Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Grusade gångar

Här är en bildkavalkad sommarens största projekt här på gården. De nyskyfflade grusgångarna är klara. Arbetet med dem påbörjades i mitten av april och blev färdigt i början av juli men först nu blev de fotograferade i all sin prakt. Resultatet syns här – mönsterkrattat och superbt.

Gångarna löper runt hela huset samt två stycken in mot huset. De är nu alltså kantskurna, skyfflade, siktade, ordentligt stampade och med samma grus utlagt – ett väldigt stort jobb för en man utan maskiner. Först skars kanterna raka och grus med torv lades i en sikt för att siktas – torv för sig att slänga, stenmjöl för sig och naturgrus för sig. Sen pytsades stenmjölet ut och jämnades till, stampades hårt med stamp. Därpå lades gruset ut och jämnades till. Ingen markduk användes. Vi behövde komplettera med en liten mängd grus, ett personbilssläp ungefär. Det lades ut bakom huset.

När ett delmål var färdigt krattades det så klart. Med stark vilja och mycket kroppsarbete är grusgångarna nu jättefina! Och jag har inte lyft ett finger.

2003 köpte vi tjänsten att ordna till grusgångarna.

Efter det har vi sällan satsat på gångarna.


Lämna en kommentar

Frost

Gissa vad jag saknade mer än mycket annat under senhösten 2020? Jo – frostigt gräs i oktober/november.

Frosten slog aldrig till på riktigt så där rejält. Jovisst, dahlior och krasse kroknade efter en natt med ett par minusgrader men jag hann aldrig se den riktigt krispiga frosten den gången. Och visst forslade jag bort biomassan ur kökslandet till komposten för att bli ny jord. Men den där krispiga, underbara frosten som gör att allt, inklusive jag själv, går till vila fanns inte. Det regnade och var disigt mest hela tiden, solen visade sig knappt. Kökslandet grävdes om först den 21 december, senare än alla tidigare år. Vädret gjorde att ingen dag innan dess kändes som rätt tillfälle att bearbeta den leriga jorden. Ett par dagar senare stoppade jag ner vitlöksklyftor i jorden. Så grymt sent!

Jag snuvades på rejäl frost, snuvades på tiden då fler stearinljus, mera björkved, mera lampolja började användas igen. Det där som brukar inträffa långt före jul.

Frostigt glittergräs från ett annat år.

Hur mycket är jag själv skyldig till denna klimatförändring… Det tål att funderas över. Visst, vi hade snö och sol i jan/feb 2021 visst – det var mycket fint. Men det betyder inte att inga långsiktiga klimatförändringar sker.

Så går mina tankar en solig och varm sensommardag. Jag hoppas verkligen på riktig frost kommande senhöst!!! Tänk när vi får börja elda


1 kommentar

Gräs blir hö

årets slåtter här på gården är avklarad. ”Halvan” slog med en gammal lie som funnits här på gården sen urminnes tid. Jag använde en ny vars orv syns i bakgrunden på mittre bilden. Där syns även en hink med vatten vari brynstenen doppas när liebladen bryns någon gång nu och då. Slipa på slipsten är det första man börjar med när slåttern börjar, sen räcker det med att bryna med den hömängd vi har att ta hand om. Liebladets fäste är handsmitt på den äldre lien, en träkil gör att det inte rör sig när lien används. På senare tid har någon pillat in en spårskruv i mellanrummet för att staga upp ytterligare då liebladet antagligen inte låg fast tillräckligt. Detta är årsringar som man talar om inom byggnadsvården/restaurering av byggnader. Tycker det är lite gulligt.

Vi kan ju säga att ingen på mils omkrets ”klipper gräs” på det här sättet. Men tro inte att vi har ”tomtar på loftet” när vi slår gräs med lie, vi har djupa tankar om vad denna skötsel av gården får för konsekvenser över tid.

Det pausas och dricks en hel del kallt vatten under slåttannan då vädret har varit så varmt som detta år.

Här ligger gräset och torkar för att bli hö. Det är hopräfsat i en lång korv. I år var det lämpligt väder att låta höet ligga och torka ett par dagar på marken med uppfluffning en till två gånger under tiden.


Lämna en kommentar

Buxbom

Buxbom-klotet har friserats med häcksax och finputsning med sekatören.

En ”buxbomhäck” vid drängkammaren ramar delvis in det tvådelade kryddlandet. Alla plantor till denna inramning härstammar från klotet. Allt eftersom jag ansat klotet har jag tagit skott som drivits upp. Även här gick häcksaxen fram som alla tidigare år. Först lades plast ut för att fånga upp klippet.

Personligen gillar jag den oklippta buxbomen bäst, ljusgröna blad, lite ostyrigare utseende. När skotten väl klippts blir ytan rätt snart brunare och tar tid på sig att grönska till.

Men nu är det ett MÅSTE att klippa min buxbom. Förra året upptäckte jag att några av de nya bladskotten kupat sig och att vitt ”dun” fanns där. Kom fram till att det var buxbombladloppa som gjort sig hemmastadd. Det var ju inget vidare så nu får ”häcken” behandling mot detta. Klippa bort årsskotten är nu väldigt viktigt och både före samt efter sprayas en blandning med vatten + såpa +lite T-röd på. Tur att det inte är en fruktad svampsjukdom och tur jag inte har många, långa meter buxbomhäck!