Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Eskilstuna – den stolta fristaden?

Hur intressant och bra är inte den analys och beskrivning av den utveckling/förändring som görs i staden Eskilstuna i detta poddavsnitt! Lyssna gärna.

I poddavsnittet framkommer att politiker verkar vilja städa bort ”Den stolta fristaden” och ersätta det med logistikstaden eller platsen för det generella ”Goda hållbara möten”. Evolutionsstaden är en annan variant. Hur många logistikstäder finns inte i Mellansverige? Arbetarstaden ska ersättas med ännu en universitetsstad, bildningsstad…

En stor del av den metallindustri som fanns kvar bara för två decennier sedan har flyttat tillverkningen utomlands, ofta till Kina. Ett par av de senaste var Gense och EKA-knivar men det framgår inte av hemsidan.

Jag ser vilken stolthet som finns hos ”Halvan” när han finner verktyg tillverkade i Eskilstuna eller Torshälla och påpekar det för mig, jag som är inflyttad. Och det är inte bara här han finner dem – nej långt upp i landet och långt söderut. Är det något som kan få honom att gå på loppmarknader så är det ifall där finns gamla verktyg och redskap.

När jag flyttade hit fanns ett sliperi i Eskilstuna inom området med de gamla 1600-talssmedjorna, där jag lämnade in mina köksknivar för slipning. En fantastiskt bra möjlighet. Att verksamheten fanns berodde på att kirurgiska instrument precisionsslipades i verkstaden och intäkterna kom främst därav. Sliperiet är borta nu, ingen övertog verksamheten när ägaren pensionerade sig.

Ett litet, litet urval av den tillverkningsindustri som hade sin tillverkning här: Eminentverktyg, AB C.I. Fall, Gense (Gustaf Eriksson NySilverfabrik, Eskilstuna), GAB (Guldsmedsaktiebolaget), Eskilstuna Jernmanufaktur senare Jernbolaget, E.A. Berg AB, F E Lindström AB (i folkmun Tång-Lindström), EKA-knivar, ASSA (August Stenman AB), C E Johansson (i folkmun Mått-Johansson).

Den bästa tången att bita av tegelpannor med från E. A. Berg AB.

Tång att nyttja vid plåtfalsning från F. E. Lindström AB. Fabrikören kallades i folkmun för Tång-Lindström och har en gata uppkallad efter sig i E-tuna. Även Mått-Johanssons väg finns.

Hovtång med flera funktioner, från E. A. Berg AB.

Här är en äldre typ av F E Lindström-stämpel. Och på en av hovtängerna från E. A.Berg finns stämpeln ”Guldmedalj Paris 1900 ”La Perdiz””. Här finns skiftnycklar från Mått-Johansson, kammarlås, fallås, cylinderlås och nycklar från Assa, kakelugnslucka från Pontus Holmberg, nysilverbestick från C. G. Segerström, silverbestick från Gense, brödkniv och fil att vässa eggen med från Eskilstuna Jernmanufaktur, fönsterbeslagen kan jag inte se märkning av men att både de på bottenvåningen från 1910 och på övervåningen från 1924 kommer från Eskilstuna eller Torshälla är jag fullkomligt övertygad om. Jag kan inte räkna upp allt här som är lokaltillverkat – men mycket är det utöver det nämnda.

Idag är det Eskilstuna Kulturbeslag AB som för smedstadens traditionen vidare – den tradition som politikerna inte önskar ta till vara. På sin hemsida skriver företaget: ”Vi har därför tagit vid, där många av våra föregångare slutat. Efter deras modeller gör vi nu beslag av de välkända typerna. Vi framställer beslagen så som de såg ut förr. Vår tidsepok är ca 1700-1960. Det innebär att vi tillverkar såväl handsmidda beslag som rent fabriksgjorda produkter.” Heja!!! Självklart finns även deras beslag här i huset.

För övrigt sitter i min ateljé mot norr och öster sju stycken återbrukade fönster från Fil-Öbergs fabrik i Eskilstuna. När vi köpte dem på en jättebra secondhandbyggbutik som fanns i Torshälla, kände jag inte till tillverkningen av filar, som upphörde 1992. Ateljén har, förutom lås och nycklar från Assa/Abloy, även dörrtrycken med nutida formgivning från samma företag.

Haha, efter att ha fått redogjort för mig alla dessa ägandes verktyg och föremål blir jag också stolt ;-)


2 kommentarer

Metallborr, spjäll, tvättbänk

Här borras hål i plåten som ska skruvas fast framför öppningen för spjället i tvättstugan. Spjällstången ska sticka ut genom ett större hål mitt i plåten. I tvättstugan/bykstugan eldades ju med ved i en pannmur en gång i tiden och både murstock och spjäll finns kvar även om de inte används – förutom imkanalen. Gamla grejer som kan vara bra att ha ibland, finns det gott om här. Flera av dem är tunga maskiner.

Här är plåten monterad med plugg och fyra spårskruvar. Ett gult skåp skymtar till vänster med rester av kökstapeten klistrad på bakstycket. Dörrarna monteras senare.

Här en förhandstitt på andra änden av rummet. Väggarna är kaklade ner till golv med vitt kakel och röda fogar. Diskbänken från 40-talet som satt i vårt gamla kök skymtar. Den blir perfekt här som tvättbänk.

Men än finns en del punkter att bocka av på att-göra-listan innan tvättstugan är invigningsklar. Det jag saknar mest under tiden då jobb med tvättstugan pågår, är mangeln. Den står på magasinet och används just nu mer sällan än annars.


Lämna en kommentar

Landsbygdsdröm – vita hus utan platsanknytning

Det här är en vanlig syn då det gäller nyproducerade kataloghus. Ljusa fasader och tak med svarta betongpannor. Det här är inom ej detaljplanerat område.

Just detta hus är placerat nära en rätt starkt trafikerad bilväg och jäms med den löper en gång- och cykelbana. Uteplatsens trädäck vetter mot denna väg. Den smala hustomten löper längs vägen och är belägen mellan den trafikerade asfaltvägen och en infartsväg som även servar några andra fastigheter

För att förhindra insyn från den större vägen och kanske minska störande trafikljud, är nya tujahäckar planterade (tuja måste vara denna regions landsbygds mesta häckväxt). När häcken växer upp är det den man ser in i från kök och vardagsrum. Solinfallet kan också skymmas framöver beroende på hur hög häcken tillåts bli och när under året det är. Solskydden / insynsskydden är nästan permanent fördragna mot vägen.

Det är säkerligen inte många av de nybyggda prefabhusen som kommer att bli en omtyckt släktgård där generation efter generation vill bo. Urbanisering, centralisering, individualisering har inneburit att boendet endast är del i en bostadskarriär. Släktgårdar – vad fan är det? som någon uttryckte det.


3 kommentarer

Första middagen utomhus för året

Årets första middag utomhus under eken avnjöts idag. Det blev ett bra avbrott till arbeten med grusgångar och rabatter. Som min ”Halva” sa: ”det är praktiskt med arbetskläder när man äter ute”. Jodå, servetterna kan man då undvara om man vill ;-) Det här var också en dag perfekt för att ta ut alla andra kläder ur garderoben och vädra dem.


2 kommentarer

Gökotta

I morse blev det gökotta uppe på berget med kaffetermosar och baguetter. Det är en tradition sen gammalt. Där hade den blommande växtligheten inte kommit så långt denna Kristi Himmelsfärdsdag men liljekonvaljstrutarna stod tätt och några styvmorsvioler blommade. Vi hörde en idog MINDRE HACKSPETT trumma på och såg den på 15 meters avstånd, vi hörde NÄKTERGALEN för första gången i år i buskagen nedanför berget när vi cyklade förbi. Efter friluftsfrukosten cyklade vi ner till åmynningen och där fanns fler näktergalar och båtlivet hade kommit igång.

När vi på tidig eftermiddag höll på med rabatter och grusgångar hördes årets första GÖK. Jättekul!!!

Igår, i samband med ett uppdrag i Uppland, besökte jag Kungsängen i Uppsala med sina många liljor. Det var stora ytor som delvis var alldeles violetta med vita inslag. På bild, med den kamera jag använde, blev det inget extraordinärt. Jag kommer närmare de rutiga och vita kungsängsliljorna i min perennträdgård! Det var fint att ha sett det stora området med liljor men en besvikelse att man inte kunde komma närmare de fina blommorna på spångar – men med det publiktryck som fanns inser jag problemet med att hålla folk borta från de rara växterna. Det hade varit effektfullare ljus senare på kvällen kan jag också tro.

Än en gång – årets första GÖK hördes passande nog idag här från Universumet. Nu är det dags för en kulglass i solen på trädgårdsbänken.


4 kommentarer

Vad är detta?

Det här är ännu ett föremål som vi undrar över vad det kan vara. Helt av järn, ca 85 mm långt, bearbetat, runt skaft. Den platta delen längst till vänster tunnas ut mot änden och är förhållandevis vass. Föremålet är välanvänt, eggen är ojämn och delvis blanksliten.

Snygg pryl – men vad har det använts till?

Tillägg. Svaret kom Elisabet med bloggen Textila inslag snabbt med: föremålet är ett knapphålsjärn!

En köttyxa/kötthack för att hacka köttfärs har liknande form men är så väldigt mycket större.


5 kommentarer

Att tillverka snören och snoddar

”Halvan” hittade härom dagen ett okänt föremål av trä i gömmorna. Han kom till mig i ateljén och frågade vad det kunde vara. Lika lite visste jag men jag antog att träföremålet använts av en kvinna. När jag tittade noggrant såg jag att det med blyerts stod Augusta och ett årtal. Aha, säkert något som hans farmorsmor använt sig av i textila sammanhang tänkte jag.

Fotade och mejlade en kompis som är textilare och textilantikvarie. Jodå – föremålet kallas knytgaffel, slynggaffel mm. och det var snören och snoddar som tillverkades med hjälp av föremålet.

Redskapet knytgaffel är uråldrigt men sådant här arbete utfördes alltså så sent som på 1930-talet, det årtal som jag tycker mig se på gaffelns handtag. Då hade paret Augusta och Fredrik överlämnat bondgården till två av barnen och levde pensionärsliv här i generationsboende. Det fanns mångahanda sysslor som gamlingar kunde ta sig för och slippa känna sig till övers och till besvär. Knyta snören, klyva ved, spänta stickor, sticka sockor var andra praktiska hantverk den som hade synen i behåll kunde utföra. Augusta dog 1934.

En annan bra sak med ”fyndet” ur gömmorna vara att vi nu fick bekräftat att tilltalsnamnet var Augusta. ”Halvan” (min äkta hälft) har alltid sagt Augusta Charlotta när hon nämnts, nu vet vi att Augusta var tilltalsnamnet.

HÄR kan man läsa mer om det där redskapet för snör- och snoddtillverkning. Och på YouTube klippet kan man mycket pedagogiskt se hur snörmakning går till. Jag är så glad över att ha lärt mig något nytt igen.


3 kommentarer

Liljorna på marken

Förra hösten hamnade narcisserna Banana Daiquiri och Jersey Roundabout i jorden. Plus en variant som jag inte har namnet på. Tillsammans med de liljor som redan finns här blev det en trevlig vårkonsert… De vanliga påskliljorna finns här i mängd och är hur lättskötta som helst, villigt kommer de upp ur jorden år efter år och de får stå kvar – inga rådjur gillar dem. De som finns med på fotot är de som blommar nu. Pingstliljor och en annan vit sort står fortfarande i knopp.


3 kommentarer

Äggoljetempera

Jag blandade till äggoljetempera med en påse färdigblandade pigment före påsk. Tak och väggar i tvättstugan skulle målas. Färgtypen är lätt att blanda till, rolig att arbeta med. Jag gillar verkligen äggoljetempera. Men denna gång blev jag inte nöjd med kulören, blandade i mer egna pigment men det hjälpte inte upp nyansen insåg jag när taket var struket. Så äggoljetemperan har därför fått utgöra grundning inför målning med linoljefärg som är lättare att få i den nyans man önskar (vilken kulör som helst i NCS-systemet om man så vill).


4 kommentarer

Nu är rätta tiden

Att måla utomhus under tidigvår när luften är varm och det knappt blåser och inga flygfän fastnar i den nymålade linoljefärgen är perfekt. Jag har målat ett par skåp till tvättstugan och på fotot är en av luckorna som penselstryks. Det här var när det var några riktigt varma dagar i april. Skåpen och luckorna fick torka inomhus.

Påskliljorna gjorde och gör mig sällskap utomhus.