Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Tvättstugan mera

Vi snackade om behovet av handdukshängare som inte behöver skruvas i kaklet. Sådana där med sugpropp var svårt att hitta, endast självhäftande varianter – men vilken skulle väljas? Då kommer Halvan med en öppnad förpackning från 70-talet från sina gömmor och vi skrattade gott. Vilken spariver. En av de två kvarvarande hängarna kom till pass när ny dubbelhäftande tejp ersatt den ursprungliga som tappat stinget och det kunde knappast bli bättre :-) Jag ser att formgivaren var Harry Thomasson. Underbart att detta angetts!

Handduken på hängaren är en liten sockersäck från Cuba som antagligen Agnes (1889 – 1966) sytt om till torktyg med hank. Den tryckta texten berättar att det är ”Producto de Cuba. Azucar ECA Refino”. Jag fortsätter traditionen och har sytt en handduk av en säck basmatiris. Älskar det sätt som prylar och förpackningar togs tillvara en gång i tiden.

I bakkant av de vägghängda skåpen på tvättstugans ena kortsida har jag tapetserat med kökstapeten (Decor Maisons Corretto, formgiven av Teija Bruhn) med röda linjer mot ljus botten. Den är en kontrast mot det vita kaklet med strikt röd fog som finns på motsvarande kortsida.

Tidigare inlägg om #tvättstugan


Lämna en kommentar

Slöa sommardagar

Rullgardiner – älskar dem…

Soliga dagar håller de solen utestängd vilket innebär svalare temperatur inomhus än om rullgardinerna inte dras ner. Rullgardiner finns av textil och papper och senare även plast eller plastad textil. De hindrar inredningstextilier att solblekas om man tycker det är nödvändigt. En eller delvis heltnerdragen rullgardin skapar en speciell stämning i rummet. På vintern kan en nerdragen rullgardin hålla kylan borta om natten.

Rullgardiner hittar åtminstone inte jag på second-handmarknaden. På några rullgardiner har jag bytt tyg men återanvänt rullen, lattan längst ner och dragsnöret med tofs och infästning. Persienner skulle inte passa in här i huset.

Mina tidigare inlägg om rullgardiner.


5 kommentarer

Bryggeristolarna blev så fina

De fyra gamla bryggeristolarna som finns här har använts ofta och det har länge varit dags att göra något åt dem. Vi tror att de senast målades om på 70-talet, ryggbricka och sits i vit kulör och stålstativen svarta.

Det har varit en tvåårig process där Halvan skött det praktiska ensam. Sits och ryggbricka av trä skruvades loss, skrapades och målades kromoxidgröna med halvoljning först och därefter två tunna strykningar med linoljefärg. Tvättstugan som höll på renoveras fick bli torkplats en tid.

Färgbeslut för metallen tog vi gemensamt efter att vi fått ett gott råd. Anna Maria Claesson skrev, när jag ställde en fråga på bloggen om hur stålstativen kunde tänkas målas: ”Våra har alltid haft en silverfärg. När vi nu renoverar dem, målar jag stommen med silverfärgad rostskyddsfärg.” Stort tack för det goda rådet som vi tog till oss. 04/05/2020 kl. 18:57

Metallstativen skapades rena från färg och när årets vårvärme kom målades de med silvrig metallrostskyddsfärg (verkstaden/ladugården är ouppvärmd). Sen skruvades trädelarna fast vilket var ett litet pusslande, detaljer jag inte går in på här. Spårskruvarna återanvändes och skallarna målades sedan med metallfärgen.

De ungefär hundraåriga trädgårdsstolarna är som nya igen. När man arbetar så nära möblerna upptäcktes att en stol var något annorlunda än de övriga tre. Trädelarna var något tjockare, fötterna rundare och större. Vi tror att den var äldst. Undrar hur dagens utemöbler av kompositmaterial eller plast ser ut efter lika lång tid? Att de inte går att renovera står väl klart.

Det gamla trädgårdsbordet blev ommålat 2018, kromoxidgrönt som tidigare. Den här bilden visar när vi åt sommarens första grekiska bondsallad med tzatziki i skuggan på farstukvisten en het dag. På de gamla gröna sköna trädgårdsmöblerna!


2 kommentarer

Ett fönster på glänt

På det här treluftsfönstret är två av lufterna försedda med handvarpor i original från 20-talet. De är målade i fönsterbågens kulör. Luften längst till höger har under 70-talet fått nya stängningsbeslag i form av modernare fönsterlås som är förnicklade. Samtliga tre lufter har två stormhaspar i original fastsatta med märlor, målade i fönstrets kulör.

Trots att det finns likadana handvarpor som originalen att köpa har vi bestämt att de modernare beslagen får sitta kvar. De visar på en av husets årsringar.

T.v. äldre typ av stängningsbeslag, handvarpa. T.h. lite nyare fönsterlås. Bilder från Eskilstuna Kulturbeslag.


4 kommentarer

♥ Alla tiders glas ♥

Vardagsglasen som används här är KFs jubileumsglas från 1999. Kooperativa Förbundet firade 100 år just detta år. De är formgivna av Ingegerd Råman och mycket hållbara. Glasen klarar både kalla och varma drycker. Faten kan användas på olika sätt – som lock för att behålla värmen på drycken, som fat för att slippa bränna sig då man bär glaset med hett innehåll (caffe latte, cappuccino), att lägga olivkärnor på eller annat smått och gott på.

Dricksglasen är enkla och om inte okrossbara så väldigt hållbara.

Informationen från 1999 har jag sparat som bra-att-ha.

De här produkterna kom i rätt skede av livet och vi köpte väldigt många glas och ett halvt dussin förningsdukar formgivna av Susanne Grundell. Det är jag oerhört glad över, de där glasen är var dags glas här i Universumet. Tillsammans med PS-porslinet riktigt vackra vardagsvaror enligt mig!

♥ ♥ ♥


2 kommentarer

♥ Vardagsporslin från 90-talet ♥

Något vi köpte in många delar av 1998 var mattallrikar, djupa tallrikar samt assietter ur Ikea PS kollektion som lanserades detta år. Fortfarande är vardagsporslinet här på gården. ♥ ♥ ♥ Vardagsbesticken är de som fanns här i huset när vi flyttade hit. Bordsduken är köpt på det stora varuhuset men från 80-talet.

Broschyren för PS porslinet har jag sparat och de bilder som jag inte tagit själv kommer därifrån.

Det här porslinet kom i rätt skede av livet och vi köpte väldigt många mattallrikar, djupa tallrikar och assietter. De är var dags porslin här i Universumet. ♥ ♥ ♥


3 kommentarer

Spegel på väggen där…

Det nötta håller på att få upprättelse, patina har blivit något fint igen efter alla år med färgborttagning och övermålningar och maskinsläta ytor. Föremål och inredningar med patina påminner om föregående generationers liv uppskattas, åtminstone i vissa kretsar. Visst är det tänkvärt! Låt oss tro på föremålets egenvärde, förstärka upplevelsekraften och underhålla varsamt för att på så sätt rädda maximal materia till efterkommande.

Låt oss se på människors åldrande med samma synsätt… Själv har jag alltid varit förtjust i gamla tanter med rynkor, hatt och handväska.

När jag ser mig i spegeln ser jag rynkor och dubbelhaka. Än sen då? De tillhör mig, jag har förtjänat dem.

Elizabeth Taylor (1932-2011)


2 kommentarer

25-årig stenålderskvinna

Västernorrlands museum i Härnösand har reviderat sin permanenta forntidsutställning. Vi besökte den och jag tyckte om det jag såg. Se bara på hennes naturtrogna händer, en liten rispa vid långfingernageln som visar att hon arbetat – med jordbruk vill utställaren visa. Det går att läsa mycket mer om hennes levnadsförhållanden både på museet och på nätet. Och se bara den lilla ryggsäcken av rävskinn.

”För cirka 4 000 år sedan, under yngre stenåldern, dog en ung kvinna i Lagmansören i Medelpad. Hon blev ungefär 25 år gammal och fick en för tiden unik begravning i en stenkista nedgrävd i marken. Tillsammans med henne begravdes också ett barn i 7-årsåldern.”

Oskar Nilsson, modellmakare, arkeolog, konstnär och skulptör har rekonstruerat stenålderskvinnan. Helena Gjaerum har tillverkat de kläder som kvinnan från Lagmansören kan ha haft på sig. Stenålderskvinnan är det senaste tillskottet av människorekonstruktioner i Sverige. Utställningen på Västernorrlands museum på Murberget i Härnösand nyinvigdes i februari 2022.

Ett par andra silikonmänniskor som jag mött i Sverige ser ni här nedanför. Båda har Oskar Nilsson som upphovsman:

Den kristnade vikingakvinnan Kata bodde i Varnhem, en utgrävd gård med gårdskyrka alldeles intill nuvarande Varnhems kyrka. Silikonkvinnan finns på Västergötlands museum i Skara.

Den medeltida Bockstensmannen, både de fysiska resterna och silikonrekonstruktionen finns att beskåda på Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs fästning. Han var svårfotograferad på grund av mycket skarp ljussättning.


2 kommentarer

Ljuset, det ljuset

Varje älskat föremål är centrum i ett paradis.

Det här ljuset har kommit och gått, det hårda kontrastrika ljuset i april. Jag älskar det! Men nu är det maj månads ”snällare” solljus med mindre skarpa skuggor eftersom grönskan mildrar solstrålarna. Så vackert båda två, årstidernas växlingar vill jag inte vara utan!!!


2 kommentarer

Hurtslåda med glidfack

På trälister å var sida av nedersta lådan löper en lös fackindelad insats. (Se så proffsigt hopfogade insatsens olika fack är.) Där förvaras småtingestar som kan vara bra att ha till hands. Just här prylar för märkning och förslutning. Nedom finns återbrukspåsar av plast och papper samt längst in en kavel i två delar samt en potatispress.

Det här tycker jag är mycket praktiskt. I fritidshuset finns samma idé men då med olika sybehör i både låda och glidfack. Sådana här inredningar gillar jag att rita för att ta vara på utrymme.


Lämna en kommentar

Nertonad ”black friday”

De senaste åren har jag dukat i svart och vitt på långfredag, lite för att följa påskens händelser. Förrförra året då pandemin nyss drabbat världen, blev det middag för två i köket. På långfredagen var det svart och sorgligt. Svarta mattallrikar Colorado LA, likadana assietter samt svarta äggkoppar av samma servis. Bestick Gammelfransk som funnits här sedan uråldrig tid. Slipade dricksglas av okänd tillverkning, inköpta secondhand. Saltkaret med förgylld insida har keramikern Per Hammarström gjort. Det karet förgyller vilket matbord som helst! Middagsmaten kom in senare men även den i svarta karotter och karaffer. Spartanskt, enkelt, tydligt. De svarta stearinljusen hade tagit slut så nu fick det bli värmeljus.

(Denna påsk har jag inte fotat dukningar över huvud taget.)