Det har luktat gott av nyslaget gräs här. Nu luktar det gott av hö, torkat gräs, på sina ställen i Universumet. En av sommarens bästa dofter enligt mej.
Det gäller bara att få höet under tak innan regnet kommer.
Doften av hö
Kategoriarkiv: Gårdstun & närmiljö
Duchesse de Nemours
Pionen Duchesse de Nemours blommar nu. Just detta exemplar köpte jag på trädgårdsmässan i Älvsjö för några år sedan. Trodde jag inhandlade en Sara Bernhardt som är rosa, men det var ingen ordning på försäljarens rotknölar så den jag fick med mig hem var denna vita. Ljuvlig, javisst, men det är klart att jag ska ha en ljust rosa också här på gården. Redan tidigare fanns ju här en vitblommande från långt tillbaka – nu finns här två. Plus mörkrosa bondpioner.
När jag flyttade hit kände jag inte till något om perenner, hade bara prövat på frösådda ettåringar lite grann så där. Jag inser att jag lärt mig en hel del sedan dess. Nu känner jag även till gul lejontass.
I år går odlingarna i kökslandet sämre än vanligt. Många av fröna gror inte även om de är årsfärska. Det är förargligt.
Stigfinnare i gräshavet
Vilt och ostyrigt eller naturligt och genomtänkt. Fult eller snyggt. Det beror på betraktarens öga. Genom att vänta med att klippa gräsytor tills blommorna blommat ut kan man bidra till att vilda arter utvecklas.
Juninatten
Nu går solen knappast ner,
Bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
Varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
Glidande på vattenspegeln
Eller vacklande på vågor
Som långt innan de ha mörknat
Spegla morgonens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
Liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
Och bärs bort på ljusa hav.
Harry Martinsson (1904-1978)
Ur ”Cikada” 1953
Röd livsglädje
Doft
Det doftar gott. Hela dagen.
En liten knippa plockas in för att dofta gott där. Samt vara vacker.
De där tydliga dofterna avlöser varandra på försommaren: hägg, syrén, liljekonvalj, schersmin. Alla utom hägg finns på gården. Häggen finns och doftar vid mitt barndomshem.
Tänk att inte känna goda dofter. Min man t ex. I hans ungdom skrapades polyperna bort, de var besvärade. I samma veva försvann luktsinnet men han märkte det inte genast. Så förvånad jag blev då jag första gången stack en syrénklase under hans näsa och han inte kände doften.
Lupiners öde
De vackra men invasiva lupinerna i kurvan längs vägen hit har nu mött lien och därmed sitt öde för i år. Det gäller att hålla dem i schack så de här vackra blommorna inte fröar av sig.
Hur ska man hinna med?
Det går fort. Snart överblommat. Hur många år har jag inte tänkt att nästa år – då ska jag se till att hinna med att bara gå omkring och njuta av allt som sker under den korta försommaren. Fotografera, anteckna när växter börjar sin blomning osv…. Det har inte blivit så. Jag hinner förstås med ganska mycket nu också eftersom jag både bor och arbetar på gården, men det blir korta ögonblick att njuta, jag vill leva i och inpå en vår och försommar utan tanke på arbeten inomhus vid ritbordet som ska utföras, hur roliga eller intressanta de än kan vara. Jag lär nog inte vara ensam med den här önskningen.
Under eklöven
Det blir omåttliga mängder löv på senhösten. Garvsyran i löven gör att de bryts ner långsammare än andra träds löv trots att de komposteras. Skuggar gör de också, samtidigt som det innebär svalka varma sommardagar. Både ute och inne.
Jag älskar dem. Ekarna. Oavsett.
Syréner
Syrénerna blommar för fullt på fyra platser i Universumet. Både lila och vit bondsyrén. Den ungerska syrénen, mörkt violett, står vid vedboden och den ser jag bara om jag bestämmer mig för att gå dit och titta på den.
Uppe på ekkullen blommas det. Trädgårdsbänken står nedanom syrénhäcken.
För tre år sedan klippte vi ner den vita bondsyrénen till fotknölarna för revitalisering. Den var för hög och gick in i ena äppelträdets grenar. Nu är höjden lämpligare och den blommar igen.
Utanför salsfönstret blommas och doftas det.
Rabarberpaj är försommarsmak
Här är ett recept på en rabarberpaj med smuldeg från en gammal VI-tidning. Den bakas ofta här i Universumet den här årstiden. Lite gammaldags vaniljglass är god till.
| Detta behövs för 10: 8-10 stjälkar rabarber 1 dl socker 1 msk potatismjöl | Degtäcke: 150 g smält smör 1 dl socker 3,5 dl havregryn 3 dl vetemjöl |
Skala rabarbern om nödvändigt. Skär den i mindre bitar och lägg i en form. Blanda socker och potatismjöl och strö över.
Smält smöret i en kastrull och tillsätt sockret. Rör ned havregryn som får stå en kort stund och svälla i smöret. Blanda i vetemjöl och rör ihop till en grynig massa. Allt kan göras i kastrullen, det blir minimalt med disk.
Fördela smuldegen över rabarbern. Grädda i 225 graders ugnsvärme i cirka 30 minuter.
Ogräsjärn
Det här gamla smidda ogräsjärnet fyller sin funktion mycket väl. Något modernare har inte köpts hit till gården. Träskaftet var dåligt i nedre änden, det var bara att kapa och spetsa och fästa det smidda järnet där igen.
Inte för att vi är så väldigt emot rotogräs som maskrosor, de finns och tillåts men kanske inte precis exakt var som helst. I år är det ryssgubbar som ska hållas i schack. Och åkertistlar som kommer med flygande frön från åkrarna runt omkring, många hamnar i kanterna på kökslandet. De rycker jag för hand.
Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut,
för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
i solen som brändes gömde jag.
Jag målade våran brygga med tjära
fast det finns impregnering av modernare sort.
Men det luktar så gott när man kommer nära
och den doften behövs när sommarn är kort –
för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Tjärdoft som kändes
i solen som brändes gömde jag.
Jag gjorde en liten visa att sjunga
när sommarens båtar har glidit förbi
och isarna ligger tjocka och tunga.
För visor kan längta och längtar gör vi –
för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
och tjärdoft som kändes gömde jag.
MASKROS OCH TJÄRDOFT – text (& musik): Carl Anton Axelson
