Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Ringlek

På avstånd funkar det till och med med konstgjord grönska. Visst är det vackra blomsterkransar i taket på restaurangen i entrébyggnaden till Astrid Lindgrens Näs? Där var jag i fjol tillsammans med min arkitektkompis då vi gjorde en trevlig sommarresa i landet. Så mycket fint och intressant vi hann uppleva på få dagar. Hemester i hemlandet har så mycket att ge! Överallt finns något givande att se – både natur och kultur.

Bråbygden gav oss barndomsminnen. Kvilleken/Rumskullaeken hann vi se innan den dör. Den här speciella uppglasade arkitekturen fick ett besök. Avslutade gjorde vi med Omberg och visning av Ellen Keys Strand.


Lämna en kommentar

Facebook vägrar…

…släppa in mig på Mitt Universum-kontot. Det här meddelandet dyker upp varenda gång:

Sidan dirigeras om felaktigt. Ett fel uppstod under anslutning till http://www.facebook.com.

Det här problemet kan ibland uppstå om du inaktiverat eller nekat att ta emot kakor.

När jag ändrar olika inställningar och sedan försöker ansluta Facebook-kontot till WordPress (vilket det varit sedan 2011 men som för någon månad sedan slutat fungera) får jag detta meddelande:

Facebook-anslutningen kunde inte upprättas eftersom det här kontot inte har tillgång till några Pages. Facebook stöder Publicize-anslutningar till Facebook Pages, men inte till Facebook-profiler. Läs mer om Publicize för Facebook

Det går inte att omvandla från Profil till Page (om nu det är problemet) eftersom jag inte kommer in på Mitt Universum-facebookkonto över huvud taget. Sånt här kan verkligen vara frustrerande – ett moment 22.

Edit. Kommer ni läsare in där via länkbilden längst upp i marginalen?


4 kommentarer

Moodboard

En landsbygdsdröm. Någonstans i Sverige. Har letat bilder på pinterest för inspiration. Är detta vad jag vill… Det får inte bli alltför romantiskt. Men hur som helst är det trevligt att fundera och planera.

Det ska finnas fotogenlampor, stearinljus, vedeldad värmekälla/-or, vedspis för matlagning, egen brunn utan elektrisk pump, matkällare/jordkällare, torrdass, möjlighet till odling. Att vara fri från vissa samhälleliga tjänster kan emellanåt vara eftersträvansvärt.

Det var ju så man levde förr på landsbygden, till 1900-talets mitt ungefär. Så kan man även leva nu om man har tur och är förutseende :-)


5 kommentarer

Korvkiosken då

Korvkiosker är försvinnande. Finns någon kvar? I Eskilstuna fanns gatuköket Drottninggrillen vid Drottninggatan kvar år 2016 då jag fotade den vid passage. Men mer var det inte, att den var på väg bort visste jag och det förstår man av omgivningen.

Den 7–10 februari 2018 ägde ”Folk och Kultur” rum för första gången. Då fanns Drottninggrillen kvar, jag såg bilder på den i ”utsocknes” mässbesökares instagramflöden. Korvkiosken betraktades som exotisk med rätta. Det var en så´n där riktig korvtjorre där man stod eller satt utanför och åt sin beställning om man inte promenerade vidare med den. Jag föredrog en varm korv med bröd, senap, ketchup och bostongurka. Jodå, vi är fler som saknar dom där kioskerna.


2 kommentarer

Drippen, dropp

I södra Italien kan man hitta den här typen av takavvattning. Jag blev både hänförd, förvånad och intresserad när jag upptäckte plåtbitarna. Ville förstås veta mer så när jag träffade en äldre arkitekt, kunnig på traditionella lösningar, som kunde förklara hur det hela fungerade på ett understruket tak med munk-nunne-tegel, tecknade jag av lösningen.

Till varje nunnetegel skapas en zinkplåt som böjs och förs in under takteglet. Den skjuter ut en rejäl bit för att regnvattnet ska droppa ner på gatan och inte på fasaden. Takfoten blir alldeles fransigt flikig.

Jag fascineras av äldre och lokala lösningar på ett problem. De är ofta vackra och kräver en stor arbetsinsats. Vilken idé, vilket arbete, vilket underhållsarbete, vilken lycka att ha sett! Så klart är det ett försvinnande sätt att föra regnvatten från ett tegeltak.


2 kommentarer

Maj månad har inletts

Gullvivorna blommar. Några har slagit sig ner vid logen men de flesta finns vid ekkullen. De är älskliga. Likaså kabbelekorna som jag plockade vid en utfärd till ett uppdrag i torsdags. Det är inte varje år jag hittar de där smörgula, blanka godingarna.

Så har jag rensat och toppdressat rabatterna vid bostadshuset med hönsgödsel och kompostjord. Det växer snabbt nu när maj månad har börjat!

Så har renoveringen av de gamla bryggeristolarna begynt. Skrapning och slipning av träsitsar och järnstativ. Sitsarna kommer att målas kromoxidgröna. Järnet har vi inte bestämt kulör på. Vi vet inte hur de ursprungligen var målade, det är inte lätt att hitta uppgifter om bryggeristolar från tidigt 1900-tal tycker jag. Kanhända är det någon som läser som har erfarenhet av detta?


4 kommentarer

En hängande ränna

Vi tog en biltur till nya trakter i helgen med en kafferast i vitsippsskogen. På hemväg passerades denna ekonomibyggnad och takavvattningen fångade genast mitt intresse. Hängrännan hänger verkligen ner i sina specialjärn för att inte förstöras av snöras, samtidigt som den gör tjänst vid regnväder,

Stupränna ser och hör jag ofta att man skriver och säger. Då blandar man ihop hängränna och stuprör och det blir ett hybridord som är varken det ena eller det andra. En hängränna löper horisontellt jäms med takfoten (bara en svag lutning) medan stupröret är det som leder vattnet vertikalt från hängrännan ner mot eller i marken. Ibland, som på bilden används inte stuprör.

Själv tycker jag bäst om gamla hus på landsbygden (säg från sekelskiftet 1900 och före dess) när de saknar takavvattning annat än över dörrar. Det var ju så man ordnade för sig innan hängrännor och stuprör blev lättillgängliga och vanliga på marknaden. Har byggnaden bra taksprång, bra och ganska hög stengrund samt gräs eller rabatt längs fasaderna menar jag att det går lika bra utan ränn- och rörsystem. Det passar bättre rent kulturhistoriskt till byggnader från den tiden och bakåt.


4 kommentarer

Ute i det fria

Det var flaggdag på Påskdagen. Svenska flaggan hissades här för första gången 2020.

Rabarbern kommer med raketfart upp ur jordens inre.

Vårbruket har kört igång. En traktor kör med vält så dammet yr.

Det går inte att låta bli att bli glad när man ute på tur kör förbi och ser en fastighetsägare sköta om tegeltaket på sin stora ladugård. Vid nocken och på gavelutsprånget har tegelpannor försvunnit och han har gjort öppningar uppåt taket för att ta sig upp dit och lägga dit hela tegel för han vill inte trampa omkring hur som helst på taket för då går fler pannor sönder. Han rör sig på frilagd takkonstruktion och jag blir så glad när någon bryr sig om sin ekonomibyggnad. Länge leve landsbygden!


4 kommentarer

Drömmen om livet på landet

Den allra ljuvligaste freskmålning av en trädgård kommer från Livias villa i Primaporta. Den målades sisådär år 20 e. Kr. Platsen ligger en dryg mil norr om Rom, och villan var ett stort kejserligt komplex.

Den målade trädgården/landskapet är omgärdad av en likaledes målad stenmur men också ett staket med diagonalställda träribbor innanför.

Det underjordiska rummet med trädgårdsfreskerna såg ut så här. Måtten är 11,7 x 5,9 meter med en dörr på östra långväggen och högt sittande lunettefönster på kortsidorna. Det slutna rummet tror man var avsett som en sval plats för heta sommardagar, ett triclinium där man låg till bords och åt. Takfönstren på bilden är en senare lösning. Freskerna har konserverats och flyttats till Nationalmuseet i Rom.

Jag besökte platsen en stekhet sommardag vilket gjorde det lätt att förstå idén med det slutna, svala, nergrävda rummet. Arkitektur är platsbunden och kan inte upplevas helt genom fotografier eller museifragment.

Livia var den romerske kejsaren Augustus gemål. I Primaporta anlade hon också en lagerlund och hade hönsgård säger annalerna. I princip samma ideal som idag, eller hur? Och som drottning Marie Antoinettes Hameau de la reine (”Drottningens by”) nära Petit Trianon i Versaillesparken.

Drömmen om livet på landet har alltid funnits.


1 kommentar

Ett fasadbyte

Åhléns i Uppsala efter fasadbyte. Fasadmaterialet utbytt till glas och perforerat rostfritt stål, entrén flyttad, delar av byggnaden hyrs ut till andra kommersiella verksamheter.
Åhléns i Uppsala med tårtpappersfasad av betong under påbörjat fasadbyte 2015.

Varuhuset Åhléns i Uppsala byggdes på tidigt 1960-tal. År 2015 revs den gamla fasaden och en ny kom till. Den där gamla tidstypiska fasadutformningen med perforerade betongelement kan jag gilla även om bilden på den är tagen i skymningen och ser lite öststatslik ut. Även 70-talet hade sina ljuspunkter. Än så länge finns en tårtpappersfasad att se på Tempo/Åhléns i Farsta Centrum. Tempovaruhuset i Borås är rivet sedan länge.