Fikaplats

• 

Det händer att det här är platsen för kaffedrickande, särskilt vintertid. Tevagnen är inhandlad secondhand likaså den röda stjärnformade duken och grytunderlägget av flätat näver samt nysilverfatet för mjölkkannan, soffan från Swedese är köpt till denna plats, ullmattan ”Stockholm” från ikea har Anna Sörensson formgett och den har jag haft på olika platser. Keramikkruset är återbruk, ljushållaren Toplight med design av Lena Bergström köptes ny 2005, likaså var korkunderläggen från Wicanders samt vasen från BodaNova nya då jag köpte dem på 80-talet. Tyget formgett av Ingrid Dessau köpte jag som sängöverkast och hittade det än en gång när vindskontoret nyligen städades.

Efter en fadäs samma vecka som soffan var ny, hör det till att jag lägger ett tygstycke eller pläd över delar av sittytan. Halvan hade sina arbetsbyxor på sig och satte sig för att dricka kaffe. Dessvärre hade han målat och fått vit linoljefärg på baken som fläckade soffan. Fläcken försvann under hand men ett skydd kommer nog alltid att finnas där på soffan :-) Uti fall att…

Ved än en gång

Orkar ni med mer om ved?

I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.

• 

• 

För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.

Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?

En favorit-ljusstake

Mitt förhållande till ting är oftast stark. Så är det med denna sjuarmade ljusstake. Här kommer bilder från tidigare år:

• 

• 

• 

Just den här ljusstaken hittade jag i en hemslöjdsbutik och slog till direkt fast priset var ganska högt för mig då. Ljusstaken är fantastisk i sin enkla geometriska form – den kan utsmyckas på olika sätt. Eller inte alls. Ibland blir det nio små röda julgranskulor…

Var den än står under advent gläder mej i resan mot jul. Under julveckan flyttar den alltid in i köket om den inte redan står där. Finns det något mer stämningsfullt än levande ljus?

Ett annat år hänger det t ex halmprydnader, glasstjärnor, näverhjärtan och flätade korgar av papper i rutorna.

Den klarar sig som sagt även väldigt bra utan utsmyckning. Den är otroligt flexibel och den tillhör inte slit-och-släng-samhället. Den har blivit en advents- och jultradition här i Universumet.

It´s Now or NÄVER

Så maffiga ”nävertextilier” Emma Dahlqvist tagit fram.




Så här skriver Emma Dahlqvist om sitt projekt på hemsidan därifrån också alla bilder kommer:

It’s Now or Näver är en serie experimentella textilier som undersöker sätt att applicera ett textilt tänkande på björknäver för att hitta nya uttryck och kvaliteter i ett gammalt slöjdmaterial med hjälp av ny teknologi.

Näver från björk har använts av människan i tusentals år. I de skogstäta områdena kring Skandinavien och Ryssland var nävret länge ett av de vanligast använda materialen till vardagsföremål tack vare sina isolerande och vattenavisande egenskaper. Nävret har använts som skor, väskor, och rep, som matförvaring, tak och tältdukar – lättillgängligt och biologiskt nedbrytbart har det fyllt mänskliga behov som att täcka och skydda kroppen och våra hem.

Idag har nävrets tidigare funktioner som matförvaring och väskor ersatts av petflaskor och plastpåsar. Men materialets unika egenskaper, tillsammans det faktum att det är en restprodukt från dagens skogsindustri, gör nävret till ett intressant material för framtida design.

Med hjälp av laserskärning har nävrets kvaliteter manipulerats från att vara hårda och stabila till att bli mjuka, strethiga eller taktila – kvaliteter som konventionellt förknippas som textila. Arbetet är en kombination av uråldriga slöjdkunskaper och ny teknologi där ambitionen är att bredda vår uppfattning om vad som kan fungera som textila material i framtiden.

Visst är det väl ett spännande material!?

Egensinnigt

Björknäver är bra till så mycket!

.

Vi har sett den förr

Lika trevligt är det varje år då den här näverstjärnan åker fram. Köket får varm adventsglans. Allt medan snöblåsten viner utanför rutan.
Är man inte Instagrammare får man väl blogga sina bilder utan att skriva så mycket om dem :-) Jajamensan!

.

.

Dricka bäck

Det blir många skriverier om naturen och naturliga material nu för min del. Naturlig natur, allemansrätt och naturens skörhet upptar mina tankar och som nordbo är det härligt att årstiden gör det lätt att ta sig ut i naturen om man nu inte bor mitt uppe i den. Imorgon är det Kristi Himmelsfärdsdag och då gör vi nog som vi brukar – vi äter frukost på vår närmaste bergknalle som ingår i ett naturreservat.

Är man ute i skogen och råkar komma till en bäck/jokk där man vill dricka det goda vattnet men saknar mugg – då gör man sig en näverkåsa av en björkkvist och lite näver.

.

.

Ta ett stycke näver (det har man inte rätt att ta från björkstammen hur som helst) och forma det till ett cirkulärt stycke med radien cirka 15 centimeter, skär ett radiellt snitt. Ta en tunn, färsk björkgren och skär en skåra i ena änden med radiens längd. Forma näverbiten till en kon, kläm åt genom att trä på grenen. Klart att dricka bäck! Ett enkelt och vackert bruksföremål.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om näver, kåsa, dricka bäck, jokk, naturen, skörhet, allemansrätten

Näver – lovsång till ett material!

Detta är den finaste runda väskan jag äger (och jag har ägt och äger några runda), men också den mest opraktiska. Värdelös att hänga över axeln. Men vacker som sagt. Barkgarvat läder från Bölebyns Garveri utanför Piteå med flätad näver på framsidan. Min är nummer 3 av de här väskorna som formgavs av Wanja Djanajeff.

Mats Theselius fåtölj med flätad näver och stål formgavs 1990. En klassiker, en lyxmöbel. Jag äger ingen, bilden är hittad på nätet.

Min allra, allra  finaste pärlcollier.

Mitt favorithalsband. Ganska långt, modernt formgivet i ett traditionellt material. Love it!

Det lättaste smycket att tillverka själv – en ring klippt med zigzagsax (textilsax) av näver och hoplimmad några varv på varandra. Min är köpt som absolut  världsbäst souvernir i finska Stundars till ett mycket överkomligt pris.

Vacker hemslöjdad tant-väska som jag fick som present en gång i tiden.

Och här är en väska helt i björknäver som jag köpt i ryska Karelen.

Grytunderlägg av flätad näver köper jag så fort jag hittar ett på secondhandbutiker. Utöver detta har vi bland annat en adventsstjärna av näver, flätade burkar, en näverkåsa och en kont. På önskelistan står en rund helnäverkorg för spisbröd.

Är inte detta ett märkligt användbart naturmaterial, så säg… nyttoförmål och föremål bara till lyst. Dessutom utomordentligt byggnadsmaterial. Love it!

HÄR och HÄR finns mer att läsa om björknäver.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om björknäver, smycken, flätad näver

Näver i byggnader

Jag gillar verkligen björkens bark. Näver är en fascinerande naturprodukt. Förutom att näver är vackert, både på björkstammen och i torkat tillstånd, går näver att använda inom så många olika områden – till nytta och nöje. Basic är väl att använda björknäver för att tända en brasa. Inget går upp mot lite näver i det fallet.

Näver har använts som fuktbrytande skikt i byggnadskonstruktioner. Mellan syllstockar och grundstenar till exempel. Själv har jag har varit med och använt näver som kapillärbrytande skikt istället för papp mellan grundstenar och nya golvbjälkar i hölogens friliggande golv. Det var på slutet av 80-talet och min far nappade på mitt förslag. Näver fanns i den egna skogen. Golvet håller än idag.

Det här som syns på fotot är ett glömt och normalt osynligt användningsområde för björknäver.

Jag såg till att näver användes som extra fuktsäkring vid läggning av stavspån på ett kyrktak. Det är ett gammalt sätt att få ett hållbart trätak – att lägga björknäver mellan lagren av spjälkade stavspån. Sådana ålderdomliga läggningar har jag sett rivas bort, trots att endast vissa av de täljda spånen var dåliga. Den gamla läggningen ersätts, trots antikvarisk medverkan, med sågade spån av brädtyp med undermålig hållbarhet. 

Även under grästorven i torvtak och under takveden i vedtak används näver. Upp till sju lager kunde användas på taken i självhushållningens tidevarv. Den bruna sidan av nävern ska läggas mot den sida där fukten kommer åt tycker jag mig ha förstått genom att undersöka äldre konstruktioner där näver ingått.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om  näver, fuktsäkring, kapillärbrytande skikt, asfaltpapp, takpapp, spjälkade takspån, kyrktak, naturmaterial