Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

En snackis…

I Eskilstuna kommun finns en 1000-årig hällristning med fascinerande innehåll, en turistattraktion som ligger i ett naturreservat och nära Sundbyholms slott, ett annat av kommunens turistmål. Sigurdsristningen är ett ställe dit jag har brukat ta långväga gäster på besök. Själv var jag där i höstas på en rundresa längs vikingatida färdvägar.

Så här visas Sigurdsristningen på ett vykort som Svenska Turistföreningen gav ut på 1920-talet. Ristningen berättar om Sigurd Fafnesbane ur Snorres Edda.  Den ligger i ett naturreservat utan större ingrepp än förklarande skyltar.
Efter att i lokaltidningen ha läst om våldsamma nutida händelser som timat där åkte jag dit nu i mars.

Ristningen finns på fotot ovan på den större berghällen längst bort en bit upp från vägen nedanför. I vinter har kassuner staplats upp för att bilda en monumental entrétrappa till området.


En tvåfilig ramp har byggts. Den ena sträckningen är till för rörelsehindrade  och barnvagnar (till vänster), den andra för några andra. Ett stort antal betongplintar har använts till grundläggning. För att förhindra blicken att fastna på betongplintar, spikplåtar och snedsträvor hade en sarg av tryckimpregnerade bräder spikats på rampernas sidor. Men de var borta vid mitt besök, de sägs ska bytas ut mot lärkträ.



Räcken har inte kommit på plats, bygget har stoppats.

Denna bild kommer från Eskilstuna Kuriren. Foto: Mikael Andersson. Lokaltidningen har gjort flera reportage om händelserna vid Sigurdsristningen. Insändare har skrivits. Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har enligt tidningen kopplats in angående tillståndsgivningen. Hur handläggning och antikvarisk kontroll gått till känner jag inte till. Anläggningsarbetet har nu tagit time-out. Fyra miljoner räknar kommunen med att rampen har kostat när arbetena är färdiga. Hur kunde det bli så här?

Så här ser skissen som ingick i den dispensansökan som Stadsbyggnadsförvaltningen lämnade till Stadsbyggnadsnämnden. HÄR är ansökan. Ett analys- och teknikkonsultföretag, som bedriver konsultverksamhet inom anläggnings- och byggnadskonstruktion, transport och infrastruktur, miljö och energi har detaljprojekterat.

Jag tänker på hällristningarna i Tanum, Bohuslän, som togs upp på världsarvslistan 1994 och består av flera områden. Ristningen vid Litsleby är anpassad för rullstolsburna och utrustad med en taktil skylt. Så olika kan kulturmiljöer behandlas. Ett erfaret och välrenommerat arkitekt- eller landskapsarkitektkontor med restaurerings- och kulturmiljöinriktning hade väl varit lämpligt att anlita även här. Jag ser med viss bävan fram mot vad slutresultatet blir.


5 kommentarer

En gammal samlarbild


Längst inne i skafferiet hittades den här samlarbilden då vi arbetade med köket för länge sedan. En doldis i skafferiet som en gång var kändis. Hon bör vara en dåtida filmstjärna, sångerska, skådespelare…? En stjärna från 1910- eller 20-talet. Änglalik och kortklippt.

Tillägg: Med hjälp av en kommentar inser jag att fotot föreställer Marie Jansen, amerikansk musikalartist som levde 1857-1914. Hennes storhetstid inföll på 1880-talet, sista gången hon stod på scenen var 1908. Hennes livsöde kan man påstå var rätt stormigt.

 


Lämna en kommentar

Julpyssel


Ett utvikningskort som bildar tät skog med röd himlapäll och en lysande stjärna därpå. Ett julkort som blivit till julpynt att plockas fram år efter år.

En annan sak som ibland åker fram under julledigheten är de samlade äldre dokumenten som är sparade och ger en insikt i forna dagars liv. Bouppteckningar, köpekontrakt, gravbrev, inbjudningskort till begravningar, bröllop, dop… Dokument som inte är värdefulla annat än för en släktforskare eller en kulturhistoriskt intresserad person. Det är nödvändigt med flera dagars ledighet i rad för att hinna komma in i forskningen.


1 kommentar

Köksbordet


Det här är gamla lagningar av Universumets köksbord, ett slagbord. Jag har inget problem med den utan tycker till och med bra om den.

Lagningar med nitar och skruvar från olika skeden i bordets historia. Det är verkligen inget märkvärdigt bord. Inget bord som jag har haft något förhållande till från barndomen, det är ju annars minnen från tidiga år som sätter sig djupt hos en människa. Trots att det kom in sent i mitt liv känner jag mycket för detta trasiga men lagade bord. Det är något med livet förr som gör sig påmint och sådana känningar tycker jag om, hur man satt och åt kvällsgröten i fotogenlampans sken en vinterkväll. Heder åt dem som använt det så rejält och lagat det vartefter.

Här har fötter under åratal nött ner träet i slåarna samt skavt bort den målade ekådringen. Jag fortsätter slitaget.

Oftast ligger en löpare eller mindre duk på slagbordet.

Men när det är storhelg fälls hela bordet ut och en heltäckande duk läggs på. Genast blir det feststämning i stugan.




Men under bordsfilt och bordduk gömmer sig det gamla lagade furubordet som en gång i tiden ville vara ett ekbord med hjälp av ådringsmålning.  Jag kan inte rå för att jag är riktigt förtjust i denna möbel.