Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Levande natur

Allt i det här arrangemanget är levande material förutom svamparna som är gjorda av flirtkulor/flörtkulor med målad hatt. Jag tycker så mycket om de där svamparna som inte är av plast som många dekorationssvampar är numera. Men mest av allt är lavar och mossor fina. Mossorna, som här är gröna, klarar inte av att torka ut, då dör de men lavarna klarar av att torka ut helt.

”Fönstermossor” i form av renlav och islandslav är sen gammalt vanligt att ha mellan fönsterbågarna när man har ytterbåge med lös innerbåge. Det använder jag när andan faller på i fritidshuset. Här är återbrukade lavar som jag tagit bort under sommaren och förvarat torrt för att till hösten fukta dem så de blir mjuka så de formas efter fönsterbågarnas mellanrum.

Det kan man verkligen kalla nature vivante.


Lämna en kommentar

Asken ”Turisten” av bleckplåt

Visst är det väl trevligt med plåtaskar och plåtburkar! Detta är en plåtask med motiv från Malmö. Askens mått är 10x15x3,5 cm. På askens sidor visas hamnen, ångfärjan, hotell Kramer, Centralstation, hotell Horn, Stortorget med Rådhuset samt Kungsparken.

Från tidigt 1880-tal till 1902 hette hotellet Horn, från 1902 hotell Savoy. Hotell Kramer uppfördes 1875 – 1878. Asken är tillverkad av AB Bleckvarufabriken i Lund som grundades 1890. År 1918 slogs företaget ihop med två andra och företaget PLM bildades. Asken bör då vara tillverkad någon gång mellan 1890 och 1902. Hade Malmö något stort evenemang eller jubileum vid den tiden? Kan det ha varit Nordiska industri- och slöjdutställningen (Malmöutställningen 1896)?

Det är oklart vad asken ursprungligen innehöll. Cigarrer säger en källa på nätet. Asken är plomberad med en röd klisterlapp med initialerna CA eller AC.

Bleckplåtsasken har till hört någon av mina släktingar och hör inte hemma i Universumet. För mig är det viktigt att hålla isär detta.

Ljussaxen

3 kommentarer

Det är finemang att det nu är den årstid man kan börja tända levande ljus för att få varmt och ombonat hemma. Här använder vi mest stearinljus och värmeljus. Så vi behöver ingen ljussax eftersom vekarna brinner ner i takt med stearinet. Men förr, då talgljus och vaxljus användes, behövde veken snoppas av för att ljuset inte skulle osa eller brinna ner för snabbt och utan kontroll.

Ljussaxen på bilden har funnits i Universumet sedan familjen flyttade hit 1910. Den följde säkert med från det tidigare bostället. Den är dock inte uråldrig eftersom den har ”fötter”, något som de äldsta ljussaxarna saknar. Vi har inte hittat årtal för när hushållet elektrifierades men det dröjde kanske 15-20 år med tanke på originalarmaturerna som finns kvar, deras placering och utformning.


4 kommentarer

Tre arbetarbostäder

Av en tillfällighet hittade jag ett litet trevligt museum – Arbetarmuseet Gråbo i Karlskoga. Jag skulle på en dagstur till de trakterna i augusti och tack vare att jag studerade Upptäcktsresan 2021 och broschyren med Museiguiden arbetslivsmuseer fann jag pärlan. I museet finns tre arbetarlägenheter inredda – från 1885, 1918 och 1942. Inför besöket insåg jag att fotograferingsapparaten förargligt nog var glömd hemma. Bilderna ovan, från 1942 års bostad, är hämtade från Internet (Svenskt kulturarv och Tripadvisor.se)

I det här köket från 1942 var linoleummattan på köksgolvet fäst i många mindre bitar med mängder av nubb. Det har jag aldrig sett tidigare och jag funderar över autenticiteten. Lade man linoleummattor så eller var den senare lappad och lagad? Lägenheterna är inredda till museum i efterhand, golven har varit uppbrutna berättade en av museivärdarna och då jag undrar var man fann förlagan? Hur som helst hade jag en trevlig timme i det sevärda museet.


5 kommentarer

Solstolar

Sommaren innebar att jag sydde ett tak av markisväv till den gamla solstolen. Stolen fick långt tidigare ny blockrandig markisväv men taket har dröjt – kanske innebär det nu, när det mesta av byggnadsvårdande insatser på gården är klart, att tid finns till ärvda inventarier? Stolen är gammal, den ursprungliga väven var vackert randad men trasig. Det gamla tyget finns kvar men jag valde blockrandig markisväv som jag hade på lager sedan länge.

Här finns tre solstolar varav två är från 50-talet, den ena med soltak. Den gamla utan soltak har sin randade markisväv kvar (bilden ovan). Den ”nya”, som jag förde med mig i boet, har äggskalsfärgad markisväv. Den stod på den superfina funkisbalkongen som gick över hörn i lägenheten där jag bodde en gång i tiden. Balkongen hade ursprunglig frontplåt samt räcke av plattstål med överliggare av rör. Så diametralt olika mitt nuvarande boende :-)

▲ Kanske ska jag byta ut den enfärgade markisväven? När jag googlar runt hittar jag ovanstående markisväv som börjar likna den gamla finrandiga. Men tyvärr bara konstmaterial, inte bomull och då känner jag inte lika mycket för ett byte. Någon som känner till vackert randad ny markisväv helt i bomull?

▲ Bilderna på de intakta stolarna med tak ovan är lånade härifrån och härifrån.

Kanske ska jag även sy en kudde till solstolen. Det ser ut att vara enkelt.


2 kommentarer

Läderolja

En av många semestersysslor i år blev att ta itu med med det jag tänkt sååå länge: smörja in några av de äldre böcker i helskinn som finns kvar efter för länge sedan döda släktingar. För många år sedan köpte jag läderolja för just detta ändamål. Det blev tre böcker i denna första omgång – jag vill utvärdera resultatet av inventarievården efter några månader.

Översta bilden visar bokpärmarna före insmörjning, den andra och tredje efter. Nu först kan man läsa boktiteln på ryggen: M. LUTHERI POSTILLA. Postillan är tryckt 1844 och utan stort ekonomiskt värde men väl ett högt affektionsvärde.

Med sirlig handstil står på insida pärmen vem boken en gång tillhörde.


4 kommentarer

Sommarmatta

Den här trasmattan kom in till midsommar. En sval, ljusblå matta vävd i tuskaft. Av Mrs Universum för länge sedan. Den har jag använt i flera boenden men nu ligger den nytvättad här och luktar såpa. I den finns många invävda minnen.

Jag gillar trasmattor som inte är har helt symmetrisk randning, som inte har infärgade trasor utan det märks när en sorts tyg tagit slut och måste ersättas med något snarliknande. Precis så där som kvinnor vävde egna trasmattor en gång i tiden.

Trasmattan

Böjd över trasmattan följde den åldrande damen
vårarnas skimrande mönster och livets tråd.
Här hennes randiga förklä från Ekmans regering,
här Tutanchamon-blusen från Brantings år.
Knallröda jackan från tiden för El Alamein,
murriga kjolen från Poukkas tid eller Volchovs,
brokiga scarfen från Balbos atlantiska dagar,
gröna kasacken från mau-mau-krigets epok.
Solstrimman spelade in över strimmig väv
där färgerna brann i det gångnas fragment som skon
sakkunnigt pekade ut för förströdda barnbarn.

Alf Henriksson


2 kommentarer

Kökssoffa

Yes, nu ska den här kökssoffan få komma in i huset. Äntligen ska ”Halvan” få möjlighet, att likt Kronblom, få ta en tupplur på sofflocket. Det har varit hans önskan länge nu. Soffan är tänkt att stå i köket på övervåningen.

Vi krånglade fram den sent igår kväll ur logen. En första rengöring gjordes med tryckluft – den var bemängd med spindelnät, löv och annat skräp. Och det möss samlat för vintern låg på locket.

Tryckluft sent igår. Idag blir det rengöring med såpvatten och borste. Det kommer att bli bra.

Sofflocket, som står där mot magasinsväggen, blir en större operation med ny textil som klädsel och ny stoppning under det. Detta kan jag inte tro blir klart idag. Men det är på gång. Härligt!


2 kommentarer

Maraton cykel från J Benson, Malmö

Den här herrcykeln används fortfarande. På pakethållaren finns alltid en plastkasse fastklämd för att lädersadeln ska kunna täckas in vid regn. Visst är väl emblemet fint… och verktygslåda finns under pakethållaren.

I veckan sa Halvan när vi tog en cykeltur – ”Kanske ska jag köpa mig en ny cykel”. Gör det! tyckte jag, den gamla trotjänaren behöver ju inte slängas för det. Just den här cykeln är tillverkad i Malmö efter 1940-talets början sluter vi oss till efter att ha hittat uppgifter på nätet.

John Benson startade sitt företag AB J.Benson 1899 i Malmö. Cyklar såldes under namnen Diana, Diamant, Essess och något senare Marathon. Stavningen Marathon hängde med till början av 40-talet.

J. Bensons Fabriks AB tillverkade motorer för lätta motorcyklar och senare mopeder under märket JB. När efterfrågan steg efter kriget övertog man en fastighet i centrala Eskilstuna. 1982 revs den gamla motorfabriken i E-tuna men innan dess flyttade verksamheten 1979-80 till Torshälla. Där monterades cyklar parallellt med produktionen i Malmö baserat på komponenter från Monark-Crescent. Monteringen i Torshälla pågick fram till 1987, mot slutet mer och mer som reservdelsdepå.


2 kommentarer

Tunafors fabriker

Presentförpackning från Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag med två smörknivar och en ostkniv.

Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag startade 1868 och bedrev först tillverkning inne i staden vid flera små smedjor. Företaget lät uppföra Tunafors fabriker 1874-76 och flyttade tillverkningen dit. Man tillverkade i huvudsak bordsbestick. 1889 byggdes ett karaktäristiskt högt mittparti på Tunafors fabriker. Eftersom detta inte är avbildat på kartongen inser man att presentförpackningen är tillverkad före detta år.

Vikingatiden var på modet vid vid 1800-talets slut. Knivarnas skaft har elborerade slingor i drakstil. Den fornnordiska djurornamentiken och nationalromantiken stod nära varandra.

Signe Sohlman (1854-1878) formgav damastduken ”Draken” med populära fornnordiska mönsterslingor 1877 för Almedahls. Tänk att på 1870-talets slut duka sitt middagsbord med damastduk och bestick med drakslingor och visa att man hängde med i senaste modet.


4 kommentarer

Vad är detta?

Det här är ännu ett föremål som vi undrar över vad det kan vara. Helt av järn, ca 85 mm långt, bearbetat, runt skaft. Den platta delen längst till vänster tunnas ut mot änden och är förhållandevis vass. Föremålet är välanvänt, eggen är ojämn och delvis blanksliten.

Snygg pryl – men vad har det använts till?

Tillägg. Svaret kom Elisabet med bloggen Textila inslag snabbt med: föremålet är ett knapphålsjärn!

En köttyxa/kötthack för att hacka köttfärs har liknande form men är så väldigt mycket större.


5 kommentarer

Att tillverka snören och snoddar

”Halvan” hittade härom dagen ett okänt föremål av trä i gömmorna. Han kom till mig i ateljén och frågade vad det kunde vara. Lika lite visste jag men jag antog att träföremålet använts av en kvinna. När jag tittade noggrant såg jag att det med blyerts stod Augusta och ett årtal. Aha, säkert något som hans farmorsmor använt sig av i textila sammanhang tänkte jag.

Fotade och mejlade en kompis som är textilare och textilantikvarie. Jodå – föremålet kallas knytgaffel, slynggaffel mm. och det var snören och snoddar som tillverkades med hjälp av föremålet.

Redskapet knytgaffel är uråldrigt men sådant här arbete utfördes alltså så sent som på 1930-talet, det årtal som jag tycker mig se på gaffelns handtag. Då hade paret Augusta och Fredrik överlämnat bondgården till två av barnen och levde pensionärsliv här i generationsboende. Det fanns mångahanda sysslor som gamlingar kunde ta sig för och slippa känna sig till övers och till besvär. Knyta snören, klyva ved, spänta stickor, sticka sockor var andra praktiska hantverk den som hade synen i behåll kunde utföra. Augusta dog 1934.

En annan bra sak med ”fyndet” ur gömmorna vara att vi nu fick bekräftat att tilltalsnamnet var Augusta. ”Halvan” (min äkta hälft) har alltid sagt Augusta Charlotta när hon nämnts, nu vet vi att Augusta var tilltalsnamnet.

HÄR kan man läsa mer om det där redskapet för snör- och snoddtillverkning. Och på YouTube klippet kan man mycket pedagogiskt se hur snörmakning går till. Jag är så glad över att ha lärt mig något nytt igen.