Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Vad är detta?

Det här är ännu ett föremål som vi undrar över vad det kan vara. Helt av järn, ca 85 mm långt, bearbetat, runt skaft. Den platta delen längst till vänster tunnas ut mot änden och är förhållandevis vass. Föremålet är välanvänt, eggen är ojämn och delvis blanksliten.

Snygg pryl – men vad har det använts till?

Tillägg. Svaret kom Elisabet med bloggen Textila inslag snabbt med: föremålet är ett knapphålsjärn!

En köttyxa/kötthack för att hacka köttfärs har liknande form men är så väldigt mycket större.


5 kommentarer

Att tillverka snören och snoddar

”Halvan” hittade härom dagen ett okänt föremål av trä i gömmorna. Han kom till mig i ateljén och frågade vad det kunde vara. Lika lite visste jag men jag antog att träföremålet använts av en kvinna. När jag tittade noggrant såg jag att det med blyerts stod Augusta och ett årtal. Aha, säkert något som hans farmorsmor använt sig av i textila sammanhang tänkte jag.

Fotade och mejlade en kompis som är textilare och textilantikvarie. Jodå – föremålet kallas knytgaffel, slynggaffel mm. och det var snören och snoddar som tillverkades med hjälp av föremålet.

Redskapet knytgaffel är uråldrigt men sådant här arbete utfördes alltså så sent som på 1930-talet, det årtal som jag tycker mig se på gaffelns handtag. Då hade paret Augusta och Fredrik överlämnat bondgården till två av barnen och levde pensionärsliv här i generationsboende. Det fanns mångahanda sysslor som gamlingar kunde ta sig för och slippa känna sig till övers och till besvär. Knyta snören, klyva ved, spänta stickor, sticka sockor var andra praktiska hantverk den som hade synen i behåll kunde utföra. Augusta dog 1934.

En annan bra sak med ”fyndet” ur gömmorna vara att vi nu fick bekräftat att tilltalsnamnet var Augusta. ”Halvan” (min äkta hälft) har alltid sagt Augusta Charlotta när hon nämnts, nu vet vi att Augusta var tilltalsnamnet.

HÄR kan man läsa mer om det där redskapet för snör- och snoddtillverkning. Och på YouTube klippet kan man mycket pedagogiskt se hur snörmakning går till. Jag är så glad över att ha lärt mig något nytt igen.


3 kommentarer

Majblomman

Titta vilken majblomma som är 2021 års variant. Den häftigaste i Majblommans 114-åriga historia. Den säljs som digital blomma eller som unikt objekt via majblommans hemsida.

I år kommer istället 2020 års fysiska majblomma att säljas i webshopar på Majblommans hemsida, pandemin satte tråkigt nog stopp för direktförsäljning föregående år. Så klart jag vill köpa majblomman, pengarna går till barn i utsatta situationer.


1 kommentar

Ryska ägg

Denna förpackning, som jag fått av en rysk väninna, har legat i påsklådan några år utan att jag tagit itu med det. Nu har jag provat på och resultatet är ganska fantastiskt. Det blir inga Fabergéägg men underbara miniatyrmålningar av byggda miljöer :-)

Allt i förpackningen tas till vara. ”Målningarna” förstås, klistermärkena att sätta på synliga äggskalsytor, remsor att riva av som stöd för äggen, läs äggkoppar (fästs ihop med hjälp av skåror i kartongen). Förpackningen innehåller åtta olika motiv med byggnader, kyrkor och kloster ser det ut att vara.

Ryska läser jag inte men under punkt 4. står 1-2 sekunder som Halvan tolkade instruktionerna. Äggen blåste jag ur och det besvärligaste, innan jag kom på vilket redskap som skulle användas, var att de tomma skalen var lätta och flöt ovanpå det kokande vattnet. Hela ägget måste tryckas ner ett par sekunder under vattenytan. Då slöt bilden tätt kring ägget.

Kanske är det menat att äggen ska vara kokta innan ”målningarna” fästs – för att snart nog ätas upp. Men inte nänns jag förstöra de här finfina kreationerna.

Jag har fem motiv kvar att fästa på ägg. Det får bli att fullfölja inför nästa påskhelg. Det är något att se fram emot! Det här var en väldigt fin present, helt i min smak. Ryssarna ser ut att ha roliga idéer och är bra på miniatyrmåleri.


4 kommentarer

Påskdag och ryska ägg

Gårdagen var en mycket vacker vårdag med sol och någon blåst. Jag rensade bort fjolårsblad i rabatter och kryddland på eftermiddagen. Sedan var det dags för påskmiddag där de limegröna Colorado LA-tallrikarna fick hälsa våren välkommen.

Idag, då snö ligger på marken igen, hoppas jag kunna genomföra det fantastiska trolleriet med ”äggmåleri” från Ryssland.


Lämna en kommentar

Spegelplatå och vinglas

Jag tycker verkligen mycket om de här modellen av vinglas från 30-eller 40-talet. Med etsade eller graverade motiv som skönjs svagt. De har ingen hög fot som dagens vinglas och är lättare att servera annat än vin ur, rent känslomässigt. Just de här är blåsta vid Åfors glasbruk i Småland och jag tror att det är 1940-tal. Etiketterna, som är ”heliga”, får absolut inte diskas bort eller på annat sätt förstöras :-) Bruksglas är normalt så svåra att identifiera tillverkare av.

Jag minns kristallglasen som fanns hemma med samma form men med graverade små stjärnor. Man fick glasen att ”sjunga” genom att fukta en fingertopp och föra den runt glasets kant :-) Med olika mycket vätska i fick man olika toner – som en glasharmonika.

Förutom de här vinglasen hör en enkel spegelplatå till något jag också förknippar med 40-talet (på bilderna består spegelplatån av fyra små speglar). Spegelplatån, som jag köpt in som vintage, kom till användning för första gången under senaste nyår och Trettondagen. (Det är så svårt att ta bilder med dukade bord. Maten kallnar. Det är helt enkelt inte min grej.)

Här i Universumet finns sedan långt tidigare ett antal små runda speglar med fasettslipade kanter. Exakt hur de brukade användas vet jag inte, denna gång blev de coasters.


2 kommentarer

Smulborste

Smulborste med bricka – så praktisk att använda om bara några smulor hamnat på den stora bordsduken. Man slipper ta ut duken och skaka av den utomhus varje gång en måltid avnjutits.

Den här förde jag med mig i boet, inköpt på loppis för länge sen, en bordsborste med skyffel. Kitet är utfört i pressplåt i art deco-stil med borsten fäst i betsat trä. Det hela är enkelt, flärdfritt och har gjort en hel del nytta.


2 kommentarer

Ett litet träpussel

Jag köpte för några år sedan ett träpussel. Det fanns inga anvisningar om vad det föreställde. Kina-puzzle stod det på kartongen. Turligt nog fattades ingen bit visade det sig. Jag daterar pusslet till 30- eller 40-talet. En yngling i keps metar fisk i en bäck där en blomsteräng brer ut sig. Där finns också en grusväg, en bro, en trägärsgård, ett hus skymtar längst upp till vänster bakom en trädridå. Pusselbitarna är inte standardiserade och hakar inte alltid i varandra. Helheten går i grönblå nyanser.

Det finns något i Fanny Alvings vers från 1943 som får mig att tänka på det här pusslet. Det känns som pekoral när man läser det idag men jag tror dikten speglar en del av svenskt 40-tal rätt väl, åtminstone som jag tolkar årtiondet idag. Industrialisering och urbanisering börjar ta över landsbygdens boendeformer och lantbruk. Boken ”Mälarfolk – som det var en gång” inleds som följer:

Min barndoms blåa vatten, 
min barndoms gröna hagar, 
min barndoms röda stuga, 
min barndoms långa dagar.

Så bleka mina vatten,
så tysta mina hagar,
så grå min lilla stuga,
så korta mina dagar.

Lägger man pusslet som vi gör maximalt två gånger per år tar det lite tid att hitta motivet. Kantbitarna ger någon hum. Jodå, vi har fotat det men det är strängt förbjudet att kopiera bilden på papper och lägga den i kartongen :-) Jag stärktes i den uppfattningen efter att ha läst Miras mirakelblogg där hon visade och berättade om ett antal familjepussel som roterar inom släkten varje jul. Dessa vackra, välgjorda engelska pussel hade den här texten:

”NO GUIDE OR ILLUSTRATION is provided with this Gold Box VICTORY Jig Saw Puzzle. To do so would destroy much of its absorbing interest. The greatest pleasure is derived from not knowing beforehand the subject which the Puzzle will make and then to see the picture gradually form as the pieces are assembled.”


Lämna en kommentar

Sällan synliga typer

Ingen kan väl påstå att jag tycker att tomtar är den bästa julprydnaden. Men när jag räknar efter har ändå sex stycken kommit fram till julen 2020. Här är de:

De här tre ytterst förtjusande små porslinstomtarna har bott här i huset mycket länge. Idag plockas de bort för att tas fram nästa jul. Välkomna åter hustomtar!


Lämna en kommentar

Nu tar solljuset över hoppas jag

Imorgon åker min bästa ljusstake in i förrådet fram till nästa jul. Jag hoppas verkligen att solljuset tar över efter stearinljussken och gråa dagar och gör dagarna ljusare även inomhus. När solen gått ner föredrar jag mörker utomhus den här tiden på året, upplyst med en eller ett par knutlampor. Fasadbelysning hör inte ihop med värderingarna här. I närheten av städer är ljusnedsmutsningen ändå obehagligt omfattande. Tänk er att kunna SE Vintergatan! Det finns rätt många människor som aldrig gjort det tyvärr.