Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Läderolja

En av många semestersysslor i år blev att ta itu med med det jag tänkt sååå länge: smörja in några av de äldre böcker i helskinn som finns kvar efter för länge sedan döda släktingar. För många år sedan köpte jag läderolja för just detta ändamål. Det blev tre böcker i denna första omgång – jag vill utvärdera resultatet av inventarievården efter några månader.

Översta bilden visar bokpärmarna före insmörjning, den andra och tredje efter. Nu först kan man läsa boktiteln på ryggen: M. LUTHERI POSTILLA. Postillan är tryckt 1844 och utan stort ekonomiskt värde men väl ett högt affektionsvärde.

Med sirlig handstil står på insida pärmen vem boken en gång tillhörde.


Lämna en kommentar

Älskade barndomshem

Erik Axel Karlfeldts barndomshem i Karlbo, Dalarna, gick ur familjens ägo då Karlfeldt var 18 år. Han valde senare i livet att köpa gården Sångs i Sjugare by i Leksands kommun för sommarbruk. Men 1967 kom gården i Karlbo åter i släktens ägo när Karlfeldts yngste son, Sune, tillsammans med sin hustru, köpte den. 1984 förvärvades gården av Avesta kommun.

Selma Lagerlöf köpte tillbaka sitt barndomshem Mårbacka som gick ur släktens ägo då hon var 31 år gammal. 1907 köpte Selma tillbaka sin älskade gård. Hon lät senare bygga om den i stor omfattning. En stiftelse driver minnesgården.

Båda dessa Nobelpristagare i litteratur älskade sina barndomshem och tog illa vid sig när de upphörde som släktgårdar. De visste var de hade sina rötter. Jag tänker också på Astrid Lindgren som tillsammans med sin bror Gunnar köpte tillbaka barndomshemmet, återköpte många inventarier och beskrev sitt barndomshem i boken Mitt barndomshem Näs.


Lämna en kommentar

1 kvm lin

När jag flyttade till mitt Universum odlade jag lin ett par år. Odlingslusten var uppdämd efter decennier i stenstaden. Jag använde frön av oljelin, samma som användes i frukostfilen. Linet grodde, växte och blommade vackert ljusblått. Frökapslarna kom och jag plockade in vackra buketter. Jag använde inte linet annat än till att försköna tillvaron.

I år har Hemslöjden en trevlig kampanj de kallar 1 kvm lin.

Mormor odlade lin uppe i Ångermanland men jag såg aldrig de där blommande linfälten, jag var inte född när de stod som blånande sjöar i bygden. Mormors spånadslin användes till vävar och en del av resultatet finns kvar.

Härom dagen såg jag ett stoooort blommande linfält här i Mälardalen, blev glad eftersom det var väldigt vackert. Oljelin antar jag. Det var några år sedan jag senast såg blå linfält här.

”Odlingen av oljelin har nämligen ökat från 2 253 hektar år 2020 till 3 875 hektar år 2021. Det motsvarar en ökning med 72 %. Linodlingen finns främst i Östergötlands län där 1 564 hektar eller 40 % av odlingen finns.”

”När Sverige blev medlem i EU tog oljelinodlingen fart. Inledningsvis utgick särskilda EU-stöd riktade till just linodling. Stödet per hektar var nästan dubbelt så stort om jordbrukaren odlade oljelin jämfört med om jordbrukaren odlade spannmål. Det ledde till att oljelin även odlades på arealer som inte var särskilt lämpliga. Linet behöver bland annat jämn tillförsel av vatten och har svårt att konkurrera med ogräs.”

Källan finns här.

Foto från https://hemslojden.org/fa-kunskap/1-kvm-lin/

Testa detta quiz om lin som också finns på Hemslöjdens hemsida om linets historia.

Isolering med linmattor av byggnader är ett relativt nytt materialval, lindrev för dreving av fönster och dörrar har funnits oerhört länge. Både spånadslin och oljelin används inom byggnadsvården som t ex som isolering och i linoljefärg, som gängtätning vid VVS-arbeten. Lin är användbart till så mycket: i en kvadratmeter med spånadslin växter det kläder och handdukar, isolering och mat, handlag och kunskap.


4 kommentarer

Inte övergiven

Den gamla kyrkan var öppen då jag passerade på kvällen. Gräsklippning pågick, ängsblommornas fröställningar försvann och sprider sig då inte. De fina målningarna under läktaren och på plankväggen vid läktartrappan stod däremot i all sin prakt. Den här kyrkan har två läktarvåningar, den undre med orgel. Allt upplevs mycket autentiskt. Trapporna är branta och nötta av många fötter, handledarna ”handpolerade” väldigt lena.

Gull-Moses med med horn på huvudet och stentavlorna med tio Guds bud i hand är en 30 cm hög träskulptur. Den är troligen snidad under 1500-talets första hälft av en okänd träsnidare.

Även när Michelangelo (1475-1564) skulpterade Moses med stentavlorna (1513-1515) försåg han Moses med horn. Den marmorskulpturen finns i San Pietro in Vincoli i Rom och är 235 cm hög. Bild från wikipedia. En felöversättning från hebreiska till latin innebar att ordet för strålglans blev till horn. Så kan det gå.


Lämna en kommentar

Mänsklig verksamhet

▲ Båtuppställningsplats och varv i Uppsala. Rörigt, maximalistiskt, skjul med personlig touch inom en given ram/plan.

▼Centralsvensk bondgård i Örsundsbro. Med byggnadsminnesförklaring har ett skydd lagts över gården som är till för att förstå den förindustriella tidens liv och 1920-talets syn på restaurering. Här finns inget liv, inget stök, inga ljud, inga djur eller människor. Livet har flytt men byggnaderna finns kvar som ett minne av hur en uppländsk bondgård en gång var uppbyggd och vilka funktioner som fanns.

Båda de här vitt skilda platserna gav behållning att besöka. Trots att jag inte kom in i någon byggnad.


2 kommentarer

Tunafors fabriker

Presentförpackning från Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag med två smörknivar och en ostkniv.

Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag startade 1868 och bedrev först tillverkning inne i staden vid flera små smedjor. Företaget lät uppföra Tunafors fabriker 1874-76 och flyttade tillverkningen dit. Man tillverkade i huvudsak bordsbestick. 1889 byggdes ett karaktäristiskt högt mittparti på Tunafors fabriker. Eftersom detta inte är avbildat på kartongen inser man att presentförpackningen är tillverkad före detta år.

Vikingatiden var på modet vid vid 1800-talets slut. Knivarnas skaft har elborerade slingor i drakstil. Den fornnordiska djurornamentiken och nationalromantiken stod nära varandra.

Signe Sohlman (1854-1878) formgav damastduken ”Draken” med populära fornnordiska mönsterslingor 1877 för Almedahls. Tänk att på 1870-talets slut duka sitt middagsbord med damastduk och bestick med drakslingor och visa att man hängde med i senaste modet.


Lämna en kommentar

Eskilstuna – den stolta fristaden?

Hur intressant och bra är inte den analys och beskrivning av den utveckling/förändring som görs i staden Eskilstuna i detta poddavsnitt! Lyssna gärna.

I poddavsnittet framkommer att politiker verkar vilja städa bort ”Den stolta fristaden” och ersätta det med logistikstaden eller platsen för det generella ”Goda hållbara möten”. Evolutionsstaden är en annan variant. Hur många logistikstäder finns inte i Mellansverige? Arbetarstaden ska ersättas med ännu en universitetsstad, bildningsstad…

En stor del av den metallindustri som fanns kvar bara för två decennier sedan har flyttat tillverkningen utomlands, ofta till Kina. Ett par av de senaste var Gense och EKA-knivar men det framgår inte av hemsidan.

Jag ser vilken stolthet som finns hos ”Halvan” när han finner verktyg tillverkade i Eskilstuna eller Torshälla och påpekar det för mig, jag som är inflyttad. Och det är inte bara här han finner dem – nej långt upp i landet och långt söderut. Är det något som kan få honom att gå på loppmarknader så är det ifall där finns gamla verktyg och redskap.

När jag flyttade hit fanns ett sliperi i Eskilstuna inom området med de gamla 1600-talssmedjorna, där jag lämnade in mina köksknivar för slipning. En fantastiskt bra möjlighet. Att verksamheten fanns berodde på att kirurgiska instrument precisionsslipades i verkstaden och intäkterna kom främst därav. Sliperiet är borta nu, ingen övertog verksamheten när ägaren pensionerade sig.

Ett litet, litet urval av den tillverkningsindustri som hade sin tillverkning här: Eminentverktyg, AB C.I. Fall, Gense (Gustaf Eriksson NySilverfabrik, Eskilstuna), GAB (Guldsmedsaktiebolaget), Eskilstuna Jernmanufaktur senare Jernbolaget, E.A. Berg AB, F E Lindström AB (i folkmun Tång-Lindström), EKA-knivar, ASSA (August Stenman AB), C E Johansson (i folkmun Mått-Johansson).

Den bästa tången att bita av tegelpannor med från E. A. Berg AB.

Tång att nyttja vid plåtfalsning från F. E. Lindström AB. Fabrikören kallades i folkmun för Tång-Lindström och har en gata uppkallad efter sig i E-tuna. Även Mått-Johanssons väg finns.

Hovtång med flera funktioner, från E. A. Berg AB.

Här är en äldre typ av F E Lindström-stämpel. Och på en av hovtängerna från E. A.Berg finns stämpeln ”Guldmedalj Paris 1900 ”La Perdiz””. Här finns skiftnycklar från Mått-Johansson, kammarlås, fallås, cylinderlås och nycklar från Assa, kakelugnslucka från Pontus Holmberg, nysilverbestick från C. G. Segerström, silverbestick från Gense, brödkniv och fil att vässa eggen med från Eskilstuna Jernmanufaktur, fönsterbeslagen kan jag inte se märkning av men att både de på bottenvåningen från 1910 och på övervåningen från 1924 kommer från Eskilstuna eller Torshälla är jag fullkomligt övertygad om. Jag kan inte räkna upp allt här som är lokaltillverkat – men mycket är det utöver det nämnda.

Idag är det Eskilstuna Kulturbeslag AB som för smedstadens traditionen vidare – den tradition som politikerna inte önskar ta till vara. På sin hemsida skriver företaget: ”Vi har därför tagit vid, där många av våra föregångare slutat. Efter deras modeller gör vi nu beslag av de välkända typerna. Vi framställer beslagen så som de såg ut förr. Vår tidsepok är ca 1700-1960. Det innebär att vi tillverkar såväl handsmidda beslag som rent fabriksgjorda produkter.” HEJA säger jag!!! Självklart finns även deras beslag här i huset.

För övrigt sitter i min ateljé mot norr och öster sju stycken återbrukade fönster från Fil-Öbergs fabrik i Eskilstuna. När vi köpte dem på en jättebra secondhandbyggbutik som fanns i Torshälla, kände jag inte till tillverkningen av filar, som upphörde 1992. Ateljén har, förutom lås och nycklar från Assa/Abloy, även dörrtrycken med nutida formgivning från samma företag.

Haha, efter att ha fått redogjort för mig alla dessa ägandes verktyg och föremål blir jag också stolt ;-)


2 kommentarer

Lycka i skogen

En grusväg leder till en gammal by med få boplatser långt inne i skogen.

På väg dit ser jag en lycka, en liten plätt mark där lite spannmål eller hö odlats. Lyckan är kringgärdad av en kallmurad mur av natursten som kommer från den skogsmark som brutits och uppodlats. Odlingsröse kan man också kalla muren. Så mycket arbete för en sån liten odlingsyta.

Vem blir inte lycklig av att se en sådan bevaras som minne av tidigare generationers kulturgärning? En kulturgärning som ingen kände till när lyckan brukades, det var hårt arbete för födans förskaffande men säkerligen även glädje i arbete och naturupplevelser.

En glänta i skogen. En lucka i skogen. En lycka i skogen. Skogslycka. Lycksalighet i skogen.


Lämna en kommentar

Lite att läsa

Lotte Möllers bok om biskötsel är den enda bok jag köpte på årets bokrea. Den är vacker och när jag nu börjat läsa den är den minst lika givande som jag anade.

Annat som ligger nära till hands på tevagnen är Svenska Atheninstitutets Vänförenings medlemstidning Hellenika som jag läser med intresse varje gång den kommer i postlådan. Medlem har jag varit sedan 80-talet. En nyare bekantskap är kulturtidskriften Balder som jag börjat prenumerera på.

Den lilla boken med röda pärmar, Alla flickors lekar av Ella, kom fram ur en låda i julas. Rolig kulturhistoria att bläddra i. Som helhet har den titeln ”UNGDOMENS BOK. Senare delen. Flickornas lekar. Ett tusen lekar och 600 afbildningar. Efter goda källor utarbetad af Ella.” Boken är tryckt 1879 och har tillhört Halvans farmor.

Där har ni en del av mina intressen i ett nötskal :-)


Lämna en kommentar

Påskriset pryder sin plats påskveckan ut. Förr var det fastlagsris man kallade det och tog in det i stugvärmen i början av fastan. Numera kallas det påskris och tas in under Stilla veckan. Det ger hus som helst en försmak av vår.

Jag har fått två äldre fotoalbum av släktingar och tittar nyfiket på fotografierna. Många har namn anrecknade på lappar eller på baksidan av fotona. Hur bra är inte det. Tack för det kära släkten, levande och döda!


4 kommentarer

Snacka om spik

Bilderna visar en kraftig, handsmidd spik med hullingar. Längden är 11 tum (280 mm utan skalle) och tvärsnittet är som mest 12 mm. Den kan ha varit används om ankarspik där hullingarna gav extra motstånd för att undvika utdragning t ex för att fästa en träbjälke mot en timrad vägg. Spiken fanns i en timrad byggnad som uppfördes vid 1800-talets början. Hullingarna är oerhört vassa och drar man med fingret i ”fel” riktning börjar blodet lätt att flöda. Den väldiga spiken fick jag av en god vän som kunde berätta varifrån den kom och som kände till mitt intresse för äldre byggtekniker och byggnadsmaterial.