Energikriserna

Till vedspisens lov, funnen på facebook.

1973 uppstod det en energikris då OPEC-länderna vägrade leverera olja till de stater som hjälpt Israel i oktoberkriget samma år där Egypten och Syrien fanns på motsatt sida. Priset på olja steg drastiskt. Lågkonjunkturen som blev följden räckte in på 1980-talet.

Energi skulle sparas, alternativa energikällor debatterades. Jag minns haussen kring oljeeldning och hur mycket av pratet om sparande ganska snart glömdes. Staten gick in med bidrag för tilläggsisolering vilket förvanskade många byggnaders yttre. Det är de synliga åtgärder som fortfarande finns kvar.

Många vedspisar överlevde dock till nutida människors glädje och gagn. Nästa gång de där trotjänarna var utsatta var 2017 då staten ville förbjuda dem då de ansågs släppa ut för mycket koldioxid. ”Vedspisupproret” startade och där gick jag med tillsammans med si så där 17 000 andra och förslaget drogs tillbaka.

Med tanke på kris och krig i ”närområdet” behövs verkligen vedspisarna och vi på landsbygden kan skatta oss lyckliga som bor i äldre hus med vedeldade värmekällor. Nya villor med öppen planlösning och kamin har svårare att värma upp hela huset enbart med en vedeldad kamin. Trenden i nyproduktion har varit att ha kamin för att det är mysigt. Elektricitet är dyr och finns för lite av sägs det, större produktion behövs för att energislukande företag ska kunna starta. Undrar hur vi ser på denna energikris om 50 år.

För 250 år sedan höll skogen som gav bränsle på att ta slut. Både privatpersoner och järnbruk behövde den sinande energikällan till vedbrand och träkol. Den energisnåla kakelugnen uppfanns då.

Norrsken

• 

Det talas mycket om norrsken denna vinter. Men jag har inte sett några slöjor som sakta rört sig över himlen. Går jag i säng för tidigt? Eller syns norrskenet inte här. Det är kanske för mycket ljusnedsmutsning för det ska gudarna veta att detta ökar i närområdet. Norrsken här i Mälardalen förekommer och jag har tidigare sett fenomenet och minns hur förundrad jag var att norrsken förekom så här långt söderut. Då hade jag nyligen flyttat från Stockholm där jag aldrig såg aurora borealis.

På fotot har jag fångat ett mäktigt norrsken för några år sedan i Umeå istället. Underbart var det!

Vill opp

• 

Ni hålls härmed underrättade om att så här långt har amaryllisknoppen i julgruppen kommit nu.

Korkmatta – linoleummatta

Jag har alltid tyckt bra om linoleum som golvmaterial. Kanske för att jag växt upp med/på linoleumgolv. Därför var det inte svårt att välja vad som skulle ligga på golven i bottenvåningen när beslutet skulle tas. Tidigare låg här korkmattor men de var utbytta till plastmattor omkring 1980. Trägolvet under bestod av smala parallellsågade och obehandlade bräder som inte var avsedda att exponeras.

Att dagens linoleummattor har ett ytskikt av plast lät jag mig inte förskräcks av. Det fick bli linoleummattor. Click-linoleum fanns inte när beslut om linoleum togs. Det här var en tid då det varnades för linoleum- och plastmattor i gamla hus eftersom det sas att de orsakade rötskador och mögel i torpargrunden eller krypgrunden och skulle avlägsnas då det påstods att de var alltför täta. Många fina mönstrade korkmattor har försvunnit sen dess.

Linoleum i farstun, köket
salen, kammaren

Här i Universumet låg plastmattorna på tätt spikad träfiberskiva i kök och kammare. Skivorna fick bli kvar. I salen låg ingenting under plastmattan och golvläggarna, som inte var byggnadsvårdtänkande, vägrade lägga linoleum direkt på bräderna med lumppapp emellan. De rekommenderade tunn spontad renoveringsspånskiva vilket det blev. Golventreprenören var rädd att få reklamation på arbetet i annat fall. Jag tycker än idag att det varit bättre utan tunn renoveringsskiva. Men då, vid millennieskiftet, fanns få eller inga byggnadsvårdsentreprenörer i kommunen. I farstun däremot, en ganska liten yta, gick golvläggarna med på att lägga linoleummatta på lumppapp. Men när de först började att med maskinslipa brädorna sa jag ifrån – jag ville ha brädorna som de var och låg. De gav sig och jag är fortfarande mycket nöjd med det. Brädornas läggningsriktning kan idag skönjas genom linoleummattan precis som jag vill ha det.

I farstun såg jag att brädgolvet varit synligt en period när huset stod färdigt. Vid entrédörren syntes att man gått in med skorna på och att gruskorn gjort fördjupningar i träet. Det var så vackert. Det var ju inte förrän på 1960-70-talen som man i Sverige började ta av sig skorna i hallen, entrén, farstun, förstugan.

Köket fick sin linoleummatta först 2005 efter att nya kökssnickerier platsbyggts.

Sedan linoleum las in på bottenvåningen har jag med förtjusning använt möbellinoleum både på bänkskivor i annexet och på dörrblad i tvättstugan.

Det här är två kulörer av möbelinoleum på bänkskivor och dörrar: Pewter och Orange blast. Kolla så olika färgerna blir beroende av ljusinfallet.

* Linoleum finns i många kulörer.
* Agnes i Universumets kök med mönstrad korkmatta på golvet.
* Sista bilden - en mönstrad korkmatta att sukta över.

Linoleum år 1961

• 

Villa tidskriften HEM i Sverige hade 1961 den här annonsen för Forshaga Linoleum införd. HEM i Sverige var på sin tid en tidskrift som skrev om god arkitektur, trädgård, byggmaterial och var sin tids råd och rön. Gamla tidskrifter är guld värda om man vill ha en inblick i tidigare decenniers tankar kring boende. Ulla Molin, tongivande trädgårdsarkitekt och journalist, var tidskriftens redaktör 1942-1966.

Linoleum… ett mjukt, behagligt ord. väl valt för den vänliga, ekonomiska golvbeläggningen i moderna hem.

Aldrig förr har Ni sett så vackra färger, utvalda och avstämda för glada, tåliga trivselgolv!

LINOLEUM FÖR MODERNA MÄNNISKOR

*

Som alltid använder annonsören de ordval som man tror tilltalar de flesta ”moderna” människor. Men trots allt är linoleum fortsatt ett bra golvmaterial om ni frågar mej.

Tillbakablick

• 

  Köket

• 

  Vårduken – en plastmatta från Pappelina

• 

  Kammarens bukett. Hur vackra är inte de torkade fröställningarna av lejontass som jag fått av kompis som odlar gula blommor.

• 

  Kaffebordet dukat i salen med fina schaggduken.

• 

  Salshörnet – solhörnan – med eglomisétavla och spegel som jag köpt hit. Lampetter av tenn hör till huset sen långt tillbaka.

Ibland är det trevligt att botanisera bland gamla bilder. Så här såg det ut här hemma för tre år sen.

Snön faller

Ett tätt snöfall kom överraskande och gjorde gårdstunet vitt och vackert. Igen. Sikten blev kortare men jag hittade in för att dricka en kaffetår.

M A R S

Snön målar landskapet vitt
som en trädgårdsmöbel

Vågorna badar redan i sjön

	Leif Nylén

8 mars

”Lilla stumpan”- attityder finns än idag 2023. Härskartekniker som förminskar kvinnor är fortfarande vanliga. Så visst behövs Internationella kvinnodagen den 8 mars. Fortfarande.

Du Världs och Samfunds mor, du Fägrings eget läger,
Du Kön! som makt och del uti Naturen äger;
Du släktets ädla hälft! du hats och kärleks mål!
Som högsta ära får och största nesa tål.
Från världens första sol du varit sökt och vördad,
Från samma ögnablick din frejd blev även mördad:
En stridig dom om dig städs varit har din lott,
Du dyrkan och förakt i lika jämvikt fått.

[- – -]

Säj, ädla Kön! vad är som detta öde våller?
Du är ju själv en del som världen sammanhåller,
Du föds med vett och drift, med känslor och begär,
Och Kvinnan liksom Man fullkomlig mänska är:
Skall den dig älskar högst dig mänskorätt förmena?
Skall Mannen så sin hälft, sitt väsend själv förklena?


De två första verserna ur Fruentimrets försvar av Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718 - 1763)

Loppisköp

I lördags åkte jag iväg för att titta på andrahandsmarknaden. Det räckte med besök på ett ställe för där fann jag tillräckligt med prylar. Först ett tjusigt pressglasfat på fot för 148 kronor.

• 

Så fem linneservetter i senapsgult till min färgglada samling (39 kr). Med dem dukade vi till middag.

Ett par skirt virkade små ”rondeller” (2×7 kr), en blågrön glaskupa på fot i en modell som jag inte har sedan tidigare (38 kr), en fint broderad duk med bladslingor (39 kr) samt ett par lyrikböcker (Stagnelius 20 kr och Bo Bergman 15 kr) följde också med hem. Böcker jag gärna vill ha finner jag nästan varje gång jag besöker en andrahandsaffär – där måste jag intala mej att inte köpa för många.

Det som däremot inte gick att få tag i på de två blomsteraffärer jag besökte var mimosakvistar. Dessa ljuvliga gula minibollar med doft som inget annat.

Fastlagsris på plats

Jag blev tidigare påmind om traditionen med fastlagsris, jag brukar plocka in björkris till påsk – påskris – som är ett modernare påfund. Fastlagsriset blev alls inte färgglatt år 2023 utan rätt sobert med pärlhönsfjädrar. Färgen kommer när björklöven slår ut.

Bukett

En av middagarna i helgen som gick åts på tallrikarna ”Bukett”. Flintgodset ”Bukett” har koppartryck i blått och tillverkades 1936-1939. Formgivare var Wilhelm Kåge. Mina flata och djupa tallrikar är köpt på andrahandsmarknaden och jag är mycket glad över dem.

Det bjöds på en god fiskgryta men den ser man inget av på bilderna. De blå assietterna hade jag inte hunnit ta fram när jag kom på att fotografera.

De nyss inplockade snödropparna öppnade sina kronblad ganska snart i stugvärmen.

Vårmånaden mars

• 

Ett ljus om våren finns
när mars knappt börjat här - 
ej någon annan årstid
det ljusets like bär.

EMILY DICKINSON

Ateljéarbete

Strax efter millennieskiftet stod arbetet med ateljén klart och det tidigare hönshuset från 1924 blev ett rum att arbeta i. Många av byggnadsmaterialen som användes var återbrukade. Sen vidtog arbete med byggnadsvårdsprojekt i det egna lilla företaget, skissa, renrita, rita detaljer, göra arbetsbeskrivningar, inventeringar, bokföring, momsdeklarationer varje månad, fakturera, akvarellera ritningar, studera arkivmaterial och så väldigt mycket annat.

Äntligen fick jag en fast punkt efter att ha suttit först i drängkammaren sen i övervåningens kök.

Friheten av att ha ett ”eget arbetshus” kan aldrig överskattas.

Møllers tran

• 

Jag har börjat ta en matsked Møllers tran om morgnarna till frukosten. Känslan av att jag intar en kulturhistorisk fiskleverolja, som jag minns att jag fick redan som barn, är stark. Det var inte något som jag ens då tyckte var äckligt. Som vuxen har jag förbrukat ett antal flaskor som kan räknas på ena handens fingrar, flera av dem importerade direkt från grannlandet.

I somras tog vi en sväng till Norge och där på en Rema 1000 butik slog jag till när jag såg en stor flaska utan citronsmak. Den har nu stått i skafferiet sedan i augusti och nu var det dags att börja tulla på flaskan. Vintern är ju en tid då vitaminer behövs sägs det. Numera är det multinationella Orkla som producerar Möllers tran och på den gamla hemsidan stod att fisken fångades utanför Chiles kust, på den nuvarande som mest visar vackra bilder. På flaskans etikett nämns Lofoten och Vesterålen som fångstplats. Fisket är MSC-certifierat men fraktas fisken långt är det knappast hållbart ur transportsynpunkt. Mrs Universum är ifrågasättande och vi vet att företag gärna ”greenwashar” sig och framhåller inte alltid hela sanningen. Men den här flaskan fiskleverolja ska jag passa på att ”njuta” av :-)

Peter Møller (1793-1869) som föddes i Røros, var apotekare och industriman. Han uppfann metoden att utvinna tran för medicinskt bruk genom ångkokning.

Visst är det fint med produkter som fanns när man var liten och som fortfarande går att köpa??? Har du som läsare några exempel på det?