Mattias med sitt blida skägg lockar barnen bakom vägg
Idag har Mats och Mattias namnsdag. Det droppar något lite från mjölkkammarens papptäckta tak, jag såg två fallande droppar när jag dokumenterade rörligt nedan. Men mest syns de droppar som frusit till is under natten.
RÖDFÄRG Sedan vi byggt oss ett uthus med egna händer Vilket skänker en fröjd som är större än diktens fröjd Köpte vi Falu rödfärg i färdigkokt skick i torra paket som vi blandade ut med vatten. Vi rörde behändigt ihop en försvarlig pyts av en ljuvlig nyans, mörk såsom kaffrers blod, djup såsom Småland och tjock såsom havresoppa. Och vi doppade sakta en droppande borste däri och strök några drag på det vita behagliga träet. O, aldrig var Rembrandt i skapandet så suverän, aldrig var Giotto så stor eller Goya så mäktig. Ty vi skapade icke som dessa en tavla på duk utan vi kolorerade själva verkligheten. Landskapet ändrade kynne, skogen och sjön fick ny gestalt alltmedan vi borstade stugan. Den står under himlens moln som en djupröd prick, ett det mänskligas utropstecken bland björkar och vass och fyller vår själ med sin hållbara svenska skönhet. 22 juli 1955 Alf Henriksson Ur Minsann. Vers från många år. 1976
Badrummet blev klart i slutet av 2016. Fortfarande gillar jag det lika mycket som då. Det är lättskött och lättstädat, trivsamt ljust och har slittåliga material. Så här beskrev jag badrummet när det stod klart:
En vanlig dag. Inget speciellt. Allt går sin gilla gång. Förmiddagskaffe väntar om en timme. Har lite träningsvärk efter gårdagskvällens tabata. En alldeles vanlig dag. Inget speciellt.
Men – snön ligger kvar, det är – 10 grader utomhus. En perfekt dag. En strimma av solens bleka strålar når gårdstunet och solen lyser på bostadshuset som är perfekt placerat i förhållande till alla uthus och träd. Solen når in på vintern då lövträdens grenar är kala och på sommaren skuggar lövträden på ekkullen så att det inte blir alltför varmt inomhus. Här behövs ingen mekanisk ventilation. Där inne är huset indelat i tempererade zoner under vintern. Kallast i farstun, varmast i kök och kammare. Svalt i sal och sovrum. Det är faktiskt trivsamt att leva så.
”Det är kylskåp i luften/inte kallt kanske/men vitt/och tungt”
Martti Soutkari
Den här gaveln ser ut som tidigare. Men i somras målades den med ljusröd slamfärg än en gång, vindskivor och fönsterfoder målades med linoljefärg i gräddton. I månadsskiftet juni/juli pågick arbetet. Fotot togs den sista augusti.
Det enda som hänt på fasaden är att ett övre fönsterbleck på nedre fönstret (bilden) köptes in nytt. Tidigare fanns inget plåtbeslag där men det behövs kan vi konstatera. Den färdigbockade plåtbiten köptes färdigmålad och är alldeles för styvt och stelt så det ska bytas ut nästa säsong eftersom det inte ser ut som vi vill ha det. Det finns gamla plåtbleck i lager här hemma har det visat sig, av mjuk galvad järnplåt. Det kommer att se bättre ut och stämmer bättre med det restaureringssynsätt vi tillämpar.
Typ så här ser de äldre plåtarna ut som sedan målas. Det här blecket sitter under fönstret på bostadshuset och spikas i karmen. Sitter blecket ovanför fönstret spikas det i panelbrädan.
Det blev inte en övermängd med squash detta år. Men alldeles lagom för att bli totalt tre stora glasbunkar med inlagd squash som är en storfavorit. Några squashbiffar blev det dock inte – en annan av mina favoriter. Nu har glasbunkarna burits ner i matkällaren där de mognar till sig.
Den stora ekonomibyggnaden byggd i vinkel har många funktioner (och många, långa väggar och takytor): ladugård med plats för kor och hästar, mjölkrum, hydroforrum, höskulle, loge för tröskning, virkesförvaring och dass. Logen har en stolpkonstruktion och fram till ungefär 1970 hade logen vasstak. Logen har en tillbyggnad med flackt tak och ingen vet när den kom till. Takets flacka vinkel gör att det här är lite av ett sorgebarn trots takplåten.
Fortfarande finns här plåtklädda fasader som kom till på 70-talet. På logens tillbyggnad fanns bakom plåten parallellsågade bräder, både cirkel- och ramsågade. Logens ursprungliga del har ramsågade bräder med vankant.
Nu är plåtarna borttagna här på tillbyggnaden och marken avjämnad. Plåtarna ska till metallskroten och väggarna ska rödfärgas med slamfärg men det får räcka med att porten har målats nu i september. Det blir härligt att börja nästa vår med att måla ljust falurött här.
Vi snackade om behovet av handdukshängare som inte behöver skruvas i kaklet. Sådana där med sugpropp var svårt att hitta, endast självhäftande varianter – men vilken skulle väljas? Då kommer Halvan med en öppnad förpackning från 70-talet från sina gömmor och vi skrattade gott. Vilken spariver. En av de två kvarvarande hängarna kom till pass när ny dubbelhäftande tejp ersatt den ursprungliga som tappat stinget och det kunde knappast bli bättre :-) Jag ser att formgivaren var Harry Thomasson. Underbart att detta angetts!
Handduken på hängaren är en liten sockersäck från Cuba som antagligen Agnes (1889 – 1966) sytt om till torktyg med hank. Den tryckta texten berättar att det är ”Producto de Cuba. Azucar ECA Refino”. Jag fortsätter traditionen och har sytt en handduk av en säck basmatiris. Älskar det sätt som prylar och förpackningar togs tillvara en gång i tiden.
I bakkant av de vägghängda skåpen på tvättstugans ena kortsida har jag tapetserat med kökstapeten (Decor Maisons Corretto, formgiven av Teija Bruhn) med röda linjer mot ljus botten. Den är en kontrast mot det vita kaklet med strikt röd fog som finns på motsvarande kortsida.
Tidigare inlägg om #tvättstugan
Några av ladugårdens överskjutande tegelpannor i nocken hade kanat ner en bit. I måndags las de till rätta igen. Samtidigt knipsades några ekgrenar bort, de som antagligen ruskat till teglen och fått dem att röra sig.
I torsdagseftermiddags hade vi den värsta regn- och blåsväder som varit under min tid i Universumet. Åskan som dånade samtidigt var en baggis i sammanhanget. Regnvatten sprutade överallt som om en vattenkanon från sydväst och sedan nordväst. Lärk-, björk- och ekgrenar formligen flög omkring. En stor gren av samma ek som första bilden föll till marken, som tur var varken på bil eller tak. Växter böjde sig eller gick av. Det blev till att städa upp. Och den kvava värmen fortsätter trots åskurladdningen. Ännu härskar rötmånaden.
Långt om länge kommer nu fler bilder på tvättstugan som invigdes i oktober förra året.
I tvättstugan finns tre glasglober med rak sockel monterad på vägg eftersom takhöjden är låg, träskåp Ivar från Ikea med knoppar inköpta för länge sedan eftersom jag anade att de skulle komma att passa någonstans i framtiden :-), skolkrokar i aluminium från Theofils, konsoler Ikea, hyllplan av limfog, återbrukad spegel, såpa- och tvålkopparna fanns här efter tidigare invånare, ny bänkskiva Virrvarr med eklister, terrazzoplattor på golvet. En transistorradio från 70-talet inte att förglömma ;-)
När man beställer möbellinoleum kommer det i längder med 2 meters bredd. Till bänkskivorna i annexet behövdes bara 60 cm av totalbredden så det blev en del över som passade bra att limma på tvättstugans dörr – Orange blast på insidan och Pewter på utsidan mot det omålade förrummet. Limningen gjordes av proffs. Dörren är en isolerad plywooddörr som beställdes samtidigt som dörrarna till annexet.
Det rostfria dörrtrycket, som kommer från ASSA, är detsamma som på ateljéns dörrar. Jag skulle så gärna ha återbrukat trycket med trähylsa från 60-talet som satt på den gamla dörren men fick inte till det. Roddarpinne och tryckesskruvar var för korta eftersom den nya dörren är tjockare än den gamla, hela 62 mm är den nya. Roddarpinnen var fastlödd i ena trycket, inte lös som ofta annars. Då hade det gått lätt att byta till en längre och behålla 60-talstrycket. Surt tyckte jag. Det gäller att ha tungan rätt i mun när roddarpinnar, medbringare och tryckesskruvar väljs.
När vi fått proffshjälp med att lägga terrazzogolvet, murstocken omputsad med kalkbruk och kaklet satt och fogat med rött fogbruk samt mosaik som blivit över från badrummet satt på ytan till vänster om diskbänken, var läget som på bilderna. Den befintliga ventilen till murstockens imkanal och det befintliga spjället är kvar.
Ett hål för ny tallriksventil in till apparatrummet i nya annexet syns ovanför tvättbänken, likaså håltagningar för vatten och avlopp under tvättbänken. Även de leder till apparatrummet där VA är anslutet.
Sen återstod målning av väggar och tak kvar till oss att genomföra. Plus socklar, taklister och lite inredning. Den färg jag valde blev standardkulören ”solgul” från Ottossons Färgmakeri.
Och ”tvättbänken” är det återanvända rostfria diskbänksbeslaget från 1940-talet som suttit i bostadshuset.
Det gamla fönstret med innanfönster har målats med linoljefärg. När kylan slår till sätter jag innanfönstren på plats.
Tidigare inlägg om #tvättstugan
I Malingsbo i södra Dalarna finns det vackraste av spannmålsmagasin, monumentalt inplacerat i landskapet. Kornskruven är ett gjuthus 11,5 x 11,5 meter uppfört 1849.
Väggarna är gjutna av slaggstensskrot och murbruk i flyttbara träformar. En stolpställning, fristående från det gjutna skalet, finns inuti och bär spannmålsfickorna som genomkorsas av luftkanaler. I mitten löper en trappa. Murarna har 228 gluggar som har kvar sina gjutformar av svartmålat trä med fönsterbleck av gjutjärn – Malingsbo var ju en gång ett järnbruk i drift.
Arkitekten Bengt Lindroos har förtjänstfullt beskrivit magasinet i ”Ur den svenska byggnadskonstens magasin” 1989.
Fönstren på drängkammaren ska målas om. Vi fick ett ryck i torsdags och byggde upp en del av vår byggställning. Halvan tar hand om linoljemålningen. På bilderna har vindskiva och översta fönsterfodret halvoljats. Det undre fönsterfodret som ser så ok ut är i dåligt skick och kommer att bytas ut – helt eller delvis. Fönsterbågarna målas i verksta´n, där är det också svalare.
Tornseglarnas ungar piper under tegelpannorna så arbetet får ske i etapper för att inte hindra föräldrarnas matning. Jag har börjat rödfärga gaveln. Hade tänkt att göra det från stege men detta är lättsammare.
…och räcker ställningen inte till kan vindskivan nås från stege :-)
Från väster sitter en för oss okänd flicka, därefter Lisa, David, Tore och Agnes vid ett av trädgårdsborden. Bryggeristolarna skymtar, de vars renovering färdigställs nu till midsommar. Kvinnorna har vadlånga klänningar, två småblommiga och en omönstrad mörk. Lisa har förkläde ovanpå klänningen. David har blåblus av bomull med bröstficka, sprund med knapp vid kragen. De bör vara relativt nygifta. Systersonen Tore har knäbyxor, äppelknyckarbyxor eller Knickers med en ljus stickad slipover ovanpå skjortan.
Uthuset, som jag aldrig sett i verkligheten, står där bakom med gaveln hitåt. ”Lägret” kallat, ett vagnslider om jag förstått det rätt med tillbyggd vedbod på frånsidan. Huset revs på 1970-talet och numera står vårt annex där. Tvättstuga och drängkammare med långsidan mot fotografen står kvar.
I bakgrunden skymtar en öppen bil med vindruta med en liten, nyfiken pojke och en vuxen man med vegamössa? som betraktar bilen. Fotot är taget någon gång mellan 1935 och 1940, året då Lisa dog.
Orkar ni med mer om ved?
I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.
För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.
Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?
Mitt Universum