Träkyrka, uppförd 1806-1809. Invigning först 1818 eftersom Finska kriget kom emellan. Stigluckan med fyra pelare är jämförelsevis ny, den kom till 1907. Var befann jag mig när bilderna togs?
Kategoriarkiv: Utanför mitt Universum
Älskade barndomshem
Erik Axel Karlfeldts barndomshem i Karlbo, Dalarna, gick ur familjens ägo då Karlfeldt var 18 år. Han valde senare i livet att köpa gården Sångs i Sjugare by i Leksands kommun för sommarbruk. Men 1967 kom gården i Karlbo åter i släktens ägo när Karlfeldts yngste son, Sune, tillsammans med sin hustru, köpte den. 1984 förvärvades gården av Avesta kommun.
Selma Lagerlöf köpte tillbaka sitt barndomshem Mårbacka som gick ur släktens ägo då hon var 31 år gammal. 1907 köpte Selma tillbaka sin älskade gård. Hon lät senare bygga om den i stor omfattning. En stiftelse driver minnesgården.
Båda dessa Nobelpristagare i litteratur älskade sina barndomshem och tog illa vid sig när de upphörde som släktgårdar. De visste var de hade sina rötter. Jag tänker också på Astrid Lindgren som tillsammans med sin bror Gunnar köpte tillbaka barndomshemmet, återköpte många inventarier och beskrev sitt barndomshem i boken Mitt barndomshem Näs.
Mälarvy
Söndagens cykelutflykt gick till finaste fornborgen med utsikt över Mälaren. När cyklarna parkerats återstår en mycket vacker vandring genom hällmarksskog. Tallar, lavar, blåbärs- och lingonris, stensöta och en hel del annat blandas till en perfekt enhet. Medhavd matsäck gör utflykten till en väldigt njutbar stund. Det här tar vi oss för några gånger per år.
Första gången vi åt här minns jag mycket väl. Det var en lördag i juli, precis före semestern, jag jobbade intensivt för att hinna färdigt ett större projekt. Till sist knackade ”Halvan” på i ateljén och sa att nu gör vi en utflykt med mat. Han hade ordnat en mycket god pastasallad och förde mig till fornborgen där vi åt den medhavda middagen. Himlafint!
Inte övergiven
Den gamla kyrkan var öppen då jag passerade på kvällen. Gräsklippning pågick, ängsblommornas fröställningar försvann och sprider sig då inte. De fina målningarna under läktaren och på plankväggen vid läktartrappan stod däremot i all sin prakt. Den här kyrkan har två läktarvåningar, den undre med orgel. Allt upplevs mycket autentiskt. Trapporna är branta och nötta av många fötter, handledarna ”handpolerade” väldigt lena.
Gull-Moses med med horn på huvudet och stentavlorna med tio Guds bud i hand är en 30 cm hög träskulptur. Den är troligen snidad under 1500-talets första hälft av en okänd träsnidare.
Även när Michelangelo (1475-1564) skulpterade Moses med stentavlorna (1513-1515) försåg han Moses med horn. Den marmorskulpturen finns i San Pietro in Vincoli i Rom och är 235 cm hög. Bild från wikipedia. En felöversättning från hebreiska till latin innebar att ordet för strålglans blev till horn. Så kan det gå.
Ljuset, det ljuset!
Mänsklig verksamhet
▲ Båtuppställningsplats och varv i Uppsala. Rörigt, maximalistiskt, skjul med personlig touch inom en given ram/plan.
▼Centralsvensk bondgård i Örsundsbro. Med byggnadsminnesförklaring har ett skydd lagts över gården som är till för att förstå den förindustriella tidens liv och 1920-talets syn på restaurering. Här finns inget liv, inget stök, inga ljud, inga djur eller människor. Livet har flytt men byggnaderna finns kvar som ett minne av hur en uppländsk bondgård en gång var uppbyggd och vilka funktioner som fanns.
Båda de här vitt skilda platserna gav behållning att besöka. Trots att jag inte kom in i någon byggnad.
Eskilstuna – den stolta fristaden?
Hur intressant och bra är inte den analys och beskrivning av den utveckling/förändring som görs i staden Eskilstuna i detta poddavsnitt! Lyssna gärna.
I poddavsnittet framkommer att politiker verkar vilja städa bort ”Den stolta fristaden” och ersätta det med logistikstaden eller platsen för det generella ”Goda hållbara möten”. Evolutionsstaden är en annan variant. Hur många logistikstäder finns inte i Mellansverige? Arbetarstaden ska ersättas med ännu en universitetsstad, bildningsstad…
En stor del av den metallindustri som fanns kvar bara för två decennier sedan har flyttat tillverkningen utomlands, ofta till Kina. Ett par av de senaste var Gense och EKA-knivar men det framgår inte av hemsidan.
Jag ser vilken stolthet som finns hos ”Halvan” när han finner verktyg tillverkade i Eskilstuna eller Torshälla och påpekar det för mig, jag som är inflyttad. Och det är inte bara här han finner dem – nej långt upp i landet och långt söderut. Är det något som kan få honom att gå på loppmarknader så är det ifall där finns gamla verktyg och redskap.
När jag flyttade hit fanns ett sliperi i Eskilstuna inom området med de gamla 1600-talssmedjorna, där jag lämnade in mina köksknivar för slipning. En fantastiskt bra möjlighet. Att verksamheten fanns berodde på att kirurgiska instrument precisionsslipades i verkstaden och intäkterna kom främst därav. Sliperiet är borta nu, ingen övertog verksamheten när ägaren pensionerade sig.
Ett litet, litet urval av den tillverkningsindustri som hade sin tillverkning här: Eminentverktyg, AB C.I. Fall, Gense (Gustaf Eriksson NySilverfabrik, Eskilstuna), GAB (Guldsmedsaktiebolaget), Eskilstuna Jernmanufaktur senare Jernbolaget, E.A. Berg AB, F E Lindström AB (i folkmun Tång-Lindström), EKA-knivar, ASSA (August Stenman AB), C E Johansson (i folkmun Mått-Johansson).
Den bästa tången att bita av tegelpannor med från E. A. Berg AB.
Tång att nyttja vid plåtfalsning från F. E. Lindström AB. Fabrikören kallades i folkmun för Tång-Lindström och har en gata uppkallad efter sig i E-tuna. Även Mått-Johanssons väg finns.
Hovtång med flera funktioner, från E. A. Berg AB.
Här är en äldre typ av F E Lindström-stämpel. Och på en av hovtängerna från E. A.Berg finns stämpeln ”Guldmedalj Paris 1900 ”La Perdiz””. Här finns skiftnycklar från Mått-Johansson, kammarlås, fallås, cylinderlås och nycklar från Assa, kakelugnslucka från Pontus Holmberg, nysilverbestick från C. G. Segerström, silverbestick från Gense, brödkniv och fil att vässa eggen med från Eskilstuna Jernmanufaktur, fönsterbeslagen kan jag inte se märkning av men att både de på bottenvåningen från 1910 och på övervåningen från 1924 kommer från Eskilstuna eller Torshälla är jag fullkomligt övertygad om. Jag kan inte räkna upp allt här som är lokaltillverkat – men mycket är det utöver det nämnda.
Idag är det Eskilstuna Kulturbeslag AB som för smedstadens traditionen vidare – den tradition som politikerna inte önskar ta till vara. På sin hemsida skriver företaget: ”Vi har därför tagit vid, där många av våra föregångare slutat. Efter deras modeller gör vi nu beslag av de välkända typerna. Vi framställer beslagen så som de såg ut förr. Vår tidsepok är ca 1700-1960. Det innebär att vi tillverkar såväl handsmidda beslag som rent fabriksgjorda produkter.” HEJA säger jag!!! Självklart finns även deras beslag här i huset.
För övrigt sitter i min ateljé mot norr och öster sju stycken återbrukade fönster från Fil-Öbergs fabrik i Eskilstuna. När vi köpte dem på en jättebra secondhandbyggbutik som fanns i Torshälla, kände jag inte till tillverkningen av filar, som upphörde 1992. Ateljén har, förutom lås och nycklar från Assa/Abloy, även dörrtrycken med nutida formgivning från samma företag.
Haha, efter att ha fått redogjort för mig alla dessa ägandes verktyg och föremål blir jag också stolt ;-)
Landsbygdsdröm – vita hus utan platsanknytning
Det här är en vanlig syn då det gäller nyproducerade kataloghus. Ljusa fasader och tak med svarta betongpannor. Det här är inom ej detaljplanerat område.
Just detta hus är placerat nära en rätt starkt trafikerad bilväg och jäms med den löper en gång- och cykelbana. Uteplatsens trädäck vetter mot denna väg. Den smala hustomten löper längs vägen och är belägen mellan den trafikerade asfaltvägen och en infartsväg som även servar några andra fastigheter
För att förhindra insyn från den större vägen och kanske minska störande trafikljud, är nya tujahäckar planterade (tuja måste vara denna regions landsbygds mesta häckväxt). När häcken växer upp är det den man ser in i från kök och vardagsrum. Solinfallet kan också skymmas framöver beroende på hur hög häcken tillåts bli och när under året det är. Solskydden / insynsskydden är nästan permanent fördragna mot vägen.
Det är säkerligen inte många av de nybyggda prefabhusen som kommer att bli en omtyckt släktgård där generation efter generation vill bo. Urbanisering, centralisering, individualisering har inneburit att boendet endast är del i en bostadskarriär. Släktgårdar – vad fan är det? som någon uttryckte det.
Gökotta
I morse blev det gökotta uppe på berget med kaffetermosar och baguetter. Det är en tradition sen gammalt. Där hade den blommande växtligheten inte kommit så långt denna Kristi Himmelsfärdsdag men liljekonvaljstrutarna stod tätt och några styvmorsvioler blommade. Vi hörde en idog MINDRE HACKSPETT trumma på och såg den på 15 meters avstånd, vi hörde NÄKTERGALEN för första gången i år i buskagen nedanför berget när vi cyklade förbi. Efter friluftsfrukosten cyklade vi ner till åmynningen och där fanns fler näktergalar och båtlivet hade kommit igång.
När vi på tidig eftermiddag höll på med rabatter och grusgångar hördes årets första GÖK. Jättekul!!!
Igår, i samband med ett uppdrag i Uppland, besökte jag Kungsängen i Uppsala med sina många liljor. Det var stora ytor som delvis var alldeles violetta med vita inslag. På bild, med den kamera jag använde, blev det inget extraordinärt. Jag kommer närmare de rutiga och vita kungsängsliljorna i min perennträdgård! Det var fint att ha sett det stora området med liljor men en besvikelse att man inte kunde komma närmare de fina blommorna på spångar – men med det publiktryck som fanns inser jag problemet med att hålla folk borta från de rara växterna. Det hade varit effektfullare ljus senare på kvällen kan jag också tro.
Än en gång – årets första GÖK hördes passande nog idag här från Universumet. Nu är det dags för en kulglass i solen på trädgårdsbänken.
Omsorg om detaljer ♥
Balkonger, Åbo Akademis studentkårs hus uppfört 1950, arkitekt Erik Bryggman (1891-1956). ♥ ♥ ♥
Inte något klåfingrigt utbyte vid restaurering, ingen ful ombyggnad har gjorts. ♥
Nu blommar det!
Nu blommar dom! Backsipporna. Det blev en fin kvällsvandring längs åsen ut till platsen för de där mängderna av blommande sippor. Medhavt fika ingick.
Lycka i skogen
En grusväg leder till en gammal by med få boplatser långt inne i skogen.
På väg dit ser jag en lycka, en liten plätt mark där lite spannmål eller hö odlats. Lyckan är kringgärdad av en kallmurad mur av natursten som kommer från den skogsmark som brutits och uppodlats. Odlingsröse kan man också kalla muren. Så mycket arbete för en sån liten odlingsyta.
Vem blir inte lycklig av att se en sådan bevaras som minne av tidigare generationers kulturgärning? En kulturgärning som ingen kände till när lyckan brukades, det var hårt arbete för födans förskaffande men säkerligen även glädje i arbete och naturupplevelser.
En glänta i skogen. En lucka i skogen. En lycka i skogen. Skogslycka. Lycksalighet i skogen.
