Krakspira

Mer och mer faller på plats. Små ting har sin förklaring. Tack för den Ärla Stenkvista Hembygdsförening och museet i Rinkesta. Hembygdsmuseet där är fördelat på tre platser och visar gamla jordbruksredskap, veterantraktorer, verktyg, husgeråd, ett jordbrukarhem som det kunde ha sett ut på 1940-50 tal. Allt var trivsamt ordnat.

"Denna lilla konformade sak användes när kärvarna skulle hängas på en stör för att torka. Stören kallades krakstör och skulle vara spetsad så att de med sisalgarn bundna kärvarna kunde träs på stören. Oftast var störarna inte tillräckligt spetsade så det var svårt att få kärven att glida ner. 

Krakspiran sattes då i toppen av stören och med hjälp av högaffeln och det smarta lilla hålet i sidan på spiran.

En stör full med kärvar kallades en krak, därav namnet krakspira."

En kärve är en en bunt med sädesstrån (vete, korn, havre, råg) med ax och halm som bundits ihop med halmstrån för hand eller med snöre och självbindare. När säden skulle tröskas användes en speciell kniv runt handleden för att skära loss snöret – även en sådan kniv fanns på hembygdsmuseet.

I måndags hade jag planerat att besöka basutställningen ÅKER som finns i ladugården på Sveriges lantbruksmuseum i Julita. Den utställning som tidigare fanns där var väldigt givande, hur den nya basutställningen ser ut och inverkar på mig är jag intresserad av. Men – hela den utställningen är stängd under 2022. Moah, Sveriges lantbruksmuseum är utan öppen basutställning om åkerbruket och dess historia och redskap! Nordiska museet (förvaltare av Julita gård = Sveriges lantbruksmuseum) satsar mer på visning av herrgården än på jordbruksrelaterad kunskap!!!

Kakkalas på låtsas

Vi var på kak-kalas i Granhult, Rinkesta, den 5 juni. En strålande dag, lämplig för hembygdsmuseibesök.

På gården Granhult, ett jordbrukarhem från 40- 50-talet, stod kaffebordet dukat. Men alla godsaker var tillverkade av trä och därefter målade. Jag gillade upplägget.

Gravskötsel

• 

• 

• 

Under en sörmländsk gravresa förra helgen såg vi till de gravar som Halvan har tagit på sig gravrätten till. Gravarna är kistgravar med olika gravvårdar av huggen sten med inskrift. Framför gravvården växer perenner i en liten rabatt. Perenner är inte lika färgglatt blommande men sköter sig själv lättare då möjlighet att se till gravarna ofta inte finns.

Samtidigt såg vi andra sätt att sköta gravar. Kyrkogårdsförvaltningarna prövar nya sätt. På bilderna ser vi två kulturgravar som förvaltningen ansvarar för. På två av dem har man sått tätt, tätt med frön, två olika blandningar. Det ser häftig frodigt ut så här i månadsskiftet maj/juni. De blommor jag kan urskilja och tycker mig känna igen på den understa bilden är ringblommor, sömntuta, krasse. Hit borde jag återvända i juli och se hur det då ter sig.

Eftersom det inte är ängsblommor antar jag att gravarna måste besås varje år. Någon som vet hur det här fungerar?

Många av våra kyrkogårdar liknar parker där man kan gå eller sitta på en bänk för kontemplation, det är avstressande. Kyrkogårdarna är även gröna lungor för många små varelser och fåglar.

Rariteter

• 

• 

• 

Äntligen har jag sett dem, nipsipporna, både utslagna och mängder med lurviga knoppar. Sipporna som bara växer på Gotland, i Ångermanland samt på stäpper i Ryssland och Sibirien. De första slår ut när snön ligger kvar, samtidigt som storspovarna med sina fantastiska drillar återvänder. I det här naturreservatet i Ramsele är det alldeles blåviolett längre upp i hagmarken när alla skönheter är utslagna.

25-årig stenålderskvinna

Västernorrlands museum i Härnösand har reviderat sin permanenta forntidsutställning. Vi besökte den och jag tyckte om det jag såg. Se bara på hennes naturtrogna händer, en liten rispa vid långfingernageln som visar att hon arbetat – med jordbruk vill utställaren visa. Det går att läsa mycket mer om hennes levnadsförhållanden både på museet och på nätet. Och se bara den lilla ryggsäcken av rävskinn.

”För cirka 4 000 år sedan, under yngre stenåldern, dog en ung kvinna i Lagmansören i Medelpad. Hon blev ungefär 25 år gammal och fick en för tiden unik begravning i en stenkista nedgrävd i marken. Tillsammans med henne begravdes också ett barn i 7-årsåldern.”

Oskar Nilsson, modellmakare, arkeolog, konstnär och skulptör har rekonstruerat stenålderskvinnan. Helena Gjaerum har tillverkat de kläder som kvinnan från Lagmansören kan ha haft på sig. Stenålderskvinnan är det senaste tillskottet av människorekonstruktioner i Sverige. Utställningen på Västernorrlands museum på Murberget i Härnösand nyinvigdes i februari 2022.

Ett par andra silikonmänniskor som jag mött i Sverige ser ni här nedanför. Båda har Oskar Nilsson som upphovsman:

Kata, den kristna vikingakvinnan

Bockstensmannen levde på 1300-talet.

Den kristnade vikingakvinnan Kata bodde i Varnhem, en utgrävd gård med gårdskyrka alldeles intill nuvarande Varnhems kyrka. Silikonkvinnan finns på Västergötlands museum i Skara.

Den medeltida Bockstensmannen, både de fysiska resterna och silikonrekonstruktionen finns att beskåda på Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs fästning. Han var svårfotograferad på grund av mycket skarp ljussättning.

Staga upp och förstärka timmer

Under ett besök i den lilla museigården Långmaren i Södermanland, såg jag den här lösningen att staga upp och stabilisera en timrad mellanvägg i den gamla ladugården.

I Lärobok för timmermän från 1920 finns en likartad teknisk lösning för att styva upp och förstärka nya, klena stockar avsedda att användas i en ny vägg. Timringskonsten var på upphällningen då boken kom ut och virket användes som bjälke med många järnbultar i. Ändå intressant att läsa detta i den lärobok som hörde gården till långt före vår tid här.

Mosippor

Hybridsippa – backsippa + mosippa

En enda utslagen sippa

Mosippor i knopp

På påskdagen åkte vi och tittade på massor med backsippor i blom. Under det besöket fick vi tips av en annan backsippefantast om att det finns mosippor på ett annat ställe i kommunen. Igår åkte vi dit och letade. Lätt var det inte, mosipporna är få. Men hur trevligt är det inte att ha sett några av de där raringarna, Härjedalens landskapsblomma. Efter rätt mycket vandrande ramlade vi först över hybridsippor skyddade med hönsnät (första bilden till vänster). Sen en fullt utslagen mosippa. De övriga vi såg var knoppiga rosablå ludna blommor. Det här är mosippe-lokaler som biologer verkar ha ordentlig koll på vilket förhoppningsvis skyddar raringarna så de har möjlighet att föröka sig.

En dag under tidigt 1960-tal

Har ni sett den fina filmen från 1962 på SVT Play – Så går en dag i Linneryd? Det är en dokumentär som skildrar en dag i ett litet småländskt samhälle. Igenkänningsfaktorn under de 33 minuterna är hög.

Född på 50-talet så känner jag igen stämningen, samhällsklimatet, försagdheten, framåtandan, småskalighet på upphällning, centralisering, vänstertrafiken, föreningslivet, ansvarstagandet, hantverket, folkhemmets arkitektur i de offentliga byggnaderna.

• 

https://www.svtplay.se/video/17950819/sa-gar-en-dag-i-linneryd

Minne

Något som var. Varmt och gästvänligt.

Bildning

Något som upptar mina tankar är bildningsbegreppet. När jag så lyssnade till samtal med Sverker Sörlin, idéhistoriker och författare, i podden ”Kurage” i ett avsnitt kallat Ett samhälles bästa bild av sig själv insåg jag att Sverker Sörlins bok ”Till bildningens försvar” är ett måste för mej att läsa.

”Bildning har varit ett centralt begrepp för det moderna framstegets tidevarv – en väg för den enskilda människan att lära och växa alltsedan 1700- talets upplysning. Den gör att vi kan överskrida de begränsningar som ryms i nation, kön, religion, etniskt ursprung eller andra identiteter. Bildning har blivit än mer viktig, i en tid när mörka skuggor drar över världen. När sanningen privatiseras och allt fler stängs inne i åsiktsburar. Vi har mer kunskap än någonsin – men vi vet allt mindre tillsammans.

Boken har därför ett nästan provocerande angeläget ärende: Det behövs en uppdaterad förståelse – en bildning om det som angår oss alla och som gör oss friare och samhällen säkrare.”

Den formella bildningsnivån har stigit kraftigt bland befolkningen över tid. Men kunskapsnivån har inte följt utbildningsnivån. Och bildning följer inte automatiskt med utbildning.

Hur ser du på bildning? Ja, frågan är inte lätt.

Vintern är

Februarivintern kom med kall och uppfriskande snö som gör mornarna ljusare. Allt är vitt och fräscht, nutidens mantra :-) För min del är snö detsamma som lycka.

Den blivande veden får vänta med att kapas och travas.

Blåbärsriset är inbäddat i snö under skogspromenaden, snart nog ska jag plocka in en risbukett. Många granar och tallar i den här skogen föll under den häftiga blåsten natten mot måndagen.

Vinter

• 

• 

Som älskare av snö, vinter, kyla, mörker upplever jag gärna detta norrländska landskap i stället för att åka till sydligare breddgrader. Det bara är så för min del.