Paradhandduken – menad att hänga framför kökshanddukarna för att ge en vacker och enhetlig upplevelse av just denna del av köket. Här i Universumet finns ett antal paradhanddukar – alla utom en secondhandköpta. Vilken som använd varieras och ibland används ingen alls. Men på sommaren tycker jag de här med blått kantband och blått broderi passar väldigt bra.
När jag flyttade hit hängde en gul-vit-rutig paradhandduk här. Den var sydd av ett tygstycke med kanal och rynkhuvud upptill och helt utan broderier. Det var inte heller så dumt!
Det har blivit tradition att det ska finnas solrosor på skänken den sista augusti. I år blev det solrosor från Skenda Oppgården. Mina egna har inte slagit ut ännu!
Praktmalvor, ringblommor och ett par dillkronor plockade i kökslandet ger färg åt köket just nu.
Tomater är andra färgklickar. Röda köpetomater som inte alls går upp i smak mod fådda egenodlade färggranna tomater av olika sorter som snart är uppätna. Skålen var fylld med godsaker för lite sen. Köpetomaterna får anstå.
Gårdagen var en mycket vacker vårdag med sol och någon blåst. Jag rensade bort fjolårsblad i rabatter och kryddland på eftermiddagen. Sedan var det dags för påskmiddag där de limegröna Colorado LA-tallrikarna fick hälsa våren välkommen.
Idag, då snö ligger på marken igen, hoppas jag kunna genomföra det fantastiska trolleriet med ”äggmåleri” från Ryssland.
Solskensrutorna klättrar uppåt väggarna — visst blir man glad av det… I övrigt inget annat än solskensrutorna jämförbara med dikten från den romantiska eran nedan.
Men då middagen kom och vinet, uti en paviljong i trädgården, der vårljumma fläktar hoppade fram och åter genom fönstren förbi kaprifoliihäckarne, och flugorna surrade öfver solskensrutorna på golfvet, då kände han en oemotståndlig håg att underrätta sig sjelf, att han var i Arkadien.
…att visa de fina tulpanerna på köksbordet. Det är en fröjd att komma in i köket och mötas av dessa. De är närodlade och dessutom, kanske bäst av allt, öppnar de sig helt när de mognar. De vräker ut sin skönhet i köket.
Lådbeslag från tyska Blum användes i köket när det snickrades och har aldrig krånglat. Även den största lådan på bilden, där tungt matporslin, karotter, assietter, ugnsformar av glas och porslin förvaras, har aldrig haft några problem. Det tyngsta porslinet står längst ut, närmast lådfronten – men nej, inget problem. Lådorna löper som på räls och stängs sakta med en liten knyck på slutet.
Pågående köksarbete. Inredningens är endast grundmålad.
I den lilla övre infällda lådan finns bland annat kryddburkar. De är inte tunga och inte så underligt att där inte heller finns problem. Lådan underst är kastrull-låda. Finemang! I arbets- och materialbeskrivningen var inskrivet beslag från Blum så snickarna visste vad jag ville ha samt vad de skulle räkna på då de lämnade offert. Det är viktigt att ha tänkt igenom ALLT när man vill ha ett nytt platsbyggt kök. Material (om trä väljs bör fuktkvot för snickeritorrt virke anges), storlek och hopfogning av luckor och lådor (narade luckor och sinkade lådor i vårt fall), höjd mellan hyllplan, djup på hyllplan, gångjärn, luckbeslag, stängningsanordningar, hur överskåpen ska ansluta mot tak, bänkskivor och utformningen av deras kanter. Plus lite till…
Denna advent är keramikstaken fylld med lärkkottar. De veckade mässingsmanchetterna gör tjänst precis som linnevävda ”Kökstrivsel” som jag köpte som metervara och gjorde en löpare av och fållade för hand. Handduksväven inhandlades i Klässbol under en Värmlandsresa. Kökstrivsel formgavs av Astrid Sampe till H55, Helsingborgsutställningen 1955 och vävs fortfarande. Den praktiskt runda adventsstaken är köpt på Sven Larsson Möbelshop på Renstiernas gata i Sthlm en gång i tiden. Ting med historia, nytillverkade eller återbrukade, är bara bäst.
Köksluckorna, både till bänkskåp och överskåp i vårt kök, hålls samman med horisontella narar som ligger infällda i ett gradat spår fräst på insidan i luckans stående pärlspontbrädor. Det är alltså inte en konstruktion med utanpåliggande tvärslåar med en snedsträva emellan.
Det krävs två naror per lucka och de är svagt kilformade, avsmalnande från änden där gångjärnen sitter. De är infällda 5 mm i brädorna.
Inget lim, inga skruvar och icke några spikar används för att hålla ihop luckorna. Skruvar har enbart använts för att fästa de vertikala ”handtagen” av trä på luckorna.
Att jag ritade detta 2004 och sedan lät finsnickarna genomföra idén har jag aldrig ångrat. Men lite vågat var det allt! Vem har köksluckor av brädor som narats ihop utan lim, spik eller skruv?
De första åren märkte vi att pärlsponten torkade ihop på sommaren på den högra av parluckorna över diskbänken Det enda vi då gjorde var att slå ihop bräderna med händerna. Nu märker vi inga rörelser i träet längre.
Köksluckorna oljelaserades som ”långhalm” med pigmentblandning av gulockra, terra och grön umbra.
Kanske bör man vara lite insatt i traditionellt trähantverk för att förstå hur snickerierna är gjorda och därmed uppskatta dem. Det är typ sådant här som människor utan insikt river ut för att montera ett nytt modulkök.
