Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Blomsterbonad

Skulle denna kvinna som odlar sina blommor ha kunnat vara jag om jag levt på 40-talet? Varför inte. Men mest tycker jag om vilda växter och kan på något sätt identifiera mig med Fattig-Agust i Pär Lagerkvists dikt:

FATTIG-AGUST

Fattig-Agust med sin påse
knäar bygden runt,
gladast, nöjdast utav alla,
fast hans hull är tunt.

Bräder är hans stugas fönster,
men hans sinne ljust.
När han sätter sig vid knuten
Blir var blomst förtjust.

Blommor växer i hans hage
utav alla slag,
komma dit från alla kanter
till sin värds behag.

Fastän han är sällan hemma
lyser de ändå,
vallmo, kvickrot, långa revor,
hundkäx, baldersbrå.

Inget görs för de ska trivas,
här är ont om tid,
men de trivs så rent välsignat
i hans stugas frid.

Kommer han ej ut en morron
blir var stjälk så mjuk,
slokar och med huvet vaggar:
är han kanske sjuk?

Dagen går och det går nästa,
allt vill vissna ner.
Många går förbi på vägen,
ingen ditåt ser.

Kom – här ligger den som gladast
av er alla är.
Han som lyckan i sin påse
Kring bygden bär.

Äntligen en kväll han åter
slår sig bland dem ner.
Magrare än förr han vänligt
på sitt rike ser.

Härlig är den, blomstertiden,
ljuvligt varm och ljus,
och med idel goda vänner
runt omkring ens hus.

Pär Lagerkvist (1891-1974) ur Hemmet och stjärnan, 1942, skriven under brinnande världskrig.


4 kommentarer

Sommar på gården på 30-talet

Från väster sitter en för oss okänd flicka, därefter Lisa, David, Tore och Agnes vid ett av trädgårdsborden. Bryggeristolarna skymtar, de vars renovering färdigställs nu till midsommar. Kvinnorna har vadlånga klänningar, två småblommiga och en omönstrad mörk. Lisa har förkläde ovanpå klänningen. David har blåblus av bomull med bröstficka, sprund med knapp vid kragen. De bör vara relativt nygifta. Systersonen Tore har knäbyxor, äppelknyckarbyxor eller Knickers med en ljus stickad slipover ovanpå skjortan.

Uthuset, som jag aldrig sett i verkligheten, står där bakom med gaveln hitåt. ”Lägret” kallat, ett vagnslider om jag förstått det rätt med tillbyggd vedbod på frånsidan. Huset revs på 1970-talet och numera står vårt annex där. Tvättstuga och drängkammare med långsidan mot fotografen står kvar.

I bakgrunden skymtar en öppen bil med vindruta med en liten, nyfiken pojke och en vuxen man med vegamössa? som betraktar bilen. Fotot är taget någon gång mellan 1935 och 1940, året då Lisa dog.


4 kommentarer

Fluff

Aklejor och hundkäx är växter som fröar av sig så lätt och därmed sprider sig. Jag gillar båda men i måttlig mängd och båda växterna, den ena vild och den andra införd av mej, sitter rejält förankrad i jorden och inte helt lätt att dra upp med rötterna. Om man nu vill minska antalet.

Jag väljer att plocka in dem så de inte hinner förmerar sig ytterligare. Det blir en skir och rufsig bukett till köksbordet.


6 kommentarer

Kaffetåren på gården

trädgårdsdax 1930-talet
David, Agnes och Lisa tar en kaffetår ute på gårdstunet. Det är någon gång mellan 1934 då David och Lisa gifte sig och 1940, det år då Lisa dog.
Bord, stolar, kaffekoppar, kaffepanna och bricka finns kvar. Katten är en annan.
Det här fotot har Lisas systerdotter Ingrid i sin ägo. Vi är jätteglada över att ha fått kontakt med henne.

Och hörni, spana in ”gräsmattan”. Så skötte man gräset då här var jordbruk. Befriande tycker jag!  HÄR  kan ni få se hur den ser ut just nu, sedd från andra hållet, alltså från farstukvisten. Jag har anammat 30-talets ideal :-)


2 kommentarer

Rödaste rött


Jag brukar ta frökapslar från mina vallmoställen, öppna dem och strö ut de minismå kornen där jag skulle vilja ha flera av dem.  Jättevallmon som jag spred ut fröer av för något år sedan har slagit ut mot nyaste uthusväggen. Där är eländigt torrt, stenigt och sandigt för dräneringens skull. Tänka sig att de trivs någorlunda, kanske är det för att de har pålrot som de klarar sig.
Och tänk att rött mot röd bakgrund går an.

För övrigt har jag en härlig arbetsplats. Med öppna dörrar hör jag näktergalen köra sina skönljud mitt på dagen!, göken kokoar och igår var jag på gränsen till att sitta under ett gökträd. Det ni!

.

.


4 kommentarer

Väldoftande

Årets skörd av vit sötväppling har plockats in.

Nu hänger den stora buketten på magasinet och sprider väldoft. Till nästa år byts den ut igen. Sötväppling växer på de kargaste och fulaste platser som kan tänkas. Dikesrenar längs motorvägar, vid nerklottrade busshållplatser, på impedimentmark intill decentraliserade köpcentra. Och den luktar så gott!


Nu kan man sitta på magasinet, insupa väldoft och lyssna på musik eller en ljudbok. Då gör det inget om det regnar!

.


2 kommentarer

Dagen som igår var

De gamla vita pionerna blommar sen några dagar tillbaka. De är toppen. Stjälkarna är höga och böjer sig lite då blommorna slår ut med sin tyngd. Kronbladen är lite rundat flikiga, de yttersta större än de inre. I mitten går bladen mot gult. Några rosa och gula ståndare och pistiller i mitten (förstås). I början trodde jag att det här var luktpioner eftersom de blommar senare än de rosa bondpionerna  – men så är det nog inte för de doftar inte.  Är det så att någon som råkar läsa mina skriverier vet vad detta är för sort skulle jag bli hjärtinnerligt glad att få veta.

Någon försommar något år skulle jag vilja åka till Guldsmedsgårdens plantskola utanför Herrljunga för att njuta av och lära mer om pioner. Ja, kanske köpa någon också. Plantskolan har jag förstått startades av pionkännaren Hermann Krupke.


En vit skönhet.

Uthusgrunden är grävd, jord bortforslad, grus/makadam och kantbalkar hitforslade. Resten av veckan står bygget stilla. So far känns det som ett förskräckligt modernt byggande. Men det ska nog gå bra… väl…

Igår utfördes en sommarrit av MrsUniversum. Fem gånger är väl en tradition, eller? I samband med arbete var jag mot Stockholmshållet till. Så jag körde in till Gröna Lund på kvällen för att lyssna på Sven-Bertil Taube. Taube-visor är sommar för mej. Det var riktigt härligt med fint väder och mycket folk. Eftersom jag kom tidigt fick jag sittplats och läste medhavda bibliotekslånade trädgårdstidskrifter och bok. Avstressande som bara den. ”Halvan” hade inte tid den här gången – normalt är det en gemensam rit för oss detta med Taube. Nu är det riktig sommar – även om semestern inte börjat!