Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Bygga på landet

Den här utmärkta broschyren ”Råd och inspiration för dig som vill BYGGA PÅ LANDET” är en av många häften med råd och anvisningar som länsstyrelser och/eller kommuner har gett ut genom åren. Bläddra gärna i den. Det är dock tyvärr ganska sällan som nybyggare (och kommuner) som tar till sig de utmärkta råd som beskrivs för att få det nya bostadshuset att passa in på landsbygden. En tomt på landet måste inte innebära jättestora trädäck höjda ovan naturen, plana, monotont utrullade turfytor som kantas av tujahäckar.

När det gäller färgsättning rekommenderar många broschyrer som formulerats av antikvarier, arkitekter och kulturvetare ofta slamfärg till landsbygdshus. Med undantag som t ex Bohuslän där ljusa, vita hus hör till västkusttraditionen.

Här nedan visar jag mest röda hus. Formen varierar men ändå passar de in. Jag vet genom att ha talat med människor ur den ”breda allmänheten” att ordet Falu rödfärg genast för tanken till den enkla, lilla röda stugan med vita knutar och många värjer sig mot det. Vi har fått bilden av att rött betyder ”torp” – det är väl ändå enbart för idylliskt sommarboende. Det menar jag är väldigt förenklat tänkt och visar kanske på vilken kulturell bakgrund man har.

Husbilderna finns till största delen hämtade från Falu Rödfärgs sida Rödfärgspriset. Men minns att det finns fler tillverkare och andra kulörer.

Vill ni lyssna till ett bra poddavsnitt i ämnet finns Finrummet här. Där samtalas om hus anpassade till landskapet, ansvar för platsen – inte bara utslängda som ett tivoli, att det finns annat än trendvita byggnader, om olika material.

Att det borde vara viktigt för kommunerna att byggnader inte bara ”blir till” som man ofta ser i små kommuner utan stor sakkunskap eller i (stora) kommuner utan gestaltningsprogram.


2 kommentarer

Naturvårdsbränning

Nu var lämplig tidpunkt för den årliga landskapsvården med hjälp av gräsbränning av dikesrenar. En aprildag med svag vind med tydlig riktning och förhållandevis torrt gräs. Man eldar alltid mot vinden för att minsta risk för spridning. Det kommer att bli fint här snart, frodigt grönt med en fin flora längs vägen.

Mer om gräsbränning för kulturarvsflorans bevarande.


2 kommentarer

Lycka i skogen

En grusväg leder till en gammal by med få boplatser långt inne i skogen.

På väg dit ser jag en lycka, en liten plätt mark där lite spannmål eller hö odlats. Lyckan är kringgärdad av en kallmurad mur av natursten som kommer från den skogsmark som brutits och uppodlats. Odlingsröse kan man också kalla muren. Så mycket arbete för en sån liten odlingsyta.

Vem blir inte lycklig av att se en sådan bevaras som minne av tidigare generationers kulturgärning? En kulturgärning som ingen kände till när lyckan brukades, det var hårt arbete för födans förskaffande men säkerligen även glädje i arbete och naturupplevelser.

En glänta i skogen. En lucka i skogen. En lycka i skogen. Skogslycka. Lycksalighet i skogen.


Lämna en kommentar

Njut mörkret!

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

Lördag den 27 mars 2021 mellan klockan 20:30 – 21:30 firas årets Earth Hour.

Earth Hour – självklart firar vi den timmen. En enda timme om året utan användning av elektrisk belysning. Hur svårt kan det vara?

Jag bor på en gård där jag fortfarande kan uppleva mycket av det underbara, lugna, fridfulla mörkret. Jag älskar den möjligheten men den är mycket skör. Bebyggelse brer ut sig med fasadbelysningar och utebelysningar på nya och gamla bostadshus ökar – de förstör mörkerseendet och den positiva mörkerupplevelsen. Lyktstolpar på villatomter, slingor i mängd (de är ju så billiga både i inköp och drift), gatlyktor både på trafikleder och gång- och cykelbanor, hinderbelysning på höga torn och master (rött fast sken eller blixtrande vitt)… Ljusnedsmutsningen är på vissa håll obehagligt kompakt och den märks mer på landsbygden än i staden där de flesta vant sig vid att det ska finnas ljuspunkter i mängd. Vart tog vårt stjärnsystem Vintergatan vägen? Kan du se den från din tomt när det är klar vinternatt? Kan du se norrsken?

Det finns en rörelse som arbetar mot ljusnedsmutsning – International Dark Sky Association. Mörkerparker skapas där man vill förhindra att pollinering och fortplantning påverkas av människornas skräpljus. Parker där den magnifika stjärnhimlen i all sin prakt kan upplevas när det är klar natt. Danmark är vårt närmaste grannland som har ”naturreservat” där mörker tillåts råda. Men det finns fler förutseende länder med mörkerparker men ingen här i landet.

Och Frankrike sägs ligga långt framme i lagstiftning om ljusföroreningar.

I höstas kom boken Mörkermanifestet ut. Den behandlar mörker (och artificiellt ljus) ur biologisk och naturvetenskapligt synvinkel, beskriver positivt mörker och hur ljusföroreningar påverkar människor och djur, påverkar vår livssituation. Jag fick boken i födelsedagspresent och läste den snabbt. Den är lättläst och eftersom jag mestadels älskar mörker, tycker jag författaren är ute i helt rätt ärende. Artificiellt ljus kräver energi för att fungera, all energi är på ena eller andra sättet naturförstörande när energi krävs i den omfattning som nu är gängse. Naturen exploateras utan att vi reflekterar över det eftersom det för många sker långt från det egna boendet.

Författaren till Mörkermanifestet lämnar de här råden:

  • Bli varse mörkret. Dygnets naturliga rytm är uråldrig och en förutsättning för allt liv, men nattens mörker är idag satt på undantag. Var en motvikt.
  • Värna mörkret. Vi lever i en värld som tycks bada i artificiellt ljus, men mörkret finns närmare än du tror – en tågresa bort, en promenad, en avstängd mobiltelefon. Var finner du ditt mörker?
  • Bevara mörkret i din närhet. Släck ner hemma i rum där du inte befinner dig och låt trädgården få vila i mörker om natten. Se mörkrets och skuggornas nyanser framträda.
  • Följ din inre rytm. Låt mörkret omfamna dig innan du somnar, undvik det blå ljuset på kvällen och låt solen nollställa dygnet på morgonen.
  • Upptäck nattens liv. Gör en utflykt bortom städernas bländande himlaglim och låt ögonen vänja sig vid mörkret. Se djur komma fram ur sina gömslen, ögon glittra och silhuetter passera. Känn hur växternas dofter förändras, hör hur nya ljud tar över.
  • Uppsök mörkret. Se skymningens olika stadier och hur solen lämnar plats för måne och stjärnor. Sök dig om du kan till midvinterns mörka nätter och mytiska norrsken – ett bländande skådespel!
  • Lär dig mer om mörkret och dess betydelse för djurs och växters överlevnad. Inspireras av litteraturen och konsten från tiden innan LED-lampan tog över natten.
  • Tala om mörkret med människor omkring dig – ju mer kunskaperna om mörkrets förtjänster sprider sig, desto större är chansen att vi kan motverka de problem som en alltför upplyst värld orsakar.
  • Påverka din omgivning och var en förebild i bekämpandet av ljusföroreningar. Påpeka för din kommun vilka gatlyktor som bländar onödigt mycket och varför fasadbelysning faktiskt kan strida mot naturskyddsförordningen. Delta i Earth Hour tillsammans med dina grannar.
  • Fånga mörkret. Bli dess vän och njut av det – det kommer att berika ditt liv.


8 kommentarer

Bondgårdens djur

Här på gården fanns två hästar, 8 kor samt ungdjur, ett par grisar och ett okänt antal hönor. En katt hörde förstås också till. Det fanns inte fler djur än att man hade ett personligt förhållande till och egennamn på alla, det var innan dagens djurindustri uppstod. Syskonen Agnes och David hade tillsammans drivit jordbruket efter sina föräldrar från 1924. När de dog, hon 77 och han 75 år gamla, med några månaders mellanrum år 1966, upphörde jordbruket. De sista djuren som försvann var hönsen som nackades efter de gamlas bortgång. Efter det blev gården ett ”sommarställe” på landsbygden – tills Halvan & Mrs Universum tog över.

Men än idag är gården välbevarad med alla sina byggnader. Det kan tyckas att de stora ekonomibyggnaderna är otympliga och besvärliga att ta hand om och underhålla, men jag ser det som ett förtroende att se till att de finns kvar. De skapar ett förtroligt och gediget gårdsrum, gårdstun. Platsen har valts med omsorg och byggnaderna har vuxit fram organiskt allt efter behov.


7 kommentarer

Så mycket opassande som monteras på landsbygden

Göran Gudmundsson, kallad Mr Byggnadsvård efter att ha varit med och startat Gysinge Byggnadsvård 1990, och förra året försedd med professors namn, har skrivit en träffande krönika i Gård & Torp 1/2021:


Det är nog ingen nyhet att Sverige håller på att byta ansikte. Framför allt börjar landsbygden bli en enda förortsliknande röra med inslag av ila byggda och illa anpassade typhus. Nybyggda villor med svarta plåttak och svarta eller grå fasader fördystrar och splittrar den genuina miljön. De smittar dessvärre också av sig på de äldre husen, som snabbt tar efter trenden med fönsterbyten, takbyten, fasadbyten och trädäck. Modet med stora kuvöser av isolerglas och pvc-fönster med fuskspröjs likaså. Detta bidrar till en olycklig kollision mellan förortskultur och landsbygd.

Snart är båset tomt. Ingenting kan bättre illustrera talesättet att helheten består av detaljer, än den epidemi av fönsterbyten som pågår just nu i Sverige. Kulturarvet tar skada, miljön tar skada. Vill vi uppleva en äkta och levande byggnadskultur måste vi snart bege oss utomlands. Och vi som ända till nyligen hade våra egna genuina byar och småstäder. Vad var det då som gick så fel?

För nästan 40 år sedan vikarierade jag på Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Där satt en specialkunnig grupp av antikvarier och arkitekter och formulerade undantagsregler för renovering av gamla hus. Man föreslog varsammare lösningar och att autentiska detaljer som fönster, dörrar, fasader och tak skulle sparas och renoveras, inte bytas ut. Man ville inte längre kräva samma nybyggnadsstandard för de gamla husen som för de nya – om det riskerade skada det kulturhistoriska värdet på byggnaderna.

Men så kom Riksantikvarieämbetet att avväpnas genom nerläggning av A7 i Visby 2005. Ersättningsfrågan löstes genom att i stället utlokalisera Riksantikvarieämbetet till ön. Kompetensraset blev ett faktum när mängder av byggnadsexperter inte ville eller kunde flytta med. För den svenska bebyggelsen blev effekterna av flytten katastrofal, eftersom just de tjänstemän som tidigare jobbat på planer att skydda den gamla bebyggelsen från hårdhänta och onyanserade nybyggnadsregler försvann. Det militära försvaret led en stor förlust, det kulturhistoriska försvaret en minst lika stor.

I stort sett utan stöd ovanifrån engagerade sig i stället många enskilda människor, byggnadsvårdsföreningar, fristående byggnadsantikvarier med flera för att rädda vad som räddas kan av den gamla svenska bebyggelsen. Men vart tog statens ansvar vägen?

Intresset har alltså drastiskt krympt på myndighetsnivå, men glädjande i ställer vuxit sig stort hos allmänheten. Man kunde tro att även de statliga TV-kanalerna skulle förstå att bättre ta tillvara detta ökande intresse. I stället fylls TV-rutan av inspiration från de kommersiella kanalerna där man hellre river än vårdar, där man hela tiden byter till sämre kvalitet och utgår från att gamla hus per automatik är funktionsodugliga.

Inte heller har SVT insett att ämnet byggnadsvård i sig innehåller så mycket spännande historia och yrkeskunskap att det skulle räcka för att fylla programtablån med uppbygglig och rolig information om våra gamla hus. Och visa hur hållbart och fint vi skulle kunna vårda vårt kulturarv, i stället för att göra ”underhållning” av allt. ”Public service” borde börja leva upp till namnet. Så vänder vi utvecklingen!

Illustration till krönikan med bildtexten: Nytt möter gammalt. Trots lagstiftning och tydliga lokala regler blir ändå resultatet oftast så här. Det nya slår ihjäl det gamla. Gamla byar splittras med främmande hus. Långlivade och naturliga byggnadsmaterial ersätts av kortlivade med en energikrävande.

Visa mig vilka böcker du har i bokhyllan ska jag säga dig vem du är. En bokhylla avslöjar en hel del av ditt inre liv! Lika gärna kan man påstå att de byggmaterial du har valt till ditt boende avgör vilken bildningsnivå du har, vilken socioekonomisk grupp du tillhör eller om du tillhör ett kulturbärande skikt.


4 kommentarer

Svenska Allmogehem

Jag är stolt och glad över att äga ett exemplar av boken Svenska Allmogehem som kom ut 1909 som förstaupplaga, men också över att äga två fastigheter från 1900-talets början, den ena avstyckad, den andra med skog och jord.

Mitt Universum var en gård med tillhörande mark, stor nog för en familj att försörja sig på. Familjen köpte mark, ett antal kronolotter,  1905. Vid förra sekelskiftet var fortfarande utvandringen till Amerika stor och staten ville få människor att stanna kvar i landet. Så uppstod egnahemsrörelsen. Om människor fick köpa en tomt förmånligt och bygga sitt eget hus med täppa där familjen kunde odla för husbehov hade de anledning att stanna kvar i hemlandet. Boken Svenska Allmogehem är språkrör för egnahemsrörelsen. Ett tummat exemplar står här i min bokhylla. Där finns väldigt vackra ritningar med planer, fasader, sektioner och tomtplaneringar för odlingar. Det är dåtidens framstående arkitekter som ritat förslagen på mindre gårdar för jordbrukare och hantverkare, avsedda för de olika landskapen i Sverige. Förutom ritningar finns texter om det som en egnahemsbyggare behöver veta om odling och kreatursskötsel samt ett tillhörande kolorerat perspektiv av varje landskapshus.

Det är berikande att sätta in sin gård, sitt torp eller sin stuga i ett samhälleligt, kulturhistoriskt och socioekonomiskt sammanhang.

Detta är arkitekt Torben Gruts höstliga förslag till fiskarsmåbruk i Bohuslän.
Tillhörande ritning till fiskarsmåbruket i Bohuslän.
Perspektiv med hantverkarsmåbruk i Uppland. Arkitekt: Jacob J:son Gate.


6 kommentarer

Jordbrukslandskapets sköra skönhet

Jorden reder sig. Harvning av de i höstas plöjda åkrarna pågår. Den knotiga björken har musöron. Gullvivorna blommar. På den forntida kobben, som då låg i sjön, står jag och spejar ut över nejden. Det är ganska vackert.


6 kommentarer

Fågelälskare

Vi var på besök hos våra fågelvänner. Där var fantasin obegränsad, fågelholkarna såg ut lite hur som helst. Och i samtliga häckade småfåglar.

Det fanns även mängder av mer normala fågelboenden. Här är några varav tre är tänkta för tornseglare/tornsvalor. Gissa om det svirrade i luften… Tack för gästfriheten – både för vår del och för fåglarnas!