Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Spispapper

Under första halvan av 1900-talet var det var inte alltid som köken hade kakel ovanför spis och arbetsbänk. Diskvatten ur baljan av koppar stänkte upp på väggen, kaffe och härliga matlagningsgrytors innehåll skvätte upp på den limfärgade murstocken. Det var lite besvärligt att hålla rent kan man tro.

Tidningspapper ovanför vedspis, 1910-tal.

En lösning kunde vara att sätta upp tidningspapper mot murstocken. Med lite grötklister fäste det tillräckligt. Så gjorde man här i Universumet enligt fotot på Agnes vid vedspisen ovan. Men det var vanligt över hela landet i många kök och samhällsgrupper.

Kvinna, vedspis, spispapper ca 1900. Västergötland. Foto Anna Florén.

Jag gör likadant idag då jag kokar saker som skvätter som t ex äppelmos kan göra. Och detta trots att jag har lätt avtorkbar mosaik ovanför spisarna. För min del fästs tidningspapperen genom att blöta dem eller tejpa fast dem, de ska ju strax tas ner.

Prima svenskt olackerat spispapper. No. 1251 / 82 B. Två oanvända rullar 50 cm x 2 meter.

Att använda de rullar spispapper som finns i vår ägo, en ”present” från föregångarna på gården, är inte att tänka på. För mig är de otroligt värdefulla. Trycket på spispapperet föreställer kakel med meanderbårder upp- och nertill – jämför med fotot nedan.

Spispapper ovanför arbetsbänk, 1920-tal.
Ni ser hur modern husmodern eller husan är – knäkort klänning och kortklippt hår med pannband.

Skyddspapperet är lätt att byta ut när det blir alltför solkigt och det var billigare än kakel. När dessa skyddspapper började tillverkas vet jag inte men jag förmodar att de användes fram till slutet av 1940-talet i enklare hem. De två rullar som finns här påminner om den tid som var, om en tid med mycket enklare förhållanden. Har ni sett spispapper i kulturhistoriska museimiljöer?

Annonser


Lämna en kommentar

Vad sinnet är fullt av

Hemkommen från en nordlig resa är huvudet blankt, fritt från fantasi. Aktuella foton från Universumet saknas. Vädret är grått.

Då passar jag på att visa ett par bilder från det jag tycker mycket om: bilder från en kalkstensrelief av en bevingad gudom från Ashurnasirpal II:s palats i Kalhu (Nimrud).

Ashurnasirpal II var en assyrisk kung som regerade 883 till 859 före Kristus.

Avbildningen av gudomen är mycket lik relieferna av kungen själv. Reliefens storlek är ca 1 x 1,5 meter och till stor del täckt med kilskrift. Den och flera andra finns i Eremitaget i S:t Petersburg där maken och jag stannade kvar och vandrade runt bland antika lämningar från olika kulturer efter att ha varit på gruppvisning och beskådat andra delar av museet.

Tänk om man kunnat gå runt i Ashurnasirpals palats (i nuvarande Irak) när byggnaden var intakt. Jag drömmer mig tillbaka och då finns fantasin där… När tid finns ska jag ta fram litteratur och läsa mer om denna dåtid.

Här finns något lite att läsa om Ashurnasirpal II på Wikipedia.


3 kommentarer

Blöt snö

Där jag just nu befinner mej föll första snön igår, söndag. Det var vitt ute på morgonen. Jag blev ganska upplyft eftersom jag gillar snö och vetskapen om att naturen går till vila.

Det är första gången för i år som jag fått den speciella känslan att längta till advent och jul. Julhelgen är speciell på så sätt att det är en lång förberedelsetid innan helgdagarna infaller, det är fyra veckors startsträcka under adventstiden då stämningen byggs upp med olika traditioner. Det är något helt annat än påsk och midsommar som är över på ett kick.

Var vi firar jul i år är en öppen fråga.


7 kommentarer

Delightful

Det är något speciellt med silande ljus.

Tänk att jag som inte tyckt om romantiska spetsgardiner, inte ens i bomull, har köpt sådana. Det är för väl att man kan ändra sig. Undrar vad jag kommer att förvåna mig själv med nästa gång!? Det är verkligen underbart att kunna överraska sig själv, att plötsligt tycka något oförutsett.


4 kommentarer

Fjorton års patina

Fjorton år har gått sedan köket invigdes. Många av de behövliga föremålen som då fann sin plats står kvar på samma ställe idag. Kanske kan det kallas konservativt men för mej är det en skön känsla att hitta det jag behöver på samma ställe i köket varje gång. Särskilt när man bor med en person som gärna droppar saker lite var som helst. Brödburken tappas inte bort så lätt :-) Vattenkokaren har sin plats nära ett eluttag – förstås. Och kökssaxen hänger faktiskt allra oftast på sin krok som vi gemensamt skruvade fast för fjorton år sedan. Innan dess gick mycken tid åt att leta reda på kökssaxen, tid som nu kan nyttjas till något roligare. Vi är mycket nöjda med detta platsbyggda kök, ett rum där våra gemensamma minnen formas, sparas och på vissa ställen syns som nötning eller slitage. Inget märkligt med det.


3 kommentarer

Fönsterfoder – inte självklart om jag får välja

Jag har några gånger på bloggen nämnt att en funktionalist finns i mig trots att jag nu bor i ett hem av modell ä. Ett hem med spegeldörrar, spröjsade fönster, fönsterfoder, golvsocklar och taklister – samtliga rikt profilerade. Men som barn befann jag mig i en funkismiljö – det kan kanske förklara mitt positiva förhållande till funkisen?!

Det är omständigare att bygga listlöst, tar längre tid eftersom allt måste vara så precist, brädor måste kapas exakt på millimetern eftersom inget foder täcker springan mellan fönsterkarm och vägg och så vidare. Fönster som jag ritar till mig själv i Universumet har inga rundade profiler, enbart fasade ytor som mildrar ljuset som strömmar in och förhindrar skarpa motljuseffekter.

Hur glad blev jag inte då en av besökarna i ateljén konstaterade detta och pekade på detaljer som krävde precision vid byggandet. En byggande person som ville veta tankarna bakom utförandet. Som förstod mitt nedlagda tankearbete före och under byggandet och som även insåg den extra tid som lagts ned på dessa detaljer jämfört med standardbyggprojekt. I ateljén finns varken taklister, fönsterfoder eller golvsocklar.

I badrummet i nya annexet har jag valt samma typ av lösning men väggmaterialen är puts och mosaik. Här anlitades en byggnadsfirma. Alltså – har jag inget befintligt att anknyta till väljer jag väldigt gärna lösningar utan foder/lister.

Helt släta ytor är inget behov för mej även om funkisen har kommit att betraktas som en maskinell arkitekturstil, ett avståndstagande från arts and crafts. Men jag tycker på inget sätt att det är fel om handens verk syns.


1 kommentar

”Engelskt broderi”

Varierar gardinernas uppsättning. En hängande våd blir gardinkappa. Det går det också. Här har jag sytt gardiner av ett bomullstyg med ”engelskt broderi”, hålbrodyr. Gillar det tyget mycket. Det är något visst med hål och solstrålar. Det kan bli discokula-effektliknande ibland.

I taket svävar lönnäsor på sytråd som går från hörn till hörn och möts på fotot. Girlanger är en favoritutsmyckning här men dessa lönnäsetrådar är nog lustigare än snygga. Väldigt mycket MrsUniversum!


2 kommentarer

Glasartat

Varje gång jag ser en glaskupa på fot slår jag till och den införlivas i secondhand-samlingen. De här brunfärgade glasen är de senaste jag börjat samla på.

Det har hänt att jag blandat svärmors efterlämnade orangegula trådgardiner med de brungula glasen och fann att det blev väldigt trivsamt. Det måste jag göra fler gånger. Jag är glad att jag inte slängde de här gardinerna då jag flyttade hit. Tiderna har förändrats och jag med dem!


6 kommentarer

Trädgårdsgrodan

En trotjänare här på gården är den här grodan. Första gången jag såg den blev jag lite förskräckt – jag hade inte väntat mig en groda där den då var placerad. Snart nog upptäckte jag att den var gjord av keramik men väldigt naturtrogen. När den flyttade hit till gården vet ingen nu levande.

Grodan har varit med om helt oplanerade händelser. Någon gång hamnade den i komposten och låg där, okänt hur länge, eftersom den stackar´n inte var saknad. Men under kompostens omgrävning kom den fram i ljuset med några skavanker. Efter det har jag koll på den, grodan sitter nu på en sten och spanar in oss. Visst är den fin?