Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Narade köksluckor

Köksluckorna, både till bänkskåp och överskåp i vårt kök, hålls samman med horisontella narar som ligger infällda i ett gradat spår fräst på insidan i luckans stående pärlspontbrädor. Det är alltså inte en konstruktion med utanpåliggande tvärslåar med en snedsträva emellan.

Det krävs två naror per lucka och de är svagt kilformade, avsmalnande från änden där gångjärnen sitter. De är infällda 5 mm i brädorna.

Inget lim, inga skruvar och icke några spikar används för att hålla ihop luckorna. Skruvar har enbart använts för att fästa de vertikala ”handtagen” av trä på luckorna.

Att jag ritade detta 2004 och sedan lät finsnickarna genomföra idén har jag aldrig ångrat. Men lite vågat var det allt! Vem har köksluckor av brädor som narats ihop utan lim, spik eller skruv?

De första åren märkte vi att pärlsponten torkade ihop på sommaren på den högra av parluckorna över diskbänken Det enda vi då gjorde var att slå ihop bräderna med händerna. Nu märker vi inga rörelser i träet längre.

På bilderna ovan är kökssnickerierna grundade med linoljefärg.

Principritning till snickarna.

Köksluckorna oljelaserades som ”långhalm” med pigmentblandning av gulockra, terra och grön umbra.

Kanske bör man vara lite insatt i traditionellt trähantverk för att förstå hur snickerierna är gjorda och därmed uppskatta dem. Det är typ sådant här som människor utan insikt river ut för att montera ett nytt modulkök.


4 kommentarer

Svenska Allmogehem

Jag är stolt och glad över att äga ett exemplar av boken Svenska Allmogehem som kom ut 1909 som förstaupplaga, men också över att äga två fastigheter från 1900-talets början, den ena avstyckad, den andra med skog och jord.

Mitt Universum var en gård med tillhörande mark, stor nog för en familj att försörja sig på. Familjen köpte mark, ett antal kronolotter,  1905. Vid förra sekelskiftet var fortfarande utvandringen till Amerika stor och staten ville få människor att stanna kvar i landet. Så uppstod egnahemsrörelsen. Om människor fick köpa en tomt förmånligt och bygga sitt eget hus med täppa där familjen kunde odla för husbehov hade de anledning att stanna kvar i hemlandet. Boken Svenska Allmogehem är språkrör för egnahemsrörelsen. Ett tummat exemplar står här i min bokhylla. Där finns väldigt vackra ritningar med planer, fasader, sektioner och tomtplaneringar för odlingar. Det är dåtidens framstående arkitekter som ritat förslagen på mindre gårdar för jordbrukare och hantverkare, avsedda för de olika landskapen i Sverige. Förutom ritningar finns texter om det som en egnahemsbyggare behöver veta om odling och kreatursskötsel samt ett tillhörande kolorerat perspektiv av varje landskapshus.

Det är berikande att sätta in sin gård, sitt torp eller sin stuga i ett samhälleligt, kulturhistoriskt och socioekonomiskt sammanhang.

Detta är arkitekt Torben Gruts höstliga förslag till fiskarsmåbruk i Bohuslän.
Tillhörande ritning till fiskarsmåbruket i Bohuslän.
Perspektiv med hantverkarsmåbruk i Uppland. Arkitekt: Jacob J:son Gate.


2 kommentarer

Återbrukat taktegel

Nygammalt tegeltak.

På bostadshuset i Universumet byttes takmaterial för ett antal år sedan. En gammal fallen ekonomibyggnad hade exklusiva enkupiga lertegel på taket. Vid förfrågan fick vi väldigt gärna plocka ner dem, bonden ville bli av med takteglet och hela faderullan. Ekonomibyggnaden skulle senare under året jämnas med marken.

Fallna tak och vanvårdade hus – en alltför vanlig syn på svensk landsbygd. Exklusivt byggmaterial får gå till spillo.

Jag våndas över alla gamla ladugårdar och ekonomibyggnader som rivs. Deras konstruktion, deras gamla vasstaksläggning under tegelpannorna, deras värde för kulturlandskapet kan inte fullt ersättas. Det är så lite som dokumenteras.

Ett byte skedde från svart plastbelagd trapetskorrugerad plåt till enkupigt handslaget lertegel med hjälp av den där ruinerade ekonomibyggnaden.

Vi fick god hjälp av kompisar att plocka ner tegelpannorna, fraktade hem dem gjorde bonden. Hade vi varit mer framsynta hade vi tagit till vara på ännu mer från den där ekonomibyggnaden då vi har insett att här behövs annat patinerat byggmaterial också. Men nöjda är vi över det nygamla tegeltaket.

Under rubriken TAK under kategorier i marginalen så finns mer att läsa om taken.


2 kommentarer

Stickat, silkigt

Jag tog en sväng i lördags för att för första gången på lång tid spana in PMU:s secondhandbutik. Kön var lång eftersom man inte hade mer än 50 besökare där inne och jag kom dit 1/2 timme efter öppnandet. Det tog tid att nå entrén men där inne fann jag bland annat denna fina duk. Så mycket nättare jämfört med en del stickade alster som också finns att köpa.

12 svenska kronor betalade jag för denna stickade duk i stjärnform med åtta uddar. 12 SEK! Stickad i ett silkigt, glansigt garn och utan defekt. Detta är inte förspilld kvinnokraft, den kommer till nytta igen hos en som värderar hantverket bakom. En broderad bonad, ett av mina samlarglas på fot och en spegel följde också med hem.


4 kommentarer

Textil & järn

Detta är en skön hörna när regnet faller eller dimman ligger tät under rötmånaden. Eller över huvud taget när andan faller på. En gammal långkudde med örngott med spets på kortändan och kuddar med kuddvar av 50-talstyger som jag sytt, en gåva från en kompis.

Av någon anledning är ett av mina inlägg om skrapgaller ett av de mest klickade under senare tid. Där har jag beskrivit skrapgaller i trä. Utanför Björna kyrka såg jag ett fint skrapgaller av järn. Ett fint tips på hur man kan göra skorna renare innan man äntrar byggnaden. Går lika bra i hemmiljö tycker jag. Vinkeljärn med ca 10 mm avstånd sinsemellan har punktsvetsats fast på vinkeljärn längst ut i kanterna och något/några som stöd där mellan, antalet avgörs av skrapgallrets totallängd. Det hela får gärna rosta och bli vackrare utan att hållbarheten försämras. Jag blev som ni förstår förtjust!


4 kommentarer

Bortglömd kunskap

Här är ett av alla föremål jag sett på de nordliga hembygdsgårdar-, museer som besökts denna sommar. Ett långsmalt träföremål med en överdel av järn med en vinkling där det är ihopbultat med trädelen. Den uppvinklade korta delen vid hopfästningen kan tryckas ner och ”gapet” öppnas då. Föremålet hängs upp med en läderögla på en krok/spik när det inte används. På hembygdsmuseet fanns dessvärre ingen förklarande text. Jag har en likadan i min ägo utan att veta vad det använts till. Har kvinnor eller män använt det? Hör det till jordbruksverksamhet, hushållsarbete, textilhantering, träslöjdande eller what? Grejen är ca 35 cm lång. Det känns viktigt att veta vad i all sin dar man har i sin ägo ;-)

Edit. Svar på frågan kom snabbt som en raket. Anders Lindkvist meddelar på facebook att det är en bandhake som användes vid tunnbindning. Jag är mycket tacksam för svaret.


Lämna en kommentar

Barnbroderi

Midsommaraftonen var varm och fantastiskt vacker så att äta ute under ekens bladparasoll var självklart och midsommardagen ser ut att fortsätta likadant. Här är blommor i många vaser och farstukvisten smyckad med björklöv men inget kalas på magasinet i år. I morse lyste solen på den här majstången eftersom jag i år kom ihåg att ta fram den korsstygnsbroderade minitavlan, en present från många år tillbaka.


Lämna en kommentar

Ogräsjärn

Det här gamla smidda ogräsjärnet fyller sin funktion mycket väl. Något modernare har inte köpts hit till gården. Träskaftet var dåligt i nedre änden, det var bara att kapa och spetsa och fästa det smidda järnet där igen.

Inte för att vi är så väldigt emot rotogräs som maskrosor, de finns och tillåts men kanske inte precis exakt var som helst. I år är det ryssgubbar som ska hållas i schack. Och åkertistlar som kommer med flygande frön från åkrarna runt omkring, många hamnar i kanterna på kökslandet. De rycker jag för hand.

Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut,

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
i solen som brändes gömde jag.

Jag målade våran brygga med tjära
fast det finns impregnering av modernare sort.
Men det luktar så gott när man kommer nära
och den doften behövs när sommarn är kort –

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Tjärdoft som kändes
i solen som brändes gömde jag.

Jag gjorde en liten visa att sjunga
när sommarens båtar har glidit förbi
och isarna ligger tjocka och tunga.
För visor kan längta och längtar gör vi –

för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
och tjärdoft som kändes gömde jag.

MASKROS OCH TJÄRDOFT – text (& musik): Carl Anton  Axelson


2 kommentarer

Symaskinskonst

Har ni sett detta? Jag tänker på blommande körsbärsträd (vid berget Fuji eller varför inte i Kungsträdgården).

Amnon Lipkin heter mannen bakom fantastiska ”teckningar” som han gör med hjälp av en symaskin. Titta in här.

Och hade jag inte läst bloggen Kurbits hade jag missat denne konstnär.


Lämna en kommentar

Favorit som broderi ♡ ♡ ♡

Förutom det obligatoriska flygfotot över gården finns även en broderad tavla. Lite kitschig, men en trevlig avbildning av en onekligen omtyckt gård. Varför skulle annars någon lägga ner energi på ett sån´t här broderi?

En älskad gård ♡

Just nu får tavlan agera dörröverstycke som i riktigt fina salar.


Lämna en kommentar

Klippspik

Alla snickerier (och mycket annat) är spikade med klippspik i detta hus. De har dragits ut om så behövts när fönsterfoder, golvsocklar och taklister försiktigt kilats loss för att återanvändas.

Klippspik, som har kvadratiskt tvärsnitt med skarpa hörn, är mycket bra att fästa snickerierna med så att de inte spricker. Klippspik är värda att återanvändas. Klippspiken är också svagt koniskt, den smalnar av mot udden (i motsats till trådspik som är jämntjock förutom en spets längst ner) och därför lossnar den förhållandevis lätt när snickerierna kilas loss. De här spikarna är lätta att räta ut och såklart återanvända.

Så här var förhållandet runt fönster och dörrar innan restaurerandet påbörjades. Fönsterfodren gick i liv med den tapetserade väggytan, de hade ”sjunkit in” i väggen efter att skivor spikats på väggen. Likaså var det med fönstrets understycke. Där hade t o m en horisontell list spikats över mötet mellan vägg och snickeri då snickeriet låg en bit in i väggen.

Efteråt ligger foder och understycke utanpå väggen precis som det såg ut från begynnelsen. Den smala yttre fönsterbrädan kom till då jag ville ha en lite bredare yta för krukväxterna. Den har fästs utan stor åverkan på originalsnickerierna.

Ni anar inte hur mycket jag längtar efter ett nytt praktiskt byggnadsvårdsprojekt. Det är nästan så jag ”klättrar på väggarna”. Att det skulle bli så har jag inte kunnat föreställa mig!