8 mars

”Lilla stumpan”- attityder finns än idag 2023. Härskartekniker som förminskar kvinnor är fortfarande vanliga. Så visst behövs Internationella kvinnodagen den 8 mars. Fortfarande.

Du Världs och Samfunds mor, du Fägrings eget läger,
Du Kön! som makt och del uti Naturen äger;
Du släktets ädla hälft! du hats och kärleks mål!
Som högsta ära får och största nesa tål.
Från världens första sol du varit sökt och vördad,
Från samma ögnablick din frejd blev även mördad:
En stridig dom om dig städs varit har din lott,
Du dyrkan och förakt i lika jämvikt fått.

[- – -]

Säj, ädla Kön! vad är som detta öde våller?
Du är ju själv en del som världen sammanhåller,
Du föds med vett och drift, med känslor och begär,
Och Kvinnan liksom Man fullkomlig mänska är:
Skall den dig älskar högst dig mänskorätt förmena?
Skall Mannen så sin hälft, sitt väsend själv förklena?


De två första verserna ur Fruentimrets försvar av Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718 - 1763)

Brefkort

Det är visst alla hjärtans dag idag förstod jag tidigt i morse. Det är inget jag/vi brukar ta hänsyn till. Men så kom jag ihåg min farmors brevkortsalbum från det tidiga 1900-talet. Jag slog upp det och tittade. Där fanns många brefkort med kärleksfulla motiv. Men de var inte avsända till den 14 februari utan till födelsedag eller namnsdag. Andra till årets högtidsdagar som jul, påsk och midsommarafton. Tänk att de finns bevarade – så värdefullt. Kortet på bilden är avsänt 1905. Vad blir kvar efter alla mängder med sms, mms och epost som far genom luften eller facebook- och instagramuppdateringar?

Dagsvers på jugendvis

• 

Dagar ha kommit, dagar ha gått
En gång väl kommer den sista
Flyktig är lyckan och knapp dess mått
Tung är den ändå att mista.

Det bästa med covid-19 pandemin

Det bästa med pandemin är att digitala föreläsningar har blivit vardag. Så underbart för mig som bor på landsbygden och inte alltid vill åka in till en stad eller över huvud göra en lång resa över dagen för att förkovra mig. Och att sitta i styrelsemöten eller jobbmöten hemma i ateljén med övriga personer kommunicerbara via en skärm även om man vill ses ”live” emellanåt.

Jag har bl a lyssnat på Riksarkivets lunchföreläsningar, föredrag under Trädgårdsmässan samt från Slöjd & Byggnadsvård (Nääs) tillsammans med Byggnadsvårdsföreningen. Och nu senast webbseminarier under Hyggesfria veckan anordnad av Skogsstyrelsen.

• 

Jag har långt ifrån lyssnat på samtliga föredrag under Hyggesfria veckan. Och alla var inte bra. Men det gläder mig att landets skogliga myndighet tvingas sätta fokus på andra avverkningsmetoder än trakthyggesbruk/föryngringsskogsbruk/kalhyggesbruk. Delar av EU:s skogsbrukspolitik ser ut att tvinga fram andra metoder vilket jag uppskattar. Att ta hänsyn till biologisk mångfald och sociala värden, inte endast se träd som råvara för skogsbolagens produktion. Bland föreläsarna fanns någon som märkbart var satt under giljotinen och knappt trodde på annat än kalhyggen. Det kan vara svårt att lära ett nytt tänkesätt om man tidigare under generationer enbart lärt sig en metod. Men trots mina invändningar tycker jag att de två sista dagarna ändå var givande då Halvan och jag tillsammans tyckte till om det som sades och applicerade det på våra tankar om det egna skogsinnehavet.

Att digitala föreläsningar blivit vanligare är det bästa som pandemin förde med sig. Vad tycker du? Jag har alltid gillat att förkovra mig, en gång i tiden ville jag enbart bo i en universitetsstad. Allt för detta behov av förkovran. Tiderna förändras och jag med dem :-)

Sol, frost och snö

• 

En vanlig dag. Inget speciellt. Allt går sin gilla gång. Förmiddagskaffe väntar om en timme. Har lite träningsvärk efter gårdagskvällens tabata. En alldeles vanlig dag. Inget speciellt.

Men – snön ligger kvar, det är – 10 grader utomhus. En perfekt dag. En strimma av solens bleka strålar når gårdstunet och solen lyser på bostadshuset som är perfekt placerat i förhållande till alla uthus och träd. Solen når in på vintern då lövträdens grenar är kala och på sommaren skuggar lövträden på ekkullen så att det inte blir alltför varmt inomhus. Här behövs ingen mekanisk ventilation. Där inne är huset indelat i tempererade zoner under vintern. Kallast i farstun, varmast i kök och kammare. Svalt i sal och sovrum. Det är faktiskt trivsamt att leva så.

”Det är kylskåp i luften/inte kallt kanske/men vitt/och tungt”

Martti Soutkari

Förvaring på takstänger

Gissa vad som inträffat!? Halvan hittade bland alla prylar som lagrats på logen två stycken smidda krokar med skavd linoljefärg.

Två handhyvlade rundstänger finns. Den ena vart vitmålad när köket målades och tapetserades om på 1970-talet. Den lagrar vi på logen efter att det nya köket platsbyggdes. Den som sitter i taket nu har den nötta originalkulören kvar vilket är så mycket vackrare. Men vi har alltid undrat över det där med två stänger men bara ett par krokar. Normalt har man två grövre rundstänger och ”ribbor” lagda mellan dem för förvaring.

När 70-talets takfärg skrapades bort gicks varje millimeter av taket igenom. Vi kunde inte hitta spår efter märlor där de två smidda krokar som nu återfunnits kan ha suttit. Inga igenspacklade hål. Här får vi än en gång fundera igenom hur vi ska göra. Visst vore det trevligt att återställa en gammaldags takförvaring!

Kanske var det när huset elektrifierades som ena stången togs bort. Glasgloben, som fortfarande hänger där, kom att sitta mitt i arrangemanget. Stängerna för brödkakorna behövdes inte när köket moderniserades och bakugnsluckan murades igen på 40-talet därför att vedspisens rökgång drogs om och placerades tvärs genom luckan, inmurad i väggen. Kanske var det då den ena stången försvann. Alternativet är förstås att stänger och fyra krokar togs med vid flytten hit från stan och bara en sattes upp i detta nya hus. Huset i stan skulle ju rivas.

• 

• 

Svartvita foton på takstänger/takförvaring från Digitalt museum. Upplandsmuseet.

Här är en lösning med kraftigt fyrkanttimmer och fasta spikade smala ribbor. Bland annat så förvarades allmogebössor här och ämnesvirke på tork. Här finns även hål för varpställningen – ett redskap som krävde ordentligt med utrymme då den snurrade runt. Varpen drogs därefter på vävstolens bom inför vävning.

Den gamla byn

Just nu saknas inspiration – så jag tänker tillbaka på förra sommarens upplevelserika ensamresa och tittar på foton från Äskhults by i Halland. Kulturreservatet består av fyra gårdar, Bengts, Jönsas, Derras och Göttas, på krönet av en höjd. Både landskap, odlingar och gårdar ingår i kulturreservatet.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det omgivande odlingslandskapet håller på att återskapas till hur det såg ut i början av 1800-talet. Detta tar naturligtvis lång tid när jorden brukas med hästar, så jag återvänder gärna om några år för att se hur det går, vilken skillnad som uppstått. Och hade jag möjlighet skulle jag redan i år vilja uppleva adventsöppet i Äskhult. Kan tänka mig att det är riktigt stämningsfullt.

Jag följer instakontot @askhultsby med intresse och även @tradgardsdrangen

Åter på plats och kris infinner sig

Jag har varit borta i två veckor. I eftermiddag kom ett sms från EEM:

Viktigt meddelande! Kokningsrekommendation för vatten gäller i delar av Eskilstuna. Vi informerar löpande på eem.se/kokvatten. Kl 16.34

”Rekommendationen ligger över helgen och en bit in på nästa vecka” enligt Mikael Nylander, tillförordnad VA-chef på Eskilstuna energi och miljö som uttalar sig på svt Lokala nyheter.

• 

Under ledigheten, där tillgången till friskt källvatten känns outsinlig, har vi bland mycket annat lyssnat på avsnitt av P4 podden Beredskap, med Erik Blix som programledare, där bland annat vattentillgång i krisläge diskuterades.

Lingonröda tuvor

• 

Dagen var vacker, solen lyste oktoberskönt, tallarna stod glest på heden, lavar växte bland stammarna. Har fanns lingontuvor – inte i enorm mängd men tillräckligt för att bli nöjd för dagen. Jag som inte brydde mig om att plocka skogsbär tidigare har blivit mån om att ha en årsförbrukning av lingonsylt i källaren.

Vägar att tycka om

Små slingrande grusvägar gillar vi. När en plats, region, landskap ska utforskas hamnar man lätt där. Till sist åker man på en åker. Det hände härförleden och det var njutbart. De här vägarna har historia, de följer landskapets topografi, följer gamla ägogränser och delar emellanåt upp odlingsbar och icke odlingsbar mark. Kulturlandskapet är läsbart. Tänk er alla människor som vandrat ridit, åkt häst och vagn här före mej som kommer i bil…

Vägar är kulturhistoria! Jag skulle önska att fler såg på gamla vägar på det sättet.

• 

• 

• 

• 

Vad är en långtråkig motorväg mot de här lederna…

Sommarens sista suck

• 

• 

• 

I salen är innanfönstren på plats med vadd rullad på tidningspapper mellan rutorna. Julkaktusen har kommit in från sommarferie i äppelträdet. En dahliabukett står på salsbordet. Än finns chans att fler dahlior plockas in men frosten väntar runt hörnet…

Nu står salsdörren stängd mot kammaren där det numera brinner en brasa emellanåt. De olika temperaturzonerna har satts igång för att hushålla med värmen men också för att leva som man gjorde förr, något vi tycker är vackert! Husets är indelat i rum med olika temperaturer och har så varit ända sedan vi flyttade hit, ja ända sedan husets byggtid från början av förra sekelskiftet. Det är trivsamt att följa årstidsväxlingarna även inne i huset.

Höstförberedelser

Innanfönster putsade och redo att skruvas på plats.

Först putsas de yttre fönstren, sen de lösa innerfönstren. Innan de skruvas på plats placeras fönstervadd eller dragkorvar med sand alternativt ris mellan rutorna. Eller som här i kammaren – tallkottar.

Nu är bottenvåningens alla innanfönster på plats. Så skönt det är varje år eftersom det tar rätt mycket tid i anspråk att putsa och fixa med samtliga bågar. Det har skett i omgångar detta år. Nu återstår övervåningens fönster.

Uteljuden hörs plötsligt mycket svagare eller inte alls, tillvaron inomhus är ombonad vilket känns bra just nu. Helt annorlunda känsla än i våras då innanfönstren togs bort och världen vidgades.

Gräs

• 

• 

• 

Ska du inte plocka in gräs som du brukar göra? undrade maken härom dagen. Det är rätt tid för det nu.

Jag gick ut på tomten och plockade ihop till en bukett. Det var inte svårt för här har vi stora ytor som inte har klippts än då vi vill ha äng. Och jag gladdes åt att detta med gräsbuketter uppskattas och därmed saknades innan den plockades och arrangerades.

Ved än en gång

Orkar ni med mer om ved?

I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.

• 

• 

För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.

Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?