Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Trä till mycket


Morgonsolen lyser in genom de högt sittande inåtgående fönstren på ateljén. Det limfärgade taket lyses upp underifrån och ljuset blir lite magiskt där inne.

För att underlätta för besökare som har lite svårt att kliva uppför trappsteg utan att ha något att stödja sig mot, har jag, istället för ett ”trappräcke”, fått en lodrät stör uppsatt till höger om stentrappan. Stören, en undertryckt gran, är tjärad nertill och fäst i marken samt med ett järnband något högre upp i det jag kallar träbryggan som löper längs hela framsidan. Gillar den lösningen, sen stör inte helheten och fungerar väl.

Istället för stenar/betongplattor har jag två bräder utlagda mot stentrappan. De kan behövas ibland då det är fuktigt och lerigt på marken. Ett urgammalt sätt i träbyggarland att lösa det problemet och gångbräderna passar väl in här på bondgården.


7 kommentarer

Hägnade perenner





Än har inte allt börjat blomma i perennträdgården och lökväxterna har vissnat. Men grönskan är frodig och många perenner är ju senare än de ettåriga växterna som ska hinna föröka sig under säsongen. Synbarligen trivs de flesta blommorna här och det är jag nöjd med. Ytan är inte stor men naggande god.

På nedersta bilden ser ni hur de höga ryssgubbarna prunkar i knallgult på vedbacken utanför planket. Jag är inte van vid de där växterna som jag börjat tycka även om även om de av många betraktas som ogräs och på min gård får hålla sig utanför trädgårdsplanket. Deras fröställningar är tuffa och vackra i mina ögon. De och andra ”ogräs” visar på att här var tidigare en levande bondgård med biologisk mångfald.

Vi vill ju att fler än människor ska trivas här.

 

 

 


2 kommentarer

Prata, visa, lyssna, diskutera


Det här är diskussionsplatsen/konferensbordet/mötesplatsen på min arbetsplats. Den är liten men naggande god. Behövs fler stolar tas de fram ur förrådet, totalt har jag åtta av Arne Jacobsens 7:an stolar. Hälften av dem har armstöd men de de tar större plats än de utan får det räcka med två av dem här inne i normalfallet. Jag har fortfarande efter alla år inte tröttnat på deras blå kulör med dragning åt det violetta.

Bordet är ett supercirkel-bord i björk av Bruno Mathsson och Piet Hein med spännben av kromat stål. Skulle jag framöver vilja ha det som soffbord är det lätt ordnat eftersom jag även har de lägre benen och vitsen med spännbenen är ju att de kan lätt bytas ut.

Alla de funktioner som behövs ryms i min ateljé: skriv- och ritbord, konferens, vila, datorarbetsplats, förvaring.


På tidiga höst- och och vårmorgnar har rummet den här spännande ljussättningen när solen lyser upp de cirkelsågade och limfärgsmålade brädorna i taket. Den gillar jag skarpt!


4 kommentarer

Arbetsbordet


Mitt arbetsbord har fungerat superbt sedan det placerades i ateljén 2001. Det är ett äldre gediget ekfanerat kontorsbord /190 x 80 cm/ på stålstativ, fyra ben av kvadratiska stålrör. Benen var trist kontorsgrå vid secondhand-inköpet men jag målade dem engelskt röda. Bordsskivan, som var lackad, slipades för hand med sandpapper och oljades därefter in med linolja. Den har oljats in några fler gånger sedan dess men långt ifrån varje år. En hurts på hjul från Norrgavel kompletterar arbetsbordet.

På större delen av bordsytan /120 x 80 cm/ har jag lagt en ljus tjock plast för att kunna rita och skissa på ett helt jämnt underlag. Ytan är lätt att hålla ren – blyerts och akvarellfärger torkas lätt av om så behövs. Det händer nu och då att Winsor & Newton-färgerna kommer fram, det är alltid lika roligt.

Det här återbruksinköpet är inte det vackraste jag har men kanske det som varit till allra störst nytta för mej. Vem gillar inte återbruk som är till stor nytta?