Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Sista fågeln

Berta Hansson - Sista fågeln

I kväll landade ännu en fågel
på min uppspända målarduk.
En stor och vit.
Den allra sista.
Hur vet jag att den är min sista?
Jo, sånt tar man inte miste på.
Sånt känns i hjärtat och ryggmärgen.
Jag kämpade länge med färgen,
besegrade den svarta
med den vita.
När klockan i Maria Magdalena
slog tolv dova slag
lämnade jag staffliet för gott.
Satte punkt för mitt målarliv.
Utan självömkan, tror jag.
men givetvis med bävan.
Nu återstår bara att vänta.

Så skriver Berta Hansson, 1910-1994, om sin målning ovan.
Tänk att vara så medveten om sin begränsning och rakryggat acceptera den trots viss rädsla. Det tycker jag är stort. Fågeln målade Berta vid 81 års ålder och med nedsatt syn.

Berta Hansson är känd för sina barnporträtt. Hon arbetade först som lärare, kom senare att utbilda sig inom måleriet och blev erkänd konstnär.

.

Annonser


2 kommentarer

Försök till förändring

Att möblera om på bloggen misslyckades. Jag blev inte nöjd med det tema jag bytte till igår. Så nu är ordningen återställd och de flesta av er läsare märkte absolut ingenting. Det blev som i kortnovellen Revolutionen av Sławomir Mrożek, haha:

 

”Revolutionen

I mitt rum stod sängen här, skåpet där, och mellan dem bordet.
Ända tills jag tröttnade på det. Sängen ställde jag där,
och skåpet här.
Ett tag framåt kände jag nyhetens livgivande ström.
Men efter en tid blev det tråkigt igen.
Jag kom fram till att källan till tråkigheten var bordet,
eller rättare sagt dess oföränderliga, centrala position.
Bordet flyttade jag dit, och sängen till mitten.
Nonkonformistiskt.
Den förnyade nyheten livade upp mig på nytt,
och så länge den varade fann jag mig i den nonkonformistiska olägenhet som den orsakade.
Nu kunde jag nämligen inte sova med ansiktet mot väggen, vilket alltid har varit min favoritställning.
Men efter en tid upphörde nyheten att vara en nyhet,
och kvar var bara olägenheten. Därför flyttade jag sängen hit, och skåpet till mitten.
Den här gången var förändringen radikal.
Skåpet mitt i rummet – det var mer än nonkonformism. Det var avantgardism.
Men efter en tid. . . Ah, om det inte vore för detta ”en tid”.
Kort sagt uppfattade jag inte ens skåpet mitt i rummet som något nytt och ovanligt längre.
Det gällde att åstadkomma ett genombrott, att fatta ett avgörande beslut.
Om det inom en given ram inte går att få till stånd någon verklig förändring,
så gäller det att spränga ramen.
När det inte räcker med nonkonformism och när avantgardismen slår slint,
då är det dags att göra revolution.
Jag beslöt att sova i skåpet.
Var och en som har försökt sova stående i ett skåp
vet att det är så obekvämt att det inte finns någon möjlighet att somna,
för att nu inte tala om domnande fötter och värk i ryggen.
Ja, det är det rätta beslutet. Succé, en fullständig seger.
Den här gången visade sig till och med ”en tid” stå maktlös.
Efter en tid var det inte nog med att jag inte hade vant mig vid förändringen,
så att förändringen förblev en förändring,
eftersom värken tilltog med tiden.
Allt skulle således ha varit i bästa ordning, om det inte hade varit för min fysiska uthållighet, som visade sig ha sina gränser.
En natt stod jag inte ut längre.
Jag gick ut ur skåpet och lade mig på sängen.
Jag sov i tre dygn. Sedan flyttade jag skåpet in mot väggen
och bordet ut i mitten, för skåpet mitt i rummet störde mig.
Nu står åter sängen här, skåpet där, och mellan dem bordet.

När det ibland känns tråkigt, tänker jag tillbaka på min tid som revolutionär.”

Så bloggen ser ut alldeles precis som förut.

.


Lämna en kommentar

Vilddjurskäftar

Ännu en bukett fredliga och höstliga lejongap att njuta av. Och en dikt att plocka in igen.

DEN SISTA BLOMMAN

Jag älskar vårens prakt – men mer
den sista blomman, sommaren ger.
Då först blir levande och nära
allt det, som var mig ljust och kärt.
Så är ett avsked stundom värt
mer än att återse den kära.

Alexander Pusjkin


1 kommentar

Evangelium enligt marknaden

Kapitalismen molekyliserar oss
Skapar misstro mellan oss
Döljer vår intressegemenskap
Förtingligar vårt liv
Bryter ner vår solidaritet
Skymmer våra genuina livsvärden
Påtvingar oss artificiella behov

Claes Andersson
ur  Det är inte lätt att vara villaägare i dessa tider, 1969.






Vad är gemenskap, solidaritet, omtänksamhet, välvilja…


Lämna en kommentar

Mellansverige



Våra olika landskapstyper är fascinerande. För att komma nära handlar det ofta om att söka upp småvägar, kanske ringlande grusvägar.  De här bilderna visar bördiga Sörmland.

Allegori

Si vilken fridsam ängd
för lugn motion!
Sanningens väg är stängd
för motorfordon.

Det finns det blomster i mängd
och fågelbon,
ty sanningens väg är stängd
för motorfordon.

Alf Henriksson

 


2 kommentarer

Lycka

JUNINATTEN

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinsson (1904-1978)
Ur ”Cikada” 1953.