Pärlsponttaket blankt igen

∧ FÖRE
Taket i kammaren var före ommålning matt och vitt. Färgen är från 70-talet och under den finns originalfärgen. Där spikskallarna finns syns någon genomträngning, kanske av rost.

∧ FÖRE
Färgen satt bra och var inte rollad (halleluja). Vid spikskallarna fanns lite flagad färg så vi skrapade enbart där och shellackerade sen just där och målade över spikraderna. Springorna får vara som de är.

Det här var lättare än att måla kökstaket. Det fick renskrapas då vi arbetade med det, eftersom flagorna var mycket mer utbredda där. För att inte tala om köket på övervåningen där färgen rollats på. Huvaligen! Färgtypen var densamma på alla de nämnda pärlsponttaken.

Jag beställde en kulör lika den som skrapats fram under 70-talsfärgen. Vitt vill jag inte ha.

∧ EFTER
Efter ommålning blev det så här. Det är härligt med blankt innertak. Det kommer att bli något mattare med tiden men aldrig lika matt som 70-talsfärgen.

För att förhindra att bjälklagets sågspånsfyllning kommer ner vid mötet mellan vägg och tak (det är just där sån´t har hänt vid stark blåst) har spännpappen dragits upp och vikts mot taket ett par centimeter. Sedan spikades de gamla taklisterna, målade i takfärg, tillbaka. Vi målade taket innan väggarna pappspändes, inte tvärtom som kan tro av bilden.

Tulipanarosor

Tulpantiden är över sedan länge. Men då den var som intensivast firade vi med tulipanarosor att kammarens ytskikt var färdiga. Det finns så många tillfällen att fira när byggnadsvården/restaureringen tillåts ta tid. Det är på gränsen till ofattbart men nu är husets sista rum klart. Tänker berätta lite kort i några inlägg framöver.

Tiden är bara ett ord

Jag är ensam hemma, ”seglaränka”, sen en vecka tillbaka och håller på att avsluta utplaceringen av böcker i bokhyllorna i kammaren på kvällarna. Böckerna som togs bort därifrån när vi körde igång med ytskikten för länge sedan. Nu är kammaren klar och användbar igen. Och då inträffar förstås det som jag insåg för länge sen – glädje över att finna ”gamla vänner”. Så nu blir mina kaffepauser längre än 15 minuter. Jag återfann Herodotos historia där han, som kallas historieskrivningen fader”, beskriver kriget mellan perserna och grekerna men börjar med att beskriva tiden innan dess. Jag har tidigare läst 7:e  boken där Xerxes´ krigståg mot Hellas beskrivs med bland annat brobygge över Hellesponten, stormförstörelse, nytt brobyggande och trupperna med ett otal olikt klädda och beväpnade folkslag tågar däröver. Det är OERHÖRT intressant. Slaget vid Thermopyle 490 fvt och vid Salamis 480 fvt är viktiga historiska världshändelser. Nu inser jag att boken bör läsas från pärm till pärm, just nu handlar det om när Kroisos (Krösus) ingår förbund med Sparta.

Till Herodotos historia har jag Atlas till världshistorien som också kom upp ur en flyttlåda. Den innehåller några få kartor över Sverige men största delen är tagna ur tyska Westermanns Atlas zur Weltgeschichte som är ovärderlig när de gamla världsrikena ska placeras geografiskt.

Och som skön kontrast till detta, när det blir för många namn och riken att ta in – då tittar jag i några låneexemplar av Scandinavian Retro som lärorik avkoppling.

Tror jag skulle kunna framleva resten av mitt liv så här :-)

Textil höjdpunkt

I söndags besökte jag Målhammar galleri för att se utställningen ”Textila spår”. Denna regniga dag passade väl för den utflykten. Utställningen är en intressant och sammanställning av textiltryck och konfektion eller ateljésytt under 1900-talets mitt, ca 1930-1970. Informationen om textilier och kläder och bakgrund var diskret och tillräcklig.

I luftdraget från det öppna fönstret dansar klänningar i Viola Gråsten-mönster.

Bohusstickning och Ripsa-kjolar.

Klänningsdesign av Marjatta Metsovaara mot textilmönster Verner Panton.

Festliga 50-talsblåsor mot textiltryckta rosor av Al Eklund och Lisbeth Jobs.

Utställningen pågår fredag till söndag till den 2 september.
Det är tack vare tips från två textilbloggare som jag åkte till Målhammar: Textila inslag och Ullemors verkstad.

Längta bort

Så less jag plötsligt kan bli på stel svensk kultur.
Och minns när jag gick in i en liten trång musikaffär i Neapel och bad att få tips på napoletanska sånger. Jag hade en föreställning om vad jag ville ha då butiksägaren helt frankt tog fram CD:n Luna rossa med Eddy Napoli och sa utan pardon att den skulle jag köpa. Det var inte den jag hade tänkt mig. Jag köpte den. Jag blev nöjd.
Nu lite napolitansk sång. Bara för att.

 

Slottspark

En av två Nätdragande morianer som skapades 1845 av konstnären Per Henrik Lundgren.

Inget regnskydd precis men ett härligt romantiskt inslag. Jag skulle inte ha något emot ett litet treillage hemmavid ;-)

De här två ”elementen” är för mig synonymt med Ulriksdals slottspark. Jag tänker på vilka starka varumärken konst och arkitektur ändå är!

Mellansverige

Våra olika landskapstyper är fascinerande. För att komma nära handlar det ofta om att söka upp småvägar, kanske ringlande grusvägar.  De här bilderna visar bördiga Sörmland.

Allegori

Si vilken fridsam ängd
för lugn motion!
Sanningens väg är stängd
för motorfordon.

Det finns det blomster i mängd
och fågelbon,
ty sanningens väg är stängd
för motorfordon.

Alf Henriksson