Ordning i kaoset

Aviso-bokstäver passar i hus från folkhemstiden. Vem har inte sett namntavlor i trapphus i flerfamiljshus med de här fribokstäverna från då. Så snygga! De är av plast i två olika storlekar passar så bra vid restaurering av den miljön.

Ungefär så där kan det väl upplevas då man är mitt inne i ett restaureringsprojekt. Huller om buller. Inte alla kan för sin inre syn se hur slutresultatet ska bli.

Men för de flesta ljusnar det och allt kommer på sin plats. Det är en skön känsla. Och håller man på i många år som vi gjort, kommer den där sköna känslan fram varje gång en etapp är nådd. Jag glömmer aldrig när vi fick in rinnande kallt vatten i huset – vilken lycka det var att skåla i just med detta vatten i glasen.

Här i Universumet är det vindskontor numro två som ska ordnas upp nu. Alla grejer ut därifrån först. Kaos är granne med Gud!

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
    När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
    Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
    Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
    Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
    Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
    Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!"
    Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
    Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud. 

Erik Johan Stagnelius 1793 - 1823

Blomsterbonad

Skulle denna kvinna som odlar sina blommor ha kunnat vara jag om jag levt på 40-talet? Varför inte. Men mest tycker jag om vilda växter och kan på något sätt identifiera mig med Fattig-Agust i Pär Lagerkvists dikt:

FATTIG-AGUST

Fattig-Agust med sin påse
knäar bygden runt,
gladast, nöjdast utav alla,
fast hans hull är tunt.

Bräder är hans stugas fönster,
men hans sinne ljust.
När han sätter sig vid knuten
Blir var blomst förtjust.

Blommor växer i hans hage
utav alla slag,
komma dit från alla kanter
till sin värds behag.

Fastän han är sällan hemma
lyser de ändå,
vallmo, kvickrot, långa revor,
hundkäx, baldersbrå.

Inget görs för de ska trivas,
här är ont om tid,
men de trivs så rent välsignat
i hans stugas frid.

Kommer han ej ut en morron
blir var stjälk så mjuk,
slokar och med huvet vaggar:
är han kanske sjuk?

Dagen går och det går nästa,
allt vill vissna ner.
Många går förbi på vägen,
ingen ditåt ser.

Kom – här ligger den som gladast
av er alla är.
Han som lyckan i sin påse
Kring bygden bär.

Äntligen en kväll han åter
slår sig bland dem ner.
Magrare än förr han vänligt
på sitt rike ser.

Härlig är den, blomstertiden,
ljuvligt varm och ljus,
och med idel goda vänner
runt omkring ens hus.

Pär Lagerkvist (1891-1974) ur Hemmet och stjärnan, 1942, skriven under brinnande världskrig.

Kvällsro

Nu vilar hela jorden.
Tom hänger barnets gunga.
Bort dör de stora orden
        på mannens tunga.
Från kärnan faller skalet.
Snart hörs ej minsta knäpp.
        Bort dör förtalet
        på kvinnans läpp.
                            
                  Han som allena äger
                  allt, sjöarna och landen,
                  står hög mot skyn och väger
                         vår jord i handen.
                  En krans av stjärnor slingrar
                  kring hans gestalt sitt ljus.
                         men på hans fingrar
                         är blod och grus.

                                   Hjalmar Gullberg

Skönt grönt

Det ska vara sommarnatt.
En lång vit skymning som bryts i dag.
Det ska spelas piano på radion.
Oändligt försiktigt.
Kanske det vackraste Chopin har gjort.
Det ska ticka av klockor i köket.
En vas med alla sommarens blommor
ska stå på bordet.
Ute i skogen ska en ensam nattviol växa
och jag skall lukta på den.
Det ska vara sommarnatt.
En lång vit skymning som bryts i dag.
Det ska spelas piano på radion.
Oändligt försiktigt.
Kanske det vackraste Chopin har gjort.
Det ska ticka av klockor i köket.
En vas med alla sommarens blommor
ska stå på bordet.
Ute i skogen ska en ensam nattviol växa
och jag skall lukta på den.
Det ska vara sommarnatt.
Ett glas gyllene vin
ska stå odrucket framför mig.
Det ska finnas en punkt av ro.
En liten plats som heter här.
Jag ska sitta där. Själva luften
ska vara av piano. Ett stilla fall
av toner.

Det ska vara sommarnatt.
En genomskinlig enkelhet
ska vara genom alla fönster.
En särskild
vit tystnad.

Elisabeth Rynell - PUNKT AV RO

Uppenbarelse en tidig morgon

Att gå ut klockan 4 på morgonen är något nytt för mej. Solen höll på att gå upp, jag vaknade och längtade efter en hårdbrödmacka med messmör och ett glas mjölk. Det åt jag ute denna ovanliga morgon. Och fick bilder med solen som skiner från ett håll jag inte är van och fåglarna sjöng. Det här var en ny upplevelse för en kvällsmänniska som alltid är morgontrött :-)

Grönt!

Gott!

friskt skönt vått!

Rik luft mark!

Ljuvt stark

rik saft

stor kraft

Friskt skönt

grönt!

Gustaf Fröding

Välkommet regn

Naturen sköljs ren av ett lätt vårregn. Allt känns så nytt, grönskan är ännu ovanlig och långt ifrån självklar, den harvade jorden är ett under. Så här har det känts i många år nu – ändå är känslan lika obetalbar varje år.

När skogens enar stå i rök,
tar häggen floret på,
då visslar svala, ropar gök
att jag må linet så.

Visa i enskogen av Erik Axel Karlfeldt

Garail

Gårdagens aprilsnö kom snabbt, himlen mörknade i väster, jag så ett snöfall blåsa hitåt, så var snö och hagel över gården. En dryg halvtimme senare lyse kvällssolen över alltihopa. Mäktigt vackert. Jag älskar april! liksom Bjørnstjerne Bjørnson med dikten Jeg vælger mig april.

Jeg vælger mig april!
i den det gamle falder,
i den det ny får fæste;
det volder lidt rabalder -
dog fred er ej det bedste,
men at man noe vil.

Jeg vælger mig april,
fordi den stormer, fejer,
fordi den smiler, smelter,
fordi den ævner ejer,
fordi den kræfter vælter -
-i den blir somren til!

Bjørnstjerne Bjørnson (1832-1910)

Det lilla i det stora

Bo på ett asplöv –
På ett asplöv kan ingen bo i trygghet. Ändå
bor där många små kryp som inte vet att deras land är
ett asplöv. För dem är det en hemort, ett hemland
i en värld, asplövsvärlden.

Vad händer med människor som hamnar under yttre tryck, hur hanterar de sin situation? Vad händer när det man betraktar som ens hemland tas i besittning av en starkare makt?

Den poetiska beskrivningen om livet på ett asplöv är hämtat från romanen Hans nådes tid av Eyvind Johnson som jag just nu läser.

Inga kommentarer

Om hundra år

Det skall sitta en gammal man framför stugans dörr
och sucka tyst i den flyende sommardagen:
”Om du visste, mitt barn, vad här var vackert förr
innan vi fick den nya skogsvårdslagen.
Då blommade timjan och kattfot i solens sken
och måror och prästkrage lyste i hasslarnas glänta.
Men nu är det bara granris utomhus
och inga violer och vivor är längre att vänta.

Förr hade vi något som kallades hage här, en förunderlig plats där korna bland nattglim fick beta.
Där susade björkar – vet du vad björkar är? –
och där hoade göken om aftonen, skall du veta.
Ur lövverket jublade fåglarna tusenfalt
och fjärilar lyste bland alla de blommande gräsen.
Men nu är det bara granris överallt
och kvävda är längesedan hagens levande väsen.

Massafabrikerna mullrar i fjärran och mal
år efter år sina ständigt klenare stockar.
Och jag är den ende som minns min gröna dal,
det förmörkade paradiset som skimrar och lockar.
Det ledde en stig mellan ekar och hägg från min dörr
till nattvioler och slåttergubbar i hagen.
Om du visste, mitt barn, vad här var vackert förr
innan vi fick den nya skogsvårdslagen.”

Skrivet den 15 juli 1954
Alf Henriksson. Ur Minsann, Vers från många år, 1976

Frostrosig ruta

Rimfrost på fönstren tyder på värmeläckage. Kanske är det inte hela sanningen. Hur som helst är det så vackert att jag gläds otroligt över sakernas tillstånd. Huset och husets invånare har det bra.

Isbelupna äro mina fönster.
Kom och titta på dem båda två!
Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster
Vinterns andar ritat deruppå.

Kan en mästare med konstens penna
Få en stjerna som den här? O, nej!
Kan en sådan spets du få som denna,
Med brodér-nål? Nej, det kan du ej.

Jag just tycker mig en smul förmögen:
Nya taflor komma hvar dag.

Det är väl! Men bladet kan sig vända
Rutans verld är av en skör natur:
Hela herrligheten dränks kanhända
Innan qvällen i en vattenskur.

Elias Sehlstedt (1808 – 1874)