Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Krakspira

Mer och mer faller på plats. Små ting har sin förklaring. Tack för den Ärla Stenkvista Hembygdsförening och museet i Rinkesta. Hembygdsmuseet där är fördelat på tre platser och visar gamla jordbruksredskap, veterantraktorer, verktyg, husgeråd, ett jordbrukarhem som det kunde ha sett ut på 1940-50 tal. Allt var trivsamt ordnat.

"Denna lilla konformade sak användes när kärvarna skulle hängas på en stör för att torka. Stören kallades krakstör och skulle vara spetsad så att de med sisalgarn bundna kärvarna kunde träs på stören. Oftast var störarna inte tillräckligt spetsade så det var svårt att få kärven att glida ner. 

Krakspiran sattes då i toppen av stören och med hjälp av högaffeln och det smarta lilla hålet i sidan på spiran.

En stör full med kärvar kallades en krak, därav namnet krakspira."

En kärve är en en bunt med sädesstrån (vete, korn, havre, råg) med ax och halm som bundits ihop med halmstrån för hand eller med snöre och självbindare. När säden skulle tröskas användes en speciell kniv runt handleden för att skära loss snöret – även en sådan kniv fanns på hembygdsmuseet.

I måndags hade jag planerat att besöka basutställningen ÅKER som finns i ladugården på Sveriges lantbruksmuseum i Julita. Den utställning som tidigare fanns där var väldigt givande, hur den nya basutställningen ser ut och inverkar på mig är jag intresserad av. Men – hela den utställningen är stängd under 2022. Moah, Sveriges lantbruksmuseum är utan öppen basutställning om åkerbruket och dess historia och redskap! Nordiska museet (förvaltare av Julita gård = Sveriges lantbruksmuseum) satsar mer på visning av herrgården än på jordbruksrelaterad kunskap!!!


Lämna en kommentar

Kakkalas på låtsas

Vi var på kak-kalas i Granhult, Rinkesta, den 5 juni. En strålande dag, lämplig för hembygdsmuseibesök.

På gården Granhult, ett jordbrukarhem från 40- 50-talet, stod kaffebordet dukat. Men alla godsaker var tillverkade av trä och därefter målade. Jag gillade upplägget.


4 kommentarer

Sommar på gården på 30-talet

Från väster sitter en för oss okänd flicka, därefter Lisa, David, Tore och Agnes vid ett av trädgårdsborden. Bryggeristolarna skymtar, de vars renovering färdigställs nu till midsommar. Kvinnorna har vadlånga klänningar, två småblommiga och en omönstrad mörk. Lisa har förkläde ovanpå klänningen. David har blåblus av bomull med bröstficka, sprund med knapp vid kragen. De bör vara relativt nygifta. Systersonen Tore har knäbyxor, äppelknyckarbyxor eller Knickers med en ljus stickad slipover ovanpå skjortan.

Uthuset, som jag aldrig sett i verkligheten, står där bakom med gaveln hitåt. ”Lägret” kallat, ett vagnslider om jag förstått det rätt med tillbyggd vedbod på frånsidan. Huset revs på 1970-talet och numera står vårt annex där. Tvättstuga och drängkammare med långsidan mot fotografen står kvar.

I bakgrunden skymtar en öppen bil med vindruta med en liten, nyfiken pojke och en vuxen man med vegamössa? som betraktar bilen. Fotot är taget någon gång mellan 1935 och 1940, året då Lisa dog.


6 kommentarer

Inga VITvaror i köket

Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag.  Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.

Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll.  Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls… 

Vedspis samt elspis och ingen spisfläkt – enbart spiskåpa med imkanal (som inte syns på fotot)

Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.

Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna  i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.

Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.

Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.

Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.

Kyl/frys längst till höger. Till vänster om detta ett utdragbart skafferi.

Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.

Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…


6 kommentarer

Vi räddade en ödegård

”Min andra bror och jag har skojat lite om hur det skulle vara att som tjej följa med S. hem. – Tänk er bara – långt iväg utanför stan, bort ut i mörkret, ingen toalett – jo utedass – endast kallvatten. Senaste åren har han inte ens haft vatten i huset alls förresten.

Och huset sen – med ett golv som lutar och är snett, och allt är helt autentiskt sen 1900-talets början. -Ja, den tjejen finns väl inte!”

Det där var delar av ett tal som hölls på vår bröllopsfest. Det var inte många i min mans släkt som tyckte gamla hus var något att satsa på, inställningen var njugg. Men så tyckte inte vi som kamperat ihop i huset rätt länge nu. Vi såg potentialen som man brukar säga. Vi vill att det ska märkas att vi bor på en gammal bondgård, gården får inte bli ”stylish”. Vad ”modernt” levnadssätt innebär kan verkligen diskuteras… Flera inställningar i samhället har förändrats bara under vår tid här på gården – till fördel för vårt sätt att leva.

Att vara själsfränder, att ha samma värdegrund, är viktigt och något att vara tacksam över. Här kommer en bautalång serie foton från Universumet, bilder som finns på bloggen sedan tidigare:


Lämna en kommentar

Tapetlager

De här tapeterna har suttit i köket här i Universumet.

Den klart röda tapeten på fotot uppe till vänster sattes upp då huset invigdes 1910. Den är tillverkad av Norrköpings tapetfabrik. Den gröna medaljongtapeten kom sen, vackert jugendmönstad. Den nedre blomsterbårdsrandiga blå tapeten satt uppe ända tills den spikades över med spånskivor på 1970-talet och tapetserades med tapeten på sista bilden. Att vara tapetdetektiv hör byggnadsvård och restaureringar till.

I samband med omstrukturering av vindskontoren har de stora tapetsjoken nu fått sitt hem där. Men en stor del av lagren finns kvar under den nya pappspänningen och tapeten som kom upp 2005.


2 kommentarer

Tapet från 20-talets början

Denna vackra tapet var uppsatt i kakelugnsrummet (nuvarande sovrummet) på övervåningen fram tills den togs bort på 70-talets slut och brädväggen som då kom fram laserades brun. En lös tapetvåd finns kvar idag uppklistrad på spännpappen. Så förändras idealen på några decennier. Jag hade gett mycket för att ha kvar den gamla tapeten från 1920-talet då övervåningen inreddes till förmånsboende för de gamla föräldrarna och två av barnen tog över jordbruket. Förnuftigt nog sparades ändå en våd med bård.

Omgörning på gång…


4 kommentarer

En dag under tidigt 1960-tal

Har ni sett den fina filmen från 1962 på SVT Play – Så går en dag i Linneryd? Det är en dokumentär som skildrar en dag i ett litet småländskt samhälle. Igenkänningsfaktorn under de 33 minuterna är hög.

Född på 50-talet så känner jag igen stämningen, samhällsklimatet, försagdheten, framåtandan, småskalighet på upphällning, centralisering, vänstertrafiken, föreningslivet, ansvarstagandet, hantverket, folkhemmets arkitektur i de offentliga byggnaderna.

https://www.svtplay.se/video/17950819/sa-gar-en-dag-i-linneryd


1 kommentar

Tilltro till byggnaden

  • Tro på byggnadens egenvärde.
  • Förstärk upplevelsekraften.
  • Underhåll varsamt för att rädda maximal materia till efterkommande.
  • Planera insatserna och upprätta ekonomiplan.
  • Använd material som åldras i samklang med sin omgivning.
  • Låt reparationen förstöras – inte originalet.
  • Få medkonsulter att förstå tankegångarna likaså hantverkare m fl.
  • Acceptera det naturliga åldrandet som en ofrånkomlig livsform. Det starkaste och perfekta är inte bäst.
Nybyggt bostadshus omkring 1910.

De här punkterna hade jag med mig från en internationell restaureringsutbildning i Rom när jag flyttade till Universumet. Jag har arbetat efter dem i allra möjligaste mån.

Här lever vi på husets villkor med skeva och sneda ytor, lutande golv, originalfönster med lösa innanfönster. Den gamla träpanelen har behållits överallt förutom på husets norrgavel, drängkammarens norrgavel och på hönshuset/ateljén.

Jag har valt linoleummattor på golv i bottenvåningen där det sedan 70-talet legat plastmattor. Innan dess låg där korkmattor vilket syns både på gamla foton och på de brädor som varit underlagsgolv. På övervåningen ligger det gamla fernissade grangolvet från 1924 kvar, det har bara strukits med fernissa igen. Här används linoljefärg, limfärg, äggoljetempera, kalkbruk (hydrauliskt och luftkalkbruk), taktegel av bränd lera, takpapp och gärna återanvändning av de gamla fönsterblecken, hängrännorna och stuprören med sina vackra koniska infästningarna. Farstukvistens gamla betonggolv med sparstenar ingjutna får vara kvar när kvisten restaureras. Den byggkonstruktionen tillhör husets byggtid.

Mitt förhållningssätt till tapeter är dock inte antikvariskt på samma sätt som de flesta bebyggelseantikvariers ser ut att vara. Papperstapeter javisst, men några med nutida mönster (köket på bottenvåningen) eller fel tidsepok och fel formgivare med tanke på att de sitter i en enkel bondgård och inte en borgerlig bostad (exempelvis William Morris mönster Willow Boughs från 1874 i köket på övervåningen). Det är alltså inte en fullständig rekonstruktion jag är ute efter när tapetsering genomförs, det är en stämning jag är ute efter.

Det som emellanåt varit det svåraste har varit att få vissa hantverkare att förstå mina tankegångar, därför är det bra att inte ha tummen mitt i handen utan kunna utföra många arbetsinsatser själv! Men i vissa delar har det också varit svårt att få min man ”med på tåget”, då har det blivit svårare att genomföra men när jag fått igenom min lösning på ett problem uttrycker han förnöjsamhet över det! Inom mitt yrke har jag också många gånger träffat privatpersoner som i mina ögon velat alltför mycket, vilket innebär förstörelse istället för förstärkning av det kulturhistoriska värdet.

Jag tycker fortfarande att min beskrivning av gården, som finns i bloggens marginal, stämmer:

Mitt Universum är en bondgård från 1910 i Mälardalen. Här pågår praktisk byggnadsvård parallellt med nyfiket undersökande av livet förr. Ett levnadssätt med viss långsamhet som ger livskvalitet utan att stänga ute omvärldens impulser. Kanske kan det kallas kulturhistorisk nutid…


1 kommentar

Fastighetskunskap

Ja, inte blev julen den tid för hembygdsforskning som jag föresatt mig. Det blev rätt sporadiska nedslag i historien. Men visst, något lite klarnade om platser och orter och hur byggnaderna och livet såg ut förr. Men i novembers slut satt klistrad framför datorn då ett digitalt föredrag om fast sändes från Riksarkivet i Härnösand. Dessvärre finns inte föredraget längre tillgängligt men väl en sammanfattning av det på Sveriges Släktforskarförbunds blogg, som finns att läsa här: https://www.rotter.se/blog/entry/fakta-om-fastigheter?fbclid=IwAR1ByrieBy7ytBmDa5W6RqVN47WioS0_IXoXdhDhff2JJrftpzcu11Yb4W0

Här några nyttiga fakta om fastigheter på landsbygden:

Mantal är inte ett ytmått utan ett mått på en gårds skatteförmåga. Det infördes på 1500-talet och en gård på ett mantal var en gård som kunde försörja en familj med tjänstefolk och betala skatt.

En gård är en brukningsenhet som är mantalssatt.
Ett torp är en brukningsenhet som inte är mantalssatt utan ligger på en gårds mark. I torpet ingår odlingsjord. Torparen betalar arrende till gårdsägaren, genom arbete (dagsverk), naturaprodukter eller pengar.
Backstuga var ett bostadshus utan odlingsbar jord och på ofri grund, det stod ”på bar backe”. Många fattiga bodde i backstugor men även mer välbärgade, t ex hantverkare, kunde bo i backstuga.

Lägenhet började användas under andra halvan av 1800-talet. Det är ett flytande begrepp som kunde innebära småbruk (ägt av brukaren) men också ett hus med friköpt tomt.

Bild från Rötters blogg.

Litteratur
Kalle Bäck: Början till slutet, Noteria förlag, 1992
Anders Bönner: När byn skiftades, LT:s förlag, 1985
Per Clemensson och Kjell Andersson: Börja forska kring ditt hus och din bygd, Natur & Kultur, 2011
Niklas Cserhalmi: Fårad mark, förlaget Bygd och natur, 1998
Sigurd Erixon: Byalag och byaliv, Nordiska Museet, 1978
Albert Eskeröd: Jordbruk under femtusen år, LT:s förlag, 1973
Mats Hellspong och Orvar Löfgren: Land och stad, Liber Läromedel, 1976
Mats Höglund (red): 1600-talets jordbrukslandskap, Riksarkivet, 2008
Bengt M P Larsson, Mats Morell och Janken Mydal: Agrarhistoria, LT:s förlag, 1997
Karl-Ingvar Ångström och Björn Johansson: Kartforskning, Sveriges släktforskarförunds handbok nr 3, 2011

Två böcker från Sveriges hembygdsförbund
Husen berättar om människor där och då, 2014
Torp, torpare och torpinventeringar, 2015

Länkar
Det svenska jordbrukets historia på webben: www.ksla.se/bibliotek/fembandsverket/
Hans Högmans hemsida: http://www.hhogman.se/historia.htm
Brandförsäkringar: www.brandverket.se


Lämna en kommentar

Punsch till jul

Vi gör ett besök i boktryckarbostaden, en av Skansens alla underbara miljöer. Det är 1840-tal och i köket ska en skål med punsch tillredas för julkalaset som börjar med mingel. Ingredienserna arrak, socker, citronsaft, vatten och te finns framme för att blandas till. Te var en dyrbarhet här i landet vid den här tiden. Därför förvaras det i ett skrin som kan låsas.

Julkalaset med mat vid dukat bord hölls i salen. En soffgrupp med sötsaker att avsluta middagen med står uppdukade på ett pelarbord i samma sal.

Det är inte många kulturhistoriska miljöer som går upp mot Skansens iscensättningar och levandegöranden inför julen. Det ska vara Västanfors hembygdsgård då, den dagen julmarknad pågår…


Lämna en kommentar

Jule-lys

Jag har även hittat ett öppnat paket danska Jule-lys här i Universumet förutom Liljeholmens julgransljus. Stearinljusen är gjutna av Asp-Holmblad i Hørsholm. Jag tycker verkligen om bilden: en lite äldre man utklädd till jultomte tittar leende rakt på mig. I famnen håller han ett litet barn som bara har ögon för julgranens tända stearinljus. Tomtemannen ser dock till att barnet i sin fascination inte bränner sig på lågan. Vilken härlig upptäckarglädje som syns i de där ögonen!

Förstagångsupplevelser blir färre med åren men jag kan ändå känna den där fascinationen då och då. När jag flyttade hit var det upplevelsen av naturen med fågel- och djurliv som inte fanns i stan. Första gången jag hörde en kornknarr var stort och när jag några dagar senare även såg den var det än större. Älgar som stövlar omkring här och ekorrar som käkar frön ur lärkkottar var som att uppleva tiden som barn igen.

Första besöket i Pantheon var stort, ruinerna efter staden Mari byggd av lera vid Eufrat, Syrien, eller Çatalhüyük på Konyaslätten i Turkiet har satt sina spår hos en kulturbegeistrad människa som jag. Annars känner jag upptäckarglädje när fördjupad kunskap om ett historiskt/politiskt sammanhang ger mej ny insikt.

Och trots att jag firat jul SÅ många år känner jag samma förväntan som då jag var barn! Det är något att vara glad över.