Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Röd sol

Solröd mystik sänker sig över rummet med röda rullgardiner.

Jag tycker om rullgardiner. Utan tvekan. Röd och vit och blå och grön . Eller solblekt beigebrun. Av textil eller papper. Enfärgad, randig eller med motiv.

Första gången rullgardiner nämns i Norden är på 1660-talet i Köpenhamn. Det är först i början av 1710-talet som rullgardiner nämns i Sverige, då i Husgerådskammarens räkenskaper. Då av modellen hissgardin med dragsnören som löpte i ringar på var sida av rullgardinen.

Men det är rullgardinen med fjäder jag tänker på och tycker mycket om. Gardinen rullas upp av sig själv efter en lätt ryckning och till detta krävs ett fint dragsnöre på mitten med olika färger, tofsar och ringar i änden. Som tonåring gjorde jag själv de här snoddarna med avslutning.

Landets äldsta rullgardinsfabrik grundades 1879. Från 1885 tillverkades där enbart rullgardiner med fjäderkonstruktion.

Att loppa rullgardiner är svårt, åtminstone där jag rör mig. Troligt är väl att de slängs men hur lätt är det inte att byta ut ljusskört eller trasigt tyg mot nytt. Det har jag gjort men helst vill jag ha kvar originalets material. Här i Universumet används rullgardiner som solskydd men som insynsskydd fungerar den lika bra. Länge användes dock halv-gardiner som insynsskydd i stugorna.

Persienner mellan de kopplade fönstrens glasrutor hör folkhemmet till. De är minst lika stämningsfulla men de hör hemma i en senare tids arkitektur och inredning, inte i mitt hem från 1910.

Tillverkning av rullisar. Digitalt museum.

Vem kommer härnäst och skriver i ämnet rullgardinshistoria? Och hur man lagar och renoverar gamla rullgardiner? Kulturhistoria med praktiska tips i en och samma bok! Den skulle sälja bra nu när byggnadsvård står högt i kurs, tipsar Mrs Universum.


4 kommentarer

Drömmen om livet på landet

Den allra ljuvligaste freskmålning av en trädgård kommer från Livias villa i Primaporta. Den målades sisådär år 20 e. Kr. Platsen ligger en dryg mil norr om Rom, och villan var ett stort kejserligt komplex.

Den målade trädgården/landskapet är omgärdad av en likaledes målad stenmur men också ett staket med diagonalställda träribbor innanför.

Det underjordiska rummet med trädgårdsfreskerna såg ut så här. Måtten är 11,7 x 5,9 meter med en dörr på östra långväggen och högt sittande lunettefönster på kortsidorna. Det slutna rummet tror man var avsett som en sval plats för heta sommardagar, ett triclinium där man låg till bords och åt. Takfönstren på bilden är en senare lösning. Freskerna har konserverats och flyttats till Nationalmuseet i Rom.

Jag besökte platsen en stekhet sommardag vilket gjorde det lätt att förstå idén med det slutna, svala, nergrävda rummet. Arkitektur är platsbunden och kan inte upplevas helt genom fotografier eller museifragment.

Livia var den romerske kejsaren Augustus gemål. I Primaporta anlade hon också en lagerlund och hade hönsgård säger annalerna. I princip samma ideal som idag, eller hur? Och som drottning Marie Antoinettes Hameau de la reine (”Drottningens by”) nära Petit Trianon i Versaillesparken.

Drömmen om livet på landet har alltid funnits.


3 kommentarer

Oxenstiernska palatset

Axel Oxenstiernas palats vid Trångsund är ritat av Jean de la Vallée. Vid närmare beskådan kan man se arkitektoniska finesser mot Storkyrkobrinken men det låter sig inte tydliggöras på fotografier.

”För att tillgodose barockens krav på axialitet och samtidigt eliminera tomtens sneda sydlinje mot denna gränd, använde Jean de la Vallée skenperspektiv med snedställning av fönstren åt Storkyrkobrinken. Även porten och fönsteröppningarna är snett inskurna i fasaden. Fönsternischerna är snett inskurna i fasaden och byggda så att de är parallella med Trångsund, en skenperspektivisk konstruktion som lurar ögat så att fasaden trots tomtens sneda gräns uppfattas som rak.” /wikipedia/

Skicklig, stilig och barockt lekfull är den här fasaden. Men det bör undersökas på plats för att förstå skenperspektivet.


9 kommentarer

Digitaliserade minnen

Tro mig eller ej men snart är alla mina gamla kassettband med inspelningar av berättelser digitaliserade. De flesta är inspelade 1993-1997 och till stor del är det mina föräldrar som berättar och jag frågar om gamla tider. Några andra släktingar samt några få av mina jämnåriga kan också finnas med på ljudupptagningarna.

Jag har inte lyssnat igenom dem sedan de spelades in, de har legat i gott förvar i väntan på avlyssning, som ett sätt att hålla glömskan på avstånd. En slags trygghet. Under tiden som gått har tekniken förändrats och gjort det svårt att lyssna på de 12 kassettbanden med 18 inspelade timmar.

När jag om några veckor hämtar ut de sista 8 banden är samtliga digitaliserade och jag kommer att kunna lyssna på prat och berättelser av människor som nu är borta från jordelivet. Jag har redan provlyssnat på ett digitaliserat ljudband och kan konstatera att det är märkligt att höra välkända röster som jag inte hört på många år.

Min tanke var, och är, att dessa berättelser ska vara till nytta för min släktforskning och min kunskap om livet förr.


2 kommentarer

Den tid som var

Snö har vi inte varit bortskämda med under julen men lite hann man njuta under första advent. Men blev det väl mörkt var det lätt att komma i julstämning här i huset. Jag har tagit det lugnt med dagliga promenader och lång bortavaro från den digitala världen.

Efter julhelgen, under mellandagarna, satt vi i kammaren där ett bra bord att bre ut sig på hade ordnats. Där har vi gårdsforskat och läst äldre dokument, kontrakt, bouppteckningar, begravningsbrev mm som förvarats i kistan som står på soffan med ”tomten” bredvid. En bunt handskrivna brev gick vi också igenom (det var första gångens läsning för min del) där livet på 20-talet rullades upp för ens ögon. Det började ganska snart med lyckan över ett nyfött gossebarn och slutade med obeskrivlig sorg när mamman dog då sonen var nio månader.

Så glada vi är över att tagit oss tid till detta. Dessutom har Halvan gjort ett register över dokumenten så att man framför allt vet att de finns, dessutom är de nu lätta att hitta och plocka fram.

Önskar er en god kommande tid!


Lämna en kommentar

Vinter

Egnahemmet var nyinflyttat vintern 1910 och kanske är fotot från då. Farstukvisten finns inte där ännu.

Inne kunde många människor samlas, som här 1927. Kanske är det fotografering i samband med Annandagens julkalas som pågår, det är hur som helst mörkt ute. Men var nånstans satt alla dessa människor och åt? I köket? I kammaren? Eller här i salen har kanske matsalsbordet stuvats undan inför fotograferingen. Är det det som står intill soffan? Det bordet kan inte rymma så många ätande människor. Tänk om vi visste hur de ordnade det för sig…

Samma shaggsoffa som idag står innanför salsdörren. Även några fler möbler känns igen.


Lämna en kommentar

Interiör med uggla

Jag ser fram emot julhelgen då jag hoppas kunna ta mig tid att ytterligare fördjupa mig i de fotoalbum som finns här i Universumet. Här finns visitkortsalbum med porträtt och grupporträtt men även interiörer med människor.

Interiören på fotografiet ovan är väl fin? En uppstoppad uggla tycker jag absolut är inredningens huvudnummer även om förmakspalmen i fajanskrukan ser ut att vilja dra uppmärksamheten från fågeln. Och vad är det som svävar uppe till höger? Ännu en uggla? Shaggduken ligger på bordet, fotogenlampan står vid fönstret, vägguret hänger ovanför soffan.

Mor, far, son och uggla tittar rakt in i kameralinsen. Gulligt… Fotograf var Edvin Öhrne, Torshälla som måste ha kommit hem till familjen med sin kamera. Fotot är taget någon gång mellan 1915-1918, de år som Öhrne drev fotoateljé därstädes.

Är du intresserad av släktforskning och/eller visitkort och porträtt – titta in på den här hemsidan.

Även Stora boken om familjefotografier har varit till hjälp för min egen forskning.


Lämna en kommentar

De tunga draperingarnas tid

Får jag rekommendera en läsvärd faktabok om tiden före Ellen Keys och Carl Larssons genombrott med Skönhet för alla och Ett hem. Före den tid som förebådade funktionalismen och det avskalade, avmönstrade i inredningarna.

Boken beskriver en livs- och inredningsstil under de mörka färgernas tid, de tunga draperingarnas tid, mönstermängdernas tid, de polstrade möblernas tid, fileringens tid, eklekticismens tidevarv – ja allt det där vi tagit avstånd ifrån men som håller på att komma igen, kanske i en annan form. 1800-talets inredningar håller på att få en renässans.

Som alltid ser människor ner på det föregående århundradet när ett nytt bryter in. Under 1900-talet hamnade 1800-talet i bakvattnet, 1700-talet lyftes fram. Hur idéerna om 1900-talet ser ut om 30 år kan vi ana. Vi – som anser oss leva i den mest långt komna av världar.

Fröknarnas tid är läsvärd. Jag har många snörmakerier och band som vore roligt att få användning för, kanske blir det så någon gång…


2 kommentarer

Pappersklämmor

I det lilla hemmakontoret i bostadshuset använder jag pappersklämmor som funnits här långt innan jag flyttade hit. Här är tre av dem, samtliga är välfungerande. De hänger på en kroklist när de inte fotodokumenteras.

Den mest utstuderade klämman är den i form av två gäss/svanar/långhalsade fåglar. Den är liten och det dröjde innan jag granskade den så noga att jag såg motivet.

De här pappersklämmorna är tre små ting som ger platsen betydelse. Undrar vilka papper som klämdes fast i dem innan jag övertog dem?


1 kommentar

Fetvedens vänner

Ur tallar/furor skapas fetved som nu är ”inne” igen och efterfrågas.

Titta här! Ett sällskap med en behjärtansvärd inriktning:

FETVEDENS VÄNNER                      

http://www.fetvedensvanner.com/

Det  jag bland annat har hört om fetved, törtallar, dvs. tallar som dött på rot är att förr i tiden, då en bonde fick en son, randbarkade eller ringbarkade han det antal tallar som krävdes för att timra ett hus. På sonens myndighetsdag var tallarna mogna att fällas. De hade då en mycket hög andel kärnved, därmed rötbeständiga, och utmärkta för sonen att timra ett hus med lång livstid utav. Visst är det väl långt från dagens virkestänkande… Fetved doftar gott och är en väldigt hållbar naturprodukt.

Men med dagens skogsbruk är det inte så lätt att finna fetved. Vi får arbeta mot ett förändrat tankesätt inom skogsnäringen.


2 kommentarer

Gåtan mattstift

I somras vid besök hos vänner var vi på ett par loppmarknader (förutom allt annat roligt). Där fanns intressanta saker som jag inte köpte. Kanske tyvärr. Men jag tog i alla fall ett foto.

100 st mattstift i en kartong med tryck i 30-talsfont. Men hur fasen ska de användas? H. sa att de var till för att fästa korkmattor i golvet med. Men jag vill veta mer. Och varför har jag aldrig sett sådana här stift i gamla korkmattor? Placerades de i korkmattans kanter, i skarvarna, i hörnen…

Så läser jag i veckan i en bok om borgerligt boende som ligger på nattygsbordet: ”På golvet ligger ripsvävda gångmattor i rött och vitt. Dessa användes på sommaren och lades på efter vårstädningen i april-maj. Efter höststädningen i slutet av september isolerades golvet med tidningar och täcktes av en blommig heltäckningsmatta som nubbades fast längs kanterna.” Där har vi nog lösningen, eller EN lösning.

Så här ser mattstift ut idag. Aldrig heller har jag sett ett sån´t i verkligheten. Aldrig. Lever jag så världsfrånvänt, behövs här mer förankring i den praktiska verkligheten? ;-)