Jordklotet går i spiral genom rymden sin bana
ty det tropiska året är oavbrutet på färd.
Att dess vårdagjämningar aldrig är likadana
är en sak som är viss i en oviss, föränderlig värld.
Människofunder kan åldras, ord kan bli nötta,
bilder kan få oss att gäspa, som var man vet.
Men på dagjämningspunkternas flykt skall vi
aldrig bli trötta
så länge på jorden det virvlar en mänsklighet.
Alf Henriksson, ur Aftonkvist 1966
Arbetsateljén rakt av.
Ett litet fönster menat som kontakt mellan ateljé och köket där borta i faluröda huset. Och kanske för att hålla koll på besökande till min arbetsplats. Trevligt ljus ger det förstås också.
Det är ett kopplat fönster som jag ritat och som tillverkats av ett litet snickeri i länet. Med fönsterhake av funkistyp. Den knyter an till något jag vill minnas.
Nu är vi där. Årstiden då man kan slå upp dörrarna mot omvärlden. Ateljén blir genomsiktlig bär dörrarna öppnas och det fungerar både höst och vår.
Den här sista bilden är från nu. Det har tillkommit en sak som ni kanske ser. Till höger finns en lodrätt placerad stör. Den finns där som stöd för den som så önskar när hen ska uppför trappstegen. Ett räcke ville jag inte ha där. Stören fungerar bra och ser lite ut som ett utropstecken tycker jag.
Vårdagjämning idag med snö i mungipan.
LÄTT
Lätt att tycka om
förvårens grin
fruset
med en smula snö
i ena mungipan
Lätt att glädjas åt
den första gröna
duschen
Den som tassar med
i stadens ljusnande
alléer
Lätt att tycka om
luftandar och
lättjestunder
Alla dessa
lösa förbindelser
med solen…
Poeten okänd
Vy från ateljéns minsta fönster den 21 februari 2018 kl 16.58.
Nu är vi igång här. Med advent.
Stjärnan Tina tindrar med en 136 lumen LED-lampa (jfr 15 W). Känns så säkert jämfört med glödlampor som är större och blir så mycket varmare.
En solig novembermorgon på jobbet.
Solen står lågt nu på dagarna och solskydd är bra att ha. Rispapper fungerar bra i söderfönstret.
.
Morgonsolen lyser in genom de högt sittande inåtgående fönstren på ateljén. Det limfärgade taket lyses upp underifrån och ljuset blir lite magiskt där inne.
För att underlätta för besökare som har lite svårt att kliva uppför trappsteg utan att ha något att stödja sig mot, har jag, istället för ett ”trappräcke”, fått en lodrät stör uppsatt till höger om stentrappan. Stören, en undertryckt gran, är tjärad nertill och fäst i marken samt med ett järnband något högre upp i det jag kallar träbryggan som löper längs hela framsidan. Gillar den lösningen, sen stör inte helheten och fungerar väl.
Istället för stenar/betongplattor har jag två bräder utlagda mot stentrappan. De kan behövas ibland då det är fuktigt och lerigt på marken. Ett urgammalt sätt i träbyggarland att lösa det problemet och gångbräderna passar väl in här på bondgården.
Än har inte allt börjat blomma i perennträdgården och lökväxterna har vissnat. Men grönskan är frodig och många perenner är ju senare än de ettåriga växterna som ska hinna föröka sig under säsongen. Synbarligen trivs de flesta blommorna här och det är jag nöjd med. Ytan är inte stor men naggande god.
På nedersta bilden ser ni hur de höga ryssgubbarna prunkar i knallgult på vedbacken utanför planket. Jag är inte van vid de där växterna som jag börjat tycka även om även om de av många betraktas som ogräs och på min gård får hålla sig utanför trädgårdsplanket. Deras fröställningar är tuffa och vackra i mina ögon. De och andra ”ogräs” visar på att här var tidigare en levande bondgård med biologisk mångfald.
Vi vill ju att fler än människor ska trivas här.
Det här är diskussionsplatsen/konferensbordet/mötesplatsen på min arbetsplats. Den är liten men naggande god. Behövs fler stolar tas de fram ur förrådet, totalt har jag åtta av Arne Jacobsens 7:an stolar. Hälften av dem har armstöd men de de tar större plats än de utan får det räcka med två av dem här inne i normalfallet. Jag har fortfarande efter alla år inte tröttnat på deras blå kulör med dragning åt det violetta.
Bordet är ett supercirkel-bord i björk av Bruno Mathsson och Piet Hein med spännben av kromat stål. Skulle jag framöver vilja ha det som soffbord är det lätt ordnat eftersom jag även har de lägre benen och vitsen med spännbenen är ju att de kan lätt bytas ut.
Alla de funktioner som behövs ryms i min ateljé: skriv- och ritbord, konferens, vila, datorarbetsplats, förvaring.
På tidiga höst- och och vårmorgnar har rummet den här spännande ljussättningen när solen lyser upp de cirkelsågade och limfärgsmålade brädorna i taket. Den gillar jag skarpt!
