Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.

KONTAKT

Nå´n slags programförklaring

Hej!

Jag tycker om vårt byggda kulturarv – byggnader från olika århundraden, från olika årtionden. Byggnader kan vara roliga, vackra, fula, magiska, vanvårdade, pampiga, opretentiösa, välbyggda, ruinerade, lärorika…

Med att vara byggnadsvårdare menar jag att man anpassar sej till den byggnad man köper, bor i, lever sitt liv i. Jag finns här på husets villkor. Huset ska fortsätta att finnas sen jag flyttat härifrån.  Stommen är lika viktig att bevara som ytorna som är synliga för ögat. Jag inte vill göra huset ännu äldre än vad det är eller varit, vill inte bygga om det till ett hus helt av dagens modetrend.  Men tro inte att jag fastnat i 1910-talet bara för att jag bor på en bondgård från den tiden. Jag känner mej friare än så…

Mitt Universum har många uthus att bevara. Man kan bo på en liten f.d. bondgård utan att ändra gårdens hus alltför mycket med tillbyggnader eller rivningar. Man måste ju inte ha tvättstugan i bostadshuset. Gästrummet kan lika väl ligga i ett uthus. Det är bekvämt både för mej och för gästerna att ha avskildhet. Har man tonåringar kan det vara en kick att få bo i ett eget hus men ändå nära föräldrarna – ett första tryggt steg mot självständighet. Kanske ska man ha ett hus för dator/tv för att tvingas göra ett aktivt val då man vill internetta/tvtitta.

Genom att byggnadsvårdandet får ta tid, har kunskapen om husen ökat och de vissa av de första planerna har skrinlagts och mer passande lösningar har genomförts. Det har gagnat både hus och invånare. I den här livsstilen ingår att göra så mycket som möjligt själva men man måste inse att duktiga hantverkare i vissa moment är ett måste att ta hjälp av.

Det mesta som rör formgivning, kultur, kulturhistoria, landskapsvård intresserar mig. Stina heter jag, arkitekt är mitt yrke.

Kan nås via adressen mrsuniversum(at)gmail.com

Solrosmännskan

”Goethe säger att den som lever i ett perspektiv
på mindre än tvåtusen år lever ur hand i mun.
Jag hade kanske utsträckt det till sextusen år.
I bägge riktningar, naturligtvis.”

Per Helge

…………………………………………………………………………………………………………………….

Annonser