Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Linneduk

Jag plockade in den första utslagna gula gladiolusen från kökslandet med en vacker vinranka från perennträdgården och ställde blomvasen i salen och fotograferade.

Det visade sig att det mest intressanta på fotot blev linneduken med den damastvävda mönsterbilden. Ni ser ett fyrverkeri av grässtrån, blad, fröställningar! Det här är en favorit som jag för länge sedan fick av min mamma. Hon kände förstås till min fascination över gräs och vilda växter. Och linnedukar. Duken är lång så den hänger ner på golvet när salsbordet inte är förlängt till maxlängd. Med duken följde linneservetter med samma mönster. Så glad jag blev över gåva för många år sedan.

Vi satte upp vävar tillsammans ett par gånger och vävde trasmattor. Hon var av den generation som även vävde handdukar av bomull eller halvlinne samt draperier/breda löpare av ylle med den omisskännliga 40-talslooken som jag börjat uppskatta. Mamma föreslog att vi skulle sätta upp en handduksväv tillsammans men det blev aldrig av, inte var jag hågad att väva handdukar, något som jag tänkte mej var en väldigt enahanda sysselsättning. Tyvärr kan jag tycka nu…

Linne ska tvättas i medelvarmt vatten, centrifugeras väldigt kort stund och inte torktumlas. Linnedukar kallmanglas ska, som all annan textil, vara lätt fuktade. Till det använder jag en stänkflaska eftersom det sällan blir så att jag tar ner duken från torkstrecket med perfekt fuktighet. Inför manglingen av stora dukar ber jag om hjälp att finvika och sträcka den eftersom det är bökigt att göra det ensam. Jag samlar på mig en hög med textilier som manglas samtidigt, det blir 1,5 – 2 månad mellan gångerna. Mangling är meditation!

Så här rekommenderar ett anrikt linneväveri att man sköter linne.
Annonser


3 kommentarer

Levande och döda

Bland några av de inramade släktporträtten står en gammal bordsspegel i bakgrunden. Där kan man se sig själv tillsammans med de som ”gått före”. Så var min tanke med arrangemanget och att vi levande ska inte dominera gruppen utan hållas i bakgrunden. Att just dessa människor inte är mina egna släktingar spelar ingen roll för upplevelsen. Det är närvaron av de tidigare generationerna mitt i nuet som är viktigt för mig. Porträtt av min egen släkt har jag på annan plats. Och de är lika viktiga i mitt liv.

Spegelglaset har vackert utformade hållare i hörnen.


4 kommentarer

Ljus i mörkret


När jag smyger in i salen lyser en komet emot mig, en Betlehems stjärna med mässingsstrålar ut från stjärnkroppen, de längsta neråt. Samma julkänsla som när jag var barn infinner sig även om det är många år sedan och den här stjärnan befinner sig många mil från den plats där jag var barn.

När juldagsmorgon glimmar,
jag vill till stallet gå.
Guds Son i nattens timmar
där vilar uppå strå.

Välkommen hit till jorden
i signad juletid!
Du är vår konung vorden
som ger oss ljus och frid.

Till dig vårt lov vi höjer,
du barn i krubban där,
och våra knän vi böjer
för dig, o Jesus kär.


Lämna en kommentar

Två innertak

takmålning
Ett tak i ett slott.
På 1800-talet var taken inte alltid vita, istället polykroma, och kanske som här, med dekorer från en klassisk mönstervärld.
I taket en elektrifierad kristallkrona.
Fotot taget i ”Lektyrrummet” på Säfstaholms slott.
tak pappspänt
Ett tak i en liten bondgård från egnahemsrörelsens tidevarv.
Från 1910, då huset stod klart, var taket pappspänt och tapeten gick upp till taklist med avslutande tapetbård. 1934 målades taket ner på väggen till överkanten av fönsterfodret som på bilden.
En takkrona för fem elektriska glödlampor som tänds med strömbrytare 2+3 ersatte vid samma tid fotogenlampan.
Foto från mitt Universum.


7 kommentarer

Schaggsoffan

kudde
shaggsoffan
Ett hörn. I salen. Med schaggsoffan. Den omoderna. Den står snett i hörnet för att inte ta dörröppningen i anspråk. Det är befriande för rummet som blir mindre ”fyrkantigt”. Där bakom soffan i hörnet kan en golvlampa stå. Den slutgiltiga har inte hittat dit ännu. Kudden kan Agnes ha broderat för den har funnits i huset länge. Likaså soffan förstås. Ser ni gångjärnen nedanför armstödet? Armstödet är reglerbart i olika lägen med ett plattstål med hack i. Här skulle jag kunna ta min middagslur ;-)
Tillägg: Kudden är gammal, har ”alltid” funnits i huset.
salen 1927
Här i förgrunden syns samma soffa i samma rum på samma plats år 1927.
Fast det är inte den som är central i sammanhanget, det är de människor som träffats – kanske för julmiddag.

.


6 kommentarer

Blomma kruka!

Det är ett elände :-)  Ja alltså om man vill ha krukväxter på fönsterbrädan i äldre hus med den typ av fönsterbrädor från förra sekelskiftet som finns här. Krukorna får inte plats då huset vinterbonats och innanfönstren skruvats på plats.
fönsterbräda6
Så här blev det efter att ha satt dit en ny bräda. Nu ser det ut som på bilden ovan i salen. Jag vill inte ha konsoler och inte heller förstöra den profilerade brädan som finns där sedan tidigare genom att hyvla bort profilen.
fönsterbräda7
Så här var läget – helt omöjligt att placera en blomkruka på fönsterbrädan efter att innanfönstren satts på plats för vintern. Detta är en vanlig lösning från  husets byggår. Fönsterbänken/fönsterbrädan har profilerad framkant.  Den springer ut så pass att fönsterfodret står på fönsterbänken.

Okej, förr hade man inte krukväxter här, man hade separata blombord och piedestaler som tog upp golvyta (som också används av MrsUniversum). Men rummen här är små och vill man försöka sig på att ha krukväxter underlättar det om de kan stå på fönsterbrädan.

Här inne i salen, där vi håller lägre temperatur än för övrigt, klarar sig ”mormorsväxter” lättare, alltså gamla tiders krukväxter. Det är centralvärmen med radiatorer under fönstren och högre och jämnare temperatur än förr som gör att många växter otrivs eller dör under vinterhalvåret.
fönsterbräda2
På det här sätter går den profilerade originalbrädan fri från ingrepp förutom där den skruvas fast. Inga konsoler stör utseendet.
fönsterbräda8
Den nya brädan avpassades i längd och formsågades i ändarna. Den målades sedan med samma linoljefärg som fönstersnickerierna och fick torka.
fönsterbräda9
I brädan borrades sedan fyra genomgående hål. I dessa placerades spikar, vi såg till att brädan kom i rätt höjd och drämde till lite med en hammare. Men bara så pass att det blev märken på originalbrädan. Därpå borrades hål vid dessa märken i den fasta brädan. Gissa om det var kärnvirke i den, jojomensan…
fönsterbräda4
Den nya brädan skruvades fast med försänkta stjärnskruvar av rejäl dimension och sitter med distanser mot den väggfasta och profilerade originalbrädan. Det hela är reversibelt, dvs det går att ta bort utan att något är förstört. Det är en princip som för närvarande gäller inom restaureringskonsten.
fönsterbräda3
Engwall & Claessons linoljefärg Credo med specialbruten kulör som köptes på Ringvägen i Stockholm 1997.  Den 5-litersburken räcker än och går fortfarande att använda!!! Lättsammare och hållbarare färgsort får man leta efter. Inget problem med skinn bara man täcker ytan med lite linolja.

Nu återstår bara att spackla igen skruvhålen med linoljekitt och bättringsmåla med den Universumgröna färgen. Klart!

.


1 kommentar

Ett användbart minne

Denna virkade rundel är ett minne av Flory och hennes Tore. De brukade komma hit en gång per år för att plocka fläderblommor till saft. Hon kom med färdtjänst, han kom cyklande.
antimakass
Vi fick en duk av dem för många år sedan och sedan dess har den fått agera ”antimakass” på schaggsoffans armstöd. Så schaggtyget inte blir så nött, fett eller solblekt.

Antimakass eller antimakassar är en mindre tygbit som används på stoppade möbler som skydd mot fettfläckar från håret. Namnet kommer av att den hårolja som användes när anordningen kom i bruk under 1800-talet var makassarolja. Se Wikipedia.

Foto nedre bilden: Gunilla Welin
På armstödet utanför bild finns den virkade rundeln. Armstöden är fällbara i flera olika lägen så man kan ta sig en liten tupplur om så önskas.  Då är det bra med en antimakass.