Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Åholmen






Det blev en vårpromenad med en kompis, ett flanerande i Åholmens naturpark. Blåsippor och tibast var det färgstarkaste vi såg och några tidigt utslagna vitsippor lyste upp fjolårslöven och vildsvinsböket. Parkanläggning vid Mälaren har sina rötter i Linnés naturtämjande 1700-tal med vitrappad Linnépaviljong och minnesstele över Linné. Det var den naturparken vi besökte med kaffekorg, belägen längs vägen mellan Eskilstuna och Västerås precis norr om klaffbron vid Kvicksund – en gång lyriskt beskriven i den sentida dikten ”Lycksalighetens ö”. Dikten är väldigt högtravandemnjjjjjjjjjjjjjjjjjbnnnnnnnnnn (kattkliv på tangentbord) och inte riktigt i min smak men vill beskriva känslan av att tvingas sälja sin favoritplats på jorden. Tänker på hur det ska bli när jag blir tvungen att lämna mitt Universum. Åholmen ägs sedan 1913 av svenska staten.

 

Han går en dag och tar farväl
av det, som varit hans.
Vi kunna se gestalten väl
i sommarsolens glans.
En gammal man med skrumpen kind
och styv och knäsvag gång,
han sätter sig vid Stora Lind
och lyss till binas sång.
En man, som går från gård och grund
och vet han snart skall dö,
förvisso kallar denna lund
Lycksalighetens Ö.
*
Den allra sista dagen led.
Han måste fara hän,
men i sin packning tar han med
ett fång av unga trän,
som sprungit ur hans egen mark
och trotsat köld och snö
och örter från hans Åholmspark,
Lycksalighetens Ö.
En man, som inte hoppas stort
för med sig bort till fjärran ort
sin egen hembygds doft.
*
Hans hembygds doft är samma än
men är för andra kär.
Vår hembygds doft – så känn och känn
hur jorden doftar här
och hör på trädens sommarsus,
som aldrig stillnar av,
och se hur brisen dansar ljus
på slättens sädeshav!
Ur varje sus och varje ton,
som till vårt hjärta nå,
vi känna här i sommarron
de dödas hjärtan slå.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe, 1928


1 kommentar

Marsvår


Skogspromenad bland vårens första blåsippor.

Marssolen skapar de där typiska skarpa skuggorna av träd utan löv. Och vilken tur att det finns massa mossa i gräset hemmavid så det genast skimrar i grönt när snön smält bort.

 

Mot våren

Dagarna börjar bli längre, det är tydligt att
året har vänt.
Tänk, det enda som aldrig blir gammalt är sådant
som alltid har hänt.
Det enda som aldrig känns tjatigt är sådant man
alltid har känt.

Alf Henriksson, 1971


7 kommentarer

Vårdagjämningen


Igår rensade jag bort lite lövtäckning i rabatterna, men bara lite eftersom det är fortfarande kallt. Men de utblommade julhyacinterna från förra julen som jag satte ner i jorden förra våren har kommit upp rejält. Och tidlösans blad, som syns på bilden, hade kommit upp ovanför vintertäckningen och jag ville frigöra dem litegrann. Ni ser de gulgröna till höger – de var helt osynliga när jag började. Tidlösan är en rolig växt – bladen kommer tidigt och är förhållandevis stora. Så vissnar de ner på försommaren och först i augusti-september blommar de där knasiga växterna. Blommorna liknar krokusar men är det inte. Jag köpte ett par lökar ett år och de fick blomma liggande på ett vackert fat utan vatten. Sen fick de plats i kryddlandet och har förökat sig rejält. Tidlösorna är placerade så att de syns väl när man sitter på den karelska ”kaffedrickarbänken” som vi för övrigt invigde för säsongen nu i helgen. Än dröjer det tills det är dags att ta rensa bort all täckning och lägga på kompostjord.

Idag är det vårdagjämning.
Idag snöar det.


9 kommentarer

Schackrutiga pärlhöns

kungsäng
De här ljuvligheterna trivs verkligen i perennträdgården. På två år har de förökat sig en hel del. Nu blommar 21 violetta och 5 vita kungsängsliljor (Fritillaria meleagris). Och flera små nya liljeblad sticker upp. Kanske blommar de små redan nästa vår… För mig är detta en ny bekantskap då det är första gången jag odlar den. Meleagris betyder pärlhönefläckig på latin men nog liknar rutorna mera schackmönster tycker jag.
kungsängsliljor
Över huvud taget är blev odling av perenner något nytt efter att jag flyttat hit till Universumet. Jag har lärt mig väldigt mycket om odling under åren här när jag tänker efter. Det är verkligt trevligt att lära känna alla de olika personligheterna. För personligheter det är vad de olika växterna är.

.