Nästan som om ingenting hänt

Den här gaveln ser ut som tidigare. Men i somras målades den med ljusröd slamfärg än en gång, vindskivor och fönsterfoder målades med linoljefärg i gräddton. I månadsskiftet juni/juli pågick arbetet. Fotot togs den sista augusti.

Det enda som hänt på fasaden är att ett övre fönsterbleck på nedre fönstret (bilden) köptes in nytt. Tidigare fanns inget plåtbeslag där men det behövs kan vi konstatera. Den färdigbockade plåtbiten köptes färdigmålad och är alldeles för styvt och stelt så det ska bytas ut nästa säsong eftersom det inte ser ut som vi vill ha det. Det finns gamla plåtbleck i lager här hemma har det visat sig, av mjuk galvad järnplåt. Det kommer att se bättre ut och stämmer bättre med det restaureringssynsätt vi tillämpar.

Typ så här ser de äldre plåtarna ut som sedan målas. Det här blecket sitter under fönstret på bostadshuset och spikas i karmen. Sitter blecket ovanför fönstret spikas det i panelbrädan.

Inlagd squash i år också

Det blev inte en övermängd med squash detta år. Men alldeles lagom för att bli totalt tre stora glasbunkar med inlagd squash som är en storfavorit. Några squashbiffar blev det dock inte – en annan av mina favoriter. Nu har glasbunkarna burits ner i matkällaren där de mognar till sig.

Logen

Den stora ekonomibyggnaden byggd i vinkel har många funktioner (och många, långa väggar och takytor): ladugård med plats för kor och hästar, mjölkrum, hydroforrum, höskulle, loge för tröskning, virkesförvaring och dass. Logen har en stolpkonstruktion och fram till ungefär 1970 hade logen vasstak. Logen har en tillbyggnad med flackt tak och ingen vet när den kom till. Takets flacka vinkel gör att det här är lite av ett sorgebarn trots takplåten.

Fortfarande finns här plåtklädda fasader som kom till på 70-talet. På logens tillbyggnad fanns bakom plåten parallellsågade bräder, både cirkel- och ramsågade. Logens ursprungliga del har ramsågade bräder med vankant.

Nu är plåtarna borttagna här på tillbyggnaden och marken avjämnad. Plåtarna ska till metallskroten och väggarna ska rödfärgas med slamfärg men det får räcka med att porten har målats nu i september. Det blir härligt att börja nästa vår med att måla ljust falurött här.

Tvättstugan mera

Vi snackade om behovet av handdukshängare som inte behöver skruvas i kaklet. Sådana där med sugpropp var svårt att hitta, endast självhäftande varianter – men vilken skulle väljas? Då kommer Halvan med en öppnad förpackning från 70-talet från sina gömmor och vi skrattade gott. Vilken spariver. En av de två kvarvarande hängarna kom till pass när ny dubbelhäftande tejp ersatt den ursprungliga som tappat stinget och det kunde knappast bli bättre :-) Jag ser att formgivaren var Harry Thomasson. Underbart att detta angetts!

Handduken på hängaren är en liten sockersäck från Cuba som antagligen Agnes (1889 – 1966) sytt om till torktyg med hank. Den tryckta texten berättar att det är ”Producto de Cuba. Azucar ECA Refino”. Jag fortsätter traditionen och har sytt en handduk av en säck basmatiris. Älskar det sätt som prylar och förpackningar togs tillvara en gång i tiden.

I bakkant av de vägghängda skåpen på tvättstugans ena kortsida har jag tapetserat med kökstapeten (Decor Maisons Corretto, formgiven av Teija Bruhn) med röda linjer mot ljus botten. Den är en kontrast mot det vita kaklet med strikt röd fog som finns på motsvarande kortsida.

Tidigare inlägg om #tvättstugan

Takarbete

Några av ladugårdens överskjutande tegelpannor i nocken hade kanat ner en bit. I måndags las de till rätta igen. Samtidigt knipsades några ekgrenar bort, de som antagligen ruskat till teglen och fått dem att röra sig.

I torsdagseftermiddags hade vi den värsta regn- och blåsväder som varit under min tid i Universumet. Åskan som dånade samtidigt var en baggis i sammanhanget. Regnvatten sprutade överallt som om en vattenkanon från sydväst och sedan nordväst. Lärk-, björk- och ekgrenar formligen flög omkring. En stor gren av samma ek som första bilden föll till marken, som tur var varken på bil eller tak. Växter böjde sig eller gick av. Det blev till att städa upp. Och den kvava värmen fortsätter trots åskurladdningen. Ännu härskar rötmånaden.

Tvättstugan igen

Långt om länge kommer nu fler bilder på tvättstugan som invigdes i oktober förra året.

I tvättstugan finns tre glasglober med rak sockel monterad på vägg eftersom takhöjden är låg, träskåp Ivar från Ikea med knoppar inköpta för länge sedan eftersom jag anade att de skulle komma att passa någonstans i framtiden :-), skolkrokar i aluminium från Theofils, konsoler Ikea, hyllplan av limfog, återbrukad spegel, såpa- och tvålkopparna fanns här efter tidigare invånare, ny bänkskiva Virrvarr med eklister, terrazzoplattor på golvet. En transistorradio från 70-talet inte att förglömma ;-)

När man beställer möbellinoleum kommer det i längder med 2 meters bredd. Till bänkskivorna i annexet behövdes bara 60 cm av totalbredden så det blev en del över som passade bra att limma på tvättstugans dörr – Orange blast på insidan och Pewter på utsidan mot det omålade förrummet. Limningen gjordes av proffs. Dörren är en isolerad plywooddörr som beställdes samtidigt som dörrarna till annexet.

Det rostfria dörrtrycket, som kommer från ASSA, är detsamma som på ateljéns dörrar. Jag skulle så gärna ha återbrukat trycket med trähylsa från 60-talet som satt på den gamla dörren men fick inte till det. Roddarpinne och tryckesskruvar var för korta eftersom den nya dörren är tjockare än den gamla, hela 62 mm är den nya. Roddarpinnen var fastlödd i ena trycket, inte lös som ofta annars. Då hade det gått lätt att byta till en längre och behålla 60-talstrycket. Surt tyckte jag. Det gäller att ha tungan rätt i mun när roddarpinnar, medbringare och tryckesskruvar väljs.

När vi fått proffshjälp med att lägga terrazzogolvet, murstocken omputsad med kalkbruk och kaklet satt och fogat med rött fogbruk samt mosaik som blivit över från badrummet satt på ytan till vänster om diskbänken, var läget som på bilderna. Den befintliga ventilen till murstockens imkanal och det befintliga spjället är kvar.

Ett hål för ny tallriksventil in till apparatrummet i nya annexet syns ovanför tvättbänken, likaså håltagningar för vatten och avlopp under tvättbänken. Även de leder till apparatrummet där VA är anslutet.

Sen återstod målning av väggar och tak kvar till oss att genomföra. Plus socklar, taklister och lite inredning. Den färg jag valde blev standardkulören ”solgul” från Ottossons Färgmakeri.

Och ”tvättbänken” är det återanvända rostfria diskbänksbeslaget från 1940-talet som suttit i bostadshuset.

Det gamla fönstret med innanfönster har målats med linoljefärg. När kylan slår till sätter jag innanfönstren på plats.

Tidigare inlägg om #tvättstugan

Jag kom förbi en kornskruv

I Malingsbo i södra Dalarna finns det vackraste av spannmålsmagasin, monumentalt inplacerat i landskapet. Kornskruven är ett gjuthus 11,5 x 11,5 meter uppfört 1849.

Väggarna är gjutna av slaggstensskrot och murbruk i flyttbara träformar. En stolpställning, fristående från det gjutna skalet, finns inuti och bär spannmålsfickorna som genomkorsas av luftkanaler. I mitten löper en trappa. Murarna har 228 gluggar som har kvar sina gjutformar av svartmålat trä med fönsterbleck av gjutjärn – Malingsbo var ju en gång ett järnbruk i drift.

Arkitekten Bengt Lindroos har förtjänstfullt beskrivit magasinet i ”Ur den svenska byggnadskonstens magasin” 1989.

Fasadarbete

Fönstren på drängkammaren ska målas om. Vi fick ett ryck i torsdags och byggde upp en del av vår byggställning. Halvan tar hand om linoljemålningen. På bilderna har vindskiva och översta fönsterfodret halvoljats. Det undre fönsterfodret som ser så ok ut är i dåligt skick och kommer att bytas ut – helt eller delvis. Fönsterbågarna målas i verksta´n, där är det också svalare.

Tornseglarnas ungar piper under tegelpannorna så arbetet får ske i etapper för att inte hindra föräldrarnas matning. Jag har börjat rödfärga gaveln. Hade tänkt att göra det från stege men detta är lättsammare.

…och räcker ställningen inte till kan vindskivan nås från stege :-)

Sommar på gården på 30-talet

Från väster sitter en för oss okänd flicka, därefter Lisa, David, Tore och Agnes vid ett av trädgårdsborden. Bryggeristolarna skymtar, de vars renovering färdigställs nu till midsommar. Kvinnorna har vadlånga klänningar, två småblommiga och en omönstrad mörk. Lisa har förkläde ovanpå klänningen. David har blåblus av bomull med bröstficka, sprund med knapp vid kragen. De bör vara relativt nygifta. Systersonen Tore har knäbyxor, äppelknyckarbyxor eller Knickers med en ljus stickad slipover ovanpå skjortan.

Uthuset, som jag aldrig sett i verkligheten, står där bakom med gaveln hitåt. ”Lägret” kallat, ett vagnslider om jag förstått det rätt med tillbyggd vedbod på frånsidan. Huset revs på 1970-talet och numera står vårt annex där. Tvättstuga och drängkammare med långsidan mot fotografen står kvar.

I bakgrunden skymtar en öppen bil med vindruta med en liten, nyfiken pojke och en vuxen man med vegamössa? som betraktar bilen. Fotot är taget någon gång mellan 1935 och 1940, året då Lisa dog.

Ved än en gång

Orkar ni med mer om ved?

I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.

För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.

Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?

Inga VITvaror i köket

Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag.  Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.

Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll.  Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls… 

Vedspis samt elspis och ingen spisfläkt – enbart spiskåpa med imkanal (som inte syns på fotot)

Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.

Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna  i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.

Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.

Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.

Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.

Kyl/frys längst till höger. Till vänster om detta ett utdragbart skafferi.

Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.

Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…

Tilltro till byggnaden

  • Tro på byggnadens egenvärde.
  • Förstärk upplevelsekraften.
  • Underhåll varsamt för att rädda maximal materia till efterkommande.
  • Planera insatserna och upprätta ekonomiplan.
  • Använd material som åldras i samklang med sin omgivning.
  • Låt reparationen förstöras – inte originalet.
  • Få medkonsulter att förstå tankegångarna likaså hantverkare m fl.
  • Acceptera det naturliga åldrandet som en ofrånkomlig livsform. Det starkaste och perfekta är inte bäst.
Nybyggt bostadshus omkring 1910.

De här punkterna hade jag med mig från en internationell restaureringsutbildning i Rom när jag flyttade till Universumet. Jag har arbetat efter dem i allra möjligaste mån.

Här lever vi på husets villkor med skeva och sneda ytor, lutande golv, originalfönster med lösa innanfönster. Den gamla träpanelen har behållits överallt förutom på husets norrgavel, drängkammarens norrgavel och på hönshuset/ateljén.

Jag har valt linoleummattor på golv i bottenvåningen där det sedan 70-talet legat plastmattor. Innan dess låg där korkmattor vilket syns både på gamla foton och på de brädor som varit underlagsgolv. På övervåningen ligger det gamla fernissade grangolvet från 1924 kvar, det har bara strukits med fernissa igen. Här används linoljefärg, limfärg, äggoljetempera, kalkbruk (hydrauliskt och luftkalkbruk), taktegel av bränd lera, takpapp och gärna återanvändning av de gamla fönsterblecken, hängrännorna och stuprören med sina vackra koniska infästningarna. Farstukvistens gamla betonggolv med sparstenar ingjutna får vara kvar när kvisten restaureras. Den byggkonstruktionen tillhör husets byggtid.

Mitt förhållningssätt till tapeter är dock inte antikvariskt på samma sätt som de flesta bebyggelseantikvariers ser ut att vara. Papperstapeter javisst, men några med nutida mönster (köket på bottenvåningen) eller fel tidsepok och fel formgivare med tanke på att de sitter i en enkel bondgård och inte en borgerlig bostad (exempelvis William Morris mönster Willow Boughs från 1874 i köket på övervåningen). Det är alltså inte en fullständig rekonstruktion jag är ute efter när tapetsering genomförs, det är en stämning jag är ute efter.

Det som emellanåt varit det svåraste har varit att få vissa hantverkare att förstå mina tankegångar, därför är det bra att inte ha tummen mitt i handen utan kunna utföra många arbetsinsatser själv! Men i vissa delar har det också varit svårt att få min man ”med på tåget”, då har det blivit svårare att genomföra men när jag fått igenom min lösning på ett problem uttrycker han förnöjsamhet över det! Inom mitt yrke har jag också många gånger träffat privatpersoner som i mina ögon velat alltför mycket, vilket innebär förstörelse istället för förstärkning av det kulturhistoriska värdet.

Jag tycker fortfarande att min beskrivning av gården, som finns i bloggens marginal, stämmer:

Mitt Universum är en bondgård från 1910 i Mälardalen. Här pågår praktisk byggnadsvård parallellt med nyfiket undersökande av livet förr. Ett levnadssätt med viss långsamhet som ger livskvalitet utan att stänga ute omvärldens impulser. Kanske kan det kallas kulturhistorisk nutid…

Tvättstugan som ny

Nu är tvättstugan återinvigd och jag är väldigt nöjd. Utrymmet är detsamma som tidigare, alltså som då jag flyttade hit. Den större bykstugan hade avdelats med en vägg och isolerats 1979. Med vattenledningsrör var det väsentligt att göra så för att de inte skulle frysa. Den del av den gamla bykstugan som finns kvar (utanför den rödorangea dörren) är orörd – oisolerat och omålat.

För mig är det inget problem alls att tvättstugan befinner sig i en annan byggnad än bostadshuset, det är snarare en fördel. Att ha allt under samma tak och slippa gå ut hör stadslivet till och det är avslutat för min del efter 25 år i storstan.

Plattsättning med terrazzoplattor på golvet och kakel på väggarna blev den enskilt dyraste posten vid omgörningen. Därefter kom bänkskivan med mönstret Virrvarr (formgivet av Sigvard Bernadotte 1958) med klassiska eklister längs de fria kanterna.

För övrigt har vi gjort allt själva utom rörmokeri som var sista som blev klart. Det har varit roligt men tagit sin tid mest pga att ”vi inte sitter i sjön”, tillfällig placering av tvättmaskin fanns och när det gäller torkmöjligheter är de desamma som alltid. Ingen torktumlare, inget torkskåp utan tvättlina utomhus mellan äppelträden på sommaren eller på magasinet och en liten torkställning i rummet utanför den rödorangea dörren i ouppvärmt utrymme. Frystorkning vintertid fungerar bra för oss.

Diskbänksbeslaget från det gamla köket har återanvänts. Plåten är kraftig och funktionen utan anmärkning. Mer om diskbänken HÄR. Här kan vi handtvätta, plantera om krukväxter, putsa skor, gå in med leriga stövlar och tvätta oss efter en dag utomhus, hämta skurvatten när golv ska rengöras i annex eller ateljé – vilka möjligheter har inte uppenbarat sig med hjälp av den gamla diskbänken som ersatte ett litet tvättställ av porslin. Här fanns även en dusch som installerades 1979.

Nej, det är ingen radikal förändring som skett, mest nya ytskikt och den gamla diskbänken som monterats. Terrazzoplattor på golvet, väggar, tak, skåp och hyllor är målade med med solgul linoljefärg från Ottossons färgmakeri, de gamla fönstren med gräddton från samma tillverkare, vitt kakel 10×10 med glada röda fogar, ny isolerad plywooddörr (beställdes samtidigt som plywooddörrarna till annexet) som limmats med möbellinoleum på båda sidor (som blev kvar efter att bänkskivorna inne i annexet klätts med samma linoleum). Tre vanliga vägglober som belysning ger en funkiskänsla. Den gamla elektriska kallmangeln efter svärmor är ett måste och är nu återbördad till sin plats. I den har jag bytt mangelduk.

Textiltrycket ”Jamaica” formgav Birgitta Hahn för 10-gruppen 1978. Ikea, som köpte upp 10-gruppens mönster 2015, nytryckte ”Jamaica” i begränsad utgåva 2017 i kollektionen ”Avsiktlig”. Det var inget att diskutera – såklart jag köpte. Har ända sedan 10-gruppen hade sin försäljning på Gamla Brogatan i Stockholm, och senare Götgatsbacken, varit trogen kund där.

Leksandsstolar” av Lisbeth Jobs, tryckt vitt på vitt på tunn bomullsbatist, köpte jag på Jobsboden i Västanvik, Leksand, för några år sedan. Numera är boden stängd och jag är glad att jag hann göra fina inköp där. Textilier är bra att ha på lager, det är också lätt när jag numera har en hel textilkammare till godo.

Eftersom jag riktigt älskar min tvättstuga tänker jag ta fler bilder för att lägga upp men nu har det varit så mörkt att få bilder blir bra, fönstret vetter mot nordost. På sommarhalvåret är här sol från dess uppgång till sen förmiddag – men nu är det november.