Ett Östersjölandskap att vila i. Det är alltid en vånda att behöva lämna, att ha två hem. Man lämnar ständigt något av dem och det gör ont.
Författararkiv: MrsUniversum
Förväntan
Det finns en förväntan över vad som ska hända med huset med denna inredning. Tankar blir planer som blir ritningar som blir reella projekt.
Slöa sommardagar
Rullgardiner – älskar dem…
Soliga dagar håller de solen utestängd vilket innebär svalare temperatur inomhus än om rullgardinerna inte dras ner. Rullgardiner finns av textil och papper och senare även plast eller plastad textil. De hindrar inredningstextilier att solblekas om man tycker det är nödvändigt. En eller delvis heltnerdragen rullgardin skapar en speciell stämning i rummet. På vintern kan en nerdragen rullgardin hålla kylan borta om natten.
Rullgardiner hittar åtminstone inte jag på second-handmarknaden. På några rullgardiner har jag bytt tyg men återanvänt rullen, lattan längst ner och dragsnöret med tofs och infästning. Persienner skulle inte passa in här i huset.
Mina tidigare inlägg om rullgardiner.
Lönnfrukter på tråd
Så gjorde jag en ny girlang till köket. Den förra var knuten med av lind med runda frukter, den här gången blev det lönn-näsor. Omväxling förnöjer…
Bryggeristolarna blev så fina
De fyra gamla bryggeristolarna som finns här har använts ofta och det har länge varit dags att göra något åt dem. Vi tror att de senast målades om på 70-talet, ryggbricka och sits i vit kulör och stålstativen svarta.
Det har varit en tvåårig process där Halvan skött det praktiska ensam. Sits och ryggbricka av trä skruvades loss, skrapades och målades kromoxidgröna med halvoljning först och därefter två tunna strykningar med linoljefärg. Tvättstugan som höll på renoveras fick bli torkplats en tid.
Färgbeslut för metallen tog vi gemensamt efter att vi fått ett gott råd. Anna Maria Claesson skrev, när jag ställde en fråga på bloggen om hur stålstativen kunde tänkas målas: ”Våra har alltid haft en silverfärg. När vi nu renoverar dem, målar jag stommen med silverfärgad rostskyddsfärg.” Stort tack för det goda rådet som vi tog till oss. 04/05/2020 kl. 18:57
Metallstativen skapades rena från färg och när årets vårvärme kom målades de med silvrig metallrostskyddsfärg (verkstaden/ladugården är ouppvärmd). Sen skruvades trädelarna fast vilket var ett litet pusslande, detaljer jag inte går in på här. Spårskruvarna återanvändes och skallarna målades sedan med metallfärgen.
De ungefär hundraåriga trädgårdsstolarna är som nya igen. När man arbetar så nära möblerna upptäcktes att en stol var något annorlunda än de övriga tre. Trädelarna var något tjockare, fötterna rundare och större. Vi tror att den var äldst. Undrar hur dagens utemöbler av kompositmaterial eller plast ser ut efter lika lång tid? Att de inte går att renovera står väl klart.
Det gamla trädgårdsbordet blev ommålat 2018, kromoxidgrönt som tidigare. Den här bilden visar när vi åt sommarens första grekiska bondsallad med tzatziki i skuggan på farstukvisten en het dag. På de gamla gröna sköna trädgårdsmöblerna!
Blomsterbonad
Skulle denna kvinna som odlar sina blommor ha kunnat vara jag om jag levt på 40-talet? Varför inte. Men mest tycker jag om vilda växter och kan på något sätt identifiera mig med Fattig-Agust i Pär Lagerkvists dikt:
FATTIG-AGUST Fattig-Agust med sin påse knäar bygden runt, gladast, nöjdast utav alla, fast hans hull är tunt. Bräder är hans stugas fönster, men hans sinne ljust. När han sätter sig vid knuten Blir var blomst förtjust. Blommor växer i hans hage utav alla slag, komma dit från alla kanter till sin värds behag. Fastän han är sällan hemma lyser de ändå, vallmo, kvickrot, långa revor, hundkäx, baldersbrå. Inget görs för de ska trivas, här är ont om tid, men de trivs så rent välsignat i hans stugas frid. Kommer han ej ut en morron blir var stjälk så mjuk, slokar och med huvet vaggar: är han kanske sjuk? Dagen går och det går nästa, allt vill vissna ner. Många går förbi på vägen, ingen ditåt ser. Kom – här ligger den som gladast av er alla är. Han som lyckan i sin påse Kring bygden bär. Äntligen en kväll han åter slår sig bland dem ner. Magrare än förr han vänligt på sitt rike ser. Härlig är den, blomstertiden, ljuvligt varm och ljus, och med idel goda vänner runt omkring ens hus. Pär Lagerkvist (1891-1974) ur Hemmet och stjärnan, 1942, skriven under brinnande världskrig.
Kvällsro
Nu vilar hela jorden.
Tom hänger barnets gunga.
Bort dör de stora orden
på mannens tunga.
Från kärnan faller skalet.
Snart hörs ej minsta knäpp.
Bort dör förtalet
på kvinnans läpp.
Han som allena äger
allt, sjöarna och landen,
står hög mot skyn och väger
vår jord i handen.
En krans av stjärnor slingrar
kring hans gestalt sitt ljus.
men på hans fingrar
är blod och grus.
Hjalmar Gullberg
En noshornsbaggehona och en älg
En hona av släktet Oryctes, familjen bladhorningar, Scarabaeidae, och underfamiljen noshornsbaggar kravlar i vår lövkompost där hon kanske tänker lägga sina ägg, omkring 40 stycken. Att det är en hona ser man på att hon saknar horn längst fram. Noshornsbaggar svärmar under några veckor runt midsommar. Äggen blir till larver som tar 3-5 år på sig att utvecklar till färdiga noshornsbaggar.
Jag har kommit så mycket närmre naturen efter att ha flyttat från Stockholm. Småkryp, fåglar, växter, däggdjur har blivit vardag här. Det är oftast mycket trivsamt.
Men den folkilskna attackerande älgen som vi haft besök av i vår och sommar är inte trevlig att komma nära. Den fick vi fly ifrån i all hast ett par kvällar, med skrapsår på knäet för Halvans del om halkade på grusgången vid sin rivstart. Den äter plommonträdsbark, river i rabarbern och astilben, äter äppelblad och härom dagen rev den ner en gren från Säfstaholmträdet. Fågelbadet tömdes vi när vi förstod att den kom hit för att dricka. Vi tror nu att den skjutits av viltvårdare. Hur som helst – vilket elegant djur en framskridande älg, Alces, ändå är.
Kökslandet från ovan
Från byggställningen vid drängkammargaveln går det bra att få en översiktsbild på kökslandet som inte är så stort men tillräckligt för mig, 35 kvm.
Första bilden togs när det rensats från ogräs. Andra bilden har gräsklipp lagts ut mellan raderna för att gröngödsla och för att jorden ska behålla fukten bättre.
Här växer både mat och det som ger buketter senare i sommar och höst. I augusti brukar här vara helt klorofyllgrönt.
I år sådde jag i början av juni persilja, ruccola, salladsmix, squash, mangold, frilandsgurka, koriander, massor med dill, rödbetor, palsternackor. Praktvädd, sommarmalva, indiankrasse, Mariaklocka (tvåårig, flyttas till rabatt i höst), sommaraster, opievallmo/fjädervallmo, sommarriddarsporre, solrosor och lin. Förra årets ringblomsfrön som grott förde jag samman till en plats i samband med att jag sådde övriga fröer, därför blommar de tidigare än brukligt här i år. Därutöver satte jag ner dahliaknölar och gladiolus. Ett stånd höstanemoner behagar trivas här i landet och står skyddade mot rådjurskäftar. Här har jag total koll på den underbara höstanemonens spridning.
Lieslåttern är över för i år
Den här kullen är den besvärligaste delen av tomten att slå med lie. Ojämn mark, stenar och berghällar om vartannat. Ändå känns det meningsfullt för här skulle inte robot- motor- och åkgräsklippare fungera så bra.
Gräset är slaget med lie, räfsat i strängar för att torka, ett regn föll, strängarna vispades runt igen för att torka. Här är det jag som med högaffel bär bort det sista av höet från den här kullen till ”skrindan”.
En del av ängsblommorna som slår ut sent, blåklockor och gulmåra, mejades inte ner utan en del får stå och bilda frökapslar för att förmera sig. Av övriga ängsblommor ramlade en hel del frön av i samband med några dagars torkning på plats på marken då höet rördes om.
I övrigt är marken på gården rätt jämn, som t ex. här. Prästkragarna och slåttergubbarna som förskönat tillvaron den senaste tiden mejades ner av liens egg. De är så välkomna upp nästa år igen.
Linet är i blom
Linet som jag sådde den 25 maj blommar nu. Jag är så glad att jag får njuta av detta blåa. Blommorna står en dag men jag sådde frön av oljelin som grenar sig mer än spånadslin (som används till textilier) och ger blommor under fler dagar då de slår ut allt eftersom.
”Linfältet” är knappt 8 kvadratmeter och finns i kökslandet och jag tog frön ur Risenta-påsen, frön som normalt avnjuts till frukostfilen.
Täckbåge, stickstol
En täckbåge användes när man sydde täcken, täckstickning. Det är en ställning av trä, furu, med två gavlar och slåar. Upptill på långsidorna är två rundstänger med fastspikat tyg. I dessa fästes arbetsstycket. Stavarna är vridbara och kan låsas på utsidan så att arbetsstycket hålls spänt.
Bildtext. ”Täckstickning år 1913. Mamma, moster, Ruth, Ellen Qvarford, Gertrud Lycke.” Fem kvinnor som sitter runt en stickbåge sysselsatta med täckstickning. Bohuslän Fotograf Hugo Hallgren 1913.
Här sitter några kvinnor och stickar ett täcke kan tänkas, dvs de qviltar. De har arbetsglädje tillsammans. Ovansidan av täcket kan vara av siden eller liknande glansig textil och undersidan ett bomullstyg. Däremellan läggs luftiga lager med vadd som genom fina stygn fästs ihop med de båda textillagren. En nål sticks upp och ner genom hela bibban, täcket stickas.
Den här stickstolen, täckbågen finns i Rinkesta (Ärla-Stenkvista hembygdsförening).
Täckbåge kan beskrivas som ”ställning (båge) på vilken man kan sy (sticka) ett täcke”. Jag är så gammal eller uppvuxen i en äldre kulturmiljö att jag varit med om att ha sett detta. Jag var barn och täckstolen var enorm i mina ögon, tog upp en stor del av rummet där en tant jag kände satt och stickade ett rött sidentäcke.
Så här kan ett enkelt stickat täcke se ut, ett vaddtäcke med härlig tyngd. Mönstren kan göras mycket vackra och böljande/slingrande.
Mitt Universum 