Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Julpyssel


Ett utvikningskort som bildar tät skog med röd himlapäll och en lysande stjärna därpå. Ett julkort som blivit till julpynt att plockas fram år efter år.

En annan sak som ibland åker fram under julledigheten är de samlade äldre dokumenten som är sparade och ger en insikt i forna dagars liv. Bouppteckningar, köpekontrakt, gravbrev, inbjudningskort till begravningar, bröllop, dop… Dokument som inte är värdefulla annat än för en släktforskare eller en kulturhistoriskt intresserad person. Det är nödvändigt med flera dagars ledighet i rad för att hinna komma in i forskningen.


1 kommentar

Köksbordet


Det här är gamla lagningar av Universumets köksbord, ett slagbord. Jag har inget problem med den utan tycker till och med bra om den.

Lagningar med nitar och skruvar från olika skeden i bordets historia. Det är verkligen inget märkvärdigt bord. Inget bord som jag har haft något förhållande till från barndomen, det är ju annars minnen från tidiga år som sätter sig djupt hos en människa. Trots att det kom in sent i mitt liv känner jag mycket för detta trasiga men lagade bord. Det är något med livet förr som gör sig påmint och sådana känningar tycker jag om, hur man satt och åt kvällsgröten i fotogenlampans sken en vinterkväll. Heder åt dem som använt det så rejält och lagat det vartefter.

Här har fötter under åratal nött ner träet i slåarna samt skavt bort den målade ekådringen. Jag fortsätter slitaget.

Oftast ligger en löpare eller mindre duk på slagbordet.

Men när det är storhelg fälls hela bordet ut och en heltäckande duk läggs på. Genast blir det feststämning i stugan.




Men under bordsfilt och bordduk gömmer sig det gamla lagade furubordet som en gång i tiden ville vara ett ekbord med hjälp av ådringsmålning.  Jag kan inte rå för att jag är riktigt förtjust i denna möbel.


7 kommentarer

Röde hanen

I tider med vedbrand i kaminer, kakelugnar, järnspisar, bakugnar och öppna spisar är det viktigt att det finns brandredskap – brandsläckare, brandslangar, brandvarnare, brandfiltar.

På bilden syns gamla brandredskap i form av båtshakar. De här handsmidda hakarna sitter på långa stänger. Var hittat jag litteratur om brandsläckning på landsbygden med sådana hakar under tidigare sekler?


8 kommentarer

Jag tittar rätt ofta på äldre fotografier. Det är ett bra sätt att förstå hur livet kunde gestalta sig för olika samhällsklasser förr. Nu delar jag med mig av två som jag nyligen fastnat för.

Familjen uppställd framför hövolmar och bostadshuset på landsbygden i Södermanland. Fotograf okänd. Ladugården, där kossor och häst(-ar) fanns, ligger utanför bild. Så här stora hövolmar (eller heter det höstackar?) har jag aldrig sett här i landet under min levnad men väl på resor till mer agrara länder. Höet förvarades så här då hölador saknades men hur i all världen byggdes de upp för att inte höet skulle förstöras av väta?

Här står en kvinna med sin dotter framför fallfärdig backstuga i Enskede, Stockholm, 1906. Foto Ivar Nilsson. Jag fann fotot här då jag sökte bilder på backstugor, en byggnadskategori som intresserar mig. Denna miljö finns inte kvar men kanhända är mangårdsbyggnaden (det man idag felaktigt ofta kallar torp) på översta bilden fortfarande bebott om det inte blivit fritidshus.


Lämna en kommentar

Att leva sig in i en annan tid

Novemberkvällen var fuktig och mörk. En svag, byig vind förde
med sig ett isigt duggregn, blåste ner röken från skorstenarna
i kyrkbyn och drev in på gårdar och gränder. Någon kom skyndande
in från uthuset och vädrade i förbifarten efter röklukten.
Han gick snabbt med huvudet vänt mot blåsten och höll på samma gång
utkik efter blänket från vattenpussarna på gården.

Åkrar, skogsbackar och upplysta stugfönster var insvepta i ett
drypande mörker. Bara mitt i byn var det ljusare. Trapplampan
vid andelshandeln lyste svagt upp butikens röda vägg och gula dörr
och fönstren på ömse sidor, där det stod några öppna påsar med
kaffe och risgryn. Tillsammans med de närmaste gårdsfönstren
kastade butikslampan en smula ljus över en stump av vägen och
kom till och med stenmuren kring begravningsplatsen att avteckna
sig i dunklet.

Så förlorade sig vägen i det svarta mörkret igen. Byn var tom
och tyst. Bara vindsuset hördes. Ibland vid en kraftigare by kom
ett sakta gnäll när andelshandelns lampa gungade till.

Från stationshållet kom ett sakta knastrande av steg. Ljudet
blev starkare, och snart dök gestalten av en man upp i ljuskretsen.
Han avtecknade sig klarare ju närmare andelshandeln han kom.
(…)
Han försvann i mörkret så småningom. Gestalten blev dunklare
och vagare tills den slutligen var helt osynlig. Knastret av stegen
avlägsnade sig och dog bort. Byn låg tyst och tom igen, och lampkupan
gnisslade sakta.

Med hjälp av en roman lever jag mig in i livet som var. Nu var det Finlands historia genom Väinö Linnas trilogi om en torparsläkt. Utsnittet är hämtat ur  Söner av ett folk.
Andra läromästare för att förstå något av en annan tid kan vara
Friluftsmuseer.
Hembygdsmuseer.
Facklitteratur i etnologi.
Äldre fotografier.

Men att hitta eller ta foton av det höstmörker som då rådde gick inte.
A C Hultgrens fotografi från  1915 av torpet Bäckstugan i Svinhults socken, Östergötland får illustrera texten.