Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Tegeltak utan nocktegel

På samtliga ekonomibyggnader i Universumet som har taktegel finns en speciell nocklösning, en gammal variant som måste ha använts innan nocktegel började tillverkades. Jag är oerhört förtjust i de där nockarna och vill verkligen bevara dem! Innan jag flyttade hit visste jag inte om att de existerade över huvud taget.

Jag har sett många tak rasa, rivas, läggas om på annat sätt, byta material – den här lösningen är skör och lättförstörd. På ett torp jag besökte för ett par år sedan hade tegeltaket lagts om och man kände inte till och förstod inte den här nockläggningen och därför satte man en upp-och-nervänd hängränna över nocken, kanske i väntan på nocktegel… Kunskapen och förståelsen om hur nocken en gång hade lagts fanns inte. Med en dåres envishet vill jag påpeka vikten av att bevara lokala takläggningar och taklösningar.

Ovan syns detaljer från gårdens gamla tegeltak med lokal läggningsteknik. Taket på bostadshuset fick enkupigt taktegel 2011.

Nedan visas två bilder från när taket på nybyggda annexet som vi lade med begagnat tvåkupigt lertegel.

Byggnadsvård ska inte ses som en stil utan som ett kunskapsområde. Lokala kulturvärden förloras och vissa tidsepoker/stilar/tekniska lösningar blir premierade framför andra. Regionala och lokala variationer tappas lätt bort när råden inte kommer lokalt ifrån. Om inte länsmuseer eller länsstyrelsernas kulturmiljöavdelningar ger ut informationsskrifter/har rådgivning om en lokal tradition – vem ska då få ut viktig information om lokal byggnadsteknik?

Fler inlägg om detta lokala sätt att skapa tegelnock: Nocktegel eller inte? * * * Lagt tak ligger


4 kommentarer

Gårdstunet

När jag ritade det nya annexet tänkte jag på hur jag ville att gårdsbildningen skulle te sig, funderingar på siktlinjer och genomblickar. Där nya annexet står idag fanns ursprungligen ett vagnslider med gaveln mot gården. Detta revs på 70-talet så jag har bara sett ett par bilder av lidret. När jag flyttade hit fanns ett garage av plåt på platsen. Det hade pulpettak och någon bil fanns inte där. Det var besvärligt att köra in pga 90 graders vinkel från det relativt smala gårdstunet. Det kom inte till den användning som avsetts.

Jag ville inte att tvättstugan skulle förlängas och bli en ”pendang” till magasinet. Samma nockhöjd hade gjort att det blivit två lika stora flygelbyggnader i axeln från bostadshuset. Det är en bondgård och ska inte försöka likna herrgårdsupplägg mer än vad gårdsformen gjorde förr, det skulle vara ett tydligt adderat tillägg.

Gårdsplanen fick gärna bli mer harmonisk, kanske lite mera sluten, men inte symmetrisk. Därför är nockhöjderna olika, takvinklarna olika och fasaderna lite förskjutna. Den gamla tvättstugan har två våningar, annexet en.

Däremot blev fasaden mot gårdstunet längre än plåtgaraget men ungefärligen lika lång som det rivna vagnslidret, huset livar i längd med sädesmagasinet tvärs över gårdsplanen. Det ger harmoni. Takmaterialet är detsamma som på tvättstugan, träpanel på väggarna precis som på tvättstugan men stående panel istället för liggande. Allt är målat med röd slamfärg för harmonins och sammanhållningens skull.

Taket är lagt utan vattbrädor på gaveln det vill säga att teglet kragar ut över vindskivorna som övriga uthus, och taket har varken nocktegel eller nockbrädor. Det ena fallet är lagt med tegelöverskjut över det andra precis som på de övriga uthusen med lertegel. Endast bostadshusets tegeltak har nockbrädor och vattbrädor, precis som ursprungligen vilket man kan se på äldre fotografier.

Det nya uthusets grund är låg, betongplatta på mark. Tvättstugan och drängkammaren har betonggrund (cementgrund som man säger ibland) som är armerad med stenar. I tvättstugan är cementytan synlig, i drängkammaren ligger ett fernissat brädgolv. Hela ekonomilängan ligger alltså nära markytan i motsats till bostadshusets krypgrund som har relativt höga huggna naturstenar (gnejs).

Fönstren på nybygget skiljer sig åt från övriga fönster på gården. Två av dem är liggande och långsmala. Den utformningen och placeringen har att göra med rumsfunktionen inne i huset. På baksidan finns ett större fönster med sidopost. Av de här nya fönstren är ett par bågar öppningsbara, övriga är fasta. En snickerifirma tillverkade fönstren efter mina ritningar.

Så gick några av mina tankar då jag ritade gårdens enda nytillskott ”annexet”. Slutresultatet blev ett mer harmoniskt gårdstun både med tanke på färg, form, volym och byggmaterial.

Ett antal bilder på gårdstunet:

Jag tycker om att det finns så många runt-hörnet-möjligheter. Hela tomten är omöjlig att ha överblick över. Det finns smala gatt och siktlinjer på så många ställen, det räcker ibland att flytta sig maximalt tre meter för att få en ny genomblick.


Lämna en kommentar

Byggnadsarkeologiskt detektivarbete

Här har i dagarna sorterats det taktegel som en gång låg på ”lägret”, lidret, som revs på 1970-talet. Denna gång är det Halvan som stått för arbetet, tidigare har det varit jag som tidigare sysslat med den uppgiften. Jag tycker det kan vara skönt med rutinjobb emellanåt. Det är många olika sorters tegelpannor i längd, bredd, tillverkningsort som sorterats, samtliga är enkupiga. Här är två sorter med tegelbruksstämplarna Ö och SB på klacken.

Stämpel på klackens undersida: Ö. Tillverkad, kanske på Ökna tegelbruk som anlades i mitten av 1800-talet och lades ner omkring 1900. Det som talar för att det är tillverkat någon annanstans är att Öknas stämpel var ett liggande Ö, åt vänster eller åt höger, inte som här ett stående Ö.

Tegelstämpel SB. Tillverkades taktegel i Stålboga? Ett riktigt byggnadsarkeologiskt detektivarbete är vad det är. Sortering görs för att detta är ”bra-att-ha-tegel” inför framtiden.


Lämna en kommentar

Papptak

Här på gården finns takpapp på två tak: bostadshusets farstukvist och ladugårdens mjölkrum. Båda är omlagda med ny takpapp med slättäckning sedan vi flyttade hit.

Här passade jag på att fotografera farstukvistens omlagda tak då det återbrukade enkupiga lerteglet lades på stora taket. (Det är sågspån från kapning av läkten som syns.) Kvisttaket lade vi om innan jag började blogga så därför finns inga bilder på när den nya pappen lades. Där ser man nyttan med att föra weblog :-)

Bilderna ovan är i alla fall från tidpunkten då den gamla asfaltpappen togs bort. Den nedersta underlagsbrädan vid takfoten var i dåligt skick runt om och byttes ut mot ny som målades vit med linoljefärg.

Den nya takpappen lades med ett lager och var enkel att lägga. Pappen veks upp några centimeter längs träfasaden och klistrades dikt väggen utan plåt bakom eller utanpå. Men längs takkantens tre sidor lät vi en plåtslagare bocka till galvade plåtbeslag med droppnäsa. Plåten spikades fast i underlagsbrädorna och pappen klistrades över den ända ut mot kanten. Vi använde inte förklistrad takpapp.

Farstukvisten har en hängränna med liten diameter över ingångssidan. Den blev förstås kvar för den gör nytta, den sticker ut utanför takfoten.

Det blev ingen tydlig skillnad mellan den gamla linoljefärgen och den nymålade brädan på takfotskanten. Det var bra eftersom jag vill ha patinan kvar på undersidan av farstukvistens pärlspont.

På detta tak över mjölkrummet har vi bara vikt mer takpappen ”över hörn” (ner över kanten på underlagsbrädan) och nubbat fast den där. Det ger ett väldigt lätt uttryck. En enda gång på 19 år har vi behövt rengöra papptaket från mossa och lav.

Jag målade ladugårdsgaveln nu i juni, patinan från 50-talet fick ge vika. Skillnad blev det onekligen. Efter det vidtog Halvans översyn av tegelpannorna.

Äldre papptak, lagning, material, underhåll, reparation och omläggning.

ÄLDRE PAPPTAK. Historik och renovering. Skriften kan laddas ner som pdf HÄR.


2 kommentarer

Återbrukat taktegel

Nygammalt tegeltak.

På bostadshuset i Universumet byttes takmaterial för ett antal år sedan. En gammal fallen ekonomibyggnad hade exklusiva enkupiga lertegel på taket. Vid förfrågan fick vi väldigt gärna plocka ner dem, bonden ville bli av med takteglet och hela faderullan. Ekonomibyggnaden skulle senare under året jämnas med marken.

Fallna tak och vanvårdade hus – en alltför vanlig syn på svensk landsbygd. Exklusivt byggmaterial får gå till spillo.

Jag våndas över alla gamla ladugårdar och ekonomibyggnader som rivs. Deras konstruktion, deras gamla vasstaksläggning under tegelpannorna, deras värde för kulturlandskapet kan inte fullt ersättas. Det är så lite som dokumenteras.

Ett byte skedde från svart plastbelagd trapetskorrugerad plåt till enkupigt handslaget lertegel med hjälp av den där ruinerade ekonomibyggnaden.

Vi fick god hjälp av kompisar att plocka ner tegelpannorna, fraktade hem dem gjorde bonden. Hade vi varit mer framsynta hade vi tagit till vara på ännu mer från den där ekonomibyggnaden då vi har insett att här behövs annat patinerat byggmaterial också. Men nöjda är vi över det nygamla tegeltaket.

Under rubriken TAK under kategorier i marginalen så finns mer att läsa om taken.


2 kommentarer

Tegeltak utan nocktäckning

Fortfarande har jag inte sett att någon som skrivit initierat om tegeltak samtidigt har beskrivit den typ av nockar på tegeltak som saknar nocktegel eller nockbrädor. Som helt enkelt har överskjutande tegelpannor. Alla våra ekonomibyggnader i Universumet med sadeltak har den lösningen utom logen som tidigare var vasstäckt och nu har sinuskorrugerad plåt.

Den där gamla tekniska lösningen på tegeltak är en detalj som är försvinnande på grund av att förståelsen för och kunskapen om denna nocklösning minskar, den är låg. Själv älskar jag verkligen de där smäckra taknockarna! Den här nocklösningen har man även använt på tak med späntade stickspån, späntad pärt.

När ett nytt uthus byggdes här valde vi tegeltak med samma typ av gammaldags nock.

Här är ladugårdens södra takfall. Man ser de tegelpannor som skjuter över nocken från andra sidan.

Och här är norra takfallet där de översta takpannorna är fästade med en spik genom ett borrat hål i tegelpannan. Höst- och vintervindarna kommer från detta håll och nockarna klarar sig bra från yrsnö och vatten. Di gamle visste nog vad de gjorde!

Jag gillar tegeltak av många olika anledningar förutom att de är vackra. En anledning är att tornseglarna bor här, de kryper in vid takfoten om ingen hängränna är i vägen. Tornseglare = sommar!


2 kommentarer

Tegeltång

I söndags beslöt jag mig således för att måla lagårdens gavelspets med Falu rödfärg. Jag har dragit mig för det förut då jag inte vill att husen på gården ska se ut att vara alltför samtidigt underhållna.

När jag ändå arbetade där uppe med slamfärgning av gavelspetsen tyckte ”Halvan” att han lika gärna kunde inspektera tegelpannorna som ligger över vindskivorna. De med sprickor byttes ut och de ”nygamla” spikades fast. Här på uthusen finns inga vattbrädor utan tegelpannorna rår över vindskivorna och spikas i dem för att inte lyftas av blåsten.

Om någon av de återbrukade tegelpannorna inte passar direkt i storlek är det bra med en tegeltång som kan bita av den del som skaver mot den underliggande.

Bra-att-ha-verktyg. En s k plattång, utrustad med fjäder som man kan klippa tegel och kakel med. Käftarna går aldrig ihop helt, mellanrummet på den här tången är ca 2 mm.


5 kommentarer

Midsommarsysslor

I söndagseftermiddag var tiden inne, jag var redo att tjära magasinets portar och måla lagår´ns gavelspets rödare. Resultatet syns på bilden. ”Halvan” passade på att kolla tegelpannorna.

2017

Så här såg det ut sensommaren 2017 då jag valde att enbart bättringsmåla de röda vindskivorna på gavelspetsen. Mrs Universum har en stor motvilja mot att verkligheten ska se alltför perfekt och maskintillverkad ut. Den färg som syns där är troligen från 1950-talet och har patina. Nå, förändringens tid var inne i söndags ;-)

Stryker uthusdörrarna med trätjära gör jag med några års mellanrum. I år beslöt vi att ta bort de plåtar som portarna försetts med nertill då magasinet plåtades in på 70-talet. (Fasadplåten tog vi bort för länge sen). Innan tjärningen gjordes skrapade och målade jag dörrfodren med en omgång svagt bruten linoljefärg. Var det alltför klåfingrig?

I samma ögonblick som sparkplåten försvann insåg man att ytterligare jobb, jobb, jobb skapades. Och man förstod varför plåten troligen sattes dit. Den ena porthalvan var rutten nertill på tre av de fyra brädorna. Dörren måste lagas innan den tjäras. Eftersom jag inte har några problem med lappat och lagat kommer det att bli bra. Men det görs inte på studs eftersom det finns annat som redan ligger före ”i röret”.

Ena poren blev i alla fall tjärad igen. Det luktar gott!

2019

Här anar man plåtskoningen på portarnas nederdel och man ser hur den gamla horisontella foderbrädan såg ut. De lodräta brädorna byttes och målades vita år 2000 och de hade hållit sig bra men fick ändå en tunn strykning med vit linoljefärg nu.


2 kommentarer

Drippen, dropp

I södra Italien kan man hitta den här typen av takavvattning. Jag blev både hänförd, förvånad och intresserad när jag upptäckte plåtbitarna. Ville förstås veta mer så när jag träffade en äldre arkitekt, kunnig på traditionella lösningar, som kunde förklara hur det hela fungerade på ett understruket tak med munk-nunne-tegel, tecknade jag av lösningen.

Till varje nunnetegel skapas en zinkplåt som böjs och förs in under takteglet. Den skjuter ut en rejäl bit för att regnvattnet ska droppa ner på gatan och inte på fasaden. Takfoten blir alldeles fransigt flikig.

Jag fascineras av äldre och lokala lösningar på ett problem. De är ofta vackra och kräver en stor arbetsinsats. Vilken idé, vilket arbete, vilket underhållsarbete, vilken lycka att ha sett! Så klart är det ett försvinnande sätt att föra regnvatten från ett tegeltak.


4 kommentarer

En hängande ränna

Vi tog en biltur till nya trakter i helgen med en kafferast i vitsippsskogen. På hemväg passerades denna ekonomibyggnad och takavvattningen fångade genast mitt intresse. Hängrännan hänger verkligen ner i sina specialjärn för att inte förstöras av snöras, samtidigt som den gör tjänst vid regnväder,

Stupränna ser och hör jag ofta att man skriver och säger. Då blandar man ihop hängränna och stuprör och det blir ett hybridord som är varken det ena eller det andra. En hängränna löper horisontellt jäms med takfoten (bara en svag lutning) medan stupröret är det som leder vattnet vertikalt från hängrännan ner mot eller i marken. Ibland, som på bilden används inte stuprör.

Själv tycker jag bäst om gamla hus på landsbygden (säg från sekelskiftet 1900 och före dess) när de saknar takavvattning annat än över dörrar. Det var ju så man ordnade för sig innan hängrännor och stuprör blev lättillgängliga och vanliga på marknaden. Har byggnaden bra taksprång, bra och ganska hög stengrund samt gräs eller rabatt längs fasaderna menar jag att det går lika bra utan ränn- och rörsystem. Det passar bättre rent kulturhistoriskt till byggnader från den tiden och bakåt.


Lämna en kommentar

Takmaterial

I senaste numret av Byggnadskultur som kom ut för lite sen, kan man läsa om olika takmaterial.

Där har jag skrivit lite om takspån.
”Den femte fasaden” – lika viktig som byggnadens övriga fasader.
För ett par år sedan skrev jag här på bloggen något om kostnader för olika takmaterial.