Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Rik och trygg

Här i mitt Universum har vi färdigkluven ved som kommer att räcka hela vintern och längre.

Här finns två järnspisar, den i köket nere är No 527  från Skoglund & Olson i Gävle –  i köket uppe finns Nr 4 från Näfveqvarn nära Kolmården. Dessutom finns en kakelugn och en ny kamin med täljsten som ersatte den gamla söndereldade Husqvarnakaminen. Övervåningen inreddes 1924 då de åldriga föräldrarna överlät gården till son och dotter. Den spisen är inte mycket eldad i, sotaren berömmer den eftersom den är så oförstörd. Antagligen åt föräldrarna oftast med barnen i köket nere. De båda gamla dog 1934.

I norra delen av landet brukade de äldre bo i en undantagsstuga på gården. Det är mycket intressant att läsa de kontrakt som upprättades med de nya brukarna, ofta äldste sonen med hustru. De är strikt reglerade där till och med en skjuts till julottan kunde ingå förutom mat, kluven ved och andra nödvändigheter.

Nu när elpriserna kan rusa iväg är det riktigt bra och genomtänkt att elda med ved så mycket som möjligt. Det är bra rent ekonomiskt men även miljömässigt helt okej. På vår gård kan värmekällorna användas för matlagning och uppvärmning. Det är på inget sätt omöjligt att inrätta sitt boende för att kunna hushålla med resurser.

Jag känner mej rik. Och trygg. Och ganska oberoende. Vi har ju även en egen brunn.


4 kommentarer

Tre arbetarbostäder

Av en tillfällighet hittade jag ett litet trevligt museum – Arbetarmuseet Gråbo i Karlskoga. Jag skulle på en dagstur till de trakterna i augusti och tack vare att jag studerade Upptäcktsresan 2021 och broschyren med Museiguiden arbetslivsmuseer fann jag pärlan. I museet finns tre arbetarlägenheter inredda – från 1885, 1918 och 1942. Inför besöket insåg jag att fotograferingsapparaten förargligt nog var glömd hemma. Bilderna ovan, från 1942 års bostad, är hämtade från Internet (Svenskt kulturarv och Tripadvisor.se)

I det här köket från 1942 var linoleummattan på köksgolvet fäst i många mindre bitar med mängder av nubb. Det har jag aldrig sett tidigare och jag funderar över autenticiteten. Lade man linoleummattor så eller var den senare lappad och lagad? Lägenheterna är inredda till museum i efterhand, golven har varit uppbrutna berättade en av museivärdarna och då jag undrar var man fann förlagan? Hur som helst hade jag en trevlig timme i det sevärda museet.


Lämna en kommentar

Abandoned Houses

Det finns många övergivna hus i Europa. I Frankrike och Italien står slott, herrgårdar och även hus i små städer tomma. Till och med hela byar söker nya invånare.

En våg går genom Europa där man gärna vill se de övergivna husen i brukbart skick igen. I Sverige har vi hakat på eftersom det även här finns övergivna bostadshus på landsbygden.

Ja, övergivna hus finns inte enbart Europa, utan i hela (väst)världen. I USA och Japan står tomma bostadshus och väntar på att bli omhändertagna. På instagram finns än fler exempel. Jag följer några konton med övergivna hus i Ryssland, så vemodigt vackra.

Förfallna ödehus har uppstått till följd av urbaniseringen. Numera bor fler människor i städerna än på landsbygden. Kan och vill vi att utvecklingen ska vända…?

Ett övergivet och öde hus i Sverige fångat av Lars Lerin.

Överallt kan man läsa om ödehus numera, om kommuner som inventerar sitt bestånd av obebodda hus. Javisst, flytta ut från stan så landsbygden kan leva vidare. Och håll landsbygden snygg, fri från bilvrak och sly, behåll eller utöka den knappa service som fortfarande finns.

Senaste numret av tidskriften Bygd & Natur 2/2021 har hakat på med temat Ödehus. Tidskriften ges ut av Sveriges Hembygdsförbund. Själv skulle jag mer än gärna se en levande landsbygd igen och mer än gärna i norra delen av landet. Det mesta jag ser om ödehusräddare handlar om hus i södra och mellersta delen av landet upp till och med Hälsingland.


5 kommentarer

Kulturellt kapital

Jag tänker och funderar mycket på detta med bildning och kulturellt kapital. Vad det innebär och hur det tar sig uttryck. Hör bildning och kulturellt kapital samman?

Detta är läget för Kvilleken/Rumskullaeken sommaren 2021. Det ni ser är landets äldsta kända ek och den med störst stamomfång. Den tusenåriga eken är på väg att dö helt, endast en gren bär gröna blad. Länge har man försökt hjälpa den på traven med stålband och nu med vajrar runt den 14 meter grova stammen för att den inte ska spjälkas. Men nu ser det inte ut att gå att uppehålla livet så länge till. Bara sedan jag var här för ett par år sedan har en gärdsgård byggts upp för att besökare inte ska gå helt nära trädet och kanske skada rötterna med marktryck.

Hit strömmar besökare. Vi var minst sju personer här under den korta tid jag begrundade ekens långa livstid och vad som timat under den tiden. Den grodde ur ett ekollon när kristendomen knappt fått fäste i Norden. Tänk er en gammal otillgängligt belägen ek som attraherar turister och inte ett shoppingcenter som så många kommuner numera framhåller som turistmagnet.

Alldeles i närheten växer en yngre ek. Den är stor även den men har kanske bara 150 – 200 år på nacken. Den kommer aldrig att kunna ersätta Kvill-eken.

På väg från Eken med stor bokstav passerar jag ännu en gammal ek, men ung i jämförelse. Den är stor och grann.

I samma veva tänker jag på de två stora ekar och en stor död ek i närheten som alldeles nyss fälldes på tomtsäljarens och tänkt husbyggares initiativ. Än en gång bevis på att människan ser sig som skapelsens herrar/Skapelsens krona (kristendomens gamla tankegods) – trots att man anser sig sekulär. Vi människor ska tämja flora och fauna, naturen ska underkasta sig människan enligt den bibeltolkning som kyrkofadern Augustinus gjorde så långt tillbaka som 300-talet e Kr. Vi människor bestämmer, vi behöver inte ta hänsyn där vi ska fram! Är inte detta förlegat!

Det är här och nu jag funderar över kulturellt kapital och bildning…


6 kommentarer

Sommarkänslor

För mig ger den här bilden en typisk sommarkänsla. Halvt nerdragna rullgardiner så att en del av utevärmen inte når in. Samtidigt förhindrar rullgardinerna solblekning av textilier.

En annan sommarkänsla är att befinna sig utomhus och genom ett öppet fönster höra någon som håller på med handdiska och ljudet av porslin och bestick som klirrar mot varandra. Får ni sommarstämning av något speciellt?


3 kommentarer

Majblomman

Titta vilken majblomma som är 2021 års variant. Den häftigaste i Majblommans 114-åriga historia. Den säljs som digital blomma eller som unikt objekt via majblommans hemsida.

I år kommer istället 2020 års fysiska majblomma att säljas i webshopar på Majblommans hemsida, pandemin satte tråkigt nog stopp för direktförsäljning föregående år. Så klart jag vill köpa majblomman, pengarna går till barn i utsatta situationer.


2 kommentarer

Naturvårdsbränning

Nu var lämplig tidpunkt för den årliga landskapsvården med hjälp av gräsbränning av dikesrenar. En aprildag med svag vind med tydlig riktning och förhållandevis torrt gräs. Man eldar alltid mot vinden för att minsta risk för spridning. Det kommer att bli fint här snart, frodigt grönt med en fin flora längs vägen.

Mer om gräsbränning för kulturarvsflorans bevarande.


2 kommentarer

När ensamhet är som bäst

Så här skrev Henry David Thoreau (1817-1862) på sin födelsedag den 12 juli 1851:

”Now at least the moon is full, and I walk alone, which is best by night, if not by day always. Your companion must sympathize with the present mood. The conversation must be located where the walkers are, and vary exactly with the scene and events and the contour of the ground. Farewell to those who will talk of nature unnaturally, whose presence is an interruption. I know but one with whom I can walk. I might as well be sitting in a bar-room with them as walk and talk with most. We are never side by side in our thoughts, and we cannot hear each other’s silence. Indeed, we cannot be silent. We are forever breaking silence, that is all, and mending nothing. How can they keep together who are going different ways!

I start a sparrow from her three eggs in the grass, where she had settled for the night. The earliest corn is beginning to show its tassels now, and I scent it as I walk,—a peculiar dry scent. (This afternoon I gathered ripe blackberries, and felt as if autumn had commenced.) Now perchance many sounds and sights only remind me that they once said something to me, and are so by association interesting. I go forth to be reminded of a previous existence, if perchance any memento of it is to be met with hereabouts. I have no doubt that Nature preserves her integrity. Nature is in as rude health as when Homer sang. We may at last by our sympathies be well…

As I return through the orchard, a foolish robin bursts away from his perch unnaturally, with the habits of a man. The air is remarkably still and unobjectionable on the hilltop, and the whole world below is covered as with a gossamer blanket of moonlight. It is just about as yellow as a blanket. It is a great dimly burnished shield with darker blotches on its surface. You have lost some light, it is true, but you have got this simple and magnificent stillness, brooding like genius.”

Har ni upplevt det det – att det är bäst att uppleva något i naturen i ensamhet eller tillsammans med en ytterst god vän där ord inte krävs utan den gemensamma tystnaden är mer än nog? Jag tycker Thoreau uttryckte det så bra för si så där 170 år sedan.


Lämna en kommentar

Ispromenad

Vi tog en solig promenad på isen i helgen som var och blev förvånande att inte fler människor var ute och njöt. Vi mötte endast ett par på väg för att pimpla som vi bytte några ord med. När en liten badvik passerades kom jag att minnas en mycket het augustiafton 2020 då ett skönt svalkande bad pockade på. Det blir plusgrader framöver så detta var årets sista isvandring kan jag tro.


4 kommentarer

Snö är bra till mycket…

…till exempel för att skotta upp längs krypgrunden av huggen granit för att få ännu mindre golvdrag. Det är ett utmärkt gammalt knep, ett ”husmorstips” till husägare med fina gamla bostadshus! De få som ännu finns kvar i landet, endast 20 % av alla bostadshus i Sverige är byggda före 1920. Endast 20%.

Då kommer jag osökt att tänka på hur vi har det med släktgårdar? Finns din mammas födelsehem kvar? Pappas? Mormors? Morfars? Farmors? Farfars? Och ännu längre tillbaka: t ex morfarsfars eller farfarsmors? Vet du ens var de bodde? Eller hette? Äldre bostadshus finns det inte alltför många kvar av i landet Sverige mycket på grund av att folkhemmet ville vara så ”moderna” och det sitter i. Och numera vill väldigt många bo i städer. Att hus finns kvar i släkten är inte alltför vanligt.