Lådbeslag

Lådbeslag från tyska Blum användes i köket när det snickrades och har aldrig krånglat. Även den största lådan på bilden, där tungt matporslin, karotter, assietter, ugnsformar av glas och porslin förvaras, har aldrig haft några problem. Det tyngsta porslinet står längst ut, närmast lådfronten – men nej, inget problem. Lådorna löper som på räls och stängs sakta med en liten knyck på slutet.

Pågående köksarbete. Inredningens är endast grundmålad.

I den lilla övre infällda lådan finns bland annat kryddburkar. De är inte tunga och inte så underligt att där inte heller finns problem. Lådan underst är kastrull-låda. Finemang! I arbets- och materialbeskrivningen var inskrivet beslag från Blum så snickarna visste vad jag ville ha samt vad de skulle räkna på då de lämnade offert. Det är viktigt att ha tänkt igenom ALLT när man vill ha ett nytt platsbyggt kök. Material (om trä väljs bör fuktkvot för snickeritorrt virke anges), storlek och hopfogning av luckor och lådor (narade luckor och sinkade lådor i vårt fall), höjd mellan hyllplan, djup på hyllplan, gångjärn, luckbeslag, stängningsanordningar, hur överskåpen ska ansluta mot tak, bänkskivor och utformningen av deras kanter. Plus lite till…

Julbubbla

Julbubblan består än! Älskar julen. Med enkla ting.

Fjärde advent

Denna advent är keramikstaken fylld med lärkkottar. De veckade mässingsmanchetterna gör tjänst precis som linnevävda ”Kökstrivsel” som jag köpte som metervara och gjorde en löpare av och fållade för hand. Handduksväven inhandlades i Klässbol under en Värmlandsresa. Kökstrivsel formgavs av Astrid Sampe till H55, Helsingborgsutställningen 1955 och vävs fortfarande. Den praktiskt runda adventsstaken är köpt på Sven Larsson Möbelshop på Renstiernas gata i Sthlm en gång i tiden. Ting med historia, nytillverkade eller återbrukade, är bara bäst.

Narade köksluckor

Köksluckorna, både till bänkskåp och överskåp i vårt kök, hålls samman med horisontella narar som ligger infällda i ett gradat spår fräst på insidan i luckans stående pärlspontbrädor. Det är alltså inte en konstruktion med utanpåliggande tvärslåar med en snedsträva emellan.

Det krävs två naror per lucka och de är svagt kilformade, avsmalnande från änden där gångjärnen sitter. De är infällda 5 mm i brädorna.

Inget lim, inga skruvar och icke några spikar används för att hålla ihop luckorna. Skruvar har enbart använts för att fästa de vertikala ”handtagen” av trä på luckorna.

Att jag ritade detta 2004 och sedan lät finsnickarna genomföra idén har jag aldrig ångrat. Men lite vågat var det allt! Vem har köksluckor av brädor som narats ihop utan lim, spik eller skruv?

De första åren märkte vi att pärlsponten torkade ihop på sommaren på den högra av parluckorna över diskbänken Det enda vi då gjorde var att slå ihop bräderna med händerna. Nu märker vi inga rörelser i träet längre.

På bilderna ovan är kökssnickerierna grundade med linoljefärg.

Principritning till snickarna.

Köksluckorna oljelaserades som ”långhalm” med pigmentblandning av gulockra, terra och grön umbra.

• 

Kanske bör man vara lite insatt i traditionellt trähantverk för att förstå hur snickerierna är gjorda och därmed uppskatta dem. Det är typ sådant här som människor utan insikt river ut för att montera ett nytt modulkök.

Lightroom

Nu är en av årstiderna då solens strålar når längst in i köket, in till murstocken som står i husets mitt. Det händer två gånger om året – nu och i mars. Det är underbart med våra olika årstider och de många men ganska korta stunderna av njutning de ger!

Ännu eldar vi inte i vedspisen, hösten har ju varit ovanligt varm.

Kaffetår ♥

Det var i Italien, med sitt utomordentligt goda kaffe som baristorna med stort kunnande serverade, det var där som jag började dricka kaffe. Då var jag 22 och sedan bara fortsatte det även om jag nu övergått till kokkaffe när jag dricker hemmavid. Det är njutbart med en kopp eller två. Eller i mugg för den delen.

Någon gång händer det att en espressokokaren/mokabryggaren kommer till användning för visst är det gott med en cappuccino eller caffè macchiato emellanåt.

Ostylad verklighet

Så typiskt mig! Att komma på att ta en bild utan att bry mig om helheten. Inget kaffe i kopparna, men väl mjölk, det brinnande ljuset i staken kom inte med och inte heller blombuketten. Ett stycke oredigerad verklighet.

Mitt intresse låg på den tryckta bomullsduken – en souvenir från Stockholm från 60-talet. Kungliga slottet i mitten omringat av den tidens viktiga byggen och platser: Kungstornen, Paul U. Bergström AB, Skansen-Solliden, Gamla stan – Kornhamnstorg, Vällingby centrum, Katarinahissen, Farsta centrum, Stadshuset, Hötorgsscity, Riksdagshuset, Dramatiska teatern, vaktparaden.

Ett secondhandköp. En grön och en blå duk har införskaffats. Tyvärr framgår det inte vem som är formgivare.

På köksbordet

Det plockas in små buketter med luktärter titt som tätt.

Klara, krispiga dagar är i antågande

Detta ser vi när vi sitter i soffan och läser, lyssnar på musik, poddar eller radioföljetongen. Solen skiner och köksinredningens oljelasyr lyser klargul.

Ett par dagar senare har vädret ändrats och sensommarens första brasa är tänd i kaminen. Glasvasen har måst flyttas för att inte spricka av värmen. men än är inte innanfönstren insatta och elvärmen inte igång. Det är övergångstid.

Solrosdagen

Idag firar vi med solrosor på skänken i kökets finhörna än en gång. Det började med snack om gamla hus och deras problem och glädjeämnen och fortsatte med praktisk byggnadsvård.

Till vägs ände kommer man dock aldrig när man bor i eget hus. Men nu är det lättare att ta till sig dagar av ro.

"Det är alldeles för lätt att älska våren.
Med tiden tycker man mer om hösten."
Tove Jansson

Färgbyte

Mellan köket och kammaren sker ett färgbyte på snickerierna. Dörrkarmen är den yta som tar upp detta byte mellan den gula obrända terran och det gröna blandat med kromoxidgrönt, järnoxidsvart, järnoxidgult samt vitt (det gröna är allt samma kulör även om det inte ser så ut på bilden).

Här syns färgbytet tydligare. Det är samma princip som man traditionellt bytt färg mellan fönsterfoder och fasad exteriört – i ytterhörn. (Man kan se något som inte är självklart i färgbytet.)

Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag

• 

• 

Det blir konstigt nog lite mer intressant att använda våran välanvända brödkniv när jag hittar uppgift om den i en utmärkt bok. Knivbladet är av kolstål som kan rosta, skaftet är förnicklat. På 1890-talet började den här modellen att tillverkas av Eskilstuna Jernmanufakturaktiebolag, Knivar av kolstål är lätta att underhållsslipa och kan slipas väldigt vassa, nackdelen är att de rostar lätt i fuktig miljö.

Här är en bild med det tidigare köksskafferiet som jag ville dokumentera dagen innan arbetena i köket satte igång för många år sedan. Skärbrädan, brödkniven och skärpstålet samt ett rivjärn hängde då på insidan av skafferidörren. Det hade varit knivens och stålets plats länge, länge… Alla delarna finns så klart kvar än idag – skärbräda och brödkniv ligger framme på köksbänken, skärpstålet i kökshurtsen.

Det är i den här boken av Thomas Lindblad som jag finner många bra uppgifter om bruksföremål.