Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Ett decennium har gått och jag älskar fortfarande snö och kyla

Ett decennium. 10 år.

Om praktisk byggnadsvård här på gården skulle bloggen handla om. Så har det inte enbart blivit eftersom vi inte kontinuerligt har arbetat med sådant som jag tyckt det varit värt att skriva om. Här är inte alltid så arbetsintensivt med de egna bygg-göromålen eftersom tiden åtgår också till annat. De egna uppdragen, fritidsfastigheten (en gård med jord och skog), och allt övrigt som jag också vill hinna med att göra. Men nu är samtliga bostadsrum klara och det känns alldeles förträffligt.

Snö älskar jag alltjämt. Lika mycket som i första blogginlägget:

Snöööööö

snowone
Är en stor snö-diggare och allt vad som hör till vinter och kyla: rimfrost, skare, sparkåkning, kura skymning i “blå timmen”, vedbrasa, turåkning, upplega på träden i täta skogen, tystnad…

Jag förknippar också snö med hus. Som liten ”gjorde” jag husplaner i snön genom att gå jämfota med myrsteg där väggarna var. Soffa, stolar kom till genom att nonchalant slå sig ner i snön. Bord gjorde jag konturer med Lovikkavant-klädda händer. Det här kunde vi kompisar hålla på med långt efter det blivit mörkt. Mörkret förstärktes genom att toppluvan gled ner för ögonen titt som tätt.

Ännu mer rumsligt blev det att arbeta tredimensionellt med grottor som kunde byggas upp av snöbollar alternativt gröpas ur stor snöhög. Då snögrottan var klar kröp vi in och tände stearinljus.

Numera är jag även oprosaiskt glad över kylan och vintern då den behagar infinna sig, mycket pga att pågående processer som får hus att ruttna, stannar upp vid minusgrader. Så är det att bo i ett land med  träbyggnadskultur. Cyklerna för underhåll håller sig på den nivån att man kanske hinner med underhållet, med hjälp av vinterns avstannade processer, innan allt ramlar samman.
snowtwo

Annonser


6 kommentarer

Vad rikedom kan vara

Jag känner mej rik – ved för två vintrar finns staplad och tillgänglig.

Vem räds för kyla med torr ved travad på gården, fungerande vedspisar, kamin och kakelugn i huset…

För livets lugn det är min tro,
behöver man så ringa.
Min rikedom är hjärtats ro,
fast skatter har jag inga.

apropå black friday


6 kommentarer

Efter regnet


Igår eftermiddag regnade det och årets första åska kom, helt överraskande, med rejäla knallar. Jag stängde av datorn och drog ur sladden. Därefter kom en hagelskur och lite senare ett långt och rikligt regn. Det var härligt, det är aprilväder. Solen bröt igenom och strax syntes bågen i skyn som inramade mitt lilla universum (men det hela var svårt att fästa på foto.)




Naturen är nyduschad och björklöven är små och ljusgröna. Ljuvliga tider!


2 kommentarer

Stormönstrat


Tvätt på tork under äppelträdens kronor.
Jag är förtjust i stora mönster inser jag.

De här dukarna är väldigt bra. Har inte riktigt koll på exakt  hur många jag har, men minst sex stycken blåvita finns. Bomullstyget är kraftigt och kräver mangling efter tvätt. Det köptes in till en födelsedagsfest en gång i tiden.

Rapporten är 60 cm, alltså så brett som krävs för ett kuvert vid sittande bord.  Det gör långbordet lättdukat. Just det här bordet är det gamla tapetseringsbordet lagt på bockar.

Vid sommarkalas på magasinet kommer de till pass ibland, här en midsommardukning.


2 kommentarer

Rimfrostigt


Idag var det så otroligt grant med tjock rimfrost över all den synliga världen och solen fick det att gnistra och glimma. Det blev till att dokumentera, inte bara i minnet utan även med hjälp av kameran. Den lilla knotiga hängbjörken med japansk känsla över sig är en favorit som gör sig lika bra med solig rimfrost som med ljusgröna musöron.

Vägen försvinner bort genom plöjd åkermark.


Eken vid ladugården står där så vit och grann.


Ladugårdseken från söder.

Från det minsta ateljéfönstret ser jag gårdens ekbacke med flera gamla ekar. Den här ”höjden” begränsas mot norr av det faluröda magasinet. Och längst där borta ser jag köksfönstren. Kokas det kaffe där inne månntro, av Halvan som fortsätter sin ledighet även den här veckan. Att det sprakar i vedspisen det vet jag.


1 kommentar

Julkaktusen åter igen


Den blommar så troget och vackert varje år den här bladkaktusen, den rosablommande julkaktusen. Det går inte att låta bli att tycka bra om, så lättskött och livskraftig. Dessutom blommar den och förgyller tillvaron då andra växter gått i dvala.

Igår körde wordpress igång snöandet på bloggen. Samtidigt snöade det på riktigt utomhus men det stannade tyvärr inte kvar på marken.


1 kommentar

Marsvår


Skogspromenad bland vårens första blåsippor.

Marssolen skapar de där typiska skarpa skuggorna av träd utan löv. Och vilken tur att det finns massa mossa i gräset hemmavid så det genast skimrar i grönt när snön smält bort.

 

Mot våren

Dagarna börjar bli längre, det är tydligt att
året har vänt.
Tänk, det enda som aldrig blir gammalt är sådant
som alltid har hänt.
Det enda som aldrig känns tjatigt är sådant man
alltid har känt.

Alf Henriksson, 1971