Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Tomt utan rönn

Vi hade en flerstammig rönn som växt vidare efter att den beskurits radikalt för decennier sen. Här stod en stolpe med elledning som försörjde huset med elektricitet en gång i tiden. Rönnen beskars då för att den inte skulle skada elledningen. När vi flyttade hit var stolpen och ledningen bortflyttad. Ena stammen började så småningom luta mer och mer över vägen in över ladugårdstaket och trädkronan delades.

Efter moget övervägande bestämdes att rönnen skulle fällas och nu är det gjort. Träd är personligheter så visst känns det tomt på flera sätt. Ett rotskott ska få växa och förhoppningsvis ersätta moderrönnen. Men jag har sparat två skott för säkerhets skull, den ena har stamskydd så inga rådjur, harar eller älgar äter upp den lilla rönnen. Den oskyddade får de ta, den är redan toppad av någon.

Några fågelholkar kan det också bli av de fällda ihåliga stammarna. Och massor av räfspinnar :-) En (tillfällig) plats för regnmätaren dök också upp.

▲ Med och utan rönn.

I höstas blev det långa girlanger gjorda av bären. De ska sparas länge än. Tänk så blödig jag kan vara bara för ett träd är borta. Och det är inte första gången – och inte heller den sista. Aldrig lär jag mig se krasst på gårdsträd.


4 kommentarer

En kväll i juli

Sommarkvällens leende… Hör ni tornseglarnas svirrande i luften och ser ni inte deras landande i takfoten för att krypa upp och mata ungarna som piper i kör i boet under tegelpannorna… Ser ni insektssvärmen i motljuset, ser ni sädesärlan trippa på taket… Men det mesta livet varken ser eller hör man, det bara finns ändå…


4 kommentarer

Att gilla mossan

Det är faktiskt ganska praktiskt att ha mossa i gräsytorna. Mossan ger en smaragdgrön yta under snölösa vintrar. Jag gillar läget. Gillar mossmattorna som vad tiden lider, framåt försommaren blir till mindre ängar. Den till vänster håller vi kortklippt men inte den här i mitten. Det brukar bli mycket vackert.


1 kommentar

Julgranen blev en barros

Ur tidskriften HEMSLÖJDEN (som den hette då) nr 3/2005.

Hemslöjd är en tidskrift som ger mej mycken inspiration. Tidigare hette den Hemslöjden och här har jag kopierat hur man gör en barr-ros.

Barr-rosor hör fäbodkulturen till och gjordes på sommaren, gärna med t ex en kabbeleka eller en rallarros i mitten. Speciellt fin blir barr-rosen vid midsommartid då grenarna skjuter ljusgröna skott. Naturligtvis ska man fråga skogsägaren om tillåtelse innan man bryter kvistar. Eller så gör man som jag – ”slaktar” julgranen och gör en utsmyckning i januari. Inför ett kalas skulle en marschallhållare kunna stoppas ner i mitten och en marschall tändas, ”svävande” en bit ovanför rosen.


2 kommentarer

Novemberhöst

I fjol vid den här tiden såg det ut som på de här bilderna, lärkarna lyste i gult i solen och alla nerfallna löv täckte marken.

Men snart nog började vi räfsa ihop löven och den 18 november 2018 dokumenterades detta. I år föll alla löv ner mycket tidigare så de forslades till lövkomposten på presenning redan för ett par veckor sedan. Vilket inte blev fotograferat alls.


Lämna en kommentar

Höstljus

Lärkarna har gulnat precis som vanligt vid den här tiden på året. När jag tittar ut genom fönstret ser jag den ena med solljus i toppen. Just nu syns inga ekorrar till, de sitter annars och äter frön ur lärkens kottar.

Samtidigt lyser solen in på väggen genom de valsade, ojämna glasrutorna och skapar ytterligare en vacker blickpunkt. Alldeles lagom till eftermiddagskaffet.


3 kommentarer

Rönnen

Storm
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.


Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.

TOMAS TRANSTRÖMER


6 kommentarer

Trädgårdsgrodan

En trotjänare här på gården är den här grodan. Första gången jag såg den blev jag lite förskräckt – jag hade inte väntat mig en groda där den då var placerad. Snart nog upptäckte jag att den var gjord av keramik men väldigt naturtrogen. När den flyttade hit till gården vet ingen nu levande.

Grodan har varit med om helt oplanerade händelser. Någon gång hamnade den i komposten och låg där, okänt hur länge, eftersom den stackar´n inte var saknad. Men under kompostens omgrävning kom den fram i ljuset med några skavanker. Efter det har jag koll på den, grodan sitter nu på en sten och spanar in oss. Visst är den fin?


Lämna en kommentar

Trampsten

Som vi letat efter en natursten som har en någorlunda plan sida här bland stenarna på gården. Vi behövde komplettera trampstenen som grävdes ner i marken då annexet stod klart. Det var för stort kliv från den stenen till grusplanen när här är lerig höst och vår.

Till sist tyckte vi att vi funnit den rätta bland de stenbumlingar som fanns på gården. Då, i april, började Halvan gräva en grop för att få stenen på plats. Men – han stötte väldigt snart på patrull! Där låg redan en sten strax under jordytan. Haha… Den stenen behövde ”bara” höjas lite för att nå markytans nivå. För detta moment använde vi hävstångsprincipen.

För övrigt ligger just här en gång av betongplattor mellan tvättstugan och annexet. Här ligger de jäms med fasaden och förenklar passagen. En trätrapp med ett enda steg, lika djup som plattorna, ska ligga framför annexets entré.

Vi antar med stor säkerhet att den framgrävda stenen varit en grund för ett av hörnen till vagnslidret som stod här till 70-talet.

Så visst händer här småsaker allt eftersom men normalt känns det onödigt att blogga om dessa. Ändå blev det gjort om denna behövliga trampsten.