Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Trappskrubben

Det gäller att ta tillvara på alla utrymmen för förvaring i en liten farstu. Därför lät vi tillverka en dörr av pärlspont till utrymmet under trappan till övervåningen när farstun isolerades. Här under står varmvattenberedaren och en del annat ryms också i den lilla skrubben som blev städskåp.

Under trappans högre del byggdes en kapphylla och fack för skor. Det lilla fönstret som finns sedan förr, ger trevligt ljus till ”kapprum” och farstu. När det är mörkt ute finns en taklampa mitt på farstutaket. I den lilla nischen sitter en ljuslist dold bakom den sneda inramningen upptill. Den ger ett varmt ljus med reglerbar styrka.
 

En långsmal spegel, som tar liten plats, sitter på väggen. Väggarna målades med ljusgrå linoljefärg, något jag ifrågasätter en aning numera.

Här är farstubilder ur ett annat perspektiv.


2 kommentarer

Premiär för älskliga blommor

Min filtökenklocka, Cotyledon tomentosa, blommar för första gången. Jag är SÅ stolt. Det är en liten, söt växt med ljusgröna, mjuka, tjocka, lite klibbiga blad som påminner om trampdynor.  Väldigt vacker även när den inte blommar. En suckulent som klarar torka, som inte vill ha mycket vatten. Den står i ett österfönster i svala farstun.




Uppsala linneanska trädgårdar skriver också om filtökenklocka.


3 kommentarer

Första snön

skuggspel-i-farstun
Idag föll första snön, snöflingorna rusade förbi i snålblåsten. När jag öppnade dörren från ateljén höll jag på följa med den i vindbyn. Idag brinner elden i kaminen hela dagen. För mej är det något speciellt med första snön som faller. Skriver jag inte upp det i vanliga almanackan med lingonkrans så nämner jag det på den här bloggen som jag gör nu. Snön är lika skir som skuggorna på farstuväggens pärlspont.

En enda budbärare
leds till gästrummet –
kylan
    Kyrorai


4 kommentarer

Februarisol

ljuset, det ljuset
Den lågt stående solens strålar gör mig glad till sinnes. Ögonblicket är snabbt överståndet. Det behöver absolut inte vara något märkvärdigt för att fånga min uppmärksamhet, en ljusstråle, en teckning av en huvudfoting, en graffiti tag, ett moget äpple, en sång, ett fallet löv, en mossig sten, ett fågelläte, en färgglad plastremsa eller något som plötsligt påminner om mormor.

Ibland tänker jag på andra tider, både sådana jag själv upplevt och gärna ännu längre tillbaka. Eller så ser jag framåt, planerar framtiden, tänker på vårsådden, tänker på hur det kan vara att bli gammal, funderar på en resa… För mig hör allt detta ihop. Allt detta är min verklighet.

Och ibland tycker jag inte att det finns något vackert eller kreativt i någonting. Näpp.

P1 Kultur/Kulturnytt sände onsdag den 10/2 Obs Essä som handlade om nuet och vår tidsuppfattning. Inslaget börjar 42 minuter in i programmet och är knappt 10 minuter långt.

 

GLÄDJEN

Gråvädersdagen trycker mot
takåsen.
Det luktar mögel och sorgsenhet.
I hjärtats ena kammare
molar raseriet,
i den andra sitter döden och
gäspar.
Plötsligt kan glädjen uppen-
bara sig,
morgonfräck, prålande,
som tuppen på en gödselstack.

Werner Aspenström

.


3 kommentarer

Flyger i taket


I farstutaket flyger två trollsländor. Eller flyger och flyger… de är målade på pärlsponten. Sitter väldigt mycket fast alltså. De här skimrande sländorna målade en väninna på begäran efter att vi besökt ett säteri med inspirerande inredning. Min väninna var på några dagars besök med sina barn och hade alls inte sina målarattiraljer med sig på resan. Så vi köpte några små tuber Winsor & Newtons oljefärger, smala penslar hade jag sedan tidigare. Resultatet blev de här härliga minnena som bara den som studerar taket noga ser.

.


12 kommentarer

Svängom i farstun

Titta vilka som hängde i farstutaket då vi flyttade in:


Ett dansande par i folkdräkt. Ståltråd antar jag stommen består av, som därefter lindats med garn och fått några små virkade plagg. Klart! Om de här dräkterna finns i verkligheten och till vilken socken de i så fall hör, det vet jag inte.

Det pyttelilla dansparet syns knappt, ändå är det några jag kan stå och titta på ibland – turerna är olika för varje gång jag sätter dem i rörelse. Snacka om enkelt nöje :-)
Är det någon av er som läser detta som har eller har sett liknande danspar?

Så här hampade det sig att några turer såg ut nyligen. Mitt första youtubeklipp nånsin, håll till godo haha…

.


5 kommentarer

Blommigt

I år blev det en annan sorts eterneller än tidigare år i lilla farstufönstret.

I år blev det roseneternell, Rhodanthe chlorocephala, som hamnade bakom rutan. Lättodlad. Lättare att få dem att ligga där man lagt dem än den knubbigare jätte-eternellen, men färre färger. Bara tjejigt rosa och vitt.


Här vill jag inte ha en gardin som tar bort det lilla norrljus som kommer in här under vintertid.
farstun

Fönstret är inte stort. Här på bilden har jag ännu inte lagt eternellerna på plats och satt in glasrutan som utgör innanfönster.

.