Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Äntligen advent

Den finaste funkisbelysningen kan man fröjda sig åt finns på Bauhaus-skolan i Dessau, Tyskland.
Adventsstjärnan lyser nu i ateljéns stora fönster. Inte funkis men fint på ett annat sätt.

Igår kväll, lördag, när mörkret lägrat sig, tog vi en kort biltur för att se hur man arrangerat adventsfirandet med belysning. Vi kan väl säga att i Universumet njuter vi mörkret och har sparsamt med belysning utomhus eftersom vi vill kunna njuta stjärnhimmel och månsken. Inga ljusslingor bara en stiliserad adventsgran där ute. Trevlig första advent!


2 kommentarer

Plafonder formgivna av Wilhelm Wagenfeld

De fem plafonder jag köpte som återbruksvaror för en liten summa pengar och som monterades i annexets fem rum, är formgivna av Wilhelm Wagenfeld. Det kände jag inte till då, trodde de var av Böhlmarks tillverkning. Hur som helst, plafonderna tilltalar mig mycket och de passar så bra in i annexets inredning som har funkisprägel.

Wilhelm Wagenfeld (1900 – 1990) var en tysk industridesigner. Han var först elev och sedan lärare på Bauhausskolan i Tyskland.

Plafonderna WV-339 är av vitt porslin och opalinglas med diametern 250 mm, just den storleken har nr 961. De är försedda med E 27 porslinssockel och är ursprungligen avsedda för en 60 watt glödlampa (nu bestyckade med LED-lampor). Plafonderna är tillverkade för Lindner GmbH och enligt en uppgift jag hittat på nätet designade år 1955.

Fortfarande nöjd? Jag? Så klart!!!


1 kommentar

Ljuset från ovan

Det har varit så regnigt. Det har varit så grått. Det har varit så blött väder. Jag har varit i vårt andra hus för att vintra upp det. Tanken var att arbeta en hel del utomhus men med detta väder kändes det inte alls lockande så det blev bara ett halvt dagsverke utfört där ute. Inomhusvärmen är mer tilldragande. Sotaren var inbokad och kom för att sota vedpannan och skorstenen så efteråt var det bara att elda på, ved finns det näst intill obegränsat av. Första frostnatten inträffade under veckan.

Hit har vi tagit den fina takkronan à la 60-tal då den passar bättre här än i Universumet. Den fanns liggande på en uthusvind och var rätt smutsig men den var lätt att rengöra, se över elledningarna och ansluta till uttaget i taket. Den här läckra takkronan i mässing och svart hårdplast (bakelit) har tillhört mina svärföräldrar. De opala glaskuporna är blästrade med streck i två olika mönster. Med en kronströmställare tänder man 3+3 lampor, efter behov. Det har behövts i höstgråheten.


2 kommentarer

Ljusterapi

Över ateljéns entrédörr hänger en utomhusbelysning bestyckad med ett fingerlysrör, en långlivad sak som inte bytts sedan belysningen monterades dit för 19 år sedan. Jag tycker så bra om denna utebelysning, inspirerad av de traditionella stallyktorna.

Trots att ateljéns insida är målad kritvit med limfärg på tak och tre väggar är ljuset varmare än lysrörsljuset som strömmar ut ur ladugårdens mjölkrum där ett lysrör hänger över den arbetsbänk som används för mångahanda göromål, bland annat målning.

Ateljéns riktade halogenlampor reflekteras mot den faluröda fondväggen. Skrivbordslampan och taklampan över mötesbordet hjälper till att ge bra ljusfärg. Gissa om jag är nöjd med beslutet att göra om gårdens hönshus till arbetsateljé…


Lämna en kommentar

Eglomisétavla

Detta är bästa tavlan att ha i ett hörn dit solens strålar når genom fönster på motsatt vägg. Det blänker, bländar, signalerar, reflekterar, skimrar, blixtrar långsamt, förändras – allt eftersom ljuset förflyttar sig.


1 kommentar

Röd sol

Solröd mystik sänker sig över rummet med röda rullgardiner.

Jag tycker om rullgardiner. Utan tvekan. Röd och vit och blå och grön . Eller solblekt beigebrun. Av textil eller papper. Enfärgad, randig eller med motiv.

Första gången rullgardiner nämns i Norden är på 1660-talet i Köpenhamn. Det är först i början av 1710-talet som rullgardiner nämns i Sverige, då i Husgerådskammarens räkenskaper. Då av modellen hissgardin med dragsnören som löpte i ringar på var sida av rullgardinen.

Men det är rullgardinen med fjäder jag tänker på och tycker mycket om. Gardinen rullas upp av sig själv efter en lätt ryckning och till detta krävs ett fint dragsnöre på mitten med olika färger, tofsar och ringar i änden. Som tonåring gjorde jag själv de här snoddarna med avslutning.

Landets äldsta rullgardinsfabrik grundades 1879. Från 1885 tillverkades där enbart rullgardiner med fjäderkonstruktion.

Att loppa rullgardiner är svårt, åtminstone där jag rör mig. Troligt är väl att de slängs men hur lätt är det inte att byta ut ljusskört eller trasigt tyg mot nytt. Det har jag gjort men helst vill jag ha kvar originalets material. Här i Universumet används rullgardiner som solskydd men som insynsskydd fungerar den lika bra. Länge användes dock halv-gardiner som insynsskydd i stugorna.

Persienner mellan de kopplade fönstrens glasrutor hör folkhemmet till. De är minst lika stämningsfulla men de hör hemma i en senare tids arkitektur och inredning, inte i mitt hem från 1910.

Tillverkning av rullisar. Digitalt museum.

Vem kommer härnäst och skriver i ämnet rullgardinshistoria? Och hur man lagar och renoverar gamla rullgardiner? Kulturhistoria med praktiska tips i en och samma bok! Den skulle sälja bra nu när byggnadsvård står högt i kurs, tipsar Mrs Universum.


6 kommentarer

Läslampor

Vi letade länge och väl efter läslampor till soffhörnen. De skulle gå att reglera i tre dimensioner, kunna regleras/flyttas med en hand, man skulle inte behöva ställa sig upp för att ändra dem, de skulle absolut inte vara av golvtyp vilket var mitt krav med tanke på städning.

Som jag letade både fysiskt och på nätet. Jag fastnade för takmonterade Cyklist från Co Bankeryd men när jag ringde runt och det var helt omöjligt att få se och känna på armaturen fysiskt innan man beställde den med köptvång, var det inget att tänka på. Men jag tycker mycket om dess formgivning!

En vägglampa vi tittade och kände på var Bazar från By Rydéns. Men, den krävdes två händer för att reglera så den föll bort. Jordan från Ellos fanns bara i svart och dess ursprung, Lampe Gras 210 designad 1922 fanns inte heller i vitt.

Höstmörkret föll och varade allt längre, att sitta och läsa kvällstid var ett behov men omöjligt utan läslampor. Det slutade med att jag fann en inredningsbild på nätet där det stora möbelvaruhusets skrivbordslampa syntes med väggfäste. Så fick det bli. Den är oerhört lätt att reglera, flytta, höja, sänka, blända av osv. De där två lamporna får sitta där tills/om vi hittar de perfekta – lika funktionell, ljus kulör men vackrare form och väggfästen. Tills dess fyller Tertial sin funktion. De är lättmanövrerade och ger bra ljus.


7 kommentarer

Öppet hus

Husets olika tempererade zoner jämnas ut till jul. Värmen sprider sig i hela huset. Alla dörrar inomhus hålls öppna, bara det ger en fin stämning, annorlunda än övriga vinterdagar då dörrarna till sal och farstu hålls stängda.

Att det ändå ofta blir det gamla slagbordet i köket som fälls ut maximalt, en bordsfilt och den stora vita duken läggs på, och sen kan maten dukas upp där – det är en annan sak.


4 kommentarer

Stjärnskuggor

Solens strålar kl 14.59
Solens strålar kl 15.07

I år har det inte funnits möjlighet att fotografera stjärnskuggan i ateljén på grund av solbrist. Men jag tar fram och tittar på bilderna från tidigare och blir glad av stjärneffekten i hörnet som den lågt stående solen ger. Här är två av stjärnskuggorna som jag tidigare fångat.

D E C E M B E R

Den första snön liknade
det sista smöret, utskrapat
över markens hårda bröd

Adventsstjärnorna tindrade
i himlens avlägsna förort

Leif Nylén