Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Trappskrubben

Det gäller att ta tillvara på alla utrymmen för förvaring i en liten farstu. Därför lät vi tillverka en dörr av pärlspont till utrymmet under trappan till övervåningen när farstun isolerades. Här under står varmvattenberedaren och en del annat ryms också i den lilla skrubben som blev städskåp.

Under trappans högre del byggdes en kapphylla och fack för skor. Det lilla fönstret som finns sedan förr, ger trevligt ljus till ”kapprum” och farstu. När det är mörkt ute finns en taklampa mitt på farstutaket. I den lilla nischen sitter en ljuslist dold bakom den sneda inramningen upptill. Den ger ett varmt ljus med reglerbar styrka.
 

En långsmal spegel, som tar liten plats, sitter på väggen. Väggarna målades med ljusgrå linoljefärg, något jag ifrågasätter en aning numera.

Här är farstubilder ur ett annat perspektiv.

Annonser


2 kommentarer

Premiär för älskliga blommor

Min filtökenklocka, Cotyledon tomentosa, blommar för första gången. Jag är SÅ stolt. Det är en liten, söt växt med ljusgröna, mjuka, tjocka, lite klibbiga blad som påminner om trampdynor.  Väldigt vacker även när den inte blommar. En suckulent som klarar torka, som inte vill ha mycket vatten. Den står i ett österfönster i svala farstun.




Uppsala linneanska trädgårdar skriver också om filtökenklocka.


3 kommentarer

Första snön

skuggspel-i-farstun
Idag föll första snön, snöflingorna rusade förbi i snålblåsten. När jag öppnade dörren från ateljén höll jag på följa med den i vindbyn. Idag brinner elden i kaminen hela dagen. För mej är det något speciellt med första snön som faller. Skriver jag inte upp det i vanliga almanackan med lingonkrans så nämner jag det på den här bloggen som jag gör nu. Snön är lika skir som skuggorna på farstuväggens pärlspont.

En enda budbärare
leds till gästrummet –
kylan
    Kyrorai


4 kommentarer

Februarisol

ljuset, det ljuset
Den lågt stående solens strålar gör mig glad till sinnes. Ögonblicket är snabbt överståndet. Det behöver absolut inte vara något märkvärdigt för att fånga min uppmärksamhet, en ljusstråle, en teckning av en huvudfoting, en graffiti tag, ett moget äpple, en sång, ett fallet löv, en mossig sten, ett fågelläte, en färgglad plastremsa eller något som plötsligt påminner om mormor.

Ibland tänker jag på andra tider, både sådana jag själv upplevt och gärna ännu längre tillbaka. Eller så ser jag framåt, planerar framtiden, tänker på vårsådden, tänker på hur det kan vara att bli gammal, funderar på en resa… För mig hör allt detta ihop. Allt detta är min verklighet.

Och ibland tycker jag inte att det finns något vackert eller kreativt i någonting. Näpp.

P1 Kultur/Kulturnytt sände onsdag den 10/2 Obs Essä som handlade om nuet och vår tidsuppfattning. Inslaget börjar 42 minuter in i programmet och är knappt 10 minuter långt.

 

GLÄDJEN

Gråvädersdagen trycker mot
takåsen.
Det luktar mögel och sorgsenhet.
I hjärtats ena kammare
molar raseriet,
i den andra sitter döden och
gäspar.
Plötsligt kan glädjen uppen-
bara sig,
morgonfräck, prålande,
som tuppen på en gödselstack.

Werner Aspenström

.


3 kommentarer

Flyger i taket


I farstutaket flyger två trollsländor. Eller flyger och flyger… de är målade på pärlsponten. Sitter väldigt mycket fast alltså. De här skimrande sländorna målade en väninna på begäran efter att vi besökt ett säteri med inspirerande inredning. Min väninna var på några dagars besök med sina barn och hade alls inte sina målarattiraljer med sig på resan. Så vi köpte några små tuber Winsor & Newtons oljefärger, smala penslar hade jag sedan tidigare. Resultatet blev de här härliga minnena som bara den som studerar taket noga ser.

.


12 kommentarer

Svängom i farstun

Titta vilka som hängde i farstutaket då vi flyttade in:


Ett dansande par i folkdräkt. Ståltråd antar jag stommen består av, som därefter lindats med garn och fått några små virkade plagg. Klart! Om de här dräkterna finns i verkligheten och till vilken socken de i så fall hör, det vet jag inte.

Det pyttelilla dansparet syns knappt, ändå är det några jag kan stå och titta på ibland – turerna är olika för varje gång jag sätter dem i rörelse. Snacka om enkelt nöje :-)
Är det någon av er som läser detta som har eller har sett liknande danspar?

Så här hampade det sig att några turer såg ut nyligen. Mitt första youtubeklipp nånsin, håll till godo haha…

.


5 kommentarer

Blommigt

I år blev det en annan sorts eterneller än tidigare år i lilla farstufönstret.

I år blev det roseneternell, Rhodanthe chlorocephala, som hamnade bakom rutan. Lättodlad. Lättare att få dem att ligga där man lagt dem än den knubbigare jätte-eternellen, men färre färger. Bara tjejigt rosa och vitt.


Här vill jag inte ha en gardin som tar bort det lilla norrljus som kommer in här under vintertid.
farstun

Fönstret är inte stort. Här på bilden har jag ännu inte lagt eternellerna på plats och satt in glasrutan som utgör innanfönster.

.


14 kommentarer

Kanske lite för mycket…

Har satt upp en gammal väggsamlare. Så vanlig i hemmen på 30-/40-talen.

Men vem sparar på påsar, korkar och snören nu för tiden? I så små mängder?

Det är ett fint och folkligt korstygnsbroderi köpt secondhand.

Den här förvaringspåsen hänger på köksdörren i farstun. Ahhhmen, är det inte lite för mycket? För romantiskt? För konstruerat? Det tog ett tag innan jag beslutade att  sätta upp den. Fortfarande kan jag tycka att den ger ett lite musealt intryck även om än den är mycket fin. Fast då borde den förstås hänga inne  köket.

Den har så fina ringar, märlor, att hängas upp i. Jag tror de är av plast, tidigplast typ bakelit även om jag inte känner några skarvar.  Ringar fanns traditionellt även av ben och horn. Det är inget man slänger i soporna precis. För att slippa spika synligt  i dörrspegeln, träddes trådar genom märlorna och tåtarna fästes med tunn stålspik i överkant av spegeln.

På grund av att MrsUniversum har svårt att ha framme gamla nyttoföremål till prydnad, står inte de  fina porslinsburkarna till mjöl, gryn och kryddor som finns här i huset sen förr, framme. Det blir så romantiskt eftersom de inte kommer att fylla någon funktion förutom som vara vackra detaljer. Vi har ju Reda-behållarna av glas för dylika varor och de används flitigt. Kanhända är jag alldeles för ”hård” mot de vackra gamla tingen där de står undanställda i förrådet. Hur tänker ni?

Det är ingen självklar avvägning om  föremål ska finnas framme eller inte och hur de i så fall exponeras. Jag ser så många vackra stilleben med gamla föremål på bloggar men jag förmår mej sällan att göra samma sak själv.

Är lite rädd  att det blir instängt,  jag vill att ”dörren öppnas mot friska luften”.  Kanske ändrar jag min inställning, det har hänt förr och det är intressant. Spetsgardiner var t ex verkligen inget jag ville ha innan jag flyttade till Universumet.  Som tur gör vi olika personliga val.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


2 kommentarer

Dörr på glänt…

…men bara korta stunder. Nu vill vi ha den goa värmen kvar inne i huset och de stängda dörrarnas period har inträtt. Det gäller ytterdörr såväl som innerdörrar mot farstun. Det dröjde ovanligt länge i år på grund av den varma hösten men nu i veckan hade vi för första gången minusgrader även på dagen. Farstun kan man också kalla svale, det är ju svalt där men inte frostigt. Jag tycker faktiskt om att huset och dess invånare följer årstiderna. Nu blir det ombonat och  i maj då dörrarna kan stå öppna, är glädjen stor över förändringen. Det är en viktig hållpunkt varendaste år, nästan som en rit som  sammanfaller med borttagningen av innanfönstren.

Det är bara katten som nu får ett mindre fritt rörelsemönster – hon kan ju inte öppna dörrar.

.


8 kommentarer

For ever

Evighetsblommor. För evigt.

Eterneller. For eternity. Immoreller. Immortal.

Tantblommor.


Jätteeternell,  latin Bracteantha bracteata.

Det är första gången jag odlat dem.  Jag ville återuppliva barndomsminnen genom att så dem i våras.  Hur lättodlade som helst. För mej är detta verkliga tantblommor, har aldrig gillat dem.  Förrän när jag skördade just de här. Så är jag då tant enligt mitt sätt att se det :-)  De fick sin plats i det lilla farstufönstret. Men utan fönstervadd. Säkert. Ni ser ljuset från fönstret där de ligger längst bort på bilden här under.

Så det kan bli.

.Så HÄR enkelt kan man fixa ett innanfönster på ett finurligt sätt.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


12 kommentarer

Farstukvist

Har ni tänkt på, att jag har benämnt tillbyggnaden utanför ytterdörren på vårt bostadshus som veranda. Veranda! Veranda? Det är ju en farstukvist. Eller? En farstukvist är belägen utanför farstun. Javisst, och farstu säger vi om rummet innanför med trappa till övervåning.

Varför har jag sagt veranda? Beror det på att man säger så här i trakten? Beror det på att jag i många år tänkt på att glasa in farstukvisten med spröjsade enkelglas och en pardörr så att det blir en glasveranda? (Där har jag tänkt om. Det ska se ut som det gör, bara målas och de tryckimpregnerade sittbänkarna från 70-talet ska bytas ut till något snyggare och smartare.)


Från början fanns ingen farstukvist på nybygget. Här tar familjen och en kaffetår en sommardag. Grannen Martin bör vara den som fotade. Ni ser Berta med en katt i famnen,  Augusta Charlotta (mor), Fredrik (far), Agnes och David. Vi tror att farstukvisten kom till på slutet av 10-talet. Vet ni varför? Jo, yngsta dottern Berta gifte sig med sin fästman som var snickare. Vi tror han det var han som hjälpte svärföräldrarna med farstukvisten.

Wikipedia förklarar Förstuga så här: Farstu eller förstu och är ett utrymme innanför bostadens ytterdörr. I äldre stugor bestod en farstu av ett enkelt ouppvärmt utrymme avgränsat till övrigt bostadsutrymmen. I detta utrymme tog man av och på sig stövlar och skor samt ibland även ytterkläder. Förstugan fungerade på detta sätt som en luftsluss in till bostadsdelen där fuktiga klädesplagg och skodon kunde förvaras vilket var speciellt viktigt vintertid när man ofta gick in och ut i huset för att hålla bostadsdelen fri från fukt och snömodd.

National Encyklopedin beskriver Förstuga enligt följande:  förstu, farstu, rummet närmast innanför ytterdörren, avgränsat från kök och boningsrum, speciellt i fråga om äldre, traditionella hustyper, medan man i nyare byggnader använder ord som tambur, kapprum eller hall.

Skyddstaket, farstukvisten/verandan har valmat tak. Stolpar och taksparrar har fasade hörn, hammarbanden fyrkantsågade (någon med vankant) och skarvade halvt i halvt över hörnstolparna, sparrarna är avsmalnande vid takfoten. Pärslspont ligger som underlag för den släta takpappen. Pappen byttes för några år sen. Nedersta underlagsbrädan och den lilla takfotsbrädan med plåtskoning bytte vi också  i samma veva. Den gamla linoljefärgen är krakelerad :-)

Farstukvist, förstukvist och veranda är kanske olika benämningar på samma företeelse beroende på var i landet man bor? Kanske också beroende på tidsperiod som  farstukvisten kom till???

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,


5 kommentarer

2010 in review

Fick tidigare ett automatmejl från wordpress med lite statistik över året som gick. Det mest lästa inlägget förra året var Farstun.  :o

När jag sen ser de övriga mest lästa inläggen blir jag lite glad. Min tanke en gång då jag började blogga var att beskriva att man kan bo i ett gammalt snett och vint hus utan att vara ”ovanlig” eller ”udda figurer” vilket jag uppfattade att flera i vår egen närhet betraktades oss som, då vi tillsammans tog oss  an vårt Universum. Då hade vi inget rinnande vatten i bostadshuset, varmvatten hade aldrig funnits här och kallvattenledningen hade rostat sönder, vi hade bara utedass och rinnande vatten det fanns i tvättstugan som låg i ett av uthusen…  långsamt tog vi oss an gården. Det var verkligen nyttigt att leva med denna standard som gav en inblick i hur livet levdes förr. Vissa av det gammaldags levnadssättet har vi fortsatt med som ex tempererade zoner i bostadshuset. Vi har också valt att inte bygga till bostadshuset för att få tvättstuga och badkar under samma tak. Tvättstugan är fortfarande tvättstuga, vi lever utan torkskåp och torktumlare och frystorkar tvätten på vintern på magasinet. Idag, då så många vill leva i en ”herrgård”, av äldre modell eller nyuppförd, hade det varit lätt hänt att bygga till för att få en pampig bostad. Vi ville bevara upplevelsen av den mellansvenska bondgården från 1900-talets början!

En annan sak Mitt Universum ville visa på, är att allt inte måste köpas som en färdig industriell produkt och att långsamhet inte behöver vara en nackdel i byggnadsvårdssammanhang. Platsbyggt passar bra i ett gammalt skevt hus. Och jag våndas då jag ser ”den robusta Mookåpan av unik kompositblandning” och liknande. Därför beskrev jag vår spiskåpa av svartplåt som ett lokalt plåtslageri har tillverkat. En spiskåpa borde kunna tillverkas av plåtslagerier var som helst i landet bara man vet att ge rätt instruktioner och jag tror nog priserna tål att jämföras med färdiga köpekåpor. Men som alltid bör både kökssnickerier och spiskåpor och andra detaljer anpassas till olika kök och tidsepoker.

Att man kan vara rörande ense då man diskuterar byggnadsvård teoretiskt, vet jag av erfarenhet. Men då det kommer till utförande visar det sig att idéerna inte går att jämka ihop. Därför ger jag påtagliga exempel från min närmiljö istället för att teoretisera (restaureringsideologier intresserar mej mycket och är en del av min vardag). Inte heller ligger det för mej att diskutera färgsättning i detalj  på nätet.  Jag föredrar att göra det i den byggda verkligheten där ljusinfall, väderstreck och konstbelysning spelar all roll för att kunna uppleva kulörer och ytor.

Ofta kan ombyggnadsambitioner bli felriktade, enligt mitt sätt att se, som i Sven-Bertil Bärnarps seriestrip MedelåldersPlus från Dagens Nyheter. I ett av de allra första inläggen i bloggen skrev jag om detta.

medelaldersplus

Montesquieu, han med klimatläran, som levde åren 1689-1755, sa väldigt klokt att: Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är. Avundsjuka är en av de sju dödsynderna. Livet vore så mycket enklare om vi inte alltid jämför oss med andra men väl lär av varandra. En annan ”sanning” är att fattigdom är bra för bevarandet av kulturhistoriska miljöer. Pengar kan förstöra.

Då det gäller mitt eget boende vill jag naturligtvis jag ha det trivsamt omkring mej,  utan att allt är perfekt som i inredningsmagasinen. Vad som är vackert finns det inget rättesnöre för, det är upp till var och en. Skönheten ligger som bekant i betraktarens öga.  Dock finns i många fall vetenskapligt belagt vilka material, tekniker, ändringar eller tillägg som är bra för olika byggnadskonstruktioner och vilka material  som är underhållsmöjliga. Där har jag rätt bestämda uppfattningar. Jag månar om de gamla byggnadskonstruktionerna, alltså det som finns men inte syns bakom de ytor som oftast visas och diskuteras. Ofta glöms de bort. Det som inte syns, finns inte… säger man ju.

Det är viktigt att söka fakta om sitt hus och sin omgivning innan man kör igång för stora projekt i huset och kanske förstör en dåtida bärande tanke. Genom att ha med gamla fotografier och lite fakta om mitt Universum hoppas jag inspirera fler att leta sitt hus´ historia. Väldigt bra  hemsidor för detta finns.

Flygfotohistoria (1950-tals foton)  (ett annat av de första inläggen på den här bloggen handlade just om detta)
Gamla kartor och ännu äldre kartor

Som beställare av byggnadsvårdstjänster måste man vara tydlig då det gäller funktioner och ha stort stil- och materialkunnande OCH dessutom kunskap om hur byggprocessen fungerar, inte minst viktigt.  När väl bygget kommer igång (om man köper tjänsten och inte bygger själv) går det fort. Alla beslut bör vara tagna innan bygget kör igång för annars sinkas entreprenören och det hela kan bli en kostsam hsitoria med många extraräkningar. Därför är det viktigt att gå långsamt fram innan kontrakt skrivs, tänka igenom och pränta ner vilken ”produkt” man vill ha. Att i förundersökningsstadiet höra sig för bland människor med olika inriktning, inte bara tro på förste ”bäste” byggentreprenör eller väns tyckande är att rekommendera. Byggnadsvårdslitteratur finns det numera gott om, själv anser jag att Så renovras torp och gårdar fortfarande är rekommendabel. Där behandlas huset i landskapet, byggnadens olika delar samt interiör och inredning. Ett helhetstänk alltså. Den fanns både i min och ”Halvans” bokhylla då vi träffades, kanske var det den viktigaste gemensamma nämnaren.

Då jag ser vilka poster som lästs mest under förra året blir jag lite glad även om jag förundras lite över att inlägget om farstun kommer först:

Featured image Farstun October 2010
GAMLA FOTOGRAFIER February 2009
Köket är klart April 2009
Spiskåpa av målad plåt March 2009
OM GÅRDEN November 2008

 

 

 

 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,