En av många semestersysslor i år blev att ta itu med med det jag tänkt sååå länge: smörja in några av de äldre böcker i helskinn som finns kvar efter för länge sedan döda släktingar. För många år sedan köpte jag läderolja för just detta ändamål. Det blev tre böcker i denna första omgång – jag vill utvärdera resultatet av inventarievården efter några månader.
Översta bilden visar bokpärmarna före insmörjning, den andra och tredje efter. Nu först kan man läsa boktiteln på ryggen: M. LUTHERI POSTILLA. Postillan är tryckt 1844 och utan stort ekonomiskt värde men väl ett högt affektionsvärde.
Med sirlig handstil står på insida pärmen vem boken en gång tillhörde.
Träkyrka, uppförd 1806-1809. Invigning först 1818 eftersom Finska kriget kom emellan. Stigluckan med fyra pelare är jämförelsevis ny, den kom till 1907. Var befann jag mig när bilderna togs?
Erik Axel Karlfeldts barndomshem i Karlbo, Dalarna, gick ur familjens ägo då Karlfeldt var 18 år. Han valde senare i livet att köpa gården Sångs i Sjugare by i Leksands kommun för sommarbruk. Men 1967 kom gården i Karlbo åter i släktens ägo när Karlfeldts yngste son, Sune, tillsammans med sin hustru, köpte den. 1984 förvärvades gården av Avesta kommun.
Selma Lagerlöf köpte tillbaka sitt barndomshem Mårbacka som gick ur släktens ägo då hon var 31 år gammal. 1907 köpte Selma tillbaka sin älskade gård. Hon lät senare bygga om den i stor omfattning. En stiftelse driver minnesgården.
Båda dessa Nobelpristagare i litteratur älskade sina barndomshem och tog illa vid sig när de upphörde som släktgårdar. De visste var de hade sina rötter. Jag tänker också på Astrid Lindgren som tillsammans med sin bror Gunnar köpte tillbaka barndomshemmet, återköpte många inventarier och beskrev sitt barndomshem i boken Mitt barndomshem Näs.
Jag har länge haft funderingar på vart jag ska hänga upp de fina gamla broderade bonaderna som finns här. Ett par finns här sedan förr, de andra har jag köpt in. De fria väggytorna är inte så stora men slutligen samlades fyra av dem på trappväggen till övervåningen. Jag är nöjd, ser dem dagligen och kan fundera över de budskap de ger!
Denna väggbonad fanns i huset då jag flyttade hit – jugendvackert broderad på linneväv. Breda fållar sydda med hålsöm. Nä, jag har inte vokabulär för att beskriva vad detta sätt att fålla kallas. Fin är den trots viss solblekning.
Väggbonad broderad med vitt garn på färgstark bomullsväv. Fåll med hålsöm Minnet är lite diffust men jag tror att denna bonad också fanns nerstoppad bland de textilier som följde med huset.
Den här välgjorda bonaden är den senast införskaffade. Färgglatt broderad på lite grov linneväv med liten fåll.
Den här köpte jag second hand för flera år sedan. 40 kronor – kunde inte låta bli fastän jag inte fastnade direkt för den. Andas 1940-tal med sina murriga färger och med ett bomullsband fastsytt runt om. Broderad på bomullsväv. Det är den bonad som fått hårdaste behandlingen i tvätten, jag ser hur brodertrådarna tufsats till – det var inte jag ;-)
Här hänger de nu tillsammans och gläder trappvandrarna. De hänger så att de aldrig blir solbelysta och bleks snabbt av den anledningen.
För mig ger den här bilden en typisk sommarkänsla. Halvt nerdragna rullgardiner så att en del av utevärmen inte når in. Samtidigt förhindrar rullgardinerna solblekning av textilier.
En annan sommarkänsla är att befinna sig utomhus och genom ett öppet fönster höra någon som håller på med handdiska och ljudet av porslin och bestick som klirrar mot varandra. Får ni sommarstämning av något speciellt?
årets slåtter här på gården är avklarad. ”Halvan” slog med en gammal lie som funnits här på gården sen urminnes tid. Jag använde en ny vars orv syns i bakgrunden på mittre bilden. Där syns även en hink med vatten vari brynstenen doppas när liebladen bryns någon gång nu och då. Slipa på slipsten är det första man börjar med när slåttern börjar, sen räcker det med att bryna med den hömängd vi har att ta hand om. Liebladets fäste är handsmitt på den äldre lien, en träkil gör att det inte rör sig när lien används. På senare tid har någon pillat in en spårskruv i mellanrummet för att staga upp ytterligare då liebladet antagligen inte låg fast tillräckligt. Detta är årsringar som man talar om inom byggnadsvården/restaurering av byggnader. Tycker det är lite gulligt.
Vi kan ju säga att ingen på mils omkrets ”klipper gräs” på det här sättet. Men tro inte att vi har ”tomtar på loftet” när vi slår gräs med lie, vi har djupa tankar om vad denna skötsel av gården får för konsekvenser över tid.
Det pausas och dricks en hel del kallt vatten under slåttannan då vädret har varit så varmt som detta år.
Här ligger gräset och torkar för att bli hö. Det är hopräfsat i en lång korv. I år var det lämpligt väder att låta höet ligga och torka ett par dagar på marken med uppfluffning en till två gånger under tiden.
Den här trasmattan kom in till midsommar. En sval, ljusblå matta vävd i tuskaft. Av Mrs Universum för länge sedan. Den har jag använt i flera boenden men nu ligger den nytvättad här och luktar såpa. I den finns många invävda minnen.
Jag gillar trasmattor som inte är har helt symmetrisk randning, som inte har infärgade trasor utan det märks när en sorts tyg tagit slut och måste ersättas med något snarliknande. Precis så där som kvinnor vävde egna trasmattor en gång i tiden.
Trasmattan
Böjd över trasmattan följde den åldrande damen vårarnas skimrande mönster och livets tråd. Här hennes randiga förklä från Ekmans regering, här Tutanchamon-blusen från Brantings år. Knallröda jackan från tiden för El Alamein, murriga kjolen från Poukkas tid eller Volchovs, brokiga scarfen från Balbos atlantiska dagar, gröna kasacken från mau-mau-krigets epok. Solstrimman spelade in över strimmig väv där färgerna brann i det gångnas fragment som skon sakkunnigt pekade ut för förströdda barnbarn.
Yes, nu ska den här kökssoffan få komma in i huset. Äntligen ska ”Halvan” få möjlighet, att likt Kronblom, få ta en tupplur på sofflocket. Det har varit hans önskan länge nu. Soffan är tänkt att stå i köket på övervåningen.
Vi krånglade fram den sent igår kväll ur logen. En första rengöring gjordes med tryckluft – den var bemängd med spindelnät, löv och annat skräp. Och det möss samlat för vintern låg på locket.
Tryckluft sent igår. Idag blir det rengöring med såpvatten och borste. Det kommer att bli bra.
Sofflocket, som står där mot magasinsväggen, blir en större operation med ny textil som klädsel och ny stoppning under det. Detta kan jag inte tro blir klart idag. Men det är på gång. Härligt!
Buxbom-klotet har friserats med häcksax och finputsning med sekatören.
En ”buxbomhäck” vid drängkammaren ramar delvis in det tvådelade kryddlandet. Alla plantor till denna inramning härstammar från klotet. Allt eftersom jag ansat klotet har jag tagit skott som drivits upp. Även här gick häcksaxen fram som alla tidigare år. Först lades plast ut för att fånga upp klippet.
Personligen gillar jag den oklippta buxbomen bäst, ljusgröna blad, lite ostyrigare utseende. När skotten väl klippts blir ytan rätt snart brunare och tar tid på sig att grönska till.
Men nu är det ett MÅSTE att klippa min buxbom. Förra året upptäckte jag att några av de nya bladskotten kupat sig och att vitt ”dun” fanns där. Kom fram till att det var buxbombladloppa som gjort sig hemmastadd. Det var ju inget vidare så nu får ”häcken” behandling mot detta. Klippa bort årsskotten är nu väldigt viktigt och både före samt efter sprayas en blandning med vatten + såpa +lite T-röd på. Tur att det inte är en fruktad svampsjukdom och tur jag inte har många, långa meter buxbomhäck!
Detta rum var det första vi tog tag i, målade och tapetserade efter flytten hit. Här gjordes de första lärospånen i att pappspänna väggar. Tänk så länge sen. Så nyfiket vi arbetade, så lite det fanns att läsa om sånt arbete då.
Nu i slutet av juni lyser solen långt in i sovrummet, det blir nästan midnattssol här. Den här bilden är tagen strax före 23 härom kvällen. Det är som i ”Norrland” det där ljuset, de där ljusa nätterna.
Söndagens cykelutflykt gick till finaste fornborgen med utsikt över Mälaren. När cyklarna parkerats återstår en mycket vacker vandring genom hällmarksskog. Tallar, lavar, blåbärs- och lingonris, stensöta och en hel del annat blandas till en perfekt enhet. Medhavd matsäck gör utflykten till en väldigt njutbar stund. Det här tar vi oss för några gånger per år.
Första gången vi åt här minns jag mycket väl. Det var en lördag i juli, precis före semestern, jag jobbade intensivt för att hinna färdigt ett större projekt. Till sist knackade ”Halvan” på i ateljén och sa att nu gör vi en utflykt med mat. Han hade ordnat en mycket god pastasallad och förde mig till fornborgen där vi åt den medhavda middagen. Himlafint!
När jag flyttade till mitt Universum odlade jag lin ett par år. Odlingslusten var uppdämd efter decennier i stenstaden. Jag använde frön av oljelin, samma som användes i frukostfilen. Linet grodde, växte och blommade vackert ljusblått. Frökapslarna kom och jag plockade in vackra buketter. Jag använde inte linet annat än till att försköna tillvaron.
I år har Hemslöjden en trevlig kampanj de kallar 1 kvm lin.
Mormor odlade lin uppe i Ångermanland men jag såg aldrig de där blommande linfälten, jag var inte född när de stod som blånande sjöar i bygden. Mormors spånadslin användes till vävar och en del av resultatet finns kvar.
Härom dagen såg jag ett stoooort blommande linfält här i Mälardalen, blev glad eftersom det var väldigt vackert. Oljelin antar jag. Det var några år sedan jag senast såg blå linfält här.
”Odlingen av oljelin har nämligen ökat från 2 253 hektar år 2020 till 3 875 hektar år 2021. Det motsvarar en ökning med 72 %. Linodlingen finns främst i Östergötlands län där 1 564 hektar eller 40 % av odlingen finns.”
”När Sverige blev medlem i EU tog oljelinodlingen fart. Inledningsvis utgick särskilda EU-stöd riktade till just linodling. Stödet per hektar var nästan dubbelt så stort om jordbrukaren odlade oljelin jämfört med om jordbrukaren odlade spannmål. Det ledde till att oljelin även odlades på arealer som inte var särskilt lämpliga. Linet behöver bland annat jämn tillförsel av vatten och har svårt att konkurrera med ogräs.”
Isolering med linmattor av byggnader är ett relativt nytt materialval, lindrev för dreving av fönster och dörrar har funnits oerhört länge. Både spånadslin och oljelin används inom byggnadsvården som t ex som isolering och i linoljefärg, som gängtätning vid VVS-arbeten. Lin är användbart till så mycket: i en kvadratmeter med spånadslin växter det kläder och handdukar, isolering och mat, handlag och kunskap.
