Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Plafonder formgivna av Wilhelm Wagenfeld

De fem plafonder jag köpte som återbruksvaror för en liten summa pengar och som monterades i annexets fem rum, är formgivna av Wilhelm Wagenfeld. Det kände jag inte till då, trodde de var av Böhlmarks tillverkning. Hur som helst, plafonderna tilltalar mig mycket och de passar så bra in i annexets inredning som har funkisprägel.

Wilhelm Wagenfeld (1900 – 1990) var en tysk industridesigner. Han var först elev och sedan lärare på Bauhausskolan i Tyskland.

Plafonderna WV-339 är av vitt porslin och opalinglas med diametern 250 mm, just den storleken har nr 961. De är försedda med E 27 porslinssockel och är ursprungligen avsedda för en 60 watt glödlampa (nu bestyckade med LED-lampor). Plafonderna är tillverkade för Lindner GmbH och enligt en uppgift jag hittat på nätet designade år 1955.

Fortfarande nöjd? Jag? Så klart!!!


6 kommentarer

I tankarna

Försök med skänk

Vad som finns i mina tankar just nu är vården och skötseln av den andra fastigheten. Lite större saker planeras men att börja med en stor byggnadsvårdsinsats på distans fungerar inte för mej. Planering och genomförande går ganska bra att fundera ut på papper men när det ska genomföras gäller det att ha mer tid på plats. Spännande är ordet!

Vi har stött på samma situation i mångt och mycket här i Universumet. 70-talet – hur byggnadsvårdar man det? Hur tar man hänsyn till de människor som en gång valde de material och fattade de beslut som ligger till grund för det jag nu kanske vill ändra på? Hur gör man så lite som möjligt utan att bortse från de egna önskemålen och tankarna. Hur byggnadsvårdar man en tidigare renovering? Äldre tapetlager går att byggnadsarkeologiskt ta fram – om det bara finns rester kvar – hur ställer man sig då? Ska man låta trycka upp samma mönster, leta likartade retrotapeter eller förhålla sig fri från de tidigare tapeterna? Är det en viss stämning eller är det antikvariskt trohet som ska gälla? Och hur ska man ställa sig inför möbler som en gång funnits i huset? Ska man komplettera med nya eller antika möbler? Hur hittar man de rätta hantverkarna? Frågeställningarna är fler än så…


Lämna en kommentar

Kaffetår ♥

Det var i Italien, med sitt utomordentligt goda kaffe som baristorna med stort kunnande serverade, det var där som jag började dricka kaffe. Då var jag 22 och sedan bara fortsatte det även om jag nu övergått till kokkaffe när jag dricker hemmavid. Det är njutbart med en kopp eller två. Eller i mugg för den delen.

Någon gång händer det att en espressokokaren/mokabryggaren kommer till användning för visst är det gott med en cappuccino eller caffè macchiato emellanåt.


Lämna en kommentar

Ekollongömma

Ett ekollon i glas har fått sin gömma i en glaskupa på fot på fönsterbänken.

Ekollonen har börjat falla ner från gårdens ekar, det är ju den årstiden – härlig höst. Det smäller rätt högt på ateljéns tegeltak när de studsar ner. Än dröjer det innan vi behöver räfsa ihop eklöv, de faller långt senare. Nå´t år har det hänt att snön fallit före eklöven.


5 kommentarer

Rehabilitering

När vi höll på med ombyggnad av hönshuset som blev ateljé, hampade det sig inte bättre än att Halvan ramlade ner från en stege som stod uppställd mot stommen. Det ville sig så illa att han bröt handleden. Byggnadsvård kan vara farligt! På sjukhuset blev han omplåstrad och fick sedan gå med en metallskena i ett par månader. Armen försvagades och när Hoffmanskenan togs bort fick han rehabilitering i form av keramikkurs en gång i veckan på sjukhuset. Oj vad han knådade, kavlade, skapade – han som aldrig arbetat med lera förut. Det kavlades vaser, pennställ och tummades skålar, värmeljuslykta och många andra föremål. Den okända fågelarten som han gjorde får sitta på väggen som minne av att skadan läktes utan men och som ett byggnadsvårdande minne.

Vi fick god hjälp av släkt och vänner att få ateljén under tak till vintern.


Lämna en kommentar

Räddningen i nöden

När jag putsar fönstren brukar jag ha en balja med ljummet vatten med några droppar diskmedel i. Med det torkar jag rent karm, båge och spröjsar och avslutar med att fukta glasrutorna för att smuts och damm ska lösas upp. Sedan putsar jag rutorna med fönsterputs, ev. skrapa och trasor.

Så även i år. Jag ställde baljan på den linoljemålade fönsterhyllan några minuter. Det blev fläckar efter de droppar som funnits under baljan. Ajaj, himla slarvigt av mej…. men de oftast brukar försvinna när man torkar torrt. Men inte denna gång.

Fönsterhyllan blev fläckig, ful – ja förstörd. Efter att ha grämt mig ett tag började jag tänka ut problemlösningar. Måla om var inte att tänka på i första taget. Men under diskbänken mindes jag en flaska Fulgentin som jag köpt som bra-att-ha-grej för länge sen. Prövade några få droppar av detta polermedel som enligt anvisningen ska gå bra på målade ytor. Och vips! Fönsterhyllan är som ny.

Som vanligt nu för tiden har jag inget före-foto med den fläckade ytan. Men fungerade gjorde det.


4 kommentarer

Senapsglas

Senapsburkar, så kallade tunnor från 1930-talet. Den största rymde 2 kilo.
Design Edvin Ollers, Limnareds glasbruk. Foto ur nedanstående bok.

Inte visste jag innan jag läste ”Funkisglas : pressat och blåst” av Thomas Lindblad och Anna Livén West, 2011, att de här tunnorna av glas med lock är senapsförpackningar från 30-talet. I boken läser jag om pressglas från tiden 1920-1955 och granskar tydliga foton.

Det är ALLTID trevligt att lära sig något nytt! Böcker är en bra kunskapskälla.

Jag har sett sådana här glastunnor sedan jag var barn och har köpt secondhand hit till Universumet. Vi använder dem till inlagd sill – alltså som silltunnor eller till sylt eller… De är fina på matbordet.

Plommonsylt kokades i veckan som gick på de få Opal-plommon som lilla plommonträdet gav i år. Sylten hälldes på glasburkar med metallock som efteråt ställdes upp och ner i matkällaren. Men det blev lite sylt kvar som ska ätas snart. Den skvätten hällde jag i en av glastunnorna.


2 kommentarer

L’Angélus

Foto härifrån.

MrsUniversum tycker mycket om stämningen i den här oljemålningen – L’Angélus av Jean-François Millet (1814-1875). Ett par som står på åkern på kvällen klockan 18. De hör (helgsmåls)ringningen från katedralen långt bort på andra sidan slätten och böjer huvudena i bön/stillhet. Om det är lördag så är skördearbetet över för veckan och man kör hem skottkärran fullastad med rotfrukter i jutesäckar. Originalet finns i Musée d’Orsay, Paris och är omöjligt för mig att komma över :-)

Idag pratar vi om fredagsmys när arbetsveckan är över.

Därför att jag minns stämningen i originalet köpte jag den broderade tavlan Aftonringningen när jag hittade den secondhand. Kitschig och ful men jag tänker på och känner friden som omsluter de där två människorna.

Så fridfullt försöker vi här i Universumet också ha en stund då lördagskvällen inträder och det fungerar emellanåt.


4 kommentarer

Exotisk souvenir

Detta tycker jag är roligt. Från en chartersemester till Benidorm, eller var det Mallorca, på 80-talet kom de svenska turisterna hem med en målning av en röd stuga på en bit trä, kan det vara korkek? Det var ett försök av den spanske turist-gatu-målaren att försöka fånga en bild av ett svenskt hus som jag förmodar blev muntligt beskrivet för honom – en svensk röd stuga med vita knutar. Någon förlaga i form av ett foto kan inte ha funnits. När målningen ansågs färdig klarlackades den och fick en brackigt guldfärgad kedja för upphängning..

Svenskt trähusbyggande är mycket långt från spansk byggnadstradition men målaren gjorde sitt bästa. Målningen är icke vacker enligt mig men det är ett naivistiskt försök till porträtt av ett älskat hus. En slags ”gåramålning”.

En märklig och verkligt exotisk souvenir från Spanien :-)


6 kommentarer

Flera dukrullar

Dessa tre dukrullar är också ett loppisfynd. De är fint lindade med tunn glansig tråd och har färgsamstämda virkade avslut på ändarna, den ena med tofsar.

På dukrullarna lindar jag upp mindre dukar som jag inte vill vika efter att de strukits. Ibland blir det flera på samma rulle men då är det lite svårare att hitta de som göms bakom den yttersta. Därför är det bra med många dukrullar. De förvaras med upprullade dukar i linneskåpet.

Här kan ni se flera fina dukrullar jag köpt tidigare secondhand. Det är inte så ofta jag ser dem till salu.