Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Fina Stella

Stella är ny för julen som var men tillverkades av Osram på 60-talet. Inköpt secondhand förstås och överlämnad till ”Halvan” för att ge stämning vid arbetsplatsen. Men nu är det snart dags att packa ner henne ända tills nästa jul.


2 kommentarer

En brickduk

I Universumet finns några brickdukar jag köpt in och denna kommer fram i juletid. Framför allt dukas kaffe med dopp upp men för att ha möjlighet att se den under längre tid ställs annat fram ibland. Som den här amaryllisen doppad i rött vax, en gåva och något jag inte prövat på förr. Den kommer att blomma vitt inom en snar framtid.

Brickduken gör att det känns som att bo i en Elsa Beskow-saga :-)

Så här såg det ut en annan jul men samma saffranskokostoppar och mjuka pepparkaka med apelsinmarmelad och lingonsylt bakades till detta julfirande. Jag tycker inte det är fel i det stora hela att vara traditionsbunden. Kanske är det för att jag flyttat rätt ofta som det finns en trygghet i det delvis förutsägbara.


3 kommentarer

En favorit-ljusstake

Mitt förhållande till ting är oftast stark. Så är det med denna sjuarmade ljusstake. Här kommer bilder från tidigare år:

Just den här ljusstaken hittade jag i en hemslöjdsbutik och slog till direkt fast priset var ganska högt för mig då. Ljusstaken är fantastisk i sin enkla geometriska form – den kan utsmyckas på olika sätt. Eller inte alls. Ibland blir det nio små röda julgranskulor…

Var den än står under advent gläder mej i resan mot jul. Under julveckan flyttar den alltid in i köket om den inte redan står där. Finns det något mer stämningsfullt än levande ljus?

Ett annat år hänger det t ex halmprydnader, glasstjärnor, näverhjärtan och flätade korgar av papper i rutorna.

Den klarar sig som sagt även väldigt bra utan utsmyckning. Den är otroligt flexibel och den tillhör inte slit-och-släng-samhället. Den har blivit en advents- och jultradition här i Universumet.


Lämna en kommentar

Ljustid

Det är hur fint som helst med adventstiden, den tid på året då stearinljusen ofta får brinna i mängd.

Som kontrast till detta visar jag en elektrisk taklampa i futuristisk stil från den tid då elektricitet var något ytterst modernt. Armaturen tillhör ”den nya stilen”, från Bauhausskolan i Dessau. Det är svårt att föreställa sig hur annorlunda världen plötsligt tedde sig för människorna med sådant ljus. Framtiden såg verkligen ljus ut!

Efterhand kan vi i förlängningen se att elektriskt ljus har skapat stress då dygnet kan nyttjas timmarna runt, utan naturlig vila. En teknisk lösning har alltid två sidor. Alltid.

Läs gärna mer om Bauhaus: https://vintagemannen.wordpress.com/2019/12/12/det-viktiga-med-bauhaus-ar-inte-stalrorsmoblerna-det-ar-nagot-mycket-storre/ eller något om mina egna Bauhausupplevelser.


Lämna en kommentar

Interiör med uggla

Jag ser fram emot julhelgen då jag hoppas kunna ta mig tid att ytterligare fördjupa mig i de fotoalbum som finns här i Universumet. Här finns visitkortsalbum med porträtt och grupporträtt men även interiörer med människor.

Interiören på fotografiet ovan är väl fin? En uppstoppad uggla tycker jag absolut är inredningens huvudnummer även om förmakspalmen i fajanskrukan ser ut att vilja dra uppmärksamheten från fågeln. Och vad är det som svävar uppe till höger? Ännu en uggla? Shaggduken ligger på bordet, fotogenlampan står vid fönstret, vägguret hänger ovanför soffan.

Mor, far, son och uggla tittar rakt in i kameralinsen. Gulligt… Fotograf var Edvin Öhrne, Torshälla som måste ha kommit hem till familjen med sin kamera. Fotot är taget någon gång mellan 1915-1918, de år som Öhrne drev fotoateljé därstädes.

Är du intresserad av släktforskning och/eller visitkort och porträtt – titta in på den här hemsidan.

Även Stora boken om familjefotografier har varit till hjälp för min egen forskning.


Lämna en kommentar

De tunga draperingarnas tid

Får jag rekommendera en läsvärd faktabok om tiden före Ellen Keys och Carl Larssons genombrott med Skönhet för alla och Ett hem. Före den tid som förebådade funktionalismen och det avskalade, avmönstrade i inredningarna.

Boken beskriver en livs- och inredningsstil under de mörka färgernas tid, de tunga draperingarnas tid, mönstermängdernas tid, de polstrade möblernas tid, fileringens tid, eklekticismens tidevarv – ja allt det där vi tagit avstånd ifrån men som håller på att komma igen, kanske i en annan form. 1800-talets inredningar håller på att få en renässans.

Som alltid ser människor ner på det föregående århundradet när ett nytt bryter in. Under 1900-talet hamnade 1800-talet i bakvattnet, 1700-talet lyftes fram. Hur idéerna om 1900-talet ser ut om 30 år kan vi ana. Vi – som anser oss leva i den mest långt komna av världar.

Fröknarnas tid är läsvärd. Jag har många snörmakerier och band som vore roligt att få användning för, kanske blir det så någon gång…


2 kommentarer

Pappersklämmor

I det lilla hemmakontoret i bostadshuset använder jag pappersklämmor som funnits här långt innan jag flyttade hit. Här är tre av dem, samtliga är välfungerande. De hänger på en kroklist när de inte fotodokumenteras.

Den mest utstuderade klämman är den i form av två gäss/svanar/långhalsade fåglar. Den är liten och det dröjde innan jag granskade den så noga att jag såg motivet.

De här pappersklämmorna är tre små ting som ger platsen betydelse. Undrar vilka papper som klämdes fast i dem innan jag övertog dem?


11 kommentarer

Duk på bord

Som jag skrivit förut – detta hus och boende påverkar mig. Det påverkar vad jag tycker om, det påverkar hur jag ser på föremål. Att bo här har påverkat mig på så sätt att jag numera tycker rätt bra om dukar som ligger diagonalt över bord, alltså så att bordshörnen blir fria och bordsskivan syns. Ett riktigt förgånget mode om jag uttalat mig för några år sedan. Nu klarar jag till och med av en av 70-talets pastelliga och grovt vävda dukar…


2 kommentarer

Gåtan mattstift

I somras vid besök hos vänner var vi på ett par loppmarknader (förutom allt annat roligt). Där fanns intressanta saker som jag inte köpte. Kanske tyvärr. Men jag tog i alla fall ett foto.

100 st mattstift i en kartong med tryck i 30-talsfont. Men hur fasen ska de användas? H. sa att de var till för att fästa korkmattor i golvet med. Men jag vill veta mer. Och varför har jag aldrig sett sådana här stift i gamla korkmattor? Placerades de i korkmattans kanter, i skarvarna, i hörnen…

Så läser jag i veckan i en bok om borgerligt boende som ligger på nattygsbordet: ”På golvet ligger ripsvävda gångmattor i rött och vitt. Dessa användes på sommaren och lades på efter vårstädningen i april-maj. Efter höststädningen i slutet av september isolerades golvet med tidningar och täcktes av en blommig heltäckningsmatta som nubbades fast längs kanterna.” Där har vi nog lösningen, eller EN lösning.

Så här ser mattstift ut idag. Aldrig heller har jag sett ett sån´t i verkligheten. Aldrig. Lever jag så världsfrånvänt, behövs här mer förankring i den praktiska verkligheten? ;-)


8 kommentarer

Spispapper

Under första halvan av 1900-talet var det var inte alltid som köken hade kakel ovanför spis och arbetsbänk. Diskvatten ur baljan av koppar stänkte upp på väggen, kaffe och härliga matlagningsgrytors innehåll skvätte upp på den limfärgade murstocken. Det var lite besvärligt att hålla rent kan man tro.

Tidningspapper ovanför vedspis, 1910-tal.

En lösning kunde vara att sätta upp tidningspapper mot murstocken. Med lite grötklister fäste det tillräckligt. Så gjorde man här i Universumet enligt fotot på Agnes vid vedspisen ovan. Men det var vanligt över hela landet i många kök och samhällsgrupper.

Kvinna, vedspis, spispapper ca 1900. Västergötland. Foto Anna Florén.

Jag gör likadant idag då jag kokar saker som skvätter som t ex äppelmos kan göra. Och detta trots att jag har lätt avtorkbar mosaik ovanför spisarna. För min del fästs tidningspapperen genom att blöta dem eller tejpa fast dem, de ska ju strax tas ner.

Prima svenskt olackerat spispapper. No. 1251 / 82 B. Två oanvända rullar 50 cm x 2 meter.

Att använda de rullar spispapper som finns i vår ägo, en ”present” från föregångarna på gården, är inte att tänka på. För mig är de otroligt värdefulla. Trycket på spispapperet föreställer kakel med meanderbårder upp- och nertill – jämför med fotot nedan.

Spispapper ovanför arbetsbänk, 1920-tal.
Ni ser hur modern husmodern eller husan är – knäkort klänning och kortklippt hår med pannband.

Skyddspapperet är lätt att byta ut när det blir alltför solkigt och det var billigare än kakel. När dessa skyddspapper började tillverkas vet jag inte men jag förmodar att de användes fram till slutet av 1940-talet i enklare hem. De två rullar som finns här påminner om den tid som var, om en tid med mycket enklare förhållanden. Har ni sett spispapper i kulturhistoriska museimiljöer?