Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Tre mot en

Fotat i en arrendegård som numera ingår i en kulturmiljö.

Silhuettklipp är helt fantastiska då det gäller tekniken att handskas med sax/kniv. Hela motivet, alla linjer, är utskurna i ett stycke – kolla bara in sommarmolnen på klippet ovan! Jag upphör aldrig att förundras över handlaget hos en skicklig silhuettklippare! Hade jag levt på 1800-talet då den här konsten stod på sin höjdpunkt, skulle jag ha sett till att få mitt porträtt klippt.

Annonser


Lämna en kommentar

Julikväll

En solig kväll i juli här i Universumet. Trädgårdsbänken uppe på ekkullen har bytt kulör från vit till grön. Det är trivsamt tycker jag som målade ett gammalt trädgårdsbord kromoxidgrönt förra året. Samma färg och kulör användes denna gång. Nu finns här äldre trädgårdssoffor och bord i både grönt och vitt. Tids nog ska de gamla bryggeristolarna även de bli gröna. Jag sliter med frågan vilken kulör metalldelarna ska få…

Här finns flera sittplatser utomhus så det går att välja den lämpligaste med tanke på solen och vindarna.


Lämna en kommentar

Ytligt? Nej inte!

Kommunikationsutrymme.

Olikfärgade ytor ställs mot varandra men arkitekturen är långt ifrån ytlig i Bauhausskolan i Dessau. Jag är svårt förtjust i detta. Under andra världskrigets bombades skolan som nu har rekonstruerats och är ett av världsarven. Besöker gärna den framsynta och futuristiska platsen åter igen.

Walter Gropius rektorsrum, 1926.


Lämna en kommentar

Internet har inte alla svar

Kunskapens äpple. Ett symbolladdat bokstöd.

Med ögonen i boken
är du inne i hela världen
är du inne i grannens själ
och löser din egen gåta

Men med bara en bok i handen
fryser du
som bokstäverna fryser
i sin olästa ensamhet.
Klockan, kartan, bokstaven
är kniv, sked och gaffel.

Ur boken Ord till Johanna, av Margareta Ekström 1973. Återfunnet på Körlings ord.


1 kommentar

Soffan till belåtenhet

Swedese – Gap Lounge. Produktbild.

Detta är soffan jag föll för och som inhandlades förra året efter en noggrann marknadsundersökning och provsittande. Den första nya soffan i mitt liv, faktiskt. Swedese är tillverkare och jag valde ben av ek och ett annat möbeltyg än på bilden, från Camira och vävt av enbart naturliga material. Finemang!!! Jag tilltalas av den strikta formen och den sköna sittställningen, särdeles i hörnen, och av den smarta springan, ”gapet”, mellan rygg och sits. Och inga kuddar att puffa till. Passar mej perfekt!

Stolab – Arka. Produktbild.

Denna fina soffa och de två Arkastolarna, som designades av Yngve Ekström 1955, är de enda nya möbler vi köpt till vår bostad förutom sängarna. Arka-stolarna fick specialbeställda dynor av samma textil som soffan.

Till min ateljé har jag köpt två nya kontorsstolar, en länsstol samt hurts från Norrgavel. Till annexet köptes en dagbädd.

När jag började skriva om de här nya möblerna började jag i samma veva fundera över de andra möblerna som finns här i Universumet. Det visar sig att alla andra möbler är arvegods, fått av kompisar, möbler köpta för mer än 35 år sedan eller så är de secondhandköp alternativt containerfynd. Den här blandningen, detta levnadssätt, det är så vi vill ha det.


Lämna en kommentar

Kammarlås

Köksdörrens kammarlås.

Blanksliten mässing med skön formgivning – ett dörrtrycke. På andra sidan öppnas köksdörren med en stor nyckel. Så har det alltid varit här. Det kan vara besvärligt att öppna med nyckeln om man bär med båda händerna men på något sätt löser sig ändå öppnandet. Kammarlåset har alltid suttit här och även fortsättningsvis. Det är tillverkat i det som en gång var metallindustrins mecka – Eskilstuna, hos F A Stenman.

Här i huset sitter det kammarlås på samtliga dörrar på bottenvåningen. Älskar´t! Alla utom köksdörren på bilden har vred. På övervåningen, som inreddes 15 år senare som undantagsboende/förmånsboende för de gamla föräldrarna, sitter dörrtrycken från 1920-talet med svart trähylsa på alla dörrar utom den minsta dörren som även den har kammarlås med vred.


Lämna en kommentar

Pinnstolen – en svensk klassiker

Jag är förtjust i pinnstolar, de är lätta, de är graciösa, de är vackra. Halvan är inte överens med deras konstruktion. Han har en förmåga att sitta sönder möbler ;-) De absolut senaste möbelinköpet som gjort till Universumet är just två pinnstolar – Arka formgivna av Yngve Ekström 1955 och tillverkade av Stolab.

Jag skrev tidigare om Pinnstolsmuseet i Nässjö som jag besökte 2012. Det finns inte längre. Men det finns sedan förra året en sammanställning av den svenska pinnstolens historia: Träsmak. En bok om svenska pinnstolar av Mats Palmquist. Den första svensktillverkade pinnstolen beställdes av Henriette Killander till Hooks gård i Småland runt 1850. Möbelsnickaren Daniel Ljungqvist tillverkade en stol efter hennes skisser. Den svenska pinnstolen var född, förlagan var den engelska Windsor-stolen. Detta, och mycket mer, berättade författaren under gårdagens föredrag.


Lämna en kommentar

Våffeldagen

Jungfru Marie bebådelsedag glöms inte bort här i Universumet. Då kommer Åvikens våffeljärn fram och våfflor gräddas. Kanske inte till Vår Frus ära men för att det är en god tradition. Med vispgrädde och egen jordgubbssylt! I år infaller Våffeldagen på måndag men vi kör igång redan på söndag som är kyrkoårets Jungfru Marie bebådelsedag.

Det är en av de få tillfällena som dörrarna till och från köket måste stängas. Imkanalen som sitter under spiskåpan räcker inte till för att ventilera bort oset från våffeltillverkningen. Men tänk ändå- det är väl fantastiskt att spiskåpan i normalfall klarar av att föra ut matlagningslukterna – utan elektrisk fläkt! Vi lever med ett smart hus.


6 kommentarer

Lagningsaktivist, javisst

Korgen med apelsiner och egna äpplen är gammal, den har blivit kvar efter Agnes och David. Älskar patinan där lagningen av bärhandtaget ingår. Förmodligen är det David som fäst en läderrem runt handtaget och under hela korgbottnen och stiftat fast remmen. Allt för att förstärka och öka möjligheten att bära tungt.

Själv lagade jag ett annat korghandtag som jag slog halvslag om med hampasnöre. Och en mattpiska lagades på samma sätt. Patina och det nötta använda håller på att bli ”fint” igen. Jag stoppar stickade vantar, strumpor och kläder som nötts tunna. Lagningsaktivist som jag är, javisst! Recycling, återvinning, återbruk, vintage, återanvändning, att hushålla med resurser är det nya gamla. Ingen är gladare än jag för det.

Så här skrev jag en gång om lagningar med hampasnören.


2 kommentarer

Mission completed

Då höstanemonen blommade var det rätt så klart i kammaren…




Ytterligare några steg framåt har tagits sedan dess.


Jordgloben med ingraverade texten ”Vandringspris från Skepparklubben Delfin” står lysande i hörnet med byrån och minner om makens navigationsälskande far. Ni vet, den där kunskapen som vissa kunniga brukade använda sig av innan gps-eran intog världen.

”Ju mer dominerande den virtuella världen blir, desto mer rebelliskt blir det att äga böcker. En tryckt bok kan ingen spåra, ändra eller hacka.”

Ramin Bahrani, författare och regissör.

Nu när vi är färdiga med husets alla rum. Vad gör vi nu? :-) Nåja, den musikmaskin vi vill ha är till slut bestämd och beställd och lite mer ska upp på väggarna. Men sen finns det väl inget annat kvar att göra än att njuta sitt otium, att rulla tummarna… haha..


Lämna en kommentar

Synbarligen

Novembersolen lyser på dörren mellan kök och kammare. Den står nästan alltid öppen utom då det gräddas våfflor eller pannkaka :-) Då är imkanalen för klen för att ventilera ut oset på direkten. Här finns ju ingen fläkt under imkåpan utan vi lever som man alltid gjort här i huset.

Därför ser man sällan tavlan bakom dörren, tavlan som är en bricka från 1920-talet. Glasbrickan är målad med ett motiv som anspelar på Japan. Desto gladare blir man när motivet kommer fram ibland ;-)


Det här döljs bakom den uppställda dörren.
Detalj av väg med enkelradig allé  och i bakgrunden bergstoppar.