Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Barnbroderi

Midsommaraftonen var varm och fantastiskt vacker så att äta ute under ekens bladparasoll var självklart och midsommardagen ser ut att fortsätta likadant. Här är blommor i många vaser och farstukvisten smyckad med björklöv men inget kalas på magasinet i år. I morse lyste solen på den här majstången eftersom jag i år kom ihåg att ta fram den korsstygnsbroderade minitavlan, en present från många år tillbaka.


Lämna en kommentar

Ogräsjärn

Det här gamla smidda ogräsjärnet fyller sin funktion mycket väl. Något modernare har inte köpts hit till gården. Träskaftet var dåligt i nedre änden, det var bara att kapa och spetsa och fästa det smidda järnet där igen.

Inte för att vi är så väldigt emot rotogräs som maskrosor, de finns och tillåts men kanske inte precis exakt var som helst. I år är det ryssgubbar som ska hållas i schack. Och åkertistlar som kommer med flygande frön från åkrarna runt omkring, många hamnar i kanterna på kökslandet. De rycker jag för hand.

Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut,

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
i solen som brändes gömde jag.

Jag målade våran brygga med tjära
fast det finns impregnering av modernare sort.
Men det luktar så gott när man kommer nära
och den doften behövs när sommarn är kort –

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Tjärdoft som kändes
i solen som brändes gömde jag.

Jag gjorde en liten visa att sjunga
när sommarens båtar har glidit förbi
och isarna ligger tjocka och tunga.
För visor kan längta och längtar gör vi –

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
och tjärdoft som kändes gömde jag.

MASKROS OCH TJÄRDOFT – text (& musik): Carl Anton  Axelson


2 kommentarer

Symaskinskonst

Har ni sett detta? Jag tänker på blommande körsbärsträd (vid berget Fuji eller varför inte i Kungsträdgården).

Amnon Lipkin heter mannen bakom fantastiska ”teckningar” som han gör med hjälp av en symaskin. Titta in här.

Och hade jag inte läst bloggen Kurbits hade jag missat denne konstnär.


Lämna en kommentar

Favorit som broderi ♡ ♡ ♡

Förutom det obligatoriska flygfotot över gården finns även en broderad tavla. Lite kitschig, men en trevlig avbildning av en onekligen omtyckt gård. Varför skulle annars någon lägga ner energi på ett sån´t här broderi?

En älskad gård ♡

Just nu får tavlan agera dörröverstycke som i riktigt fina salar.


Lämna en kommentar

Klippspik

Alla snickerier (och mycket annat) är spikade med klippspik i detta hus. De har dragits ut om så behövts när fönsterfoder, golvsocklar och taklister försiktigt kilats loss för att återanvändas.

Klippspik, som har kvadratiskt tvärsnitt med skarpa hörn, är mycket bra att fästa snickerierna med så att de inte spricker. Klippspik är värda att återanvändas. Klippspiken är också svagt koniskt, den smalnar av mot udden (i motsats till trådspik som är jämntjock förutom en spets längst ner) och därför lossnar den förhållandevis lätt när snickerierna kilas loss. De här spikarna är lätta att räta ut och såklart återanvända.

Så här var förhållandet runt fönster och dörrar innan restaurerandet påbörjades. Fönsterfodren gick i liv med den tapetserade väggytan, de hade ”sjunkit in” i väggen efter att skivor spikats på väggen. Likaså var det med fönstrets understycke. Där hade t o m en horisontell list spikats över mötet mellan vägg och snickeri då snickeriet låg en bit in i väggen.

Efteråt ligger foder och understycke utanpå väggen precis som det såg ut från begynnelsen. Den smala yttre fönsterbrädan kom till då jag ville ha en lite bredare yta för krukväxterna. Den har fästs utan stor åverkan på originalsnickerierna.

Ni anar inte hur mycket jag längtar efter ett nytt praktiskt byggnadsvårdsprojekt. Det är nästan så jag ”klättrar på väggarna”. Att det skulle bli så har jag inte kunnat föreställa mig!


2 kommentarer

Grundläggande arbete med kalkbruk

Husets grund har fogats om. Med kalkbruk. Vi köpte ett par säckar kalkbruk som blandades ut med vatten. Omrörningen gjordes med murbruksblandare i en ”rulle”, en kraftig murarhink av plast. Tidigare, 2014, fogades grunden på norrgaveln om i samband med att fasadpanelen byttes. Inget byte av panel planeras på de övriga tre fasaderna så grunden har stått oförändrad med starkt cementhaltigt bruk i fogarna.

Husets västra sida.

Det har inte varit problem med grunden men vi ville ändå få bort det där hårda fogbruket så fogarna knackades rena.

När fogningsarbetet var klart eftervattnades kalkbruket med fin spray via vattenslang flera gånger per dag under åtminstone en veckas tid. Allt för att härdningen/karbonatiseringen ska ske långsamt och ge en fog som sitter länge.

Skolstenar petades tillbaka på plats där fogen var stor. Nu är husgrunden tillfyllest mot alla väderstreck.


4 kommentarer

Flugsmälla

I början av mitt bloggliv vann jag en flugsmälla i en tävling angående en kulturhistorisk lämning. Det var Astrid Selling i Blekinge med bloggen Mitt gamla hus som anordnade tävlingen, något som inte alls förekommit i bloggande byggnadsvårdssammanhang då eller senare. Den där flugsmällan vårdar jag väl eftersom den är så vacker och fint utförd.

Tävlingsfrågan kan läsas HÄR och rätta svaret HÄR och de fina och välgjorda priserna presenteras HÄR.

Ena sidan.

Och vet ni vad jag fanns här i Universumet i en outforskad vrå långt senare? Jo, en gammal flugsmälla med likartat utseende. Den är välanvänd men det går att läsa att den heter IDEAL och är av ”sv. tillverkning”.

Andra sidan.

Gissa om jag är nöjd och glad över min fina nygamla flugsmälla som är en kopia av Astrids egen gamla smälla!!? Verkligen det finaste pris en byggnadsvårdsbloggare kan få.
Den är gjord i stärkt säckväv och sammetsband. Väven kommer från Gittes tygkälla i Rinkaby, ståltråden på Beijers och banden är köpt på den mest anrika band- och knappaffären i Paris – Ultramod på Rue de Choiseul. Den är både en fin utsmyckning och har en sommarfunktion. Den kommer att leva kvar här långt efter att bloggandet är över…


3 kommentarer

Tre mot en

Fotat i en arrendegård som numera ingår i en kulturmiljö.

Silhuettklipp är helt fantastiska då det gäller tekniken att handskas med sax/kniv. Hela motivet, alla linjer, är utskurna i ett stycke – kolla bara in sommarmolnen på klippet ovan! Jag upphör aldrig att förundras över handlaget hos en skicklig silhuettklippare! Hade jag levt på 1800-talet då den här konsten stod på sin höjdpunkt, skulle jag ha sett till att få mitt porträtt klippt.


2 kommentarer

Djur på låtsas och i verkligheten

Lyssnade på en fin konsert med en ung trio härom kvällen. I förstugan till den vackra salen där musiken spelades, flög den här fjärilen i taket. Det var den som en gång gav inspiration till flygfän på mitt eget farstutak.

Vi har en grävling som rör sig fritt på gården sena kvällar och nätter. Den är levande, inte målad, och den gör ingen skada när den rotar efter godsaker i lövkomposten. Häromdagen lämnade den ett visitkort och gissa om funderingarna gått om vad den ätit? Nötter?


4 kommentarer

Nötta köksredskap till nytta

Vem vill vara utan köksredskap av trä?

Det är bra att ha köksredskapen nära spisen. Därför har alla av trä flyttats dit. Gamla välanvända slevar från våra båda släkter. Salladsbestick av oljad björk, ett hemmagjort hantverk. Smörspatel (hamnade i fel vinkel). Trägaffel. Björkvispen används sällan eller aldrig, men det var intressant att se när och hur den tillverkades. Salladstången av bok köpte jag i Nice som en användbar souvenir :-) Allt på fotot är användbara minnen och guld värda.


2 kommentarer

Sista fågeln

Berta Hansson - Sista fågeln

I kväll landade ännu en fågel
på min uppspända målarduk.
En stor och vit.
Den allra sista.
Hur vet jag att den är min sista?
Jo, sånt tar man inte miste på.
Sånt känns i hjärtat och ryggmärgen.
Jag kämpade länge med färgen,
besegrade den svarta
med den vita.
När klockan i Maria Magdalena
slog tolv dova slag
lämnade jag staffliet för gott.
Satte punkt för mitt målarliv.
Utan självömkan, tror jag.
men givetvis med bävan.
Nu återstår bara att vänta.

Så skriver Berta Hansson, 1910-1994, om sin målning ovan.
Tänk att vara så medveten om sin begränsning och rakryggat acceptera den trots viss rädsla. Det tycker jag är stort. Fågeln målade Berta vid 81 års ålder och med nedsatt syn.

Berta Hansson är känd för sina barnporträtt. Hon arbetade först som lärare, kom senare att utbilda sig inom måleriet och blev erkänd konstnär.

.