Julgranen blev en barros

• 

• 

• 

Så här blev rosen av grankvistar.

Ur tidskriften HEMSLÖJDEN (som den hette då) nr 3/2005.

Hemslöjd är en tidskrift som ger mej mycken inspiration. Tidigare hette den Hemslöjden och här har jag kopierat hur man gör en barr-ros.

Barr-rosor hör fäbodkulturen till och gjordes på sommaren, gärna med t ex en kabbeleka eller en rallarros i mitten. Speciellt fin blir barr-rosen vid midsommartid då grenarna skjuter ljusgröna skott. Naturligtvis ska man fråga skogsägaren om tillåtelse innan man bryter kvistar. Eller så gör man som jag – ”slaktar” julgranen och gör en utsmyckning i januari. Inför ett kalas skulle en marschallhållare kunna stoppas ner i mitten och en marschall tändas, ”svävande” en bit ovanför rosen.

Digitaliserade minnen

Tro mig eller ej men snart är alla mina gamla kassettband med inspelningar av berättelser digitaliserade. De flesta är inspelade 1993-1997 och till stor del är det mina föräldrar som berättar och jag frågar om gamla tider. Några andra släktingar samt några få av mina jämnåriga kan också finnas med på ljudupptagningarna.

Jag har inte lyssnat igenom dem sedan de spelades in, de har legat i gott förvar i väntan på avlyssning, som ett sätt att hålla glömskan på avstånd. En slags trygghet. Under tiden som gått har tekniken förändrats och gjort det svårt att lyssna på de 12 kassettbanden med 18 inspelade timmar.

När jag om några veckor hämtar ut de sista 8 banden är samtliga digitaliserade och jag kommer att kunna lyssna på prat och berättelser av människor som nu är borta från jordelivet. Jag har redan provlyssnat på ett digitaliserat ljudband och kan konstatera att det är märkligt att höra välkända röster som jag inte hört på många år.

Min tanke var, och är, att dessa berättelser ska vara till nytta för min släktforskning och min kunskap om livet förr.

Ishinna

Finfin vy på väg hemåt från nordligare trakter.

Kom efter att ha lagt ut bilden på en dikt som kan passa:

Öar
Öar
Öar där man aldrig kommer att lägga till
Öar där man aldrig kommer att gå i land
Öar täckta av växtlighet
Öar hopkrupna som jaguarer
Öar tysta
Öar stilla
Öar oförglömliga och utan namn
Jag kastar mina skor överbord för att jag skulle
gärna vilja komma till er

Ur Reseanteckningar av Blaise Cendrar, 1924

Längtan

Jag fotar så lite just nu, mest för att det är så mörkt och grått. Så jag plockar fram en bild från i somras – en bukett ängsblommor. Kanske piggar den upp någon fler än jag. Ändå är jag ingen människa som längtar till sommaren – alla årstider brukar vara ok. Men nu väntar jag på ljuset – och helst också snön.

Juleträd

Gran målad av L. Klinting.

Rödgran, den vanliga granen i vårt land, doftar som granar ska dofta. En bordsvariant köptes inför denna jul, den var mörkt grön, hade stadiga grenar och började skjuta skott under mellandagarna. Så när vi åkte till fritidsboningen fick den följa – med dock utan ljus och julgranspynt. Så spred den stämning ytterligare några dagar. Men nu till TjugondagKnut önskar jag den gott slut. Kanske tar jag hand om grenarna som får fortsätta göra tjänst någonstans utomhus. Varför inte som barr-ros.

• 

• 

Fina Stella

Stella är ny för julen som var men tillverkades av Osram på 60-talet. Inköpt secondhand förstås och överlämnad till ”Halvan” för att ge stämning vid arbetsplatsen. Men nu är det snart dags att packa ner henne ända tills nästa jul.

• 

• 

Ödehusen

Ödehusen står där som monument över en något mer framtidstroende epok än idag. I Norrland finns ofta ett nyare bostadshus byggt på samma tomt alldeles intill. Då är det svårt att stycka av och sälja det gamla timmerhuset om någon intresserad spekulant till äventyrs skulle dyka upp.

En brickduk

I Universumet finns några brickdukar jag köpt in och denna kommer fram i juletid. Framför allt dukas kaffe med dopp upp men för att ha möjlighet att se den under längre tid ställs annat fram ibland. Som den här amaryllisen doppad i rött vax, en gåva och något jag inte prövat på förr. Den kommer att blomma vitt inom en snar framtid.

Brickduken gör att det känns som att bo i en Elsa Beskow-saga :-)

Så här såg det ut en annan jul men samma saffranskokostoppar och mjuka pepparkaka med apelsinmarmelad och lingonsylt bakades till detta julfirande. Jag tycker inte det är fel i det stora hela att vara traditionsbunden. Kanske är det för att jag flyttat rätt ofta som det finns en trygghet i det delvis förutsägbara.

Den tid som var

Snö har vi inte varit bortskämda med under julen men lite hann man njuta under första advent. Men blev det väl mörkt var det lätt att komma i julstämning här i huset. Jag har tagit det lugnt med dagliga promenader och lång bortavaro från den digitala världen.

Efter julhelgen, under mellandagarna, satt vi i kammaren där ett bra bord att bre ut sig på hade ordnats. Där har vi gårdsforskat och läst äldre dokument, kontrakt, bouppteckningar, begravningsbrev mm som förvarats i kistan som står på soffan med ”tomten” bredvid. En bunt handskrivna brev gick vi också igenom (det var första gångens läsning för min del) där livet på 20-talet rullades upp för ens ögon. Det började ganska snart med lyckan över ett nyfött gossebarn och slutade med obeskrivlig sorg när mamman dog då sonen var nio månader.

Så glada vi är över att tagit oss tid till detta. Dessutom har Halvan gjort ett register över dokumenten så att man framför allt vet att de finns, dessutom är de nu lätta att hitta och plocka fram.

Önskar er en god kommande tid!

Öppet hus

Husets olika tempererade zoner jämnas ut till jul. Värmen sprider sig i hela huset. Alla dörrar inomhus hålls öppna, bara det ger en fin stämning, annorlunda än övriga vinterdagar då dörrarna till sal och farstu hålls stängda.

Att det ändå ofta blir det gamla slagbordet i köket som fälls ut maximalt, en bordsfilt och den stora vita duken läggs på, och sen kan maten dukas upp där – det är en annan sak.

Vinter

Egnahemmet var nyinflyttat vintern 1910 och kanske är fotot från då. Farstukvisten finns inte där ännu.

Inne kunde många människor samlas, som här 1927. Kanske är det fotografering i samband med Annandagens julkalas som pågår, det är hur som helst mörkt ute. Men var nånstans satt alla dessa människor och åt? I köket? I kammaren? Eller här i salen har kanske matsalsbordet stuvats undan inför fotograferingen. Är det det som står intill soffan? Det bordet kan inte rymma så många ätande människor. Tänk om vi visste hur de ordnade det för sig…

Samma shaggsoffa som idag står innanför salsdörren. Även några fler möbler känns igen.

Julkrubba

Jul.