Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

”In Sweden we call it a kick”

Den utförligaste bloggtext jag läst om fordonet spark finns på Kulturmiljö vid Norrbottens museum. Det är intressant läsning och jag väljer några stycken ur den. För att se de intressanta tillhörande fotona på sparkens olika modeller måste ni gå till bloggposten.

”Sparken är antagligen en nordsvensk eller eventuellt en finsk uppfinning. Dess ursprung är något oklar, men sannolikt har inspirationen kommit från kälkar med horisontellt flak och två upprättstående stolpar i bakre delen. Med hjälp av dessa stolpar kunde man lägga händerna på för påskjutning. Inspiration till sparken har antagligen också kommit från stöttingen, en kort släde som användes för timmertransport. Även stöttingen var försedd med två stolpar, att lasta timmer mellan. De första sparkarna saknade också tvärslån – tvärträt – mellan de två stolparna, något som introducerades omkring 1887 i området kring Sundsvall. ”

”Det finns också osäkra uppgifter om att sparkar varit i bruk i Västerbotten i mitten av 1800-talet. Sparken har gått under en del andra begrepp, såsom sparkstöttning, stålhäst (Kumla), trähäst (Kumla), sparkare (Västerbotten), långspärk och merspärk (Dalsland), stött (Söderfors), sprätt (Leksand), rännstötting (Holmön), kurir (Hälsingland), rännulv och rännåk (östra Mellansverige). Även begreppet Lyckselemoped förekommer – och då har sparken försetts med motor! Det verkar också ha funnits vissa skillnader mellan Norrbottenssparken och Västerbottenssparken. Västerbottenssparken var i regel kortare och hade grövre medar, som normalt inte var järnskodda. Istället var de vallade med indränkning av kokande tjära. Medarna var ofta gjorda av virke från tjurtall (i de fall de ej var järnskodda) och gled bra i stark köld. Överredet på sparken var i regel oftast gjord av björk, men ibland användes också alm, ask eller furu. Handtag och stolpar var ofta svarvade och bland de målade sparkarna verkar färgen blå ha varit mest populär. En del sparkar har även haft en låda under sitsen, kanske till att förvara verktyg eller psalmboken i. De äldsta sparkarna saknade däremot sits.”

”Från omkring år 1888 nådde sparkåkningen Stockholm, och blev då framför allt ett nöje för skolpojkar och överklassen. Kring sekelskiftet förekom sparkstöttningspartier – ”ungdomen kunde samlas på lediga kvällar och åka spark för nöjes skull i månskenet, när vädret var blitt”.”

Som sagt, är man intresserad av detta fordon på medar så läs mer om Sparken – ett kärt transportmedel på Norrbottens museums blogg. Om ni inte vet vad en sparklåda används till kan ni också få svaret på det där.

Annonser


3 kommentarer

Hemma

På fotot syns ett stycke egnahem. Ladugården uppförd 1905, familjen bodde kvar i huset i den lilla staden intill. Först den 21 november 1910 gick flytten till det då uppförda egnahemmet. Denna mindre bondgård är det nu vi som vårdar, enkelheten förpliktar.

Sverige i slutet av 1800-talet, ett land där ”freden, vaccinet och potäterna” lagt grunden för en snabb befolkningsökning med nya levnadsvillkor för många. På landsbygden räckte jorden inte längre till för att sysselsätta alla. Åtskilliga av dessa jordlösa arbetare valde att istället prova lyckan i det stora landet i väster, där inte bara löften om god tillgång på jord lockade utan även frihet från förtryck för dem som var engagerade i frikyrkor och arbetarrörelse.

Också till städernas växande industrier flyttade många in från landsbygden. Trångboddheten ökade därmed allt mer med ohälsosamma levnadsförhållanden som följd. En lösning på den allt mer akuta bostadsbristen blev den så kallade egnahemsrörelsen, med start i slutet av 1800-talet.”

Det finns mycket skrivet om egnahemsrörelsen i olika landsändar.

Och så här kunde det gå till i norra delen av landet: Eget hem och egen torva. Detta är tionde kapitlet ur fjärde delen av fembandsverket Det svenska jordbrukets historia utgivet 1998-2001 av Kungliga skogs- och lantbruksakademien. Läsvärt!


Lämna en kommentar

Vad är tid?

Tiden existerar inte i sig själv
men från tingen
kommer en förnimmelse
av vad som har tilldragit sig
i det förgångna,
vad som händer nu
och vad som sedan ska följa.

Lucretius, ca 99 – 55 f Kr

Modeller av landskap är många gånger en bra beskrivning av en verklighet som var. Var annars kan man se hur åkerbruket förr såg ut med till exempel hövolmar eller skylar i mängd och hägnader. Idag finns i Sverige mest täckdikade monokulturer. Den här modellen är större än utsnittet på fotot visar och finns på Upplandsmuseet i Uppsala och i den fastnar jag lätt.


Lämna en kommentar

Sommarstugor om vintern

Soluret på den ännu obefolkade sommarstugetomten visar sen,
tvekande vår. I skogskanten pågår ett bra program, det heter Saven
stiger, och förutom träden medverkar också bland andra en större
hackspett, två rödvingetrastar och ett oräkneligt antal rödmyror.
Det är en dokumentär, alla föreställer sig själva. Tidsöverdrag är
fullt tänkbart, rentav kraftigt sådant. Mera avlägsna nyheter utgår i
så fall och sänds vid ett senare tillfälle.

Per Helge

Några vinterstugor lever ensamma i snön. De är små, vackra och ömsint skötta. De är självbyggen och uppfördes av en arbetande befolkning under en helt annan tid än nu. Hit flyttade man på sommaren, bil hade man inte, cykel var gängse fordon. Utsikten på andra sidan är hänförande. Stugorna väntar på sommaren och sina ägare. Hur länge de blir kvar vet jag inte, det handlar om kommunens detaljplanearbete.


6 kommentarer

Teckentydning

Har ni gått kurser i handskriftsläsning någon gång? Jag har gått två 6-veckors kurser efter det att jag flyttade hit till Universumet. Kort men lärorikt och intressant.

Jag började med en 6-veckors kurs som var både rolig och givande.  Men eftersom det alltid går att tränga djupare in i ett ämne vill jag fortsätta.  Självklart har jag nytta av det här i släktforskningen förstås, men främst vill jag lära mig att tyda än bättre för att snabbare och lättare kunna läsa arkivalier som jag kommer i kontakt med ibland i mitt jobb eller i samband med vården och kunskapen om mitt Universum och denna bygd. Jag  trivs i biblioteks- och arkivmiljöer eftersom det där finns mycket samlad kunskap och historia…

Det handlar om majuskler och minuskler, öglebrytning, tyska stilen mm. På köpet får man sig till livs ett hum om tillvaron för människor förr. Texterna under kurserna kom från kyrkböcker, bouppteckningar, domböcker. Handstilarna kan vara mycket vackra och kan man dessutom tyda dem är det extra bra förutom att själv lära sig skriva med dessa snirkliga bokstäver. Angenämt!  Skrivkonstens historia är i sig ett spännande ämne. Att tyda hieroglyfer prövade jag på en gång i tiden – det! om något var krångligt, tyckte jag då.

I förlängningen  är handskriftsläsning en förkovran inom byggnadsvårdens område tycker jag, som har en bred definition av begreppet byggnadsvård. Kan man inte läsa handlingar som rör det egna huset, kan man inte heller alltid ta rätt beslut i byggnadsvårdsfrågor.


Lämna en kommentar

Jag tittade in till 80-talet :-)

80-talets postmodernistiska och folkliga inredningar – när kommer er saga att vara all? När är alla helkaklade väggar med det då fortfarande svensktillverkade Höganäskaklet bortrivna? När ska offentliga inredningar lika dem där denna bild är tagen, ”fräschas upp” och förändras? Mig gladde det att mötas av detta i somras – minnena vällde upp och gav fina vibbar. Visst, det känns omodernt, förgånget, trots att det var helt och rent och jag tog en bild för att komma ihåg det kakel jag själv skrivit in i arbetsbeskrivningar många gånger.

Länge leve inredningar med det inhemska Höganäs-kaklet Hav, land, vind som även hade en eller två glaserade kanter om så önskades. Fula plastlister i ytterhörn och avslutningar behövdes inte på den tiden. Vissa saker var faktiskt bättre förr.

Människorna är en varelse som lätt föraktar allt som är ett eller ett par decennier bort men tar till sitt hjärta det som är äldre än så. När ska vi lära oss att bevara det som är helgjutet byggt från en och samma tid och sluta vara klåfingriga och förbättra. Bara lite. Och sen är dem små förändringarnas tyranni snart ett faktum. Får kaklet på bilder finnas kvar blir det snart nog en fin retro-miljö.


Lämna en kommentar

Bästa reklamen


Kaffeaktiebolaget Hermes i Stockholm marknadsförde sin vara så här någon gång på 20-talet kan jag tänka. Litet och behändigt.

Viker man ut kaffereklamen finner man en nåliträdare/nålpåträdare instoppad där. En enkel liten metallbit och metalltråd men väl fungerande. Jag hittade den i Agnes syskrin när jag flyttade hit. Agnes var min företrädare här på gården och hon levde fram till 1966.
Bästa reklamen är sådant som går att använda och tar liten plats.

Reklam på tv, vissa tidningar och på sociala medier är våldsamt tröttande och irriterande.


4 kommentarer

Rätt modern tvättmaskin



En handdriven tvättkula hittade jag på Vallby friluftsmuseum. Den perforerade kulan öppnas, tvätten stoppas i tillsammans med något slags tvättmedel, kanske björklut, kulan stängs. Vattnet värms i grytan som man eldar under. Sen är det bra att veva runt så tvätten bearbetas.


En tvättklocka är en enklare variant av tvättredskap.

Jag är mycket förtjust i att få mer kunskap om hur tvätt gick till förr i tiden. Tvättsätt har förändrats över tid även före tvättmaskinens intåg. Många friluftsmuseer har någon form av tvätterihistoriska föremål och apparater. Under hela mitt liv har syntetiska tvättmedel funnits, exakt hur man tillverkade tvättmedel förr har jag endast läst mig till.

Men undrar om inte Hagalunds tvätterimuseum i Alby drivit det hela längst som visar hur tvätt gick till under olika årstider genom att hålla bykdagar. Under 2018 bjuds in till isbyk, vårbyk, kvällsbyk och byk i lövsprickningen, höstbyk och även novemberbyk. Utöver detta Konstbyk, i år med temat ”Penningtvätt”. På tvätterimuseet får man reell kunskap om hur apparaterna användes och får information om mycket av det som hörde till tvätt. Någon tvättkula minns jag dock inte att jag sett där.


5 kommentarer

Magnetism

Jag hamnar av någon anledning så lätt och ofta i sådana här miljöer. Något drar mig dit – en inre kompass kanske ;-)

En dagbäddad dragsäng nedanför två vackra porträtt från förra sekelskiftet, på sidan en lavoar med väggspegel ovanför, tvättfat och vattenkanna i porslin. Stugan är förhållandevis nyligen byggnadsvårdad och det naturliga slitaget borta men stämningen är ändå ostressad och fridfull.

En åttaslåstol, skurgolv och ett sätt att låta enkel sockel, fodersockel, dörrfoder och tröskel mötas.

Den här fiskarstugan finns i Höga kusten, ett stort världsarvsområde som är värt flera dagars besök.


1 kommentar

Linnepress

Jag och min f d kollega sökte oss till Läckö under vår roadtrip västerut. Det var underbart på så många sätt – kultur, trädgård, mat, natur, arkitektur, logi. Och om det är så att skratt förlänger livet blev mitt åtskilligt längre efter denna tripp.

På Läckö slott står också en barock praktpjäs till linnepress i en av salarna. Den har ställts dit i senare tid men visar hur viktigt det var med vackert dukade bord med långdukar och servetter av pressat linne.


I tjänstefolkets region står en enklare variant men med samma funktion.

Jag skulle gärna äga en linnepress. Linnedukar och servetter kan bli hur vackra som helst med hjälp av den.

Så här kunde det se ut under barocken i en burgen miljö. Fler bilder finns HÄR.