Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Då elektriciteten kom till gården

Detta är en av övervåningens takarmaturer som suttit på samma plats sedan eletriciteten kom till gården.
Att behålla ursprungsarmatur och ursprungsplats är för mej ett sätt att byggnadsvårda.

Flera av takarmaturerna här på gården är från tiden då gården elektrifierades. De sitter på samma plats som då – nära rummets fönster. På den tiden skulle elektrisk belysning förlänga och förstärka dagsljuset som kom från fönstren. Handarbetet och hantverket eller läsningen skulle kunna förlängas när skymningen föll och då var lampans närhet till ett fönster naturlig. Vrår och hörn fick vara mörka.

Det är intressant att förstå hur den konstgjorda belysningen förändrat människans beteende och levnadssätt under den korta tid som vi haft elektriskt ljus. Hur belysningstrenderna förändrats över tid är minst lika intressant. Minns ni 1980-talets hemska halogen-uplights? Jag blev aldrig vän med de armaturerna och det hårda ljuset, varken som privatperson eller i yrkesutövningen :-)

Annonser


4 kommentarer

Farfarslampan

Farfaderns vägglampa lyser så fint ovanför dagbädden i annexet. Designen från 1900-talets mitt håller än idag, materialen är lackerad plåt och mässing. Nog är det väl ändå så att ärvda föremål ofta ger ett extra djup åt ägandet…? Det här är Halvans lampa, själv har jag nästan inget från min egen släkt här i Universumet.


Lämna en kommentar

Kontaktyta


Ett litet fönster menat som kontakt mellan ateljé och köket där borta i faluröda huset. Och kanske för att hålla koll på besökande till min arbetsplats. Trevligt ljus ger det förstås också.
Det är ett kopplat fönster som jag ritat och som tillverkats av ett litet snickeri i länet. Med fönsterhake av funkistyp. Den knyter an till något jag vill minnas.


1 kommentar

En snöig och mulen vinterdag…

…fick vi överenskommet besök från magasinet Kloka Hem.

Snön föll ymnigt och det blåste den februaridag 2013 det var bestämt att redaktören och fotografen skulle komma till Universumet. Jag minns att de var tvungna att lämna bilen vid stora vägen för att pulsa 300 meter i snö fram till bostadshuset då tillfartsvägen ännu inte hade plogats. Halvvägs mötte Halvan upp. Jag kan tänka mig att det kändes lite udda och besvärligt att få så påtaglig del av livet på landet. Det var inget solsken och så klart ingen grönska ute och bilderna blev rätt kyliga. Kloka Hem arbetade inte med styling eller fotolampor.




Några av bilderna. Fotograf G. Welin.

Kloka Hem vill vara en miljömedveten tidskrift och menar att ”världen behöver mer klokhet men också lite mer skönhet”. Såklart vi som bor i ett gammalt hus är glada att vara med i ett sådant sammanhang…  särskilt som många ifrågasatte vårt bostadsval då vi flyttade hit. Inget wc men väl utedass, inget rinnande vatten i bostadshuset, endast i ett av uthusen, lutande golv, gamla fönster med ojämnt glas som än idag förses med innanfönster på vintern, plåtklädda fasader…  Nu har vi ett fungerande hem utan att allt behövde rivas ut. Flera av de ursprungliga planer vi hade, har förändrats under tidens gång – till det bättre, dvs färre åtgärder. Samtidigt som vi gillar vårt gamla hus med ekonomibyggnader och inte vill att gårdsmiljön ska förändras och ”förlora sin själ”, finns öppenhet för att föra in nytt att varva med det ärvda. Det finns ingen motsättning i det. Vi och husen lever gott.


Februari 2013 mulet men här är det skottat och plogat.


Lämna en kommentar

Ljuset, det ljuset…


Ännu har jag inte tröttnat på det här rummet. Ljusets förändring med årstiderna gör det så föränderligt att jag inte hinner tröttna. Nu när almen utanför fått löv blir det en mörkare dager här inne. Det betyder sommartider.

Under en tegelpanna på taket mitt över har sädesärlorna byggt bo. Att titta på deras trippande på tegeltaket är rofyllt även om herr och fru ärla måste jobba intensivt för att få mat till ungarna. Och några tegelpannor längre till höger, där ingen hängränna hindrar inflykten, där kommer tornseglare svischande till sitt bo. Att måla vindskivan och ta bort all bortskavd färg efter tornseglarnas fötter, det får anstå lääänge än. Det är så häftigt med dessa märken efter de luftlevande fåglarna.


2 kommentarer

80-tal

Vart älskat föremål är centrum i ett paradis.

Detta är ett köp jag gjorde 1987 – en vägglampett från Artium. Den ska snart få komma upp på väggen igen efter att ha varit nerpackad ett tag.

Jag satte bo i början av 80-talet och har därför många inköp från det decenniet. Ett decennium som idag är lite ointressant med hockeyfrillor, axelvaddar, vita tubsockar, ett decennium då pastellfärger var högsta mode :-) Det var postmodernismens peak inom arkitekturen här i landet. Trots det tycker jag att mångt och mycket av lampor, porslin och glas, ja även möbler har existensberättigande i mitt hem än idag. Det blir intressant att se vad som kommer att gälla när byggnader från 80-talet ska byggnadsvårdas.

För övrigt tycker jag om att besöka hem från olika decennier där allt inte bytts ut till det som är ”modernt” idag. Jag har vänner som bildade familj på 60-talet och på 70-talet där mycket av lösöret är bevarat och använt. Jag tycker att det känns genuint även om jag inte själv skulle inreda på samma sätt. Därför kan jag tycka att mina 80-talsprylar har en plats i min tillvaro. Som t ex vinglasen Chateaux av Bertil Vallien, eller olika glas i serien Oktav av samme formgivare, Signe Persson-Melins kaffegods A la carte, Höganäsmuggar, Gense bestick, Boda nova husgeråd med korkdetaljer, haha… aldrig att jag gör mig av med dem. Och de där textilierna är också svåra att göra sig av med. Jag valde dem ju med omsorg en gång i tiden. Känner ni likadant inför era tidigaste inköp till hushållet?


2 kommentarer

”Lådan”





Här i annexets plywoodlåda har Halvan sin hemmaarbetsplats. Ett trevligt litet rum med stort fönster mot nordost och åmynningen samt ett högt sittande dito i burspråk mot sydost. Inredningen är både splitterny och gammalt arvegods. Den ställbara vajerbelysningen med LED-lampor ger perfekt ljus, både i styrka och ljusfärg. Äldre armaturer/lampor kompletterar. Den röda svängbara och gungande kontorsstolen har han fått låna av mig som haft den sedan jag flyttade hemifrån som tonåring :-)  Jodå, jag är rätt förtjust i rummet själv och skulle gärna sitta där och arbeta emellanåt.

Och om Halvan ledsnar på furuplywood tapetserar vi fondväggen. Gärna med sjökort i maxiformat.


Lämna en kommentar

Vägglampan i farstun


I farstun har vi en rätt unik vägglampa som bara finns i några få exemplar. Den är sinnrik, ger ett behagligt sken då ljuskällan inte syns från något håll och samlar väldigt lite damm. Materialet är målad stålplåt. En bra formgivning helt enkelt av två vänner.


De nedre bilderna är tagna i början av november och dagsljuset nådde långt in i farstun och vägglampan är släckt. Men den är ju lika fin då.