Flottningsmuseet på Sandslån, eller numera Ådalens Industrimuseum, är inrymt i en stor vacker tegelbyggnad från 1920-talet, Kejsarkasernen, som är en av flera byggnader där flottkarlarna bodde. Grundstommen i museet är stor modell som visar flottningslederna från Västerbotten ner till Ångermanälvens utlopp i Östersjön. Och vatten rinner på riktigt alltså.
Timmerskiljet vid Sandslån (ön i mitten av bilden). 
Såg vid såg jag såg… Det låg många sågverk nedströms skiljet. 
Kocka i Nässjöforsen 1952.
På övervåningen finns miljöer bevarade och hur timmerskiljningen gick till beskrivs. Det var ett mycket intrikat system kan jag säga. 1957 var ett rekordår då 22 758 152 stockar sorterades utan mekanisering. Skiljestället var i gång fram till 1982. Hur livet som flottare kunde se ut är väl beskrivet samt all service som behövdes runt omkring. Kockan t ex som lagade den mat som behövdes för mannarna som jobbade längs älven. Då påmindes jag om hur jag som nybliven tonåring var med om att servera flottarlaget vid ”min” barndoms älv lunch den sista dagen flottningen pågick. Det bjöds på lite extra eftersom flottningen därefter upphörde för gott. Timmerbilarna tog vid och de många skogsbilvägarna anlades.
Vid Kejsarkasernen blev vi lite ”starstruck” :-) för där träffade vi på Mats Jonsson som svarade på vår fråga var museet låg. Vi tyckte inte att det var helt tydligt eftersom där hände mycket på området trots regnet som föll. Under veckoslutet hade Tove Alsterdal och Mats Jonsson arrangerat Ådalens litteraturfestival för första året och festivalen led mot sitt slut denna söndagseftermiddag. Festivalprogrammet som vi läste i efterhand såg spännande ut.
Mitt Universum 