Badrummet ute i annexet har ljus.
Terrazzo och mosaik är de allra mest lättstädade material man kan tänka sig.
Solbad
Kategori: UTHUS
Klinka och hasp
En plats blir allt mindre hemort ju fler tiondevåningar den får. Hur många våningar har bybon?
Just det.
Per Helge, ur ”Kråkskuggor” 1987
Snö och spetsrosor
Den förra omgången av tvättstugans spetsgardiner föll sönder – solljus gör bomullsspets väldigt skör med tiden. Då tog jag ett par gardinkappor av spets, klippte upp kanalen och satte upp dem för tvillingfönstren. Som frostrosor så här på vintern :-)
Om det fanns tygstycken för rutorna då här var bondgård skulle jag bra gärna vilja veta. Att ha gardiner i uthusfönstren var inte norm.
Gråmysigt
I denna våldsamt ”gråmysiga” tid där solen inte synts till på minst två veckor visar jag några färgglada saftflaskor igen. I tvättstugan har jag ställt några gul/rosa/orange plastflaskor som innehållit outspädd saft från Önos. De är från 60-talet och de hittades kastade i utrymmet under redskapsboden. Det var den tidens sophantering.
Men ser ni – jag har fått en till saftflaska men i turkos färg. Det var en kompis som hälsade på och såg de där gamla saftplastflaskorna och påminde sig att hon också hade en. Den fick jag till samlingen och det tackar jag så mycket för. Kul!
På Wikipedia läser jag bakgrunden till namnet Önos. 1903 grundade Ragnar Wollin för produktion av bl a vin. Namnet Önos är hämtat från den grekiska mytologin. Vinguden Dionysos gav en vinranka till den grekiska kungen Oineus, som betyder vin på grekiska. Oineus uttalas Önos på skånska. Det är också förklaringen till kronan på logotypen. Kul kunskap!
I fläderblommors tid
Det blev mycket rödfärgning denna sommar. Tvättstugans södervägg rödfärgades, dörrarna tjärades och vita snickerier målades med linoljefärg..
Rödfärgning på
Logens gamla tillbyggnad mot väster befriades från röd plåt och slamfärgades med ljus Falu rödfärg. Det går fort och är roligt att måla med slamfärg, det går fort. Det som tar tid är beslutet att börja måla :-) Från gårdstunet syns bara en del av logens vägg, en fläderbuske skymmer resten men nu lyser hela väggen rödare och grannare än förr. Fläderbusken blommade då jag målade. Den står perfekt vid lövkomposten under eken och skänker skugga åt komposten så den inte blir alldeles uttorkad en varm sommar.
Vårt hus i norr målades med ljusröd slamfärg utan linolja. Det blev väldigt vackert och var lekande lätt. Och kul.
Enkelhet
Sädesmagasinet smyckades med gröna blad även i år. Ormbunkar, grässtrån och det allra enklaste var gröna tomglas med en vinranka i varje. Enklare kan det inte bli. På fotot skymtar olika kvinnoredskap i bakgrunden – sådant som hör ihop med textil produktion.
Kardstol, härvel, garnvinda och vad nu redskapet till vänster med spolar kallas. Det känner jag inte heller till hur det används – en brist i mitt kulturhistoriska textilkunnande. De här redskapen här inte hemma på ett sädesmagasin men står förvarade där. De är vackert trärena som magasinets interiör.
Även i köket härskar enkelheten i form av gröna bladbuketter.
Då jag plockade gröna blad till midsommarutsmyckning hittade jag ett liljekonvaljblad som jag tycker var ovanligt. Konvalj med tre blad ur samma stjälk. Aldrig sett förr.
Tjärat och målat
Projektet ta hand om tvättstugans och drängkammarens fasad mot gården avslutades igår. Ett lättsamt arbete för mig som bara strök slamfärg och trätjära. Halvans linoljefärgsmålande tog lite längre tid med skrapning, halvoljning och och torkning mellan de två strykningarna med vit färg (Ottossons vit gräddton). Ena dörren tjärade jag dagen före midsommarafton eftersom jag ville ha doften av tjära i luften. Den andra hanns inte med då, den strök jag alltså igår kväll.
Så här såg det ut under hand. Visst blev det en viss skillnad men inte på något sätt föränderligt. Som vi vill ha det – vanligt underhåll.
Det är dörrarna som underhållet märks tydligast på. Passade på att fota innan allt var färdigstruket.
Målningsarbete pågår
Så drog vi igång med ett nytt projekt, det bara blev så. Jag tänkte tjära dörrarna till tvättstuga och drängkammare men det hela utökades och beslutet blev att Halvan skrapar och målar dörr- och fönsterfoder med linoljefärg, jag slamfärgar innan sista vita slutstrykningen för att rödfärg inte ska skvittra på det vita. Därefter tjärar jag portarna. Teamwork.
Med en gård finns det alltid något att ta tag i.
Det är kul när man inte behöver jäkta och kan ta paus när andan faller på. Betrakta tranparet, buskskvättorna, tofsviporna och kråkorna, ormvråken och bruna kärrhöken i kikaren. Tornseglarna svischar förbi i olika konstellationer, kikaren gör ingen nytta för det går så fort.
Kvittrande ladusvalor
Det här kvittret gör mig glad. Ett härligt sällskap när man jobbar i denna byggnad med stolpverkskonsruktion. Snart nog lär minst två par ladusvalor (Hirundo rustica) häcka här inne. Tänk att de hittar tillbaka just hit efter övervintring i södra Afrika. Att de bajsar på golvet är dem förlåtet, vi brukar täcka av under deras bon.
Jobb Jobb Jobb :-)
Järnplåtar från logens baksida är till stor del borttagna nu, alltså den del där byggnadsställning syns. Längre till höger finns ingen brädfodring kvar bakom plåten så denna del får vänta. Inte kör vi till en byggvaruhandel och köper parallellsågade bräder att spika upp där så den delen får vänta lite.
Logen (och ladugården) i vinterskrud.
Så här ser brädfodringen ut på den del av logen där plåten långt tillbaka togs bort. Den gillar vi.
Försiktigt takdropp
Mattias med sitt blida skägg lockar barnen bakom vägg
Idag har Mats och Mattias namnsdag. Det droppar något lite från mjölkkammarens papptäckta tak, jag såg två fallande droppar när jag dokumenterade rörligt nedan. Men mest syns de droppar som frusit till is under natten.
Släpljus på en vägg i februari
RÖDFÄRG Sedan vi byggt oss ett uthus med egna händer Vilket skänker en fröjd som är större än diktens fröjd Köpte vi Falu rödfärg i färdigkokt skick i torra paket som vi blandade ut med vatten. Vi rörde behändigt ihop en försvarlig pyts av en ljuvlig nyans, mörk såsom kaffrers blod, djup såsom Småland och tjock såsom havresoppa. Och vi doppade sakta en droppande borste däri och strök några drag på det vita behagliga träet. O, aldrig var Rembrandt i skapandet så suverän, aldrig var Giotto så stor eller Goya så mäktig. Ty vi skapade icke som dessa en tavla på duk utan vi kolorerade själva verkligheten. Landskapet ändrade kynne, skogen och sjön fick ny gestalt alltmedan vi borstade stugan. Den står under himlens moln som en djupröd prick, ett det mänskligas utropstecken bland björkar och vass och fyller vår själ med sin hållbara svenska skönhet. 22 juli 1955 Alf Henriksson Ur Minsann. Vers från många år. 1976
Badrummet
Badrummet blev klart i slutet av 2016. Fortfarande gillar jag det lika mycket som då. Det är lättskött och lättstädat, trivsamt ljust och har slittåliga material. Så här beskrev jag badrummet när det stod klart:
Sol, frost och snö
En vanlig dag. Inget speciellt. Allt går sin gilla gång. Förmiddagskaffe väntar om en timme. Har lite träningsvärk efter gårdagskvällens tabata. En alldeles vanlig dag. Inget speciellt.
Men – snön ligger kvar, det är – 10 grader utomhus. En perfekt dag. En strimma av solens bleka strålar når gårdstunet och solen lyser på bostadshuset som är perfekt placerat i förhållande till alla uthus och träd. Solen når in på vintern då lövträdens grenar är kala och på sommaren skuggar lövträden på ekkullen så att det inte blir alltför varmt inomhus. Här behövs ingen mekanisk ventilation. Där inne är huset indelat i tempererade zoner under vintern. Kallast i farstun, varmast i kök och kammare. Svalt i sal och sovrum. Det är faktiskt trivsamt att leva så.
”Det är kylskåp i luften/inte kallt kanske/men vitt/och tungt”
Martti Soutkari
Mitt Universum 