Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Smulborste

Smulborste med bricka – så praktisk att använda om bara några smulor hamnat på den stora bordsduken. Man slipper ta ut duken och skaka av den utomhus varje gång en måltid avnjutits.

Den här förde jag med mig i boet, inköpt på loppis för länge sen, en bordsborste med skyffel. Kitet är utfört i pressplåt i art deco-stil med borsten fäst i betsat trä. Det hela är enkelt, flärdfritt och har gjort en hel del nytta.


2 kommentarer

Ett litet träpussel

Jag köpte för några år sedan ett träpussel. Det fanns inga anvisningar om vad det föreställde. Kina-puzzle stod det på kartongen. Turligt nog fattades ingen bit visade det sig. Jag daterar pusslet till 30- eller 40-talet. En yngling i keps metar fisk i en bäck där en blomsteräng brer ut sig. Där finns också en grusväg, en bro, en trägärsgård, ett hus skymtar längst upp till vänster bakom en trädridå. Pusselbitarna är inte standardiserade och hakar inte alltid i varandra. Helheten går i grönblå nyanser.

Det finns något i Fanny Alvings vers från 1943 som får mig att tänka på det här pusslet. Det känns som pekoral när man läser det idag men jag tror dikten speglar en del av svenskt 40-tal rätt väl, åtminstone som jag tolkar årtiondet idag. Industrialisering och urbanisering börjar ta över landsbygdens boendeformer och lantbruk. Boken ”Mälarfolk – som det var en gång” inleds som följer:

Min barndoms blåa vatten, 
min barndoms gröna hagar, 
min barndoms röda stuga, 
min barndoms långa dagar.

Så bleka mina vatten,
så tysta mina hagar,
så grå min lilla stuga,
så korta mina dagar.

Lägger man pusslet som vi gör maximalt två gånger per år tar det lite tid att hitta motivet. Kantbitarna ger någon hum. Jodå, vi har fotat det men det är strängt förbjudet att kopiera bilden på papper och lägga den i kartongen :-) Jag stärktes i den uppfattningen efter att ha läst Miras mirakelblogg där hon visade och berättade om ett antal familjepussel som roterar inom släkten varje jul. Dessa vackra, välgjorda engelska pussel hade den här texten:

”NO GUIDE OR ILLUSTRATION is provided with this Gold Box VICTORY Jig Saw Puzzle. To do so would destroy much of its absorbing interest. The greatest pleasure is derived from not knowing beforehand the subject which the Puzzle will make and then to see the picture gradually form as the pieces are assembled.”


Lämna en kommentar

Sällan synliga typer

Ingen kan väl påstå att jag tycker att tomtar är den bästa julprydnaden. Men när jag räknar efter har ändå sex stycken kommit fram till julen 2020. Här är de:

De här tre ytterst förtjusande små porslinstomtarna har bott här i huset mycket länge. Idag plockas de bort för att tas fram nästa jul. Välkomna åter hustomtar!


Lämna en kommentar

Nu tar solljuset över hoppas jag

Imorgon åker min bästa ljusstake in i förrådet fram till nästa jul. Jag hoppas verkligen att solljuset tar över efter stearinljussken och gråa dagar och gör dagarna ljusare även inomhus. När solen gått ner föredrar jag mörker utomhus den här tiden på året, upplyst med en eller ett par knutlampor. Fasadbelysning hör inte ihop med värderingarna här. I närheten av städer är ljusnedsmutsningen ändå obehagligt omfattande. Tänk er att kunna SE Vintergatan! Det finns rätt många människor som aldrig gjort det tyvärr.


4 kommentarer

Lackstämpel

I förrgår kom jag på att jag skulle testa de två lackstänger i vitt och svart som jag köpte för några år sedan på Hökeriet i Orkesta, Vallentuna, nu när min lackstämpel har kommit till rätta. Det blev en lagom sysselsättning i julbubblan. Det var roligt att utföra de här lacksigillen, jag minns precis julförberedelserna en gång i tiden. Ska jag ge ett omdöme kan jag säga att det ljusa lacket var svårare att få till en fin stämpel av, det hade en besvärligare konsistens än det svarta lacket. Dessutom blev det sotsvärtat när lacket smälte i ljuslågan och resultatet blev smutsvitt.

Det röda lacket får vara orört så länge, kanske kommer det till nytta nästa jul. Men jag är försiktig med det eftersom det är ju gammalt och hör huset till.


5 kommentarer

Egna jultraditioner

Jultraditionerna här är inte alltför gamla. Det är först efter att köket blev klart som vi firat de flesta jular här i Universumet. Det är trivsamt att skapa traditioner här hemma tycker jag som flackat omkring i så många år. Vi har verkligen inget emot en skön och stillsam (corona)jul!


2 kommentarer

Lång livstid

Morfars och mormors julgransbelysning från 50-talet fungerar fortfarande. På insidan av LUMA-asken kan man se att LUMA även tillverkade elektriska Luciakronor. Kanske kommer någon till användning just idag…

Julgransbelysningen är väl fungerande, de flesta reservlampor finns också de kvar. Onekligen en kvalitetsprodukt. Jag tycket om belysning för julgranar som imiterar stearinljus. Det är något stilfullt över ganska få ljuspunkter och vita ”ljus”.


2 kommentarer

Icke övergiven

Köksuret på väggen går och går. Varje vecka dras den upp med en nyckel som förvaras liggande ovanpå klockan. Jag är inte den som övergett de analoga klockorna till förmån för mobiltelefonens tidsangivelse. Väggurets tickande är tryggt och rogivande. Även armbandsur använder jag fortfarande. Klär jag upp mig kommer Alessiklockan på handleden, den som formgivits av Aldo Rossi. Den är som ett smycke i min värld. Rena, geometriska linjer och blankpolerat stål till ett svart armband av kalvskinn. Det räcker ofta som utsmyckning…


2 kommentarer

Plafonder formgivna av Wilhelm Wagenfeld

De fem plafonder jag köpte som återbruksvaror för en liten summa pengar och som monterades i annexets fem rum, är formgivna av Wilhelm Wagenfeld. Det kände jag inte till då, trodde de var av Böhlmarks tillverkning. Hur som helst, plafonderna tilltalar mig mycket och de passar så bra in i annexets inredning som har funkisprägel.

Wilhelm Wagenfeld (1900 – 1990) var en tysk industridesigner. Han var först elev och sedan lärare på Bauhausskolan i Tyskland.

Plafonderna WV-339 är av vitt porslin och opalinglas med diametern 250 mm, just den storleken har nr 961. De är försedda med E 27 porslinssockel och är ursprungligen avsedda för en 60 watt glödlampa (nu bestyckade med LED-lampor). Plafonderna är tillverkade för Lindner GmbH och enligt en uppgift jag hittat på nätet designade år 1955.

Fortfarande nöjd? Jag? Så klart!!!


6 kommentarer

I tankarna

Försök med skänk

Vad som finns i mina tankar just nu är vården och skötseln av den andra fastigheten. Lite större saker planeras men att börja med en stor byggnadsvårdsinsats på distans fungerar inte för mej. Planering och genomförande går ganska bra att fundera ut på papper men när det ska genomföras gäller det att ha mer tid på plats. Spännande är ordet!

Vi har stött på samma situation i mångt och mycket här i Universumet. 70-talet – hur byggnadsvårdar man det? Hur tar man hänsyn till de människor som en gång valde de material och fattade de beslut som ligger till grund för det jag nu kanske vill ändra på? Hur gör man så lite som möjligt utan att bortse från de egna önskemålen och tankarna. Hur byggnadsvårdar man en tidigare renovering? Äldre tapetlager går att byggnadsarkeologiskt ta fram – om det bara finns rester kvar – hur ställer man sig då? Ska man låta trycka upp samma mönster, leta likartade retrotapeter eller förhålla sig fri från de tidigare tapeterna? Är det en viss stämning eller är det antikvariskt trohet som ska gälla? Och hur ska man ställa sig inför möbler som en gång funnits i huset? Ska man komplettera med nya eller antika möbler? Hur hittar man de rätta hantverkarna? Frågeställningarna är fler än så…