Ibland är det trevligt att botanisera bland gamla bilder. Så här såg det ut här hemma för tre år sen.
Jag blev tidigare påmind om traditionen med fastlagsris, jag brukar plocka in björkris till påsk – påskris – som är ett modernare påfund. Fastlagsriset blev alls inte färgglatt år 2023 utan rätt sobert med pärlhönsfjädrar. Färgen kommer när björklöven slår ut.
En av middagarna i helgen som gick åts på tallrikarna ”Bukett”. Flintgodset ”Bukett” har koppartryck i blått och tillverkades 1936-1939. Formgivare var Wilhelm Kåge. Mina flata och djupa tallrikar är köpt på andrahandsmarknaden och jag är mycket glad över dem.
Det bjöds på en god fiskgryta men den ser man inget av på bilderna. De blå assietterna hade jag inte hunnit ta fram när jag kom på att fotografera.
De nyss inplockade snödropparna öppnade sina kronblad ganska snart i stugvärmen.
Jag har börjat ta en matsked Møllers tran om morgnarna till frukosten. Känslan av att jag intar en kulturhistorisk fiskleverolja, som jag minns att jag fick redan som barn, är stark. Det var inte något som jag ens då tyckte var äckligt. Som vuxen har jag förbrukat ett antal flaskor som kan räknas på ena handens fingrar, flera av dem importerade direkt från grannlandet.
I somras tog vi en sväng till Norge och där på en Rema 1000 butik slog jag till när jag såg en stor flaska utan citronsmak. Den har nu stått i skafferiet sedan i augusti och nu var det dags att börja tulla på flaskan. Vintern är ju en tid då vitaminer behövs sägs det. Numera är det multinationella Orkla som producerar Möllers tran och på den gamla hemsidan stod att fisken fångades utanför Chiles kust, på den nuvarande som mest visar vackra bilder. På flaskans etikett nämns Lofoten och Vesterålen som fångstplats. Fisket är MSC-certifierat men fraktas fisken långt är det knappast hållbart ur transportsynpunkt. Mrs Universum är ifrågasättande och vi vet att företag gärna ”greenwashar” sig och framhåller inte alltid hela sanningen. Men den här flaskan fiskleverolja ska jag passa på att ”njuta” av :-)
Peter Møller (1793-1869) som föddes i Røros, var apotekare och industriman. Han uppfann metoden att utvinna tran för medicinskt bruk genom ångkokning.
Visst är det fint med produkter som fanns när man var liten och som fortfarande går att köpa??? Har du som läsare några exempel på det?
Att klippa gardiner av papper har jag älskat allt sedan tonåren. De första till tonårsrummet var färgstarka, sen har det blivit klipp ut tidningspapper här i Universumet och å gick jag en hemslöjdskurs och lärde mig klippa mönster i skirt papper. Så kul. Till påsk kanske mönsterklippet byts till en rad tuppar i silhuett.
För många år sedan, i bloggens begynnelse, skrev jag om sädesmagasinets gardinkappor av tidningspapper – se här 2009 och 2011.
Gissa vad som inträffat!? Halvan hittade bland alla prylar som lagrats på logen två stycken smidda krokar med skavd linoljefärg.
Två handhyvlade rundstänger finns. Den ena vart vitmålad när köket målades och tapetserades om på 1970-talet. Den lagrar vi på logen efter att det nya köket platsbyggdes. Den som sitter i taket nu har den nötta originalkulören kvar vilket är så mycket vackrare. Men vi har alltid undrat över det där med två stänger men bara ett par krokar. Normalt har man två grövre rundstänger och ”ribbor” lagda mellan dem för förvaring.
När 70-talets takfärg skrapades bort gicks varje millimeter av taket igenom. Vi kunde inte hitta spår efter märlor där de två smidda krokar som nu återfunnits kan ha suttit. Inga igenspacklade hål. Här får vi än en gång fundera igenom hur vi ska göra. Visst vore det trevligt att återställa en gammaldags takförvaring!
Kanske var det när huset elektrifierades som ena stången togs bort. Glasgloben, som fortfarande hänger där, kom att sitta mitt i arrangemanget. Stängerna för brödkakorna behövdes inte när köket moderniserades och bakugnsluckan murades igen på 40-talet därför att vedspisens rökgång drogs om och placerades tvärs genom luckan, inmurad i väggen. Kanske var det då den ena stången försvann. Alternativet är förstås att stänger och fyra krokar togs med vid flytten hit från stan och bara en sattes upp i detta nya hus. Huset i stan skulle ju rivas.
Svartvita foton på takstänger/takförvaring från Digitalt museum. Upplandsmuseet.
Här är en lösning med kraftigt fyrkanttimmer och fasta spikade smala ribbor. Bland annat så förvarades allmogebössor här och ämnesvirke på tork. Här finns även hål för varpställningen – ett redskap som krävde ordentligt med utrymme då den snurrade runt. Varpen drogs därefter på vävstolens bom inför vävning.
Här i Universumet har inget novent pågått. Här börjar julförberedelserna till första advent. Jo, jag vet att advent inte betyder väntan utan ”ankomst” – ändå känns samma pirr av förväntan som när jag var barn. Måtte jag aldrig bli ”vuxen” i det sammanhanget. I år blev det lärkkottar i adventsljusstaken från Sven Larssons Möbel-shop. Den fick jag för sisådär 25 år sen och den tjänar sitt syfte troget som alltid. En av de första saker jag letade efter secondhand efter flytten till Universumet var just de där veckade ljusmanschetterna av mässing.
Svart spis med järnplattor och varmluftsugn ville vi ha. Vitt hade blivit för vitt!!!? Och rostfritt hade också bangat ur tyckte jag. Och när man som vi har begränsad yta, är det bäst med ugn och elspis i en och samma enhet.
Vi valde en emaljerad spis med gamla sortens järnplattor tillverkad av ett finskt företag, avsedd för den norska marknaden och importerad till Sverige speciellt för mitt Universum. I vårt avlånga land fanns denna finska spis enbart med glashäll och det ville vi inte ha, därför att vi vet med oss att vi kokar över då och då och då rinner överkoket nerför spisens sidor. Det är inte ok, det ger så mycket extrajobb. Induktionshäll valde vi bort för att slippa köpa nya kastruller och för att även den utseendemässigt blir lite främmande med sin plana häll. Spisar med järnplattor har dessutom en försänkning som samlar upp överkoket. Järnplattorna ger också en robust känsla som vi tycker passar vårt Universum. Trendkänsligt, inte alls…
Spishöjden är anpassad till järnspisen från Näfveqvarn. Vi skruvade in de inställbara fötterna maximalt på nya spisen och då stämde höjden med den låga vedspisen. Mrs Universum hade förstås kollat de här möjligheterna innan valet av spis var avklarat. Att spisen är 85 cm hög, alltså 5 cm lägre än dagens norm agör ingenting, då ser man bara bättre då man rör i kastrullerna.
Det blev alltså helt annorlunda i köket jämfört med tidigare då en bänkspis stod ovanpå vedspisen. Då vi valde spis fanns även en Husqvarna i svart emalj att köpa. Den hade många mässingsdetaljer som inte stämde överens med tankarna om köket i övrigt. Därför var den inte aktuell.
Spisfläkt slipper vi eftersom självdraget via imkanalen fungerar bra uti den nya spiskåpan.
Micron är placerad i ett av bänkskåpen bakom en pärlspontlucka. Den används inte ofta.
Kylskåp/frys skulle integreras så långt som möjligt utan att döljas bakom luckor. Det fick bli ett kylskåp med liten frys nertill. En 4 mm tunn fanérskiva klämdes fast på dörrarna med lister och oljelaserades lika övriga köksinredningen. Kanske bör jag nämna att i huset där tvättstugan finns, står en frysbox i ett kallutrymme. Detta funkar bra för livet i Universumet.
Mitt Universum är ett månghussystem där varje hus har en funktion även om funktionen idag inte alltid är lika den ursprungliga. Jag vill nyttja ekonomibyggnaderna, ge dem fortsatt funktion, därför att uthus lever farligt i vår tid. Universumets boyta i bostadshuset är inte stor med dagens mått mätt. Men varför kan inte tv:n stå i ett separat litet hus (det är väldigt drastiskt men då väljer man att gå dit och titta – inte av slentrian slå på då man går förbi apparaten), tvättstugan behöver inte finnas i samma hus som man bor i, arbetsplats kan inordnas i ett uthus osv. Gästerna kan bo i ett ombyggt uthus – vi har ibland långväga gäster som bor flera dagar hos oss, då är det skönt för både oss och dem att kunna dra sig undan lite avskilt. Gårdstunet, gårdsplanen, blir mer levande då uthusen används ofta.
Vi har valt att leva så istället för att bygga till bostadshuset…
En av de saker jag är mest nöjd med i köket är de grepplister som finns på varje lucka och låda, alltså både horisontellt och vertikalt placerade. De horisontella grepplisterna på lådorna var givna eftersom jag älskar funkisköken från 40- och 50-talen där de är vanliga. Då oftast i trä på en målad lådfront. Men hur skulle beslagen på skåpluckorna se ut – både på bänk- och överskåp – det visste jag inte när finsnickarna började platsbygga köket. Till sist dök den geniala idén upp – att sätta vertikala grepplister längs hela luckans höjd och sedan måla allt i samma ockrafärgade oljelasyr. Listerna är djupa nog att lätta att greppa tag i, samtliga är fasade 30 grader i båda ändarna. Så blev det och jag är väldans nöjd.
Nu hittar jag samma idé hos Bucks and Spurs. Ett striktare kök än mitt lantliga men så praktiskt det är med grepplister både i horisontellt och vertikalt läge.
På trälister å var sida av nedersta lådan löper en lös fackindelad insats. (Se så proffsigt hopfogade insatsens olika fack är.) Där förvaras småtingestar som kan vara bra att ha till hands. Just här prylar för märkning och förslutning. Nedom finns återbrukspåsar av plast och papper samt längst in en kavel i två delar samt en potatispress.
Det här tycker jag är mycket praktiskt. I fritidshuset finns samma idé men då med olika sybehör i både låda och glidfack. Sådana här inredningar gillar jag att rita för att ta vara på utrymme.
Mitt Universum