Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Bästa reklamen


Kaffeaktiebolaget Hermes i Stockholm marknadsförde sin vara så här någon gång på 20-talet kan jag tänka. Litet och behändigt.

Viker man ut kaffereklamen finner man en nåliträdare/nålpåträdare instoppad där. En enkel liten metallbit och metalltråd men väl fungerande. Jag hittade den i Agnes syskrin när jag flyttade hit. Agnes var min företrädare här på gården och hon levde fram till 1966.
Bästa reklamen är sådant som går att använda och tar liten plats.

Reklam på tv, vissa tidningar och på sociala medier är våldsamt tröttande och irriterande.

Annonser


7 kommentarer

Grönt tak



Den där vinrankan vid husväggen den växer så det knakar. Min efterlängtade pergola med en klättrande vinranka är en verklighet på gång.

Inhägnat mot rådjur men det passar bra eftersom jag vill behålla karaktären av bondgård och här fanns ingen trädgård, enbart mindre rabatter. Folket här hade nog att göra med skötseln av åkermarken – plöja, harva, så, välta, skörda, hässja, torka, köra in höet till logen, tröska säd, köra ut gödsel på åkrarna, sköta kreatur alltså utfodra kor, kvigor, kalvar, hästar, höns, grisar och två gånger om dagen mjölka korna, ordna värme för vintern genom trädfällning, vedkapning och klyvning. Ja det var fullt upp med det praktiska livet. Det skulle bykas i bykstugan, bryggas, plockas frukt och bär och potatis, läggas in, syltas och saftas, slaktas, konserveras, vävas tyger och mattor. You name it…

Inte fanns tid på en mindre jordbrukande gård att odla stor mängd växter för njutningens skull. Det kunde de göra som hade gods med egna trädgårdsmästare. Det är först i nutid en perennträdgård är anlagd här, här där grisarna bökade när gården var ett levande lantbruk. Men jag vill behålla karaktären av levande bondgård och låter därför bli att göra park av hela gården. Perennerna får vara inhägnade som grisarna en gång i tiden ;-) På så sätt slipper inte rådjuren in heller.


4 kommentarer

Mangling på gammalt vis

I sommar var jag med om ett kärt återseende. Den gamla kistmangeln kom till användning. Mangeln är en bastant träkonstruktion med stenar som tyngder i den mobila ”kistan”.  Jag och en släkting bestämde en dag att ses och sen körde vi igång, för min del var det till att uppliva en erfarenhet som låg några decennier tillbaka i tiden. Innan vi var klara fick vi besök av en kompis som också var med och drog mangeln.


Här rullas duken som stänkts dagen innan upp på en trärulle. Sedan rullas en skyddande mangelduk över som skyddande lager. Mangelduken är ett långt rätt långt stycke bomullstyg utan fållar. Så placeras rullen i mangeln. Rullen kallas mangelkavel och är en vals runt vilken man lindar textilier som skall manglas.


Två trärullar med dukar, örngott, handdukar eller vad vi nu ville mangla ligger under den rörliga ”kistan”. Det behövs inte många drag fram och tillbaks förrän textilierna är släta. Det här ska vi göra om för det är lätt och kul, tills dess ska jag se till att ha linnedukar och handdukar att mangla. Långa dukar klarar den här kistmangeln av hur lätt som helst. Hemma i tvättstugan med den elektriska kallmangeln måste jag först mangla ena halvan och därefter ta ut duken och mangla andra halvan och mötet blir inte alltid perfekt. Denna gång var det bara min medmanglerska som hade långa linnedukar med sig. De blev väldigt fina.

Mangeln har många långa år på nacken men fungerar utmärkt med ett verkningssätt som är självklart.


2 kommentarer

Bemärkelsedagar

På två äldre fotografier dokumenteras bemärkelsedagar.
Augusta Charlotta 70 år 5 nov 1927
Här är det Augusta Charlotta som fyller 70 år i november. Året är 1927 och fotot är taget i salen. Det var hon och hennes man Fredrik som lät bygga gården jag bebor.
David 70 år
Sonen David fyllde 70 år den 5 oktober 1961. Kammaren utgör fond vid det här fototillfället.

.


6 kommentarer

Kaffetåren på gården

trädgårdsdax 1930-talet
David, Agnes och Lisa tar en kaffetår ute på gårdstunet. Det är någon gång mellan 1934 då David och Lisa gifte sig och 1940, det år då Lisa dog.
Bord, stolar, kaffekoppar, kaffepanna och bricka finns kvar. Katten är en annan.
Det här fotot har Lisas systerdotter Ingrid i sin ägo. Vi är jätteglada över att ha fått kontakt med henne.

Och hörni, spana in ”gräsmattan”. Så skötte man gräset då här var jordbruk. Befriande tycker jag!  HÄR  kan ni få se hur den ser ut just nu, sedd från andra hållet, alltså från farstukvisten. Jag har anammat 30-talets ideal :-)


3 kommentarer

Platsens betydelse

Platsens betydelse
Hur skör är inte landskapsbilden!
Hur lättförstörda är inte de småskaliga, slingrande kommunikationsnäten när bilismens har krav på snabbhet!
Hur lättförändrat är inte det småbrutna jordbrukslandskapet!

På tiden för utsnittet ur den häradsekonomiska kartan användes häst och vagn som transportmedel. Kartan visar min plats på jorden som den såg ut för länge sedan. Mycket är förändrat genom bilarnas teknikförändring och ökad trafikintensitet samt genom jordbrukets ändrade förhållanden.

Lantmäteriets Historiska kartor är en fantastisk tillgång. För att börja leta i arkiven klicka på Historiska kartor i den blå rutan. Vill man nå ännu längre tillbaka letar man bland de äldsta storskaliga kartorna över Sverige som finns i Riksarkivet.


3 kommentarer

Sparkstötting

spark
Den här sparken får sannerligen sällan komma ut i sitt rätta element. Sådana är vintrarna här numera. Annat var det förr kan jag höra av människor som är födda här och upplevt snörika vintrar.  Minns själv när jag som barn med mina kamrater gjorde ”tåg” av flera sparkar ihop och åkte på den lilla grusvägen. Tror att det var Agnes, som dog 1966, som var den sista långvariga användaren. Sparkstötting får väl numera räknas till ett kulturhistoriskt transportmedel, åtminstone i de här trakterna. Tänk vad man kan längta efter rejäla snövintrar, soliga vidder och skidturer direkt från gårdstunet.

I den vintriga dungen
Hör jag svaga ekon
från länge, länge sedan

Issa 1763 – 1827

.

.