Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Röd sol

Solröd mystik sänker sig över rummet med röda rullgardiner.

Jag tycker om rullgardiner. Utan tvekan. Röd och vit och blå och grön . Eller solblekt beigebrun. Av textil eller papper. Enfärgad, randig eller med motiv.

Första gången rullgardiner nämns i Norden är på 1660-talet i Köpenhamn. Det är först i början av 1710-talet som rullgardiner nämns i Sverige, då i Husgerådskammarens räkenskaper. Då av modellen hissgardin med dragsnören som löpte i ringar på var sida av rullgardinen.

Men det är rullgardinen med fjäder jag tänker på och tycker mycket om. Gardinen rullas upp av sig själv efter en lätt ryckning och till detta krävs ett fint dragsnöre på mitten med olika färger, tofsar och ringar i änden. Som tonåring gjorde jag själv de här snoddarna med avslutning.

Landets äldsta rullgardinsfabrik grundades 1879. Från 1885 tillverkades där enbart rullgardiner med fjäderkonstruktion.

Att loppa rullgardiner är svårt, åtminstone där jag rör mig. Troligt är väl att de slängs men hur lätt är det inte att byta ut ljusskört eller trasigt tyg mot nytt. Det har jag gjort men helst vill jag ha kvar originalets material. Här i Universumet används rullgardiner som solskydd men som insynsskydd fungerar den lika bra. Länge användes dock halv-gardiner som insynsskydd i stugorna.

Persienner mellan de kopplade fönstrens glasrutor hör folkhemmet till. De är minst lika stämningsfulla men de hör hemma i en senare tids arkitektur och inredning, inte i mitt hem från 1910.

Tillverkning av rullisar. Digitalt museum.

Vem kommer härnäst och skriver i ämnet rullgardinshistoria? Och hur man lagar och renoverar gamla rullgardiner? Kulturhistoria med praktiska tips i en och samma bok! Den skulle sälja bra nu när byggnadsvård står högt i kurs, tipsar Mrs Universum.


6 kommentarer

Läslampor

Vi letade länge och väl efter läslampor till soffhörnen. De skulle gå att reglera i tre dimensioner, kunna regleras/flyttas med en hand, man skulle inte behöva ställa sig upp för att ändra dem, de skulle absolut inte vara av golvtyp vilket var mitt krav med tanke på städning.

Som jag letade både fysiskt och på nätet. Jag fastnade för takmonterade Cyklist från Co Bankeryd men när jag ringde runt och det var helt omöjligt att få se och känna på armaturen fysiskt innan man beställde den med köptvång, var det inget att tänka på. Men jag tycker mycket om dess formgivning!

En vägglampa vi tittade och kände på var Bazar från By Rydéns. Men, den krävdes två händer för att reglera så den föll bort. Jordan från Ellos fanns bara i svart och dess ursprung, Lampe Gras 210 designad 1922 fanns inte heller i vitt.

Höstmörkret föll och varade allt längre, att sitta och läsa kvällstid var ett behov men omöjligt utan läslampor. Det slutade med att jag fann en inredningsbild på nätet där det stora möbelvaruhusets skrivbordslampa syntes med väggfäste. Så fick det bli. Den är oerhört lätt att reglera, flytta, höja, sänka, blända av osv. De där två lamporna får sitta där tills/om vi hittar de perfekta – lika funktionell, ljus kulör men vackrare form och väggfästen. Tills dess fyller Tertial sin funktion. De är lättmanövrerade och ger bra ljus.


7 kommentarer

Öppet hus

Husets olika tempererade zoner jämnas ut till jul. Värmen sprider sig i hela huset. Alla dörrar inomhus hålls öppna, bara det ger en fin stämning, annorlunda än övriga vinterdagar då dörrarna till sal och farstu hålls stängda.

Att det ändå ofta blir det gamla slagbordet i köket som fälls ut maximalt, en bordsfilt och den stora vita duken läggs på, och sen kan maten dukas upp där – det är en annan sak.


4 kommentarer

Stjärnskuggor

Solens strålar kl 14.59
Solens strålar kl 15.07

I år har det inte funnits möjlighet att fotografera stjärnskuggan i ateljén på grund av solbrist. Men jag tar fram och tittar på bilderna från tidigare och blir glad av stjärneffekten i hörnet som den lågt stående solen ger. Här är två av stjärnskuggorna som jag tidigare fångat.

D E C E M B E R

Den första snön liknade
det sista smöret, utskrapat
över markens hårda bröd

Adventsstjärnorna tindrade
i himlens avlägsna förort

Leif Nylén


3 kommentarer

En favorit-ljusstake

Mitt förhållande till ting är oftast stark. Så är det med denna sjuarmade ljusstake. Här kommer bilder från tidigare år:

Just den här ljusstaken hittade jag i en hemslöjdsbutik och slog till direkt fast priset var ganska högt för mig då. Ljusstaken är fantastisk i sin enkla geometriska form – den kan utsmyckas på olika sätt. Eller inte alls. Ibland blir det nio små röda julgranskulor…

Var den än står under advent gläder mej i resan mot jul. Under julveckan flyttar den alltid in i köket om den inte redan står där. Finns det något mer stämningsfullt än levande ljus?

Ett annat år hänger det t ex halmprydnader, glasstjärnor, näverhjärtan och flätade korgar av papper i rutorna.

Den klarar sig som sagt även väldigt bra utan utsmyckning. Den är otroligt flexibel och den tillhör inte slit-och-släng-samhället. Den har blivit en advents- och jultradition här i Universumet.


Lämna en kommentar

Ljustid

Det är hur fint som helst med adventstiden, den tid på året då stearinljusen ofta får brinna i mängd.

Som kontrast till detta visar jag en elektrisk taklampa i futuristisk stil från den tid då elektricitet var något ytterst modernt. Armaturen tillhör ”den nya stilen”, från Bauhausskolan i Dessau. Det är svårt att föreställa sig hur annorlunda världen plötsligt tedde sig för människorna med sådant ljus. Framtiden såg verkligen ljus ut!

Efterhand kan vi i förlängningen se att elektriskt ljus har skapat stress då dygnet kan nyttjas timmarna runt, utan naturlig vila. En teknisk lösning har alltid två sidor. Alltid.

Läs gärna mer om Bauhaus: https://vintagemannen.wordpress.com/2019/12/12/det-viktiga-med-bauhaus-ar-inte-stalrorsmoblerna-det-ar-nagot-mycket-storre/ eller något om mina egna Bauhausupplevelser.


5 kommentarer

Kyla, snö och mörker

Kyla, snö och mörker är bristvaror i dagens samhälle. Det är de fenomen jag uppskattar väldigt mycket men får färre och färre upplevelser av. Vintrarna har förändrats radikalt sedan jag var barn och lekte i snön, byggde snögrottor, ljuslyktor, gick på tur på skidor, hade snöbollskrig, … Idag ligger eventuell snö kvar någon vecka sen smälter den bort i geggigt slask i värmen.

Mörker får man leta efter bland mängden av ljusföroreningar som täcker stora delar av landet. Ett rikt välfärdssamhälle ”måste” per definition ödsla elektriskt ljus omkring sig så vintergatan, norrskenet och stjärnhimlen fördunklas.

Jag tror inte att detta kommer att förändras om vi själva bestämmer, tvärtom kommer snöandet att minska, elektrisk belysning att öka eftersom människan inte verkar att klara av att minska in på sina uppnådda ”behov” av egen kraft.

I en klok tidskrift läste jag en krönika som förespråkade byte från glödlampor till LED-lampor. Det var ett givet ställningstagande för skribenten. MEN – det krönikören därefter skrev fick mig att sätta kaffet i halsen. Han menade på att den sparade el och den lägre kostnad för elen som hushållet vann kunde de istället lägga på ljusslingor och utomhusbelysning på tomten. Energiförbrukningen som ett nollsummespel. Så felaktigt tänkt enligt mitt sätt att se! Den minskade energianvändningen är bättre att fortsätta leva med, med tanke på att ett stort problem för världen är energiförsörjningen och energiproduktionen. Ett välfärdssamhälle som vårt skulle kunna gå i bräschen för minskat utnyttjade av (hushålls)elektricitet. Eller åtminstone stanna där vi nu befinner oss. Men då stannar tillväxten, BNP minskar, handeln och den årliga julförsäljningen stagnerar.

I mörka november besökte vi vänner som flyttat utanför storstadsregionerna och utanför de stora infrastrukturlederna – där fanns mörker utomhus. Så jag njöt trots att snön saknades! Men vi som älskar snö, kyla och mörker under vinterhalvåret kommer knappast att vinna gehör bland majoriteten. Snö, kyla och mörker blir en lyx som den som har råd åker till på vinterloven en vecka per år.

Det här tankarna är inget som jag reflekterar över på grund av klimatkrisen, tankarna har varit närvarande i mitt liv under väldigt många år. Redan som 15-åring stördes jag av mängden gatlyktor på landsbygden, tro det eller ej…


2 kommentarer

Tid för ljuslågor

Stilleben

Adventsljusstaken av terrakotta kom fram i år igen. Den fylldes med mossor, lavar, tallkottar och små röksvampar. Det är inte första gången men det brukar variera med annat naturinnehåll. Naturen är som alltid en stor inspirationskälla. Ljusmanschetterna är de fina gamla i mässing med vågad yta. På bordet lade jag en hemvävd duk från 40-talet, den typ som jag fått upp ögonen för och börjat tycka om.

Jag anar att det beror på att jag, när vi gått igenom efterlämnade inventarier efter mina föräldrar, har funnit hemvävda draperier, kuddvar, väggbonader i ylle och funnit dem vackra. Så kan föräldrars bortgång bli till något positivt, det ärvda gör att nya impulser dyker upp. Duken på bilden är dock secondhand-köpt, de ärvda föremålen finns kvar i det andra hemmet.

Nature morte