Ett tätt snöfall kom överraskande och gjorde gårdstunet vitt och vackert. Igen. Sikten blev kortare men jag hittade in för att dricka en kaffetår.
M A R S Snön målar landskapet vitt som en trädgårdsmöbel Vågorna badar redan i sjön Leif Nylén
Kategori: Lyrik
8 mars
”Lilla stumpan”- attityder finns än idag 2023. Härskartekniker som förminskar kvinnor är fortfarande vanliga. Så visst behövs Internationella kvinnodagen den 8 mars. Fortfarande.
Du Världs och Samfunds mor, du Fägrings eget läger, Du Kön! som makt och del uti Naturen äger; Du släktets ädla hälft! du hats och kärleks mål! Som högsta ära får och största nesa tål. Från världens första sol du varit sökt och vördad, Från samma ögnablick din frejd blev även mördad: En stridig dom om dig städs varit har din lott, Du dyrkan och förakt i lika jämvikt fått. [- – -] Säj, ädla Kön! vad är som detta öde våller? Du är ju själv en del som världen sammanhåller, Du föds med vett och drift, med känslor och begär, Och Kvinnan liksom Man fullkomlig mänska är: Skall den dig älskar högst dig mänskorätt förmena? Skall Mannen så sin hälft, sitt väsend själv förklena? De två första verserna ur Fruentimrets försvar av Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718 - 1763)
Vårmånaden mars
Ett ljus om våren finns när mars knappt börjat här - ej någon annan årstid det ljusets like bär. EMILY DICKINSON
Släpljus på en vägg i februari
RÖDFÄRG Sedan vi byggt oss ett uthus med egna händer Vilket skänker en fröjd som är större än diktens fröjd Köpte vi Falu rödfärg i färdigkokt skick i torra paket som vi blandade ut med vatten. Vi rörde behändigt ihop en försvarlig pyts av en ljuvlig nyans, mörk såsom kaffrers blod, djup såsom Småland och tjock såsom havresoppa. Och vi doppade sakta en droppande borste däri och strök några drag på det vita behagliga träet. O, aldrig var Rembrandt i skapandet så suverän, aldrig var Giotto så stor eller Goya så mäktig. Ty vi skapade icke som dessa en tavla på duk utan vi kolorerade själva verkligheten. Landskapet ändrade kynne, skogen och sjön fick ny gestalt alltmedan vi borstade stugan. Den står under himlens moln som en djupröd prick, ett det mänskligas utropstecken bland björkar och vass och fyller vår själ med sin hållbara svenska skönhet. 22 juli 1955 Alf Henriksson Ur Minsann. Vers från många år. 1976
Livet och döden
Jag läste en rätt känslofylld vers i en dödsannons för Märta H född 1918 som dog 2016. Släktingar har på eget sätt beskrivit Märta i livet. Det blev en fin hyllning till hennes liv. Som kaffefantast kan jag inte låta bli att fastna för att kaffetåren kom med i versen…
Vintern kom…
Paul Klee, Vinterbild 1930.
Vintern kom på sitt första besök och gick sin catwalk Visade upp sig i sin finaste skrud Kristalltyg och snötäcke Gnistrande vacker Men det var en kort show Vintern vände om och gick Vi får längta lite mer Vi får gå i höstens paltor Lite till Pernilla Hammarström
Ordning i kaoset
Aviso-bokstäver passar i hus från folkhemstiden. Vem har inte sett namntavlor i trapphus i flerfamiljshus med de här fribokstäverna från då. Så snygga! De är av plast i två olika storlekar passar så bra vid restaurering av den miljön.
Ungefär så där kan det väl upplevas då man är mitt inne i ett restaureringsprojekt. Huller om buller. Inte alla kan för sin inre syn se hur slutresultatet ska bli.
Men för de flesta ljusnar det och allt kommer på sin plats. Det är en skön känsla. Och håller man på i många år som vi gjort, kommer den där sköna känslan fram varje gång en etapp är nådd. Jag glömmer aldrig när vi fick in rinnande kallt vatten i huset – vilken lycka det var att skåla i just med detta vatten i glasen.
Här i Universumet är det vindskontor numro två som ska ordnas upp nu. Alla grejer ut därifrån först. Kaos är granne med Gud!
Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!"
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.
Erik Johan Stagnelius 1793 - 1823
Solskugga
Septembersolen lyser på kudden på sittplatsen vid matbordet. Pelargonerna bildar skugga.
Det är alldeles för lätt att älska våren. Med tiden tycker man mer om hösten. Tove Jansson
Blomsterbonad
Skulle denna kvinna som odlar sina blommor ha kunnat vara jag om jag levt på 40-talet? Varför inte. Men mest tycker jag om vilda växter och kan på något sätt identifiera mig med Fattig-Agust i Pär Lagerkvists dikt:
FATTIG-AGUST Fattig-Agust med sin påse knäar bygden runt, gladast, nöjdast utav alla, fast hans hull är tunt. Bräder är hans stugas fönster, men hans sinne ljust. När han sätter sig vid knuten Blir var blomst förtjust. Blommor växer i hans hage utav alla slag, komma dit från alla kanter till sin värds behag. Fastän han är sällan hemma lyser de ändå, vallmo, kvickrot, långa revor, hundkäx, baldersbrå. Inget görs för de ska trivas, här är ont om tid, men de trivs så rent välsignat i hans stugas frid. Kommer han ej ut en morron blir var stjälk så mjuk, slokar och med huvet vaggar: är han kanske sjuk? Dagen går och det går nästa, allt vill vissna ner. Många går förbi på vägen, ingen ditåt ser. Kom – här ligger den som gladast av er alla är. Han som lyckan i sin påse Kring bygden bär. Äntligen en kväll han åter slår sig bland dem ner. Magrare än förr han vänligt på sitt rike ser. Härlig är den, blomstertiden, ljuvligt varm och ljus, och med idel goda vänner runt omkring ens hus. Pär Lagerkvist (1891-1974) ur Hemmet och stjärnan, 1942, skriven under brinnande världskrig.
Kvällsro
Nu vilar hela jorden.
Tom hänger barnets gunga.
Bort dör de stora orden
på mannens tunga.
Från kärnan faller skalet.
Snart hörs ej minsta knäpp.
Bort dör förtalet
på kvinnans läpp.
Han som allena äger
allt, sjöarna och landen,
står hög mot skyn och väger
vår jord i handen.
En krans av stjärnor slingrar
kring hans gestalt sitt ljus.
men på hans fingrar
är blod och grus.
Hjalmar Gullberg
Skönt grönt
Det ska vara sommarnatt. En lång vit skymning som bryts i dag. Det ska spelas piano på radion. Oändligt försiktigt. Kanske det vackraste Chopin har gjort. Det ska ticka av klockor i köket. En vas med alla sommarens blommor ska stå på bordet. Ute i skogen ska en ensam nattviol växa och jag skall lukta på den.
Det ska vara sommarnatt. En lång vit skymning som bryts i dag. Det ska spelas piano på radion. Oändligt försiktigt. Kanske det vackraste Chopin har gjort. Det ska ticka av klockor i köket. En vas med alla sommarens blommor ska stå på bordet. Ute i skogen ska en ensam nattviol växa och jag skall lukta på den.
Det ska vara sommarnatt. Ett glas gyllene vin ska stå odrucket framför mig. Det ska finnas en punkt av ro. En liten plats som heter här. Jag ska sitta där. Själva luften ska vara av piano. Ett stilla fall av toner. Det ska vara sommarnatt. En genomskinlig enkelhet ska vara genom alla fönster. En särskild vit tystnad. Elisabeth Rynell - PUNKT AV RO
Uppenbarelse en tidig morgon
Att gå ut klockan 4 på morgonen är något nytt för mej. Solen höll på att gå upp, jag vaknade och längtade efter en hårdbrödmacka med messmör och ett glas mjölk. Det åt jag ute denna ovanliga morgon. Och fick bilder med solen som skiner från ett håll jag inte är van och fåglarna sjöng. Det här var en ny upplevelse för en kvällsmänniska som alltid är morgontrött :-)
Grönt!
Gott!
friskt skönt vått!
Rik luft mark!
Ljuvt stark
rik saft
stor kraft
Friskt skönt
grönt!
Gustaf Fröding
Djupt inne i jättevallmons öga…
*
Med ingen kan
man dela
de innersta tankarna
Det viktigaste i världen
är man
ensam med.
Tove Ditlevsen
Välkommet regn
Naturen sköljs ren av ett lätt vårregn. Allt känns så nytt, grönskan är ännu ovanlig och långt ifrån självklar, den harvade jorden är ett under. Så här har det känts i många år nu – ändå är känslan lika obetalbar varje år.
När skogens enar stå i rök, tar häggen floret på, då visslar svala, ropar gök att jag må linet så. Visa i enskogen av Erik Axel Karlfeldt
Mitt Universum 