Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Det är ruschigt nu…

julbesok
…och riktigt roligt. Men så oplanerat som på det här gamla julkortet med många som kommer på oväntat besök är det inte :-)

Annonser


3 kommentarer

Kaffemalvor

malvor
Odlarglädjen kan avnjutas till kaffet.
Praktmalvor (Malope trifida) hör till de barndomsminnen jag numera odlar själv. De påminner mig om glada tant H.
malva m kaffe
”Ta en malva till nu, var inte så försiktig. Ta en malva, var inte så trögbjuden!!”


6 kommentarer

Kaffetåren på gården

trädgårdsdax 1930-talet
David, Agnes och Lisa tar en kaffetår ute på gårdstunet. Det är någon gång mellan 1934 då David och Lisa gifte sig och 1940, det år då Lisa dog.
Bord, stolar, kaffekoppar, kaffepanna och bricka finns kvar. Katten är en annan.
Det här fotot har Lisas systerdotter Ingrid i sin ägo. Vi är jätteglada över att ha fått kontakt med henne.

Och hörni, spana in ”gräsmattan”. Så skötte man gräset då här var jordbruk. Befriande tycker jag!  HÄR  kan ni få se hur den ser ut just nu, sedd från andra hållet, alltså från farstukvisten. Jag har anammat 30-talets ideal :-)


3 kommentarer

Kaffehatt

kaffepetter2
En bild på den här kaffepannan har funnits i marginalen på min blogg ända sedan jag startade den för sju år sedan. Tillsammans med en livsvisdom hämtad ur en veckotidning.

Ingenting vet man.
Vad som helst kan
hända. Om ett ögonblick kan allt
vara annorlunda.
       Nu sätter jag
lite kaffe.

kaffepetter_closeup
Men vad är det som sitter och trycker på locket? På knoppen?
virkad kaffehatt
Något virkat. Hattifnatt? Bra-att-ha-grej?
kaffehatt_virkbeskrivning
Nej, en kaffehatt såklart! Jag tittade av en tillfällighet i en husmors klippbok från 50-talet. Där fann jag svaret – den virkade toppen är en kaffehatt. Bara så ni vet. Oumbärlig om man har en kaffepanna med lock med en knopp som leder värme. Med kaffehatt på bränner man sig inte. Eller kanske enbart för att snofsa upp kaffepettern. Bara så ni vet… Och tala inte om förspilld kvinnokraft.
kaffepetter4
Livsvisdomen om kaffetårens lugnande verkan, som jag klippt ur en veckotidning, är myntad av Lena Katarina Swanberg om jag förstått saken rätt. Den är av samma kaliber som livsinställningen ”Om än världen går under imorgon, planterar jag ändå ett äppelträd idag.” Man kan väl säga att jag verkligen försöker leva livet med detta kloka tänk för ögonen.

.


9 kommentarer

Kaffetåren


Titta vilken vacker brickduk jag köpt secondhand för ett par år sedan. Rött ger julstämning, de blå kopparna är ett behövligt avbrott. Fast till sommaren hamnar brickduken på saftglasbrickan. Absolut.



Så nu är kaffet ifyllt ur den juliga Vissel-Johannan och den mjuka pepparkakan har lagts upp med saffranskokostopparna. Det är bara att ta för sig av det lilla och njuta en stund. Det är vi ganska bra på här.

Arbetsveckorna, som av någon anledning kallas oxveckor, har börjat. Idag, fredag, arbetar vi båda hemifrån. En sådan lyx att ha en fikakompis :-)  Fast bilderna på kaffebrickan togs under den långledighet som nyss var.

.


3 kommentarer

Fallna blad

Det är juni månad 2012. Midsommar är över.

Det blåser. Det regnar. Nu rensar naturen själv trädkronorna. Det klättrande vildvinet blåser sönder. Pimpinellrosorna regnar bort. Den röda bondpionens blad rasslar iväg. Hoppas de vita pionknopparna klarar sig utan blessyrer.

Inomhus går det fortfarande att njuta av en rödrosa pion ett ögonblick till. Den står i en vas på köksbordet. Att tända ett stearinljus mitt på dagen känns inte ett dugg konstigt trots sommarmånaden. Pionbladen har börjat falla.  De är inte arrangerade… Ett ögonblick går så fort. Det är vemodigt. Det är vackert. Livet är så förgängligt… Det är underbart om man lyckas ta tillvara på skeendet. Varför inte med en kopp kaffe.

Inget vet man.
Vad som helst kan
hända. Om ett
ögonblick kan allt
vara annorlunda.
Nu sätter jag
på lite kaffe.

.

Jajamen!

.


4 kommentarer

Höskörd då och nu

Så här gick det till här på gården då det slagna höet hässjades. Två hästar och tre karlar. Den längst till höger är David, husbonden.

Detta är också hässjning här på gården. Fem personer och en häst arbetade tillsammans. Störarna har vi inte hittat, de är borta, men några hässjlinor i form av ståltråd uppvirad på trä finns kvar. Man hade alltså linhässjor här. Och linorna utgjordes av ståltråd. Agnes i mitten och hennes bror David i väst längst till höger. Arbetsgemenskapen måste ha varit ett stort plus på den tiden!

Så här gick det till igår. På förmiddagen slogs höet med traktor.  På kvällen kom traktorn och gjorde ensilagebalar. Alltsammans gjordes med insatsen av en person.

Otroligt vad hö luktar gott tycker jag som inte har hösnuva. Vi slog vår prästkragsäng med lie i helgen  som var. Det höet la vi ut på strängarna. Det är nu inplastat för senare foder till korna.

Numera ser jag fem ”marshmallows” då jag tittar bort från datorskärmen och ut genom fönstret.

Arbetsgemenskapen innebar paus med kaffedrickande eller kanske svagdricka emellanåt ute på åkern. Och rejäl husmanskost inne vid köksbordet. Livet var ganska arbetsamt, till och med hårt med våra ögon sett, men jag tror att den gemenskap man hade vägde upp det jobbiga många gånger. Syskonen Agnes och David, gårdens husbonde och husmor, sitter lägst till vänster.

Att en fika gör skillnad är till och med vetenskapligt bevisat!

.

.