Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Att se fram emot

Igår gick jag igenom foton från några tidigare påskar och längtan slog till i mig. Påsk. Underbart. Ljuset är speciellt trots att påsk infaller på olika datum. Vår i luften. En helg med god mat.

I år är vi som vanligt kvar i Universumet. Passar väderleken in ska jag ta tag i rabatter och perennträdgården. Påsken brukar snabbt ta slut, det gäller att njuta hela tiden :-)


3 kommentarer

Ett sätt att torka tvätt

Kaminen ger bra värme också för tillfällig torkning av kläder.

Sedan många år har vi två krokar uppsatta i taket ovanför kaminen. De kom upp igen efter att kammaren byggnadsvårdats (men kom inte med på bilden).

En av ankarkrokarna i taket ovanför kaminen.

Krokarna är skruvade där med avsikt att hänga blöta plagg på tork när det är lite mer bråttom än annars, särskilt vintertid. I tvättstugan har vi varken torktumlare eller torkskåp, tvätten torkas i utrymmen med utomhustemperatur (alltså frystorkning vid minusgrader) eller sommartid på tvättlinor under äppelträden. Vi försöker leva med få elektriska apparater, precis som man gjorde en gång i tiden, och därför är takkrokarna bra att ha ibland för galgar med skjortor eller jeans hängda direkt i en hälla. Krokarna är diskreta när de inte används och stör inte.

Vi uppskattar detta enkla liv och upplever det inte som låg standard eller att något försakas.

Krokarna är av typen ankarkrok tillverkad av förnicklad järntråd. Modellen är från sekelskiftet 1900. Här i huset fanns många ankarkrokar och andra typer av hängare. De används fortfarande men några av dem, som de här i taket, sitter på en annan plats än ursprungligen.


2 kommentarer

Lantligt liv

Nu skulle jag inte vilja byta ut livet på landet mot livet i staden eftersom jag har formats av de senaste tjugo åren i detta boende och trivts med det. Här är lantlif men inte glesbygd, kanske spelar det in i valet av bostadsort.

Byggnadsvårdandet har fått mig att trivas här men om det blir livet ut som vi bor här återstår att se.

Fönstren, som är original, sitter i fasadliv eftersom ingen tilläggsisolering gjorts, de har målats med linoljefärg, den liggande enkelfassponten på bilden är original – endast norra gavelns panel och vindpapp har bytts – men fasaderna var tidigare täckta med röd plåt, taket har fått tillbaks sina enkupiga tegelpannor efter att under drygt två decennier ha varit täckt med trapetskorrugerad svart plåt, skorstenen är ommurad ovan nock, grundens naturstenar har fogats om med kalkbruk. Farstukvistens papptak har lagts om. Isolatorerna från den tidigaste inkommande luftburna elledningen sitter kvar på fasaden. De falsade fönsterblecken är återanvända. Tillbyggnad vägrar jag – tvättstuga, badrum och apparatrum finns i ett uthus. Tomten har inte blivit en villaträdgård utan ger fortfarande upplevelse av bondgård. Vi skulle kunna odla mera och bli mer självförsörjande eftersom lite åkermark ingår i fastigheten. Men den ”arrenderar” vi ut utan ersättning till bonden som brukar marken här intill.


2 kommentarer

Landet och staden

Framtidsvisoner för landsbygden och staden.
Landsbygden ska försörja städerna, höghastighetståg (eller Hyperloop) rusar förbi småorterna på väg mellan de få metropolerna. Maskiner av alla slag är självgående, självkörande och de är batteridrivna. En mänsklig varelse på landsbygden försörjer mängder i stan. Men totalt sett är Jorden överbefolkad och utflytt till Mars har blivit vanliga. På nedre illustrationen är text borttagen. Ill. Björn Öberg.

Här i Universumet lyssnar vi på en podcast som ger högljudda och livliga diskussioner om nutid och framtid för landsbygd/glesbygd. Podden handlar bland annat om platsanknytning, identitetspolitik, exploatering, tolkningsföreträde, självbilder… Landsbygdsfrågor är något som numera intresserar mig mer än förr. Våra olika bakgrunder, olika upplevelser, stadsbo och landsbygdsbo ger olika infallsvinklar. HÄR är den podd som får oss att prata högröstat och i munnen på varandra ;-) Vi började med avsnitt ett och har långt ifrån hunnit igenom samtliga avsnitt än.

Staden är motorn. Ill. Karin Casimir Lindholm. http://www.harifran.nu/illustrationer/

Den urbana normen gäller, Sthlms Södermalm är navet. Människor som bor kvar på landsbygden/glesbygden betraktas som loosers och lantisar, utan egen drivkraft, de är servicepersonal till stadens invånare. Detta tar även bloggen Härifrån upp.

Det är de människor som aldrig bott i stan, de som ”blev kvar”, som har bott i generationer på en gård, de som har ladugård med kreatur eller som är spannmålsbönder och arbetar själv praktiskt med sin näring vilket inte stämmer med den urbana normen. De som bor på landsbygden kan bli lidande av skolnedläggningar, livsmedelsaffärer som stänger, kommunikationer som försämras, kommunalskatter som höjs pga att skatteunderlaget=invånarantalet minskar, eftersatt vägunderhåll…

Detta talas inte om inom byggnadsvården trots att många byggnadsvårdare bor lantligt. Kanske pendlar de till jobbet i stan. De flydde storstan, de ville få mer livskvalitet genom flytten ut på landet, de älskar odling, de vill att barnen ska få växa upp med natur omkring sig – men fungerar det över hela landet? Borde det i rättvisans namn inte göra det? Vi diskuterar riktigt högljutt här i Universumet.


Skillnaderna mellan stad och landsbygder blir ytterst tydliga när man jämför Norrland med Svealand och Götaland. Att referera till kolonialism i Norrland passar väl in i det sammanhanget:

I Norrland hava vi ett Indien” är ett välkänt citat från 1600-talet då den oexploaterade råvarutillgången upptäcktes under rikskansler Axel Oxenstiernas statsstyre. Norrland kom att betraktas som en koloni. Citatet har väckts till liv i debatten om stad kontra landsbygd. Några exempel:

  • 1976 kom Göran Bäärnhielm ut med boken I Norrland hava vi ett Indien, gruvdrift och kolonisation i Lappmarken under 1600-talet.
  • Sara Lidman skrev citatet i sista kapitlet i Järnkronan från 1985, (den fjärde boken i Järnbaneeposet).
  • Po Tidholm tog upp det på 2012 i essäsamlingen Norrland.
  • Clara Lidström hakade på i en Expressenkrönika 2016 och ville göra tanken till sin.

När det gäller framtiden ser det ut att finnas två huvudinriktningar för lösningar på de globala problem vi står inför: tron på tekniken eller tron på småskalighet som räddning.


8 kommentarer

Eskilstunas första gated community

Snart får Eskilstuna sina två första instängslade bostadsområden, de första grindsamhällena. Min inställning till stadsplanering är att man inte ska hindra människor från att mötas och träffas. Spontant så väl som planerat. Att privatisera offentliga miljöer eller utestänga människor från allmänna ytor och bostadsområden, anser jag är feltänk. Om kommunens politiker över huvud taget diskuterat frågan vet jag inte. Det är inte märkligt alls att människor i dagens samhälle känner sig mer och mer ensamma. Vi planerar ju för det, det ligger i tidsandan. Men kalla det inte utveckling. Ett samhälle att trivas i är ett öppet samhälle. Jodå, jag vet att många anser sådana åsikter som naiva.


Lämna en kommentar

Vinter

Egnahemmet var nyinflyttat vintern 1910 och kanske är fotot från då. Farstukvisten finns inte där ännu.

Inne kunde många människor samlas, som här 1927. Kanske är det fotografering i samband med Annandagens julkalas som pågår, det är hur som helst mörkt ute. Men var nånstans satt alla dessa människor och åt? I köket? I kammaren? Eller här i salen har kanske matsalsbordet stuvats undan inför fotograferingen. Är det det som står intill soffan? Det bordet kan inte rymma så många ätande människor. Tänk om vi visste hur de ordnade det för sig…

Samma shaggsoffa som idag står innanför salsdörren. Även några fler möbler känns igen.


4 kommentarer

STILLA ADVENT — T U V U L L

Här delar jag ett blogginlägg av Tuvull att njuta av:

Ja, jag vet – den var redan, men jag hänger nu lite efter i min uppdatering här på bloggen för att det är mycket annat just nu som lite pockar på uppmärksamhet. Jobb och sådant där annat viktigt som har med livet att göra. Och naturligtvis. Bloggen är ju också livet – så envist som jag håller fast…

Läs hela inlägget, se alla bilder: STILLA ADVENT — T U V U L L


2 kommentarer

Påminnelse om att tiden går

Idag kom en påminnelse från WordPress: jag har hållit igång bloggen i 11 år. Jaha…

Snöööööö

Det första inlägget handlade om snö och det fina med den. HÄR går det att läsa om min känsla för snö. Och uppfattningarna och upplevelserna håller i sig på samma sätt idag.


11 kommentarer

Duk på bord

Som jag skrivit förut – detta hus och boende påverkar mig. Det påverkar vad jag tycker om, det påverkar hur jag ser på föremål. Att bo här har påverkat mig på så sätt att jag numera tycker rätt bra om dukar som ligger diagonalt över bord, alltså så att bordshörnen blir fria och bordsskivan syns. Ett riktigt förgånget mode om jag uttalat mig för några år sedan. Nu klarar jag till och med av en av 70-talets pastelliga och grovt vävda dukar…


Lämna en kommentar

En bråkdel

Några av alla sommarens upplevelser: hembygdsmuseer med såll av kojuver med spenarna kvar, bössmedens attiraljer, skolplansch (plum-pa ic-ke i skrif-bo-ken!), blåbärsfingrar som sedan bakade blåbärskakor och kokade sylt av 2 kg blåbär som jag och våra långväga gäster plockade…

Byggnadsvård av torrdass, målning av invändiga fönsternischer och uthusportar var annat som blev utfört. Och än är sommaren inte slut – det gillas.

HAVET

Jag står framför havet.

Där är det.

Där är havet.

Jag tittar på det.

Havet. Jaha.

Det är som på Louvren.

GÖRAN PALM


3 kommentarer

Syskonjordbruk

Hit till Universumet flyttade i november 1910 en familj med tre barn, 16, 19 och 21 år gamla. De hade fram till dess bott i den lilla staden. Husen på gården var nyuppförda, ladugården påbörjades redan 1905. Fram till 1924 bedrevs här ett familjejordbruk.

När föräldrarna var 61 respektive 67 år gamla överlät de gården till de två hemmavarande barnen Agnes (35 år) och David (33 år). Övervåningen i mangårdsbyggnaden inreddes och byggdes ut med frontespis för de gamla föräldrarnas räkning. Därefter bedrevs här i Universumet mellan 1924 och 1966 ett syskonjordbruk. 1966 var året för både Agnes och Davids bortgång. De dog med 3 månaders mellanrum. Att syskonjordbruk inte var helt ovanligt har vi upptäckt när vi hembygdsforskat.

En bok som behandlar detta med syskonjordbruk har titeln: Istället för äktenskap. Att driva jordbruk tillsammans med syskon i 1900-talets Sverige. Den gavs ut 2018.

Så här presenteras bokens innehåll:

När landsbygden förändrade sig väldigt snabbt så blev det här ett legitimt sätt att leva sitt liv. Det innebar vissa uppoffringar, men syskonen kunde hålla ihop gården, leva hyfsat gott och ha sin status kvar.

1900-talet sägs ibland vara familjejordbrukets århundrade. Trots att landsbygden förändrades i grunden framställs ofta själva bondefamiljen – bestående av man, hustru och barn – som intakt. Alla jordbruk drevs dock inte av familjer av den traditionella sorten. Ett alternativ var att två eller flera av barnen tillsammans övertog gården, fortsatte bo ihop och förblev ogifta. Men hur vanliga var sådana syskonjordbruk? Hur fungerade de och vilka var motiven bakom syskonens levnadsval?

Med hjälp av hushållsanalyser, statliga utredningar och intervjuer tecknar historikern Martin Dackling i Istället för äktenskap för första gången historien om syskonjordbruken. Han visar att de varken var ovanliga eller utgjorde kvarlevor från ett äldre bondesamhälle. Från att tidigare knappt ha existerat blev det från slutet av 1800-talet allt vanligare att bröder och systrar drev gårdar ihop och syskonjordbruk fortsatte vara ett vanligt inslag på svensk landsbygd fram till 1900–talets slut. Dacklings intresseväckande undersökning spänner över mer än 120 år och bidrar med nya perspektiv på det gångna seklets landsbygdshistoria.

Det som väckte mitt intresse för den här boken var ett radioinslag i mars med Katarina Wikars i OBS. En 10 minuter lång essä som är mycket lyssnansvärd om man är intresserad av hur levnadssätt förr knyts ihop med nutiden. Kan lyssnas på HÄR. Boken ska jag också läsa!


3 kommentarer

Att lajva

Jag lajvar var gång jag går över gårdsplanen för att hämta något, lämna något, utföra något. Då är jag en medeltidskvinna med nyckelknippan i bältet som härskar över gårdens förråd. Om det är kallt och jag har en gråblå ylleklänning, svarta ullstrumpor och stickad, brun yllekofta känner jag mig alldeles särskilt i dåtiden. Tro mig – det är njutbart!

De här nycklarna är inte enbart vackra tingestar utan kulturhistoria i bruk. Det är angenämt! Facklitteratur och romaner ökar förståelsen för hur livet levdes en gång. Tänker på Sigrid Unsets romantrilogi om 1300-talets Kristin Lavransdotter. Visserligen skiljer sig både klädsel, byggteknik, samhällsliv, teknik, kvinnors ställning och oändligt mycket mer åt från medeltiden, men ju mer man känner sin historia och kulturhistoria, ju mer kan fantasin och kreativiteten blomma ut :-)

Jag är härskarinna över hushållets förnödenheter som finns i gårdens alla förråd och visthusbodar. I matkällaren finns egna äpplen, olika inläggningar, sylt, saft, gelé, marmelad och ibland potatis. Dessutom den stora plåtburken med svarta kalamata-oliver. Det är underbart att ha ett stort, svalt utrymme för så´nt. Det hade jag inte i den stora staden.

Till tvättstugan går jag för att tvätta. Dock i elektrisk tvättmaskin – inte vedeldad järngryta som man gjorde förr  ;-) . Murstock och skorsten finns kvar, grytan likaså men den förvaras på annan plats. Jag manglar och stryker där också – eldrivet.

Till magasinet går jag för att hänga stora tvättade tygsjok, som lakan och stora borddukar, på vintern. De frystorkar väldigt bra! Sommartid torkar de på tvättlinan mellan äppelträden. De luktar så gott sen! På sommaren tar jag ut cykeln eller moppen ur magasinet för en tur eller ställer till med kalas en halv trappa upp. I ladugården, som nu är verkstad och arbetslokal, finns liar, grensax, sekatörer och mångahanda verktyg/arbetsredskap som jag kan behöva. I mjölkrummet har jag under vintern dahliaknölar, gladioluslökar med flera växter så där hålls ca +5 grader, till ateljén, tidigare hönshus, går jag för att vara min egen och arbeta. På logen förvaras saker som sällan behövs. Vedboden har fyllts med ved. Från ”traktor”garaget hämtar jag bilen för att åka en tur. Det här är också ett sätt att byggnadsvårda – att låta uthusen ha en användning, att fortsätta använda dem även om deras ursprungsfunktion inte längre behövs. Av de nämnda husen är det matkällare, mjölkrum, tvättstuga som är svagt uppvärmda. Det första året jag bodde här gick jag även ut för att använda torrdasset/prevetet men det måste jag inte göra numera.

De pärlstickade muddarna/pulsvärmarna är stickade av vännen M.
Så praktiska och trivsamma till den stickade koftan.

Men jag kan lika gärna leva mig in i hur det var för 100 år se´n då familjen som byggde upp gården levde. Det räcker med att jag går över gårdsplanen så kittlas fantasin och jag lever mig in i en annan tid. Rollspel så här till vardags ;-)