Nu är vi där. Årstiden då man kan slå upp dörrarna mot omvärlden. Ateljén blir genomsiktlig bär dörrarna öppnas och det fungerar både höst och vår.
Den här sista bilden är från nu. Det har tillkommit en sak som ni kanske ser. Till höger finns en lodrätt placerad stör. Den finns där som stöd för den som så önskar när hen ska uppför trappstegen. Ett räcke ville jag inte ha där. Stören fungerar bra och ser lite ut som ett utropstecken tycker jag.
Vårdagjämning idag med snö i mungipan.
LÄTT
Lätt att tycka om
förvårens grin
fruset
med en smula snö
i ena mungipan
Lätt att glädjas åt
den första gröna
duschen
Den som tassar med
i stadens ljusnande
alléer
Lätt att tycka om
luftandar och
lättjestunder
Alla dessa
lösa förbindelser
med solen…
Poeten okänd
Vy från ateljéns minsta fönster den 21 februari 2018 kl 16.58.
Nu är vi igång här. Med advent.
Stjärnan Tina tindrar med en 136 lumen LED-lampa (jfr 15 W). Känns så säkert jämfört med glödlampor som är större och blir så mycket varmare.
En solig novembermorgon på jobbet.
Solen står lågt nu på dagarna och solskydd är bra att ha. Rispapper fungerar bra i söderfönstret.
.
Morgonsolen lyser in genom de högt sittande inåtgående fönstren på ateljén. Det limfärgade taket lyses upp underifrån och ljuset blir lite magiskt där inne.
För att underlätta för besökare som har lite svårt att kliva uppför trappsteg utan att ha något att stödja sig mot, har jag, istället för ett ”trappräcke”, fått en lodrät stör uppsatt till höger om stentrappan. Stören, en undertryckt gran, är tjärad nertill och fäst i marken samt med ett järnband något högre upp i det jag kallar träbryggan som löper längs hela framsidan. Gillar den lösningen, sen stör inte helheten och fungerar väl.
Istället för stenar/betongplattor har jag två bräder utlagda mot stentrappan. De kan behövas ibland då det är fuktigt och lerigt på marken. Ett urgammalt sätt i träbyggarland att lösa det problemet och gångbräderna passar väl in här på bondgården.
