På nationaldagen, lördagen den sjätte juni, som i år var regnig dag, tog vi ut innanfönstren på bottenvåningen. Det är en procedur, en rit, som alltid gör mig glad för det är så underbart att kunna höra fågelsång, lövsus och flaggans fladdrande i vinden igen efter vinterns värmebesparande dubbla fönsterbågar. På övervåningen åkte vinterbågarna ut i förra veckan.
Dessutom får krukväxterna så mycket mer plats att bre ut sig i djupled nu. Och sedan några veckor tillbaka kör vi med öppna dörrar hela huset som nu är samma tempererade zon. Att ha den här skillnaden mellan vinter och sommar är väldigt trivsamt.
Spjälltofsar i var ände av spjällkedjan hör till kakelugnen och är en trevlig detalj. Kedjan är till för att reglera spjällets öppning och stängning. Här på övervåningen är lågt i tak och ett spjällband blir alldeles för långt, det når nästan ner till golvet – så mindre spjälltofsar i mässing är grejen!
Kaminen ger bra värme också för tillfällig torkning av kläder.
Sedan många år har vi två krokar uppsatta i taket ovanför kaminen. De kom upp igen efter att kammaren byggnadsvårdats (men kom inte med på bilden).
En av ankarkrokarna i taket ovanför kaminen.
Krokarna är skruvade där med avsikt att hänga blöta plagg på tork när det är lite mer bråttom än annars, särskilt vintertid. I tvättstugan har vi varken torktumlare eller torkskåp, tvätten torkas i utrymmen med utomhustemperatur (alltså frystorkning vid minusgrader) eller sommartid på tvättlinor under äppelträden. Vi försöker leva med få elektriska apparater, precis som man gjorde en gång i tiden, och därför är takkrokarna bra att ha ibland för galgar med skjortor eller jeans hängda direkt i en hälla. Krokarna är diskreta när de inte används och stör inte.
Vi uppskattar detta enkla liv och upplever det inte som låg standard eller att något försakas.
Krokarna är av typen ankarkrok tillverkad av förnicklad järntråd. Modellen är från sekelskiftet 1900. Här i huset fanns många ankarkrokar och andra typer av hängare. De används fortfarande men några av dem, som de här i taket, sitter på en annan plats än ursprungligen.
En eldgaffel är bra att ha när det ska eldas och veden makas om i kakelugnen. Gaffeln står permanent mellan dörren och den runda kakelugnen. Askhinken och askskyffeln tas bara in de gånger kakelugnen askas ur.
Eldgaffeln står på sitt triangulära ställ av kopparplåt i hörnet för att ingen aska från den ska hamna på golvet.
Under vintertid står vedkorgen på andra sidan av kakelugnen. Allt redo för att bringa skön värme!
Vinnarna i ArkDes pepparkakstävling 2019 i gruppen arkitekter-bagare-och-formgivare var Astrid Elander och Tova Björkquist med kakbak nr 84 – ”Brasan”.
Fortfarande eldas här med ved i kamin och vedspisar. I kakelugnen gör vi uppehåll med eldningen nu när det inte är så kallt ute. Så klart att jag fastnade för ArkDes vinnare i pepparkaksbak 2019 – Brasan. Titta bara hur björknäver och årsringar har illustrerats med glasyr. Och mandelspån illustrerar vedklabbens insida.
Exakt som pepparkaksbrasan staplar vi inte ved när det eldas brasa här i Universumet men väl i fritidshusets öppna spis. Att elda är verkligen en konst som vi börjar behärska efter alla år. Köpta tändklabbar använder vi inte. Tändälgar är till för stadsbor ;-) BJÖRKNÄVER är absolut bästa tändmaterialet. Sen kommer små (späntade) stickor som blir över på vedbacken efter att vedträna travats i den luftiga vedboden. Stickorna plockas också ihop och får ligga luftigt i pappkartonger tills det är dags för användning/antändning. Enkelt och chosefritt
Husets olika tempererade zoner jämnas ut till jul. Värmen sprider sig i hela huset. Alla dörrar inomhus hålls öppna, bara det ger en fin stämning, annorlunda än övriga vinterdagar då dörrarna till sal och farstu hålls stängda.
Att det ändå ofta blir det gamla slagbordet i köket som fälls ut maximalt, en bordsfilt och den stora vita duken läggs på, och sen kan maten dukas upp där – det är en annan sak.
I söndags satte vi in innerfönster på övervåningen. Nu är huset helt vinterbonat eftersom vi förrförra lördagen satte fönstren i bottenvåningen på plats. De är större och flera och att ta båda våningarna i ett svep känns lite väl tidskrävande så vi delar oftast upp det på två på varann följande helgdagar. Samtliga fönster tvättas och putsas i samband med insättningen. Det är viktigt att arbetsinsatsen är överkomlig med kaffepausar så att man inte tar ut sig utan tycker det är lika trevlig syssla kommande år.
Att lägga in de färdiga sandkorvarna underlättar väldigt. De ligger torrt och dammfritt under sommarhalvåret och tas fram just när innanfönstren ska på plats. Och just ”korven” med det tyget som syns på bilden är otroligt tacksam eftersom textilen visar sig vara ljusäkta. Likaså är det med tyget Citrus Limon.
Fönsterremsor klistrar vi endast runt det fönster i övre farstun målat med vitt, alla övriga har kulör och vita remsor ses alltför tydligt. Där har tätningslister satts på innerbågarna runt om. Tycker dock mycket om de tips från 1951 som man får i texten ovan.
I helgen tändes första höstbrasan i kaminen. Att sitta vid den och samtala och njuta av stillheten i ett vinterbonat hem är väldans trivsamt…
Egen härd är guld värd, det kan man inte komma ifrån om kristider skulle infinna sig. Den som har eldstad kan kanske klara sig utan elektricitet om kristid skulle råka infinna sig. Det känns tryggt…
Att ha öppningsbara fönsterbågar när man har enkelbågar med löst innanfönster.
Här i Universumet har vi överfalsade innerbågar. Det går att ha öppningsbara lufter även med innerbågar. I Universumet sitter några innerbågar på gångjärn med lös sprint. Den bågen stängs med en hasp eller vred i den fasta innerbågen. Den fasta innerbågen i sin tur är skruvad genom falsen in i mittposten med en vanlig liten träskruv, en koppelskruvfungerar inte där. (Innerbågarna kan även ha en konstruktionen där bågarna möts kant mot kant. Där löses öppningsbar innerbåge annorlunda.)
Så här ser det ut i den nyligen åtgärdade kammaren. Gamla mässingsbeslag i form av fällreglar, fick fortsätta göra tjänst.
I sovrummet sitter två nya vred monterade på innerbågen. Det var det första rummet som byggnadsvårdades och där fanns inget öppningsbart fönster sedan tidigare. De här förkromade vreden är lätta att greppa då fönstret ofta öppnas ofta för vädring.
Här syns hålet för det jag kallar en koppelskruv Hålet används inte eftersom båda innerbågarna då blir fastlåsta. Ovanför syns en mindre träskruv som är skruvad i mittposten och håller den fasta bågen på plats. Då går det att montera ett vred så att ena bågen blir öppningsbar.
Nu är det från och till som ett keramikkrus kan stå på vedspisen. Eldas det i den får nyponkvisten flyttas bort därifrån. Men visst är nyponen vackra mot kritad murstock och mosaik…
I helgen satte vi innanfönstren på plats. Det är oerhört skönt att ha det gjort eftersom det tar en del tid då fönstren samtidigt putsas.
Mellan fönstren ligger dragkorvar som vanligt. Utom i kammaren där vi målade i somras och där jag inte vill lägga något tungt denna vinter.
Innerbågarna hålls på plats med koppelskruvar som skruvas i mittposten.
Det är så skönt att veta att värmen behålls inomhus fastän radiatorerna inte är påslagna än. Det är ju även därför som pelargonerna fortfarande trivs på fönsterbrädan. När radiatorerna körs igång åker krukväxterna ut till vinterförvaringen.
Passade också på att sy ett nytt kuddvar till kökssoffan av en vacker stuvbit från Frösö Handtryck köpt second-hand.
Att komma ner i ett soligt kök för frukost är en härlig och lite obeskrivbar känsla. Bara vetskapen att innanfönstren är på plats gör att köket upplevs ombonat.
Övervåningen blev också vinterbonad förstås. Jag brukar se till att inte putsa fönstren när solen lyser på dem, de blir lättare skäckiga då, det är gammal traderad kunskap.
Här lite fler tips ur ett häfte från 1951 då det fanns hemmafruar, utsnittet är återfunnet på nätet:
Det är kallt nu.
När huset lämnas över dagen samt under natten lägger vi ut dragkorven fylld med sand mellan ytter- och innerdörr.
Det är ett av sätten att hålla kylan stången. Den viks in mellan den stängda delen av pardörrarna där andra halvan redan finns.
