Det är kallt nu.
När huset lämnas över dagen samt under natten lägger vi ut dragkorven fylld med sand mellan ytter- och innerdörr.
Det är ett av sätten att hålla kylan stången. Den viks in mellan den stängda delen av pardörrarna där andra halvan redan finns.
Besvärligt? Inte alls!
Kakelugn med jugendslingrande solrosor.
Jodå, så kan man också göra.
Än behövs värme. Men den 6 juni planterade jag ut de dahlior som jag satt ner i kruka för några veckor sedan och även de som legat torrt och mörkt under hela vintern. Dahliasortimentet som odlas ökar hela tiden ska ni veta. Samma dag sådde jag i kökslandet – det är ovanligt sent men jag ser fram emot en grönskande och prunkande odling så småningom.
I samma veva togs äntligen innanfönstren ut. Det har varit kyligt länge nog men nu ville jag kalla fram sommaren. Jätteskönt att det är gjort.
Under påsken åker de gula plaströren fram i köksfönstret. Eftersom här under fönsterbrädan och radiatorskyddet finns ett ”element” trivs väldigt få krukväxter här vintertid. Då är det trevligt att få ”liv” här genom färgglad död materia. Plus att det ofta ligger en levande katt och gonar sig ovanför värmen. Fast så här framåt våren är det också utelivet som lockar henne.
Utomhus har påskliljorna börjat slå ut och de får stå kvar för rådjuren trots att de inte är inhägnade. Tänk om jag hade vetat allt vad jag nu vet då jag flyttade hit – men jag lär sig genom att prova mig fram, och att läsa om odling.
I lördags gjorde vi 5 kg äppelmos här, höstens tillverkning hade tagit slut.
Halvan flyttade före jul in i det nya arbetsrummet i annexet som jag ritat till honom. Där håller han fortfarande på att gå igenom och sortera saker. Hans förra arbetsrum städades nu rent med såpvatten. Det rummet nu ska användas till förvaring inför kommande projekt. Äntligen friställdes vedkaminen som kan värma upp rummet med rekordfart. När rummet har agerat förvaring klart ska väggarna här målas om och golvet fernissas. Detta rum byggdes för gårdens dräng en gång i tiden.
Här i köket på bottenvåningen finns en enkel järnspis No 527 från Skoglund & Olson Gjuteri & Mekaniska Verkstad i Gävle. På övervåningen finns en Nr 4 från Näfveqvarn. En av julförberedelserna är att svärta järnspisarna. Det är inte alls krångligt, att köpa färdig spissvärta på tub eller burk är inget hemmansköp. Har man svärta hemma är det bara att rengöra och smörja in spisens yta och spisringarna.
Svart som natten med en skyddande yta :-)
Jag hittade en anteckning med ett tips jag skrev ner då jag gick igenom äldre priskuranter för järnspisar i samband med ett uppdrag i ett slottskök där jag ville datera en riktigt stor gjutjärnsspis av märket Bolinder. På Kungliga biblioteket hittade jag då också ett tips i en katalog för J & C.G. Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm. Det kanske inte heller var så svårt att åstadkomma om ingredienserna fanns hemma.
För att spisen ska behålla ett vackert utseende öfverstrykes densamma med slammad blyharts fuktad med öl; innan detta börjat torka, gnides ytan med en hård borste tills den bliver fullkomligt svart och blank.
Så här såg Bolinders avdelning ut i industrihallen på Stockholmsutställningen 1866. Det var många varianter av då otroligt moderna järnpisar företaget visade upp!
Det här spishörnet är kökets mörkaste hörn under vintern. I år har jag placerat en värmeljushållare av smidesjärn med glaskopp över spisen. Eldas det inte i spisen, eldas ljuset och tvärtom.
Idag kördes golvvärmen igång lite försiktigt. Elektrikern som lade golvslingorna var här och kopplade in den.
Så här såg det ut en gång för länge sen.
Denna bild togs innan golvet var fogat.
Än återstår en hel del att göra här. Fogning av mosaik till exempel samt att få sanitetsporslinet på sina platser.
Varje delsteg känns så bra.
Bråttom? Vi? Nej :-)
.
Det eldas i kaminen ganska ofta nu i november. Det doftar vedrök, något som jag verkligen gillar, men från skorstenen syns ingen rök. Det skulle kunna tyda på en god förbränning. Energiinnehållet i veden kommer till sin rätt. Topp!
.
