Vackra vita vinterland

Jag önskar mig fortsatt vinterland… Tänk februari med snö och talgoxarnas vårsång. Tänk mars med dagsmeja och dropp från taket i solen som värmer och snö som fortfarande går att åka skidor på eller kanske vandra på om det är skare. April med markytor som börjar smälta fram allt mer och det bildas rännilar som tar sig ner i diken och sen till en bäck eller å. Maj med tussilago och backskärvfrö och fortfarande med små fläckar av snö i norrlägen. Den där drömmen om riktig vintersnö och kyla kan bli verklighet vid en flytt norrut.

Lucia

Luciamorgonen kom och gick. Det blev kaffe på sängen med levande ljus i rummet och lyssnande till svt:s Luciamorgon. (TVn står inte i sovrummet.) Först hade jag tänkt ge mig ut tidigt för att beskåda alla de marschaller som kommunen tänder i den lilla staden men det blåste hårt så lågorna skulle troligen släckas av blåsten. Så det blev varma sängen istället med vetskap om att snön ligger kvar. Toppen!

Bondpion

Man blir ju glad varje gång bondpionerna slår ut! Stolt kanske jag inte kan vara eftersom det inte är jag som planterat dem. Men jag har skött dem i två och ett halvt decennium. Så nog blir jag glad när de blommar. Den vid varma husväggen börjar först, sen kommer den här fristående. I år har den haft kompanjonskap med oklippt ängsgräs fram till nu.

Vinranka

Till italienska Vernazzas terrasserade vinodligar, i Cinque Terre, återvände jag i midsommartid 1981. Inte visste jag då att området skulle klassas som världsarv 16 år senare. Tecknade och akvarellerade bland annat denna vinranka under tågluffen. Då längtade jag efter egna odlingar men det kom att dröja mycket länge innan detta verkställdes. Jättetrevligt att i gömmorna hitta det jag uppskattade då, kanske drömde om!

Nu har jag tre vinrankor och den på bilderna är den mest snabbväxande. Den ser inte mycket ut för världen under vintern och tidigvår men snart nog tar den fart och innan sommar och höst är över ger den både solskydd och söta druvklasar.

Skönt grönt

Påskdagen 2022 infaller den 19 april. Jag längtar dit. Dagsljuset brukar vara fantastiskt när än påsken infaller. En tid att njuta hemma för min del.

Den fina jugendmönstrade schaggduken kom fram till påsken 2020 – grön som en sommaräng med en bård av röda rosor. I salen dukades för kaffe med tårta detta det första pandemiåret. Jag vill gärna tillbaka till den här dukningen, varför inte med gäster…

Bordet är dukat med kaffekoppar flytande blå Vinranka av Arthur Percy för Gefle Porslinsfabrik, limegröna förrättstallrikar Colorado LA av Stig Lindberg för Gustavsberg och handblåsta likörglas från Boda där jag saknar namn på formgivare. Serveringskanna med svarvat svart träskaft (märkt 3/8 K – S:B.), gräddsnipa, sockerskål med sockertång och tårtspade i nysilver – just detta fanns här i huset innan jag flyttade hit. Tårtfat av Barbro Johansson, Ateljéföreningen G-studion, Gustavsberg. Ljusstakar Samuraj av Ingegerd Råman, Skrufs glasbruk. Grönskimrande glasvas av Ulla Forsell.

Hängsparris och fjädersparris gör vårfint och livar upp med sin levande grönska som förstärks av kvällssolen som lyser in.

Vintern är

Februarivintern kom med kall och uppfriskande snö som gör mornarna ljusare. Allt är vitt och fräscht, nutidens mantra :-) För min del är snö detsamma som lycka.

Den blivande veden får vänta med att kapas och travas.

Blåbärsriset är inbäddat i snö under skogspromenaden, snart nog ska jag plocka in en risbukett. Många granar och tallar i den här skogen föll under den häftiga blåsten natten mot måndagen.

Universell sanning

Ville vi bara bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.

Montesquieu (1689-1755)

Vi blir inte lyckligare av mer prylar visar allt fler studier. Människa är mänskas glädje hävdas det i Hávamál. Naturen ger också tillfredsställelse och mening. Ny teknik kan inte rädda människan från avundsjuka, tomhet och känsla av meningslöshet.

Vi köper saker som vi inte behöver,
med pengar som vi inte har,
för att imponera på människor vi inte gillar.

Clive Hamilton (f. 1953)

Bygg icke, inred icke, möblera icke för dina vänner, för dina gäster, för främmande som komma och gå!

Låt hemmet vara din egen kära fristad, som du bygger och inreder för ditt eget jag och de dinas värme!

Ragnar Östberg, Ett hem, 1905.

Så vackert och förnuftigt uttryckte sig arkitekten Ragnar Östberg (1866-1945) om byggande och inredning av privata bostäder.

Back home

Gräset har växt otroligt mycket på några få dagar. Som tur var ska allt inte klippas kort utan få vara äng tills det är dags att slå med lie i början av juli. Vi klipper bara gångar i ängarna. Och trädens biomassa har ökat med mängder, det är lummigt och skönt grönt.

I perennträdgården har den enkla frösådda pionen (fått av en kompis född med gröna fingrar) nästa blommat över, jag hann plocka in tre stiliga blommor. Den stod i småknopp då jag reste iväg.

Och almfröna har börjat falla ner, men än sitter de flesta kvar. Jag tänker på Fellinis film Amarcord. Vem vet hur många år till jag kommer att få uppleva det, almsjukan härjar ju i landet. Jag tycker i alla fall det är mäktigt häftigt med alla frön som yr i luften för minsta vindfläkt. De fastnar längs vägens mittsträng av gräs och i sidkanterna. Där ligger de tills en stark vindpust får dem att rassla till och fara iväg åt samma håll eller kanske i en virvel. Ett torrt fnas hörs då de rör sig. Jag tycker om denna korta period i juni.