Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

När ensamhet är som bäst

Så här skrev Henry David Thoreau (1817-1862) på sin födelsedag den 12 juli 1851:

”Now at least the moon is full, and I walk alone, which is best by night, if not by day always. Your companion must sympathize with the present mood. The conversation must be located where the walkers are, and vary exactly with the scene and events and the contour of the ground. Farewell to those who will talk of nature unnaturally, whose presence is an interruption. I know but one with whom I can walk. I might as well be sitting in a bar-room with them as walk and talk with most. We are never side by side in our thoughts, and we cannot hear each other’s silence. Indeed, we cannot be silent. We are forever breaking silence, that is all, and mending nothing. How can they keep together who are going different ways!

I start a sparrow from her three eggs in the grass, where she had settled for the night. The earliest corn is beginning to show its tassels now, and I scent it as I walk,—a peculiar dry scent. (This afternoon I gathered ripe blackberries, and felt as if autumn had commenced.) Now perchance many sounds and sights only remind me that they once said something to me, and are so by association interesting. I go forth to be reminded of a previous existence, if perchance any memento of it is to be met with hereabouts. I have no doubt that Nature preserves her integrity. Nature is in as rude health as when Homer sang. We may at last by our sympathies be well…

As I return through the orchard, a foolish robin bursts away from his perch unnaturally, with the habits of a man. The air is remarkably still and unobjectionable on the hilltop, and the whole world below is covered as with a gossamer blanket of moonlight. It is just about as yellow as a blanket. It is a great dimly burnished shield with darker blotches on its surface. You have lost some light, it is true, but you have got this simple and magnificent stillness, brooding like genius.”

Har ni upplevt det det – att det är bäst att uppleva något i naturen i ensamhet eller tillsammans med en ytterst god vän där ord inte krävs utan den gemensamma tystnaden är mer än nog? Jag tycker Thoreau uttryckte det så bra för si så där 170 år sedan.


Lämna en kommentar

Njut mörkret!

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

Lördag den 27 mars 2021 mellan klockan 20:30 – 21:30 firas årets Earth Hour.

Earth Hour – självklart firar vi den timmen. En enda timme om året utan användning av elektrisk belysning. Hur svårt kan det vara?

Jag bor på en gård där jag fortfarande kan uppleva mycket av det underbara, lugna, fridfulla mörkret. Jag älskar den möjligheten men den är mycket skör. Bebyggelse brer ut sig med fasadbelysningar och utebelysningar på nya och gamla bostadshus ökar – de förstör mörkerseendet och den positiva mörkerupplevelsen. Lyktstolpar på villatomter, slingor i mängd (de är ju så billiga både i inköp och drift), gatlyktor både på trafikleder och gång- och cykelbanor, hinderbelysning på höga torn och master (rött fast sken eller blixtrande vitt)… Ljusnedsmutsningen är på vissa håll obehagligt kompakt och den märks mer på landsbygden än i staden där de flesta vant sig vid att det ska finnas ljuspunkter i mängd. Vart tog vårt stjärnsystem Vintergatan vägen? Kan du se den från din tomt när det är klar vinternatt? Kan du se norrsken?

Det finns en rörelse som arbetar mot ljusnedsmutsning – International Dark Sky Association. Mörkerparker skapas där man vill förhindra att pollinering och fortplantning påverkas av människornas skräpljus. Parker där den magnifika stjärnhimlen i all sin prakt kan upplevas när det är klar natt. Danmark är vårt närmaste grannland som har ”naturreservat” där mörker tillåts råda. Men det finns fler förutseende länder med mörkerparker men ingen här i landet.

Och Frankrike sägs ligga långt framme i lagstiftning om ljusföroreningar.

I höstas kom boken Mörkermanifestet ut. Den behandlar mörker (och artificiellt ljus) ur biologisk och naturvetenskapligt synvinkel, beskriver positivt mörker och hur ljusföroreningar påverkar människor och djur, påverkar vår livssituation. Jag fick boken i födelsedagspresent och läste den snabbt. Den är lättläst och eftersom jag mestadels älskar mörker, tycker jag författaren är ute i helt rätt ärende. Artificiellt ljus kräver energi för att fungera, all energi är på ena eller andra sättet naturförstörande när energi krävs i den omfattning som nu är gängse. Naturen exploateras utan att vi reflekterar över det eftersom det för många sker långt från det egna boendet.

Författaren till Mörkermanifestet lämnar de här råden:

  • Bli varse mörkret. Dygnets naturliga rytm är uråldrig och en förutsättning för allt liv, men nattens mörker är idag satt på undantag. Var en motvikt.
  • Värna mörkret. Vi lever i en värld som tycks bada i artificiellt ljus, men mörkret finns närmare än du tror – en tågresa bort, en promenad, en avstängd mobiltelefon. Var finner du ditt mörker?
  • Bevara mörkret i din närhet. Släck ner hemma i rum där du inte befinner dig och låt trädgården få vila i mörker om natten. Se mörkrets och skuggornas nyanser framträda.
  • Följ din inre rytm. Låt mörkret omfamna dig innan du somnar, undvik det blå ljuset på kvällen och låt solen nollställa dygnet på morgonen.
  • Upptäck nattens liv. Gör en utflykt bortom städernas bländande himlaglim och låt ögonen vänja sig vid mörkret. Se djur komma fram ur sina gömslen, ögon glittra och silhuetter passera. Känn hur växternas dofter förändras, hör hur nya ljud tar över.
  • Uppsök mörkret. Se skymningens olika stadier och hur solen lämnar plats för måne och stjärnor. Sök dig om du kan till midvinterns mörka nätter och mytiska norrsken – ett bländande skådespel!
  • Lär dig mer om mörkret och dess betydelse för djurs och växters överlevnad. Inspireras av litteraturen och konsten från tiden innan LED-lampan tog över natten.
  • Tala om mörkret med människor omkring dig – ju mer kunskaperna om mörkrets förtjänster sprider sig, desto större är chansen att vi kan motverka de problem som en alltför upplyst värld orsakar.
  • Påverka din omgivning och var en förebild i bekämpandet av ljusföroreningar. Påpeka för din kommun vilka gatlyktor som bländar onödigt mycket och varför fasadbelysning faktiskt kan strida mot naturskyddsförordningen. Delta i Earth Hour tillsammans med dina grannar.
  • Fånga mörkret. Bli dess vän och njut av det – det kommer att berika ditt liv.


3 kommentarer

Solskensrutor

 

Solskensrutorna klättrar uppåt väggarna — visst blir man glad av det… I övrigt inget annat än solskensrutorna jämförbara med dikten från den romantiska eran nedan.

Men då middagen kom och vinet, uti en paviljong i trädgården,
der vårljumma fläktar hoppade fram och åter genom fönstren förbi kaprifoliihäckarne,
och flugorna surrade öfver solskensrutorna på golfvet,
då kände han en oemotståndlig håg att underrätta sig sjelf, att han var i Arkadien.

 Ur ”Fyra Giftermål. Taflor i Terburgs manér”, 1842 av Johan Vilhelm Snellman


4 kommentarer

Iskallt och förgängligt

Det är tider att göra isskulpturer. I en rostfri hink fryser vatten till is. De ihåliga iskonerna staplas på varandra. Än växer pyramiden sig större än på sista bilden. Bör ses i solljus för mesta behållning.

När mörkret sänker sig tänds ett ljus i en islykta tillverkad med samma teknik. Det är så stämningsfullt under stjärnhimlen. Den elektriska utebelysningen på gården hålls släckt.


Lämna en kommentar

Nu tar solljuset över hoppas jag

Imorgon åker min bästa ljusstake in i förrådet fram till nästa jul. Jag hoppas verkligen att solljuset tar över efter stearinljussken och gråa dagar och gör dagarna ljusare även inomhus. När solen gått ner föredrar jag mörker utomhus den här tiden på året, upplyst med en eller ett par knutlampor. Fasadbelysning hör inte ihop med värderingarna här. I närheten av städer är ljusnedsmutsningen ändå obehagligt omfattande. Tänk er att kunna SE Vintergatan! Det finns rätt många människor som aldrig gjort det tyvärr.


6 kommentarer

Trettondagen

I eftermiddag vankas det Janssons frestelse och som dessert dadelparfait med vattlingon. Hela julen har dörren till salen varit öppen utom på natten. Det är ett enkelt sätt att få en festligare stämning än vardagsvis. Snittblommorna står också länge då de ställs in här eller i farstun över natten.


4 kommentarer

Kometen på Trettondagen

Idag är det Trettondagen, den dag under julen där det säga att de vise männen kom fram till Josef, Maria och barnet. De var vetenskapsmän i astronomi och det var en stjärna, kanske en komet med svans, som ledde dem dit berättas det.

Egentligen tycker jag inte om att ha många adventsstjärnor och absolut inte likadana i fönster mot samma väderstreck. Ursprungligen var det ju bara en. Ändå har jag flera men aldrig mer än en synlig i fönster på samma fasad. Två av dem som syns på bilden som finns inne i bostadshuset. I annexet finns i år den nere till höger och i ateljén den uppe till vänster. Där är fönsterrutorna större och stjärnorna kan bre ut sig.

Och än ska de få lysa. Ja ända till Tjugondedag Knut – då först är det dags att ta ner adventsstjärnor och julpynt för då är glada julen slut, slut, slut… Jag njuter lika mycket varje år av att få ha så lång jul – jag kramar musten ur den och älskar varje minut.


Lämna en kommentar

Fjärde advent

Denna advent är keramikstaken fylld med lärkkottar. De veckade mässingsmanchetterna gör tjänst precis som linnevävda ”Kökstrivsel” som jag köpte som metervara och gjorde en löpare av och fållade för hand. Handduksväven inhandlades i Klässbol under en Värmlandsresa. Kökstrivsel formgavs av Astrid Sampe till H55, Helsingborgsutställningen 1955 och vävs fortfarande. Den praktiskt runda adventsstaken är köpt på Sven Larsson Möbelshop på Renstiernas gata i Sthlm en gång i tiden. Ting med historia, nytillverkade eller återbrukade, är bara bäst.