Hur glad är jag inte över att originalfönstren finns kvar här i huset. De ger en helt annan stämning än moderna fönster som kan ha lösa ”spröjsar” och helt plana, tjocka, känslolösa rutor av floatglas, kantiga och klumpiga karmar och mittposter
Samtliga fönster på vår gård har vi gått över och ”fönsterhantverkat” själva med eventuell lagning, kittning och målning med linoljefärg. Det har tagit sin tid och fortfarande är fyra fönster på uthusen kvar att åtgärda men de ska absolut inte bytas ut.
När jag putsar fönstren brukar jag ha en balja med ljummet vatten med några droppar diskmedel i. Med det torkar jag rent karm, båge och spröjsar och avslutar med att fukta glasrutorna för att smuts och damm ska lösas upp. Sedan putsar jag rutorna med fönsterputs, ev. skrapa och trasor.
Så även i år. Jag ställde baljan på den linoljemålade fönsterhyllan några minuter. Det blev fläckar efter de droppar som funnits under baljan. Ajaj, himla slarvigt av mej…. men de oftast brukar försvinna när man torkar torrt. Men inte denna gång.
Fönsterhyllan blev fläckig, ful – ja förstörd. Efter att ha grämt mig ett tag började jag tänka ut problemlösningar. Måla om var inte att tänka på i första taget. Men under diskbänken mindes jag en flaska Fulgentin som jag köpt som bra-att-ha-grej för länge sen. Prövade några få droppar av detta polermedel som enligt anvisningen ska gå bra på målade ytor. Och vips! Fönsterhyllan är som ny.
Som vanligt nu för tiden har jag inget före-foto med den fläckade ytan. Men fungerade gjorde det.
Då tar vi en blommig bild till. Några gladiolus i gulvita färger. I kökslandet är det nu över för deras del. Nästa månad tar jag upp knölarna och vinterförvarar dem frostfritt, torrt och mörkt. Ner i jorden nästa vår och så blir det nya blomstänglar nästa år. Enklare än så kan det nog inte bli.
Inte visste jag innan jag läste ”Funkisglas : pressat och blåst” av Thomas Lindblad och Anna Livén West, 2011, att de här tunnorna av glas med lock är senapsförpackningar från 30-talet. I boken läser jag om pressglas från tiden 1920-1955 och granskar tydliga foton.
Det är ALLTID trevligt att lära sig något nytt! Böcker är en bra kunskapskälla.
Jag har sett sådana här glastunnor sedan jag var barn och har köpt secondhand hit till Universumet. Vi använder dem till inlagd sill – alltså som silltunnor eller till sylt eller… De är fina på matbordet.
Plommonsylt kokades i veckan som gick på de få Opal-plommon som lilla plommonträdet gav i år. Sylten hälldes på glasburkar med metallock som efteråt ställdes upp och ner i matkällaren. Men det blev lite sylt kvar som ska ätas snart. Den skvätten hällde jag i en av glastunnorna.
Höstanemoner är kanske vackrast när de svävar högt ute på sin växtplats men att plocka in ett fång är ändå härligt. Både blommor, kuliga knoppar och utblommade ”kulor” gör sig bra, hela livscykeln är tilldragande.
När jag hade putsat fönstren inför att innanfönstren skulle sättas in, tog jag och linoljade in bågarna på utsidan. En uttjänt tvättad strumpa med hål på hälen trädde jag på handen och sen tog jag kokt linolja ytterst på ”tårna”. Därefter ströks linoljan ut. Det gick som en dans, den vittrade färgen ser ut som när den var nymålad. Det är mycket lättare att undvika att få olja på glaset med en strumpa på handen än med en pensel eller trasa. Nu har jag provat samtliga metoder.
Men som ofta numera glömde jag att ta en före-bild. Ni får tro mitt ord – skillnad blev det. Känns bra!
MrsUniversum tycker mycket om stämningen i den här oljemålningen – L’Angélus av Jean-François Millet (1814-1875). Ett par som står på åkern på kvällen klockan 18. De hör (helgsmåls)ringningen från katedralen långt bort på andra sidan slätten och böjer huvudena i bön/stillhet. Om det är lördag så är skördearbetet över för veckan och man kör hem skottkärran fullastad med rotfrukter i jutesäckar. Originalet finns i Musée d’Orsay, Paris och är omöjligt för mig att komma över :-)
Idag pratar vi om fredagsmys när arbetsveckan är över.
Därför att jag minns stämningen i originalet köpte jag den broderade tavlan Aftonringningen när jag hittade den secondhand. Kitschig och ful men jag tänker på och känner friden som omsluter de där två människorna.
Så fridfullt försöker vi här i Universumet också ha en stund då lördagskvällen inträder och det fungerar emellanåt.
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund…
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden…
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla…
Edith Södergran
Igår blev ytskikten i tvättstugan klara vad gäller terrazzoplattor på golv och kakel vid tvättbänk då fogbruk kom på plats. Plattsättarna har gjort ett fint arbete och jag kunde inte låta bli att fotografera innan fogarna torkat :-) Nu är det lister som ska spikas på plats och sedan upp till mig att måla övriga väggar samt tak med äggoljetempera. Ska bli kul!
Detta tycker jag är roligt. Från en chartersemester till Benidorm, eller var det Mallorca, på 80-talet kom de svenska turisterna hem med en målning av en röd stuga på en bit trä, kan det vara korkek? Det var ett försök av den spanske turist-gatu-målaren att försöka fånga en bild av ett svenskt hus som jag förmodar blev muntligt beskrivet för honom – en svensk röd stuga med vita knutar. Någon förlaga i form av ett foto kan inte ha funnits. När målningen ansågs färdig klarlackades den och fick en brackigt guldfärgad kedja för upphängning..
Svenskt trähusbyggande är mycket långt från spansk byggnadstradition men målaren gjorde sitt bästa. Målningen är icke vacker enligt mig men det är ett naivistiskt försök till porträtt av ett älskat hus. En slags ”gåramålning”.
En märklig och verkligt exotisk souvenir från Spanien :-)
Det plockas in små buketter med luktärter titt som tätt.
Vinrankan ramar villigt in pergolan vid ateljéns gavel och skuggar fönstren vilket är bra för inomhustemperaturen varma sommardagar. Sedan bilden togs har jag ansat bort några slingor. Perennträdgården har tappat sin försommarblomning sedan länge men ser lite fin ut än, men här finns ”utvecklingspotential” som det brukar uttryckas. Under den fyra veckor långa bortavaron vattnades den aldrig annat än av lite regn.
Bryggeristolarna som jag berättat håller på att renoveras/målas om är ännu inte färdigställda. Metallunderredena kvarstår att måla (ska bli ”silvriga”) och nästa säsong kommer de att kunna användas fullt ut igen. Här får processer ta tid, ibland en rundlig tidsåtgång. Ett par andra fällbara trädgårdsstolar står tillfälligt uppställda mot väggen färdiga att användas.
Ingången till perennträdgården är fint inramad av en växtvillig blå staketdruva som klänger på spaljén som blev pergolatak 2016.
