Hägnade perenner

Än har inte allt börjat blomma i perennträdgården och lökväxterna har vissnat. Men grönskan är frodig och många perenner är ju senare än de ettåriga växterna som ska hinna föröka sig under säsongen. Synbarligen trivs de flesta blommorna här och det är jag nöjd med. Ytan är inte stor men naggande god.

På nedersta bilden ser ni hur de höga ryssgubbarna prunkar i knallgult på vedbacken utanför planket. Jag är inte van vid de där växterna som jag börjat tycka även om även om de av många betraktas som ogräs och på min gård får hålla sig utanför trädgårdsplanket. Deras fröställningar är tuffa och vackra i mina ögon. De och andra ”ogräs” visar på att här var tidigare en levande bondgård med biologisk mångfald.

Vi vill ju att fler än människor ska trivas här.

 

 

 

Den bästa tiden är nu

Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

 

Knutpunkt

Idag kom värmen och solen igen. Jag har en slags semestervecka, vill inte vara sämre än Halvan som jag vinkade hejdå till i söndags då han och en kompis seglade iväg mot friheten.
Det finns lite smått och gott att jobba med. Städa ur magasinet inför sommarens aktiviteter, städa matkällaren osv. På förmiddagen tog jag itu med två husknutar. De målades nertill vilket varit på listan länge nog nu ;-) Planerar också en eller flera dagstripper beroende på väder.

Maskeringstejp. Linoljefärg. På den här knuten ser man att det tidigare varit vitmålat. Jag har dokumenterat detta ordentligt. Obs – det är inte jag som spillt vitfärg på graniten!

Den här nederdelen/offerbrädan har jag delvis målat röd för länge sen då fasaderna målades men innan knutbrädorna byttes.

Klart. Lite märklig lösning men vi tolkar det som att vi följer föregångarnas sätt att lösa det här problemet. Har skrivit om det här resonemanget förut och hur vi kom fram till den här lösningen.

Piminellrosen blommar rikligt med blommor som får stå kvar i år.  Rådjuren har de senaste åren käkat upp knopparna.

När jag satt och drack kaffe ute kom en bil sakta körande. En kvinna klev ur, hon skulle till Torshälla men hittade inte då Storgatan är avstängd för asfalteringsarbeten. Jag kunde berätta att hon kommit verkligt fel och förklara hur hon skulle hitta rätt. Innan hon körde tillbaka sa hon att det var oväntat att hitta en sådan oas på grund av en felkörning.

Ja, här är är verkligen en oas!

 

Ballerina

Där står hon. Jättevallmon med sina böljande kronblad. Eftersom hon har pålrot klarar hon den karga miljön med elegans. Vid annexets gavel är det torrt och grusigt, väldigt lite vatten kommer dit. Men jättevallmon kommer upp med fler knoppar för varje år. I år kommer ytterligare sex blommor på den ena plantan. Visst är väl blomman stilig? Tänkte att den ska få förmera sig på egen hand i år om den så önskar.

 

Solrosvärme

Kakelugn med jugendslingrande solrosor.
Jodå, så kan man också göra.

Än behövs värme. Men den 6 juni planterade jag ut de dahlior som jag satt ner i kruka för några veckor sedan och även de som legat torrt och mörkt under hela vintern. Dahliasortimentet som odlas ökar hela tiden ska ni veta. Samma dag sådde jag i kökslandet – det är ovanligt sent men jag ser fram emot en grönskande och prunkande odling så småningom.

I samma veva togs äntligen innanfönstren ut. Det har varit kyligt länge nog men nu ville jag kalla fram sommaren.  Jätteskönt att det är gjort.

Inspiration, tankar, frågor…

Besökte fem museer i Kristi Himmelsfärdshelgen. De hade olika inriktning, från kulturhistoriska miljöer och arkeologi till modern konst. Det var helt fantastiskt inspirerande. Mitt märkliga urval av bilder kommer från ett av dem.

Vid den nedersta sticket, som är sisådär 200 år gammalt, vid namn ”Wid ett Calas hos Mamsel Wahlund den 12 juni 1813”  stannade vi och frågade oss: Var  finns mamsellen???   :-)

1 juni och jag känner mej generad

Jag känner mej blyg och lite generad över allt det fina som snabbt kommit fram ur sina gömslen. Som kommer varje år. Men som ändå  känns nytt för mej. Jag har fotat vinrankans rodnande blad förr, ändå gör jag det igen. Varför? Det är ju samma gamla växt vars liv är cykliskt och förutbestämt. Jag förstår Aspenströms dikttanke.

Bondsyréner

Första sommardagen och syréner:
skamsna vänder sig byborna bort,
ännu inte vanda vid det sköna.
I mörkningen smyger de ut,
bryter fumligt några kvistar.

Werner Aspenström