Energikriserna

Till vedspisens lov, funnen på facebook.

1973 uppstod det en energikris då OPEC-länderna vägrade leverera olja till de stater som hjälpt Israel i oktoberkriget samma år där Egypten och Syrien fanns på motsatt sida. Priset på olja steg drastiskt. Lågkonjunkturen som blev följden räckte in på 1980-talet.

Energi skulle sparas, alternativa energikällor debatterades. Jag minns haussen kring oljeeldning och hur mycket av pratet om sparande ganska snart glömdes. Staten gick in med bidrag för tilläggsisolering vilket förvanskade många byggnaders yttre. Det är de synliga åtgärder som fortfarande finns kvar.

Många vedspisar överlevde dock till nutida människors glädje och gagn. Nästa gång de där trotjänarna var utsatta var 2017 då staten ville förbjuda dem då de ansågs släppa ut för mycket koldioxid. ”Vedspisupproret” startade och där gick jag med tillsammans med si så där 17 000 andra och förslaget drogs tillbaka.

Med tanke på kris och krig i ”närområdet” behövs verkligen vedspisarna och vi på landsbygden kan skatta oss lyckliga som bor i äldre hus med vedeldade värmekällor. Nya villor med öppen planlösning och kamin har svårare att värma upp hela huset enbart med en vedeldad kamin. Trenden i nyproduktion har varit att ha kamin för att det är mysigt. Elektricitet är dyr och finns för lite av sägs det, större produktion behövs för att energislukande företag ska kunna starta. Undrar hur vi ser på denna energikris om 50 år.

För 250 år sedan höll skogen som gav bränsle på att ta slut. Både privatpersoner och järnbruk behövde den sinande energikällan till vedbrand och träkol. Den energisnåla kakelugnen uppfanns då.

Sol, frost och snö

• 

En vanlig dag. Inget speciellt. Allt går sin gilla gång. Förmiddagskaffe väntar om en timme. Har lite träningsvärk efter gårdagskvällens tabata. En alldeles vanlig dag. Inget speciellt.

Men – snön ligger kvar, det är – 10 grader utomhus. En perfekt dag. En strimma av solens bleka strålar når gårdstunet och solen lyser på bostadshuset som är perfekt placerat i förhållande till alla uthus och träd. Solen når in på vintern då lövträdens grenar är kala och på sommaren skuggar lövträden på ekkullen så att det inte blir alltför varmt inomhus. Här behövs ingen mekanisk ventilation. Där inne är huset indelat i tempererade zoner under vintern. Kallast i farstun, varmast i kök och kammare. Svalt i sal och sovrum. Det är faktiskt trivsamt att leva så.

”Det är kylskåp i luften/inte kallt kanske/men vitt/och tungt”

Martti Soutkari

Sommarens sista suck

• 

• 

• 

I salen är innanfönstren på plats med vadd rullad på tidningspapper mellan rutorna. Julkaktusen har kommit in från sommarferie i äppelträdet. En dahliabukett står på salsbordet. Än finns chans att fler dahlior plockas in men frosten väntar runt hörnet…

Nu står salsdörren stängd mot kammaren där det numera brinner en brasa emellanåt. De olika temperaturzonerna har satts igång för att hushålla med värmen men också för att leva som man gjorde förr, något vi tycker är vackert! Husets är indelat i rum med olika temperaturer och har så varit ända sedan vi flyttade hit, ja ända sedan husets byggtid från början av förra sekelskiftet. Det är trivsamt att följa årstidsväxlingarna även inne i huset.

Höstförberedelser

Innanfönster putsade och redo att skruvas på plats.

Först putsas de yttre fönstren, sen de lösa innerfönstren. Innan de skruvas på plats placeras fönstervadd eller dragkorvar med sand alternativt ris mellan rutorna. Eller som här i kammaren – tallkottar.

Nu är bottenvåningens alla innanfönster på plats. Så skönt det är varje år eftersom det tar rätt mycket tid i anspråk att putsa och fixa med samtliga bågar. Det har skett i omgångar detta år. Nu återstår övervåningens fönster.

Uteljuden hörs plötsligt mycket svagare eller inte alls, tillvaron inomhus är ombonad vilket känns bra just nu. Helt annorlunda känsla än i våras då innanfönstren togs bort och världen vidgades.

Ved än en gång

Orkar ni med mer om ved?

I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.

• 

• 

För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.

Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?

Vedleverans

I slutet av mars kom en leverans med 13 kubikmeter björkved. Vi började snart nog trava den i vedboden, körde skottkärra efter skottkärra de få metrarna mellan vedhögen och vedboden. Det är ett rogivande arbete, inte alls trist. Men än återstår att trava in resten och att lösa hur den torra ved som finns innerst i det bortre facket ska placeras för att nås fram tills dess eldningssäsongen är slut.

Under vedhögen som lastats av ligger korrugerad plåt. Det är lätt att sortera ut småplock som används till tändved på så sätt och att slänga riktigt små flisor på vedbacken, mitt önskemål för att behålla bondgårdens karaktär och minnas specifika platser för olika ändamål.

Med den egna kapade veden och den köpta klarar vi drygt två kalla vintrar till.

Kapverket

Maj månad 2004

April månad 2022

Det gamla kapverkets underrede behövde förnyas, ett arbete som tagit ”Halvan” ett antal timmar. När det var dags att måla tyckte jag att det var jättekul att få sällskap i ateljén. Inget annat rum i något av uthusen var varmt och stort nog för detta. Den kromoxidgröna linoljefärg som användes var kvar sedan förr.

Nu är det gamla kapverket i brukbart skick igen, veden kan kapas på vedbacken och därefter klyvas på samma plats. Motorljudet från Hägglundsmotorn och kapljudet mot sågklingan är som vacker musik i mina öron. Vedbacken med sågspån och barkflisor har under decennier legat utanför det som nu är min ateljé.

Under tiden som kapverket renoverades levererades ett stort lass köpt färdigkluven ved som vi börjat trava i vedboden.

Minne

Något som var. Varmt och gästvänligt.

Vintern är

Februarivintern kom med kall och uppfriskande snö som gör mornarna ljusare. Allt är vitt och fräscht, nutidens mantra :-) För min del är snö detsamma som lycka.

Den blivande veden får vänta med att kapas och travas.

Blåbärsriset är inbäddat i snö under skogspromenaden, snart nog ska jag plocka in en risbukett. Många granar och tallar i den här skogen föll under den häftiga blåsten natten mot måndagen.

Höghöjdskontroll

På skorstenen här på gården finns ingen huv. Eftersom vi bor här permanent och eldar så gott som dagligen under vinterhalvåret, så behövs inte något skydd över skorstenspiporna. Varm luft strömmar uppåt och hindrar regndroppar och snöflingor från att dala ner i piporna och så småningom orsaka frostsprängningar i teglet. Om vi skulle flytta eller sluta elda vore det annorlunda.

• 

• 

När skorstenen ändå undersöks ser vi att lärkkvistar fastnat i ränndalen. Man ser även att lav har satt sig på ena nockbrädan, den mot nordost. Borde nog krafsas bort inom en snar framtid. Men arbete på hög höjd kan vara olustigt när ingen ställning finns. Med byggställning har jag inget problem med höjder.

Den där korta hängrännan, till höger i fotot från en vårdag, hindrar bosset att sköljas bort med regn. Det där är en svårighet, hängrännan är svår att nå. En så lång stege blir svajig och ranglig. I dagsläget är det den enda rännan på hela huset och just det är riktigt lättsamt på sitt sätt – att det bara är på ett ställe en svårnådd ränna finns.

Allt i sin ordning

Julaftonsdagen blev lite ströjig. Långt ifrån allt var klart i tid förutom maten. Vi hann i alla fall åka till familjegraven för att tända ljuslyktan. Där var vackert vilsamt med snö på granriset. Efteråt bidrog en punktering på ett bildäck att dagen knappast blev effektivare.

Men det blev en fantastiskt vacker julhelg med rätt många minusgrader och samtidigt sol. Det kan beskrivas som gnistrande och knarrande utomhus. Och inomhus har det varit varmt och skönt med vedbrasor i kamin och vedspisen på övervåningen. När mörkret föll hölls utebelysningen släckt och enbart ljuslykta och marschaller lyste under helgen och ovanför blinkade stjärnhimlen. Och när det saknade julpusslet kom till rätta på juldagen steg jublet. Det kan väl inte bli bättre!

Frostrosig ruta

Rimfrost på fönstren tyder på värmeläckage. Kanske är det inte hela sanningen. Hur som helst är det så vackert att jag gläds otroligt över sakernas tillstånd. Huset och husets invånare har det bra.

Isbelupna äro mina fönster.
Kom och titta på dem båda två!
Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster
Vinterns andar ritat deruppå.

Kan en mästare med konstens penna
Få en stjerna som den här? O, nej!
Kan en sådan spets du få som denna,
Med brodér-nål? Nej, det kan du ej.

Jag just tycker mig en smul förmögen:
Nya taflor komma hvar dag.

Det är väl! Men bladet kan sig vända
Rutans verld är av en skör natur:
Hela herrligheten dränks kanhända
Innan qvällen i en vattenskur.

Elias Sehlstedt (1808 – 1874)

Första december 2021 – frostigt och varmt

• 

• 

Det är härligt frostigt ute. Gräset är krispigt, gruset ligger styvt och stelt på den krattade gången. Men inne är det varmt och på skänken i kökets finhörna står en amaryllis med två utslagna rödrosa klockor. Vägguret tickar tryggt och lugnt. Det går så sakteliga mot jul.

Rik och trygg

Här i mitt Universum har vi färdigkluven ved som kommer att räcka hela vintern och längre.

Här finns två järnspisar, den i köket nere är No 527  från Skoglund & Olson i Gävle –  i köket uppe finns Nr 4 från Näfveqvarn nära Kolmården. Dessutom finns en kakelugn och en ny kamin med täljsten som ersatte den gamla söndereldade Husqvarnakaminen. Övervåningen inreddes 1924 då de åldriga föräldrarna överlät gården till son och dotter. Den spisen är inte mycket eldad i, sotaren berömmer den eftersom den är så oförstörd. Antagligen åt föräldrarna oftast med barnen i köket nere. De båda gamla dog 1934.

I norra delen av landet brukade de äldre bo i en undantagsstuga på gården. Det är mycket intressant att läsa de kontrakt som upprättades med de nya brukarna, ofta äldste sonen med hustru. De är strikt reglerade där till och med en skjuts till julottan kunde ingå förutom mat, kluven ved och andra nödvändigheter.

• 

  Björk att klyva till ved

Nu när elpriserna kan rusa iväg är det riktigt bra och genomtänkt att elda med ved så mycket som möjligt. Det är bra rent ekonomiskt men även miljömässigt helt okej. På vår gård kan värmekällorna användas för matlagning och uppvärmning. Det är på inget sätt omöjligt att inrätta sitt boende för att kunna hushålla med resurser.

Jag känner mej rik. Och trygg. Och ganska oberoende. Vi har ju även en egen brunn.