Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Räddningen i nöden

När jag putsar fönstren brukar jag ha en balja med ljummet vatten med några droppar diskmedel i. Med det torkar jag rent karm, båge och spröjsar och avslutar med att fukta glasrutorna för att smuts och damm ska lösas upp. Sedan putsar jag rutorna med fönsterputs, ev. skrapa och trasor.

Så även i år. Jag ställde baljan på den linoljemålade fönsterhyllan några minuter. Det blev fläckar efter de droppar som funnits under baljan. Ajaj, himla slarvigt av mej…. men de oftast brukar försvinna när man torkar torrt. Men inte denna gång.

Fönsterhyllan blev fläckig, ful – ja förstörd. Efter att ha grämt mig ett tag började jag tänka ut problemlösningar. Måla om var inte att tänka på i första taget. Men under diskbänken mindes jag en flaska Fulgentin som jag köpt som bra-att-ha-grej för länge sen. Prövade några få droppar av detta polermedel som enligt anvisningen ska gå bra på målade ytor. Och vips! Fönsterhyllan är som ny.

Som vanligt nu för tiden har jag inget före-foto med den fläckade ytan. Men fungerade gjorde det.


4 kommentarer

Senapsglas

Senapsburkar, så kallade tunnor från 1930-talet. Den största rymde 2 kilo.
Design Edvin Ollers, Limnareds glasbruk. Foto ur nedanstående bok.

Inte visste jag innan jag läste ”Funkisglas : pressat och blåst” av Thomas Lindblad och Anna Livén West, 2011, att de här tunnorna av glas med lock är senapsförpackningar från 30-talet. I boken läser jag om pressglas från tiden 1920-1955 och granskar tydliga foton.

Det är ALLTID trevligt att lära sig något nytt! Böcker är en bra kunskapskälla.

Jag har sett sådana här glastunnor sedan jag var barn och har köpt secondhand hit till Universumet. Vi använder dem till inlagd sill – alltså som silltunnor eller till sylt eller… De är fina på matbordet.

Plommonsylt kokades i veckan som gick på de få Opal-plommon som lilla plommonträdet gav i år. Sylten hälldes på glasburkar med metallock som efteråt ställdes upp och ner i matkällaren. Men det blev lite sylt kvar som ska ätas snart. Den skvätten hällde jag i en av glastunnorna.


2 kommentarer

L’Angélus

Foto härifrån.

MrsUniversum tycker mycket om stämningen i den här oljemålningen – L’Angélus av Jean-François Millet (1814-1875). Ett par som står på åkern på kvällen klockan 18. De hör (helgsmåls)ringningen från katedralen långt bort på andra sidan slätten och böjer huvudena i bön/stillhet. Om det är lördag så är skördearbetet över för veckan och man kör hem skottkärran fullastad med rotfrukter i jutesäckar. Originalet finns i Musée d’Orsay, Paris och är omöjligt för mig att komma över :-)

Idag pratar vi om fredagsmys när arbetsveckan är över.

Därför att jag minns stämningen i originalet köpte jag den broderade tavlan Aftonringningen när jag hittade den secondhand. Kitschig och ful men jag tänker på och känner friden som omsluter de där två människorna.

Så fridfullt försöker vi här i Universumet också ha en stund då lördagskvällen inträder och det fungerar emellanåt.


4 kommentarer

Exotisk souvenir

Detta tycker jag är roligt. Från en chartersemester till Benidorm, eller var det Mallorca, på 80-talet kom de svenska turisterna hem med en målning av en röd stuga på en bit trä, kan det vara korkek? Det var ett försök av den spanske turist-gatu-målaren att försöka fånga en bild av ett svenskt hus som jag förmodar blev muntligt beskrivet för honom – en svensk röd stuga med vita knutar. Någon förlaga i form av ett foto kan inte ha funnits. När målningen ansågs färdig klarlackades den och fick en brackigt guldfärgad kedja för upphängning..

Svenskt trähusbyggande är mycket långt från spansk byggnadstradition men målaren gjorde sitt bästa. Målningen är icke vacker enligt mig men det är ett naivistiskt försök till porträtt av ett älskat hus. En slags ”gåramålning”.

En märklig och verkligt exotisk souvenir från Spanien :-)


6 kommentarer

Flera dukrullar

Dessa tre dukrullar är också ett loppisfynd. De är fint lindade med tunn glansig tråd och har färgsamstämda virkade avslut på ändarna, den ena med tofsar.

På dukrullarna lindar jag upp mindre dukar som jag inte vill vika efter att de strukits. Ibland blir det flera på samma rulle men då är det lite svårare att hitta de som göms bakom den yttersta. Därför är det bra med många dukrullar. De förvaras med upprullade dukar i linneskåpet.

Här kan ni se flera fina dukrullar jag köpt tidigare secondhand. Det är inte så ofta jag ser dem till salu.


10 kommentarer

Krusidulligt 1800-tal

Detta är ett loppat fat på fot. Antagligen ett fynd men jag minns inte priset. Bara att jag tyckte/tycker att fatet, som är av emaljerat gjutjärn, är förskräckligt fult. Så fult att det blir estetiskt tilltalande.

Så – jag gillar det! Och inte!

Vad användes det till en gång i tiden vet jag inte. Upplägg av frukt, druvklasar till exempel… Sötsaker? Småkakor? Hos mej står det oftast och visar upp sig helt tomt. Tungt är det.


4 kommentarer

Textil & järn

Detta är en skön hörna när regnet faller eller dimman ligger tät under rötmånaden. Eller över huvud taget när andan faller på. En gammal långkudde med örngott med spets på kortändan och kuddar med kuddvar av 50-talstyger som jag sytt, en gåva från en kompis.

Av någon anledning är ett av mina inlägg om skrapgaller ett av de mest klickade under senare tid. Där har jag beskrivit skrapgaller i trä. Utanför Björna kyrka såg jag ett fint skrapgaller av järn. Ett fint tips på hur man kan göra skorna renare innan man äntrar byggnaden. Går lika bra i hemmiljö tycker jag. Vinkeljärn med ca 10 mm avstånd sinsemellan har punktsvetsats fast på vinkeljärn längst ut i kanterna och något/några som stöd där mellan, antalet avgörs av skrapgallrets totallängd. Det hela får gärna rosta och bli vackrare utan att hållbarheten försämras. Jag blev som ni förstår förtjust!


4 kommentarer

Public service

Tänk, detta är första året jag betalar ”tv-licens”. Eller rättare sagt det var 2019 som var första året men jag ser det på årets deklaration. Jag har aldrig ägt en televisionsapparat i hela mitt liv. Det var först när ”Halvan” med sina tv-apparater kom in i mitt liv som tv blev ett medium jag började titta på något lite mer. Först var det videoinspelade kulturprogram som han gjort – ett selekterat urval som jag uppskattade mycket. Tv-licens betalade han och det till Radiotjänst i Kiruna.

Det är häftigt att betala skatt för public service, haha :-) även om jag tycker en hel del program är ointressanta för mitt liv. Lekprogram går bort och även annat ledsnar jag på, många program har samma format vilket blir alltför tröttsamt i längden. Men som sagt, lite annorlunda är det att betala ”tv-licens” trots allt och jag kan ju hoppas på framtida bra och bildande program. Nu när jag betalar för utbudet.

Jag minns när jag på sent 80-tal bokade in mig hos en lägenhetsgranne för att se ett avsnitt av en såpa som många pratade om och då jag alltid stod där utan aning om vad det var, vilka karaktärerna var. Det räckte med ett avsnitt av den tv-serien :-)

Nu finns inte det problemet eftersom alla kan se allt på olika medier utan att följa tablån. Det innebär även att samtalen vid fikabordet handlar om annat än program man sett samtidigt. Om man över huvud taget har kontakt med varandra. Det är nästan så man längtar tillbaka till den tiden…


2 kommentarer

Maj månad har inletts

Gullvivorna blommar. Några har slagit sig ner vid logen men de flesta finns vid ekkullen. De är älskliga. Likaså kabbelekorna som jag plockade vid en utfärd till ett uppdrag i torsdags. Det är inte varje år jag hittar de där smörgula, blanka godingarna.

Så har jag rensat och toppdressat rabatterna vid bostadshuset med hönsgödsel och kompostjord. Det växer snabbt nu när maj månad har börjat!

Så har renoveringen av de gamla bryggeristolarna begynt. Skrapning och slipning av träsitsar och järnstativ. Sitsarna kommer att målas kromoxidgröna. Järnet har vi inte bestämt kulör på. Vi vet inte hur de ursprungligen var målade, det är inte lätt att hitta uppgifter om bryggeristolar från tidigt 1900-tal tycker jag. Kanhända är det någon som läser som har erfarenhet av detta?


7 kommentarer

Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag

Det blir konstigt nog lite mer intressant att använda våran välanvända brödkniv när jag hittar uppgift om den i en utmärkt bok. Knivbladet är av kolstål som kan rosta, skaftet är förnicklat. På 1890-talet började den här modellen att tillverkas av Eskilstuna Jernmanufakturaktiebolag, Knivar av kolstål är lätta att underhållsslipa och kan slipas väldigt vassa, nackdelen är att de rostar lätt i fuktig miljö.

Här är en bild med det tidigare köksskafferiet som jag ville dokumentera dagen innan arbetena i köket satte igång för många år sedan. Skärbrädan, brödkniven och skärpstålet samt ett rivjärn hängde då på insidan av skafferidörren. Det hade varit knivens och stålets plats länge, länge… Alla delarna finns så klart kvar än idag – skärbräda och brödkniv ligger framme på köksbänken, skärpstålet i kökshurtsen.

Det är i den här boken av Thomas Lindblad som jag finner många bra uppgifter om bruksföremål.


4 kommentarer

Stilla veckan

Livet fortsätter, självklart, men i en helt annan rytm. Jag städade skåpen och tog de lästa tidningarna till pappersinsamlingen. Jag planterade om blommor. Jag hämtade cykeln från verkstaden. Jag har nöje av att laga mat.

Bilder från barndomen återkommer envist till mig, då det fanns mycket mer tid som kunde ”slösas bort”, då man i timtal kunde stirra ut genom fönstret, observera myror, ligga under bordet och föreställa sig att detta är arken. Eller läsa uppslagsböcker.

Är det möjligen inte så att vi har återvänt till livets normala rytm? Att det inte är viruset som är en störning av normen, utan precis tvärtom – att den där hektiska världen före viruset var onormal?

(…) Framför våra ögon upplöses som rök civilisationens paradigm, som har format oss under de senaste tvåhundra åren: att vi är skapelsens herrar, att vi kan göra allt och att världen tillhör oss.

Det kommer nya tider.

Läs hela Olga Tokarzcuks kulturartikel i DN angående viruset som härjar i världen.

I denna lugnare tillvaro började jag en kväll ordna upp i vindskontoren. Började med att gå igenom en kartong med förpackningar, askar, omslag som jag menar är kulturhistoriska ;-). Då fann jag detta fruktpapper som omslutit en apelsin och som nu har ett namn som påminner om något jag inte kunnat förställa mig då när jag en gång åt apelsinen. Ett litet osynligt virus som gör att världen hamnat i något som liknar en science-fiction-film men som samtidigt ger mig ro.

Kan inte låta bli att önska att världen inte kommer att fortsätta som förr när vi fått bukt med pandemin. Jag längtar till fördjupade funderingar kring vilket samhällsbygge vi vill ha!


Lämna en kommentar

Favorit som broderi ♡ ♡ ♡

Förutom det obligatoriska flygfotot över gården finns även en broderad tavla. Lite kitschig, men en trevlig avbildning av en onekligen omtyckt gård. Varför skulle annars någon lägga ner energi på ett sån´t här broderi?

En älskad gård ♡

Just nu får tavlan agera dörröverstycke som i riktigt fina salar.