Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Finaste sortens trappa

Håbol, Gäserudsstugan, trappa.
Foto Anna Lindqvist 1996. Vänersborgs museum

Den här typen av trappor är de vackraste trappor jag vet. Platsbyggda och därmed utan vangstycken. Plansteg och sättsteg fästa direkt i väggen och som här, i en svängd trappa, i trappspindeln.

Jag tycker bäst om trappor som saknar vangstycken konstaterar jag åter igen. Jag planerar en så´n trappa till ett projekt men den ska vara bekvämare att gå i än Gäserudsstugans trappa. Förhållandena mellan steghöjd och stegdjup ska vara gångvänliga. Och trappan måste ju inte ansluta till en synlig timmervägg. Men den behöver byggas på plats, inte monteras i efterhand.


6 kommentarer

Att svinga sig i

Upp till övervåningen, här i Universumet, leder en svängd L-formad och platsbyggd trappa. Den är trivsam och lätt att gå i. På gångsidan finns en rund ledstång.
trappa2
På trappspindelns sida (det centrum trappstegen löper runt) finns en lösning mot fallrisken som vi har låtit sitta kvar från förr. Det är ett rep som splitsats i båda ändar och på övervåningen är fäst i en ögla (inte krok och kan därmed inte lossna) i en takbjälke…
trappa1
… och den nedre änden är fäst i en krok i mellanväggen.
trappa3
Repet löper som en lian mellan våningarna. En säkerhetslina att ta tag i om man halkar eller känner sig osäker. Eller för lite större barn att leka Tarzan i. Vi anar att repet är uppsatt av de tidigare ägarna Agnes och David när de blev gamla och behövde en extra säkerhet. Vi gillar lösningen och för den gärna vidare så här på bloggen. Jag har fått frågor om hur man kan lösa problemet med en obekväm trappa och tipsar om detta förslag som en del av en lösning om en handledare är svår att få till. Tofflor med gummisula kan också vara en fördel att använda. Platsbyggda trappor ska man ju vara rädd om och inte riva alldeles i onödan.

Personligen älskar jag trappor utan vangstycken, sådana platsbyggda trappor som ofta finns i gamla hus. De är så precisa.

Edit. Har fått veta att repet var det enda fallskyddet/handledaren då Agnes och hennes bror David bodde här. Den runda tvådelade handledaren, som jag såg till att ersätta med den nuvarande, sattes upp på 70-talet då huset var fritidshus.

.

 


3 kommentarer

Fotskrapa

Här i Universumet har vi en farstukvist med betong i golv och i de två trappstegen. Vi tror att den är från cirka 1920. Vi funderar hur vi ska bete oss med betongen som på vilplanet har sprickor.

Bron, entrétrappan, är det dock inget fel på. Inte halkig på vintern, lättskött…

Och på nedersta steget är en praktisk fotskrapa ingjuten. Den är välanvänd. Vid något tillfälle har en liten taklök följt med en lerig stövel och slagit sig till ro och förökat sig i skydd av skrapan. Vi vill behålla bron och skrapan men fixa till förstukvistens golv och sittbänkar. Hur vi kommer att lösa det hela är inte klart än.

I hörnet mot husväggen står ett par paradisträd, crassula ovata,  som jag stammat upp och som blivit stora och fina värre  denna sommar.

.


2 kommentarer

Här vare grönt!

Nu bryter jag av skriverierna om mur- och putsjobb med bilder på ett annat rum i Universumet, en kommunikations-yta.

Så här såg farstun ut då jag flyttade till mitt Universum. GRÖÖÖÖNT!!!

Knallgröna pärlspontväggar, vitt pärlsponttak, brunbeige trappa.

På väggen syns en lucka på glänt på ytterväggen. Där fanns ett skåp i det oisolerade utrymmet mellan väggens liggande fasspont på utsidan och stående pärlspont på insidan. Ytterväggen är nu isolerad och luckan borta. Förutom i farstun består bottenvåningens väggar av resvirke och de stående timmerstockarna är drevade med lin, vitmossa och bomullstrasor.

Det här är en bild från tidigt 1970-tal då väggarna nyss målats knallgröna och trappan på gång att övergå från rött till beige. Tjusigt på 1970-talet men jag otrivdes rätt ordentligt med färgsättningen.

Idag är trappan röd igen. Farstutaket har Universumets umbragröna kulör och väggarna är ljust grå. Ursprungligen var trappan röd, taket grått (trol. järnoxid som pigment) och väggarna gröna. Först umbragröna och därefter gröna enligt fotot nedan. Före 1924, innan övervåningen inreddes,  fanns en bräddörr nederst i trappan. Jag tycker verkligen om trappor byggda utan vangstycken, platsbyggda trappor som den här.

På övervåningen fanns en yta på det platsbyggda skåpets avfasade hörn där ursprungsfärgen var lätt att skrapa fram. Jag täckte tillfälligt med självhäftande runda etiketter då vi målade grått. Rundlarna med 20-talets blågröna kulör piggar upp allt det ljusa. Kanske skulle den färgsättningen kunna bli gångbar framöver? För ingen ska väl tro att dagens färgsättning blir kvar i evighet! Målar inte vi om så blir det någon annan, om huset får stå kvar.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,