Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Ett rum för rektorn


Ett arbetsrum att trivas i.
Hur bodde din morfarsmor eller farfarsfar på 1920-talets mitt då den här inredningen kom till?

Annonser


11 kommentarer

Hotad

lagård hotad av rivning lagård fr 20-talet
Den här ladugården från 1920-talet hotas av rivning då fastigheten är såld och de nya ägarna vill exploatera egendomen, stycka av tomter och bygga ett stort antal friliggande bostäder. Visst, byggnaden är helt obetydlig i det större sammanhanget men ett landmärke för närboende. Sakta men säkert utarmas landsbygden på äldre ekonomibyggnader. Det är dessa gamla ekonomibyggnader som lever farligt över hela vårt land. Några personer har lämnat in synpunkter på detaljplanen, en av dem är jag. Brukar ni engagera er i kommunala frågor?

.


4 kommentarer

Vacker patina

Nu ska jag visa foton från det kök som varit inspirationskällan till köket här i Universumet. Det här 1920-talsköket finns i Asta i Hälsingland. I Erik-Anders gården. Köket hade MrsUniversum endast sett på bild då hon beslöt att ha det här köket på näthinnan inför den egna köksombyggnad. Morfars och mormors trygga kök fanns också med i tankarna. Efter att vårt kök var klart kom vi förbi originalet en vacker dag. Gissa om det var en fin upplevelse?!

Till vänster innanför den här dörren inreddes ett kök på 20-talet, ett kök som fortfarande är intakt.


Från farstun kommer man in och ser detta.


Till höger finns järnspis, vedlår och…


…arbetsbänk. Diskbaljan av förtent koppar står på golvet då de inte används. Zinkplåt på väggen som skydd mot vatten och fett.


Boaseringen har målats med oljelasyr.


Skafferiskåp upp mot tak på sidan om dörren mot farstun och stugan.



Vilken vacker och välbevarad limfärgstapet. Lyckan måste vara att äga en sådan!

Köttkvarnen står framme. Tekoppar i funkisstil, favoritkaffekoppen är rosenbeströdd.

Vad gör det att tapeten har några skavanker, har patina? Ingenting alls, det är en fördel för upplevelsen, för autenticiteten.

Erik-Andersgården i Asta är helt klart värt ett besök. Precis som de andra hälsingegårdarna – på världsarvslistan eller ej.

.


5 kommentarer

Himla mörkt!

Så här, som på den övre bilden, såg det ut på övervåningen, i det rum som nu är sovrum,  fram till 70-talet.  Limfärgstapeten från 20-talet var kvar. Det finns inte många foton vare sig från före/efter 70-talets omstöpning eller från vår egen insats (!). Det var vi som gjorde rummet till sovrum, det rum som nyss blivit med ny garderob.

Någon har rivit hål i tapeten för att se vad som döljer sig bakom. Jaha ja – en brädvägg! Ett stort prov av den här vackra tapeten finns bevarad liggande i ett förråd. Takets enkelfasspontade bräder är målade blankt vita, övriga snickerier ljust 20-tals gröna. Det fernissade grangolvet är sig likt som idag.

Farstun syns ha renoverats redan, väggarnas enkelfasspont har målats knallgrön.  Farstun var även tidigare grön men den mildare och ljusare 20-talsgröna kulören.

Här har vi börjat arbeta med rummet. Brädväggarna var då brunbetsade á la 70-tal, tak och snickerier var vitmålade med okänd färg. Innan vi satte igång var detta ett möbelförråd med husets gamla möbler staplade på varandra. Tänk om jag ändå tagit ett foto på detta…

Alla lister typ fönster- och dörrfoder, golvsocklar och taklister lossades försiktigt med hjälp av kilar. Halvan är fenomenal på att göra detta försiktigt så att listerna självklart kan återanvändas. Nubb efter spännpappen var dold bakom dörr- och fönsterfoder som sig bör. Så blev det även gjort då vi pappspände och tapetserade.

Vi skrapade bort i princip all färg på de losstagna snickerierna och på fönsterkarmarna (20-tals grönt skymtar). Vi tog bort kulturhistoria, vi tog bort möjligheten för andra att undersöka färglagren ner till grunden. Snickerierna blev jättefina, profilerna kom verkligen till sin rätt. Men vi har varit lite försiktigare med färgborttagningen/borttagningen av alla färgskikt på snickerierna i de övriga rummen. På vissa ställen lämnar vi den äldre färgsättningen kvar på mindre ytor. Några färgtrappor är det dock inte fråga om med så få tidigare lager. Här i huset finns ursprungsfärgen, 70-tals vitt och vår egen målarfärg.

Rummet i dagsläget

Stomme

Det här rummet byggdes ut med frontespis omkring 1924 och har därför inget snedtak någonstans. Takhöjden är cirka 2.10. Väggarna består inte av stående timmer, resvirke, som i bottenvåningen, utan konstruktionen är plankväggar. Innerväggarna mot farstu är regelväggar isolerade med sågspån. Farstun var kall med oisolerade ytterväggar men de är nu utrymmet mellan reglarna isolerat.  Trots det väljer vi att värma upp farstun väldigt lite. Vattenledningen ska förstås inte frysa – vi har varmvattenberedaren under trappan. Vi lever med de stängda dörrarnas strategi under vinterhalvåret. Temperaturzoneringen gör t.ex. att det går bra att förvara en korg med äpplen i farstun och under julen då  mycket mat lagas, kan en del förvaras i farstuns pärlspontade skåp istället för i kylskåpet.

På det här kortet från 60-talet syns övervåningens 20-tals utbyggnad.