Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

相州梅沢庄

36 vyer av berget Fuji,   富嶽三十六景,   Fugaku Sanjūrokkei, är träsnitt av den japanske konstnären Katsushika Hokusai (1760 – 1849). Träsnitten föreställer berget Fuji, sedd från ett varierande platser under olika årstider och klimatförhållanden.
Det är säkerligen inte bara jag som fascineras av de vackra vyerna.

Detta träsnitt heter Umegawa, Sagami (相州梅沢庄 Soshū umezawanoshō).

Jag kan meddela att även hit till min del av världen har tranorna kommit nu våren 2017.

 


4 kommentarer

Åholmen






Det blev en vårpromenad med en kompis, ett flanerande i Åholmens naturpark. Blåsippor och tibast var det färgstarkaste vi såg och några tidigt utslagna vitsippor lyste upp fjolårslöven och vildsvinsböket. Parkanläggning vid Mälaren har sina rötter i Linnés naturtämjande 1700-tal med vitrappad Linnépaviljong och minnesstele över Linné. Det var den naturparken vi besökte med kaffekorg, belägen längs vägen mellan Eskilstuna och Västerås precis norr om klaffbron vid Kvicksund – en gång lyriskt beskriven i den sentida dikten ”Lycksalighetens ö”. Dikten är väldigt högtravandemnjjjjjjjjjjjjjjjjjbnnnnnnnnnn (kattkliv på tangentbord) och inte riktigt i min smak men vill beskriva känslan av att tvingas sälja sin favoritplats på jorden. Tänker på hur det ska bli när jag blir tvungen att lämna mitt Universum. Åholmen ägs sedan 1913 av svenska staten.

 

Han går en dag och tar farväl
av det, som varit hans.
Vi kunna se gestalten väl
i sommarsolens glans.
En gammal man med skrumpen kind
och styv och knäsvag gång,
han sätter sig vid Stora Lind
och lyss till binas sång.
En man, som går från gård och grund
och vet han snart skall dö,
förvisso kallar denna lund
Lycksalighetens Ö.
*
Den allra sista dagen led.
Han måste fara hän,
men i sin packning tar han med
ett fång av unga trän,
som sprungit ur hans egen mark
och trotsat köld och snö
och örter från hans Åholmspark,
Lycksalighetens Ö.
En man, som inte hoppas stort
för med sig bort till fjärran ort
sin egen hembygds doft.
*
Hans hembygds doft är samma än
men är för andra kär.
Vår hembygds doft – så känn och känn
hur jorden doftar här
och hör på trädens sommarsus,
som aldrig stillnar av,
och se hur brisen dansar ljus
på slättens sädeshav!
Ur varje sus och varje ton,
som till vårt hjärta nå,
vi känna här i sommarron
de dödas hjärtan slå.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe, 1928


8 kommentarer

Kyrkligt intermezzo

trono-gla-kyrka
Trönö gamla kyrka är en sevärd kyrka/byggnad/kulturminne. En liten medeltida kyrka med känslofyllt inre. Den fristående klockstapeln är minst lika upplevansvärd. Den gamla kyrkan blev kvar när en ny större beslutade att byggas, en s k Tegnérlada.
trono-nya-kyrka
Trönö nya kyrka ritades av Axel Fredrik Nyström och stod färdig 1895.  En stor renovering genomfördes av tegelkyrkan på 1990-talet. Arbetena slutade katastrofalt nog med att den totalförstördes av brand i november 1998 genom självantändning. År 2001 återinvigdes den men då behövdes inte så stor yta som på 1800-talet, den uppvärmda ytan minskade. Man löste det på det sätt som bilden visar. Tornet och östra delen av kyrkorummet värms upp, mellandelen har blivit en öppen gård.
trono-nya-kyrka-efter-2001
Fotot från den nya gården är hämtat härifrån.

 


6 kommentarer

Kallvind


Det var länge sedan jag var uppe på en kallvind. Det där trärena rummet där man hängde tvätten på tork, där större föremål, resväskor och koffertar förvarades. I storstäderna är många, kanske de flesta, inredda till vindsvåningar idag med nya vindskupor och/eller takfönster, så kallvindar lär det vara brist på.
Just på en här kallvinden syns en inredd vindskammaren längst där borta.

Så fort det ändå går för något så alldagligt att bli kulturhistoria!