Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Soffan till belåtenhet

Swedese – Gap Lounge. Produktbild.

Detta är soffan jag föll för och som inhandlades förra året efter en noggrann marknadsundersökning och provsittande. Den första nya soffan i mitt liv, faktiskt. Swedese är tillverkare och jag valde ben av ek och ett annat möbeltyg än på bilden, från Camira och vävt av enbart naturliga material. Finemang!!! Jag tilltalas av den strikta formen och den sköna sittställningen, särdeles i hörnen, och av den smarta springan, ”gapet”, mellan rygg och sits. Och inga kuddar att puffa till. Passar mej perfekt!

Stolab – Arka. Produktbild.

Denna fina soffa och de två Arkastolarna, som designades av Yngve Ekström 1955, är de enda nya möbler vi köpt till vår bostad förutom sängarna. Arka-stolarna fick specialbeställda dynor av samma textil som soffan.

Till min ateljé har jag köpt två nya kontorsstolar, en länsstol samt hurts från Norrgavel. Till annexet köptes en dagbädd.

När jag började skriva om de här nya möblerna började jag i samma veva fundera över de andra möblerna som finns här i Universumet. Det visar sig att alla andra möbler är arvegods, fått av kompisar, möbler köpta för mer än 35 år sedan eller så är de secondhandköp alternativt containerfynd. Den här blandningen, detta levnadssätt, det är så vi vill ha det.

Annonser


Lämna en kommentar

Kammarlås

Köksdörrens kammarlås.

Blanksliten mässing med skön formgivning – ett dörrtrycke. På andra sidan öppnas köksdörren med en stor nyckel. Så har det alltid varit här. Det kan vara besvärligt att öppna med nyckeln om man bär med båda händerna men på något sätt löser sig ändå öppnandet. Kammarlåset har alltid suttit här och även fortsättningsvis. Det är tillverkat i det som en gång var metallindustrins mecka – Eskilstuna, hos F A Stenman.

Här i huset sitter det kammarlås på samtliga dörrar på bottenvåningen. Älskar´t! Alla utom köksdörren på bilden har vred. På övervåningen, som inreddes 15 år senare som undantagsboende/förmånsboende för de gamla föräldrarna, sitter dörrtrycken från 1920-talet med svart trähylsa på alla dörrar utom den minsta dörren som även den har kammarlås med vred.


Lämna en kommentar

Pinnstolen – en svensk klassiker

Jag är förtjust i pinnstolar, de är lätta, de är graciösa, de är vackra. Halvan är inte överens med deras konstruktion. Han har en förmåga att sitta sönder möbler ;-) De absolut senaste möbelinköpet som gjort till Universumet är just två pinnstolar – Arka formgivna av Yngve Ekström 1955 och tillverkade av Stolab.

Jag skrev tidigare om Pinnstolsmuseet i Nässjö som jag besökte 2012. Det finns inte längre. Men det finns sedan förra året en sammanställning av den svenska pinnstolens historia: Träsmak. En bok om svenska pinnstolar av Mats Palmquist. Den första svensktillverkade pinnstolen beställdes av Henriette Killander till Hooks gård i Småland runt 1850. Möbelsnickaren Daniel Ljungqvist tillverkade en stol efter hennes skisser. Den svenska pinnstolen var född, förlagan var den engelska Windsor-stolen. Detta, och mycket mer, berättade författaren under gårdagens föredrag.


Lämna en kommentar

Våffeldagen

Jungfru Marie bebådelsedag glöms inte bort här i Universumet. Då kommer Åvikens våffeljärn fram och våfflor gräddas. Kanske inte till Vår Frus ära men för att det är en god tradition. Med vispgrädde och egen jordgubbssylt! I år infaller Våffeldagen på måndag men vi kör igång redan på söndag som är kyrkoårets Jungfru Marie bebådelsedag.

Det är en av de få tillfällena som dörrarna till och från köket måste stängas. Imkanalen som sitter under spiskåpan räcker inte till för att ventilera bort oset från våffeltillverkningen. Men tänk ändå- det är väl fantastiskt att spiskåpan i normalfall klarar av att föra ut matlagningslukterna – utan elektrisk fläkt! Vi lever med ett smart hus.


6 kommentarer

Lagningsaktivist, javisst

Korgen med apelsiner och egna äpplen är gammal, den har blivit kvar efter Agnes och David. Älskar patinan där lagningen av bärhandtaget ingår. Förmodligen är det David som fäst en läderrem runt handtaget och under hela korgbottnen och stiftat fast remmen. Allt för att förstärka och öka möjligheten att bära tungt.

Själv lagade jag ett annat korghandtag som jag slog halvslag om med hampasnöre. Och en mattpiska lagades på samma sätt. Patina och det nötta använda håller på att bli ”fint” igen. Jag stoppar stickade vantar, strumpor och kläder som nötts tunna. Lagningsaktivist som jag är, javisst! Recycling, återvinning, återbruk, vintage, återanvändning, att hushålla med resurser är det nya gamla. Ingen är gladare än jag för det.

Så här skrev jag en gång om lagningar med hampasnören.


2 kommentarer

Mission completed

Då höstanemonen blommade var det rätt så klart i kammaren…




Ytterligare några steg framåt har tagits sedan dess.


Jordgloben med ingraverade texten ”Vandringspris från Skepparklubben Delfin” står lysande i hörnet med byrån och minner om makens navigationsälskande far. Ni vet, den där kunskapen som vissa kunniga brukade använda sig av innan gps-eran intog världen.

”Ju mer dominerande den virtuella världen blir, desto mer rebelliskt blir det att äga böcker. En tryckt bok kan ingen spåra, ändra eller hacka.”

Ramin Bahrani, författare och regissör.

Nu när vi är färdiga med husets alla rum. Vad gör vi nu? :-) Nåja, den musikmaskin vi vill ha är till slut bestämd och beställd och lite mer ska upp på väggarna. Men sen finns det väl inget annat kvar att göra än att njuta sitt otium, att rulla tummarna… haha..


Lämna en kommentar

Synbarligen

Novembersolen lyser på dörren mellan kök och kammare. Den står nästan alltid öppen utom då det gräddas våfflor eller pannkaka :-) Då är imkanalen för klen för att ventilera ut oset på direkten. Här finns ju ingen fläkt under imkåpan utan vi lever som man alltid gjort här i huset.

Därför ser man sällan tavlan bakom dörren, tavlan som är en bricka från 1920-talet. Glasbrickan är målad med ett motiv som anspelar på Japan. Desto gladare blir man när motivet kommer fram ibland ;-)


Det här döljs bakom den uppställda dörren.
Detalj av väg med enkelradig allé  och i bakgrunden bergstoppar.


7 kommentarer

Nu har de levererats


De levererades i slutet av veckan, de två loungestolarna Arka. Ritade av Yngve Ekström 1955. Här i oljad ek och med dynor av samma textil som soffan. Kammaren börjar bli klar. Ni ser var mitt favoritsoffhörn finns. Önskar jag vore en bättre fotograf för rummet är härligare i verkligheten än bilden visar tycker jag.

 


1 kommentar

Äntligen

Så står då soffan här.

Kraven var specifika. Jag älskar clubfåtöljer, sitter bra i dem då jag läser och nu ville jag ha en soffa med ungefär samma förutsättningar. Den ska ha lika höga armstöd som rygg. Den ska ha bekväm sitthöjd och vara mjuk och fast på samma gång. Klädseln får gärna vara av 100 % naturmaterial. Den ska absolut inte ha några kuddar att puffa och fixa till, den ska ha ben av trä – inte metall och inga hjul. Soffan ska kunna stå framför ett fönster i kammaren och får då inte vara så hög att den skymmer utsikten eller tar bort infallande dagsljus. Den behöver på intet sätt anspela på en äldre miljö.

I juni levererades denna soffa.



På fotona är det inte färdigmöblerat. Inga böcker  i bokhyllorna, ingen matta…
Man sitter oerhört bekvämt i soffan, hörnen är jättesköna. Och inte kommer några föremål eller smulor att samlas mellan sits och rygg. Där finns ett gap där som förhindrar detta. Så smart och originellt. Äntligen en soffa att trivas i och med. Den är avsedd för offentlig miljö men står nu här i Universumet.

Jag valde ett möbeltyg från brittiska Camira av 30 % lin och 70 % ull. Slitstyrkan är > 50.000 Martindale.

Visst, den gamla schaggsoffan i salen är kvar.


4 kommentarer

Valmöjligheter

Jamen, en ny soffa måste vi så klart ha! Tyckte jag. Halvan hade kunnat fortsätta med den gamla som vi alltid slängde ett tygstycke över för att få den något lite fräschare :-)

Vilken soffa som skulle köpas beslutades. Enväldigt. Kraven på den var många. Sedan hamnade jag i valet och kvalet om vilket möbeltyg den nya soffan skulle kläs med. Det finns oändligt mycket att välja på, så valet var inte alldeles enkelt.
Naturmaterial som ull, lin eller viskos var önskvärt, men helst inte konstmaterial som polyester och nylon. Jag lånade hem prover tillverkade av Camira (UK), Kvadrat (DK) och Vescom (NL).


Den lägsta slitstyrkan låg på 45 000 Martindale, den högsta >100 000 Martindale. För hemmiljö räcker det med 20 000-25 000 Martindale.
Ljusäktheten på de prover jag tagit hem var mellan 5-7, på en ISO-skala där 8 är det högsta värdet.


Till sist återstod de här två möbeltextilierna.