Igår, fredag, var det första gången som marken här var helt frostnupen. Och frosten låg kvar hela dagen. Väldigt underbart var det. Snart är det fullmåne så nätterna är kalla – som det ska vara den här årstiden. Fredagen var en intensiv dag men jag hann fotografera det frostiga men först idag, lördag, hamnar det på bloggen. Kyla, snö och mörker bör vi kanske uppskatta mera…
Ett, tu, tre…
Det mesta av löven är hopräfsade. I år var det alldeles väldigt lättsamt för mig – Halvan räfsade ihop och jag var bara behjälplig med transporten på presenning till lövkomposten. Jag har mest suttit inne i ateljén och arbetat eftersom de många trevliga uppdragen pockar på. Jag är tacksam för att jag till stor del slapp vara ute för vädret har verkligen inte varit inbjudande. De sista lövhögarna vi drog bort var dyngsura.
Det glöder utanför ena sovrumsfönstret nu om morgnarna, en härlig och intensiv period.
All risighet, alla nerfallna kvistar, alla gula barr som följer med skorna in är oviktiga bara för denna syn och vårens ljusgrönska och röda kottar!
Hur mycket gillar jag inte denna vy, denna silhuett. Måtte den förbli i min livstid.
Jag är glad över att mitt hem är finns intill bördig mark, åkermark som plöjs. Det är så vackert och visar på en tro på framtiden, nya skördar.
Här i Universumet har sorgen varit stor. Efter ett halvår har vi kanske börjat vänja oss men ledsamt är det. I måndags togs gårdsträdet ner, motorsågen jämnade almen med marken, gårdstunet står tomt.
Den busiga almen som vi hamlat med jämna mellanrum har dött av almsjukan. Ett tomrum är vad den lämnar efter sig.
Stammen eldades upp samma dag, spridning av svamsporer ska minimeras. Det är en svamp som täpper till vattentillförseln till kronan och de almar som drabbas torkar ut. Sporerna sprids med skalbaggar, almbarkborrar, som flyger ut tidigt på våren.
Äpplena är färdigplockade nu. De förvaras i korgsängar och lådor i matkällaren.
Förutom ca 35 kg av andrasorteringen som kördes till musteriet.
Det blev 25 liter äppelmust. Den är gjord på Cox Pomona, Lobo, Aroma, troligen Ribston (familjegren från 1910-talet) och blev mycket god. Den mesta musten är nu nedfryst i flergångsdunkar för att slippa konserveringsmedel eller att pastörisera den.
Ekollonen har börjat falla ner från gårdens ekar, det är ju den årstiden – härlig höst. Det smäller rätt högt på ateljéns tegeltak när de studsar ner. Än dröjer det innan vi behöver räfsa ihop eklöv, de faller långt senare. Nå´t år har det hänt att snön fallit före eklöven.
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund…
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden…
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla…
Edith Södergran
Säden mognar, sensommaren är här. Tornseglarna har flyttat. Syrsorna spelar. Sådant är nuläget.
Humlen ger bra med kottar i år och klättrar långt upp på störarna. Ska jag göra en kudde fylld av humlekottar tro…? Om humlens olika effekter kan man läsa HÄR.
En trängd, icke omskött ros blommar i år. Det är sannerligen inte varje år den har möjlighet till det. Den kommer år efter år med små spridda skott, bara si så där 25 cm höga, eftersom den står utan näring och med hungriga rådjur nära inpå sig.
Vem som planterat den en gång mellan lärkträden vet jag inte. Den kan vara gammal. I år är det bestämt – den måste få bättre omvårdnad!
Kan det vara en Maiden´s Blush?
Fick en kommentar av Ewy H. som säger att det är rosen heter ”Minette”, kallas också ”Svearnas ros”. Vanlig i gamla trädgårdar. Jag är tacksam för kommentaren. Det är roligt att ha namn på det som växer här. Tack så mycket!
För den som är intresserad av gammeldags växter tycker jag att ett besök på POM:s hemsida (Programmet för odlad mångfald) är ett måste. Titta runt under rubrikerna, massor med intressant att läsa och lära.
