Innan advent kör igång tänker jag visa en oktoberbukett som är mer somrig än julig. Buketten band jag under en workshop i Delsbo en oktoberdag för några år sen. Bevarad i minnet och på några fotografer. Även en blomsterspira blev till och allt avslutades med en fest där den vackert bemålade festsalen smyckades med de blomsterarrangemang vi tillverkat under dagen. Så trevligt och vackert man kan ha det i en stilig hembygdsgård med trevliga kursdeltagare, bra kursledare och sjusärdeles vital kursarrangör.
Kategori: Utanför mitt Universum
Skymningsljus
Skymningen kan inte bli vackrare än så här. En himmel med guldfärgade skyar och en svag gatlykta med sirlig utformning i den smala gränden. Detta kan inte kallas ljusnedskräpning trots att elektricitet är inblandad i skymningsmörkret. Det händer att jag längtar till stan, till en äldre urban miljö. Till Italien.
Funktionalisten i mig
En väldigt bra studieresa gick till Bauhausskolan i Dessau och funkisbyggnader i omedelbar närhet. Där finns verkligt genomarbetade detaljer att bli glad över. Byggtekniken i betong och glas är rätt här. Skolbyggnaden, denna tidiga funkisarkitektur, uppfördes 1925-1926, arkitekt var Walter Gropius.
För det är ju så att inte endast grånade gamla timmerhus tilltalar mej, långt ifrån. Men vit minimalism är jag nu rejält trött på, huset i Universumet har satt sin prägel på mg och är den miljö jag föredrar att leva och verka i för närvarande.
Den gamla byn
Just nu saknas inspiration – så jag tänker tillbaka på förra sommarens upplevelserika ensamresa och tittar på foton från Äskhults by i Halland. Kulturreservatet består av fyra gårdar, Bengts, Jönsas, Derras och Göttas, på krönet av en höjd. Både landskap, odlingar och gårdar ingår i kulturreservatet.
Det omgivande odlingslandskapet håller på att återskapas till hur det såg ut i början av 1800-talet. Detta tar naturligtvis lång tid när jorden brukas med hästar, så jag återvänder gärna om några år för att se hur det går, vilken skillnad som uppstått. Och hade jag möjlighet skulle jag redan i år vilja uppleva adventsöppet i Äskhult. Kan tänka mig att det är riktigt stämningsfullt.
Jag följer instakontot @askhultsby med intresse och även @tradgardsdrangen
Kyrkogården
I tisdagskväll kom jag hem efter två veckors bortavaro. Både livet borta och att komma hem känns bra.
Med mig hade jag en stor bunt med vackert granris och enris. Här saknar jag möjlighet att plocka eget granris. En del av denna grönska ska placeras på en grav där de fem människor som levde här på gården före oss begravdes mellan 1934 och 1966. Den här kyrkogården är vackert vilsam, en plats att kontemplera på.
Edit. HÄR är ytterligare en bild från samma kyrkogård.
Trycko n:o 10
Ni ser beslaget Trycko n:o 10 från Bröderna Miller AB i Bankeryd i rostfritt stål. Sitter på samma garderobsdörr som det skruvades fast på år 1950. Funktionell funktionalism som inger mig ett slags trygghet.
Lingonröda tuvor
Dagen var vacker, solen lyste oktoberskönt, tallarna stod glest på heden, lavar växte bland stammarna. Har fanns lingontuvor – inte i enorm mängd men tillräckligt för att bli nöjd för dagen. Jag som inte brydde mig om att plocka skogsbär tidigare har blivit mån om att ha en årsförbrukning av lingonsylt i källaren.
Skogsliv
Skogsägande miljömupp???
Emellanåt behöver man få ny kunskap eller få sin erfarenhet bekräftad och träffa andra människor som man inte behöver försvara sin inställning till livet och verkligheten inför. Igår var en sån dag. Särskilt ett föredrag av journalisten Lisa Röstlund och efterföljande debatt om skogsbruk var givande. Och skrämmande.
(Rubriken syftar på mig själv.)
Äppeltider
Vallby friluftsmusem i Västerås har haft äppeldagar. Inte visste vi det när vi knallade in för att äta lunch. Men så var det och missionshuset var fyllt med äpplen och äppeldoft. Wow.
Det här var väl ett äpple med lustigt utseende – Chrystal apple.
I veckan ska delar av vår egen äppelskörd bli must i ett litet trevligt musteri. Det är så tillfredsställande att se hela processen och få must av sina egna äpplen med sig hem.
Vägar att tycka om
Små slingrande grusvägar gillar vi. När en plats, region, landskap ska utforskas hamnar man lätt där. Till sist åker man på en åker. Det hände härförleden och det var njutbart. De här vägarna har historia, de följer landskapets topografi, följer gamla ägogränser och delar emellanåt upp odlingsbar och icke odlingsbar mark. Kulturlandskapet är läsbart. Tänk er alla människor som vandrat ridit, åkt häst och vagn här före mej som kommer i bil…
Vägar är kulturhistoria! Jag skulle önska att fler såg på gamla vägar på det sättet.
Vad är en långtråkig motorväg mot de här lederna…
Smakfull entrétrapp
Malingsbo kyrka började uppföras 1707 och invigdes 1711. Den åttkantiga kyrkan kan möjligtvis ha Nicodemus Tessin d y som arkitekt. Vid det snabba besöket, där kornskruven var främsta anledningen till besöket, fäste jag mig vid den för ett järnbruk så passande kyrktrappan. Visst är den fin!
Alanäset
Under sommaren ”kom vi förbi” Alanäset i norra Jämtland. Enligt kartan fanns där en kyrka. Ofta är lantligt belägna kyrkor och hembygdsgårdar bra platser för fikapaus med egen kaffekorg. Så även denna gång. Den kyrka som finns här idag är nummer två. Den invigdes den 8 juli 1928, arkitekt var Gustaf Hermansson. Den är riktigt stor för en plats som numera har få invånare. Det vita trästaketet runt kyrkan är typiskt, det hör Jämtland och norra Sveriges inland till. Emellanåt har kyrkogårdsstaketen diagonalställda ribbor som var vanligt även vid bostadshus vid förra sekelskiftet.
Jag fick en riktig aha-känsla av en äldre, hög gravsten av granit som hade förnyats på ett sätt som fångade mitt öga. Istället för att fylla i bokstäverna med färg eller förgyllning hade en plåt skruvats ovanpå den försänkta ytan med huggen text. Ni ser en matt grå stålplåt (rostfri?) med text i speglande blank yta. Den har hållit sig bra för jag tror det gjordes för rätt länge sedan. Ni ser hur grå lav har fått fäste och växt in över kanten på plåten. Jag tycker det var både vackert och lättläst. Över huvud taget var de flesta gravar med gravvårdar på den här kyrkogården välskötta, sån´t kan väl ingen bli ledsen av.
Vattnet i vår värld
Det finns gamla vattenprov, försök att måla utsnitt av vattenytor med olika blänk, i den där sparade lilla anteckningsboken. Det är skönt med vatten sådana här varma dagar på himlajorden…
När jag läste boken Vattnet i vår värld av Malin Falkenmark & Arne Forsman (tredje upplagan) under arkitektutbildningen på KTH i slutet av 70-talet, fick jag en helt ny och drabbande insikt. Vattnets kretslopp och hur snabbt förbrukningen av rent vatten ökar och därmed behovet av hushållning. Även metoder som kan begränsa skadeverkningar av översvämningar och torka.
Boken blev en insikt på samma sätt som generationen före mej fått av Tyst vår av Rachel Carson.
Mitt Universum 