Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Brödhög

Brödhög och såkaka på grov hemvävd linneduk.

Det jag saknar mest denna pandemihöst är att äta vardagslunch på restaurang, de fysiska bokträffarna vissa söndagar och nu inför julen de öppna hembygdsgårdarna/äldre miljöer med kulturhistoriskt riktigt uppdukade inför jul och hög julstämning. Olika dukningar för de olika landsändarna och samhällsklasserna. Detta är det jag saknar mest.

Julbordet dukat i bondgården där generationsboende hörde till det normala.

I Universumet gör vi kakhögar av det kaffebröd som bakats. Så gjorde jag som barn också, först grovdoppat i form av bullar sen kakor med den absolut godaste skulle ätas sist och låg därför underst i kakhögen :-) Barnsligt – men o så underbart! När jag var barn var det där med sju sorters kakor inte ovanligt på kalas. Det är kulturhistoria nu.


2 kommentarer

Plafonder formgivna av Wilhelm Wagenfeld

De fem plafonder jag köpte som återbruksvaror för en liten summa pengar och som monterades i annexets fem rum, är formgivna av Wilhelm Wagenfeld. Det kände jag inte till då, trodde de var av Böhlmarks tillverkning. Hur som helst, plafonderna tilltalar mig mycket och de passar så bra in i annexets inredning som har funkisprägel.

Wilhelm Wagenfeld (1900 – 1990) var en tysk industridesigner. Han var först elev och sedan lärare på Bauhausskolan i Tyskland.

Plafonderna WV-339 är av vitt porslin och opalinglas med diametern 250 mm, just den storleken har nr 961. De är försedda med E 27 porslinssockel och är ursprungligen avsedda för en 60 watt glödlampa (nu bestyckade med LED-lampor). Plafonderna är tillverkade för Lindner GmbH och enligt en uppgift jag hittat på nätet designade år 1955.

Fortfarande nöjd? Jag? Så klart!!!


Lämna en kommentar

Byggnadsarkeologiskt detektivarbete

Här har i dagarna sorterats det taktegel som en gång låg på ”lägret”, lidret, som revs på 1970-talet. Denna gång är det Halvan som stått för arbetet, tidigare har det varit jag som tidigare sysslat med den uppgiften. Jag tycker det kan vara skönt med rutinjobb emellanåt. Det är många olika sorters tegelpannor i längd, bredd, tillverkningsort som sorterats, samtliga är enkupiga. Här är två sorter med tegelbruksstämplarna Ö och SB på klacken.

Stämpel på klackens undersida: Ö. Tillverkad, kanske på Ökna tegelbruk som anlades i mitten av 1800-talet och lades ner omkring 1900. Det som talar för att det är tillverkat någon annanstans är att Öknas stämpel var ett liggande Ö, åt vänster eller åt höger, inte som här ett stående Ö.

Tegelstämpel SB. Tillverkades taktegel i Stålboga? Ett riktigt byggnadsarkeologiskt detektivarbete är vad det är. Sortering görs för att detta är ”bra-att-ha-tegel” inför framtiden.


4 kommentarer

Svenska Allmogehem

Jag är stolt och glad över att äga ett exemplar av boken Svenska Allmogehem som kom ut 1909 som förstaupplaga, men också över att äga två fastigheter från 1900-talets början, den ena avstyckad, den andra med skog och jord.

Mitt Universum var en gård med tillhörande mark, stor nog för en familj att försörja sig på. Familjen köpte mark, ett antal kronolotter,  1905. Vid förra sekelskiftet var fortfarande utvandringen till Amerika stor och staten ville få människor att stanna kvar i landet. Så uppstod egnahemsrörelsen. Om människor fick köpa en tomt förmånligt och bygga sitt eget hus med täppa där familjen kunde odla för husbehov hade de anledning att stanna kvar i hemlandet. Boken Svenska Allmogehem är språkrör för egnahemsrörelsen. Ett tummat exemplar står här i min bokhylla. Där finns väldigt vackra ritningar med planer, fasader, sektioner och tomtplaneringar för odlingar. Det är dåtidens framstående arkitekter som ritat förslagen på mindre gårdar för jordbrukare och hantverkare, avsedda för de olika landskapen i Sverige. Förutom ritningar finns texter om det som en egnahemsbyggare behöver veta om odling och kreatursskötsel samt ett tillhörande kolorerat perspektiv av varje landskapshus.

Det är berikande att sätta in sin gård, sitt torp eller sin stuga i ett samhälleligt, kulturhistoriskt och socioekonomiskt sammanhang.

Detta är arkitekt Torben Gruts höstliga förslag till fiskarsmåbruk i Bohuslän.
Tillhörande ritning till fiskarsmåbruket i Bohuslän.
Perspektiv med hantverkarsmåbruk i Uppland. Arkitekt: Jacob J:son Gate.


2 kommentarer

Återbrukat taktegel

Nygammalt tegeltak.

På bostadshuset i Universumet byttes takmaterial för ett antal år sedan. En gammal fallen ekonomibyggnad hade exklusiva enkupiga lertegel på taket. Vid förfrågan fick vi väldigt gärna plocka ner dem, bonden ville bli av med takteglet och hela faderullan. Ekonomibyggnaden skulle senare under året jämnas med marken.

Fallna tak och vanvårdade hus – en alltför vanlig syn på svensk landsbygd. Exklusivt byggmaterial får gå till spillo.

Jag våndas över alla gamla ladugårdar och ekonomibyggnader som rivs. Deras konstruktion, deras gamla vasstaksläggning under tegelpannorna, deras värde för kulturlandskapet kan inte fullt ersättas. Det är så lite som dokumenteras.

Ett byte skedde från svart plastbelagd trapetskorrugerad plåt till enkupigt handslaget lertegel med hjälp av den där ruinerade ekonomibyggnaden.

Vi fick god hjälp av kompisar att plocka ner tegelpannorna, fraktade hem dem gjorde bonden. Hade vi varit mer framsynta hade vi tagit till vara på ännu mer från den där ekonomibyggnaden då vi har insett att här behövs annat patinerat byggmaterial också. Men nöjda är vi över det nygamla tegeltaket.

Under rubriken TAK under kategorier i marginalen så finns mer att läsa om taken.


4 kommentarer

Senapsglas

Senapsburkar, så kallade tunnor från 1930-talet. Den största rymde 2 kilo.
Design Edvin Ollers, Limnareds glasbruk. Foto ur nedanstående bok.

Inte visste jag innan jag läste ”Funkisglas : pressat och blåst” av Thomas Lindblad och Anna Livén West, 2011, att de här tunnorna av glas med lock är senapsförpackningar från 30-talet. I boken läser jag om pressglas från tiden 1920-1955 och granskar tydliga foton.

Det är ALLTID trevligt att lära sig något nytt! Böcker är en bra kunskapskälla.

Jag har sett sådana här glastunnor sedan jag var barn och har köpt secondhand hit till Universumet. Vi använder dem till inlagd sill – alltså som silltunnor eller till sylt eller… De är fina på matbordet.

Plommonsylt kokades i veckan som gick på de få Opal-plommon som lilla plommonträdet gav i år. Sylten hälldes på glasburkar med metallock som efteråt ställdes upp och ner i matkällaren. Men det blev lite sylt kvar som ska ätas snart. Den skvätten hällde jag i en av glastunnorna.


4 kommentarer

Bortglömd kunskap

Här är ett av alla föremål jag sett på de nordliga hembygdsgårdar-, museer som besökts denna sommar. Ett långsmalt träföremål med en överdel av järn med en vinkling där det är ihopbultat med trädelen. Den uppvinklade korta delen vid hopfästningen kan tryckas ner och ”gapet” öppnas då. Föremålet hängs upp med en läderögla på en krok/spik när det inte används. På hembygdsmuseet fanns dessvärre ingen förklarande text. Jag har en likadan i min ägo utan att veta vad det använts till. Har kvinnor eller män använt det? Hör det till jordbruksverksamhet, hushållsarbete, textilhantering, träslöjdande eller what? Grejen är ca 35 cm lång. Det känns viktigt att veta vad i all sin dar man har i sin ägo ;-)

Edit. Svar på frågan kom snabbt som en raket. Anders Lindkvist meddelar på facebook att det är en bandhake som användes vid tunnbindning. Jag är mycket tacksam för svaret.


5 kommentarer

Fragment

Fäbodstuga.
Smidd hasp

Några ögonblicksbilder från en 22-milaresa där allt och intet besöktes och besågs. Inget var märkvärdigt men allt hade en kulturhistorisk klangbotten. Mitt i blåbärsskogen vid en älvbrink hittade vi en påminnelse om kriget 1808-1809 då ryssarna var i trakterna. Men ingen bild på det… Inte heller på den restaurerade skvaltkvarnen.

Gediget broräcke.
Räcket ihop med den här stenvalvsbron från 1900-talets början
En riktigt gammal vägdragning

Vi kör gärna småvägar men ibland är vegetationen så tät på sidorna att moped vore lämpligare fortskaffningsmedel. Här var det dock inga problem att ta sig fram. Men emellanåt ställer man sig frågan om man är på rätt väg när inga skyltar finns som ger upplysning. Gps och/eller Google Maps är ibland ett bra hjälpmedel om co-drivern kommer till korta ;-)


7 kommentarer

Långfilen

Portionen med den tjocka långfilen ska vispas ordentligt med en matsked för att få en krämig konsistens. Man kan strö över 1/2 – 1 tsk socker innan man vispar om man så vill.
Låååång ska den vara då den rinner av skeden.
Man kan strö över mald ingefära om så önskas.
Långfil gör min sommar…

På semestern brukar jag ofta äta långfil för att det är gott och för att jag vill hålla traditionen vid liv. Jag gör den inte med hjälp av tätört som var vanligt en gång i tiden utan jag köper en liter norrländsk långfil i affären. Av den äter jag upp allt utom ca 1 dl. Den decilitern tar jag och smetar ut i botten och en bit upp på kanten av ett rostfri bunke. Så häller jag på drygt en liter mjölk (hel- eller mellanmjölk) och ställer den svalt i ett par dagar med en tallrik över. Efter det har mjölken tagit åt sig av kulturen, tjocknat, och en ny laddning långfil väntar på att avnjutas.

Har man ett kök med källarlucka under vilken en matkällare döljer sig, vilket jag har under semestern, är det riktiga att ställa bunken där. Saknas den finessen går det bra att ställa den i kylskåpet.


4 kommentarer

Hembygdsgårdar

Sommaren har inneburit besök på rätt så många hembygdsgårdar. Det är inspirerande. Alla är inte öppna när man kommer dit, då får det bli titt på exteriörer och gårdstun dit husen ofta är flyttade med diskussion om autenticitet och om vilken historisk äkthet det kan finnas i byggdetaljerna. Det är kul.

Krukväxter spelar in när det gäller korrekt upplevelse av det tidstypiska.

Vid en utflykt ville vi se Hjoggböle i kvällssol. Där fångades bönhuset på bild där delar av PO Enqvists barndom utspelade sig. Bönhusen, frikyrkorna, så vanliga i landet under folkrörelseepoken.


Lämna en kommentar

Hägnad

När skogens material finns obegränsat gör man sig en gärsgård/skihage av granslanor och vidjor. Förr kunde en hel by eller fäbod inhägnas på det sättet för att hålla betande djur ute. Det var viktigt att hålla de grindar som fanns stängda.

Landskapet blev vackert, idag upplever vid det som speciellt. Norra delen av landet och delar av Småland är de områden som förknippas mest med den här typen av stängsling. I Universumet skulle en sådan här gärsgård vara en ”främmande fågel”.

Det finns inte mycket som slår synen en lång ringlande gärdesgård som löper längs skogsbrynet mellan skog och öppen, brukad mark. Eller som löper på båda sidor av en fägata. Det är sällan man ser så länga sträckor men när det händer blir åtminstone jag glad av synen.


8 kommentarer

En kokt med bröd

En riktig korvkiosk. I Ytterhogdal. Direkt till vänster höger efter bron om man kommer söderifrån på E45:an. Både en del med lucka och en större del där man kunde gå in och sitta vid bord. Det blev luckan och beställningen en kokt med bröd, senap, ketchup och bostongurka. Gott! Minnesrikt!

Tipset fick jag av en vän som trafikerar vägarna i norra delen av landet frekvent. Innehavaren av korvkiosken har haft den i 37 år. Innan dess endast en ägare sedan 1950-talet.

Kiosken som fenomen har blivit kulturhistoria från 1900-talet. De minskar i antal.