Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Interiör med uggla

Jag ser fram emot julhelgen då jag hoppas kunna ta mig tid att ytterligare fördjupa mig i de fotoalbum som finns här i Universumet. Här finns visitkortsalbum med porträtt och grupporträtt men även interiörer med människor.

Interiören på fotografiet ovan är väl fin? En uppstoppad uggla tycker jag absolut är inredningens huvudnummer även om förmakspalmen i fajanskrukan ser ut att vilja dra uppmärksamheten från fågeln. Och vad är det som svävar uppe till höger? Ännu en uggla? Shaggduken ligger på bordet, fotogenlampan står vid fönstret, vägguret hänger ovanför soffan.

Mor, far, son och uggla tittar rakt in i kameralinsen. Gulligt… Fotograf var Edvin Öhrne, Torshälla som måste ha kommit hem till familjen med sin kamera. Fotot är taget någon gång mellan 1915-1918, de år som Öhrne drev fotoateljé därstädes.

Är du intresserad av släktforskning och/eller visitkort och porträtt – titta in på den här hemsidan.

Även Stora boken om familjefotografier har varit till hjälp för min egen forskning.


Lämna en kommentar

De tunga draperingarnas tid

Får jag rekommendera en läsvärd faktabok om tiden före Ellen Keys och Carl Larssons genombrott med Skönhet för alla och Ett hem. Före den tid som förebådade funktionalismen och det avskalade, avmönstrade i inredningarna.

Boken beskriver en livs- och inredningsstil under de mörka färgernas tid, de tunga draperingarnas tid, mönstermängdernas tid, de polstrade möblernas tid, fileringens tid, eklekticismens tidevarv – ja allt det där vi tagit avstånd ifrån men som håller på att komma igen, kanske i en annan form. 1800-talets inredningar håller på att få en renässans.

Som alltid ser människor ner på det föregående århundradet när ett nytt bryter in. Under 1900-talet hamnade 1800-talet i bakvattnet, 1700-talet lyftes fram. Hur idéerna om 1900-talet ser ut om 30 år kan vi ana. Vi – som anser oss leva i den mest långt komna av världar.

Fröknarnas tid är läsvärd. Jag har många snörmakerier och band som vore roligt att få användning för, kanske blir det så någon gång…


2 kommentarer

Pappersklämmor

I det lilla hemmakontoret i bostadshuset använder jag pappersklämmor som funnits här långt innan jag flyttade hit. Här är tre av dem, samtliga är välfungerande. De hänger på en kroklist när de inte fotodokumenteras.

Den mest utstuderade klämman är den i form av två gäss/svanar/långhalsade fåglar. Den är liten och det dröjde innan jag granskade den så noga att jag såg motivet.

De här pappersklämmorna är tre små ting som ger platsen betydelse. Undrar vilka papper som klämdes fast i dem innan jag övertog dem?


11 kommentarer

Duk på bord

Som jag skrivit förut – detta hus och boende påverkar mig. Det påverkar vad jag tycker om, det påverkar hur jag ser på föremål. Att bo här har påverkat mig på så sätt att jag numera tycker rätt bra om dukar som ligger diagonalt över bord, alltså så att bordshörnen blir fria och bordsskivan syns. Ett riktigt förgånget mode om jag uttalat mig för några år sedan. Nu klarar jag till och med av en av 70-talets pastelliga och grovt vävda dukar…


2 kommentarer

Gåtan mattstift

I somras vid besök hos vänner var vi på ett par loppmarknader (förutom allt annat roligt). Där fanns intressanta saker som jag inte köpte. Kanske tyvärr. Men jag tog i alla fall ett foto.

100 st mattstift i en kartong med tryck i 30-talsfont. Men hur fasen ska de användas? H. sa att de var till för att fästa korkmattor i golvet med. Men jag vill veta mer. Och varför har jag aldrig sett sådana här stift i gamla korkmattor? Placerades de i korkmattans kanter, i skarvarna, i hörnen…

Så läser jag i veckan i en bok om borgerligt boende som ligger på nattygsbordet: ”På golvet ligger ripsvävda gångmattor i rött och vitt. Dessa användes på sommaren och lades på efter vårstädningen i april-maj. Efter höststädningen i slutet av september isolerades golvet med tidningar och täcktes av en blommig heltäckningsmatta som nubbades fast längs kanterna.” Där har vi nog lösningen, eller EN lösning.

Så här ser mattstift ut idag. Aldrig heller har jag sett ett sån´t i verkligheten. Aldrig. Lever jag så världsfrånvänt, behövs här mer förankring i den praktiska verkligheten? ;-)


8 kommentarer

Spispapper

Under första halvan av 1900-talet var det var inte alltid som köken hade kakel ovanför spis och arbetsbänk. Diskvatten ur baljan av koppar stänkte upp på väggen, kaffe och härliga matlagningsgrytors innehåll skvätte upp på den limfärgade murstocken. Det var lite besvärligt att hålla rent kan man tro.

Tidningspapper ovanför vedspis, 1910-tal.

En lösning kunde vara att sätta upp tidningspapper mot murstocken. Med lite grötklister fäste det tillräckligt. Så gjorde man här i Universumet enligt fotot på Agnes vid vedspisen ovan. Men det var vanligt över hela landet i många kök och samhällsgrupper.

Kvinna, vedspis, spispapper ca 1900. Västergötland. Foto Anna Florén.

Jag gör likadant idag då jag kokar saker som skvätter som t ex äppelmos kan göra. Och detta trots att jag har lätt avtorkbar mosaik ovanför spisarna. För min del fästs tidningspapperen genom att blöta dem eller tejpa fast dem, de ska ju strax tas ner.

Prima svenskt olackerat spispapper. No. 1251 / 82 B. Två oanvända rullar 50 cm x 2 meter.

Att använda de rullar spispapper som finns i vår ägo, en ”present” från föregångarna på gården, är inte att tänka på. För mig är de otroligt värdefulla. Trycket på spispapperet föreställer kakel med meanderbårder upp- och nertill – jämför med fotot nedan.

Spispapper ovanför arbetsbänk, 1920-tal.
Ni ser hur modern husmodern eller husan är – knäkort klänning och kortklippt hår med pannband.

Skyddspapperet är lätt att byta ut när det blir alltför solkigt och det var billigare än kakel. När dessa skyddspapper började tillverkas vet jag inte men jag förmodar att de användes fram till slutet av 1940-talet i enklare hem. De två rullar som finns här påminner om den tid som var, om en tid med mycket enklare förhållanden. Har ni sett spispapper i kulturhistoriska museimiljöer?


2 kommentarer

Glasartat

Varje gång jag ser en glaskupa på fot slår jag till och den införlivas i secondhand-samlingen. De här brunfärgade glasen är de senaste jag börjat samla på.

Det har hänt att jag blandat svärmors efterlämnade orangegula trådgardiner med de brungula glasen och fann att det blev väldigt trivsamt. Det måste jag göra fler gånger. Jag är glad att jag inte slängde de här gardinerna då jag flyttade hit. Tiderna har förändrats och jag med dem!


6 kommentarer

Trädgårdsgrodan

En trotjänare här på gården är den här grodan. Första gången jag såg den blev jag lite förskräckt – jag hade inte väntat mig en groda där den då var placerad. Snart nog upptäckte jag att den var gjord av keramik men väldigt naturtrogen. När den flyttade hit till gården vet ingen nu levande.

Grodan har varit med om helt oplanerade händelser. Någon gång hamnade den i komposten och låg där, okänt hur länge, eftersom den stackar´n inte var saknad. Men under kompostens omgrävning kom den fram i ljuset med några skavanker. Efter det har jag koll på den, grodan sitter nu på en sten och spanar in oss. Visst är den fin?


2 kommentarer

Dansens virvlar

Ett dansande par i folkdräkt bor här långt innan vi flyttade in.

Det pyttelilla dansparet syns knappt där det hänger från farstutaket, ändå är det några jag kan stå och titta på när andan faller på och jag sätter igång dem – turerna är olika för varje gång de kommer i rörelse. Enkla nöjen ska man inte förakta :-) Och faktiskt har jag numera dokumenterat flera folkdansande par av samma konstruktion men olika klädsel – men var fotona av dem befinner sig kan jag inte finna ut just nu. Som jag letat…

Så här hampade sig deras svängom när jag för länge sedan spelade in och lade ut på youtube.


Lämna en kommentar

Kongenialt

Lekyt /lekythos/ är en antik grekisk vasform av keramik avsedd för olivolja. Sen flera år tillbaka har jag en lekyt av klart glas. Avsedd för olivolja. Jag bara älskar den trots att det lätt rinner en droppe längs halsen när jag tagit av olivoljan. Ett sådant här föremål får mej att må bra. Antikens föremål var så genomtänkta och vackra, jag njuter varje gång jag använder olivoljan. Och ja, jag fyller på ny extra vergine när lekyten är tömd.

Kopia av en antik lekythos.