Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Fodersockel, skurkloss


Kärt barn har många namn och om den här lilla träbitens funktion finns olika teorier, alltså träbiten som tar upp mötet mellan golvsockel och dörrfoder. Så här som på bilden kan det se ut. Golvsockelns ände på bilden har fasats i sin övre del för att snyggare ansluta mot dörrfodret som är tunnare och lägre än sockeln.

Observera spottkoppen med enris i!


Här i Universumet har vi 32 ursprungliga fodersocklar. De är från två byggperioder (bottenvåningens från 1910 och de på 1 trappa från 1924 med något olika utseende) och samtliga fodersocklar har likartad men något enklare profilering än dörrfodret som står tydligt på fodersockeln. Det utgör basen som fodret står på och är därmed något tjockare och bredare. Golvsockeln är något lägre och ansluter mot fodersockeln i sin hela höjd.


2 kommentarer

Stormönstrat


Tvätt på tork under äppelträdens kronor.
Jag är förtjust i stora mönster inser jag.

De här dukarna är väldigt bra. Har inte riktigt koll på exakt  hur många jag har, men minst sex stycken blåvita finns. Bomullstyget är kraftigt och kräver mangling efter tvätt. Det köptes in till en födelsedagsfest en gång i tiden.

Rapporten är 60 cm, alltså så brett som krävs för ett kuvert vid sittande bord.  Det gör långbordet lättdukat. Just det här bordet är det gamla tapetseringsbordet lagt på bockar.

Vid sommarkalas på magasinet kommer de till pass ibland, här en midsommardukning.


3 kommentarer

Evighetsjobb


Nu växer det mycket. Tulpanbladens spjut sticker upp, vintergäck, julrosor, scillor, krokusar och snödroppar likaså. Och kvickroten kommer med hast. Jag rensade bort rotgirlanger på krönet av en kallmur i helgen. För att liljekonvaljerna ska få mer livsrum. Det är fuktigt i lerjorden och rötterna följer med rätt bra. Visst, det är ett evighetsjobb, kvickrot tar aldrig slut på en gård som denna. Det känns ändå gott att berett rum ytterligare för konvaljerna.