägget här nedanför finns en bild på en puppa av noshornsbagge, det sista stadiet innan en glänsande stor noshornsbagge blir till. Dom trivs i lövkomposten! Hur bra är inte kompostering för den biologiska mångfalden.


Lämna en kommentar

En liten åtgärd

Fodren runt lagårdsdörren fick en uppdatering i helgen. Det var en mycket enkel åtgärd som kommer att synas mest under grådisiga regndagar under höst och tidigvår då mycket ser grått och trist ut. De där dörrfodren har jag stört mig på ett par år då de syns varje gång jag kliver ut ut ateljén. Nu blev de åtgärdade. Skrapade och målade med bruten vit linoljefärg.

Att använda linoljefärg håller på att bli synonymt med att byggnadsvårda. Jag värjer mig mot detta. Att bedriva byggnadsvård är djupare filosofiskt än så. Men så klart jag använder linoljefärg en sådan här gång, samma färgtyp som fodren tidigare varit målade med (det syntes på krakeleringen).

Fönster med foder målades för några år sedan. Tycker om när allt inte görs samtidigt, att allt inte blir ”perfekt” på en och samma gång. Något år framöver ska ladugårdens övre väggdel slamfärgas röd men det får bero ett tag till. 1950-talets rödfärg duger än.

Byggnadsvård och underhåll kan vara samma sak men behöver inte vara det. Men i detta fall med målade dörrfoder blev begreppen synomyma.


Lämna en kommentar

Dalbränd trätjära

Dörrarna till drängkammare och bykstuga/tvättstuga tjärade jag i helgen. Det är en trevlig underhållsåtgärd som luktar gott och har man rutin kladdar man inte heller ner sig.

Jag använder sedan några år samma plasthandskar vid varje tjärning, samma pensel återanvänds gång på gång. Ja även samma skyddsplast nere vid mark återanvänds ;-) Tidigare förvarade jag penseln i tjärburken fastknuten i ena handtagsfästet och med endast borsten nersänkt i det svarta och locket på. Vid nästa tillfälle var det bara att fortsätta där jag slutade senast. Nu är tjäran i plåtburken slut så jag fyller på ur plastdunken och bara med den tjära som jag beräknar går åt vid varje tjärning. Penseln stoppar jag ner i en burk med vatten efteråt. Plastdunken innehåller dalbränd trätjära från Claessons trätjära.

Det gäller att tänka sig för då man passerar öppningen några dagar efteråt så man inte då kladdar ner kläder och händer :-)

Ett ”problem ”uppstod” i år då jag tvättade spetsgardinerna av bomull som sitter i fönstren på var sida om dörren. De tvättades försiktigt för hand eftersom jag märkte att de var sköra men de var helt slut och föll i trådiga trasor under tvätten. Solens strålar och åren har gjort sitt. Nu vet jag inte vad jag ska använda där, gamla spetsgardiner känns alltför värdefulla men är perfekta eftersom de släpper in behövligt dagsljus. Just de här hade ett enkelt mönster som jag trivdes med. Problemet kvarstår men löser sig väl med tiden.