Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Äppelgott


I söndagskväll blev det gjort äppelringar här i huset. Och fler ska det bli. Det går som en dans det där samarbetet med att skala, kärna ur, skiva, trä på pinnar och hänga upp dem från brödstången. De torkar här på 3-4 dagar.

Annonser


1 kommentar

Höstfint


Nu är det från och till som ett keramikkrus kan stå på vedspisen. Eldas det i den får nyponkvisten flyttas bort därifrån. Men visst är nyponen vackra mot kritad murstock och mosaik…


3 kommentarer

En fin tisdag

Igår hade vi besök av finska vänner. Det var en fin dag.

En duk från Marimekko med mönstret Siirtolapuutarha (Koloniträdgård) av Maija Louekari ligger nu på köksbordet och gör sig till, vacker som en dag…

Två andra härliga stormönstrade finska tyger kan ses här. Skillnaden är att de är retro men det är inte den nya duken. Love it!

 


1 kommentar

Köksbordet

Det här är gamla lagningar av Universumets köksbord, ett slagbord. Jag har inget problem med den utan tycker till och med bra om den.

Lagningar med nitar och skruvar från olika skeden i bordets historia. Det är verkligen inget märkvärdigt bord. Inget bord som jag har haft något förhållande till från barndomen, det är ju annars minnen från tidiga år som sätter sig djupt hos en människa. Trots att det kom in sent i mitt liv känner jag mycket för detta trasiga men lagade bord. Det är något med livet förr som gör sig påmint och sådana känningar tycker jag om, hur man satt och åt kvällsgröten i fotogenlampans sken en vinterkväll. Heder åt dem som använt det så rejält och lagat det vartefter.

Här har fötter under åratal nött ner träet i slåarna samt skavt bort den målade ekådringen. Jag fortsätter slitaget.

Oftast ligger en löpare eller mindre duk på slagbordet.

Men när det är storhelg fälls hela bordet ut och en heltäckande duk läggs på. Genast blir det feststämning i stugan.

Men under bordsfilt och bordduk gömmer sig det gamla lagade furubordet som en gång i tiden ville vara ett ekbord med hjälp av ådringsmålning.  Jag kan inte rå för att jag är riktigt förtjust i denna möbel.


Lämna en kommentar

Skärt och kärt


Tycker om pelargoner, de passar så bra i fönstret i ett egnahem från 1910. I våras köpte jag ett par rosablommande pelargoner. Någon slags Mårbacka antar jag. De blommade bra på fönsterbänken under hela sommaren. Jag hann fånga dem innan de lade av. Tycker mycket bra om dem för de tappar inte kronbladen utan blomklasarna håller sig hela till de har vissnat och jag plockar bort dem. Om de överlever vintern är dock osäkert – vinterförvaring brukar jag inte klara så bra.


8 kommentarer

Köks-komplimang





Hyllor som alltid suttit just här.

I mitten av maj i år fick jag ett mejl från en byggnadsantikarie:

Hej!

Till Dalarnas hembygds- och fornminnesförbunds tidskrift Dagsverket har jag skrivit en text om trenden med allmoge- och lantkök, där jag spekulerar helt fritt i hur den kan ha uppstått. Nu behöver vi några bilder att illustrera texten, och jag har fastnat lite för ditt kök som jag tycker är både vackert, innovativt och ändå följer viss tradition i sitt förhållningssätt. Det är alltså ett fint och bra alternativ till slentrianlantköken som finns i var och varannan bostadsannons, och jag vill gärna visa ett exempel på hur lyckat det kan bli med lite eftertanke och anpassning till platsen.

Skulle det gå bra att använda någon av dina bilder till texten? Och skulle du i så fall kunna tillhandahålla en bild som visar mycket av köket, utan vattenstämpel? Naturligtvis anger vi fotorättighet enligt ditt önskemål.

Du får gärna svara utan alltför mycket dröjsmål, för tidskriften behöver snart gå i tryck. (…)

 

Nu blev det inte så då jag befann mig på resande fot en vecka utan tillgång till originalfilerna. Det hela blev inte av. Det var dock väldigt intressant att få höra synen på mitt kök av en byggnadsantikvarie som förmodligen även granskat detaljer jag skrivit om och som inte var rädd att redogöra för sin åsikt. Tack Adam Moll!




”Finhörnan” på den gamla skänken som alltid har stått i detta kök är nu också pappersupplag i väntan på inflytt i kammaren. Här i huset är köksbordet och en stol nästan alltid belamrad av något intressant som ska läsas eller sparas. Sparas någon annanstans.


Ständigt förändrad konstutställning på spiskåpan beroende på vilka vykort som dimper ner i postlådan. Mera papperspost åt folket ;-)
”Brödstången” sitter på sin samma plats som alltid.

”Sambandscentralen” vid köksdörren. Vi använder inte kylskåpet som många andra, eftersom det har målade ytor och lappar fäster inte. Här på skåpsidan är alla notiser dessutom rätt dolda från köket i övrigt. Det är först vid ut- och in-passage som man ser lapparna. Jag har spikat upp pyttenubb och dragit tunna elastiska band mellan dem. Med hjälp av dem kläms papperslapparna fast. I vissa fall är klädnypor fästa i tråden och håller lappar. Här finns program, lappar med kom-ihåg-tider, inköpslista att fylla på osv.

Årets raraste pelargon, en tulpanblommande pelargon, fick vi vid midsommarfesten på magasinet. Den blommar vackert fortfarande.

Jag har under årens lopp visat på olika finesser och en del speciallösningar som finns bakom köksluckorna. Köket är platsbyggt, det är arkitektritat och snickarna, muraren, målaren och golvläggaren var yrkesskickliga – allt samverkade till det bästa. Oftast anses vi arkitekter vara alltför oförsiktiga vid restaureringar av en del andra yrkesgrupper och av ”allmänheten”. Men det är verkligen en sanning med modifikation så därför gladde mig det där mejlet. Bilderna ovan är nytagna.



8 kommentarer

Funkiskökets dolda diskställ

Mitt kök har aldrig synlig disk på tork trots att här inte finns någon diskmaskin – som vi medvetet har valt bort. Där – ovanför diskbänken bakom väggskåpets luckor – står disken uppställd.

Äntligen har jag insett vilken person som står bakom den geniala idén. Det är kvinnan på bilden, det stora namnet i finsk hushållsvetenskap nämligen Maiju Gebhard (1896 -1986). Att få veta vem som kom på denna suveräna kökslösning gör tillvaron fördjupad.

Funkisköket hade många praktiska platsbyggda lösningar. Har man växt upp med dem finns de där i medvetandet och kan tas fram vid behov.

Har ni sett den här boken om städning? Där kan man läsa om Maiju Gebhard bland andra.


Lämna en kommentar

Spissvärta

svarta-jarnspis1
Här i köket på bottenvåningen finns en enkel järnspis No 527 från Skoglund & Olson Gjuteri & Mekaniska Verkstad i Gävle. På övervåningen finns en Nr 4 från Näfveqvarn. En av julförberedelserna är att svärta järnspisarna. Det är inte alls krångligt, att köpa färdig spissvärta på tub eller burk är inget hemmansköp. Har man svärta hemma är det bara att rengöra och smörja in spisens yta och spisringarna.
svartad-jarnspis2
Svart som natten med en skyddande yta :-)

Jag hittade en anteckning med ett tips jag skrev ner då jag gick igenom äldre priskuranter för järnspisar i samband med ett uppdrag i ett slottskök där jag ville datera en riktigt stor gjutjärnsspis av märket Bolinder. På Kungliga biblioteket hittade jag då också ett tips i en katalog för J & C.G. Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm. Det kanske inte heller var så svårt att åstadkomma om ingredienserna fanns hemma.

För att spisen ska behålla ett vackert utseende öfverstrykes densamma med slammad blyharts fuktad med öl; innan detta börjat torka, gnides ytan med en hård borste tills den bliver fullkomligt svart och blank.

800px-Industriutställningen_1866c
Så här såg Bolinders avdelning ut i industrihallen på Stockholmsutställningen 1866. Det var många varianter av då otroligt moderna järnpisar företaget visade upp!
jarnspis-o-ljusbarare
Det här spishörnet är kökets mörkaste hörn under vintern. I år har jag placerat en värmeljushållare av smidesjärn med glaskopp över spisen. Eldas det inte i spisen, eldas ljuset och tvärtom.


3 kommentarer

Skänken

skank1
Håll med om att gamla förvaringsmöbler är genomtänkta! Skänken som stått i köket sedan 1910 men som säkerligen är äldre, fyller sin funktion lika bra idag. Jag gillar det där urtagna översta hyllplanet som gör att man får bättre överblick över det som finns i skänken trots att hyllorna är djupa.

Urtaget gör att man på andra hyllan uppifrån kan ställa höga saker i framkant, som t ex en karaff. En så´n står bakom den stängda vänstra dörrhalvan. Ovanför översta hyllan finns, utan att synas på bilden, ett 12 cm djupt hyllplan för smågrejer. Så effektivt. Det var bland annat den här skänken som inspirerade mig till att rita likartad hyllinredning i de platsbyggda köksskåpen när köket byggdes om.
skank