Kaffe med dopp

Kaffet urdrucket och allt doppa för två gick åt.

*

Sen måste jag få nämna att vi igår bjöd in två vänner på kaffekalas. Äntligen kom allt hembakat till sin rätt för nu åts och njöts av alla de sorter. M la upp de flesta sorter på sin assiett och avnjöt allt eftersom. För oss alla blev det både påtår och tretår, ja även femtår (gamla spröda kaffekoppar är ju så små!). Efteråt blev det pusslande med ett härligt gammalt träpussel vilket samtliga tyckte var kul och än senare blev det godis- och fruktstund :-) Hela tiden under intressanta samtal. Det var en härlig dag.

Lite av påsken 2023

Ljuset är speciellt till påsk, när den än infaller. Ljuset ger och gör vår.

Himlen blev på den vilsamma Långfredagen intensivt blå mot kvällningen efter rätt en mulen dag. Långfredagens spartanska matbord gick mest i svart-vitt där även Halvans skjorta ingick i dukningen :-)

Påskdagens blev en solig och glad färgexplosion.

Tillbakablick

Ibland är det trevligt att botanisera bland gamla bilder. Så här såg det ut här hemma för tre år sen.

Ljuset kommer åter

Våren visar sig med blekt solsken genom de ojämna, munblåsta gamla glasrutorna. Julens ena amaryllis sjunger på sista versen efter att ha åkt många mil tur och retur till snöriket för att vi inte skulle missa blomningen – vilket var duktigt gjort av klockorna. Två andra amaryllisar har ännu inte slagit ut så de blir vårblommande skönheter.

Fikaplats

Det händer att det här är platsen för kaffedrickande, särskilt vintertid. Tevagnen är inhandlad secondhand likaså den röda stjärnformade duken och grytunderlägget av flätat näver samt nysilverfatet för mjölkkannan, soffan från Swedese är köpt till denna plats, ullmattan ”Stockholm” från ikea har Anna Sörensson formgett och den har jag haft på olika platser. Keramikkruset är återbruk, ljushållaren Toplight med design av Lena Bergström köptes ny 2005, likaså var korkunderläggen från Wicanders samt vasen från BodaNova nya då jag köpte dem på 80-talet. Tyget formgett av Ingrid Dessau köpte jag som sängöverkast och hittade det än en gång när vindskontoret nyligen städades.

Efter en fadäs samma vecka som soffan var ny, hör det till att jag lägger ett tygstycke eller pläd över delar av sittytan. Halvan hade sina arbetsbyxor på sig och satte sig för att dricka kaffe. Dessvärre hade han målat och fått vit linoljefärg på baken som fläckade soffan. Fläcken försvann under hand men ett skydd kommer nog alltid att finnas där på soffan :-) Uti fall att…

Tilltro till byggnaden

  • Tro på byggnadens egenvärde.
  • Förstärk upplevelsekraften.
  • Underhåll varsamt för att rädda maximal materia till efterkommande.
  • Planera insatserna och upprätta ekonomiplan.
  • Använd material som åldras i samklang med sin omgivning.
  • Låt reparationen förstöras – inte originalet.
  • Få medkonsulter att förstå tankegångarna likaså hantverkare m fl.
  • Acceptera det naturliga åldrandet som en ofrånkomlig livsform. Det starkaste och perfekta är inte bäst.
Nybyggt bostadshus omkring 1910.

De här punkterna hade jag med mig från en internationell restaureringsutbildning i Rom när jag flyttade till Universumet. Jag har arbetat efter dem i allra möjligaste mån.

Här lever vi på husets villkor med skeva och sneda ytor, lutande golv, originalfönster med lösa innanfönster. Den gamla träpanelen har behållits överallt förutom på husets norrgavel, drängkammarens norrgavel och på hönshuset/ateljén.

Jag har valt linoleummattor på golv i bottenvåningen där det sedan 70-talet legat plastmattor. Innan dess låg där korkmattor vilket syns både på gamla foton och på de brädor som varit underlagsgolv. På övervåningen ligger det gamla fernissade grangolvet från 1924 kvar, det har bara strukits med fernissa igen. Här används linoljefärg, limfärg, äggoljetempera, kalkbruk (hydrauliskt och luftkalkbruk), taktegel av bränd lera, takpapp och gärna återanvändning av de gamla fönsterblecken, hängrännorna och stuprören med sina vackra koniska infästningarna. Farstukvistens gamla betonggolv med sparstenar ingjutna får vara kvar när kvisten restaureras. Den byggkonstruktionen tillhör husets byggtid.

Mitt förhållningssätt till tapeter är dock inte antikvariskt på samma sätt som de flesta bebyggelseantikvariers ser ut att vara. Papperstapeter javisst, men några med nutida mönster (köket på bottenvåningen) eller fel tidsepok och fel formgivare med tanke på att de sitter i en enkel bondgård och inte en borgerlig bostad (exempelvis William Morris mönster Willow Boughs från 1874 i köket på övervåningen). Det är alltså inte en fullständig rekonstruktion jag är ute efter när tapetsering genomförs, det är en stämning jag är ute efter.

Det som emellanåt varit det svåraste har varit att få vissa hantverkare att förstå mina tankegångar, därför är det bra att inte ha tummen mitt i handen utan kunna utföra många arbetsinsatser själv! Men i vissa delar har det också varit svårt att få min man ”med på tåget”, då har det blivit svårare att genomföra men när jag fått igenom min lösning på ett problem uttrycker han förnöjsamhet över det! Inom mitt yrke har jag också många gånger träffat privatpersoner som i mina ögon velat alltför mycket, vilket innebär förstörelse istället för förstärkning av det kulturhistoriska värdet.

Jag tycker fortfarande att min beskrivning av gården, som finns i bloggens marginal, stämmer:

Mitt Universum är en bondgård från 1910 i Mälardalen. Här pågår praktisk byggnadsvård parallellt med nyfiket undersökande av livet förr. Ett levnadssätt med viss långsamhet som ger livskvalitet utan att stänga ute omvärldens impulser. Kanske kan det kallas kulturhistorisk nutid…

Byggnadsvårdsprinciper i förändring

Golvsocklarna i kammaren var lätta att skrapa rena från 70-talets vita färg. Den första jugendgröna strykningen från 1910 fanns kvar inunder. Dörrblad och dörrfoder var svårt att skrapa med bibehållen originalfärg kvar. Det gjorde att de senare täckmålades men inte golvsocklarna. Under de många år som byggnadsvård pågått har också inställningen till patina förändrats en hel del.

Skurklossen/fodersockeln, dörrfoder och dörrblad täckmålades med den jugendgröna kulören användes i andra rum innan kammaren gjordes i ordning.

Foton från olika skeden av arbetet.

Liten förnyelse

Denna långhelg har varit snittamaryllisarnas jul och nyår. Köpte fyra röda och fyra vita stänglar ett par dagar före julafton. På Trettondagsafton köpte jag två nya stänglar amaryllisar – nu rosa – som jag ersatte två av de röda lite ledsna med. Genast blev det en lite annan känsla i kammaren. Det var underbart att just på Trettondagsafton var det soligt hela ljusa dagen. Det var minusgrader med pudersnö dessutom. Idag är det enbart kall, vacker vit snö med flingor i luften.

Kammaren just nu

Egentligen är nog detta favoritrummet. Mycket går av stapeln här och just nu under julen har vi ett större bord än annars framför soffan. Här kan man bre ut sig. I mellandagarna kommer släktdokument att ta plats på bordet tänker vi oss.

Det här var det sista rummet som blev klart här i huset. Det var hösten 2018. Vi har alltså firat två jular just i detta rum sen det blev färdigställt. Och ser vi tillbaka var det först efter att köket stod klart som vi började tillbringa jularna här i huset. Det hade inte enbart med det nya köket att göra, det hade även med familjeförhållanden att göra. Efter att köket blev klart har vi bara firat tre jular borta härifrån.

Rätten att ta det lugnt

Det underbara lugnet breder ut sig. Kaffe på säng, lyssna på ett avsnitt av en radioföljetong – det är knappt man orkar klä på sig, spela spel, lägga pussel, läsa julklappsboken, dåsa till, ta en fika efter promenaden. En härlig jul!