Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Arkivdetektiv

Dödbok juni 1835 till augusti 1836.

Jag tycker om att sitta i arkiv och forska, sitta i stora salar där fler forskare vistas. Inget går upp mot att bläddra själv med bomullsvantar på. I mitt arbete sitter jag nu och då och forskar i fysiska arkiv, det är fantastiskt trevliga, hemska, sedelärande och viktig dokumentation som man kan få fram. Man lär sig mycket om hur tillvaron gestaltade sig förr för de som då levde sitt liv, det som var ett modernt liv då, läsa in värdegrunder och tankesätt den tid det dokumenten gäller. Sockenstämmoprotokollen har mycket att ge. Likaså företagsarkiv.

När jag forskar privat sitter jag ofta vid datorn och tittar i digitaliserade arkiv med kyrkoarkiv och folkräkningar. Krigsarkivet ligger i Sthlm och landsarkivens där samtliga dokument är av naturliga skäl inte skannade, det handlar ju om väldigt många hyllmil. Det finns så mycket att ösa ur, så mycket som jag inte upptäckt än och aldrig kommer att upptäcka. Till landsarkivet måste det bli fysiskt besök vilket är besvärligt för min del eftersom det landsarkiv jag får ut mest av ligger långt bort och tiden går fort när man väl sitter där. Det bästa vore att övernatta i den stan. Där kan jag avundas de som bor nära sitt landsarkiv – så himla bra ni har det om ni vill leta än det ena, än det andra i den guldgruva landsarkiven utgör!


16 kommentarer

Om brygghus och bykstugor

Ett brygghus användes både som tvättstuga och brygghus. Man tvättade kläder och textilier. Man bryggde öl. Men inte samtidigt. Det här med hur hushållet sköttes förra och förrförra århundradet intresserar mig mycket men än mer behöver jag lära mig. Jag vill t ex veta mer om vad man använde som diskmedel före 1940-talet då flytande diskmedel började användas. Vad använde mormorsmor?

När det gällde tvätt före tvättmaskinernas tid så blötlades tvätten någon dag i förväg. Plagg och sänglinne togs upp och fick rinna av sen gnuggades de mot tvättbrädan. Därefter användes en av de två metoderna kokning eller ösning.

1.Vid kokning kokades tvätten med björklut och tvätten rördes om med träkäpp någon gång nu och då. (Det har jag varit med om ett flertal gånger.)

2. Vid ösning lades textilierna i karet och vattnet värmdes upp. Tvättmedel var björkaska (lut) som knöts in i en liten linnepåse och som lades i botten på bykkaret. Askan lakades ur och vattnet blev brunt och lent och tvätten ren. Därefter tappades pannmuren/karet, där tvätten låg kvar, ur med hjälp av en tappkran i karets nedre del. Det rann ner i ett annat kar för att än en gång ösas över tvätten och så gjorde man ett antal gånger. Man öste lutvatten över tvätten som alltså låg kvar i karet utan att bearbetas. (Tänk, jag var för många år sedan med om att testa detta tillsammans med ett gäng glada, äldre kvinnor.)

Sköljning av tvätten skedde oftast utomhus i ett vattendrag eller sjö. Stortvätt hade man som regel två gånger per år, sent på hösten och på våren.

Här ovan ett litet häfte från 2020 om bevarande av tvättstugor och torklador där tvätt av storstadsbornas textilier en gång i tiden gav utkomstmöjlighet för familjer med enkel bakgrund. Att besöka tvätterimuseet Hagalund i Vårby ger en bra bild av hur dessa tvättinrättningar fungerade.

Finns privata intakta gårdstvättstugor kvar är det en kulturgärning att bevara dem! Här i Universumet finns byggnaden kvar men pannmuren är borta. Jag har mätt upp storleken och läget den hade i tvättstugan och sparat i ”huspärmen”,


6 kommentarer

Sista korvtjorrens öde

Drottninggrillen i Eskilstuna år 2018 då jag fotograferade den.

Enligt en artikel i Eskilstuna-Kuriren den 2 januari 2021 stängde den dåvarande ägaren mot sin vilja kiosken i maj 2018. Byggföretaget Peab planerade att bygga bostäder i samma kvarter. Kiosken fraktades bort och ställdes bredvid Willys på Väster där den vandaliserades. Kiosken såldes vidare till en rivningsfirma i Flen som inte gjorde något med den. Det hela är en förskräckligt dålig hantering. Nu ska en privatperson försöka snygga upp det vandaliserade gatuköket

Foto av stadens sista korvkiosk från 2018. Peab äger tomten och ska bygga bostäder men 2021 är ännu inget byggt. Korvkioskens kulturhistoriska värde blev förött på kort tid.


5 kommentarer

En omärkvärdig utflykt

Det gjordes en utflykt i samband med ett ärende för ett par veckor sedan. Ryggsäcken var packad med kaffetermos och macka. Det blev sedan en gråkall promenad på slingrande vägar i engelska parken i Åker. En cirkelrund trädplantering fanns där omgiven av vatten, en liten hundkyrkogård passerades. Under taket på dansbanan intogs matsäcken medan snön sakta föll.

Att upptäcka en dansbana som byggt så sent som 1988 var en upplevelse i sig. De dansbanor som till äventyrs ännu finns kvar brukar vara äldre än så. Och skylten som var upprest framför banan var ett stycke kulturhistoria i sig. Vackert utformad och med lokalt förankrad information.

Kanske blir det återbesök när det grönskar.

1988
BJÖRNEBORGS DANSBANA.
DANSBANAN BYGGDES AV ÅKERS
HEMBYGDSFÖRENING MED HJÄLP AV
SPONSORER OCH FRIVILLIGA.
INVIGNING ÄGDE RUM DEN 13 AUGUSTI.
PREMIÄRPARET VAR FÖRRE
HYTTARBETAREN BERTIL NILSSON
MED HUSTRUN ELLEN.


2 kommentarer

Någon annanstans…

En omtyckt utetermometer.

…står ett hus och väntar på mig. Där är allt bekant, detaljer känns igen, ljuset är annorlunda än i detta Universum. Jag är försiktig med och rädd om byggnader och det landskap och de kulturminnen jag är satt att förvalta och har möjlighet att påverka. Både där och här. Byggnader och platser som tidigare generationer av släkterna brukat och använt. Man blir ödmjuk.

För mina båda bostadshus gäller att de är byggda av naturmaterial från nära håll. Huggna grundstenar, timmerstockar, vitmossa mellan stockarna, sågspånsisolering av vindbjälklag, kolstybb i bottenbjälklag, lera till lerklining samt till tak- och murtegel, kalkbruk, självdragsventilation, vedeldad uppvärmning kompletterad med el, eget brunnsvatten… Det är värden jag förstår att uppskatta.

Så här vackert kan längtan beskrivas.


5 kommentarer

Ödehus

Ett vackert men ovanligt proportionerat ödehus står där och vill bli ompysslat av någon som förstår att uppskatta det. Taket är mest utsatt med nerfallna tegelpannor men utom räddning är huset inte. Titta så vacker färgsättning, så vackert fönsterglas. Tänk att ha ett så fint hus som granne ändå.

I dagens bostadsbyggande planas tomten ut med sprängsten, det används en hel del betong i grunden, frigolit, betongpannor på tak, glas- eller stenullsisolering i de färdigmonterade regelväggarna, gips, vattenbaserad färg på träpanelen, i värsta fall akrylatfärg. Man använder mekanisk ventilation som kräver el, installerar kanske inte vedeldad kamin och blir helt elberoende. Grävmaskiner arbetar lång tid med tomt och grund och släpper ut mängder av koldioxid. Så går till stor del dagens villabyggande till. När det finns så många tomma hus runt om i landet.

De gamla traditionella byggteknikerna var och är mer miljömässigt skonsamma.


3 kommentarer

Lummer

”Nu under årets mörkaste tid känns sommarens grönska långt borta. Kanske är det därför vi så gärna tar in delar av skogen i våra hem under julen?

Gran, fönsterlav och mistel är vi alla bekanta med, men har du någon gång julpyntat med lummer?

Förr var det inte ovanligt att man dekorerade hemmen med girlanger av lummer, speciellt till jul, men även vid andra högtidliga tillfällen. Lummern plockades så flitigt att den blev ovanlig i skogarna kring städerna.

Interiör med julgran och lummer från doktor Robert Nordströms och Maria Nordströms hem, tillhör Örebro Läns museums samlingar.

Idag är samtliga lummerväxter fridlysta och det är förbjudet att plocka dem annat än för eget bruk. Förutom i Blekinge där du inte får plocka några lummerväxter alls. Hittar du lummer i handeln är den förmodligen importerad, om den är lagligt plockad. Lummerväxter är väldigt svårodlade och växer långsamt.

Men lummern är inte bara vacker att dekorera med, förr användes även sporerna som kallades för nikt. Dessa har en mycket hög fetthalt vilket gör att de brinner explosionsartat. Den egenskapen nyttjade man i teatersammanhang och vid blixtfotografering. Även apoteken använde sporerna, då till att rulla piller i eftersom sporerna sög åt sig fukt och gjorde att pillren inte klibbade ihop. Sporerna användes också som släppmedel i gjutformar (sandform). Det ska tilläggas att det finns flera arter och underarter av lummer i Sverige. Både revlummer och mattlummer har använts för dekoration. Insamling av sporer (nikt) har ofta skett från mattlummer.”

Den här informativa texten har skrivits i december förra året på Västaravets instagram av Miriam Hermanson, kommunikatör i Västarvet.

Mattlummer fascinerar, den här fotograferades i somras. När jag var barn hände det att jag plockade lummer för utsmyckning.


Lämna en kommentar

Det enkla är det vackra

Så enkelt och självklart utsmyckat och välkomnande: två kvistade granslanor med toppruskorna kvar, ställda lutande mot varandra i kors vid farstukvisten. Och endast EN ENDA lampa tänd, inga mängder av ljusslingor. Detta signalerar julefrid tycker jag.


2 kommentarer

Brödhög

Brödhög och såkaka på grov hemvävd linneduk.

Det jag saknar mest denna pandemihöst är att äta vardagslunch på restaurang, de fysiska bokträffarna vissa söndagar och nu inför julen de öppna hembygdsgårdarna/äldre miljöer med kulturhistoriskt riktigt uppdukade inför jul och hög julstämning. Olika dukningar för de olika landsändarna och samhällsklasserna. Detta är det jag saknar mest.

Julbordet dukat i bondgården där generationsboende hörde till det normala.

I Universumet gör vi kakhögar av det kaffebröd som bakats. Så gjorde jag som barn också, först grovdoppat i form av bullar sen kakor med den absolut godaste skulle ätas sist och låg därför underst i kakhögen :-) Barnsligt – men o så underbart! När jag var barn var det där med sju sorters kakor inte ovanligt på kalas. Det är kulturhistoria nu.


3 kommentarer

Äntligen advent

Den finaste funkisbelysningen kan man fröjda sig åt finns på Bauhaus-skolan i Dessau, Tyskland.
Adventsstjärnan lyser nu i ateljéns stora fönster. Inte funkis men fint på ett annat sätt.

Igår kväll, lördag, när mörkret lägrat sig, tog vi en kort biltur för att se hur man arrangerat adventsfirandet med belysning. Vi kan väl säga att i Universumet njuter vi mörkret och har sparsamt med belysning utomhus eftersom vi vill kunna njuta stjärnhimmel och månsken. Inga ljusslingor bara en stiliserad adventsgran där ute. Trevlig första advent!


4 kommentarer

Svenska Allmogehem

Jag är stolt och glad över att äga ett exemplar av boken Svenska Allmogehem som kom ut 1909 som förstaupplaga, men också över att äga två fastigheter från 1900-talets början, den ena avstyckad, den andra med skog och jord.

Mitt Universum var en gård med tillhörande mark, stor nog för en familj att försörja sig på. Familjen köpte mark, ett antal kronolotter,  1905. Vid förra sekelskiftet var fortfarande utvandringen till Amerika stor och staten ville få människor att stanna kvar i landet. Så uppstod egnahemsrörelsen. Om människor fick köpa en tomt förmånligt och bygga sitt eget hus med täppa där familjen kunde odla för husbehov hade de anledning att stanna kvar i hemlandet. Boken Svenska Allmogehem är språkrör för egnahemsrörelsen. Ett tummat exemplar står här i min bokhylla. Där finns väldigt vackra ritningar med planer, fasader, sektioner och tomtplaneringar för odlingar. Det är dåtidens framstående arkitekter som ritat förslagen på mindre gårdar för jordbrukare och hantverkare, avsedda för de olika landskapen i Sverige. Förutom ritningar finns texter om det som en egnahemsbyggare behöver veta om odling och kreatursskötsel samt ett tillhörande kolorerat perspektiv av varje landskapshus.

Det är berikande att sätta in sin gård, sitt torp eller sin stuga i ett samhälleligt, kulturhistoriskt och socioekonomiskt sammanhang.

Detta är arkitekt Torben Gruts höstliga förslag till fiskarsmåbruk i Bohuslän.
Tillhörande ritning till fiskarsmåbruket i Bohuslän.
Perspektiv med hantverkarsmåbruk i Uppland. Arkitekt: Jacob J:son Gate.