Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Evighetsjobb


Nu växer det mycket. Tulpanbladens spjut sticker upp, vintergäck, julrosor, scillor, krokusar och snödroppar likaså. Och kvickroten kommer med hast. Jag rensade bort rotgirlanger på krönet av en kallmur i helgen. För att liljekonvaljerna ska få mer livsrum. Det är fuktigt i lerjorden och rötterna följer med rätt bra. Visst, det är ett evighetsjobb, kvickrot tar aldrig slut på en gård som denna. Det känns ändå gott att berett rum ytterligare för konvaljerna.


Lämna en kommentar

Spjälor av kastanjeträ

Kring ”hemliga trädgården”, giardino segredo, perennträdgården har vi på alla utom en sida, spjälor av kluven kastanj sammanbundna med virad ståltråd. Stolparna är också av kastanj.



Här syns hemleveransen som det såg ut när den levererades. Stolparna har runt tvärsnitt utan att vara svarvade. Den spetsade änden stoppade jag ner i trätjära innan de stoppades ner i jorden. På så sätt förväntar jag mig att de håller länge. Spjälorna i sig nuddar inte jorden.

De står på en sockel av granit. Kastanjestaketet är verkligen vackert och fungerar bra!


På sidan mot ladugården har vi sågade lärkplankor eftersom jag ville att det skulle se ut som då här var levande bondgård och grisarna var inhägnade med liggande plankor där numera perennträdgården finns.


Lämna en kommentar

Perfekta vinterdagar…

… för snötvätt.


De här fina, kalla dagarna som varit har jag passat på att snötvätta mattor och fårskinn. Jag lägger ut textilierna på snön, trycker ner dem ordentligt så alla fibrer får snökontakt. Sen får de ligga flera timmar innan jag vänder på härligheten och upprepar proceduren. Om jag är helt säker på att det inte blir plusgrader kan mattorna ligga kvar i snön över natten.

Kom även på på att min duffel skulle trivas med en snöig tvätt. Kan inte bli bättre!


2 kommentarer

Rimfrostigt


Idag var det så otroligt grant med tjock rimfrost över all den synliga världen och solen fick det att gnistra och glimma. Det blev till att dokumentera, inte bara i minnet utan även med hjälp av kameran. Den lilla knotiga hängbjörken med japansk känsla över sig är en favorit som gör sig lika bra med solig rimfrost som med ljusgröna musöron.

Vägen försvinner bort genom plöjd åkermark.


Eken vid ladugården står där så vit och grann.


Ladugårdseken från söder.

Från det minsta ateljéfönstret ser jag gårdens ekbacke med flera gamla ekar. Den här ”höjden” begränsas mot norr av det faluröda magasinet. Och längst där borta ser jag köksfönstren. Kokas det kaffe där inne månntro, av Halvan som fortsätter sin ledighet även den här veckan. Att det sprakar i vedspisen det vet jag.