Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Iskallt och förgängligt

Det är tider att göra isskulpturer. I en rostfri hink fryser vatten till is. De ihåliga iskonerna staplas på varandra. Än växer pyramiden sig större än på sista bilden. Bör ses i solljus för mesta behållning.

När mörkret sänker sig tänds ett ljus i en islykta tillverkad med samma teknik. Det är så stämningsfullt under stjärnhimlen. Den elektriska utebelysningen på gården hålls släckt.


Lämna en kommentar

Nu tar solljuset över hoppas jag

Imorgon åker min bästa ljusstake in i förrådet fram till nästa jul. Jag hoppas verkligen att solljuset tar över efter stearinljussken och gråa dagar och gör dagarna ljusare även inomhus. När solen gått ner föredrar jag mörker utomhus den här tiden på året, upplyst med en eller ett par knutlampor. Fasadbelysning hör inte ihop med värderingarna här. I närheten av städer är ljusnedsmutsningen ändå obehagligt omfattande. Tänk er att kunna SE Vintergatan! Det finns rätt många människor som aldrig gjort det tyvärr.


6 kommentarer

Trettondagen

I eftermiddag vankas det Janssons frestelse och som dessert dadelparfait med vattlingon. Hela julen har dörren till salen varit öppen utom på natten. Det är ett enkelt sätt att få en festligare stämning än vardagsvis. Snittblommorna står också länge då de ställs in här eller i farstun över natten.


4 kommentarer

Kometen på Trettondagen

Idag är det Trettondagen, den dag under julen där det säga att de vise männen kom fram till Josef, Maria och barnet. De var vetenskapsmän i astronomi och det var en stjärna, kanske en komet med svans, som ledde dem dit berättas det.

Egentligen tycker jag inte om att ha många adventsstjärnor och absolut inte likadana i fönster mot samma väderstreck. Ursprungligen var det ju bara en. Ändå har jag flera men aldrig mer än en synlig i fönster på samma fasad. Två av dem som syns på bilden som finns inne i bostadshuset. I annexet finns i år den nere till höger och i ateljén den uppe till vänster. Där är fönsterrutorna större och stjärnorna kan bre ut sig.

Och än ska de få lysa. Ja ända till Tjugondedag Knut – då först är det dags att ta ner adventsstjärnor och julpynt för då är glada julen slut, slut, slut… Jag njuter lika mycket varje år av att få ha så lång jul – jag kramar musten ur den och älskar varje minut.


Lämna en kommentar

Fjärde advent

Denna advent är keramikstaken fylld med lärkkottar. De veckade mässingsmanchetterna gör tjänst precis som linnevävda ”Kökstrivsel” som jag köpte som metervara och gjorde en löpare av och fållade för hand. Handduksväven inhandlades i Klässbol under en Värmlandsresa. Kökstrivsel formgavs av Astrid Sampe till H55, Helsingborgsutställningen 1955 och vävs fortfarande. Den praktiskt runda adventsstaken är köpt på Sven Larsson Möbelshop på Renstiernas gata i Sthlm en gång i tiden. Ting med historia, nytillverkade eller återbrukade, är bara bäst.


2 kommentarer

Lång livstid

Morfars och mormors julgransbelysning från 50-talet fungerar fortfarande. På insidan av LUMA-asken kan man se att LUMA även tillverkade elektriska Luciakronor. Kanske kommer någon till användning just idag…

Julgransbelysningen är väl fungerande, de flesta reservlampor finns också de kvar. Onekligen en kvalitetsprodukt. Jag tycket om belysning för julgranar som imiterar stearinljus. Det är något stilfullt över ganska få ljuspunkter och vita ”ljus”.


3 kommentarer

Äntligen advent

Den finaste funkisbelysningen kan man fröjda sig åt finns på Bauhaus-skolan i Dessau, Tyskland.
Adventsstjärnan lyser nu i ateljéns stora fönster. Inte funkis men fint på ett annat sätt.

Igår kväll, lördag, när mörkret lägrat sig, tog vi en kort biltur för att se hur man arrangerat adventsfirandet med belysning. Vi kan väl säga att i Universumet njuter vi mörkret och har sparsamt med belysning utomhus eftersom vi vill kunna njuta stjärnhimmel och månsken. Inga ljusslingor bara en stiliserad adventsgran där ute. Trevlig första advent!


2 kommentarer

Plafonder formgivna av Wilhelm Wagenfeld

De fem plafonder jag köpte som återbruksvaror för en liten summa pengar och som monterades i annexets fem rum, är formgivna av Wilhelm Wagenfeld. Det kände jag inte till då, trodde de var av Böhlmarks tillverkning. Hur som helst, plafonderna tilltalar mig mycket och de passar så bra in i annexets inredning som har funkisprägel.

Wilhelm Wagenfeld (1900 – 1990) var en tysk industridesigner. Han var först elev och sedan lärare på Bauhausskolan i Tyskland.

Plafonderna WV-339 är av vitt porslin och opalinglas med diametern 250 mm, just den storleken har nr 961. De är försedda med E 27 porslinssockel och är ursprungligen avsedda för en 60 watt glödlampa (nu bestyckade med LED-lampor). Plafonderna är tillverkade för Lindner GmbH och enligt en uppgift jag hittat på nätet designade år 1955.

Fortfarande nöjd? Jag? Så klart!!!


1 kommentar

Ljuset från ovan

Det har varit så regnigt. Det har varit så grått. Det har varit så blött väder. Jag har varit i vårt andra hus för att vintra upp det. Tanken var att arbeta en hel del utomhus men med detta väder kändes det inte alls lockande så det blev bara ett halvt dagsverke utfört där ute. Inomhusvärmen är mer tilldragande. Sotaren var inbokad och kom för att sota vedpannan och skorstenen så efteråt var det bara att elda på, ved finns det näst intill obegränsat av. Första frostnatten inträffade under veckan.

Hit har vi tagit den fina takkronan à la 60-tal då den passar bättre här än i Universumet. Den fanns liggande på en uthusvind och var rätt smutsig men den var lätt att rengöra, se över elledningarna och ansluta till uttaget i taket. Den här läckra takkronan i mässing och svart hårdplast (bakelit) har tillhört mina svärföräldrar. De opala glaskuporna är blästrade med streck i två olika mönster. Med en kronströmställare tänder man 3+3 lampor, efter behov. Det har behövts i höstgråheten.


2 kommentarer

Ljusterapi

Över ateljéns entrédörr hänger en utomhusbelysning bestyckad med ett fingerlysrör, en långlivad sak som inte bytts sedan belysningen monterades dit för 19 år sedan. Jag tycker så bra om denna utebelysning, inspirerad av de traditionella stallyktorna.

Trots att ateljéns insida är målad kritvit med limfärg på tak och tre väggar är ljuset varmare än lysrörsljuset som strömmar ut ur ladugårdens mjölkrum där ett lysrör hänger över den arbetsbänk som används för mångahanda göromål, bland annat målning.

Ateljéns riktade halogenlampor reflekteras mot den faluröda fondväggen. Skrivbordslampan och taklampan över mötesbordet hjälper till att ge bra ljusfärg. Gissa om jag är nöjd med beslutet att göra om gårdens hönshus till arbetsateljé…