Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Magnifik

Den rosablommande magnolian intill ån nedanför Holmberget blommde för fullt i helgen. Ja, nu har den kanske blommat över så det var knappt att jag hann njuta av den innan allt är över. Det går försvinnande snabbt det där ögonblicket som ska fångas.

Annonser


2 kommentarer

Genomsikt


Nu är vi där. Årstiden då man kan slå upp dörrarna mot omvärlden. Ateljén blir genomsiktlig bär dörrarna öppnas och det fungerar både höst och vår.

Den här sista bilden är från nu. Det har tillkommit en sak som ni kanske ser. Till höger finns en lodrätt placerad stör. Den finns där som stöd för den som så önskar när hen ska uppför trappstegen. Ett räcke ville jag inte ha där. Stören fungerar bra och ser lite ut som ett utropstecken tycker jag.


4 kommentarer

Vilken helg vi haft

Backsippsutflykt med medhavd kaffekorg.

De egna kungsängsliljorna blommar i perennträdgården. Här rensade jag ifjol bort all besvärlig vårtörel som spridit sig hejdlöst. (Man lär sig så länge man lever vad som är gångbart och inte.) Alla liljelökar togs upp och sattes tillbaks efter den jobbiga rensningen. Nu tror jag nog att liljorna kommer att föröka sig i massor, de bildar lätt frö och självsår sig.

Längst bort i perennträdgården har röjning skett i vår. Min fina höstanemon som fått en planta av och som jag verkligen älskar, är mycket vildsint när det gäller att ta för sig. Den trivs helt klart, Men jag kände mig tvungen att föregripa att den tar över helt. Innan sommaren är slut kommer här att vara fyllt med fina växter. Även höstanemon förstås. Närmast en praktveronika som jag delat och flyttat hit. Rabatterna vid huset har fått gödsel och kompost samt en ringlande bevattningsslang.

I övre delen av trädgården är det grönt.

Och kökslandet ligger och väntar på gödsel och kompostjord samt rader med frön.

Liljekonvaljens strutar är höga nu.

Helgen har förutom trädgårdsarbete för oss bestått bland annat av en ornitologisk utflykt, cykelturer ut i det vackra, möbelfunderingar, fönsterrenovering och hjälp att masta på en båt.


6 kommentarer

Efter regnet


Igår eftermiddag regnade det och årets första åska kom, helt överraskande, med rejäla knallar. Jag stängde av datorn och drog ur sladden. Därefter kom en hagelskur och lite senare ett långt och rikligt regn. Det var härligt, det är aprilväder. Solen bröt igenom och strax syntes bågen i skyn som inramade mitt lilla universum (men det hela var svårt att fästa på foto.)




Naturen är nyduschad och björklöven är små och ljusgröna. Ljuvliga tider!


3 kommentarer

Evighetsjobb


Nu växer det mycket. Tulpanbladens spjut sticker upp, vintergäck, julrosor, scillor, krokusar och snödroppar likaså. Och kvickroten kommer med hast. Jag rensade bort rotgirlanger på krönet av en kallmur i helgen. För att liljekonvaljerna ska få mer livsrum. Det är fuktigt i lerjorden och rötterna följer med rätt bra. Visst, det är ett evighetsjobb, kvickrot tar aldrig slut på en gård som denna. Det känns ändå gott att berett rum ytterligare för konvaljerna.


1 kommentar

Undantaget, förmånsboendet, äldreboendet


Den lägenhet som inrättades på övervåningen som boende för de åldrade föräldrarna då barnen övertagit ägandet av gården finns kvar. Köket är inte längre kök men vedspisen,  zinkbänken och skafferiet i ena hörnet står kvar. En hörnhylla likaså.

Nya förvaringsskåp har ställts på plats och målats med linoljefärg i samma kulör som boaseringen. Det hela är reversibelt, kan tas bort utan åverkan på originalmaterialet. Och nu när värmen återvänt kör vi med öppna dörrar ut till farstun. Man följer verkligen årstidsvariationerna med det här levnadssättet.

En gång i tiden kan det ha sett ut så här i kökets arbetsdel.


4 kommentarer

Åholmen






Det blev en vårpromenad med en kompis, ett flanerande i Åholmens naturpark. Blåsippor och tibast var det färgstarkaste vi såg och några tidigt utslagna vitsippor lyste upp fjolårslöven och vildsvinsböket. Parkanläggning vid Mälaren har sina rötter i Linnés naturtämjande 1700-tal med vitrappad Linnépaviljong och minnesstele över Linné. Det var den naturparken vi besökte med kaffekorg, belägen längs vägen mellan Eskilstuna och Västerås precis norr om klaffbron vid Kvicksund – en gång lyriskt beskriven i den sentida dikten ”Lycksalighetens ö”. Dikten är väldigt högtravandemnjjjjjjjjjjjjjjjjjbnnnnnnnnnn (kattkliv på tangentbord) och inte riktigt i min smak men vill beskriva känslan av att tvingas sälja sin favoritplats på jorden. Tänker på hur det ska bli när jag blir tvungen att lämna mitt Universum. Åholmen ägs sedan 1913 av svenska staten.

 

Han går en dag och tar farväl
av det, som varit hans.
Vi kunna se gestalten väl
i sommarsolens glans.
En gammal man med skrumpen kind
och styv och knäsvag gång,
han sätter sig vid Stora Lind
och lyss till binas sång.
En man, som går från gård och grund
och vet han snart skall dö,
förvisso kallar denna lund
Lycksalighetens Ö.
*
Den allra sista dagen led.
Han måste fara hän,
men i sin packning tar han med
ett fång av unga trän,
som sprungit ur hans egen mark
och trotsat köld och snö
och örter från hans Åholmspark,
Lycksalighetens Ö.
En man, som inte hoppas stort
för med sig bort till fjärran ort
sin egen hembygds doft.
*
Hans hembygds doft är samma än
men är för andra kär.
Vår hembygds doft – så känn och känn
hur jorden doftar här
och hör på trädens sommarsus,
som aldrig stillnar av,
och se hur brisen dansar ljus
på slättens sädeshav!
Ur varje sus och varje ton,
som till vårt hjärta nå,
vi känna här i sommarron
de dödas hjärtan slå.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe, 1928


1 kommentar

Marsvår


Skogspromenad bland vårens första blåsippor.

Marssolen skapar de där typiska skarpa skuggorna av träd utan löv. Och vilken tur att det finns massa mossa i gräset hemmavid så det genast skimrar i grönt när snön smält bort.

 

Mot våren

Dagarna börjar bli längre, det är tydligt att
året har vänt.
Tänk, det enda som aldrig blir gammalt är sådant
som alltid har hänt.
Det enda som aldrig känns tjatigt är sådant man
alltid har känt.

Alf Henriksson, 1971