Här i Universumet har inget novent pågått. Här börjar julförberedelserna till första advent. Jo, jag vet att advent inte betyder väntan utan ”ankomst” – ändå känns samma pirr av förväntan som när jag var barn. Måtte jag aldrig bli ”vuxen” i det sammanhanget. I år blev det lärkkottar i adventsljusstaken från Sven Larssons Möbel-shop. Den fick jag för sisådär 25 år sen och den tjänar sitt syfte troget som alltid. En av de första saker jag letade efter secondhand efter flytten till Universumet var just de där veckade ljusmanschetterna av mässing.
Kategori: KÖKET
Lönnfrukter på tråd
Så gjorde jag en ny girlang till köket. Den förra var knuten med av lind med runda frukter, den här gången blev det lönn-näsor. Omväxling förnöjer…
Inga VITvaror i köket
Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag. Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.
Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll. Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls…
Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.
Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.
Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.
Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.
Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.
Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.
Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…
Liten vårbukett
Grepplister
En av de saker jag är mest nöjd med i köket är de grepplister som finns på varje lucka och låda, alltså både horisontellt och vertikalt placerade. De horisontella grepplisterna på lådorna var givna eftersom jag älskar funkisköken från 40- och 50-talen där de är vanliga. Då oftast i trä på en målad lådfront. Men hur skulle beslagen på skåpluckorna se ut – både på bänk- och överskåp – det visste jag inte när finsnickarna började platsbygga köket. Till sist dök den geniala idén upp – att sätta vertikala grepplister längs hela luckans höjd och sedan måla allt i samma ockrafärgade oljelasyr. Listerna är djupa nog att lätta att greppa tag i, samtliga är fasade 30 grader i båda ändarna. Så blev det och jag är väldans nöjd.
Nu hittar jag samma idé hos Bucks and Spurs. Ett striktare kök än mitt lantliga men så praktiskt det är med grepplister både i horisontellt och vertikalt läge.
Hurtslåda med glidfack
På trälister å var sida av nedersta lådan löper en lös fackindelad insats. (Se så proffsigt hopfogade insatsens olika fack är.) Där förvaras småtingestar som kan vara bra att ha till hands. Just här prylar för märkning och förslutning. Nedom finns återbrukspåsar av plast och papper samt längst in en kavel i två delar samt en potatispress.
Det här tycker jag är mycket praktiskt. I fritidshuset finns samma idé men då med olika sybehör i både låda och glidfack. Sådana här inredningar gillar jag att rita för att ta vara på utrymme.
Tapetlager
De här tapeterna har suttit i köket här i Universumet.
Den klart röda tapeten på fotot uppe till vänster sattes upp då huset invigdes 1910. Den är tillverkad av Norrköpings tapetfabrik. Den gröna medaljongtapeten kom sen, vackert jugendmönstad. Den nedre blomsterbårdsrandiga blå tapeten satt uppe ända tills den spikades över med spånskivor på 1970-talet och tapetserades med tapeten på sista bilden. Att vara tapetdetektiv hör byggnadsvård och restaureringar till.
I samband med omstrukturering av vindskontoren har de stora tapetsjoken nu fått sitt hem där. Men en stor del av lagren finns kvar under den nya pappspänningen och tapeten som kom upp 2005.
Nertonad ”black friday”
De senaste åren har jag dukat i svart och vitt på långfredag, lite för att följa påskens händelser. Förrförra året då pandemin nyss drabbat världen, blev det middag för två i köket. På långfredagen var det svart och sorgligt. Svarta mattallrikar Colorado LA, likadana assietter samt svarta äggkoppar av samma servis. Bestick Gammelfransk som funnits här sedan uråldrig tid. Slipade dricksglas av okänd tillverkning, inköpta secondhand. Saltkaret med förgylld insida har keramikern Per Hammarström gjort. Det karet förgyller vilket matbord som helst! Middagsmaten kom in senare men även den i svarta karotter och karaffer. Spartanskt, enkelt, tydligt. De svarta stearinljusen hade tagit slut så nu fick det bli värmeljus.
(Denna påsk har jag inte fotat dukningar över huvud taget.)
Våffeldagen
Kökets finhörna stoltserar nu med den sista av amaryllisstänglarna som blommar. Den är vit som en lilja passande nog på Marie bebådelsedag.
Till lunch blev det våfflor med jordgubbssylt och vispgrädde med mjölk att dricka till. Våffeljärnet från Åviken kom till nytta än en gång och våfflorna blev perfekta både till mängd, gräddning och smak.
Tilltro till byggnaden
- Tro på byggnadens egenvärde.
- Förstärk upplevelsekraften.
- Underhåll varsamt för att rädda maximal materia till efterkommande.
- Planera insatserna och upprätta ekonomiplan.
- Använd material som åldras i samklang med sin omgivning.
- Låt reparationen förstöras – inte originalet.
- Få medkonsulter att förstå tankegångarna likaså hantverkare m fl.
- Acceptera det naturliga åldrandet som en ofrånkomlig livsform. Det starkaste och perfekta är inte bäst.
De här punkterna hade jag med mig från en internationell restaureringsutbildning i Rom när jag flyttade till Universumet. Jag har arbetat efter dem i allra möjligaste mån.
Här lever vi på husets villkor med skeva och sneda ytor, lutande golv, originalfönster med lösa innanfönster. Den gamla träpanelen har behållits överallt förutom på husets norrgavel, drängkammarens norrgavel och på hönshuset/ateljén.
Jag har valt linoleummattor på golv i bottenvåningen där det sedan 70-talet legat plastmattor. Innan dess låg där korkmattor vilket syns både på gamla foton och på de brädor som varit underlagsgolv. På övervåningen ligger det gamla fernissade grangolvet från 1924 kvar, det har bara strukits med fernissa igen. Här används linoljefärg, limfärg, äggoljetempera, kalkbruk (hydrauliskt och luftkalkbruk), taktegel av bränd lera, takpapp och gärna återanvändning av de gamla fönsterblecken, hängrännorna och stuprören med sina vackra koniska infästningarna. Farstukvistens gamla betonggolv med sparstenar ingjutna får vara kvar när kvisten restaureras. Den byggkonstruktionen tillhör husets byggtid.
Mitt förhållningssätt till tapeter är dock inte antikvariskt på samma sätt som de flesta bebyggelseantikvariers ser ut att vara. Papperstapeter javisst, men några med nutida mönster (köket på bottenvåningen) eller fel tidsepok och fel formgivare med tanke på att de sitter i en enkel bondgård och inte en borgerlig bostad (exempelvis William Morris mönster Willow Boughs från 1874 i köket på övervåningen). Det är alltså inte en fullständig rekonstruktion jag är ute efter när tapetsering genomförs, det är en stämning jag är ute efter.
Det som emellanåt varit det svåraste har varit att få vissa hantverkare att förstå mina tankegångar, därför är det bra att inte ha tummen mitt i handen utan kunna utföra många arbetsinsatser själv! Men i vissa delar har det också varit svårt att få min man ”med på tåget”, då har det blivit svårare att genomföra men när jag fått igenom min lösning på ett problem uttrycker han förnöjsamhet över det! Inom mitt yrke har jag också många gånger träffat privatpersoner som i mina ögon velat alltför mycket, vilket innebär förstörelse istället för förstärkning av det kulturhistoriska värdet.
Jag tycker fortfarande att min beskrivning av gården, som finns i bloggens marginal, stämmer:
Mitt Universum är en bondgård från 1910 i Mälardalen. Här pågår praktisk byggnadsvård parallellt med nyfiket undersökande av livet förr. Ett levnadssätt med viss långsamhet som ger livskvalitet utan att stänga ute omvärldens impulser. Kanske kan det kallas kulturhistorisk nutid…
Nara kontra tvärslå
En nyttig kunskap är att känna till skillnaden mellan en narad lucka kontra en lucka hopfogad med tvärslå.
Köksluckorna i mitt platsbyggda kök är sammanfogade med naror som är infällda i gradade spår. Det var långt ifrån alla finsnickare som ville åta sig den uppgiften. Men nu har pärlspontluckorna och köket funnits sedan 2005 och gissa vem som är nöjd med både luckorna och hela köket?
Februarifint
Sista blomman, den fjärde stängeln på den här amaryllislöken, har slagit ut. Jag skar av stjälken och nu pryder den köksskänken.
Att möta februari
Vårkänslorna har väckts med tulpaner och elegansnejlikor. Mmm…
(Till den här vasen och den här buketten behövs ingen blomsterfakir.)
Allt i sin ordning
Julaftonsdagen blev lite ströjig. Långt ifrån allt var klart i tid förutom maten. Vi hann i alla fall åka till familjegraven för att tända ljuslyktan. Där var vackert vilsamt med snö på granriset. Efteråt bidrog en punktering på ett bildäck att dagen knappast blev effektivare.
Men det blev en fantastiskt vacker julhelg med rätt många minusgrader och samtidigt sol. Det kan beskrivas som gnistrande och knarrande utomhus. Och inomhus har det varit varmt och skönt med vedbrasor i kamin och vedspisen på övervåningen. När mörkret föll hölls utebelysningen släckt och enbart ljuslykta och marschaller lyste under helgen och ovanför blinkade stjärnhimlen. Och när det saknade julpusslet kom till rätta på juldagen steg jublet. Det kan väl inte bli bättre!
Mitt Universum 