Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Bedårande är ordet


Det är lätt att bli förtjust i ett museum som har en skål med lock framför vilken det står ”Varsågod”. I bonbonjären finns polkagrisar. Det enda som stör mej i den miljön är den vita elsladden till den elektrifierade fotogenlampan. Men den är förlåten eftersom miljön som helhet är intagande, fri från pekpinnar och vääääldigt vacker.

Sådana textilier, ahh… En blommig schaggduk och på den ett rött kläde med sirliga broderier och applikationer samt en konstfullt förfärdigad mittdel omgärdad med färgglada bolltofsar. Jag tror jag dör…


1 kommentar

Tjärade ytor

Härom veckan visades något som jag tyckte var märkligt i ett av programmen i serien ”Det sitter i väggarna”. Porten till en äldre timrad tionde-lada skulle tjäras. Jamen, det är ju inte alls märkligt i sig. Men byggnadsantikvarien började med att skrapa bort de lager med tjära som var påstruken sedan länge. Jag antar att det var trätjära, något annat nämndes inte. Därefter penslades ny tjära på.

Min uppfattning är att trätjärade ytor skyddar underliggande trä allt bättre och bättre ju tjockare lager tjära som kommer därpå. Skrapa behöver man göra först om t ex stenkolstjära använts, eller för den delen svart målarfärg. Stenkolstjära kan göra att träet under kan rötskadas. Men att detta skulle vara anledningen till skrapningen sades inget om, så därför blev förvåningen stor över bortskrapningen.

Här ger tjäran bra skydd, ett tjockt och många lager på en klockstapel. Droppbildningar är inget problem utan snarare ett bra skydd då det gäller trätjära på träytor. Skrapning undanbedes.

Tjärad kyrkport. Längst till höger syns det att det är tjärat i många lager.



De tre nedersta bilderna är från de egna portarna. Här på gården finns fyra som jag brukar tjärstryka. Jag önskar mig ett tjockt skyddande skikt med tiden. Tjärningen genomförs en varm sommardag men helst inte med direkt solsken på portarna, för då flyter tjäran lättare neråt och bort. Burken med trätjära låter jag dock stå en tid innan direkt i solgasset för uppvärmning.


5 kommentarer

Advent

Den mycket förväntansfulla tiden har börjat. Det är rätt så underbart. Jag har plockat fram adventsljusstaken till köksbordet. Ibland fyller jag den med lärkkottar, ibland med lavar och svampar, ibland med nötter. Allt är lika fint. I år blev det lavar, mossor och röksvampar igen. Nån gång nu och då vattnar jag växterna, både för att de ska trivas och för att minska brandrisken.

Det är som att titta in  i ett miniatyrlandskap.

Röksvampar och en del av lavarna och mossorna sparar jag från år till år, för det går. Det är bara att blöta upp lavar och mossor så blir de fina och mjukt formbara igen. Och fylla upp med några nya fina fynd.

De tre bilderna här nedanför är från 2012.

Haha, det här var pekfingrigt!!! Men det kan behövas.

 


1 kommentar

Julkaktusen åter igen


Den blommar så troget och vackert varje år den här bladkaktusen, den rosablommande julkaktusen. Det går inte att låta bli att tycka bra om, så lättskött och livskraftig. Dessutom blommar den och förgyller tillvaron då andra växter gått i dvala.

Igår körde wordpress igång snöandet på bloggen. Samtidigt snöade det på riktigt utomhus men det stannade tyvärr inte kvar på marken.