Julaftonsdagen blev lite ströjig. Långt ifrån allt var klart i tid förutom maten. Vi hann i alla fall åka till familjegraven för att tända ljuslyktan. Där var vackert vilsamt med snö på granriset. Efteråt bidrog en punktering på ett bildäck att dagen knappast blev effektivare.
Men det blev en fantastiskt vacker julhelg med rätt många minusgrader och samtidigt sol. Det kan beskrivas som gnistrande och knarrande utomhus. Och inomhus har det varit varmt och skönt med vedbrasor i kamin och vedspisen på övervåningen. När mörkret föll hölls utebelysningen släckt och enbart ljuslykta och marschaller lyste under helgen och ovanför blinkade stjärnhimlen. Och när det saknade julpusslet kom till rätta på juldagen steg jublet. Det kan väl inte bli bättre!
Rimfrost på fönstren tyder på värmeläckage. Kanske är det inte hela sanningen. Hur som helst är det så vackert att jag gläds otroligt över sakernas tillstånd. Huset och husets invånare har det bra.
Isbelupna äro mina fönster. Kom och titta på dem båda två! Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster Vinterns andar ritat deruppå.
Kan en mästare med konstens penna Få en stjerna som den här? O, nej! Kan en sådan spets du få som denna, Med brodér-nål? Nej, det kan du ej.
Jag just tycker mig en smul förmögen: Nya taflor komma hvar dag.
Det är väl! Men bladet kan sig vända Rutans verld är av en skör natur: Hela herrligheten dränks kanhända Innan qvällen i en vattenskur.
Det är härligt frostigt ute. Gräset är krispigt, gruset ligger styvt och stelt på den krattade gången. Men inne är det varmt och på skänken i kökets finhörna står en amaryllis med två utslagna rödrosa klockor. Vägguret tickar tryggt och lugnt. Det går så sakteliga mot jul.
Här i mitt Universum har vi färdigkluven ved som kommer att räcka hela vintern och längre.
Här finns två järnspisar, den i köket nere är No 527 från Skoglund & Olson i Gävle – i köket uppe finns Nr 4 från Näfveqvarn nära Kolmården. Dessutom finns en kakelugn och en ny kamin med täljsten som ersatte den gamla söndereldade Husqvarnakaminen. Övervåningen inreddes 1924 då de åldriga föräldrarna överlät gården till son och dotter. Den spisen är inte mycket eldad i, sotaren berömmer den eftersom den är så oförstörd. Antagligen åt föräldrarna oftast med barnen i köket nere. De båda gamla dog 1934.
I norra delen av landet brukade de äldre bo i en undantagsstuga på gården. Det är mycket intressant att läsa de kontrakt som upprättades med de nya brukarna, ofta äldste sonen med hustru. De är strikt reglerade där till och med en skjuts till julottan kunde ingå förutom mat, kluven ved och andra nödvändigheter.
Björk att klyva till ved
Nu när elpriserna kan rusa iväg är det riktigt bra och genomtänkt att elda med ved så mycket som möjligt. Det är bra rent ekonomiskt men även miljömässigt helt okej. På vår gård kan värmekällorna användas för matlagning och uppvärmning. Det är på inget sätt omöjligt att inrätta sitt boende för att kunna hushålla med resurser.
Jag känner mej rik. Och trygg. Och ganska oberoende. Vi har ju även en egen brunn.
Det finns ett enda fönster i huset som är vitmålat och det är i övre farstun. Där sattes innanfönstren i samtidigt som de övriga på övervåningen. Men härom morgonen såg jag att det var imma på nedersta rutan i högra luften. Och då slog det mig att jag glömt att klistra dit fönsterremsor för tätning. Det var bara att ta itu med detta och det var snabbt gjort, roligt är det dessutom :-) Remsorna var fortfarande fuktiga när jag fotograferade, när de torkat är de vita som fönsterbågarna.
Husets övriga fönstersnickerier har annan kulör än vit och klisterremsor ser inte så bra ut på dem. Där har vi satt tätningslister på innanfönstren så att de tätar mot karmfalsarna.
Fortfarande sitter innanfönstren i. Jag är glad över att de finns kvar och är renoverade. Snart nog ska innanfönsten plockas ur på båda våningarna, det är ett glädjefyllt moment. Plötsligt är det bara en tunt ojämnt glas mellan mig och omvärlden. Fågelsången hörs då tydligt. Sovrummet vetter mot en stor bondsyrén och den doften vill man gärna ha in sovrummet genom ett öppet fönster. Och snart nog därefter börja schersminen vid samma gavel blomma med sin finfina doft.
Förr brukade jag vänta tills åkermarken runt omkring var harvad och sådd, eftersom det dammar mycket då. Numera tar jag inte hänsyn till det.
Fönster är betydelsefulla. Fönster är betydelsebärande. Anledningen till att jag flyttade hit från Stockholm var en man som KLOKT nog ville behålla de gamla träfönstren med ”vågigt” glas från 1910. Utan det ställningstagandet och en lugnt tickande väggklocka i köket hade allt varit annorlunda.
…till exempel för att skotta upp längs krypgrunden av huggen granit för att få ännu mindre golvdrag. Det är ett utmärkt gammalt knep, ett ”husmorstips” till husägare med fina gamla bostadshus! De få som ännu finns kvar i landet, endast 20 % av alla bostadshus i Sverige är byggda före 1920. Endast 20%.
Då kommer jag osökt att tänka på hur vi har det med släktgårdar? Finns din mammas födelsehem kvar? Pappas? Mormors? Morfars? Farmors? Farfars? Och ännu längre tillbaka: t ex morfarsfars eller farfarsmors? Vet du ens var de bodde? Eller hette? Äldre bostadshus finns det inte alltför många kvar av i landet Sverige mycket på grund av att folkhemmet ville vara så ”moderna” och det sitter i. Och numera vill väldigt många bo i städer. Att hus finns kvar i släkten är inte alltför vanligt.
Att ha ett energifyllt förråd idag är ingen självklarhet då elektricitet ger uppvärmning för de flesta. Tänk när uppvärmning av hus enbart bestod av brasor eldade med ved – hur rik var inte den som hade minst ett års torr vedförbrukning under tak. Liksom en rejäl gödselstack som garanterade näring till åkrarna till våren och garanterade mjöl till bröd samt foder till kreaturen. Att ha en egen brunn med gott vatten var också rikedom och inte en självklarhet.
Ganska ofta tänker jag tillbaka till den tiden, det är ganska nyttigt att jämföra hur levnadsstandarden har ökat och hur lätt människan anpassar sig till högre standard utan att reflektera.
Apropå vedvärme – eftersom vi eldar mycket med ved under kalla årstiden behövs inget skydd över skorstenen. Skulle huset stå öde blir förhållandena annorlunda.
Sovrum med innerbågar på plats med den ena bågen öppningsbar för möjlighet till vädring.
Hur glad är jag inte över att originalfönstren finns kvar här i huset. De ger en helt annan stämning än moderna fönster som kan ha lösa ”spröjsar” och helt plana, tjocka, känslolösa rutor av floatglas, kantiga och klumpiga karmar och mittposter
Samtliga fönster på vår gård har vi gått över och ”fönsterhantverkat” själva med eventuell lagning, kittning och målning med linoljefärg. Det har tagit sin tid och fortfarande är fyra fönster på uthusen kvar att åtgärda men de ska absolut inte bytas ut.
Här är bara den yttre enkelbågen på plats. Det är sommarsäsong.Så kommer vintersäsongen och innerbågarna monteras på plats med koppelskruvar. Visst, det tar lite tid, främst om fönstren putsas innan isättning – men vilken fin känsla det är när det hela är klart! Och i helgen blev huset, utom salen, färdigpreparerat för vintern just på detta sätt.
På nationaldagen, lördagen den sjätte juni, som i år var regnig dag, tog vi ut innanfönstren på bottenvåningen. Det är en procedur, en rit, som alltid gör mig glad för det är så underbart att kunna höra fågelsång, lövsus och flaggans fladdrande i vinden igen efter vinterns värmebesparande dubbla fönsterbågar. På övervåningen åkte vinterbågarna ut i förra veckan.
Dessutom får krukväxterna så mycket mer plats att bre ut sig i djupled nu. Och sedan några veckor tillbaka kör vi med öppna dörrar hela huset som nu är samma tempererade zon. Att ha den här skillnaden mellan vinter och sommar är väldigt trivsamt.
Mitt Universum 