Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund…
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden…
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla…
Edith Södergran
Säden mognar, sensommaren är här. Tornseglarna har flyttat. Syrsorna spelar. Sådant är nuläget.
Humlen ger bra med kottar i år och klättrar långt upp på störarna. Ska jag göra en kudde fylld av humlekottar tro…? Om humlens olika effekter kan man läsa HÄR.
En trängd, icke omskött ros blommar i år. Det är sannerligen inte varje år den har möjlighet till det. Den kommer år efter år med små spridda skott, bara si så där 25 cm höga, eftersom den står utan näring och med hungriga rådjur nära inpå sig.
Vem som planterat den en gång mellan lärkträden vet jag inte. Den kan vara gammal. I år är det bestämt – den måste få bättre omvårdnad!
Kan det vara en Maiden´s Blush?
Fick en kommentar av Ewy H. som säger att det är rosen heter ”Minette”, kallas också ”Svearnas ros”. Vanlig i gamla trädgårdar. Jag är tacksam för kommentaren. Det är roligt att ha namn på det som växer här. Tack så mycket!
För den som är intresserad av gammeldags växter tycker jag att ett besök på POM:s hemsida (Programmet för odlad mångfald) är ett måste. Titta runt under rubrikerna, massor med intressant att läsa och lära.
Det har luktat gott av nyslaget gräs här. Nu luktar det gott av hö, torkat gräs, på sina ställen i Universumet. En av sommarens bästa dofter enligt mej.
Det gäller bara att få höet under tak innan regnet kommer.
Pionen Duchesse de Nemours blommar nu. Just detta exemplar köpte jag på trädgårdsmässan i Älvsjö för några år sedan. Trodde jag inhandlade en Sara Bernhardt som är rosa, men det var ingen ordning på försäljarens rotknölar så den jag fick med mig hem var denna vita. Ljuvlig, javisst, men det är klart att jag ska ha en ljust rosa också här på gården. Redan tidigare fanns ju här en vitblommande från långt tillbaka – nu finns här två. Plus mörkrosa bondpioner.
När jag flyttade hit kände jag inte till något om perenner, hade bara prövat på frösådda ettåringar lite grann så där. Jag inser att jag lärt mig en hel del sedan dess. Nu känner jag även till gul lejontass.
I år går odlingarna i kökslandet sämre än vanligt. Många av fröna gror inte även om de är årsfärska. Det är förargligt.
Nu går solen knappast ner,
Bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
Varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
Glidande på vattenspegeln
Eller vacklande på vågor
Som långt innan de ha mörknat
Spegla morgonens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
Liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
Och bärs bort på ljusa hav.
Harry Martinsson (1904-1978)
Ur ”Cikada” 1953
2020 års bild på bondpionen som blommar nu, lite senare än den vid stugväggen som fällt sina kronblad. Vid väggen är det varmare. Och lite vemodigare för tillfället på grund av kronbladen på gruset.
Undrar om jag skrivit om någon blommande växt oftare på bloggen än just pioner?
Det doftar gott. Hela dagen.
En liten knippa plockas in för att dofta gott där. Samt vara vacker.
De där tydliga dofterna avlöser varandra på försommaren: hägg, syrén, liljekonvalj, schersmin. Alla utom hägg finns på gården. Häggen finns och doftar vid mitt barndomshem.
Tänk att inte känna goda dofter. Min man t ex. I hans ungdom skrapades polyperna bort, de var besvärade. I samma veva försvann luktsinnet men han märkte det inte genast. Så förvånad jag blev då jag första gången stack en syrénklase under hans näsa och han inte kände doften.
De vackra men invasiva lupinerna i kurvan längs vägen hit har nu mött lien och därmed sitt öde för i år. Det gäller att hålla dem i schack så de här vackra blommorna inte fröar av sig.
Det går fort. Snart överblommat. Hur många år har jag inte tänkt att nästa år – då ska jag se till att hinna med att bara gå omkring och njuta av allt som sker under den korta försommaren. Fotografera, anteckna när växter börjar sin blomning osv…. Det har inte blivit så. Jag hinner förstås med ganska mycket nu också eftersom jag både bor och arbetar på gården, men det blir korta ögonblick att njuta, jag vill leva i och inpå en vår och försommar utan tanke på arbeten inomhus vid ritbordet som ska utföras, hur roliga eller intressanta de än kan vara. Jag lär nog inte vara ensam med den här önskningen.
