Underbart och förgängligt

Girlangen av lindblommor i kökstaket byttes ut mot en girlang med lönnäsor. De här girlangerna får hänga kvar rätt länge, de blir torra och ljusbruna, med tiden är det dags att ta ner eller byta ut.

(Under mars och oktober, då solen står lågt och lyser in, kan jag se små korta spindeltrådar mellan en del ”näsor”. Varför spinner spindlar trådar som de inte kan fånga insekter i? Det måste väl nät till för fånga flygande kryp i, inte enbart trådar?)

Kök tidigt 2000-tal

När byggnadsvård började få större genomslagskraft efter millennieskiftet började kök som inreddes i äldre hus att ta upp 1920-talets ideal. Alla kök var rejält likriktade oberoende av husets ursprungliga ålder. Hos mej fanns en förvåning över det snäva ideal för ”gamla” kök som ansågs tidstrogna och som publicerades i tidskrifter.

Funderar över varför en del yrkesfolk, med kunskap om stilhistoria och tidstypisk färgsättning, väljer så mycket vitt och väljer 20-talsinspiration i sina egna kök även om de ursprungliga köken är från en annan tidsepok.

Detta är ett typiskt byggnadsvårdskök från det tidiga 2000-talet. Här finns boasering med pärlspont, rutigt golv i svartvitt, vitt rektangulärt kakel med fasade kanter och förskjutna fogar, köksluckor med spegelfyllning, omålade gångjärn, skålhandtag, överskåp med vitrinluckor, öppna hyllplan på konsoler.

Vitvaror som rostfri spisfront med ugn och spishäll av glaskeramik, vit diskmaskin, rostfri fläktkåpa av typisk modell från 2000-talet med infälld belysning, infälld diskho i rostfritt, infällda spotlights under överskåp.

Skålhandtag och denna typ av köksfläkt, som fått stor genomslagskraft även bland byggnadsvårdare trots att den skriker 2000-tal, är fortfarande vanliga. Ibland även vitljus färgsättning av väggar och tak. Dessa tre komponenter valde jag bort i mitt eget kök när det åtgärdades 2004/05. Nu är det snart dags att arbeta med ett annat av våra kök och än vet jag inte hur det kommer att se ut i detalj, bara att det inte blir vitt. Gissa om det är spännande…

De mest klickade inläggen om köket här i Universumet är:

Hetvägg

Idag, på fettisdagen, blev det egenbakade semlor. Den första som hetvägg i varm mjölk, den andra semlan avnjöts med kokkaffe.

Jag föredrar med varm mjölk eftersom semmelbullarna i mitt tycke blir lite väl kompakta. Bullen mjuknar i mjölken :-) Och spritsar ut grädden ovanpå mandelmassan, se det besväret fick anstå.

Snickeritorr pärlspont

Där ligger vår blivande köksinredning. Det är hösten 2004. Pärlsponten, som är både kvistfri och utan frästa spår på baksidan, ligger inomhus i kammaren för att den ska hållas snickeritorr med en fuktkvot om högst 12%. Snart kommer finsnickarna, som levererade pärlsponten, att börja bygga köket. Det allra mesta är färdigplanerat, ritat och förklarat i byggnadsbeskrivningen. Så förväntansfullt det är mitt i allt stöket och så nöjda vi sen blev när köket var klart.

Som det såg ut då

Ett drygt decennium har gått sedan de här bilderna togs. Allt känns igen, om än lite kalt, endast kammaren har förändrats men den finns inte med bland bilderna.

Och det gamla fina slagbordet i köket kommer bara fram till julhelgen, annars står ett stadigare bord med röd linoleumyta på dess ställe. Det bordet har endast 24 år på nacken .

Nu är glada julen slut…

…röda kaffepannan har åkt ut.

Den julröda Vissel-Johannan har gjort sitt för denna gång. Det behövs inte mycket för att få lite julstämning, med bruksföremål och textilier kommer man långt.

Jag vet inte hur många koppar kaffe som kokats denna jul, men åtskilliga är det. Vi ses nästa jul igen Vissel-Johanna! Nu tar jag fram den rostfria kaffepannan igen.

“Jag har inga problem med koffein. Jag har ett problem utan koffein.”

Inte ge upp

När köksrestaureringen kom till det här skedet ville min man nästan ge upp. Köksinredningen höll på att snickras, murstocken var putsad, skorstenstätningen med säckdragning av bruk var klar. Så kom sotaren till slut för provtryckning och kamerakoll – nej rökkanalen läckte fortfarande. Röken kom ut långt nere vid golvet. Firman som tätat kanalen kontaktades. De kom och tog loss vedspisen för att komma åt att även täta längst ner. Strax efter blev det provtryckning igen och då blev tätningen godkänd.

Det var några år sen nu som det var så här rörigt i köket, det var innan jag började blogga. Nu är det nästan glömt, det är bara fotona som framkallar känslan.

Ödehus

Ett ödehus med vackert målade snickerier syns här. Det kommer att rivas eller ruttna bort om jag får spå eftersom det står i norrländsk skog.

Fotot från förra året tar jag med för att visa takstången som är ett sentida tillägg till övrig inredning. Den är trären utan försök att få den att smälta in. Men den behövdes tydligen, kanske har huset de sista åren använts som skogshuggarkoja? På stången hänger klädgalgar av plast och trä. Vedspisens vattenbehållaren av koppar är borta, den ansågs väl som det värdefullaste föremålet.

Hade tänkt ta med bilden då jag skrev om takstänger men det blev inte så då stångens utformning knappast är traditionsenlig. Den fyller dock sin funktion för torkning av kläder.

Då det gäller den kompletterande stången i Universumets kök har den inte kommit upp – än.

Snett och vint och alldeles underbart

Köksgolvet lutar, det är skevt och snett. Nivåskillnaden som mest är 11 cm mellan köksfönstret på bilden och dörren till kammaren som finns bakom fotografen, 11 cm på 4 meter. Det var i ett tidigt skede av livet här som vi mätte upp vårt hus noggrant, med snöre, lod och tumstock för att utan laserinstrument ta fram nivåskillnaderna.  Ja, det är snett och vint i mitt Universums kök, något som vi beslöt oss att leva med.  Men vi behöver en plan yta för diskbänk och arbetsbänk och genom att ta upp höjdskillnaden med hjälp av sockeln har vi ett väl fungerande kök numera. Huset arbetade med oss då det är störst nivåskillnad vid diskbänken (90 cm där diskbänk och arbetsbänk möts) och lägst till höger mot utdragsskafferiet.

Kyl/frys står så klart också plant på en plattform ovanpå sockeln. Och spisen har fyra reglerbara ben som vi ställt in så den är horisontell.

Det här är en av de köksritningar som bifogades anbudsförfrågan. Material och arbetsutförande med t ex narade luckor av en tums pärlspont var beskrivna i en byggbeskrivning där vi även förklarade vår vilja att leva med detta hus med sned och skev timmerstomme. Vår glädje var stor då vi fick träffa den snickare som verkligen förstod våra tankar vilket inte var någon självklarhet. Vi sågs i det utflyttade och tomma köket över en kopp kaffe. Det stod klart för oss att han skulle få jobbet redan efter detta första besök på plats.

Jag ska inte förringa min egen insats – den planering, visualisering, materialval, upphandling och tänk som ligger bakom köket. Det lönar sig inte att stressa. Bästa resultat blir om man har tänkt ut alla detaljer, att ha ett fullgott upphandlingsunderlag och gå ut med förfrågan till flera entreprenörer. Det är ofta som byggherren/köparen av tjänst inte har fått på pränt hur hen vill att byggdetaljer ska se ut, vilka material som ska användas och då blir det lätt konflikt med entreprenören. Det är inget konstigt, byggaren har ju räknat på den enklaste standardlösning och material om inget annat står i beskrivningen. Får entreprenören ett fullgott underlag går det att räkna ut den verkliga kostnaden, inga trista extraräkningar behöver dyka upp i efterhand.

Man kan absolut leva ett gott liv i ett gammalt hus – det är vad jag vill visa med den här bloggen. ALLT behöver inte vara vinkelrätt, plant, horisontellt, lodrätt och man behöver inte känna det som man lever på marginalen bara för att man inte har som de flesta andra. Hus är personligheter precis som vi människor. Botox, kirurgiska ingrepp, ansiktslyftningar eller ett naturligt åldrande kan diskuteras lika väl som silikontätning, spackling, uppregling, utbyte av gammalt hantverk och gedigna material eller att leva på husets villkor och låta skavanker få finnas för att man tycker det passar. I annat fall bygger ett nytt hus, att bygga nytt är enklare än att räta upp ett sådant här resvirkeshus som under sin levnad anpassats till lutningen.