Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Hamling – jobb som inte tar slut


Det är några år sedan gårdsalmen här i Universumet hamlades nu. Almen växer rätt bra och kronan blir naturligt klotlik.




Det var dags att hamla igen och den 7 juli. Sekatör, grensax och liten bågsåg använde vi.


Så blev det. Ganska tufft tycker jag. Nu ger den ingen skugga ett tag framöver.


En månad senare, den 11 augusti, är den ännu tuffare med gröna tofsar i topparna som växt till sig.



Så här gjorde man förr i hagar för att få foder till djuren. Det var naturlig landskapsvård, det.
Så annorlunda landskapet var då, så vackert och delvis kalt. Vackrare än nu kan jag tycka, lövmassorna nästan kväver upplevelsen av ett landskap.

Mer om hamlingar.


Lämna en kommentar

Rosen


MrsUniversum är ingen rosmänniska. Visst, en pimpinellbuske har jag fört hit och i år fick den blomma utan att knopparna försvann i rådjursmagar. Det var fint. Och en röd flockblommande ros har vi fått också men jag tycker den är så gräll i färgen i förhållande till alla andra perenner i trädgården.

På bilden syns en söt ros som inte blir omhändertagen alls, den har funnits här längre än jag. Två blommor slog ut i början av juli, alla andra knoppar försvann nattetid. Faktiskt gillar jag den här rosen och antar att det är en buskros. Ska försöka ta hand om den så den utökar sig och blir större. Funderar på hur jag ska ge den livsrum…


7 kommentarer

Hägnade perenner





Än har inte allt börjat blomma i perennträdgården och lökväxterna har vissnat. Men grönskan är frodig och många perenner är ju senare än de ettåriga växterna som ska hinna föröka sig under säsongen. Synbarligen trivs de flesta blommorna här och det är jag nöjd med. Ytan är inte stor men naggande god.

På nedersta bilden ser ni hur de höga ryssgubbarna prunkar i knallgult på vedbacken utanför planket. Jag är inte van vid de där växterna som jag börjat tycka även om även om de av många betraktas som ogräs och på min gård får hålla sig utanför trädgårdsplanket. Deras fröställningar är tuffa och vackra i mina ögon. De och andra ”ogräs” visar på att här var tidigare en levande bondgård med biologisk mångfald.

Vi vill ju att fler än människor ska trivas här.

 

 

 


Lämna en kommentar

Snart är vi där


Krolliljorna (Lilium martagon) trivs i jorden här. De förökar sig rätt snabbt, tar fäste även där de inte bör vara :-) Där som gräset ska slås med lie just då ängsblommor och gräs är överblommade men krolliljorna står i full prakt. Det går dåligt att lämna just de där stänglarna då man slår med lie och att meja ner dem känns grymt. Nu har jag flyttat dem till platser där de får härja fritt.

När jag flyttade hit från stan kunde jag ingenting om de här växterna. Att de gula fjälliga lökarna jag fann i jorden då jag grävde, tillhörde krolliljor visste jag inte. Och att om man delar upp löken i sina beståndsdelar av fjäll så kan varje fjäll bilda en ny blomma. Det tar några år innan de blir stora nog för att blomma, men blommar gör de. Rakt upp ur gräset om de får hållas.

Även i rabatten vid huset gläder de mig, gärna ihop med pionerna. Fotona visar 2016 års mest välväxta krollilja. Fröställningarna står kvar över vintern och är vackra även då.