Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Vinter

Vila, vila, vita snö,
kall över berg och slätter!
Skyddande gömmer du vårens frö,
själv skall i värme och sol du dö.
Vila, vila, vita snö,
skimra i vinternätter.

Carl L. Östergren (1842-1881)

Snön jämres unner laddsûlen.
Tri å trätti grader
mitt på dan.
Som en sågfil däri bröste
når man dra andan.
Mörkre legg å lura
som en storen svartkatte
baka Tuägga.
Int en fågel.
Int ett häraspår.
Sola stryk lågt över Orrmyra,
rö som ett fröddöre.

Birger Norman (1914-1995)


1 kommentar

Lavar och mossor



Arrangerat miniatyrlandskap att kliva in i. Jag har alltid älskat lavar, mossor, kottar, stensöta, bärris, enris, barrnålar och barkflagor. Kan även ses i skogar – trots alla träd ;-)

 

Kring gläntan står höga, ranka träd, med tunga dova kronor
— en skogens tingsplats, där grönskan och ljuset håller ständiga rådslag om det kommande.

Per Helge


3 kommentarer

Punkt av ro

Det ska vara sommarnatt.
En lång vit skymning som bryts i dag.
Det ska spelas piano på radion.
Oändligt försiktigt.
Kanske det vackraste Chopin har gjort.
Det ska ticka av klockor i köket.
En vas med alla sommarens blommor
ska stå på bordet.
Ute i skogen ska en ensam nattviol växa
och jag skall lukta på den.

Det ska vara sommarnatt.
Ett glas gyllene vin
ska stå odrucket framför mig.
Det ska finnas en punkt av ro.
En liten plats som heter här.
Jag ska sitta där. Själva luften
ska vara av piano. Ett stilla fall
av toner.

Det ska vara sommarnatt.
En genomskinlig enkelhet
ska vara genom alla fönster.
En särskild
vit tystnad.

Elisabeth Rynell


3 kommentarer

1 juni och jag känner mej generad


Jag känner mej blyg och lite generad över allt det fina som snabbt kommit fram ur sina gömslen. Som kommer varje år. Men som ändå  känns nytt för mej. Jag har fotat vinrankans rodnande blad förr, ändå gör jag det igen. Varför? Det är ju samma gamla växt vars liv är cykliskt och förutbestämt. Jag förstår Aspenströms dikttanke.

Bondsyréner

Första sommardagen och syréner:
skamsna vänder sig byborna bort,
ännu inte vanda vid det sköna.
I mörkningen smyger de ut,
bryter fumligt några kvistar.

Werner Aspenström