Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

En souvenir


Har Vladimir Putin sångröst? Har en CD spelats in med Putin-sånger? Hur jag undrar när jag ser CD-fodralet i det ryska snabbköpet.

Väl hemkommen blir det som att öppna en Pandoras ask. När plasten är borta luktar det gott men vad döljer sig i den inre boxen?

Jo se – där finns 9 bilder med Putin som kultur- och djurvän. Och nere till höger en rymdbild med Putin som kosmonaut med Stålmannen i bakgrunden ;-)  Det är Putin som med sin utsträckta hand hindrar en komet att slå ner på jordklotet. Eller? Hur tolkar du det? En stor portion ironi tänker jag.

Absolut lustigaste souveniren! Inte äter jag upp de här chokladbitarna hur goda de än doftar.


Skulle det här gå att göra här i landet med 9 bilder av vår statsminister?

 

Annonser


4 kommentarer

Konstkort

Vad gör man med alla sina samlade vykort med konst? Jag har dem i vackra kartonger men det blir ju sällan eller aldrig att jag tittar på dem. Många av korten har mina inneboende minnen.

Nu har jag bestämt att göra ett collage med en bråkdel av dem. Tänkte använda en tjock kartong som underlag men är osäker på vad jag ska fästa dem med utan att förstöra dem. Har köpt omflyttningsbart/avtagbart 3M spraylim men vågar knappt pröva. Vad händer efter några månader? Sitter de fast för evigt då?  Vill ju kunna ta bort korten efter lång tid och arrangera om med andra i samlingen.


7 kommentarer

Stänkflaskan

Hur glad kan man inte bli över en mindre plastflaska med hål i det avtagbara locket!?

Som jag letat efter en stänkflaska sedan mina gamla gått sönder. Det var inte helt lätt att hitta, kanske letade jag i fel sammanhang. De används tydligen inom pyssel & DIY och inte inom textilvård :-o  Är det åldern som gör att jag inte hängt med?

Det är härligt att mangla textilier. Då måste man stänka dem innan. Jag brukar använda ljummet vatten som suger in snabbare än kallt och därefter lägga allt i en stooor plastkasse över natten, ja ibland upp till ett dygn. Under den tiden i rumstemperatur drar fukten in jämnt i allt tyg som då går lätt att mangla slätt. Att använda sprayflaska är tidsödande och inte lika effektivt, dessutom får jag ont i handen av allt tryckande. Stänkflaska, eller DÄNKFLASKA som det står i plasten, är bara bäst. Å vad jag är glad över den här plastsaken!

När jag dessutom köpt ny mangelduk till mangeln är jag helnöjd. Mangling är grejen ;-) och till sommaren ska jag än en gång mangla på en gammal kulturhistorisk mangel av trä med stenbumlingar ovanpå som tyngder. Gissa om det ska bli spännande… Kanske använder jag då en björkvisp som doppas i en vattenså för att stänkas på dukarna som ska manglas.

 


2 kommentarer

Gula rör


Under påsken åker de gula plaströren fram i köksfönstret. Eftersom här under fönsterbrädan och radiatorskyddet finns ett ”element” trivs väldigt få krukväxter här vintertid. Då är det trevligt att få ”liv” här genom färgglad död materia.  Plus att det ofta ligger en levande katt och gonar sig ovanför värmen. Fast så här framåt våren är det också utelivet som lockar henne.

Utomhus har påskliljorna börjat slå ut och de får stå kvar för rådjuren trots att de inte är inhägnade. Tänk om jag hade vetat allt vad jag nu vet då jag flyttade hit – men jag lär sig genom att prova mig fram, och att läsa om odling.


2 kommentarer

Prata, visa, lyssna, diskutera


Det här är diskussionsplatsen/konferensbordet/mötesplatsen på min arbetsplats. Den är liten men naggande god. Behövs fler stolar tas de fram ur förrådet, totalt har jag åtta av Arne Jacobsens 7:an stolar. Hälften av dem har armstöd men de de tar större plats än de utan får det räcka med två av dem här inne i normalfallet. Jag har fortfarande efter alla år inte tröttnat på deras blå kulör med dragning åt det violetta.

Bordet är ett supercirkel-bord i björk av Bruno Mathsson och Piet Hein med spännben av kromat stål. Skulle jag framöver vilja ha det som soffbord är det lätt ordnat eftersom jag även har de lägre benen och vitsen med spännbenen är ju att de kan lätt bytas ut.

Alla de funktioner som behövs ryms i min ateljé: skriv- och ritbord, konferens, vila, datorarbetsplats, förvaring.


På tidiga höst- och och vårmorgnar har rummet den här spännande ljussättningen när solen lyser upp de cirkelsågade och limfärgsmålade brädorna i taket. Den gillar jag skarpt!


4 kommentarer

Arbetsbordet


Mitt arbetsbord har fungerat superbt sedan det placerades i ateljén 2001. Det är ett äldre gediget ekfanerat kontorsbord /190 x 80 cm/ på stålstativ, fyra ben av kvadratiska stålrör. Benen var trist kontorsgrå vid secondhand-inköpet men jag målade dem engelskt röda. Bordsskivan, som var lackad, slipades för hand med sandpapper och oljades därefter in med linolja. Den har oljats in några fler gånger sedan dess men långt ifrån varje år. En hurts på hjul från Norrgavel kompletterar arbetsbordet.

På större delen av bordsytan /120 x 80 cm/ har jag lagt en ljus tjock plast för att kunna rita och skissa på ett helt jämnt underlag. Ytan är lätt att hålla ren – blyerts och akvarellfärger torkas lätt av om så behövs. Det händer nu och då att Winsor & Newton-färgerna kommer fram, det är alltid lika roligt.

Det här återbruksinköpet är inte det vackraste jag har men kanske det som varit till allra störst nytta för mej. Vem gillar inte återbruk som är till stor nytta?