Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


8 kommentarer

Jag tittar rätt ofta på äldre fotografier. Det är ett bra sätt att förstå hur livet kunde gestalta sig för olika samhällsklasser förr. Nu delar jag med mig av två som jag nyligen fastnat för.

Familjen uppställd framför hövolmar och bostadshuset på landsbygden i Södermanland. Fotograf okänd. Ladugården, där kossor och häst(-ar) fanns, ligger utanför bild. Så här stora hövolmar (eller heter det höstackar?) har jag aldrig sett här i landet under min levnad men väl på resor till mer agrara länder. Höet förvarades så här då hölador saknades men hur i all världen byggdes de upp för att inte höet skulle förstöras av väta?

Här står en kvinna med sin dotter framför fallfärdig backstuga i Enskede, Stockholm, 1906. Foto Ivar Nilsson. Jag fann fotot här då jag sökte bilder på backstugor, en byggnadskategori som intresserar mig. Denna miljö finns inte kvar men kanhända är mangårdsbyggnaden (det man idag felaktigt ofta kallar torp) på översta bilden fortfarande bebott om det inte blivit fritidshus.


Lämna en kommentar

I takt med tiden

Det har ibland hänt sedan jag flyttade ut från storstan att jag upplevt att jag betraktas som ett ufo, som en fornlämning, som något i otakt med tiden. Någon som inte hänger med i boendets modetrender. Som vägrar elektrisk espressomaskin  ;-)
Det handlar om grupptillhörighet. I en storstad är det helt enkelt lättare att hitta likasinnade.

Men framhärdar man med att inte anpassa sig till rådande förhållanden, det som det stora flertalet anser vara trendigt, har samhällsnormen förändrats och man inser att man lever helt up-to-date. Då är jag inte fornlämning längre om jag eldar med ved i vedspis, kakelugn och kamin,  har kvar de gamla enkelfönstren med innanfönster, köper föremål och byggnadsdelar secondhand, har elspis med järnhällar, använder beprövade byggnadsmaterial och färgtyper, torkar tvätten utan elektricitet, föredrar ett gammalt timmerhus med ”haltande” kök framför ett nytt kataloghus, valt bort diskmaskin och många andra elektriska apparater, undviker att flyga i möjligaste mån, komposterar och odlar utan konstgödsel, använder lukt och smak för att kontrollera färskvarors användbarhet…

Det känns bra att gruppen som börjat leva enligt de här premisserna har blivit större. Att veta att man gör riktiga och viktiga livsval. Det handlar om kulturell grupptillhörighet.

 


5 kommentarer

Handslag

Ska vi skaka hand nu?
Ja, det tror Henrik Mattsson, trendanalytiker, som spår en renässans för handslaget.
– Jag ser det här framför allt hos nya svenskar och bland unga män. Kindpussandet och kramandet känns helt plötsligt bara fånigt, och påfluget. Ett handslag känns mer rejält och ärligt.
– Lite djupare kan man säga att det även handlar om att relatera på riktigt. Vi längtar efter att fokusera på det humana och mänskliga, och vi vill visa det också i våra möten. Se i ögonen är ju till exempel något som man missar med kindpussen eller kramen.
– Det här hänger ihop med en annan utveckling i samhället. Längtan efter äkthet och ärlighet. Precis som vi i dag är mer måna om var och hur maten är producerad. Då blir det ännu mer viktigt att hälsa på riktigt. Hur ska då ett riktigt handslag vara?
– Ett bra handslag ska inte vara en kraftmätning som hos Trump utan ett ömsesidigt möte. Inte slappt eller för hårt, utan lagom. Känns det rätt, om man vill vara lite mer innerlig, så kanske man kan använda båda händerna. Eller för att verkligen understryka närhet, kanske beröra den andres arm eller axel med vänsterhanden. (Kupé 10/2017)

Har ni några åsikter om att handslaget är på väg tillbaka!


5 kommentarer

Att leva med självdrag

Här i huset finns ingen mekanisk ventilation så luftombytet sker som det gjort sedan huset byggdes, dvs med självdrag. Bor man som vi i ett hus med självdrag gäller det att nyttja de ventilationsmöjligheter som ges när värmen ökar under sommaren. Imkanaler från de båda köken, kakelugnens spjäll tillsammans med kakelugnsluckan, rullgardiner samt att öppna fönstren i olika grad är det vi har att reglera temperaturen med. Jag är så lyckligt lottad att Halvan gillar att gå runt och reglera öppningarna om han är hemmavid, ibland vartefter solen rör sig. Ett silande korsdrag mellan bottenvåning och övervåning är ofta av godo.


I båda köken, både på bottenvåningen och övervåningen, finns gamla myggfönster som vi sätter in när sommarvärmen börjar bli kännbar.

Med den här varianten skruvas en båge med myggnät i ena posten med gångjärn och fästs med hake i den andra posten. Det sitter där under lång tid. Fönstrets öppningsgrad kan varieras och har man bara en liten glipa öppen fästs bågen med en lös hasp bockad av en järntråd. En vinkork håller fönstret i detta läge. Öppningsgraden kan ställas upp helt med de på ytterbågen monterade stormhasparna.



I sovrummet har vi en annan lösning med ett nytillverkat myggfönster. Det används särskilt under mörka, varma kvällar då läslampan lyser och drar till sig insekter. Detta myggfönster placeras i ytterbågens fals och kläms på plats av ytterbågen med hjälp av ett snöre vilket ger fast öppningsgrad. Lite provisoriskt med snöre än så länge. (Lösningen är hämtad från ett funkishus med utåtgående fönster där en stormhasp finns monterad på utsida karm med märla i fönsterbågens nedre del och när myggfönstret sätts på plats i ytterbågens fals och hakas det fast med en läderögla i fönsterlåset på karmen.)

Hur svårt är det inte att förklara fönsterbeslagning? – men det jag vill ha sagt är att här finns två typer av myggfönster – en sort som placeras fast på insidan av fönstret och en annan på utsidan. Hur gör ni?


Så här charmigt står fönstren på glänt om myggfönster inte används. Älskar de hemmagjorda trådhakarna gjorda för länge sedan. De finns med olika längd. När innanfönstren åker ut på försommaren plockas de där hakarna och vinkorkarna fram – då är det sommar :-)


Lämna en kommentar

Långsamt

En alltför sällan avlyssnad våglängd:
det långsamma.
Bli sittande en timme i någons kök,
vända än en gång på några få repliker,
blanknötta som gamla bordsknivar.
Ta först nästa buss, om någon alls.
Bli kvar i lommens rop, då bara ekot
återstår.

Alla dessa dagar när ingenting
slår ut i blom förrän nästa dag.
Då myrorna med sina långsamma,
tunna fötter är det enda som håller
länder samman och på plats.

Per Helge
ur ”I rågången

coffe-understands-elephant-journal-23-feb-2017
Från @elephantjournal 23 feb 2017


3 kommentarer

Nöta på gårdstunet

Vi har alltså beslutat oss att leva våra liv med många gamla hus, ett levnadssätt som var så vanligt på landsbygden förr. Bostadshuset från 1910 vill vi inte bygga till och jag vill att gården fortsatt ska upplevas som en bondgård, som det småbruk det en gång var. Som exempel står trädgårdsmöblerna på marken.

Jag har valt att bygga till det separata huset som är tvättstugan/bykstugan samt drängkammare, med det som nu kallas annexet. Byggnaden förlängdes men taknockarna har inte samma höjd. Det skulle bli för ordningsamt och enhetligt med magasinet som ligger mitt emot. Här på gården har byggts till allt eftersom och att få två ”flygelbyggnader” med samma volym och höjd vore alltför mycket en blinkning till en herrgårdsanläggning.

För att komma till annexet med badrum (wc/d finns i bostadshuset), textilkammare och arbetsrum går vi över gårdstunet. I ur och skur. Och jag älskar det!
utsikt från annexet
När man sticker ut huvudet genom dörren till nya annexet har man den här vyn, en ny synvinkel på sädesmagasinet. Inte alls oangenämt. Magasinet byggdes 1924 eller strax efter, tegeltaket är aldrig omlagt. Underlaget är brädor på förvandring och nocktegel har aldrig funnits. Vi är väldigt kära i de gamla byggnaderna OCH byggteknikerna!

Oisolerade uthus kan användas till många olika saker. T ex för

nail torka tvätt på lina vintertid eller regniga sommardagar
nail sommarkalas och fler kalas
nail förvaring  av redskap och annat
nail vinterförvaring av trädgårdsmöbler
nail hängande förvaring av trasmattor

.