Snö gör allt.
Den lättskötta krukväxten kommer från min faster vars son, min kusin, fick den som barn under ett besök i Husum, Västernorrland. Det var på 1950-talet och jag är glad att jag hann be om ett skott innan min faster dog och att jag fick historien bakom, proveniensen.
Det händer att det här är platsen för kaffedrickande, särskilt vintertid. Tevagnen är inhandlad secondhand likaså den röda stjärnformade duken och grytunderlägget av flätat näver samt nysilverfatet för mjölkkannan, soffan från Swedese är köpt till denna plats, ullmattan ”Stockholm” från ikea har Anna Sörensson formgett och den har jag haft på olika platser. Keramikkruset är återbruk, ljushållaren Toplight med design av Lena Bergström köptes ny 2005, likaså var korkunderläggen från Wicanders samt vasen från BodaNova nya då jag köpte dem på 80-talet. Tyget formgett av Ingrid Dessau köpte jag som sängöverkast och hittade det än en gång när vindskontoret nyligen städades.
Efter en fadäs samma vecka som soffan var ny, hör det till att jag lägger ett tygstycke eller pläd över delar av sittytan. Halvan hade sina arbetsbyxor på sig och satte sig för att dricka kaffe. Dessvärre hade han målat och fått vit linoljefärg på baken som fläckade soffan. Fläcken försvann under hand men ett skydd kommer nog alltid att finnas där på soffan :-) Uti fall att…
Här på gården gillar vi att lägga pussel. Helst gamla träpussel med en del märkligt formade bitar. Då Halvan nyss fyllde år fick han ett gammalt 500-bitars träpussel av sin syster, ett pussel som varit i deras familjs ägo och som hon nu hade. Halvan tog fram bakbordet började sortera bitarna redan dagen efter att han fick pusslet. Det här gillar vi båda och fick ihop det med en enda stackars ynka pusselbit som fattades efter alla år.
Jag fick ihop en liten bukett av växter från tomten. Julrosorna har börjat blomma. De röda ilex-bären kommer från köpta kvistar. Apropå det – även snittblommor har blivit dyra vilket är ett välfärdsproblem. Köpte för 650 kr nu till första advent men det blev inga prålande buketter. Störst var amaryllisarna. Snittblommor är mitt måste i vintermörkret…
Här i Universumet har inget novent pågått. Här börjar julförberedelserna till första advent. Jo, jag vet att advent inte betyder väntan utan ”ankomst” – ändå känns samma pirr av förväntan som när jag var barn. Måtte jag aldrig bli ”vuxen” i det sammanhanget. I år blev det lärkkottar i adventsljusstaken från Sven Larssons Möbel-shop. Den fick jag för sisådär 25 år sen och den tjänar sitt syfte troget som alltid. En av de första saker jag letade efter secondhand efter flytten till Universumet var just de där veckade ljusmanschetterna av mässing.
Säg mig – hur många endiver av glas, överfångsglas, behöver man ha egentligen? Till vad? Jag behöver inte en enda. Ändå har jag samlat på mig några eftersom de är vackra. Vad användes de till en gång i tiden? Bordsdekoration? Ska de verkligen föreställa endiver? Snart nog plockas de undan, advent ska fram i veckan.
Innan advent kör igång tänker jag visa en oktoberbukett som är mer somrig än julig. Buketten band jag under en workshop i Delsbo en oktoberdag för några år sen. Bevarad i minnet och på några fotografer. Även en blomsterspira blev till och allt avslutades med en fest där den vackert bemålade festsalen smyckades med de blomsterarrangemang vi tillverkat under dagen. Så trevligt och vackert man kan ha det i en stilig hembygdsgård med trevliga kursdeltagare, bra kursledare och sjusärdeles vital kursarrangör.
Det här vindskontoret kläddes med tidningar 2002. Det har fungerat bra och får fortsätta så här.
Nu genomförs en storstädning och vindskontoret är tömt. En rejäl städning inklusive golvskurning med såpa är genomförd. Ett par nya skåp har köpts in för rationellare åtkomlighet. Vissa prylar kommer att ges bort till andrahandsmarknaden.
Plats för innanfönstren blir förstås kvar och ett par tyggarderober för vinterkläder ska hängas in som tidigare längs högväggen. Med mera.
Den sista blombuketten är inplockad och detta trots att frosten inte kommit och tagit de som fanns kvar. Jag röjde bort i odlingarna ändå.
Det brukar kännas vemodigt när dahliorna, som fortfarande är i blom, fryser bort under en frostnatt. Men vad vore livet utan vemod? Utan att veta hur vemod känns hade vi ju inte varit med om något vackert som, när det är slut, ger den där vackersorgna känslan.
I år är vemodet av en annan art. Vemod över att frosten inte kommer i normal tid och gör ett naturligt avslut på säsongen. Nu är vemodet inte vackersorgset. Det är ledsamt och fyllt av frågor.
Inte dåligt att födas till människa men höstskymningen är här Haiku av Kobayashi Issa (1763-1827)
Den här gaveln ser ut som tidigare. Men i somras målades den med ljusröd slamfärg än en gång, vindskivor och fönsterfoder målades med linoljefärg i gräddton. I månadsskiftet juni/juli pågick arbetet. Fotot togs den sista augusti.
Det enda som hänt på fasaden är att ett övre fönsterbleck på nedre fönstret (bilden) köptes in nytt. Tidigare fanns inget plåtbeslag där men det behövs kan vi konstatera. Den färdigbockade plåtbiten köptes färdigmålad och är alldeles för styvt och stelt så det ska bytas ut nästa säsong eftersom det inte ser ut som vi vill ha det. Det finns gamla plåtbleck i lager här hemma har det visat sig, av mjuk galvad järnplåt. Det kommer att se bättre ut och stämmer bättre med det restaureringssynsätt vi tillämpar.
Typ så här ser de äldre plåtarna ut som sedan målas. Det här blecket sitter under fönstret på bostadshuset och spikas i karmen. Sitter blecket ovanför fönstret spikas det i panelbrädan.
Mitt Universum