Ett något kyligt kuvert

Efter att ha provat fram olika varianter av dukning till nyår så blev det Wexiö mattallrikar från Gustavsbergs porslinsfabrik som användes, vinglas från Åfors glasbruk, äldre etsade selterglas som ärvts med huset, silverbestick förutom dessertsked i rostfritt. Det gick lite fort med dukningen detta år. Den lilla blombuketten som inte syns gick i skirt rött. Förra nyåret såg det ut så här.

Bleka solen

Ingen kan väl påstå att solen bleker interiörer just nu när vintersolståndet närmar sig. Men när solen står lågt på våren sätter jag upp solskydd av japanpapper med pressade växter för att bokryggarna inte ska ljusna trots allt. Vinrankan där utanför har då ännu inte fått sina blad, de som skyddar sommartid. Hur undviker ni solblekning?

Jag försöker ständigt undvika att textilier och papper blir blekta av solen. När jag lämnar fritidshuset ligger vita lakan över alla textilklädda möbler, bokhyllorna är avtäckta för att bokryggarna inte ska blekas. Att dra ner rullgardinerna ger ett alltför ödsligt intryck så det gör jag inte. Rummen med de där övertäckta möblerna känns som en uppsättning av Anton Tjechovs Körsbärsträdgården, i slutscenen där sommarhuset överges fyllt med sina vitdraperade möbler. Körsbärsträdgården är för övrigt en av mina favoriter bland teaterklassiker.

Fikaplats

Det händer att det här är platsen för kaffedrickande, särskilt vintertid. Tevagnen är inhandlad secondhand likaså den röda stjärnformade duken och grytunderlägget av flätat näver samt nysilverfatet för mjölkkannan, soffan från Swedese är köpt till denna plats, ullmattan ”Stockholm” från ikea har Anna Sörensson formgett och den har jag haft på olika platser. Keramikkruset är återbruk, ljushållaren Toplight med design av Lena Bergström köptes ny 2005, likaså var korkunderläggen från Wicanders samt vasen från BodaNova nya då jag köpte dem på 80-talet. Tyget formgett av Ingrid Dessau köpte jag som sängöverkast och hittade det än en gång när vindskontoret nyligen städades.

Efter en fadäs samma vecka som soffan var ny, hör det till att jag lägger ett tygstycke eller pläd över delar av sittytan. Halvan hade sina arbetsbyxor på sig och satte sig för att dricka kaffe. Dessvärre hade han målat och fått vit linoljefärg på baken som fläckade soffan. Fläcken försvann under hand men ett skydd kommer nog alltid att finnas där på soffan :-) Uti fall att…

Pusselpyssel

Här på gården gillar vi att lägga pussel. Helst gamla träpussel med en del märkligt formade bitar. Då Halvan nyss fyllde år fick han ett gammalt 500-bitars träpussel av sin syster, ett pussel som varit i deras familjs ägo och som hon nu hade. Halvan tog fram bakbordet började sortera bitarna redan dagen efter att han fick pusslet. Det här gillar vi båda och fick ihop det med en enda stackars ynka pusselbit som fattades efter alla år.

Första advent

Här i Universumet har inget novent pågått. Här börjar julförberedelserna till första advent. Jo, jag vet att advent inte betyder väntan utan ”ankomst” – ändå känns samma pirr av förväntan som när jag var barn. Måtte jag aldrig bli ”vuxen” i det sammanhanget. I år blev det lärkkottar i adventsljusstaken från Sven Larssons Möbel-shop. Den fick jag för sisådär 25 år sen och den tjänar sitt syfte troget som alltid. En av de första saker jag letade efter secondhand efter flytten till Universumet var just de där veckade ljusmanschetterna av mässing.

Glasgrönt

Säg mig – hur många endiver av glas, överfångsglas, behöver man ha egentligen? Till vad? Jag behöver inte en enda. Ändå har jag samlat på mig några eftersom de är vackra. Vad användes de till en gång i tiden? Bordsdekoration? Ska de verkligen föreställa endiver? Snart nog plockas de undan, advent ska fram i veckan.

Ordning i kaoset

Aviso-bokstäver passar i hus från folkhemstiden. Vem har inte sett namntavlor i trapphus i flerfamiljshus med de här fribokstäverna från då. Så snygga! De är av plast i två olika storlekar passar så bra vid restaurering av den miljön.

Ungefär så där kan det väl upplevas då man är mitt inne i ett restaureringsprojekt. Huller om buller. Inte alla kan för sin inre syn se hur slutresultatet ska bli.

Men för de flesta ljusnar det och allt kommer på sin plats. Det är en skön känsla. Och håller man på i många år som vi gjort, kommer den där sköna känslan fram varje gång en etapp är nådd. Jag glömmer aldrig när vi fick in rinnande kallt vatten i huset – vilken lycka det var att skåla i just med detta vatten i glasen.

Här i Universumet är det vindskontor numro två som ska ordnas upp nu. Alla grejer ut därifrån först. Kaos är granne med Gud!

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
    När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
    Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
    Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
    Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
    Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
    Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!"
    Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
    Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud. 

Erik Johan Stagnelius 1793 - 1823

Om lövräfsor av plast eller stål

Vi har två förhållandevis nya lövräfsor i plast. Till sist övergav vi bladräfsorna av stål som är mycket smalare och därmed inte får med lika många löv i räfstaget.

Den första av de nya är en Fiskars med träskaft, den längst till vänster. Vi provade den och blev väldigt nöjda. Vi har ju en stor tomt med många lövträd, bland annat sex stora ekar så mängder med löv blir det varje höst. Fiskars räfsa har fjädrande plastpinnar, träskaftet gör att händerna hålls varma. Den krattar även lätt ut löv som fastnat i grästuvor. En bra lövräfsa tyckte vi – alltså behövde vi ännu en till året därpå. Fiskars-räfsan köpte vi på Jula.

Men nästa år fanns den inte utan Jula hade en av sitt eget märke ”Hard head”, den till höger på vänstra bilden. Den inhandlades. Men vilket misstag det var. Aluminiumskaft som är kallt, man behöver varma vantar när man räfsar, pinnarna är förstyvade med ett band av plast vilket gör att effektiv pinnlängd är kort och mindre fjädrande än Fiskars räfsa. Det innebär att löv, pinnar, mossa fastnar och stannar kvar i räfsan som måste rengöras ofta. Ett urdåligt plagiat av en fullfjädrad produkt från Fiskars. ”Hard Head” kan vi på inget sätt rekommendera! Fiskars har numera tyvärr bytt ut träskaftet mot aluminium. Varje höst säger vi att Jularäfsan ska bytas ut, sen glöms det bort. Det blir till att nyttja de gamla bladräfsorna igen. Den är bra men smal.

Jo jag vet, man kan använda åkgräsklippare med uppsamlare eller lövblås men det är inget för vår del. Ni som räfsar stora ytor med löv – vilken räfsa använder ni?

Och ett visst jobb med löven gör daggmaskarna.

Tvättstugan mera

Vi snackade om behovet av handdukshängare som inte behöver skruvas i kaklet. Sådana där med sugpropp var svårt att hitta, endast självhäftande varianter – men vilken skulle väljas? Då kommer Halvan med en öppnad förpackning från 70-talet från sina gömmor och vi skrattade gott. Vilken spariver. En av de två kvarvarande hängarna kom till pass när ny dubbelhäftande tejp ersatt den ursprungliga som tappat stinget och det kunde knappast bli bättre :-) Jag ser att formgivaren var Harry Thomasson. Underbart att detta angetts!

Handduken på hängaren är en liten sockersäck från Cuba som antagligen Agnes (1889 – 1966) sytt om till torktyg med hank. Den tryckta texten berättar att det är ”Producto de Cuba. Azucar ECA Refino”. Jag fortsätter traditionen och har sytt en handduk av en säck basmatiris. Älskar det sätt som prylar och förpackningar togs tillvara en gång i tiden.

I bakkant av de vägghängda skåpen på tvättstugans ena kortsida har jag tapetserat med kökstapeten (Decor Maisons Corretto, formgiven av Teija Bruhn) med röda linjer mot ljus botten. Den är en kontrast mot det vita kaklet med strikt röd fog som finns på motsvarande kortsida.

Tidigare inlägg om #tvättstugan

Slöa sommardagar

Rullgardiner – älskar dem…

Soliga dagar håller de solen utestängd vilket innebär svalare temperatur inomhus än om rullgardinerna inte dras ner. Rullgardiner finns av textil och papper och senare även plast eller plastad textil. De hindrar inredningstextilier att solblekas om man tycker det är nödvändigt. En eller delvis heltnerdragen rullgardin skapar en speciell stämning i rummet. På vintern kan en nerdragen rullgardin hålla kylan borta om natten.

Rullgardiner hittar åtminstone inte jag på second-handmarknaden. På några rullgardiner har jag bytt tyg men återanvänt rullen, lattan längst ner och dragsnöret med tofs och infästning. Persienner skulle inte passa in här i huset.

Mina tidigare inlägg om rullgardiner.

Bryggeristolarna blev så fina

De fyra gamla bryggeristolarna som finns här har använts ofta och det har länge varit dags att göra något åt dem. Vi tror att de senast målades om på 70-talet, ryggbricka och sits i vit kulör och stålstativen svarta.

Det har varit en tvåårig process där Halvan skött det praktiska ensam. Sits och ryggbricka av trä skruvades loss, skrapades och målades kromoxidgröna med halvoljning först och därefter två tunna strykningar med linoljefärg. Tvättstugan som höll på renoveras fick bli torkplats en tid.

Färgbeslut för metallen tog vi gemensamt efter att vi fått ett gott råd. Anna Maria Claesson skrev, när jag ställde en fråga på bloggen om hur stålstativen kunde tänkas målas: ”Våra har alltid haft en silverfärg. När vi nu renoverar dem, målar jag stommen med silverfärgad rostskyddsfärg.” Stort tack för det goda rådet som vi tog till oss. 04/05/2020 kl. 18:57

Metallstativen skapades rena från färg och när årets vårvärme kom målades de med silvrig metallrostskyddsfärg (verkstaden/ladugården är ouppvärmd). Sen skruvades trädelarna fast vilket var ett litet pusslande, detaljer jag inte går in på här. Spårskruvarna återanvändes och skallarna målades sedan med metallfärgen.

De ungefär hundraåriga trädgårdsstolarna är som nya igen. När man arbetar så nära möblerna upptäcktes att en stol var något annorlunda än de övriga tre. Trädelarna var något tjockare, fötterna rundare och större. Vi tror att den var äldst. Undrar hur dagens utemöbler av kompositmaterial eller plast ser ut efter lika lång tid? Att de inte går att renovera står väl klart.

Det gamla trädgårdsbordet blev ommålat 2018, kromoxidgrönt som tidigare. Den här bilden visar när vi åt sommarens första grekiska bondsallad med tzatziki i skuggan på farstukvisten en het dag. På de gamla gröna sköna trädgårdsmöblerna!

Ett fönster på glänt

På det här treluftsfönstret är två av lufterna försedda med handvarpor i original från 20-talet. De är målade i fönsterbågens kulör. Luften längst till höger har under 70-talet fått nya stängningsbeslag i form av modernare fönsterlås som är förnicklade. Samtliga tre lufter har två stormhaspar i original fastsatta med märlor, målade i fönstrets kulör.

Trots att det finns likadana handvarpor som originalen att köpa har vi bestämt att de modernare beslagen får sitta kvar. De visar på en av husets årsringar.

T.v. äldre typ av stängningsbeslag, handvarpa. T.h. lite nyare fönsterlås. Bilder från Eskilstuna Kulturbeslag.