Jag och min bästa kollega och f.d. arbetskamrat gjorde en trevlig och upplevelserik resa i veckan som gick. Vitlycke museum var ett av målen.
Från museet var det bara att promenera ut i verkligheten för att beskåda delar av Tanums världsarv. Verkligheten med hällristningar.
Den ambitiösa museibyggnaden ligger på andra sidan vägen i fonden, uppe på en liten bohuslänsk häll. Från den var det gångavstånd till Vitlyckehällen. Vi använde samma grusväg som funktionsnedsatta kan ta. Framme vid hällen hade ett trädäck byggts fritt från berget.
Så här en kväll före skolavslutningen och turistsäsongen var här lugnt men att besökare behöver hänvisas till vissa ytor för att inte hällristningarna ska förstöras, står klart. Det här var fint gjort.
Det är bara att hoppas att Sigurdsristningen i min kommun får en vänlig, oförstörande och vacker lösning för funktionsnedsatta som smälter in i omgivande natur. Kommunen har backat och ska göra omtag efter lång och högljudd kritik mot det som utfördes under vintern.
