Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


9 kommentarer

Digitaliserade minnen

Tro mig eller ej men snart är alla mina gamla kassettband med inspelningar av berättelser digitaliserade. De flesta är inspelade 1993-1997 och till stor del är det mina föräldrar som berättar och jag frågar om gamla tider. Några andra släktingar samt några få av mina jämnåriga kan också finnas med på ljudupptagningarna.

Jag har inte lyssnat igenom dem sedan de spelades in, de har legat i gott förvar i väntan på avlyssning, som ett sätt att hålla glömskan på avstånd. En slags trygghet. Under tiden som gått har tekniken förändrats och gjort det svårt att lyssna på de 12 kassettbanden med 18 inspelade timmar.

När jag om några veckor hämtar ut de sista 8 banden är samtliga digitaliserade och jag kommer att kunna lyssna på prat och berättelser av människor som nu är borta från jordelivet. Jag har redan provlyssnat på ett digitaliserat ljudband och kan konstatera att det är märkligt att höra välkända röster som jag inte hört på många år.

Min tanke var, och är, att dessa berättelser ska vara till nytta för min släktforskning och min kunskap om livet förr.


1 kommentar

Diskbänksrealism

Nydiskat.

Det här är vår diskbänk och jag tycker om att stå där. Det blir många fina stunder med handdisk. Vid stora diskhögar hjälps vi åt med diskning och torkning med handduk för då räcker inte den dolda diskhyllan till, den finfina lösningen som lanserades av finskan Maiju Gebhard. Ibland så lagar vi lagar mat tillsammans och lyssnar på musik. Och avslutar måltiden med att sätta pannan på spisen och kokar kaffe. Visst är det fantastiskt att kunna tycka om en diskbänk. En sådan rostfri lyx.

Jag tänker även på Agnes som växte upp med att man fick hämta vatten ute på gården vid brunnspumpen. Som hade vedspis. Som hade utedass. Som fick en diskbänk med rinnande kallt vatten först på 1940-talet. Jag tänker på de människor som arbetat, ätit, sovit, levt och drömt i vårt kök. Och här står jag och är förnöjsam och tänker på dikter.

Och ömhet uppstod…
när jag bränt fast gröten
för femtielfte gången i den där djävla kastrullen
och jag smet från den
arg och trött och mordisk
och du sen diskade
och gnuggade rent hela kastrullhelvetet
så att när jag fann den igen
var den ren och blank som ett fiskfjäll.
Då mjuknade jag i ömhet för dej
mer än nånsin av en bukett röda rosor
som vi ändå alltid glömmer
att köpa varann.

Birgit Lönn