Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Vägglampan i farstun


I farstun har vi en rätt unik vägglampa som bara finns i några få exemplar. Den är sinnrik, ger ett behagligt sken då ljuskällan inte syns från något håll och samlar väldigt lite damm. Materialet är målad stålplåt. En bra formgivning helt enkelt av två vänner.


De nedre bilderna är tagna i början av november och dagsljuset nådde långt in i farstun och vägglampan är släckt. Men den är ju lika fin då.


4 kommentarer

Ljus i mörkret


När jag smyger in i salen lyser en komet emot mig, en Betlehems stjärna med mässingsstrålar ut från stjärnkroppen, de längsta neråt. Samma julkänsla som när jag var barn infinner sig även om det är många år sedan och den här stjärnan befinner sig många mil från den plats där jag var barn.

När juldagsmorgon glimmar,
jag vill till stallet gå.
Guds Son i nattens timmar
där vilar uppå strå.

Välkommen hit till jorden
i signad juletid!
Du är vår konung vorden
som ger oss ljus och frid.

Till dig vårt lov vi höjer,
du barn i krubban där,
och våra knän vi böjer
för dig, o Jesus kär.


1 kommentar

Köksbordet


Det här är gamla lagningar av Universumets köksbord, ett slagbord. Jag har inget problem med den utan tycker till och med bra om den.

Lagningar med nitar och skruvar från olika skeden i bordets historia. Det är verkligen inget märkvärdigt bord. Inget bord som jag har haft något förhållande till från barndomen, det är ju annars minnen från tidiga år som sätter sig djupt hos en människa. Trots att det kom in sent i mitt liv känner jag mycket för detta trasiga men lagade bord. Det är något med livet förr som gör sig påmint och sådana känningar tycker jag om, hur man satt och åt kvällsgröten i fotogenlampans sken en vinterkväll. Heder åt dem som använt det så rejält och lagat det vartefter.

Här har fötter under åratal nött ner träet i slåarna samt skavt bort den målade ekådringen. Jag fortsätter slitaget.

Oftast ligger en löpare eller mindre duk på slagbordet.

Men när det är storhelg fälls hela bordet ut och en heltäckande duk läggs på. Genast blir det feststämning i stugan.




Men under bordsfilt och bordduk gömmer sig det gamla lagade furubordet som en gång i tiden ville vara ett ekbord med hjälp av ådringsmålning.  Jag kan inte rå för att jag är riktigt förtjust i denna möbel.