Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

En favorit-ljusstake

Mitt förhållande till ting är oftast stark. Så är det med denna sjuarmade ljusstake. Här kommer bilder från tidigare år:

Just den här ljusstaken hittade jag i en hemslöjdsbutik och slog till direkt fast priset var ganska högt för mig då. Ljusstaken är fantastisk i sin enkla geometriska form – den kan utsmyckas på olika sätt. Eller inte alls. Ibland blir det nio små röda julgranskulor…

Var den än står under advent gläder mej i resan mot jul. Under julveckan flyttar den alltid in i köket om den inte redan står där. Finns det något mer stämningsfullt än levande ljus?

Ett annat år hänger det t ex halmprydnader, glasstjärnor, näverhjärtan och flätade korgar av papper i rutorna.

Den klarar sig som sagt även väldigt bra utan utsmyckning. Den är otroligt flexibel och den tillhör inte slit-och-släng-samhället. Den har blivit en advents- och jultradition här i Universumet.


5 kommentarer

Advent

Den mycket förväntansfulla tiden har börjat. Det är rätt så underbart. Jag har plockat fram adventsljusstaken till köksbordet. Ibland fyller jag den med lärkkottar, ibland med lavar och svampar, ibland med nötter. Allt är lika fint. I år blev det lavar, mossor och röksvampar igen. Nån gång nu och då vattnar jag växterna, både för att de ska trivas och för att minska brandrisken.

Det är som att titta in  i ett miniatyrlandskap.

Röksvampar och en del av lavarna och mossorna sparar jag från år till år, för det går. Det är bara att blöta upp lavar och mossor så blir de fina och mjukt formbara igen. Och fylla upp med några nya fina fynd.

De tre bilderna här nedanför är från 2012.

Haha, det här var pekfingrigt!!! Men det kan behövas.

 


2 kommentarer

Ljus i vårt hus

Här har pågått ljusstöpning.
ljusstöpning3
ljusstöpning2
Efter att ha doppats åtskilliga gånger i smält stearinmassa som värms i vattenbad får de till sist den tjocklek som önskas.
ljusstöpning
Till att börja med knöts ljusvekegarn av bomull tre och tre på en träpinne.
ljusstöpning1
Sedan doppades de i stearinmassan. Så här såg de ut efter första doppet.
Hela arrangemanget tog en dag i anspråk. En härlig jultradition har återupptagits här i Universumet med vännerna M & M.

.


1 kommentar

Reflexer

candle
I november träder de fram i solljus, de där glittrande reflexerna från mosaiken  i köket. Då står solen så lågt att den når längst in i hörnet under spiskåpan. Ett underbart tillskott när det för övrigt blir allt mörkare utomhus. Det är nästan som en discokula som rör sig ytterst långsamt :-)

 


5 kommentarer

Smidesljusstaken

Denna jul blev smidesljusstaken utsmyckad så här.
smidesstake10
smidesstake9
Nio små röda glaskulor är jämt fördelade och mellan dessa småpynt av näver, trä, glas eller papper.
smidesstake8
pynt
Överst till vänster det äldsta pyntet som jag gjorde någon gång på 1980-talet. Överst till höger det senast inköpta, en liten rödmålad häst i trä från december 2014. I år blev ingen halmslöjd upphängd i staken. Halmprydnaderna är väldigt vackra men de får komma till nytta något annat år.

.

 


5 kommentarer

Varde ljus

Nu är den tiden kommen då solljuset når ända in i vrån under spiskåpan. Det händer två gånger per år. Det är lustigt det här att under årets mörkaste tid blir det som ljusast här längst in i spisvrån.

Glasmosaiken ger intressanta reflexer på den limfärgsmålade murstocken. Både solens strålar och stearinljusets hjälps åt att lysa upp.

Även de utbrända tändstickorna i järnskålen blir vackra i det här ljuset. Det var S; som hälsade på med sin familj för ett par helger sedan, som visade på det då han gick omkring och fotograferade stort och litet. Tack S. för en härlig ögonöppnare!

.

.


5 kommentarer

Ljusbord

Nu kommer en radda bilder på ett av blomborden som hör salen till. Fönsterbänkarna är minimala, inga krukor ryms då innanfönstren sitter i. Blombord var/är lösningen. Men nu står här mässingsstakar med stearinljus istället för krukväxter.


En vit liten duk med engelskt broderi  som jag köpt ligger på bordsskivan.


Ljuslågorna speglar sig dubbelt upp i de dubbla glasrutorna. Jag kan inte låta bli att njuta. Och fotografera. Allt är nytt men ändå känt och gammalt.


Bordet är av ek och hör ihop med äppelmöblemanget här. Ni ser de svällande fötterna nederst på bordsbenen. MrsUniversum säger bara en sak – rapsolja, dundermedlet för trämöbler som behöver fräschas upp. Mer om detta senare.


Jag fotar nyförälskat det ”nya” rummet. Hoppas ni står ut. Helhetsbilder är svårare att ta här i salen då det är mörka väggar och motljus från fönstren på dagen, mörkt överallt då natten faller på.

.


5 kommentarer

Kökshörna


Finhörnan, som Halvan plägar kalla platsen med skänken i ena kökshörnet, fick härbärgera den sjuarmade ljusstaken även denna jul. Den blev snabbt behängd med röda glaskulor inför besök på lilla julafton och invigning av salen med julgröt och tillbehör. I år har ingen hunnit dekorera apelsinerna med nejlikor, så pass bråttom hade vi att få sal och kammare klara att använda.

Men som sagt, ljusstaken kom upp liksom den fina broderade jultavlan som låg och väntade på mej på loppis för något år sedan. Broderad 1958.

Det är en ros utsprungen
av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen,
en ros i Judaland,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.

Så står broderat i korsstygn bland fåglar, ängel och hjärtan. Sången är från 1500-talets slut. Den svenska översättningen utfördes 1867 och publicerades i den svenska psalmboken så sent som 1921. Jättefin är den, både sången och tavlan.


8 kommentarer

Den 7-armade

Mitt förhållande till ting är oftast starkt. Det hände att jag i unga år, på det kollektiva 70-talet, blev lite förklemande kallad materialist. Det var det fult att vara. I det kollektivboende jag delade med några andra, var jag den som köpte designade bruksföremål. De flesta av dem har jag kvar, många står sig än tycker jag.

Den här ljusstaken köpte jag för mycket länge sen. Min gamla kompis Svea, då pensionär, hade en sådan här sjuarmad ljusstake som jag blev oerhört förtjust i. Hennes hade några år på nacken och inte trodde jag väl att den fortfarande producerades då jag klev in på hemslöjdsbutiken på Köpmangatan i Örnsköldsvik (borta sedan länge) och fann den stående där. Jag slog till direkt fast priset var ganska högt för mig då. Den är fantastisk i sin enkla geometriska form – den kan utsmyckas på olika sätt. Eller inte alls. I år blev det nio små röda julgranskulor, ett annat år halmprydnader och glaskulor eller näverhjäran och korgar.  Den är otroligt flexibel och den tillhör inte slit-och-släng-samhället.

Nu står den i ateljén och gläder mej i resan mot jul. Under julveckan flyttar den in i bostadshuset. Finns det något mer stämningsfullt än levande ljus?

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Lämna en kommentar

Favoriten

Det här är min favorit då det gäller adventsljusstakar. Den är en rund, drejad skål  med ljushållarna på brämet.  Man behöver inte fundera så myckletpå tripp, trapp, trull bränning av ljus – då det kortaste brunnit ner tänder man det nästa i tur och ersätter samtidigt det nerbrunna med ett nytt stearinljus. Det går i ett hela tiden och är mycket praktiskt.

I år har jag lagt kottar från lärkträden här utanför i skålen. Ett annat år kan det vara mossa och svampar plockade i skogen, åter ett annat år glaskulor.

Ja, för att göra den släta terrakottskålen ännu finare har jag på second hand fått fatt i de vågformade mässingsmanchetterna som påminner om min barndom. Oj vad jag gillar dem och jag tycker de behövs som motvikt till den strikta formen på terrakottan.  Det här är en del av min adventstid här i Universumet!

I den röda lådan på bordet ligger en klapp till mej själv. En rödblommig ”adventsstjärna”, Töa, från Watt & Veke, inköpt i lördags.  Mmmm, så härligt onödigt…

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


4 kommentarer

Sovrummet

Mmm, nu har vi en ny platsbyggd garderob i sovrummet.

Den blev bra men fullt ut använder vi den inte än – den ska målas och tapetseras först. Men – jag tar det från början eftersom jag inte har berättat om rummet hitintills.

Det här rummet på övervåningen var det första vi gjorde ”byggnadsvårdande” från grunden. På det stadiet var jag inte så bevandrad med hur det sett ut tidigare här i huset. Vi konstaterade var att innerväggarna bestod av liggande brun panel. Den gamla tapeten revs ner på 70-talet  och  bräderna brunbetsades – rummet var ohyggligt MÖRKT!

Vi pappspände väggarna.  Hur hörnen skulle utföras för att bli bra  fick vi telefonhjälp med av en gammal målare i min hembygd. Sen tapetserades med ”Linnétapeten”. Gissa om vi var stolta över att ha lyckats med vår första pappspänning!  Året var 1998.

Rummet blev helt annorlunda, så lugnt, ljust och vilsamt. Precis som jag ville ha det.

*Lampett av bleckplåt köpt i Stundars, Österbotten 1993. Tillverkad av P. Tuominen i Vähäkyrö. Hemstöpt stearinljus.
* Sänghylla à la MrsUniversum målad med Universumets gröna linoljefärg.
* Linnétapeten kan man läsa om HÄR. Den finns hos Handtryckta tapeter och kallas där Carl von Linnés skrivrumstapet, 1700-tal.

Linnés Hammarby utanför Uppsala har fått besök av mej några gånger. Linné klistrade färglagda blomplanscher av den tyske botanisten Ehret på väggarna i sitt sovrum och Charles Plumiers teckningar av växter på väggarna i arbetsrummet – allt är mycket sevärt. (Det här är en länk till högupplösta bilder.) Det är den senares teckningar av exotiska växter ur verket ”Plantarum Americanarum”, utgivet under åren 1755-1765, som finns på vår sovrumstapet.


2 kommentarer

Ljussax

Faktiskt är det här inte bara ett vackert och lustigt objekt – en ljussax från 1800-talet nån gång. Den är en pryl vi använder här i Universumet. Inte dagligdags men emellanåt under ljuständartiden på vinterhalvåret. Vi tänder ofta stearinljus här. Ljuslådan finns i köket, i den kombinerade sitt- och förvaringsbänken. MrsUniversum tycker väldigt bra om ikeas stearinljus. De rinner och sotar inte. Jag tycker att de ur de aspekterna även är bättre än Liljeholmens kronljus och kanalljus. Det är lite trist att erkänna eftersom jag gillar kulturhistoria och Liljeholmens stearinljus är så mycket anrikare – från Sveriges första stearinljusfabrik grundad i Stockholm 1839.

Innan stearinljusen utvecklades användes talg eller vax i ljusen. Talg fick man vid höstslakten.  Vaxljus av bivax var väldigt dyra med begränsad användning utom i kyrkorna. Vekarna var tvinnade och de måste snoppas eftersom de förbrändes dåligt och osade. Eftersom ljusen lyste allt sämre ju längre veken blev behövde de snoppas. ”Om ljusstyrkan (…) anges till 100, så var samma värde nere i 39 efter 11 minuter, 23 efter 19 minuter och 16 efter 29 minuter. Snoppades ljuset så lyste det åter för fullt.” Många fler intressanta fakta om belysning, såväl eldsken som elektrisk, finns att läsa i Anden i lampan av Jan Garnert.

Nu dit jag ville komma: ljussaxar var vanliga som ljussnoppare. Den som finns här i Universumet är av järn och har stödben, alltså en senare modell än 1700-talets som saknade ”ben”.

En sak som underlättade stearinljusens utveckling var att flätade ljusvekar introducerades 1834, jag tror det var en fransk uppfinning.  Jo, de flätade vekarna böjde sig vid förbränningen och oxiderades vid lågans kant och längden anpassades automatiskt då ljusen brann. Ljussax behövs inte längre!

MEN – här i Universumet har vi även hemstöpta ljus. Vi brukar stöpa ljus, om än inte årligen. Vi bjuder in kompisar för en ljusstöpardag i november/december. Det stearin som använts är A-Tes ljusmassa i form av granulat samt gamla ljusstumpar. Till ljusmassan följer vekar med och ”Halvan” har kvar vekar av olika grovlek efter sin mamma. Hur vi nu än har testat och omprövat på olika sätt så vill inte alla de hemstöpta ljusen bli på så sätt att veken bränns av lika fort som ljuset brinner ner. Ibland böjer sig den halvt förkolnade veken, som den bör, men brinner inte av utan korvar ner sig i det smälta stearinet och lågan blir stor. Då är det bra med en ljussax att korta av veken med utan att ljuset behöver släckas först. Men MrsUniversum skulle bra gärna vilja veta varför det ibland går snett med de hemstöpta ljusen! De ljus vi stöpte hemma då jag var liten blev bra. Jag har läst böcker, ringt ljusmassefabrikanten, testat olika sätt att doppa veken, prövat olika dimensioner på vekarna, stöpt olika tjocka ljus och flera andra variabler – ändå brinner den flätade veken inte alltid av som den ska.

Låt inte det här avskräcka från att stöpa ljus – det är en otroligt trevlig syssla och tradition!!! Och det blir allt lite extra lyxigt med de egenhändigt stöpta ljusspirorna eller grenljusen!