Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Läderolja

En av många semestersysslor i år blev att ta itu med med det jag tänkt sååå länge: smörja in några av de äldre böcker i helskinn som finns kvar efter för länge sedan döda släktingar. För många år sedan köpte jag läderolja för just detta ändamål. Det blev tre böcker i denna första omgång – jag vill utvärdera resultatet av inventarievården efter några månader.

Översta bilden visar bokpärmarna före insmörjning, den andra och tredje efter. Nu först kan man läsa boktiteln på ryggen: M. LUTHERI POSTILLA. Postillan är tryckt 1844 och utan stort ekonomiskt värde men väl ett högt affektionsvärde.

Med sirlig handstil står på insida pärmen vem boken en gång tillhörde.


4 kommentarer

Sommarmatta

Den här trasmattan kom in till midsommar. En sval, ljusblå matta vävd i tuskaft. Av Mrs Universum för länge sedan. Den har jag använt i flera boenden men nu ligger den nytvättad här och luktar såpa. I den finns många invävda minnen.

Jag gillar trasmattor som inte är har helt symmetrisk randning, som inte har infärgade trasor utan det märks när en sorts tyg tagit slut och måste ersättas med något snarliknande. Precis så där som kvinnor vävde egna trasmattor en gång i tiden.

Trasmattan

Böjd över trasmattan följde den åldrande damen
vårarnas skimrande mönster och livets tråd.
Här hennes randiga förklä från Ekmans regering,
här Tutanchamon-blusen från Brantings år.
Knallröda jackan från tiden för El Alamein,
murriga kjolen från Poukkas tid eller Volchovs,
brokiga scarfen från Balbos atlantiska dagar,
gröna kasacken från mau-mau-krigets epok.
Solstrimman spelade in över strimmig väv
där färgerna brann i det gångnas fragment som skon
sakkunnigt pekade ut för förströdda barnbarn.

Alf Henriksson


2 kommentarer

Kökssoffa

Yes, nu ska den här kökssoffan få komma in i huset. Äntligen ska ”Halvan” få möjlighet, att likt Kronblom, få ta en tupplur på sofflocket. Det har varit hans önskan länge nu. Soffan är tänkt att stå i köket på övervåningen.

Vi krånglade fram den sent igår kväll ur logen. En första rengöring gjordes med tryckluft – den var bemängd med spindelnät, löv och annat skräp. Och det möss samlat för vintern låg på locket.

Tryckluft sent igår. Idag blir det rengöring med såpvatten och borste. Det kommer att bli bra.

Sofflocket, som står där mot magasinsväggen, blir en större operation med ny textil som klädsel och ny stoppning under det. Detta kan jag inte tro blir klart idag. Men det är på gång. Härligt!


2 kommentarer

Maraton cykel från J Benson, Malmö

Den här herrcykeln används fortfarande. På pakethållaren finns alltid en plastkasse fastklämd för att lädersadeln ska kunna täckas in vid regn. Visst är väl emblemet fint… och verktygslåda finns under pakethållaren.

I veckan sa Halvan när vi tog en cykeltur – ”Kanske ska jag köpa mig en ny cykel”. Gör det! tyckte jag, den gamla trotjänaren behöver ju inte slängas för det. Just den här cykeln är tillverkad i Malmö efter 1940-talets början sluter vi oss till efter att ha hittat uppgifter på nätet.

John Benson startade sitt företag AB J.Benson 1899 i Malmö. Cyklar såldes under namnen Diana, Diamant, Essess och något senare Marathon. Stavningen Marathon hängde med till början av 40-talet.

J. Bensons Fabriks AB tillverkade motorer för lätta motorcyklar och senare mopeder under märket JB. När efterfrågan steg efter kriget övertog man en fastighet i centrala Eskilstuna. 1982 revs den gamla motorfabriken i E-tuna men innan dess flyttade verksamheten 1979-80 till Torshälla. Där monterades cyklar parallellt med produktionen i Malmö baserat på komponenter från Monark-Crescent. Monteringen i Torshälla pågick fram till 1987, mot slutet mer och mer som reservdelsdepå.


2 kommentarer

Tunafors fabriker

Presentförpackning från Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag med två smörknivar och en ostkniv.

Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag startade 1868 och bedrev först tillverkning inne i staden vid flera små smedjor. Företaget lät uppföra Tunafors fabriker 1874-76 och flyttade tillverkningen dit. Man tillverkade i huvudsak bordsbestick. 1889 byggdes ett karaktäristiskt högt mittparti på Tunafors fabriker. Eftersom detta inte är avbildat på kartongen inser man att presentförpackningen är tillverkad före detta år.

Vikingatiden var på modet vid vid 1800-talets slut. Knivarnas skaft har elborerade slingor i drakstil. Den fornnordiska djurornamentiken och nationalromantiken stod nära varandra.

Signe Sohlman (1854-1878) formgav damastduken ”Draken” med populära fornnordiska mönsterslingor 1877 för Almedahls. Tänk att på 1870-talets slut duka sitt middagsbord med damastduk och bestick med drakslingor och visa att man hängde med i senaste modet.


4 kommentarer

Vad är detta?

Det här är ännu ett föremål som vi undrar över vad det kan vara. Helt av järn, ca 85 mm långt, bearbetat, runt skaft. Den platta delen längst till vänster tunnas ut mot änden och är förhållandevis vass. Föremålet är välanvänt, eggen är ojämn och delvis blanksliten.

Snygg pryl – men vad har det använts till?

Tillägg. Svaret kom Elisabet med bloggen Textila inslag snabbt med: föremålet är ett knapphålsjärn!

En köttyxa/kötthack för att hacka köttfärs har liknande form men är så väldigt mycket större.


5 kommentarer

Att tillverka snören och snoddar

”Halvan” hittade härom dagen ett okänt föremål av trä i gömmorna. Han kom till mig i ateljén och frågade vad det kunde vara. Lika lite visste jag men jag antog att träföremålet använts av en kvinna. När jag tittade noggrant såg jag att det med blyerts stod Augusta och ett årtal. Aha, säkert något som hans farmorsmor använt sig av i textila sammanhang tänkte jag.

Fotade och mejlade en kompis som är textilare och textilantikvarie. Jodå – föremålet kallas knytgaffel, slynggaffel mm. och det var snören och snoddar som tillverkades med hjälp av föremålet.

Redskapet knytgaffel är uråldrigt men sådant här arbete utfördes alltså så sent som på 1930-talet, det årtal som jag tycker mig se på gaffelns handtag. Då hade paret Augusta och Fredrik överlämnat bondgården till två av barnen och levde pensionärsliv här i generationsboende. Det fanns mångahanda sysslor som gamlingar kunde ta sig för och slippa känna sig till övers och till besvär. Knyta snören, klyva ved, spänta stickor, sticka sockor var andra praktiska hantverk den som hade synen i behåll kunde utföra. Augusta dog 1934.

En annan bra sak med ”fyndet” ur gömmorna vara att vi nu fick bekräftat att tilltalsnamnet var Augusta. ”Halvan” (min äkta hälft) har alltid sagt Augusta Charlotta när hon nämnts, nu vet vi att Augusta var tilltalsnamnet.

HÄR kan man läsa mer om det där redskapet för snör- och snoddtillverkning. Och på YouTube klippet kan man mycket pedagogiskt se hur snörmakning går till. Jag är så glad över att ha lärt mig något nytt igen.


3 kommentarer

Majblomman

Titta vilken majblomma som är 2021 års variant. Den häftigaste i Majblommans 114-åriga historia. Den säljs som digital blomma eller som unikt objekt via majblommans hemsida.

I år kommer istället 2020 års fysiska majblomma att säljas i webshopar på Majblommans hemsida, pandemin satte tråkigt nog stopp för direktförsäljning föregående år. Så klart jag vill köpa majblomman, pengarna går till barn i utsatta situationer.


1 kommentar

Ryska ägg

Denna förpackning, som jag fått av en rysk väninna, har legat i påsklådan några år utan att jag tagit itu med det. Nu har jag provat på och resultatet är ganska fantastiskt. Det blir inga Fabergéägg men underbara miniatyrmålningar av byggda miljöer :-)

Allt i förpackningen tas till vara. ”Målningarna” förstås, klistermärkena att sätta på synliga äggskalsytor, remsor att riva av som stöd för äggen, läs äggkoppar (fästs ihop med hjälp av skåror i kartongen). Förpackningen innehåller åtta olika motiv med byggnader, kyrkor och kloster ser det ut att vara.

Ryska läser jag inte men under punkt 4. står 1-2 sekunder som Halvan tolkade instruktionerna. Äggen blåste jag ur och det besvärligaste, innan jag kom på vilket redskap som skulle användas, var att de tomma skalen var lätta och flöt ovanpå det kokande vattnet. Hela ägget måste tryckas ner ett par sekunder under vattenytan. Då slöt bilden tätt kring ägget.

Kanske är det menat att äggen ska vara kokta innan ”målningarna” fästs – för att snart nog ätas upp. Men inte nänns jag förstöra de här finfina kreationerna.

Jag har fem motiv kvar att fästa på ägg. Det får bli att fullfölja inför nästa påskhelg. Det är något att se fram emot! Det här var en väldigt fin present, helt i min smak. Ryssarna ser ut att ha roliga idéer och är bra på miniatyrmåleri.


4 kommentarer

Påskdag och ryska ägg

Gårdagen var en mycket vacker vårdag med sol och någon blåst. Jag rensade bort fjolårsblad i rabatter och kryddland på eftermiddagen. Sedan var det dags för påskmiddag där de limegröna Colorado LA-tallrikarna fick hälsa våren välkommen.

Idag, då snö ligger på marken igen, hoppas jag kunna genomföra det fantastiska trolleriet med ”äggmåleri” från Ryssland.


Lämna en kommentar

Spegelplatå och vinglas

Jag tycker verkligen mycket om de här modellen av vinglas från 30-eller 40-talet. Med etsade eller graverade motiv som skönjs svagt. De har ingen hög fot som dagens vinglas och är lättare att servera annat än vin ur, rent känslomässigt. Just de här är blåsta vid Åfors glasbruk i Småland och jag tror att det är 1940-tal. Etiketterna, som är ”heliga”, får absolut inte diskas bort eller på annat sätt förstöras :-) Bruksglas är normalt så svåra att identifiera tillverkare av.

Jag minns kristallglasen som fanns hemma med samma form men med graverade små stjärnor. Man fick glasen att ”sjunga” genom att fukta en fingertopp och föra den runt glasets kant :-) Med olika mycket vätska i fick man olika toner – som en glasharmonika.

Förutom de här vinglasen hör en enkel spegelplatå till något jag också förknippar med 40-talet (på bilderna består spegelplatån av fyra små speglar). Spegelplatån, som jag köpt in som vintage, kom till användning för första gången under senaste nyår och Trettondagen. (Det är så svårt att ta bilder med dukade bord. Maten kallnar. Det är helt enkelt inte min grej.)

Här i Universumet finns sedan långt tidigare ett antal små runda speglar med fasettslipade kanter. Exakt hur de brukade användas vet jag inte, denna gång blev de coasters.