Fikaplats

Det händer att det här är platsen för kaffedrickande, särskilt vintertid. Tevagnen är inhandlad secondhand likaså den röda stjärnformade duken och grytunderlägget av flätat näver samt nysilverfatet för mjölkkannan, soffan från Swedese är köpt till denna plats, ullmattan ”Stockholm” från ikea har Anna Sörensson formgett och den har jag haft på olika platser. Keramikkruset är återbruk, ljushållaren Toplight med design av Lena Bergström köptes ny 2005, likaså var korkunderläggen från Wicanders samt vasen från BodaNova nya då jag köpte dem på 80-talet. Tyget formgett av Ingrid Dessau köpte jag som sängöverkast och hittade det än en gång när vindskontoret nyligen städades.

Efter en fadäs samma vecka som soffan var ny, hör det till att jag lägger ett tygstycke eller pläd över delar av sittytan. Halvan hade sina arbetsbyxor på sig och satte sig för att dricka kaffe. Dessvärre hade han målat och fått vit linoljefärg på baken som fläckade soffan. Fläcken försvann under hand men ett skydd kommer nog alltid att finnas där på soffan :-) Uti fall att…

Luffarslöjd

Det här grytunderlägget gillar jag mycket. Det är inköpt för en billig peng i någon av alla dessa inredningsprylaffärer för några år sen. Det är funktionellt, vackert och tilltalar min kulturhistoriskt intresserade ådra. Maskingjort luffararbete, nyskapande med gamla rötter.

Det ligger på ”vedlåren” bredvid spisen som ett inredningssmycke, lika vackert då det inte används som funktionellt då det brukas. Det tar avstamp i grytunderlägget som kommer här:

Det här är äkta luffararbete från förr. Det har säkert fyllt sin funktion i det tidigare hushållet här i huset, kanske ända från  begynnelsen.  Minst lika mycket ett smycke som det förra! Den kära Agnes lär i alla fall ha fått bruk av det. Men jag tycker att båda är lika trevliga att ha i min ägo!

När jag ändå är igång kan jag ju visa vad jag just nu använder som slevskål vid spisen (eller vad det nu kallas). Min gamla Gefyr av Stig Lindberg kommer väl till pass. Träsleven har hängt med länge, länge… Ett riktigt allmogeföremål.

Och detta kryss ligger alltid på köksbordet, redo att ställa heta grytor på. Inköpt på bomässan Bo 01 i Malmö. Minnen till prylar är trevligt att ha. Eller rättare sagt: det är trevligt då prylar påminner om trevliga saker som hänt.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,