Narade köksluckor

Köksluckorna, både till bänkskåp och överskåp i vårt kök, hålls samman med horisontella narar som ligger infällda i ett gradat spår fräst på insidan i luckans stående pärlspontbrädor. Det är alltså inte en konstruktion med utanpåliggande tvärslåar med en snedsträva emellan.

Det krävs två naror per lucka och de är svagt kilformade, avsmalnande från änden där gångjärnen sitter. De är infällda 5 mm i brädorna.

Inget lim, inga skruvar och icke några spikar används för att hålla ihop luckorna. Skruvar har enbart använts för att fästa de vertikala ”handtagen” av trä på luckorna.

Att jag ritade detta 2004 och sedan lät finsnickarna genomföra idén har jag aldrig ångrat. Men lite vågat var det allt! Vem har köksluckor av brädor som narats ihop utan lim, spik eller skruv?

De första åren märkte vi att pärlsponten torkade ihop på sommaren på den högra av parluckorna över diskbänken Det enda vi då gjorde var att slå ihop bräderna med händerna. Nu märker vi inga rörelser i träet längre.

På bilderna ovan är kökssnickerierna grundade med linoljefärg.

Principritning till snickarna.

Köksluckorna oljelaserades som ”långhalm” med pigmentblandning av gulockra, terra och grön umbra.

• 

Kanske bör man vara lite insatt i traditionellt trähantverk för att förstå hur snickerierna är gjorda och därmed uppskatta dem. Det är typ sådant här som människor utan insikt river ut för att montera ett nytt modulkök.

Lightroom

Nu är en av årstiderna då solens strålar når längst in i köket, in till murstocken som står i husets mitt. Det händer två gånger om året – nu och i mars. Det är underbart med våra olika årstider och de många men ganska korta stunderna av njutning de ger!

Ännu eldar vi inte i vedspisen, hösten har ju varit ovanligt varm.

Kaffetår ♥

Det var i Italien, med sitt utomordentligt goda kaffe som baristorna med stort kunnande serverade, det var där som jag började dricka kaffe. Då var jag 22 och sedan bara fortsatte det även om jag nu övergått till kokkaffe när jag dricker hemmavid. Det är njutbart med en kopp eller två. Eller i mugg för den delen.

Någon gång händer det att en espressokokaren/mokabryggaren kommer till användning för visst är det gott med en cappuccino eller caffè macchiato emellanåt.

Ostylad verklighet

Så typiskt mig! Att komma på att ta en bild utan att bry mig om helheten. Inget kaffe i kopparna, men väl mjölk, det brinnande ljuset i staken kom inte med och inte heller blombuketten. Ett stycke oredigerad verklighet.

Mitt intresse låg på den tryckta bomullsduken – en souvenir från Stockholm från 60-talet. Kungliga slottet i mitten omringat av den tidens viktiga byggen och platser: Kungstornen, Paul U. Bergström AB, Skansen-Solliden, Gamla stan – Kornhamnstorg, Vällingby centrum, Katarinahissen, Farsta centrum, Stadshuset, Hötorgsscity, Riksdagshuset, Dramatiska teatern, vaktparaden.

Ett secondhandköp. En grön och en blå duk har införskaffats. Tyvärr framgår det inte vem som är formgivare.

På köksbordet

Det plockas in små buketter med luktärter titt som tätt.

Klara, krispiga dagar är i antågande

Detta ser vi när vi sitter i soffan och läser, lyssnar på musik, poddar eller radioföljetongen. Solen skiner och köksinredningens oljelasyr lyser klargul.

Ett par dagar senare har vädret ändrats och sensommarens första brasa är tänd i kaminen. Glasvasen har måst flyttas för att inte spricka av värmen. men än är inte innanfönstren insatta och elvärmen inte igång. Det är övergångstid.

Solrosdagen

Idag firar vi med solrosor på skänken i kökets finhörna än en gång. Det började med snack om gamla hus och deras problem och glädjeämnen och fortsatte med praktisk byggnadsvård.

Till vägs ände kommer man dock aldrig när man bor i eget hus. Men nu är det lättare att ta till sig dagar av ro.

"Det är alldeles för lätt att älska våren.
Med tiden tycker man mer om hösten."
Tove Jansson

Färgbyte

Mellan köket och kammaren sker ett färgbyte på snickerierna. Dörrkarmen är den yta som tar upp detta byte mellan den gula obrända terran och det gröna blandat med kromoxidgrönt, järnoxidsvart, järnoxidgult samt vitt (det gröna är allt samma kulör även om det inte ser så ut på bilden).

Här syns färgbytet tydligare. Det är samma princip som man traditionellt bytt färg mellan fönsterfoder och fasad exteriört – i ytterhörn. (Man kan se något som inte är självklart i färgbytet.)

Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag

• 

• 

Det blir konstigt nog lite mer intressant att använda våran välanvända brödkniv när jag hittar uppgift om den i en utmärkt bok. Knivbladet är av kolstål som kan rosta, skaftet är förnicklat. På 1890-talet började den här modellen att tillverkas av Eskilstuna Jernmanufakturaktiebolag, Knivar av kolstål är lätta att underhållsslipa och kan slipas väldigt vassa, nackdelen är att de rostar lätt i fuktig miljö.

Här är en bild med det tidigare köksskafferiet som jag ville dokumentera dagen innan arbetena i köket satte igång för många år sedan. Skärbrädan, brödkniven och skärpstålet samt ett rivjärn hängde då på insidan av skafferidörren. Det hade varit knivens och stålets plats länge, länge… Alla delarna finns så klart kvar än idag – skärbräda och brödkniv ligger framme på köksbänken, skärpstålet i kökshurtsen.

Det är i den här boken av Thomas Lindblad som jag finner många bra uppgifter om bruksföremål.

Bord duka dig

Kanske är det lite förmätet att visa så många bilder på dukade bord. Denna påsk som var cirkulerade dock mycket kring ätande men att vara matfotograf är inte min grej, maten blir kall innan den kan ätas om jag ska ta bilder när bordet är färdigt och helt klart för sittning. Som sagt – det är sällan inte min grej… men utan mat är situationen en annan.

Långfredagen gick i svart och vitt. Förutom buketten då men den livas upp av torkade fröställningar (tack ML).

Påsklördagens frukost var glatt vårlig. En matta från Pappelina får agera duk igen.

Påskdagen lite konfettisprittig.

Gissa om det var kul för första gången på decennier ta fram en av de textiler som jag köpte in på Textilgruppen på Hornsgatan i Sthlm under tidigt 80-tal. Jag sydde då en duk av tyget. Textilgruppen låg i bottenvåningen i en byggnad från 1760-talet, jag jobbade i samma hus en våning upp så det var ofta vi slank in i butiken/galleriet på lunchen. Livet var finfint.

När duken nu kom fram i ljuset igen insåg jag hur mycket jag uppskattade detta 80-tal igen med pastellfärger och med mönstret som heter ”Prickruta”.

Kaffe på maten i kammaren och buketter byter plats.

Inga fjädrar i påskriset i år. Björklöven fick slå ut och vara fagra i sig själva. Fjädrar brukar klibba ihop med de utslagna små löven, det undvek jag i år. Påskriset är lika skirt som Ilse Roempkes fina textiltryck.

Favorit som broderi ♡ ♡ ♡

Förutom det obligatoriska flygfotot över gården finns även en broderad tavla. Lite kitschig, men en trevlig avbildning av en onekligen omtyckt gård. Varför skulle annars någon lägga ner energi på ett sån´t här broderi?

• 

• 

• 

En älskad gård ♡

Just nu får tavlan agera dörröverstycke som i riktigt fina salar.

Det solgula köket

Ett par ögonblicksbilder från köket. Det här köket har numera 15 år på nacken och jag trivs fortfarande med det.

Soligt, gult och ljust är det. I hörnet tronar en röd amaryllis från julen som utvecklade sin tredje blomställning. Den kapades och sattes i vas. Julen varar nästan ända till påska.