Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Skönt grönt

Det ska vara sommarnatt.
En lång vit skymning som bryts i dag.
Det ska spelas piano på radion.
Oändligt försiktigt.
Kanske det vackraste Chopin har gjort.
Det ska ticka av klockor i köket.
En vas med alla sommarens blommor
ska stå på bordet.
Ute i skogen ska en ensam nattviol växa
och jag skall lukta på den.
Det ska vara sommarnatt.
En lång vit skymning som bryts i dag.
Det ska spelas piano på radion.
Oändligt försiktigt.
Kanske det vackraste Chopin har gjort.
Det ska ticka av klockor i köket.
En vas med alla sommarens blommor
ska stå på bordet.
Ute i skogen ska en ensam nattviol växa
och jag skall lukta på den.
Det ska vara sommarnatt.
Ett glas gyllene vin
ska stå odrucket framför mig.
Det ska finnas en punkt av ro.
En liten plats som heter här.
Jag ska sitta där. Själva luften
ska vara av piano. Ett stilla fall
av toner.

Det ska vara sommarnatt.
En genomskinlig enkelhet
ska vara genom alla fönster.
En särskild
vit tystnad.

Elisabeth Rynell - PUNKT AV RO


6 kommentarer

Uppenbarelse en tidig morgon

Att gå ut klockan 4 på morgonen är något nytt för mej. Solen höll på att gå upp, jag vaknade och längtade efter en hårdbrödmacka med messmör och ett glas mjölk. Det åt jag ute denna ovanliga morgon. Och fick bilder med solen som skiner från ett håll jag inte är van och fåglarna sjöng. Det här var en ny upplevelse för en kvällsmänniska som alltid är morgontrött :-)

Grönt!

Gott!

friskt skönt vått!

Rik luft mark!

Ljuvt stark

rik saft

stor kraft

Friskt skönt

grönt!

Gustaf Fröding


3 kommentarer

Välkommet regn

Naturen sköljs ren av ett lätt vårregn. Allt känns så nytt, grönskan är ännu ovanlig och långt ifrån självklar, den harvade jorden är ett under. Så här har det känts i många år nu – ändå är känslan lika obetalbar varje år.

När skogens enar stå i rök,
tar häggen floret på,
då visslar svala, ropar gök
att jag må linet så.

Visa i enskogen av Erik Axel Karlfeldt


2 kommentarer

Garail

Gårdagens aprilsnö kom snabbt, himlen mörknade i väster, jag så ett snöfall blåsa hitåt, så var snö och hagel över gården. En dryg halvtimme senare lyse kvällssolen över alltihopa. Mäktigt vackert. Jag älskar april! liksom Bjørnstjerne Bjørnson med dikten Jeg vælger mig april.

Jeg vælger mig april!
i den det gamle falder,
i den det ny får fæste;
det volder lidt rabalder -
dog fred er ej det bedste,
men at man noe vil.

Jeg vælger mig april,
fordi den stormer, fejer,
fordi den smiler, smelter,
fordi den ævner ejer,
fordi den kræfter vælter -
-i den blir somren til!

Bjørnstjerne Bjørnson (1832-1910)


5 kommentarer

Det lilla i det stora

Bo på ett asplöv –
På ett asplöv kan ingen bo i trygghet. Ändå
bor där många små kryp som inte vet att deras land är
ett asplöv. För dem är det en hemort, ett hemland
i en värld, asplövsvärlden.

Vad händer med människor som hamnar under yttre tryck, hur hanterar de sin situation? Vad händer när det man betraktar som ens hemland tas i besittning av en starkare makt?

Den poetiska beskrivningen om livet på ett asplöv är hämtat från romanen Hans nådes tid av Eyvind Johnson som jag just nu läser.


4 kommentarer

Inga kommentarer

Om hundra år

Det skall sitta en gammal man framför stugans dörr
och sucka tyst i den flyende sommardagen:
”Om du visste, mitt barn, vad här var vackert förr
innan vi fick den nya skogsvårdslagen.
Då blommade timjan och kattfot i solens sken
och måror och prästkrage lyste i hasslarnas glänta.
Men nu är det bara granris utomhus
och inga violer och vivor är längre att vänta.

Förr hade vi något som kallades hage här, en förunderlig plats där korna bland nattglim fick beta.
Där susade björkar – vet du vad björkar är? –
och där hoade göken om aftonen, skall du veta.
Ur lövverket jublade fåglarna tusenfalt
och fjärilar lyste bland alla de blommande gräsen.
Men nu är det bara granris överallt
och kvävda är längesedan hagens levande väsen.

Massafabrikerna mullrar i fjärran och mal
år efter år sina ständigt klenare stockar.
Och jag är den ende som minns min gröna dal,
det förmörkade paradiset som skimrar och lockar.
Det ledde en stig mellan ekar och hägg från min dörr
till nattvioler och slåttergubbar i hagen.
Om du visste, mitt barn, vad här var vackert förr
innan vi fick den nya skogsvårdslagen.”

Skrivet den 15 juli 1954
Alf Henriksson. Ur Minsann, Vers från många år, 1976


10 kommentarer

Frostrosig ruta

Rimfrost på fönstren tyder på värmeläckage. Kanske är det inte hela sanningen. Hur som helst är det så vackert att jag gläds otroligt över sakernas tillstånd. Huset och husets invånare har det bra.

Isbelupna äro mina fönster.
Kom och titta på dem båda två!
Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster
Vinterns andar ritat deruppå.

Kan en mästare med konstens penna
Få en stjerna som den här? O, nej!
Kan en sådan spets du få som denna,
Med brodér-nål? Nej, det kan du ej.

Jag just tycker mig en smul förmögen:
Nya taflor komma hvar dag.

Det är väl! Men bladet kan sig vända
Rutans verld är av en skör natur:
Hela herrligheten dränks kanhända
Innan qvällen i en vattenskur.

Elias Sehlstedt (1808 – 1874)

Hösten är kommen…

2 kommentarer

Hösten är kommen, hör stormarna gny!
Svanen tar avsked, och svalorna fly,
blomman har bäddat i mossen sin grav,
vågorna brusa på villande hav.
Näcken mot klippan guldharpan slår,
skogsbruden fäller sitt grönskande hår.

Solen är slocknad, så mörkt blir på hed.
Regnbäckar gråta längs fjällarna ned,
källan på knä står invid deras fot
ock i sin urna tar tårarna mot.
Sommarn här nere har slutat sitt lopp,
där uti stjärnorna tindrar han opp.

C. F. Dahlgren   (1791-1844)                                                


4 kommentarer

Sommarmatta

Den här trasmattan kom in till midsommar. En sval, ljusblå matta vävd i tuskaft. Av Mrs Universum för länge sedan. Den har jag använt i flera boenden men nu ligger den nytvättad här och luktar såpa. I den finns många invävda minnen.

Jag gillar trasmattor som inte är har helt symmetrisk randning, som inte har infärgade trasor utan det märks när en sorts tyg tagit slut och måste ersättas med något snarliknande. Precis så där som kvinnor vävde egna trasmattor en gång i tiden.

Trasmattan

Böjd över trasmattan följde den åldrande damen
vårarnas skimrande mönster och livets tråd.
Här hennes randiga förklä från Ekmans regering,
här Tutanchamon-blusen från Brantings år.
Knallröda jackan från tiden för El Alamein,
murriga kjolen från Poukkas tid eller Volchovs,
brokiga scarfen från Balbos atlantiska dagar,
gröna kasacken från mau-mau-krigets epok.
Solstrimman spelade in över strimmig väv
där färgerna brann i det gångnas fragment som skon
sakkunnigt pekade ut för förströdda barnbarn.

Alf Henriksson