Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lantlig skönsång

I söndags, dagen innan våra arbeten började, gjorde vi en gemensam utflykt. Vi åkte på en av de konserter som ges i under samlingsnamnet Musik på Sörmländska slott och herresäten. Vi brukar utnyttja några av de här välordnade arrangemangen då och då.

Den här konserten var i en klass för sig, väldigt speciell. Vi satt i säteriets sal med empirekänsla och lyssnade på föreställningen Bland kor och koraler. Här framfördes med bravur fäbodstintors lockrop, folkvisor, koraler, supvisor, kärleksvisor och emigrantvisor. I en miljö så långt ifrån de platser där sången och musiken ursprungligen skapades. Bland människor som i de flesta fall inte hade kännedom om allmogebefolkningens levnadsvillkor då det begav sig. Här i herrgårdslandskapen har inte fäbodkulturen varit utbredd. Konserten var bedövande vacker framfört ”Drillar och lockrop”.  Att de båda sångerskorna kände till den etnologiska bakgrunden till det de sjöng och berättade det märktes.
fasad3
fasad1
fasad5
Herrgården fick sitt nuvarande utseende på 1870-talet, numera återuppbyggd efter en brand 1993. Salen är belägen till vänster i bilden ovan, försänkt cirka 0,8 meter under huvudbyggnadens golvnivå vilket ger ett särpräglad intryck. ”Halvan” tänker på eldragningar och slika detaljer då han besöker olika byggnader. Här pekade han på strömbrytarna och tyckte att de var kantigt klumpiga. Jovisst var de det. Men jag sa att vid den här tiden då rekonstruktionen genomfördes fanns inga tillverkare av strömbrytare med äldre tiders som förlaga. Det har hänt massor inom restaureringsvärlden sedan 90-talets mitt.
badhus
Badhuset ligger som sig bör vid vattnet.

Konserten i folkliga toner var underbar och gav mersmak åt en lantis som MrsUniversum. Mera sådant skulle jag vilja ha tillgång till oftare.

.

 


3 kommentarer

Skrock

I Nordiska museets och Skansens årsbok Fataburen 2013, Bygga och bo, läser jag om Skydd och lyckobringare för hus och hem av Lena Kättström Höök, etnolog och intendent vid Nordiska museet.Hon har öst ur den skatt som Nordiska museets frågelistor innebär. Kapitlet grundar sig på tre av frågelistorna, nämligen  Tro och sed vid husbygge, Magiska skyddsmedel och Tecken och märken.

Om hästskor läser jag:

”Föreställningen att det ger tur att hitta en hästsko är troligen lika gammal som hästskon. I Sverige innebär det sedan järnåldern. Hästskon skulle helst ha ett ojämnt antal sömhål, helst sju stycken, och dessutom kvarsittande söm. När man fann den skulle den ligga så att man kliver in i den, annars kunde det betyda olycka istället. I dag är sannolikheten att hitta en hästsko mycket liten och den delen av folktron har fallit i glömska. Hur den ska hängas över dörren finns det däremot fortfarande åsikter om. En del anser att den ska hängas med spetsarna neråt så att man kan gå in med lyckan medan andra påstår att lyckan rinner ur, varför den ska hängas tvärtom. Anledningen till att hästskon ansågs medföra tur är dels att den är tillverkad av stål, dels halvmåneliknande i formen, som antogs ge hästskon del av månens kraft. Men föremålets makt låg kanske framför allt i de gamla föreställningarna om hästen som magiskt kraftfullt djur.
Att hästskor fortfarande används i magiskt syfte och i olika miljöer syntes i Nordiska museets dokumentation av en uteliggarmiljö 1996. På en trädstam invid tältet satt en hästsko.”

Ni kommer ihåg de här små väggsköldarna, eller hur? Med hästsko omkring. Det kollektiva minnet är stort och långt.

Det folkliga sinnet intresserar mej, etnologi är intressant. MrsUniversum menar att det hör ihop med byggnadsvård. För att förstå det man ser i en gammal byggnad, måste man studera det som var, vad människor trodde på, vilka livsbetingelser de hade.

Jag såg till att lägga ett guldmynt, en tia, under tröskeln till ateljén då den fina begagnade ytterdörren sattes in. Kanske hittas den då huset rivs och ägarna får något att fundera över – var folk skrockfulla ända in på 2000-talet ;-)

Och över ytterdörren till bostadshuset får de gamla hästskorna hänga kvar. Så här.

.