Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


8 kommentarer

Minnesvärt

En minnesvärd kommentar jag fått under de många år jag bloggat var den jag fick efter att ha skrivit om kärleken till kossor. I en kommentar beskrev Jag hur man handmjölkar. Och det märktes att det var en som visste och kunde. Ännu minns jag en underbar beskrivning på en vardagssyssla från en tidigare samhällsordning som ingen brukar uttrycka i skrift eftersom det hela var så självklart förr. Något som inte längre är.

Jag

”Sommarflickans sommarmamma tar henne med på långpromenad när vi är på torpet just för att titta på och beundra kor på en bondgård. Jag kommer att tänka på att mamma min har visat mig hur man fick bra grepp om spenarna när man mjölkade: Man sticker in tummen under pekfingret och sen tar man spenen mellan tummen och långfingret. Genom att böja och sträcka på de tre yttersta fingrarna mjölkar man sedan. Jag förmodar att man får mer klämkraft på det här sättet, tummen låser spenen.”

 


En annan kommentator som satte ord på mina oförlösta tankar var när jag skrev om hur svårt jag kan ha för att gamla nyttoföremål framme till prydnad om jag inte ger dem ett användningsområde. Mer specifikt handlade det då om en väggsamlare från 30-40-talet för papper-påsar-korkar-snören. Så vacker men svåranvänd tyckte jag då. Men det tyckte inte Tove. Och hon hade så rätt. Väggsamlaren sitter fortfarande uppe på köksdörren och där har jag papperspåsar, snörstumpar och faktiskt även någon enstaka kork ;-)

Tove /Det Goda Livet

Nej den är inte för mycket… lite puttenuttig javisst, men också en riktig käftsmäll när det gäller konsumtionssamhället förr och nu, om man tänker efter.

 

Så sant!

Annonser


2 kommentarer

Försök till förändring

Att möblera om på bloggen misslyckades. Jag blev inte nöjd med det tema jag bytte till igår. Så nu är ordningen återställd och de flesta av er läsare märkte absolut ingenting. Det blev som i kortnovellen Revolutionen av Sławomir Mrożek, haha:

 

”Revolutionen

I mitt rum stod sängen här, skåpet där, och mellan dem bordet.
Ända tills jag tröttnade på det. Sängen ställde jag där,
och skåpet här.
Ett tag framåt kände jag nyhetens livgivande ström.
Men efter en tid blev det tråkigt igen.
Jag kom fram till att källan till tråkigheten var bordet,
eller rättare sagt dess oföränderliga, centrala position.
Bordet flyttade jag dit, och sängen till mitten.
Nonkonformistiskt.
Den förnyade nyheten livade upp mig på nytt,
och så länge den varade fann jag mig i den nonkonformistiska olägenhet som den orsakade.
Nu kunde jag nämligen inte sova med ansiktet mot väggen, vilket alltid har varit min favoritställning.
Men efter en tid upphörde nyheten att vara en nyhet,
och kvar var bara olägenheten. Därför flyttade jag sängen hit, och skåpet till mitten.
Den här gången var förändringen radikal.
Skåpet mitt i rummet – det var mer än nonkonformism. Det var avantgardism.
Men efter en tid. . . Ah, om det inte vore för detta ”en tid”.
Kort sagt uppfattade jag inte ens skåpet mitt i rummet som något nytt och ovanligt längre.
Det gällde att åstadkomma ett genombrott, att fatta ett avgörande beslut.
Om det inom en given ram inte går att få till stånd någon verklig förändring,
så gäller det att spränga ramen.
När det inte räcker med nonkonformism och när avantgardismen slår slint,
då är det dags att göra revolution.
Jag beslöt att sova i skåpet.
Var och en som har försökt sova stående i ett skåp
vet att det är så obekvämt att det inte finns någon möjlighet att somna,
för att nu inte tala om domnande fötter och värk i ryggen.
Ja, det är det rätta beslutet. Succé, en fullständig seger.
Den här gången visade sig till och med ”en tid” stå maktlös.
Efter en tid var det inte nog med att jag inte hade vant mig vid förändringen,
så att förändringen förblev en förändring,
eftersom värken tilltog med tiden.
Allt skulle således ha varit i bästa ordning, om det inte hade varit för min fysiska uthållighet, som visade sig ha sina gränser.
En natt stod jag inte ut längre.
Jag gick ut ur skåpet och lade mig på sängen.
Jag sov i tre dygn. Sedan flyttade jag skåpet in mot väggen
och bordet ut i mitten, för skåpet mitt i rummet störde mig.
Nu står åter sängen här, skåpet där, och mellan dem bordet.

När det ibland känns tråkigt, tänker jag tillbaka på min tid som revolutionär.”

Så bloggen ser ut alldeles precis som förut.

.


2 kommentarer

Biologisk mångfald hemmavid

Biologisk mångfald är en viktig fråga, det vet vi. Men det är inte bara i avlägsna naturområden eller orörda urskogar som biologisk mångfald har betydelse. Minst lika viktigt är att skapa goda förutsättningar för artrikedom på många platser och här kan alla med en trädgård eller gemensam gård göra insatser.

Den danska forskaren Rasmus Ejrnæs på DCE – Nationalt Center for Miljø og Energi vid Aarhus Universitet har tagit fasta på det här. Han har utvecklat en poängtabell (här ovanför) som enkelt visar hur man kan skapa större biologisk mångfald i sin egen trädgård. Genom att exempelvis inte använda bekämpningsmedel, låta delar av gräsmattan växa vilt och sätta upp fågelholkar samlar man poäng och gör samtidigt viktiga insatser för den biologiska mångfalden. Den här tabellen uppmärksammade jag när jag skrev om noshornsbaggar som trivs här.

Hur har du på din tomt? Här i Universumet kommer vi högt upp i rankingen kan jag berätta :-) Det finns mycket man kan göra nu på hösten för att öka sin omgivnings förutsättningar för biologisk mångfald.


2 kommentarer

Fascinationen finns kvar




Min uppskattning att kunna plocka buketter från egen odling har inte avtagit. Jag har bott längre tid i Sthlms innerstad än här i Universumet och när jag flyttade hit var det ingen självklarhet att odla själv. Erfarenhet saknades. I sta´n gick jag till Hötorget eller till en blomsteraffär och köpte blommor att arrangera eller färdiga buketter – här i Universumet har öppnats en fantastisk möjlighet att kunna odla egna växter, både till nytta och lyst. Nu tar jag en sväng ut på gården och plockar in. Känslan av fascination har inte upphört. Det är väl därför jag har med så många snittblommor här på bloggen :-)


4 kommentarer

Höstgöra

I helgen satte vi innanfönstren på plats. Det är oerhört skönt att ha det gjort eftersom det tar en del tid då fönstren samtidigt putsas.

Mellan fönstren ligger dragkorvar som vanligt. Utom i kammaren där vi målade i somras och där jag inte vill lägga något tungt denna vinter.
Innerbågarna hålls på plats med koppelskruvar som skruvas i mittposten.

Det är så skönt att veta att värmen behålls inomhus fastän radiatorerna inte är påslagna än. Det är ju även därför som pelargonerna fortfarande trivs på fönsterbrädan. När radiatorerna körs igång åker krukväxterna ut till vinterförvaringen.

Passade också på att sy ett nytt kuddvar till kökssoffan av en vacker stuvbit från Frösö Handtryck köpt second-hand.

Att komma ner i ett soligt kök för frukost är en härlig och lite obeskrivbar känsla. Bara vetskapen att innanfönstren är på plats gör att köket upplevs ombonat.

Övervåningen blev också vinterbonad förstås. Jag brukar se till att inte putsa fönstren när solen lyser på dem, de blir lättare skäckiga då, det är gammal traderad kunskap.

Här lite fler tips ur ett häfte från 1951 då det fanns hemmafruar, utsnittet är återfunnet på nätet:


1 kommentar

Evangelium enligt marknaden

Kapitalismen molekyliserar oss
Skapar misstro mellan oss
Döljer vår intressegemenskap
Förtingligar vårt liv
Bryter ner vår solidaritet
Skymmer våra genuina livsvärden
Påtvingar oss artificiella behov

Claes Andersson
ur  Det är inte lätt att vara villaägare i dessa tider, 1969.






Vad är gemenskap, solidaritet, omtänksamhet, välvilja…


3 kommentarer

Tiden är bara ett ord


Jag är ensam hemma, ”seglaränka”, sen en vecka tillbaka och håller på att avsluta utplaceringen av böcker i bokhyllorna i kammaren på kvällarna. Böckerna som togs bort därifrån när vi körde igång med ytskikten för länge sedan. Nu är kammaren klar och användbar igen. Och då inträffar förstås det som jag insåg för länge sen – glädje över att finna ”gamla vänner”. Så nu blir mina kaffepauser längre än 15 minuter. Jag återfann Herodotos historia där han, som kallas historieskrivningen fader”, beskriver kriget mellan perserna och grekerna men börjar med att beskriva tiden innan dess. Jag har tidigare läst 7:e  boken där Xerxes´ krigståg mot Hellas beskrivs med bland annat brobygge över Hellesponten, stormförstörelse, nytt brobyggande och trupperna med ett otal olikt klädda och beväpnade folkslag tågar däröver. Det är OERHÖRT intressant. Slaget vid Thermopyle 490 fvt och vid Salamis 480 fvt är viktiga historiska världshändelser. Nu inser jag att boken bör läsas från pärm till pärm, just nu handlar det om när Kroisos (Krösus) ingår förbund med Sparta.

Till Herodotos historia har jag Atlas till världshistorien som också kom upp ur en flyttlåda. Den innehåller några få kartor över Sverige men största delen är tagna ur tyska Westermanns Atlas zur Weltgeschichte som är ovärderlig när de gamla världsrikena ska placeras geografiskt.

Och som skön kontrast till detta, när det blir för många namn och riken att ta in – då tittar jag i några låneexemplar av Scandinavian Retro som lärorik avkoppling.

Tror jag skulle kunna framleva resten av mitt liv så här :-)