Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Mangling på gammalt vis

I sommar var jag med om ett kärt återseende. Den gamla kistmangeln kom till användning. Mangeln är en bastant träkonstruktion med stenar som tyngder i den mobila ”kistan”.  Jag och en släkting bestämde en dag att ses och sen körde vi igång, för min del var det till att uppliva en erfarenhet som låg några decennier tillbaka i tiden. Innan vi var klara fick vi besök av en kompis som också var med och drog mangeln.


Här rullas duken som stänkts dagen innan upp på en trärulle. Sedan rullas en skyddande mangelduk över som skyddande lager. Mangelduken är ett långt rätt långt stycke bomullstyg utan fållar. Så placeras rullen i mangeln. Rullen kallas mangelkavel och är en vals runt vilken man lindar textilier som skall manglas.


Två trärullar med dukar, örngott, handdukar eller vad vi nu ville mangla ligger under den rörliga ”kistan”. Det behövs inte många drag fram och tillbaks förrän textilierna är släta. Det här ska vi göra om för det är lätt och kul, tills dess ska jag se till att ha linnedukar och handdukar att mangla. Långa dukar klarar den här kistmangeln av hur lätt som helst. Hemma i tvättstugan med den elektriska kallmangeln måste jag först mangla ena halvan och därefter ta ut duken och mangla andra halvan och mötet blir inte alltid perfekt. Denna gång var det bara min medmanglerska som hade långa linnedukar med sig. De blev väldigt fina.

Mangeln har många långa år på nacken men fungerar utmärkt med ett verkningssätt som är självklart.


1 kommentar

Sädesax


Kornax på den finaste och sirligaste tapetbården från gustaviansk tid. Den målades i en borgarfastighet från den tid då städerna också var agrara.

Tecknade sädesslag härifrån.


Detta växer utanför mitt arbetsfönster, ja vetefälten finns runtom mitt Universum.

Kärve, nek, snes, skyl är äldre ord som hör ihop med skörd av säd. Att idag få se ett fält fyllt med skylar är inte många förunnat här i landet. Som barn kunde man leka kurragömma bland dem i skymningen har jag hört berättas. Visst låter det fint…


2 kommentarer

Vikingatid – nutid

På Holmberget i Torshälla har länge funnits en restaurang, numera heter den Florapaviljongen som den gjorde ursprungligen.
Inför stadens 650-årsjubileum 1967 beställdes ett räcke till den norra restaurangterrassen. Det är vackert och intressant, räcket står sig fortfarande till 700-årsfirandet men har fallit lite i glömska. Jag ser fram emot att kunna sitta där på terrassen under ljumma, mörka sommarkvällar tillsammans med många andra. Med ett glas vin i handen.




Det var hembygdsföreningen som beställde räcket med en serie bilder som berättar stadens historia från vikingatid till våra dagar. Konsthantverkaren och smeden Kurt Landgren gjorde det fina men lite glömda räcket.

”Vackert som en tavla”
Holmberget är en av Torshällas höjdpunkter.


8 kommentarer

Kyrkligt intermezzo

trono-gla-kyrka
Trönö gamla kyrka är en sevärd kyrka/byggnad/kulturminne. En liten medeltida kyrka med känslofyllt inre. Den fristående klockstapeln är minst lika upplevansvärd. Den gamla kyrkan blev kvar när en ny större beslutade att byggas, en s k Tegnérlada.
trono-nya-kyrka
Trönö nya kyrka ritades av Axel Fredrik Nyström och stod färdig 1895.  En stor renovering genomfördes av tegelkyrkan på 1990-talet. Arbetena slutade katastrofalt nog med att den totalförstördes av brand i november 1998 genom självantändning. År 2001 återinvigdes den men då behövdes inte så stor yta som på 1800-talet, den uppvärmda ytan minskade. Man löste det på det sätt som bilden visar. Tornet och östra delen av kyrkorummet värms upp, mellandelen har blivit en öppen gård.
trono-nya-kyrka-efter-2001
Fotot från den nya gården är hämtat härifrån.