Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

En lastbil kom lastad…

Något är på gång här, det enda som är att säga är att det kommer att dröja innan det är klart.

Det var knökigt för bilen att vända men chauffören lyckades med att med försiktighet vända utan att skada husen. Skickligt.


3 kommentarer

Steg av natursten

Detta är foton på hönshuset som det såg ut strax efter flytten hit. Men det är stenarna framför dörren som jag vill visa före och efter bilder på.

Är så oändligt glad över de där stenarna. Visst har en hel del förändrats när hönshuset blev arbetsateljé men den gamla lokala lösningen med naturstenar finns kvar, stenarna ligger i samma ordning som förr framför den ”nya” men återbrukade dörren. Nivån från översta stenen till golvet inomhus blev högre med nytt isolerat träbjälklag jämfört med det gamla betonggolvet. En ”träbrygga” byggdes som extra steg och mellandel.

Innertaket låg horisontellt precis över dörren med knappt 2 meters takhöjd. När det togs bort fick fem ”nya” recyclade fönster plats i högsta delen av ”snedlutan”, det vill säga pulpettaket. Rummet blev så mycket ljusare och upplevelsen blev ett mycket större rum fastän kvadratmeterytan är densamma som tidigare.


3 kommentarer

Fönsterfoder – inte självklart om jag får välja

Jag har några gånger på bloggen nämnt att en funktionalist finns i mig trots att jag nu bor i ett hem av modell ä. Ett hem med spegeldörrar, spröjsade fönster, fönsterfoder, golvsocklar och taklister – samtliga rikt profilerade. Men som barn befann jag mig i en funkismiljö – det kan kanske förklara mitt positiva förhållande till funkisen?!

Det är omständigare att bygga listlöst, tar längre tid eftersom allt måste vara så precist, brädor måste kapas exakt på millimetern eftersom inget foder täcker springan mellan fönsterkarm och vägg och så vidare. Fönster som jag ritar till mig själv i Universumet har inga rundade profiler, enbart fasade ytor som mildrar ljuset som strömmar in och förhindrar skarpa motljuseffekter.

Hur glad blev jag inte då en av besökarna i ateljén konstaterade detta och pekade på detaljer som krävde precision vid byggandet. En byggande person som ville veta tankarna bakom utförandet. Som förstod mitt nedlagda tankearbete före och under byggandet och som även insåg den extra tid som lagts ned på dessa detaljer jämfört med standardbyggprojekt. I ateljén finns varken taklister, fönsterfoder eller golvsocklar.

I badrummet i nya annexet har jag valt samma typ av lösning men väggmaterialen är puts och mosaik. Här anlitades en byggnadsfirma. Alltså – har jag inget befintligt att anknyta till väljer jag väldigt gärna lösningar utan foder/lister.

Helt släta ytor är inget behov för mej även om funkisen har kommit att betraktas som en maskinell arkitekturstil, ett avståndstagande från arts and crafts. Men jag tycker på inget sätt att det är fel om handens verk syns.


Lämna en kommentar

Gångbrädor

Brädorna som använts sedan 00-talets början byttes ut i augusti. De var inte tryckimpregnerade men höll ändå länge nog där de legat direkt mot lerjorden. Självklart är inte heller de nya tryckimpregnerade.

Jag föredrar en enkel lösning mellan uthusen, något som kan upplevas hemmahörande på en bondgård. Två brädor bildar en gång. En sådan gång krävs under tidigvår och senhöst då marken blir lerig men brädorna ligger kvar året om. Betongplattor hör inte hemma som plattgång just här och till exempel kalksten eller skiffer blir för ”fint”, för mycket villatomt. Här vill jag nogsamt behålla upplevelsen av enkel bondgård.

Utanför ateljén löper på entrésidan en ”brygga” av trä med bredden 70 cm. Mitt för dörren ligger de utflyttade och ursprungliga naturstenarna som bildar entrétrappa. Vid dörren finns en lodrät stör istället för räcke att hålla sig i för den som så behöver.

Jag tycker mycket om trä som gångar på tomter, i trädgårdar, i offentliga miljöer och har skrivit om det tidigare på bloggen:


Lämna en kommentar

Stadga upp timmervägg

Att staga upp en lutande timmerstomme.

Ny lärdom: en lutande liggtimrad vägg kan stagas upp på det sätt som fotona visar. Ni ser förstötarna (urtagen i stockarna) och inser kanske åt vilket håll väggen lutar. Så roligt att få nya lärdomar serverade genom besök på gammal gård.


2 kommentarer

Cirkelsågning

När ateljén skulle omhändertas behövdes 1″ tjocka sågade brädor med olika bredder. De gamla brädorna från 20-talet var cirkelsågade och nya behövdes av samma slag, de skulle spikas på tak och väggar.

Jag är glad åt att vi hade ett litet sågverk med cirkelsåg i närheten då, Arnes såg. Brädorna skulle inte vara spontade eftersom de befintliga inte var det. Därför är springorna mellan bräderna lite ojämna och mycket tydliga, precis som eftersträvades.

Taket en solig morgon.
Cirkelsågar ersatte ramsågar i början av 1900-talet.

Man ser den rundade spåren efter cirkelsågen. Några sågtänder skränkte Arne för min skull, för att få ett lite tydligare spår efter klingan. Han förstörde alltså den inställning som var gjord för att få en så slät yta som möjligt.

Uthuset hade ursprungligen ett lågt undertak. Det togs bort och ett lutande innertak som följer yttertaket blev följden. Fem stycken recyclade, högt sittande fönster placerades högst upp och rummet blev ljust och luftigt. Entrédörren sitter på samma ställe som tidigare men byttes ut. Fondväggen, högväggen, målades med röd slamfärg som är egenkokt med ljusrött pigment från Falu koppargruva. För övrigt ströks väggar och tak med egenblandad limfärg med krita som pigment.

Före.
Lågt undertak för att hålla värmen vintertid. Ingen extravärme behövdes för djuren.
Efter.
Både inner- och yttertak har samma lutning.

Röd-vita hörnet som är min signatur, här i decembersol.

Förslaget till transformation, till ny funktion.


Lämna en kommentar

Sommarens mitt

 

Lite kallt var det allt på sommarmitten, men uppehåll. Inne i magasinet var det varmt och solen visade sig på kvällen och förgyllde rummet.

Det var svårt att hitta ängsblommor och gräsvippor till dukningen, gräset står brungult på gården. Utblommat och övermoget. Det gröna fick bli ormbunksfång och vinrankor. Blomsterfägringen i rabatterna var inte så alltför riklig i år – nickande vallmoblommor i rött, vitt och rosa plockade jag in. Vinrankorna i flytande blått på tallrikarnas bräm fick utgöra blomsterkransar till oss midsommarfirare.

 


2 kommentarer

Minnesmärke


Ser ni den gråbruna plåtytan ovanför fönstret på sädesmagasinet? Det är en medvetet sparad plåt av den sort som hela magasinsbyggnaden var täckt med då jag flyttade hit. Det såg inte alls kul ut. Plåtinklädnaden är sedan länge avlägsnad, fasaderna slamfärgade i rött precis som tidigare, ordningen är återställd. Men jag ville ha kvar ett fragment av hur det såg ut en gång. Därför sitter plåtbiten där överst på gavelspetsen. För att påminna om hur det en gång var och vad som trots allt har gjorts.

Det kan ju tilläggas att nästan alla hus här i Universumet var inplåtade, men de övriga med röd plåt. I ett par decennier har plåten faktiskt skyddat panelen, under den tid som gården inte var permanent bebodd.


1 kommentar

Tjärade ytor

Härom veckan visades något som jag tyckte var märkligt i ett av programmen i serien ”Det sitter i väggarna”. Porten till en äldre timrad tionde-lada skulle tjäras. Jamen, det är ju inte alls märkligt i sig. Men byggnadsantikvarien började med att skrapa bort de lager med tjära som var påstruken sedan länge. Jag antar att det var trätjära, något annat nämndes inte. Därefter penslades ny tjära på.

Min uppfattning är att trätjärade ytor skyddar underliggande trä allt bättre och bättre ju tjockare lager tjära som kommer därpå. Skrapa behöver man göra först om t ex stenkolstjära använts, eller för den delen svart målarfärg. Stenkolstjära kan göra att träet under kan rötskadas. Men att detta skulle vara anledningen till skrapningen sades inget om, så därför blev förvåningen stor över bortskrapningen.

Här ger tjäran bra skydd, ett tjockt och många lager på en klockstapel. Droppbildningar är inget problem utan snarare ett bra skydd då det gäller trätjära på träytor. Skrapning undanbedes.

Tjärad kyrkport. Längst till höger syns det att det är tjärat i många lager.



De tre nedersta bilderna är från de egna portarna. Här på gården finns fyra som jag brukar tjärstryka. Jag önskar mig ett tjockt skyddande skikt med tiden. Tjärningen genomförs en varm sommardag men helst inte med direkt solsken på portarna, för då flyter tjäran lättare neråt och bort. Burken med trätjära låter jag dock stå en tid innan direkt i solgasset för uppvärmning.


1 kommentar

Haspen på


Titta vilket fint urtag i dörrfodret för att kunna lägga haspen på och stänga dörren till utedasset. Det var en liten notering jag gjorde under en utflykt till ett kulturreservat i Mellansverige.  Bilden visar också att även det vi idag anser är ”felaktiga material” (färgtyp och dörrblad) kan ha kulturhistoriskt värde.