Den allra ljuvligaste freskmålning av en trädgård kommer från Livias villa i Primaporta. Den målades sisådär år 20 e. Kr. Platsen ligger en dryg mil norr om Rom, och villan var ett stort kejserligt komplex.
Den målade trädgården/landskapet är omgärdad av en likaledes målad stenmur men också ett staket med diagonalställda träribbor innanför.
Det underjordiska rummet med trädgårdsfreskerna såg ut så här. Måtten är 11,7 x 5,9 meter med en dörr på östra långväggen och högt sittande lunettefönster på kortsidorna. Det slutna rummet tror man var avsett som en sval plats för heta sommardagar, ett triclinium där man låg till bords och åt. Takfönstren på bilden är en senare lösning. Freskerna har konserverats och flyttats till Nationalmuseet i Rom.
Jag besökte platsen en stekhet sommardag vilket gjorde det lätt att förstå idén med det slutna, svala, nergrävda rummet. Arkitektur är platsbunden och kan inte upplevas helt genom fotografier eller museifragment.
Livia var den romerske kejsaren Augustus gemål. I Primaporta anlade hon också en lagerlund och hade hönsgård säger annalerna. I princip samma ideal som idag, eller hur? Och som drottning Marie Antoinettes Hameau de la reine (”Drottningens by”) nära Petit Trianon i Versaillesparken.
Åhléns i Uppsala efter fasadbyte. Fasadmaterialet utbytt till glas och perforerat rostfritt stål, entrén flyttad, delar av byggnaden hyrs ut till andra kommersiella verksamheter.Åhléns i Uppsala med tårtpappersfasad av betong under påbörjat fasadbyte 2015.
Varuhuset Åhléns i Uppsala byggdes på tidigt 1960-tal. År 2015 revs den gamla fasaden och en ny kom till. Den där gamla tidstypiska fasadutformningen med perforerade betongelement kan jag gilla även om bilden på den är tagen i skymningen och ser lite öststatslik ut. Även 70-talet hade sina ljuspunkter. Än så länge finns en tårtpappersfasad att se på Tempo/Åhléns i Farsta Centrum. Tempovaruhuset i Borås är rivet sedan länge.
Snart får Eskilstuna sina två första instängslade bostadsområden, de första grindsamhällena. Min inställning till stadsplanering är att man inte ska hindra människor från att mötas och träffas. Spontant så väl som planerat. Att privatisera offentliga miljöer eller utestänga människor från allmänna ytor och bostadsområden, anser jag är feltänk. Om kommunens politiker över huvud taget diskuterat frågan vet jag inte. Det är inte märkligt alls att människor i dagens samhälle känner sig mer och mer ensamma. Vi planerar ju för det, det ligger i tidsandan. Men kalla det inte utveckling. Ett samhälle att trivas i är ett öppet samhälle. Jodå, jag vet att många anser sådana åsikter som naiva.
Konstverk av Anders Widoff 2005. Maria står i Uppsala domkyrka bakom högaltaret och utanför det som under katolsk tid var Mariakoret, Vårfrukoret , sedan 1500-talet Vasakoret med Gustaf Vasas gravmonument. Maria tittar undrande och begrundande.
Axel Oxenstiernas palats vid Trångsund är ritat av Jean de la Vallée. Vid närmare beskådan kan man se arkitektoniska finesser mot Storkyrkobrinken men det låter sig inte tydliggöras på fotografier.
”För att tillgodose barockens krav på axialitet och samtidigt eliminera tomtens sneda sydlinje mot denna gränd, använde Jean de la Vallée skenperspektiv med snedställning av fönstren åt Storkyrkobrinken. Även porten och fönsteröppningarna är snett inskurna i fasaden. Fönsternischerna är snett inskurna i fasaden och byggda så att de är parallella med Trångsund, en skenperspektivisk konstruktion som lurar ögat så att fasaden trots tomtens sneda gräns uppfattas som rak.” /wikipedia/
Skicklig, stilig och barockt lekfull är den här fasaden. Men det bör undersökas på plats för att förstå skenperspektivet.
Varför inte ta en sväng till Dubai för att åka skidor? Inne i världens största shoppingcenter Mall of the Emirates finns allt du behöver för utförsåkning på snö, Dubai Ski. Under centret finns en snöpark som liknar Ice Hotel i lappländska Jukkasjärvi. Snö och kyla är verkliga turistattraktioner och den turistnäringen kommer att öka ytterligare. Det behöver man inte vara framtidsforskare eller spåkärring för att inse. Finns snö och kyla inte att uppbringa på naturlig väg går det bra med ett Disneyland.
Det är inte enbart här i landet som ödehus finns i mängd. I Sverige är det landsbygden som har problem med ödehus som förfaller, ofta vackra gamla hus. I Japan innebär koncentrationen av befolkningen till de största städerna att hus överges och lämnas vind för våg. Och detta sker i städer. Husen har ofta inte mer än trettio år på nacken. Myndigheterna försöker på olika sätt få bukt med fenomenet men har inte lyckats. Läs artikeln via länken:
Kom efter att ha lagt ut bilden på en dikt som kan passa:
Öar
Öar
Öar där man aldrig kommer att lägga till
Öar där man aldrig kommer att gå i land
Öar täckta av växtlighet
Öar hopkrupna som jaguarer
Öar tysta
Öar stilla
Öar oförglömliga och utan namn
Jag kastar mina skor överbord för att jag skulle
gärna vilja komma till er
Ödehusen står där som monument över en något mer framtidstroende epok än idag. I Norrland finns ofta ett nyare bostadshus byggt på samma tomt alldeles intill. Då är det svårt att stycka av och sälja det gamla timmerhuset om någon intresserad spekulant till äventyrs skulle dyka upp.
Det är hur fint som helst med adventstiden, den tid på året då stearinljusen ofta får brinna i mängd.
Som kontrast till detta visar jag en elektrisk taklampa i futuristisk stil från den tid då elektricitet var något ytterst modernt. Armaturen tillhör ”den nya stilen”, från Bauhausskolan i Dessau. Det är svårt att föreställa sig hur annorlunda världen plötsligt tedde sig för människorna med sådant ljus. Framtiden såg verkligen ljus ut!
Efterhand kan vi i förlängningen se att elektriskt ljus har skapat stress då dygnet kan nyttjas timmarna runt, utan naturlig vila. En teknisk lösning har alltid två sidor. Alltid.
Kyla, snö och mörker är bristvaror i dagens samhälle. Det är de fenomen jag uppskattar väldigt mycket men får färre och färre upplevelser av. Vintrarna har förändrats radikalt sedan jag var barn och lekte i snön, byggde snögrottor, ljuslyktor, gick på tur på skidor, hade snöbollskrig, … Idag ligger eventuell snö kvar någon vecka sen smälter den bort i geggigt slask i värmen.
Mörker får man leta efter bland mängden av ljusföroreningar som täcker stora delar av landet. Ett rikt välfärdssamhälle ”måste” per definition ödsla elektriskt ljus omkring sig så vintergatan, norrskenet och stjärnhimlen fördunklas.
Jag tror inte att detta kommer att förändras om vi själva bestämmer, tvärtom kommer snöandet att minska, elektrisk belysning att öka eftersom människan inte verkar att klara av att minska in på sina uppnådda ”behov” av egen kraft.
I en klok tidskrift läste jag en krönika som förespråkade byte från glödlampor till LED-lampor. Det var ett givet ställningstagande för skribenten. MEN – det krönikören därefter skrev fick mig att sätta kaffet i halsen. Han menade på att den sparade el och den lägre kostnad för elen som hushållet vann kunde de istället lägga på ljusslingor och utomhusbelysning på tomten. Energiförbrukningen som ett nollsummespel. Så felaktigt tänkt enligt mitt sätt att se! Den minskade energianvändningen är bättre att fortsätta leva med, med tanke på att ett stort problem för världen är energiförsörjningen och energiproduktionen. Ett välfärdssamhälle som vårt skulle kunna gå i bräschen för minskat utnyttjade av (hushålls)elektricitet. Eller åtminstone stanna där vi nu befinner oss. Men då stannar tillväxten, BNP minskar, handeln och den årliga julförsäljningen stagnerar.
I mörka november besökte vi vänner som flyttat utanför storstadsregionerna och utanför de stora infrastrukturlederna – där fanns mörker utomhus. Så jag njöt trots att snön saknades! Men vi som älskar snö, kyla och mörker under vinterhalvåret kommer knappast att vinna gehör bland majoriteten. Snö, kyla och mörker blir en lyx som den som har råd åker till på vinterloven en vecka per år.
Det här tankarna är inget som jag reflekterar över på grund av klimatkrisen, tankarna har varit närvarande i mitt liv under väldigt många år. Redan som 15-åring stördes jag av mängden gatlyktor på landsbygden, tro det eller ej…
Här delar jag ett blogginlägg av Tuvull att njuta av:
Ja, jag vet – den var redan, men jag hänger nu lite efter i min uppdatering här på bloggen för att det är mycket annat just nu som lite pockar på uppmärksamhet. Jobb och sådant där annat viktigt som har med livet att göra. Och naturligtvis. Bloggen är ju också livet – så envist som jag håller fast…
