Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Sparkstötting

spark
Den här sparken får sannerligen sällan komma ut i sitt rätta element. Sådana är vintrarna här numera. Annat var det förr kan jag höra av människor som är födda här och upplevt snörika vintrar.  Minns själv när jag som barn med mina kamrater gjorde ”tåg” av flera sparkar ihop och åkte på den lilla grusvägen. Tror att det var Agnes, som dog 1966, som var den sista långvariga användaren. Sparkstötting får väl numera räknas till ett kulturhistoriskt transportmedel, åtminstone i de här trakterna. Tänk vad man kan längta efter rejäla snövintrar, soliga vidder och skidturer direkt från gårdstunet.

I den vintriga dungen
Hör jag svaga ekon
från länge, länge sedan

Issa 1763 – 1827

.

.

Annonser


3 kommentarer

Kaffehatt

kaffepetter2
En bild på den här kaffepannan har funnits i marginalen på min blogg ända sedan jag startade den för sju år sedan. Tillsammans med en livsvisdom hämtad ur en veckotidning.

Ingenting vet man.
Vad som helst kan
hända. Om ett ögonblick kan allt
vara annorlunda.
       Nu sätter jag
lite kaffe.

kaffepetter_closeup
Men vad är det som sitter och trycker på locket? På knoppen?
virkad kaffehatt
Något virkat. Hattifnatt? Bra-att-ha-grej?
kaffehatt_virkbeskrivning
Nej, en kaffehatt såklart! Jag tittade av en tillfällighet i en husmors klippbok från 50-talet. Där fann jag svaret – den virkade toppen är en kaffehatt. Bara så ni vet. Oumbärlig om man har en kaffepanna med lock med en knopp som leder värme. Med kaffehatt på bränner man sig inte. Eller kanske enbart för att snofsa upp kaffepettern. Bara så ni vet… Och tala inte om förspilld kvinnokraft.
kaffepetter4
Livsvisdomen om kaffetårens lugnande verkan, som jag klippt ur en veckotidning, är myntad av Lena Katarina Swanberg om jag förstått saken rätt. Den är av samma kaliber som livsinställningen ”Om än världen går under imorgon, planterar jag ändå ett äppelträd idag.” Man kan väl säga att jag verkligen försöker leva livet med detta kloka tänk för ögonen.

.


Lämna en kommentar

Livet här på 1930-talet

Det är så roligt att ha träffat Ingrid som har kunnat berätta mer om sin moster Lisa och dessutom ge oss tillgång till gamla fotografier. Lisa gifte sig med David här på gården år 1934. Sex år senare dog Lisa i cancer. Det är vad vi tagit reda på. Ingrid hörde av sig efter ett reportage om vår gård i lokaltidningen. Hon kom med bilder och berättelser. Fortsatta träffar har gett tillgång till ytterligare fotografier. Vi är ofantligt tacksamma.
Lisa och David på farstubron
Här står Lisa & David framför vår farstukvist med textilier som gardiner/vindskydd samt ett bord med duk och blomsterbukett stående där på kvistens betonggolv. Skrapjärnet på nedersta trappsteget sitter där det sitter, ingjutet som det är i betong. Katten vilar sig i skuggan. En hög dahlia växer i förgrunden till vänster.

Vi har mött tre äldre personer som kunnat ge glimtar av livet här på gården. Genom Ingrids, Weras och Eriks berättelser har det tidigare livet här levandegjorts för oss. Det är en förmån att ha fått träffa dem alla. Samtidigt växer sig medvetenheten om att det som ingen minns det har också hänt.

Har skrivit litegrann om Lisa tidigare, här och här.

.

 


6 kommentarer

Vilsamt

Ett utmärkt sätt att bida sin tid.
Att vänta.
Att uppleva.
Jag tänker passera men vägen stängdes av med rep och jag ser många fina mjölkkor med stinna juver fösas hemåt framåt kvällningen för att mjölkas.

Jag trivs.
Tänker.
Drömmer.
Minns.
Lever i nuet. Och då kom jag på att det borde filmas och fick med en snutt.

”Är det inte ensamt i Stockholm utan kor?”

.

 .


6 kommentarer

104 års jubileum idag den 21 november

Nu vet vi exakt datum för inflytt i bostadshuset genom sökning i arkiven. Jodå, det var idag för 104 år sedan, alltså den 21 november 1910, som huset stod klart.  Då flyttade familjen in här i det nybyggda huset. Det var jättetrevligt att få veta. Först hade ladugården byggts, den byggdes några år innan . Under tiden bodde familjen kvar i den lilla staden där fadern hade åkeri med hästskjutsar.

1911 Nybyggt universum vintertid Nyinflyttat.

Familjen bestod av pappa Fredrik född 1863

mamma Augusta Charlotta född 1857

med ungdomarna

Agnes, 21 år (född 1889)

David, 19 år (född 1891)

och Berta, 16 år (född 1894)

Sen har arkiven berättat att med hit till Universumet följde en liten 4-årig pojke som hette Lars Gustaf Valter Larsson. Han var född i januari 1906. Han och hans föräldrar var grannar till familjen inne i den lilla staden. Så dog pojkens mamma den 28 december 1909 och pappan stod ensam med fyra barn. Under några år bodde pojken här i det hus som numera är vårt innan han flyttade tillbaka till sin pappa den 1 december 1913. De här uppgifterna har maken fått fram genom att spana i kyrkböcker och det visar hur familjeomsorgen fungerade innan socialförvaltning inrättades i kommunerna. Att släktforska ger många allmänbildande aspekter på hur samhället har fungerat under olika tider.

För övrigt har vi fått veta ytterligare mer om människorna här. I september hade lokaltidningen ett litet reportage från vårt Universum. Dagen därefter ringde telefonen och en okänd kvinna presenterade sig och berättade att hon kände igen gården i reportaget och berättade att hon kände till en del om människorna som levat här. Vi bjöd hit Ingrid 79, hon kom med gamla fotografier och plötsligt vet vi än mer om livet som levdes här. Att få kunskap genom nu levande personer är oslagbart och ovärderligt!


11 kommentarer

Självbindare

Jag skrev om att återkomma om utflyktsdagen i september med traktorer och gamla jordbruksmaskiner. Det blir lite om en fantastisk makapär – självbindaren Herkules.
självbindare5
NE: självbindare, skördemaskin för stråsäd. Självbindaren skär av säden och samlar den i kärvar, som binds med en mekanisk knytapparat.
självbindare4
Herkules dras här av en traktor men den går även att dra efter hästar.
självbindare3
Resultatet när den gått fram är kärvar som ligger på rad, ihopknutna med snöre.
självbindare2
Självbindaren uppfanns redan 1875 men genom att den har en komplicerad konstruktion och därmed blev dyr, dröjde det till in på 1900-talet innan den blev vanligare. På 1940- och 50-talen ersattes den av skördetröskan.
kärve med snöre
Kärve (nek) ombunden med ett snöre som syns om man tittar noga.
kärve bunden med strån
Här ligger en kärve (nek) ombunden med halmstrån som man gjorde då man skar säden med skära eller slog med lie. Det var kvinnor och barn som brukade göra kärvarna innan självbindaren tog över.
Nationalencyklopedin förklarar:
kärve, en med halmband eller snöre (skördegarn) sammanhållen bunt av (vanligen) stråsäd eller halm.
nek, sydsvenskt ord för kärve.
skyl,  form för torkning av sädeskärvar, Långskyl= trave, förr vanlig form för torkning på fältet av sädeskärvar, parvis uppresta mot varandra med sädesaxen uppåt och med sex eller flera par i varje
självbindare1
Det här är en komplicerad maskin med tre långa trästörar som roterar sinsemellan, en duk som rullar med den avkapade säden på och portionerar ut den i lagom mängd, därefter binder apparaten ihop till en kärve. Det var ingen vidare bra förklaring så här kan ni se en film med samma typ av självbindare som ovan i funktion. Trots hela den komplicerade konstruktionen tycker jag att det är mest märkligt att det går att göra en knut på snöret som binder ihop kärven :-)

Gamla metoder i jordbruket demonstreras i Stenudden, Luleå 2009. Självbindaren är en Herkules av samma typ som på mina bilder. Till skylarna som man gör använder man en stör i mitten. Så har man inte alltid gjort.

Jag minns första gången jag såg ett skördat sädesfält med skylar och en parkerad självbindare. Det var nära Björsund i Sörmland och jag stannade men saknade den gången kamera. Det var oerhört vackert med skylarna jämnt fördelade på den stooora halmgula åkern. Sinnligt helt enkelt.

Visst är det väl intressant med agrarhistoria! En historia som vi alla har anfäder som varit delaktig i på något sätt.

.


7 kommentarer

Schaggsoffan

kudde
shaggsoffan
Ett hörn. I salen. Med schaggsoffan. Den omoderna. Den står snett i hörnet för att inte ta dörröppningen i anspråk. Det är befriande för rummet som blir mindre ”fyrkantigt”. Där bakom soffan i hörnet kan en golvlampa stå. Den slutgiltiga har inte hittat dit ännu. Kudden kan Agnes ha broderat för den har funnits i huset länge. Likaså soffan förstås. Ser ni gångjärnen nedanför armstödet? Armstödet är reglerbart i olika lägen med ett plattstål med hack i. Här skulle jag kunna ta min middagslur ;-)
Tillägg: Kudden är gammal, har ”alltid” funnits i huset.
salen 1927
Här i förgrunden syns samma soffa i samma rum på samma plats år 1927.
Fast det är inte den som är central i sammanhanget, det är de människor som träffats – kanske för julmiddag.

.


Lämna en kommentar

Sneak peek

En sneak peek på vad vi gjorde i lördags:
plöjning veterantraktorer
Si så där 25-30 veterantraktorer var samlade för att beskådas, bepratas och plöja. På avstånd ser de ut som skalbaggar som sakta kryper fram över jorden.
plöjning hästar
Även hästplöjning fick vi se. Med ett par hästar plöjer man ett tunnland om dagen. Ett tunnland är 1/2 hektar. Det här är en av två de två nordsvenskarna som drog plogen. Trygga, snälla, dragvilliga och så vackra. Vilken skillnad att ha en så´n arbetskompis jämfört med en maskin!  Så gick det till i Universumet då David plöjde.
plöjning åker
Resultatet blev vackert plöjd åkermark. En riktig höstlig favoritsyn för MrsUniversum.
Där fanns även tröskverk och en självbindare ”in action”. Det får bli ett senare inlägg.
Avslutningsvis besökte vi Södermanlands största kungshög.

 

 


Lämna en kommentar

Lantbrukets byggnader

Byggningabalken från år 1734 beskriver vilka byggnader en gård skulle bestå av.

Huru å tomt skall bebyggas
Tomt ska byggas till mangård och ladugård. I mangårdsbyggnaden skola vara stuga med förstuga och kammare, så ock gäststuga, där gården så stor är, källare, visthus och sädesbod, redskapshus och hemlighus, port och lider.

Tarvar bonden flera hus; bygge sig till lägenhet det bästa han gitter. Ladugården bygges särskilt ifrån mangården, och där skola vara stall, fähus, fårhus och svinhus med nödiga foderrum, så ock loge och lador, eftersom gården är stor till. Badstuva eller mälthus skall ock byggas så ock ria, där skog är, ock de avsides sättas.


Bilden visar Myckelgensjö gammelgård, Anundsjö socken, Örnsköldsviks kommun, Västernorrlands län.
gården Skeppehult ev Svinhults sn. Östergötland. Foto AC Hultgren
Gården Skeppehult (?), i Svinhults socken i Östergötlands län. Foto A C Hultgren 1915.
August Christian Hultgrens bildskatt hittas HÄR.


Uthus vid Smedstorps dubbelgård, Norra Vi socken, Ydre kommun, Östergötlands län. Foto Jörgen Auer. Bilden finns här.

Det blir många små Frigebodar och Attefallshus det där. Men byggnaderna var timrade på 1700- och 1800-talet och så mycket mer enhetliga än alla de bodar av olika form och färg som kan köpas komplett idag. Mångfald av utbudet är inte alltid av godo, åtminstone inte för att nå en harmonisk enhet. Här i Universumet är vi måna om att behålla ekonomibyggnaderna för att inte utarma landskapet och ändra gårdsmiljön, alla är målade med slamfärg. Uthusen omsluter gårdstunet så behagligt. Men hur ofta ser man inte rivna uthus och ett dubbelgarage uppfört i dess ställe.

Här är uthusen placerade i rät axel från bostadshuset, som flyglarna till en herrgård, vi befinner oss ju i Sörmland. Utöver bostadshuset finns här:

bykstuga – nu tvättstuga
drängkammare – gäststuga
magasin för tröskverk och kornsäckar – nu förråd, redskapsförvaring och ”festlokal
hönshus/svinstia – nu arbetsateljé
traktorgarage – bilgarage
utedass – utedass
redskapsbod – redskapsbod
mjölkrum – vintervärmt arbetsutrymme
lagård – ”verkstad
loge – förråd
På platsen för det nya uthuset stod förr ett vagnslider  som revs på 1970-talet och ersattes av ett plåtgarage som revs för några år sedan.
uthus
Nytillskottet längst till höger. Drängkammare och tvättstuga till vänster.

Vi blir färre och färre som bor på landsbygden. Redan idag bor hälften av jordens befolkning i städer och om 40 år beräknas siffran vara 70 procent. Även i Sverige. Hur blir det då med alla dessa överloppsbyggnader utanför städerna? HÄR syns några av de äldre ekonomibyggnader som ännu finns kvar  i Universumets närhet. Och vilket inlägg här på bloggen tror ni har fått flest kommentarer? Jo detta: Lada. Men hallå! Vaddå lada?

Lantbrukets byggnader – hur man vårdar sina hus  går att ladda ner digitalt. Den utmärkta skriften är producerad långt i norr men har mycket att ge alla med gamla ekonomibyggnader.

Från Sörmlands museum går det att rekvirera Lantbrukets byggnader – bebyggelse på den sörmländska landsbygden för 50 kr.

.


8 kommentarer

Matkällaren redo att fyllas på

källare2
Städade matkällaren en kväll i slutet av förra veckan då kvällssolen lyste in. Det var först då som de sista äpplena – Cox Pomona – togs ur källaren till en äppelpaj, den sista av förra årets skörd. Så här länge har inga äpplen hållit sig tidigare om åren.
källare1
Nu är källaren förberedd för höstens skörd, hyllorna gapar ganska tomma (även om det inte syns på bilden). Spindelnät och ev. svampsporer är borta och väck vill jag tro. Det är väldigt bra med en jordkällare som håller kylan på sommaren och värmen på vintern. Ett bra komplement till kylskåpet vill jag lova.
.


12 kommentarer

Slåttern påbörjad

slåttern påbörjad
Vi har börjat lite smått med lieslåttern. Här växte bland mycket annat teveronikor som nu har blommat över. Gräset får ligga kvar några dagar och släppa fröer för nästa år trots att torkvädret inte är det bästa. Att hässja höet skulle fungera mycket bra för att få det torrt om vi nu skulle vilja det. Det en trevlig sysselsättning att ”hänga” upp höet på tork på en ”träställning”, en 1900-tals tradition.

Läs lite mer om hässjor inom Projekt Runeberg.
Eller på alternativ.nu.

skördetid
Höhässjning pågår
Det ser ut att vara en linhässja som användes här på gården, alltså mellan de lodräta störarna spänns linor i flera nivåer som gräset läggs upp på förtorkning. En annan variant var att även ha vågräta trästörar som i texten nedan kallas troer.
Detta kallar jag landskapsvård, ett begrepp som inte existerade då livet levdes på så sätt att bönderna hässjade sitt hö.

.

Här kommer en fin beskrivning av en sommardags början för en självägande småbrukare ur romanen Dagsmeja av Bo R Holmberg som jag alldeles precis nyligen läst.

Han (klev upp ur sängen), gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt (…) mot troerna.
Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.
Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.
Det bådade gott arbetsväder.
Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.
I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.
–    Det är kruttorrt, idag börjar vi.
Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.
Morgnarna var likadana.
Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.

.

.

.