Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Är detta evolution?

Ännu ett exempel på en s k  fastighetsförädling i konungariket Sverige.
Ett flerfamiljshus från folkhemstiden i 1950-talets början håller just nu på att förödas vid Östra torget i den lilla staden. De här bilderna tog jag någon vecka före jul.


Jag hade tidigare sett de där vita A4-arken tejpade på varje fönster och trott att det varit rumsbeskrivningar inför en försiktig ombyggnad. Det är inte ovanligt att göra så. Men så var inte fallet, de fina kopplade träfönstren byts ut mot ”likadana” i plast. Inte är de nya fönstren likadana och inte placeras de indragna i fasadlivet som originalen.
OSB-skivor är skruvade vid trapphusentréerna. Månne vad som ska bli där? Det vill jag nog helst inte se.

Balkongfronter i original med smal sinuskorrugerad stålplåt, och överliggaren består av smäckert fyrkantjärn. Vad händer med balkongerna? Jag befarar det allra värsta. Precis som med fönstren som är utbytta och nya instoppade med fogskum runt om.


Södersågade karmar av kärnvirke bars ut och ersattes av plastfönster med mängder av fogskum. De sattes helt i fasadliv i motsats till originalen som satt indragna i putsfasaden. Ett saneringsföretag håller i ombyggnaden. Fastighetsägaren har inte sökt bygglov för fönsterbytet.

Den här halvan av huset är ännu inte åtgärdad på bilden men nu i januari är alla fönster bytta.

Snöiga plastfönster i mängd.

På min privata fb-sida fick jag igenkännande kommentarer när jag la upp några av bilderna. Bland annat de här:

  • Men – det låter verkligen inte bra! På din bild ser man ju också tydligt hur de smäckra träproportionerna förändras till förfulande oproportionerligt tjocka dimensioner i de nya fönstren. – Tänk, att fastighetsägare aldrig lär sig! Jag skrev nyligen på min tidslinje om hur hållbara bland annat träfönster faktiskt är – i princip outslitliga, med ett minimum av (rätt) underhåll. – Man blir så ledsen varje gång sådan här kapitalförstöring sker…
  • Tyvärr är det så! Och detta hus ser ut att ha kvar sina originalbalkonger med räcke av smide och plåtskärmar. Det handlar inte endast om tilläggsisolering med önskan att undvika underhåll (återkommande ommålning och reparation av skadade delar. Och de flesta ser dessutom inte skillnaderna!
  • Jeg troede, I var klogere i Sverige...

******


Det här fotot är från 2013 då jag var ute för att fotografera ett annat fönsterbyte men inte kunde låta bli att ta några bilder på det då välbevarade funkishuset.

Kolla vilka fina originalbalkonger!

Dörrparti av ek in till trapphusen. Visserligen trist målade men enkelt att återställa. Draghandtag i passande modell finns också att byta tillbaka till.

En snygg skylt från förr.

Östra Torget 1960. Bild från Bygdeband. Flerfamiljshuset med hyresrätter som nu ”saneras” syns till vänster. Rakt fram ses ett hus med tegelfasad, upplåtelseformen är bostadsrätter. År 2013 byttes samtliga fönster där till aluminiumklädda vippfönster.

*

Platsvarumärket för denna kommun är Eskilstuna Evolution. Och Torshälla har en slogan som lyder: SmåstadsEvolution. Undrar vad som menas med detta?  Evolution i bemärkelsen utveckling? I detta ingår alltså så här grova saneringar och vandaliseringar… Det finns bättre sätt att göra en plats attraktiv.

Idag när detta skrivs är fasaderna täckta med ställningar. Och ännu ett företag har satt upp sin skylt.
Ett företag från kommunen som säger sig vara ”en komplett samarbetspartner för dina utvändiga fasadarbeten, balkongarbeten/inglasningar, takarbeten, isoleringar, fönsterbyten, PCB-saneringar och plattsättningar” tar hand om resten av ”saneringen”.

Misab – Mellansvensk industrisanering AB, Tyrfors bygg, Front RK AB.


2 kommentarer

Vinter

Vila, vila, vita snö,
kall över berg och slätter!
Skyddande gömmer du vårens frö,
själv skall i värme och sol du dö.
Vila, vila, vita snö,
skimra i vinternätter.

Carl L. Östergren (1842-1881)

Snön jämres unner laddsûlen.
Tri å trätti grader
mitt på dan.
Som en sågfil däri bröste
når man dra andan.
Mörkre legg å lura
som en storen svartkatte
baka Tuägga.
Int en fågel.
Int ett häraspår.
Sola stryk lågt över Orrmyra,
rö som ett fröddöre.

Birger Norman (1914-1995)


4 kommentarer

Bedårande är ordet


Det är lätt att bli förtjust i ett museum som har en skål med lock framför vilken det står ”Varsågod”. I bonbonjären finns polkagrisar. Det enda som stör mej i den miljön är den vita elsladden till den elektrifierade fotogenlampan. Men den är förlåten eftersom miljön som helhet är intagande, fri från pekpinnar och vääääldigt vacker.

Sådana textilier, ahh… En blommig schaggduk och på den ett rött kläde med sirliga broderier och applikationer samt en konstfullt förfärdigad mittdel omgärdad med färgglada bolltofsar. Jag tror jag dör…


Lämna en kommentar

Att leva sig in i en annan tid

Novemberkvällen var fuktig och mörk. En svag, byig vind förde
med sig ett isigt duggregn, blåste ner röken från skorstenarna
i kyrkbyn och drev in på gårdar och gränder. Någon kom skyndande
in från uthuset och vädrade i förbifarten efter röklukten.
Han gick snabbt med huvudet vänt mot blåsten och höll på samma gång
utkik efter blänket från vattenpussarna på gården.

Åkrar, skogsbackar och upplysta stugfönster var insvepta i ett
drypande mörker. Bara mitt i byn var det ljusare. Trapplampan
vid andelshandeln lyste svagt upp butikens röda vägg och gula dörr
och fönstren på ömse sidor, där det stod några öppna påsar med
kaffe och risgryn. Tillsammans med de närmaste gårdsfönstren
kastade butikslampan en smula ljus över en stump av vägen och
kom till och med stenmuren kring begravningsplatsen att avteckna
sig i dunklet.

Så förlorade sig vägen i det svarta mörkret igen. Byn var tom
och tyst. Bara vindsuset hördes. Ibland vid en kraftigare by kom
ett sakta gnäll när andelshandelns lampa gungade till.

Från stationshållet kom ett sakta knastrande av steg. Ljudet
blev starkare, och snart dök gestalten av en man upp i ljuskretsen.
Han avtecknade sig klarare ju närmare andelshandeln han kom.
(…)
Han försvann i mörkret så småningom. Gestalten blev dunklare
och vagare tills den slutligen var helt osynlig. Knastret av stegen
avlägsnade sig och dog bort. Byn låg tyst och tom igen, och lampkupan
gnisslade sakta.

Med hjälp av en roman lever jag mig in i livet som var. Nu var det Finlands historia genom Väinö Linnas trilogi om en torparsläkt. Utsnittet är hämtat ur  Söner av ett folk.
Andra läromästare för att förstå något av en annan tid kan vara
Friluftsmuseer.
Hembygdsmuseer.
Facklitteratur i etnologi.
Äldre fotografier.

Men att hitta eller ta foton av det höstmörker som då rådde gick inte.
A C Hultgrens fotografi från  1915 av torpet Bäckstugan i Svinhults socken, Östergötland får illustrera texten.