Den gamla byn

Just nu saknas inspiration – så jag tänker tillbaka på förra sommarens upplevelserika ensamresa och tittar på foton från Äskhults by i Halland. Kulturreservatet består av fyra gårdar, Bengts, Jönsas, Derras och Göttas, på krönet av en höjd. Både landskap, odlingar och gårdar ingår i kulturreservatet.

Det omgivande odlingslandskapet håller på att återskapas till hur det såg ut i början av 1800-talet. Detta tar naturligtvis lång tid när jorden brukas med hästar, så jag återvänder gärna om några år för att se hur det går, vilken skillnad som uppstått. Och hade jag möjlighet skulle jag redan i år vilja uppleva adventsöppet i Äskhult. Kan tänka mig att det är riktigt stämningsfullt.

Jag följer instakontot @askhultsby med intresse och även @tradgardsdrangen

Åter på plats och kris infinner sig

Jag har varit borta i två veckor. I eftermiddag kom ett sms från EEM:

Viktigt meddelande! Kokningsrekommendation för vatten gäller i delar av Eskilstuna. Vi informerar löpande på eem.se/kokvatten. Kl 16.34

”Rekommendationen ligger över helgen och en bit in på nästa vecka” enligt Mikael Nylander, tillförordnad VA-chef på Eskilstuna energi och miljö som uttalar sig på svt Lokala nyheter.

Under ledigheten, där tillgången till friskt källvatten känns outsinlig, har vi bland mycket annat lyssnat på avsnitt av P4 podden Beredskap, med Erik Blix som programledare, där bland annat vattentillgång i krisläge diskuterades.

Lingonröda tuvor

Dagen var vacker, solen lyste oktoberskönt, tallarna stod glest på heden, lavar växte bland stammarna. Har fanns lingontuvor – inte i enorm mängd men tillräckligt för att bli nöjd för dagen. Jag som inte brydde mig om att plocka skogsbär tidigare har blivit mån om att ha en årsförbrukning av lingonsylt i källaren.

Vägar att tycka om

Små slingrande grusvägar gillar vi. När en plats, region, landskap ska utforskas hamnar man lätt där. Till sist åker man på en åker. Det hände härförleden och det var njutbart. De här vägarna har historia, de följer landskapets topografi, följer gamla ägogränser och delar emellanåt upp odlingsbar och icke odlingsbar mark. Kulturlandskapet är läsbart. Tänk er alla människor som vandrat ridit, åkt häst och vagn här före mej som kommer i bil…

Vägar är kulturhistoria! Jag skulle önska att fler såg på gamla vägar på det sättet.

Vad är en långtråkig motorväg mot de här lederna…

Sommarens sista suck

I salen är innanfönstren på plats med vadd rullad på tidningspapper mellan rutorna. Julkaktusen har kommit in från sommarferie i äppelträdet. En dahliabukett står på salsbordet. Än finns chans att fler dahlior plockas in men frosten väntar runt hörnet…

Nu står salsdörren stängd mot kammaren där det numera brinner en brasa emellanåt. De olika temperaturzonerna har satts igång för att hushålla med värmen men också för att leva som man gjorde förr, något vi tycker är vackert! Husets är indelat i rum med olika temperaturer och har så varit ända sedan vi flyttade hit, ja ända sedan husets byggtid från början av förra sekelskiftet. Det är trivsamt att följa årstidsväxlingarna även inne i huset.

Höstförberedelser

Nu är bottenvåningens alla innanfönster på plats. Så skönt det är varje år eftersom det tar rätt mycket tid i anspråk att putsa och fixa med samtliga bågar. Det har skett i omgångar detta år. Nu återstår övervåningens fönster.

Uteljuden hörs plötsligt mycket svagare eller inte alls, tillvaron inomhus är ombonad vilket känns bra just nu. Helt annorlunda känsla än i våras då innanfönstren togs bort och världen vidgades.

Gräs

Ska du inte plocka in gräs som du brukar göra? undrade maken härom dagen. Det är rätt tid för det nu.

Jag gick ut på tomten och plockade ihop till en bukett. Det var inte svårt för här har vi stora ytor som inte har klippts än då vi vill ha äng. Och jag gladdes åt att detta med gräsbuketter uppskattas och därmed saknades innan den plockades och arrangerades.

Ved än en gång

Orkar ni med mer om ved?

I år blev det mycket ved. Dels en alm som vi tog ner, kapade och klöv, dels köpt björkved. Se vilken skillnad det är på almträ och bjökträ, fotot togs innan traven framför almveden fylldes upp. De luktar också väldigt olika. Allt fick inte rum i vedboden, därav extratraven vid sädesmagasinet.

För att lätt tända upp en brasa brukar vi spara delar av allt småkrafs som följer med ett vedlass. Att ta en näve av de här småbitarna och tända med det gör att elden lätt tar sig. Björknäver är helt klart bäst till det. I år sållades krafset innan de las i kartonger eller stora papperskassar vilket var rationellt. Tidigare år har vi plockat upp bitarna handgripligen och lagt luftigt i en flyttkartong. Det minsta spillet som blir kvar i år läggs ut på vedbacken för att behålla karaktären av just vedbacke. Ingen slät gräsmatta där inte.

Kanske blir det en liten brasa i kaminen denna regniga och svala junidag. Hur tänder ni en brasa, ni som eldar närapå dagligen med ved under vinterhalvåret?

25-årig stenålderskvinna

Västernorrlands museum i Härnösand har reviderat sin permanenta forntidsutställning. Vi besökte den och jag tyckte om det jag såg. Se bara på hennes naturtrogna händer, en liten rispa vid långfingernageln som visar att hon arbetat – med jordbruk vill utställaren visa. Det går att läsa mycket mer om hennes levnadsförhållanden både på museet och på nätet. Och se bara den lilla ryggsäcken av rävskinn.

”För cirka 4 000 år sedan, under yngre stenåldern, dog en ung kvinna i Lagmansören i Medelpad. Hon blev ungefär 25 år gammal och fick en för tiden unik begravning i en stenkista nedgrävd i marken. Tillsammans med henne begravdes också ett barn i 7-årsåldern.”

Oskar Nilsson, modellmakare, arkeolog, konstnär och skulptör har rekonstruerat stenålderskvinnan. Helena Gjaerum har tillverkat de kläder som kvinnan från Lagmansören kan ha haft på sig. Stenålderskvinnan är det senaste tillskottet av människorekonstruktioner i Sverige. Utställningen på Västernorrlands museum på Murberget i Härnösand nyinvigdes i februari 2022.

Ett par andra silikonmänniskor som jag mött i Sverige ser ni här nedanför. Båda har Oskar Nilsson som upphovsman:

Den kristnade vikingakvinnan Kata bodde i Varnhem, en utgrävd gård med gårdskyrka alldeles intill nuvarande Varnhems kyrka. Silikonkvinnan finns på Västergötlands museum i Skara.

Den medeltida Bockstensmannen, både de fysiska resterna och silikonrekonstruktionen finns att beskåda på Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs fästning. Han var svårfotograferad på grund av mycket skarp ljussättning.

Inga VITvaror i köket

Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag.  Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.

Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll.  Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls… 

Vedspis samt elspis och ingen spisfläkt – enbart spiskåpa med imkanal (som inte syns på fotot)

Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.

Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna  i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.

Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.

Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.

Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.

Kyl/frys längst till höger. Till vänster om detta ett utdragbart skafferi.

Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.

Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…

Vi räddade en ödegård

”Min andra bror och jag har skojat lite om hur det skulle vara att som tjej följa med S. hem. – Tänk er bara – långt iväg utanför stan, bort ut i mörkret, ingen toalett – jo utedass – endast kallvatten. Senaste åren har han inte ens haft vatten i huset alls förresten.

Och huset sen – med ett golv som lutar och är snett, och allt är helt autentiskt sen 1900-talets början. -Ja, den tjejen finns väl inte!”

Det där var delar av ett tal som hölls på vår bröllopsfest. Det var inte många i min mans släkt som tyckte gamla hus var något att satsa på, inställningen var njugg. Men så tyckte inte vi som kamperat ihop i huset rätt länge nu. Vi såg potentialen som man brukar säga. Vi vill att det ska märkas att vi bor på en gammal bondgård, gården får inte bli ”stylish”. Vad ”modernt” levnadssätt innebär kan verkligen diskuteras… Flera inställningar i samhället har förändrats bara under vår tid här på gården – till fördel för vårt sätt att leva.

Att vara själsfränder, att ha samma värdegrund, är viktigt och något att vara tacksam över. Här kommer en bautalång serie foton från Universumet, bilder som finns på bloggen sedan tidigare:

Kompostmaskarnas liv och leverne

I varmkomposten är det idel verksamhet. Maskarna bryter ner det biologiska materialet och om två år finns fin jord till odlingarna. För det återstår ett par omgrävningar och flyttningar av det nerbrutna. Sen så… Snart ska jag förbättra jorden med det som komposterades för två år sen. Gissa vem som är glad över att slippa köpa jord i påse…

Ett av de första föredragen vi lyssnade på tillsammans var ett föredrag om kompostering med Lars Krantz som hölls vid Skogaholms herrgård på Skansen. Många år sen var det. Snart nog insåg jag att ”Halvan” redan kunde och visste det som sas där och då. Det var jag som behövde lära mig efter att ha blivit landsbygdsbo.

En dag under tidigt 1960-tal

Har ni sett den fina filmen från 1962 på SVT Play – Så går en dag i Linneryd? Det är en dokumentär som skildrar en dag i ett litet småländskt samhälle. Igenkänningsfaktorn under de 33 minuterna är hög.

Född på 50-talet så känner jag igen stämningen, samhällsklimatet, försagdheten, framåtandan, småskalighet på upphällning, centralisering, vänstertrafiken, föreningslivet, ansvarstagandet, hantverket, folkhemmets arkitektur i de offentliga byggnaderna.

https://www.svtplay.se/video/17950819/sa-gar-en-dag-i-linneryd

En timme för eftertanke

Vi håller på att städa vindskontoren med början av det ena. Det går inte fort, en hel del återstår. Men kul är det. Jag hittade ett brev från en kompis daterat i augusti 1985. I brevet fanns egna utgivna A5-häften med beskrivning av stjärnbilder och nebulosor. Så är det att ha en amatörastronom i bekantskapen.

Ikväll ”firas” Earth Hour mellan halv 9 och halv 10. Då släcker vi all elektrisk belysning i Universumet. En timme i lugn och avkoppling från världens oroligheter. Vi tar en tur ut på gårdstunet och tittar på stjärnhimlen med stjärnkartan i hand. Karlavagnen har parkerat ovanför vårt hus – hur glad är jag inte över att kunna se den kärran utan allt för stor ljusnedskräpning i omgivningen! Vilka gäster är det som stiger ur, tro?