Det artar sig
Kategoriarkiv: Gårdstun & närmiljö
Iskallt och förgängligt
Det är tider att göra isskulpturer. I en rostfri hink fryser vatten till is. De ihåliga iskonerna staplas på varandra. Än växer pyramiden sig större än på sista bilden. Bör ses i solljus för mesta behållning.
När mörkret sänker sig tänds ett ljus i en islykta tillverkad med samma teknik. Det är så stämningsfullt under stjärnhimlen. Den elektriska utebelysningen på gården hålls släckt.
Gårdstunet
När jag ritade det nya annexet tänkte jag på hur jag ville att gårdsbildningen skulle te sig, funderingar på siktlinjer och genomblickar. Där nya annexet står idag fanns ursprungligen ett vagnslider med gaveln mot gården. Detta revs på 70-talet så jag har bara sett ett par bilder av lidret. När jag flyttade hit fanns ett garage av plåt på platsen. Det hade pulpettak och någon bil fanns inte där. Det var besvärligt att köra in pga 90 graders vinkel från det relativt smala gårdstunet. Det kom inte till den användning som avsetts.
Jag ville inte att tvättstugan skulle förlängas och bli en ”pendang” till magasinet. Samma nockhöjd hade gjort att det blivit två lika stora flygelbyggnader i axeln från bostadshuset. Det är en bondgård och ska inte försöka likna herrgårdsupplägg mer än vad gårdsformen gjorde förr, det skulle vara ett tydligt adderat tillägg.
Gårdsplanen fick gärna bli mer harmonisk, kanske lite mera sluten, men inte symmetrisk. Därför är nockhöjderna olika, takvinklarna olika och fasaderna lite förskjutna. Den gamla tvättstugan har två våningar, annexet en.
Vagnslider o vedbod revs på 70-talet. 
Istället kom ett plåtgarage till.
Däremot blev fasaden mot gårdstunet längre än plåtgaraget men ungefärligen lika lång som det rivna vagnslidret, huset livar i längd med sädesmagasinet tvärs över gårdsplanen. Det ger harmoni. Takmaterialet är detsamma som på tvättstugan, träpanel på väggarna precis som på tvättstugan men stående panel istället för liggande. Allt är målat med röd slamfärg för harmonins och sammanhållningens skull.
Taket är lagt utan vattbrädor på gaveln det vill säga att teglet kragar ut över vindskivorna som övriga uthus, och taket har varken nocktegel eller nockbrädor. Det ena fallet är lagt med tegelöverskjut över det andra precis som på de övriga uthusen med lertegel. Endast bostadshusets tegeltak har nockbrädor och vattbrädor, precis som ursprungligen vilket man kan se på äldre fotografier.
Det nya uthusets grund är låg, betongplatta på mark. Tvättstugan och drängkammaren har betonggrund (cementgrund som man säger ibland) som är armerad med stenar. I tvättstugan är cementytan synlig, i drängkammaren ligger ett fernissat brädgolv. Hela ekonomilängan ligger alltså nära markytan i motsats till bostadshusets krypgrund som har relativt höga huggna naturstenar (gnejs).
Fönstren på nybygget skiljer sig åt från övriga fönster på gården. Två av dem är liggande och långsmala. Den utformningen och placeringen har att göra med rumsfunktionen inne i huset. På baksidan finns ett större fönster med sidopost. Av de här nya fönstren är ett par bågar öppningsbara, övriga är fasta. En snickerifirma tillverkade fönstren efter mina ritningar.
Så gick några av mina tankar då jag ritade gårdens enda nytillskott ”annexet”. Slutresultatet blev ett mer harmoniskt gårdstun både med tanke på färg, form, volym och byggmaterial.
Ett antal bilder på gårdstunet:
Jag tycker om att det finns så många runt-hörnet-möjligheter. Hela tomten är omöjlig att ha överblick över. Det finns smala gatt och siktlinjer på så många ställen, det räcker ibland att flytta sig maximalt tre meter för att få en ny genomblick.
Bondgårdens byggnader
Gårdens djur behövde någonstans att bo och djurens mat behövde lagras någonstans efter skörd. Även människorna behövde bostad och byggnader för att ordna sina liv på ett drägligt sätt under 1900-talet.
Ladugården började byggas 1905. Den är liggtimrad, delvis reveterad och ursprungligen täckt med ett vasstak. Ovanpå hela utrymmet med kobås, kalvkättar och häststall finns höskullen där årets höskörd förvarades. Höet var lätt att få ner till kornas foderbord genom en lucka i taket. Mjölkrummet bör ha kommit till i samband med att mjölken började levereras till mejeriet. I gårdsarkivet finns ett andelsbrev i Mjölkcentralen, Lantmännens Mjölkförsäljningsförening, från 1/8 1931 så där har vi ett årtal att ta fasta på. Vid infarten från den dåvarande vägen mot Ängsholmen stod ett mjölkbord där mjölkbilen stannade och plockade upp mjölkkrukorna. I väntan på mjölkbilen förvarades dessa i vatten i mjölkrummet för kylning.
Bostadshuset stod klart 1910 och familjen flyttade dit den 21 november samma år. Bykstugan, tvättstugan, stod troligen klar då. Bredvid tvättstugan stod vagnslidret (som jag aldrig sett, det revs på 1970-talet). Där förvarades som hörs på namnet vagnar, trillor, kärror som drogs av häst – dvs vår tids garage. Ihopbyggd med lidret (”lägret”) fanns vedboden.
Efter 1924, då de vuxna barnen tog över bondgården, byggdes en drängkammare för den extrahjälp som anlitades när det var bråda tider. Även sädesmagasinet uppfördes i samma veva. Det är byggt i två våningar som är förskjutna med halvtrappor i förhållande till varandra. Längst ner, under halva magasinsbyggnaden, finns en matkällare med svale. Den är murad av stora huggna stenblock från Eksåg. Det var en murare Johansson som byggde den välvda matkällaren. Andra magasinshalvan som är helt i trä, blev förvaring av redskap och ytterligare vagnar. Ovanpå alltihopa är utrymmen där bland annat säden förvarades. Väggarna är av regelkonstruktion, taket har kraftiga takstolar med okantade bräder lagda omlott som underlag för läkt och taktegel.
Hönshus och svinstia byggdes även de på 1920-talet då andra generationen tagit över driften av gården. Under sågspånsisoleringen i trossbotten hittade vi dagstidningar daterade 1924 då vi byggnadsvårdade hönshus/svinstia. Som vi förstått det av arkivhandlingar köptes en markyta till gården vid den tiden och magasin och hönshus kunde uppföras.
Torrdass har alltid funnits i ungefär samma läge. Men när mjölkrummet byggdes till flyttades torrdasset något lite vilket kan ses på äldre foton. Under nuvarande dass och redskapsbod göts då en urinbrunn i betong. Urin från kor och hästar rann ner i ”albrunnen”, som den kallades, för att senare spridas ut på åkrarna. Bakom dass och bod, från gårdstunet sett, fanns gödselstacken dit gödsel från ladugården skyfflades ut genom en dörr.
Logen är stor. Den är av stolpverkskonstruktion med rejäl spännvidd och byggdes i vinkel med ladugården. Ett portlider går rakt igenom logen. I portlidret, eller logkistan som man sa här, stod tröskverket på hösten efter skörd. Man hade en tröskförening så tröskverket flyttades från gård till gård och delägarna hjälpte varandra vid tröskningen. För övrigt har jag ännu inte funnit ut helt hur logen nyttjades förutom förvaring av halm. Den har senare breddats med en sektion. Logen hade vasstak ännu vid Agnes och Davids bortgång 1966.
En traktor inköptes i slutet av 1950-talet, en Bolinder Munktell Victor. Den fick sitt lilla garage i sydväst intill logen, ett garage som en normalstor personbil idag inte går in genom portarna på.
* * *
Och HALLÅ! Här på gården finns ingen LADA. Ingen LADA. Och har aldrig funnits. Lador förvarades torrt hö i, vinterfoder till kreaturen. Ladorna är små byggnader. Och ladorna stod på utmarkerna långt bort från bondgården. De var inte vanliga här i Mellansverige, de hör till norra delen av landet. Här ligger gården mitt i den mark som hör till, ingen hölada på utmarken krävdes eftersom här inte fanns någon utmark. All mark var belägen nära gården. När jag hör/läser bebyggelseantikvarier benämna vilken större ekonomibyggnad som helst på landsbygden som ”lada” ryser jag och tappar förtroendet för den personens kunskap om vårt byggda kulturarv. En LADUGÅRD är ingen LADA! Ett SÄDESMAGASIN är ingen LADA! En LOGE är ingen LADA!
Varmt & kallt i bra kombination
Glöggen är nästan slut, julegranen bäres snart ut. I år hann jag aldrig bli trött på den där julglöggen, kanske för att hela advent var glöggfri.
Inatt föll snö och flingorna fortsatte att dansa ner hela dagen. Att ta en promenad i vacker kall snö och återvända till varm glögg är inte alls dumt!
Frost och kyla
Igår, fredag, var det första gången som marken här var helt frostnupen. Och frosten låg kvar hela dagen. Väldigt underbart var det. Snart är det fullmåne så nätterna är kalla – som det ska vara den här årstiden. Fredagen var en intensiv dag men jag hann fotografera det frostiga men först idag, lördag, hamnar det på bloggen. Kyla, snö och mörker bör vi kanske uppskatta mera…
Löven
Ett, tu, tre…
Det mesta av löven är hopräfsade. I år var det alldeles väldigt lättsamt för mig – Halvan räfsade ihop och jag var bara behjälplig med transporten på presenning till lövkomposten. Jag har mest suttit inne i ateljén och arbetat eftersom de många trevliga uppdragen pockar på. Jag är tacksam för att jag till stor del slapp vara ute för vädret har verkligen inte varit inbjudande. De sista lövhögarna vi drog bort var dyngsura.
Gulglödgat
Det glöder utanför ena sovrumsfönstret nu om morgnarna, en härlig och intensiv period.
All risighet, alla nerfallna kvistar, alla gula barr som följer med skorna in är oviktiga bara för denna syn och vårens ljusgrönska och röda kottar!
Eken en novemberkväll
Här händer det
Jag är glad över att mitt hem är finns intill bördig mark, åkermark som plöjs. Det är så vackert och visar på en tro på framtiden, nya skördar.
Finn 1 fel
Här i Universumet har sorgen varit stor. Efter ett halvår har vi kanske börjat vänja oss men ledsamt är det. I måndags togs gårdsträdet ner, motorsågen jämnade almen med marken, gårdstunet står tomt.
Den busiga almen som vi hamlat med jämna mellanrum har dött av almsjukan. Ett tomrum är vad den lämnar efter sig.
Flyghål från almbarkborrar 
Stammen eldades upp samma dag, spridning av svamsporer ska minimeras. Det är en svamp som täpper till vattentillförseln till kronan och de almar som drabbas torkar ut. Sporerna sprids med skalbaggar, almbarkborrar, som flyger ut tidigt på våren.
Mustning
Äpplena är färdigplockade nu. De förvaras i korgsängar och lådor i matkällaren.
Förutom ca 35 kg av andrasorteringen som kördes till musteriet.
Det blev 25 liter äppelmust. Den är gjord på Cox Pomona, Lobo, Aroma, troligen Ribston (familjegren från 1910-talet) och blev mycket god. Den mesta musten är nu nedfryst i flergångsdunkar för att slippa konserveringsmedel eller att pastörisera den.
