Finfin vy på väg hemåt från nordligare trakter.
Kom efter att ha lagt ut bilden på en dikt som kan passa:
Öar Öar Öar där man aldrig kommer att lägga till Öar där man aldrig kommer att gå i land Öar täckta av växtlighet Öar hopkrupna som jaguarer Öar tysta Öar stilla Öar oförglömliga och utan namn Jag kastar mina skor överbord för att jag skulle gärna vilja komma till er
Ur Reseanteckningar av Blaise Cendrar, 1924
Ödehusen står där som monument över en något mer framtidstroende epok än idag. I Norrland finns ofta ett nyare bostadshus byggt på samma tomt alldeles intill. Då är det svårt att stycka av och sälja det gamla timmerhuset om någon intresserad spekulant till äventyrs skulle dyka upp.
Det är hur fint som helst med adventstiden, den tid på året då stearinljusen ofta får brinna i mängd.
Som kontrast till detta visar jag en elektrisk taklampa i futuristisk stil från den tid då elektricitet var något ytterst modernt. Armaturen tillhör ”den nya stilen”, från Bauhausskolan i Dessau. Det är svårt att föreställa sig hur annorlunda världen plötsligt tedde sig för människorna med sådant ljus. Framtiden såg verkligen ljus ut!
Efterhand kan vi i förlängningen se att elektriskt ljus har skapat stress då dygnet kan nyttjas timmarna runt, utan naturlig vila. En teknisk lösning har alltid två sidor. Alltid.
Läs gärna mer om Bauhaus: https://vintagemannen.wordpress.com/2019/12/12/det-viktiga-med-bauhaus-ar-inte-stalrorsmoblerna-det-ar-nagot-mycket-storre/ eller något om mina egna Bauhausupplevelser.
Kyla, snö och mörker är bristvaror i dagens samhälle. Det är de fenomen jag uppskattar väldigt mycket men får färre och färre upplevelser av. Vintrarna har förändrats radikalt sedan jag var barn och lekte i snön, byggde snögrottor, ljuslyktor, gick på tur på skidor, hade snöbollskrig, … Idag ligger eventuell snö kvar någon vecka sen smälter den bort i geggigt slask i värmen.
Mörker får man leta efter bland mängden av ljusföroreningar som täcker stora delar av landet. Ett rikt välfärdssamhälle ”måste” per definition ödsla elektriskt ljus omkring sig så vintergatan, norrskenet och stjärnhimlen fördunklas.
Jag tror inte att detta kommer att förändras om vi själva bestämmer, tvärtom kommer snöandet att minska, elektrisk belysning att öka eftersom människan inte verkar att klara av att minska in på sina uppnådda ”behov” av egen kraft.
I en klok tidskrift läste jag en krönika som förespråkade byte från glödlampor till LED-lampor. Det var ett givet ställningstagande för skribenten. MEN – det krönikören därefter skrev fick mig att sätta kaffet i halsen. Han menade på att den sparade el och den lägre kostnad för elen som hushållet vann kunde de istället lägga på ljusslingor och utomhusbelysning på tomten. Energiförbrukningen som ett nollsummespel. Så felaktigt tänkt enligt mitt sätt att se! Den minskade energianvändningen är bättre att fortsätta leva med, med tanke på att ett stort problem för världen är energiförsörjningen och energiproduktionen. Ett välfärdssamhälle som vårt skulle kunna gå i bräschen för minskat utnyttjade av (hushålls)elektricitet. Eller åtminstone stanna där vi nu befinner oss. Men då stannar tillväxten, BNP minskar, handeln och den årliga julförsäljningen stagnerar.
I mörka november besökte vi vänner som flyttat utanför storstadsregionerna och utanför de stora infrastrukturlederna – där fanns mörker utomhus. Så jag njöt trots att snön saknades! Men vi som älskar snö, kyla och mörker under vinterhalvåret kommer knappast att vinna gehör bland majoriteten. Snö, kyla och mörker blir en lyx som den som har råd åker till på vinterloven en vecka per år.
Det här tankarna är inget som jag reflekterar över på grund av klimatkrisen, tankarna har varit närvarande i mitt liv under väldigt många år. Redan som 15-åring stördes jag av mängden gatlyktor på landsbygden, tro det eller ej…
Här delar jag ett blogginlägg av Tuvull att njuta av:
Ja, jag vet – den var redan, men jag hänger nu lite efter i min uppdatering här på bloggen för att det är mycket annat just nu som lite pockar på uppmärksamhet. Jobb och sådant där annat viktigt som har med livet att göra. Och naturligtvis. Bloggen är ju också livet – så envist som jag håller fast…
Läs hela inlägget, se alla bilder: STILLA ADVENT — T U V U L L
Så glada vi var. Så naiva vi var. Kalla kriget var över. Men – en ensam stormakt kan inte härska utan en motpart. Alla känner väl till att slår man i luften ger det obalans. Nu vet vi bättre vad resultatet blev.
Hemkommen från en nordlig resa är huvudet blankt, fritt från fantasi. Aktuella foton från Universumet saknas. Vädret är grått.
Då passar jag på att visa ett par bilder från det jag tycker mycket om: bilder från en kalkstensrelief av en bevingad gudom från Ashurnasirpal II:s palats i Kalhu (Nimrud).
Ashurnasirpal II var en assyrisk kung som regerade 883 till 859 före Kristus.
Avbildningen av gudomen är mycket lik relieferna av kungen själv. Reliefens storlek är ca 1 x 1,5 meter och till stor del täckt med kilskrift. Den och flera andra finns i Eremitaget i S:t Petersburg där maken och jag stannade kvar och vandrade runt bland antika lämningar från olika kulturer efter att ha varit på gruppvisning och beskådat andra delar av museet.
Tänk om man kunnat gå runt i Ashurnasirpals palats (i nuvarande Irak) när byggnaden var intakt. Jag drömmer mig tillbaka och då finns fantasin där… När tid finns ska jag ta fram litteratur och läsa mer om denna dåtid.
Här finns något lite att läsa om Ashurnasirpal II på Wikipedia.
Där jag just nu befinner mej föll första snön igår, söndag. Det var vitt ute på morgonen. Jag blev ganska upplyft eftersom jag gillar snö och vetskapen om att naturen går till vila.
Det är första gången för i år som jag fått den speciella känslan att längta till advent och jul. Julhelgen är speciell på så sätt att det är en lång förberedelsetid innan helgdagarna infaller, det är fyra veckors startsträcka under adventstiden då stämningen byggs upp med olika traditioner. Det är något helt annat än påsk och midsommar som är över på ett kick.
Var vi firar jul i år är en öppen fråga.
Det börjar bli dags att sätta in innerfönstren nu när det blir kyligare ute. Skillnaden i inomhustemperatur blir märkbar redan innan värmesystemet körs igång. Köket börjar vi med först. Alla fönster, både fasta och lösa, ska putsas och isolering och fuktupptagningsmaterial ska placeras in mellan bågarna. Sandkorvar eller fönstervadd, båda materialen är hygroskopiska och kan ta upp fukt.
En rullgardin kan också göra att rumsvärmen behålls längre om man drar ner den under natten t ex. En långrandig i grönt/beige är en favorit som även finns här i Universumet där olika gamla typer finns. Älskar dem alla med sina dragtofsar. Har under åren skrivit rätt många inlägg om rullgardiner eftersom jag anser de gamla trotjänarna vara betydelsefulla och värda att bevara.
Hit till Ellen Keys Strand vid Vättern kom jag och C. körande under turen i juni. Visning var beställd och vi hann precis i tid till den informativa rundvandringen i det vackert planerade och inredda hemmet.
Om och av Ellen Key finns massor att läsa. Hemmet är mycket personligt formgett och inrett, färgrikt och genomtänkt är ordet. Då det är inte tillåtet att fota interiört har jag lånat de tre ovanstående bilderna från internet, här och här.
Allt är sig likt som allra första gången jag besökte Strand 1980 och köpte den gången några vykort på interiörerna. Den oföränderligheten har jag verkligen inget emot.
Pelarbron, (eg. doriska kolonner) är en plats där vattenytan och himlen möttes denna junidag 2019. Det finns mycket att skriva om Strand, om Ellen Key, men jag låter bli. Att vi påverkats indirekt eller direkt av hennes inredningsidéer är odiskutabelt.
Vi fann ett fossilt avtryck av en mycket gammal skosula som burits av en roconeander patatos-människa för väldigt mycket länge sedan. Forskarna står frågande inför fyndet – kunde dessa individer verkligen tillverka skor?
