Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Gräs

Ska du inte plocka in gräs som du brukar göra? undrade maken härom dagen. Det är rätt tid för det nu.

Jag gick ut på tomten och plockade ihop till en bukett. Det var inte svårt för här har vi stora ytor som inte har klippts än då vi vill ha äng. Och jag gladdes åt att detta med gräsbuketter uppskattas och därmed saknades innan den plockades och arrangerades.


2 kommentarer

Ved än en gång

Orkar ni med mer om ved?

I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.

För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.

Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?


2 kommentarer

25-årig stenålderskvinna

Västernorrlands museum i Härnösand har reviderat sin permanenta forntidsutställning. Vi besökte den och jag tyckte om det jag såg. Se bara på hennes naturtrogna händer, en liten rispa vid långfingernageln som visar att hon arbetat – med jordbruk vill utställaren visa. Det går att läsa mycket mer om hennes levnadsförhållanden både på museet och på nätet. Och se bara den lilla ryggsäcken av rävskinn.

”För cirka 4 000 år sedan, under yngre stenåldern, dog en ung kvinna i Lagmansören i Medelpad. Hon blev ungefär 25 år gammal och fick en för tiden unik begravning i en stenkista nedgrävd i marken. Tillsammans med henne begravdes också ett barn i 7-årsåldern.”

Oskar Nilsson, modellmakare, arkeolog, konstnär och skulptör har rekonstruerat stenålderskvinnan. Helena Gjaerum har tillverkat de kläder som kvinnan från Lagmansören kan ha haft på sig. Stenålderskvinnan är det senaste tillskottet av människorekonstruktioner i Sverige. Utställningen på Västernorrlands museum på Murberget i Härnösand nyinvigdes i februari 2022.

Ett par andra silikonmänniskor som jag mött i Sverige ser ni här nedanför. Båda har Oskar Nilsson som upphovsman:

Den kristnade vikingakvinnan Kata bodde i Varnhem, en utgrävd gård med gårdskyrka alldeles intill nuvarande Varnhems kyrka. Silikonkvinnan finns på Västergötlands museum i Skara.

Den medeltida Bockstensmannen, både de fysiska resterna och silikonrekonstruktionen finns att beskåda på Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs fästning. Han var svårfotograferad på grund av mycket skarp ljussättning.


6 kommentarer

Inga VITvaror i köket

Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag.  Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.

Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll.  Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls… 

Vedspis samt elspis och ingen spisfläkt – enbart spiskåpa med imkanal (som inte syns på fotot)

Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.

Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna  i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.

Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.

Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.

Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.

Kyl/frys längst till höger. Till vänster om detta ett utdragbart skafferi.

Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.

Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…


6 kommentarer

Vi räddade en ödegård

”Min andra bror och jag har skojat lite om hur det skulle vara att som tjej följa med S. hem. – Tänk er bara – långt iväg utanför stan, bort ut i mörkret, ingen toalett – jo utedass – endast kallvatten. Senaste åren har han inte ens haft vatten i huset alls förresten.

Och huset sen – med ett golv som lutar och är snett, och allt är helt autentiskt sen 1900-talets början. -Ja, den tjejen finns väl inte!”

Det där var delar av ett tal som hölls på vår bröllopsfest. Det var inte många i min mans släkt som tyckte gamla hus var något att satsa på, inställningen var njugg. Men så tyckte inte vi som kamperat ihop i huset rätt länge nu. Vi såg potentialen som man brukar säga. Vi vill att det ska märkas att vi bor på en gammal bondgård, gården får inte bli ”stylish”. Vad ”modernt” levnadssätt innebär kan verkligen diskuteras… Flera inställningar i samhället har förändrats bara under vår tid här på gården – till fördel för vårt sätt att leva.

Att vara själsfränder, att ha samma värdegrund, är viktigt och något att vara tacksam över. Här kommer en bautalång serie foton från Universumet, bilder som finns på bloggen sedan tidigare:


Lämna en kommentar

Kompostmaskarnas liv och leverne

I varmkomposten är det idel verksamhet. Maskarna bryter ner det biologiska materialet och om två år finns fin jord till odlingarna. För det återstår ett par omgrävningar och flyttningar av det nerbrutna. Sen så… Snart ska jag förbättra jorden med det som komposterades för två år sen. Gissa vem som är glad över att slippa köpa jord i påse…

Ett av de första föredragen vi lyssnade på tillsammans var ett föredrag om kompostering med Lars Krantz som hölls vid Skogaholms herrgård på Skansen. Många år sen var det. Snart nog insåg jag att ”Halvan” redan kunde och visste det som sas där och då. Det var jag som behövde lära mig efter att ha blivit landsbygdsbo.


4 kommentarer

En dag under tidigt 1960-tal

Har ni sett den fina filmen från 1962 på SVT Play – Så går en dag i Linneryd? Det är en dokumentär som skildrar en dag i ett litet småländskt samhälle. Igenkänningsfaktorn under de 33 minuterna är hög.

Född på 50-talet så känner jag igen stämningen, samhällsklimatet, försagdheten, framåtandan, småskalighet på upphällning, centralisering, vänstertrafiken, föreningslivet, ansvarstagandet, hantverket, folkhemmets arkitektur i de offentliga byggnaderna.

https://www.svtplay.se/video/17950819/sa-gar-en-dag-i-linneryd


Lämna en kommentar

En timme för eftertanke

Vi håller på att städa vindskontoren med början av det ena. Det går inte fort, en hel del återstår. Men kul är det. Jag hittade ett brev från en kompis daterat i augusti 1985. I brevet fanns egna utgivna A5-häften med beskrivning av stjärnbilder och nebulosor. Så är det att ha en amatörastronom i bekantskapen.

Ikväll ”firas” Earth Hour mellan halv 9 och halv 10. Då släcker vi all elektrisk belysning i Universumet. En timme i lugn och avkoppling från världens oroligheter. Vi tar en tur ut på gårdstunet och tittar på stjärnhimlen med stjärnkartan i hand. Karlavagnen har parkerat ovanför vårt hus – hur glad är jag inte över att kunna se den kärran utan allt för stor ljusnedskräpning i omgivningen! Vilka gäster är det som stiger ur, tro?


3 kommentarer

Höghöjdskontroll

På skorstenen här på gården finns ingen huv. Eftersom vi bor här permanent och eldar så gott som dagligen under vinterhalvåret, så behövs inte något skydd över skorstenspiporna. Varm luft strömmar uppåt och hindrar regndroppar och snöflingor från att dala ner i piporna och så småningom orsaka frostsprängningar i teglet. Om vi skulle flytta eller sluta elda vore det annorlunda.

När skorstenen ändå undersöks ser vi att lärkkvistar fastnat i ränndalen. Man ser även att lav har satt sig på ena nockbrädan, den mot nordost. Borde nog krafsas bort inom en snar framtid. Men arbete på hög höjd kan vara olustigt när ingen ställning finns. Med byggställning har jag inget problem med höjder.

Den där korta hängrännan, till höger i fotot från en vårdag, hindrar bosset att sköljas bort med regn. Det där är en svårighet, hängrännan är svår att nå. En så lång stege blir svajig och ranglig. I dagsläget är det den enda rännan på hela huset och just det är riktigt lättsamt på sitt sätt – att det bara är på ett ställe en svårnådd ränna finns.


1 kommentar

Universell sanning

Ville vi bara bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.

Montesquieu (1689-1755)

Vi blir inte lyckligare av mer prylar visar allt fler studier. Människa är mänskas glädje hävdas det i Hávamál. Naturen ger också tillfredsställelse och mening. Ny teknik kan inte rädda människan från avundsjuka, tomhet och känsla av meningslöshet.

Vi köper saker som vi inte behöver,
med pengar som vi inte har,
för att imponera på människor vi inte gillar.

Clive Hamilton (f. 1953)

Bygg icke, inred icke, möblera icke för dina vänner, för dina gäster, för främmande som komma och gå!

Låt hemmet vara din egen kära fristad, som du bygger och inreder för ditt eget jag och de dinas värme!

Ragnar Östberg, Ett hem, 1905.

Så vackert och förnuftigt uttryckte sig arkitekten Ragnar Östberg (1866-1945) om byggande och inredning av privata bostäder.


4 kommentarer

”Där bor det äldre människor”

”Där bor ett äldre par, det är så mörkt kring huset, ingen fasadbelysning men väl knutlampa och sparsamt med ljuspunkter i fönstren.” Så brukar vi säga till varandra när ett sådant hus passeras. I några få fall lyser kanske till och med lysrörsljus i köket. I vissa rum är det helt mörkt. Det är vackert på ett stillsamt sätt, inte glammigt och mörkerförstörande.

Men det kan ju faktiskt även vara byggnadsvårdare som bor där i huset. Som vägrar fasadbelysning, likadana fönsterlampor i alla fönster, trädäck, kalhuggen tomt.

Men ärligt talat blir det svårare och svårare att uppleva detta stillsamt omtänksamma liv på landsbygden. I stan går det inte alls.

Och nu år vi själva de där äldre människorna som andra tycker lever alldeles för omodernt. Men vi trivs med vårt levnadssätt trots att jag personligen mer och mer saknar gelikar i alla åldrar att prata med och dela erfarenheter med om just den här livsstilen.