Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Ved än en gång

Orkar ni med mer om ved?

I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.

För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.

Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?


4 kommentarer

Vedleverans

I slutet av mars kom en leverans med 13 kubikmeter björkved. Vi började snart nog trava den i vedboden, körde skottkärra efter skottkärra de få metrarna mellan vedhögen och vedboden. Det är ett rogivande arbete, inte alls trist. Men än återstår att trava in resten och att lösa hur den torra ved som finns innerst i det bortre facket ska placeras för att nås fram tills dess eldningssäsongen är slut.

Under vedhögen som lastats av ligger korrugerad plåt. Det är lätt att sortera ut småplock som används till tändved på så sätt och att slänga riktigt små flisor på vedbacken, mitt önskemål för att behålla bondgårdens karaktär och minnas specifika platser för olika ändamål.

Med den egna kapade veden och den köpta klarar vi drygt två kalla vintrar till.


4 kommentarer

Kapverket

Det gamla kapverkets underrede behövde förnyas, ett arbete som tagit ”Halvan” ett antal timmar. När det var dags att måla tyckte jag att det var jättekul att få sällskap i ateljén. Inget annat rum i något av uthusen var varmt och stort nog för detta. Den kromoxidgröna linoljefärg som användes var kvar sedan förr.

Nu är det gamla kapverket i brukbart skick igen, veden kan kapas på vedbacken och därefter klyvas på samma plats. Motorljudet från Hägglundsmotorn och kapljudet mot sågklingan är som vacker musik i mina öron. Vedbacken med sågspån och barkflisor har under decennier legat utanför det som nu är min ateljé.

Under tiden som kapverket renoverades levererades ett stort lass köpt färdigkluven ved som vi börjat trava i vedboden.


3 kommentarer

Vintern är

Februarivintern kom med kall och uppfriskande snö som gör mornarna ljusare. Allt är vitt och fräscht, nutidens mantra :-) För min del är snö detsamma som lycka.

Den blivande veden får vänta med att kapas och travas.

Blåbärsriset är inbäddat i snö under skogspromenaden, snart nog ska jag plocka in en risbukett. Många granar och tallar i den här skogen föll under den häftiga blåsten natten mot måndagen.


3 kommentarer

Höghöjdskontroll

På skorstenen här på gården finns ingen huv. Eftersom vi bor här permanent och eldar så gott som dagligen under vinterhalvåret, så behövs inte något skydd över skorstenspiporna. Varm luft strömmar uppåt och hindrar regndroppar och snöflingor från att dala ner i piporna och så småningom orsaka frostsprängningar i teglet. Om vi skulle flytta eller sluta elda vore det annorlunda.

När skorstenen ändå undersöks ser vi att lärkkvistar fastnat i ränndalen. Man ser även att lav har satt sig på ena nockbrädan, den mot nordost. Borde nog krafsas bort inom en snar framtid. Men arbete på hög höjd kan vara olustigt när ingen ställning finns. Med byggställning har jag inget problem med höjder.

Den där korta hängrännan, till höger i fotot från en vårdag, hindrar bosset att sköljas bort med regn. Det där är en svårighet, hängrännan är svår att nå. En så lång stege blir svajig och ranglig. I dagsläget är det den enda rännan på hela huset och just det är riktigt lättsamt på sitt sätt – att det bara är på ett ställe en svårnådd ränna finns.


Lämna en kommentar

Allt i sin ordning

Julaftonsdagen blev lite ströjig. Långt ifrån allt var klart i tid förutom maten. Vi hann i alla fall åka till familjegraven för att tända ljuslyktan. Där var vackert vilsamt med snö på granriset. Efteråt bidrog en punktering på ett bildäck att dagen knappast blev effektivare.

Men det blev en fantastiskt vacker julhelg med rätt många minusgrader och samtidigt sol. Det kan beskrivas som gnistrande och knarrande utomhus. Och inomhus har det varit varmt och skönt med vedbrasor i kamin och vedspisen på övervåningen. När mörkret föll hölls utebelysningen släckt och enbart ljuslykta och marschaller lyste under helgen och ovanför blinkade stjärnhimlen. Och när det saknade julpusslet kom till rätta på juldagen steg jublet. Det kan väl inte bli bättre!


10 kommentarer

Frostrosig ruta

Rimfrost på fönstren tyder på värmeläckage. Kanske är det inte hela sanningen. Hur som helst är det så vackert att jag gläds otroligt över sakernas tillstånd. Huset och husets invånare har det bra.

Isbelupna äro mina fönster.
Kom och titta på dem båda två!
Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster
Vinterns andar ritat deruppå.

Kan en mästare med konstens penna
Få en stjerna som den här? O, nej!
Kan en sådan spets du få som denna,
Med brodér-nål? Nej, det kan du ej.

Jag just tycker mig en smul förmögen:
Nya taflor komma hvar dag.

Det är väl! Men bladet kan sig vända
Rutans verld är av en skör natur:
Hela herrligheten dränks kanhända
Innan qvällen i en vattenskur.

Elias Sehlstedt (1808 – 1874)


Lämna en kommentar

Första december 2021 – frostigt och varmt

Det är härligt frostigt ute. Gräset är krispigt, gruset ligger styvt och stelt på den krattade gången. Men inne är det varmt och på skänken i kökets finhörna står en amaryllis med två utslagna rödrosa klockor. Vägguret tickar tryggt och lugnt. Det går så sakteliga mot jul.


2 kommentarer

Rik och trygg

Här i mitt Universum har vi färdigkluven ved som kommer att räcka hela vintern och längre.

Här finns två järnspisar, den i köket nere är No 527  från Skoglund & Olson i Gävle –  i köket uppe finns Nr 4 från Näfveqvarn nära Kolmården. Dessutom finns en kakelugn och en ny kamin med täljsten som ersatte den gamla söndereldade Husqvarnakaminen. Övervåningen inreddes 1924 då de åldriga föräldrarna överlät gården till son och dotter. Den spisen är inte mycket eldad i, sotaren berömmer den eftersom den är så oförstörd. Antagligen åt föräldrarna oftast med barnen i köket nere. De båda gamla dog 1934.

I norra delen av landet brukade de äldre bo i en undantagsstuga på gården. Det är mycket intressant att läsa de kontrakt som upprättades med de nya brukarna, ofta äldste sonen med hustru. De är strikt reglerade där till och med en skjuts till julottan kunde ingå förutom mat, kluven ved och andra nödvändigheter.

Nu när elpriserna kan rusa iväg är det riktigt bra och genomtänkt att elda med ved så mycket som möjligt. Det är bra rent ekonomiskt men även miljömässigt helt okej. På vår gård kan värmekällorna användas för matlagning och uppvärmning. Det är på inget sätt omöjligt att inrätta sitt boende för att kunna hushålla med resurser.

Jag känner mej rik. Och trygg. Och ganska oberoende. Vi har ju även en egen brunn.


Lämna en kommentar

Klisterremsor

Det finns ett enda fönster i huset som är vitmålat och det är i övre farstun. Där sattes innanfönstren i samtidigt som de övriga på övervåningen. Men härom morgonen såg jag att det var imma på nedersta rutan i högra luften. Och då slog det mig att jag glömt att klistra dit fönsterremsor för tätning. Det var bara att ta itu med detta och det var snabbt gjort, roligt är det dessutom :-) Remsorna var fortfarande fuktiga när jag fotograferade, när de torkat är de vita som fönsterbågarna.

Husets övriga fönstersnickerier har annan kulör än vit och klisterremsor ser inte så bra ut på dem. Där har vi satt tätningslister på innanfönstren så att de tätar mot karmfalsarna.


1 kommentar

Vinterbonat fortfarande

Fortfarande sitter innanfönstren i. Jag är glad över att de finns kvar och är renoverade. Snart nog ska innanfönsten plockas ur på båda våningarna, det är ett glädjefyllt moment. Plötsligt är det bara en tunt ojämnt glas mellan mig och omvärlden. Fågelsången hörs då tydligt. Sovrummet vetter mot en stor bondsyrén och den doften vill man gärna ha in sovrummet genom ett öppet fönster. Och snart nog därefter börja schersminen vid samma gavel blomma med sin finfina doft.

Förr brukade jag vänta tills åkermarken runt omkring var harvad och sådd, eftersom det dammar mycket då. Numera tar jag inte hänsyn till det.

Fönster är betydelsefulla. Fönster är betydelsebärande. Anledningen till att jag flyttade hit från Stockholm var en man som KLOKT nog ville behålla de gamla träfönstren med ”vågigt” glas från 1910. Utan det ställningstagandet och en lugnt tickande väggklocka i köket hade allt varit annorlunda.