Husets olika tempererade zoner jämnas ut till jul. Värmen sprider sig i hela huset. Alla dörrar inomhus hålls öppna, bara det ger en fin stämning, annorlunda än övriga vinterdagar då dörrarna till sal och farstu hålls stängda.
Att det ändå ofta blir det gamla slagbordet i köket som fälls ut maximalt, en bordsfilt och den stora vita duken läggs på, och sen kan maten dukas upp där – det är en annan sak.
I söndags satte vi in innerfönster på övervåningen. Nu är huset helt vinterbonat eftersom vi förrförra lördagen satte fönstren i bottenvåningen på plats. De är större och flera och att ta båda våningarna i ett svep känns lite väl tidskrävande så vi delar oftast upp det på två på varann följande helgdagar. Samtliga fönster tvättas och putsas i samband med insättningen. Det är viktigt att arbetsinsatsen är överkomlig med kaffepausar så att man inte tar ut sig utan tycker det är lika trevlig syssla kommande år.
Att lägga in de färdiga sandkorvarna underlättar väldigt. De ligger torrt och dammfritt under sommarhalvåret och tas fram just när innanfönstren ska på plats. Och just ”korven” med det tyget som syns på bilden är otroligt tacksam eftersom textilen visar sig vara ljusäkta. Likaså är det med tyget Citrus Limon.
Fönsterremsor klistrar vi endast runt det fönster i övre farstun målat med vitt, alla övriga har kulör och vita remsor ses alltför tydligt. Där har tätningslister satts på innerbågarna runt om. Tycker dock mycket om de tips från 1951 som man får i texten ovan.
I helgen tändes första höstbrasan i kaminen. Att sitta vid den och samtala och njuta av stillheten i ett vinterbonat hem är väldans trivsamt…
Egen härd är guld värd, det kan man inte komma ifrån om kristider skulle infinna sig. Den som har eldstad kan kanske klara sig utan elektricitet om kristid skulle råka infinna sig. Det känns tryggt…
Att ha öppningsbara fönsterbågar när man har enkelbågar med löst innanfönster.
Här i Universumet har vi överfalsade innerbågar. Det går att ha öppningsbara lufter även med innerbågar. I Universumet sitter några innerbågar på gångjärn med lös sprint. Den bågen stängs med en hasp eller vred i den fasta innerbågen. Den fasta innerbågen i sin tur är skruvad genom falsen in i mittposten med en vanlig liten träskruv, en koppelskruv fungerar inte där. (Innerbågarna kan även ha en konstruktionen där bågarna möts kant mot kant. Där löses öppningsbar innerbåge annorlunda.)
Så här ser det ut i den nyligen åtgärdade kammaren. Gamla mässingsbeslag i form av fällreglar, fick fortsätta göra tjänst.
I sovrummet sitter två nya vred monterade på innerbågen. Det var det första rummet som byggnadsvårdades och där fanns inget öppningsbart fönster sedan tidigare. De här förkromade vreden är lätta att greppa då fönstret ofta öppnas ofta för vädring.
Här syns hålet för det jag kallar en koppelskruv Hålet används inte eftersom båda innerbågarna då blir fastlåsta. Ovanför syns en mindre träskruv som är skruvad i mittposten och håller den fasta bågen på plats. Då går det att montera ett vred så att ena bågen blir öppningsbar.
Nu är det från och till som ett keramikkrus kan stå på vedspisen. Eldas det i den får nyponkvisten flyttas bort därifrån. Men visst är nyponen vackra mot kritad murstock och mosaik…
I helgen satte vi innanfönstren på plats. Det är oerhört skönt att ha det gjort eftersom det tar en del tid då fönstren samtidigt putsas.
Mellan fönstren ligger dragkorvar som vanligt. Utom i kammaren där vi målade i somras och där jag inte vill lägga något tungt denna vinter.
Innerbågarna hålls på plats med koppelskruvar som skruvas i mittposten.
Det är så skönt att veta att värmen behålls inomhus fastän radiatorerna inte är påslagna än. Det är ju även därför som pelargonerna fortfarande trivs på fönsterbrädan. När radiatorerna körs igång åker krukväxterna ut till vinterförvaringen.
Passade också på att sy ett nytt kuddvar till kökssoffan av en vacker stuvbit från Frösö Handtryck köpt second-hand.
Att komma ner i ett soligt kök för frukost är en härlig och lite obeskrivbar känsla. Bara vetskapen att innanfönstren är på plats gör att köket upplevs ombonat.
Övervåningen blev också vinterbonad förstås. Jag brukar se till att inte putsa fönstren när solen lyser på dem, de blir lättare skäckiga då, det är gammal traderad kunskap.
Här lite fler tips ur ett häfte från 1951 då det fanns hemmafruar, utsnittet är återfunnet på nätet:
Det är kallt nu.
När huset lämnas över dagen samt under natten lägger vi ut dragkorven fylld med sand mellan ytter- och innerdörr.
Det är ett av sätten att hålla kylan stången. Den viks in mellan den stängda delen av pardörrarna där andra halvan redan finns.
Besvärligt? Inte alls!
Kakelugn med jugendslingrande solrosor.
Jodå, så kan man också göra.
Än behövs värme. Men den 6 juni planterade jag ut de dahlior som jag satt ner i kruka för några veckor sedan och även de som legat torrt och mörkt under hela vintern. Dahliasortimentet som odlas ökar hela tiden ska ni veta. Samma dag sådde jag i kökslandet – det är ovanligt sent men jag ser fram emot en grönskande och prunkande odling så småningom.
I samma veva togs äntligen innanfönstren ut. Det har varit kyligt länge nog men nu ville jag kalla fram sommaren. Jätteskönt att det är gjort.
Under påsken åker de gula plaströren fram i köksfönstret. Eftersom här under fönsterbrädan och radiatorskyddet finns ett ”element” trivs väldigt få krukväxter här vintertid. Då är det trevligt att få ”liv” här genom färgglad död materia. Plus att det ofta ligger en levande katt och gonar sig ovanför värmen. Fast så här framåt våren är det också utelivet som lockar henne.
Utomhus har påskliljorna börjat slå ut och de får stå kvar för rådjuren trots att de inte är inhägnade. Tänk om jag hade vetat allt vad jag nu vet då jag flyttade hit – men jag lär sig genom att prova mig fram, och att läsa om odling.
I lördags gjorde vi 5 kg äppelmos här, höstens tillverkning hade tagit slut.
Halvan flyttade före jul in i det nya arbetsrummet i annexet som jag ritat till honom. Där håller han fortfarande på att gå igenom och sortera saker. Hans förra arbetsrum städades nu rent med såpvatten. Det rummet nu ska användas till förvaring inför kommande projekt. Äntligen friställdes vedkaminen som kan värma upp rummet med rekordfart. När rummet har agerat förvaring klart ska väggarna här målas om och golvet fernissas. Detta rum byggdes för gårdens dräng en gång i tiden.
Här i köket på bottenvåningen finns en enkel järnspis No 527 från Skoglund & Olson Gjuteri & Mekaniska Verkstad i Gävle. På övervåningen finns en Nr 4 från Näfveqvarn. En av julförberedelserna är att svärta järnspisarna. Det är inte alls krångligt, att köpa färdig spissvärta på tub eller burk är inget hemmansköp. Har man svärta hemma är det bara att rengöra och smörja in spisens yta och spisringarna.
Svart som natten med en skyddande yta :-)
Jag hittade en anteckning med ett tips jag skrev ner då jag gick igenom äldre priskuranter för järnspisar i samband med ett uppdrag i ett slottskök där jag ville datera en riktigt stor gjutjärnsspis av märket Bolinder. På Kungliga biblioteket hittade jag då också ett tips i en katalog för J & C.G. Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm. Det kanske inte heller var så svårt att åstadkomma om ingredienserna fanns hemma.
För att spisen ska behålla ett vackert utseende öfverstrykes densamma med slammad blyharts fuktad med öl; innan detta börjat torka, gnides ytan med en hård borste tills den bliver fullkomligt svart och blank.
Så här såg Bolinders avdelning ut i industrihallen på Stockholmsutställningen 1866. Det var många varianter av då otroligt moderna järnpisar företaget visade upp!
Det här spishörnet är kökets mörkaste hörn under vintern. I år har jag placerat en värmeljushållare av smidesjärn med glaskopp över spisen. Eldas det inte i spisen, eldas ljuset och tvärtom.
Idag kördes golvvärmen igång lite försiktigt. Elektrikern som lade golvslingorna var här och kopplade in den.
Så här såg det ut en gång för länge sen.
Denna bild togs innan golvet var fogat.
Än återstår en hel del att göra här. Fogning av mosaik till exempel samt att få sanitetsporslinet på sina platser.
Varje delsteg känns så bra.
Bråttom? Vi? Nej :-)
.
