Förutom det obligatoriska flygfotot över gården finns även en broderad tavla. Lite kitschig, men en trevlig avbildning av en onekligen omtyckt gård. Varför skulle annars någon lägga ner energi på ett sån´t här broderi?
Just nu får tavlan agera dörröverstycke som i riktigt fina salar.
Ett par ögonblicksbilder från köket. Det här köket har numera 15 år på nacken och jag trivs fortfarande med det.
Soligt, gult och ljust är det. I hörnet tronar en röd amaryllis från julen som utvecklade sin tredje blomställning. Den kapades och sattes i vas. Julen varar nästan ända till påska.
På köksskänken ligger nu en duk som är lite julig/ljuvlig. Den är sydd av kraftigt bomullstyg och broderad symmetriskt med mest rött garn, bara lite förhöjande vitt i blomklockorna. Vad sättet att fålla duken kallas vet ju inte jag men stadig och fin är den gamla duken. Fotot togs när solen behagade visa sig ett kort ögonblick denna gråa decembermånad.
Bara bäst. Nära till hands vid spisen. Vacker. Funktionell. Funktionalistisk. Funktionalistisk? – i ett kök som försöker ha känslan av 20-tal med pärlspont och oljelasyren ”långhalm”. Joo, allt behöver inte vara stringent tidsenligt här. Det är inte byggnadsvårdarens enda uppgift. Men att det är hemtrevligt är lite viktigt.
Under första halvan av 1900-talet var det var inte alltid som köken hade kakel ovanför spis och arbetsbänk. Diskvatten ur baljan av koppar stänkte upp på väggen, kaffe och härliga matlagningsgrytors innehåll skvätte upp på den limfärgade murstocken. Det var lite besvärligt att hålla rent kan man tro.
En lösning kunde vara att sätta upp tidningspapper mot murstocken. Med lite grötklister fäste det tillräckligt. Så gjorde man här i Universumet enligt fotot på Agnes vid vedspisen ovan. Men det var vanligt över hela landet i många kök och samhällsgrupper.
Jag gör likadant idag då jag kokar saker som skvätter som t ex äppelmos kan göra. Och detta trots att jag har lätt avtorkbar mosaik ovanför spisarna. För min del fästs tidningspapperen genom att blöta dem eller tejpa fast dem, de ska ju strax tas ner.
Att använda de rullar spispapper som finns i vår ägo, en ”present” från föregångarna på gården, är inte att tänka på. För mig är de otroligt värdefulla. Trycket på spispapperet föreställer kakel med meanderbårder upp- och nertill – jämför med fotot nedan.
Skyddspapperet är lätt att byta ut när det blir alltför solkigt och det var billigare än kakel. När dessa skyddspapper började tillverkas vet jag inte men jag förmodar att de användes fram till slutet av 1940-talet i enklare hem. De två rullar som finns här påminner om den tid som var, om en tid med mycket enklare förhållanden. Har ni sett spispapper i kulturhistoriska museimiljöer?
Fjorton år har gått sedan köket invigdes. Många av de behövliga föremålen som då fann sin plats står kvar på samma ställe idag. Kanske kan det kallas konservativt men för mej är det en skön känsla att hitta det jag behöver på samma ställe i köket varje gång. Särskilt när man bor med en person som gärna droppar saker lite var som helst. Brödburken tappas inte bort så lätt :-) Vattenkokaren har sin plats nära ett eluttag – förstås. Och kökssaxen hänger faktiskt allra oftast på sin krok som vi gemensamt skruvade fast för fjorton år sedan. Innan dess gick mycken tid åt att leta reda på kökssaxen, tid som nu kan nyttjas till något roligare. Vi är mycket nöjda med detta platsbyggda kök, ett rum där våra gemensamma minnen formas, sparas och på vissa ställen syns som nötning eller slitage. Inget märkligt med det.
Mellan poesin som bor i ditt hjärta och vallmon finns
ett kontrakt
skrivet av vinden och undertecknat av förgängelsen..
Harry Martinson Ur Förbindelse, Gräsen i Thule
För några veckor la jag in två stora glasburkar squash inlagd som gurka enligt mitt favoritrecept. I helgen blev det två till burkar till.
Och ännu en liten, färgstark bukett skapades med ringblommor, rosenmalva, vinterkyndel, gullris, salvia, blad av akleja och violruta som växer utanför knuten.
Och tänka sig, jag tycker fortfarande så mycket om köket jag brukar arbeta i. Det har nu har riktigt många år på nacken.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
I kökshörnan med den gamla skänken lyser en solros som vanligt den här tiden på året.
Länge trodde jag
att man måste göra någotNu bara ser jag
hör
tar emotLever
Nils-Aslak Valkeapää
Dahliorna står i full blom. När det igår väntades regn, blixtar och dunder plockade jag in en bukett dahlior. Nu står de på köksbordet och sprider färgglädje.
