Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Den doften

Har ni känt hur gott Jungfru Marie sänghalm doftar i en koncentrerad bukett? Gulmåra (Galium verum) är ett annat namn på växten. Här tillsammans med rödklint och olika sorters grässtrån. Allt plockat längs grusvägens vägren som leder till mitt Universum. En riktig högsommarbukett. I vägens mittremsa växer käringtand, den är också fin men alltför kort för att platsa i den här buketten.

Gulmårans diskreta doft fyller ett helt rum. Underbart.


2 kommentarer

Klockor i blått


Här på gården växer normalt mest stor blåklocka. De är majestätiska när de slår ut i juli. Jag är ovan med den växten från tidigare liv och är mycket förtjust när de blommar. Men i år har det varit så oerhört torrt att de inte verkar bli många som slår ut. Däremot har de små blåklockorna som tidigare varit få, utnyttjat situationen med torkan och blommar rikligt i stora grupper. Här ses de längs logens vägg. Även längs vägrenarna kan jag se många små klockor. Så fint det kan bli. De här små blåklockorna minns jag från buketterna med vilda växter jag plockade som liten.


Lämna en kommentar

Lieslåtter

 


När lieslåttern påbörjades idag upptäcktes tre små harpaltar som tryckte i gräset i sitt bo. Kan ni urskilja dem? Det var bara tur att lien inte dödade dem.

Sen lät vi det tjocka gräset stå och slog där det är glesare och synligare vad som kan finnas där. Och i år är gräset glesväxt på de flesta ställen på gården.


2 kommentarer

Lycka

JUNINATTEN

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinsson (1904-1978)
Ur ”Cikada” 1953.


2 kommentarer

Förmera buxbom


Buxbomklotet vid husväggen är friserat. Likaså buxbomhäckar i kryddlandet. Jag tar de längsta sticklingarna och stoppar ner dem i plastkrukor med bra blomjord. Sticklingarna stoppar jag ner intill kanten av krukan, erfarenheten säger att de rotar sig bättre då. Krukorna ställer jag sedan rätt långt ner i lövkomposten för att behålla fukten. På vintern täcker jag med löv samtidigt som jag stoppar ner en bambupinne i krukan så jag ser var den finns framåt våren då krukorna får komma fram i ljuset igen. Efter två år är sticklingarna färdiga att plantera ut. Ibland kan det gå att rota dem på ett år, men två är säkrast. Med vissa går det inte alls, till stor del beroende på torka. Det är inte mycket arbete alls med de där sticklingarna.


Det här klotet köpte jag för länge sedan och från det har jag tagit sticklingar när det har friserats årligen. Det har gett upphov till den pågående inramningen av kryddlandet.