Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Rimfrostigt


Idag var det så otroligt grant med tjock rimfrost över all den synliga världen och solen fick det att gnistra och glimma. Det blev till att dokumentera, inte bara i minnet utan även med hjälp av kameran. Den lilla knotiga hängbjörken med japansk känsla över sig är en favorit som gör sig lika bra med solig rimfrost som med ljusgröna musöron.

Vägen försvinner bort genom plöjd åkermark.


Eken vid ladugården står där så vit och grann.


Ladugårdseken från söder.

Från det minsta ateljéfönstret ser jag gårdens ekbacke med flera gamla ekar. Den här ”höjden” begränsas mot norr av det faluröda magasinet. Och längst där borta ser jag köksfönstren. Kokas det kaffe där inne månntro, av Halvan som fortsätter sin ledighet även den här veckan. Att det sprakar i vedspisen det vet jag.


1 kommentar

Julkaktusen åter igen


Den blommar så troget och vackert varje år den här bladkaktusen, den rosablommande julkaktusen. Det går inte att låta bli att tycka bra om, så lättskött och livskraftig. Dessutom blommar den och förgyller tillvaron då andra växter gått i dvala.

Igår körde wordpress igång snöandet på bloggen. Samtidigt snöade det på riktigt utomhus men det stannade tyvärr inte kvar på marken.


1 kommentar

Marsvår


Skogspromenad bland vårens första blåsippor.

Marssolen skapar de där typiska skarpa skuggorna av träd utan löv. Och vilken tur att det finns massa mossa i gräset hemmavid så det genast skimrar i grönt när snön smält bort.

 

Mot våren

Dagarna börjar bli längre, det är tydligt att
året har vänt.
Tänk, det enda som aldrig blir gammalt är sådant
som alltid har hänt.
Det enda som aldrig känns tjatigt är sådant man
alltid har känt.

Alf Henriksson, 1971


Lämna en kommentar

Snöflingors dans

På bilden syns ett försök till konkretisering av dalande snöflingor. Nu dansar de igen här, kallt och vackert är det. Jag är glad så länge det är kallt och vitt. I en dikt från förr kunde det bli väldigt högstämt.
dalande-snoflingor-nk

Ned genom rymden
stjärnigt de sväva.
Mönster i fjunig
dallring de väva.
Marken de pälsa, –
veckas i fållar,
knypplas i spetsar,
kullras i bollar.

Vita och kyliga,
flocktätt de glida.
Kyrkstilla blir det,
helgtyst vida,
liksom i kyrkan
då psalmen slutat
och folket i stilla
andakt sig lutat.

Nu sjunker i själen
vinterblida;
nu ut den har gråtit
sin senhöstkvida.
I känslornas skrymslen
det töar och droppar –
till frostro vid doften
av isrosknoppar.

Och timmar, som svept sig
likt senhösttåga
och virvlat i sjuklig
stämningsråga
likt prunkande höstblad, –
som vita, svala,
mjuka flingor
över mig dala.

Ola Hanson


2 kommentarer

Ljusets ankomst

electric_light

Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp.
Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Gör dina portar vida för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida att nå din salighet.
Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt;
Dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd,
Giv akt, det helga riket ej är av denna värld,
Ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Den tron, som han bestiger, är i hans Faders hus.
Det välde han inviger är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner.
Dess präster äro döde, dess spira är ej mer.
Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Musik traditionell
Text: F.M. Franzén

Det blev lite fladdrigt och märkligt och fullt upp med kultur att insupa och bortlämnad dator till den första advent som var. Så jag tar upp adventlyckan denna andra advent istället. En funkisinspirerad advent, åh så jag gillar det! Och den fina psalmen ”Bereden vägför Herran! Vilken grej ihop :-)