Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Julikväll

En solig kväll i juli här i Universumet. Trädgårdsbänken uppe på ekkullen har bytt kulör från vit till grön. Det är trivsamt tycker jag som målade ett gammalt trädgårdsbord kromoxidgrönt förra året. Samma färg och kulör användes denna gång. Nu finns här äldre trädgårdssoffor och bord i både grönt och vitt. Tids nog ska de gamla bryggeristolarna även de bli gröna. Jag sliter med frågan vilken kulör metalldelarna ska få…

Här finns flera sittplatser utomhus så det går att välja den lämpligaste med tanke på solen och vindarna.

Annonser


5 kommentarer

Lieslåtter

En orörd blomsteräng för några dagar sedan.
Igår blev det en nyslagen äng. En liten klunga med blåklockor bland prästkragarna har sparats för jag vill att blåklockorna ska sprida sig än mera här. De slår ut sist av örterna och har inte hunnit sätta frö nu när ängen har slagits med liar. De får stå och vissna o bilda frön där de står.
Det är en del arbete med gräs men så ljuvligt det doftar. Och totalt sett lägger vi ner färre timmar på att sköta ängsmark än om vi klippt det flera gånger med gräsklippare.


Lämna en kommentar

Gräsvippor

mig tvingade ett grässtrå göra halt!
Ett enbent ting, ett envist ingenting
satte krokben för mig och mina två ben
(Werner Aspenström: Ur Milarepa och gräset

I en solig sommar genomkorsas gräset av
blomsterblickar av alla tänkbara slag
(Harry Martinson: Ur Utsikt från en grästuva)

Det är inte lätt att beskriva hur mycket jag tycker om gräs, grässtrån, gräsvippor… På foto syns den andra buketten gräsvimplar jag satt i oasis och vatten i år. Förutom de buketter jag torkat. HÄR är en finfin dikt om gräs.

Nu håller gårdens ängsmark på att mejas ner pö om pö med lie, även det en härlig tradition. Sen får gräs och ängsblommor torka till hö genom att vändas med räfsa. Då trillar blommornas fröer till marken och nya gror till nästa år igen.


6 kommentarer

Sent i november

nyakers
December närmar sig med stormsteg, pepparkakeätandet har börjat. Igår, söndag, räfsade vi löv. Ovanligt sent och ovanligt blött eftersom en omgång snö har täckt marken och sen smält. Det gör det lite besvärligare att räfsa och den dra bort löven till lövkomposten. Vinbärsbuskarna förnyas. Kökslandet är rensat. Jag fick även ner några lökar i perennträdgården. Marken här runt om plöjs just nu och den fårade jorden är så vacker.

I veckan gick jag på en föreläsning om gårds- och torpforskning och för övrigt strular min dator och det är aldrig kul. Igår kväll hittade jag den här dikten när jag letade efter en annan i min lyrikhylla.

 

Minnets åkrar

Från huset ser jag åkrar och fält, i alla väderstreck. Jag känner bönderna som brukar dem, Deras föregångare träffade jag aldrig, men historierna om dem har jag hört. Längre bakåt i tiden tystnar också berättelserna, kvar blir enstaka namn. Borta är likaså böndernas hustrur, deras barn, deras pigor och drängar, deras djur. Allt deras tal och alla deras tankar har försvunnit, sjunkit ner i mörker och mull.

Ur åkern återvänder från gång till annan de gamla, för längesedan använda redskapen. Stenyxor vänds upp av harv och plog i större mängd än på andra ställen i trakten.

Om alla de bönder som under femtio sekel odlat dessa åkrar och fält samlades, på en och samma gång, hos dagens gårdsbrukare! Inget hus vore stort nog, de finge trängas på någons gårdsplan. I sina högst olika klädedräkter skulle de stå där och glo på varandra, och frånsprungna för längesedan av sin egen tids språk och skulle de flesta inte kunna förstå vad de andra sa.

Men om de ställde upp sig i rad, efter ålder, då skulle talet löpa, från den förste till den andre, från honom till den tredje och så vidare, och så kunde de berätta sina historier från den ena änden till den andra av den långa kedjan av människor. Den allra äldste bondens historia skulle låta helt annorlunda i den nu levande bondens mun, men det vore ändå samma berättelse.

Så har minnet vandrat sina vägar genom den långa raden av mänskliga kärl, och kanske bevarar dagens historier ännu rester av de allra äldsta böndernas hågkomster.

Jorden är den samma.

Ur RASP av Per Helge


4 kommentarer

Slåtter

slåtter1
slåtter2
Igår påbörjades lieslåttern upp mot ekkullen. Nu hoppas vi på godväder så det torkar. Det går på ett par dagar vid gynnsam väderlek om man rör upp det en gång om dagen.
Förr, innan man började torka hö genom att hässja det, räfsades höet ihop till en hög på kvällen innan rånnen som man säger här, daggen, fallit för att bredas ut igen morgonen därpå. Så höll man på tills höet var torrt nog att lassas in i en hölada eller köras med höskrinda upp på höskullen.
gräset
I år har gräs och örter fått växa fritt även på den långsmala triangeln med äppelträd. Det är oerhört mjukt och inbjudande fortfarande så det får anstå något innan vi slår det.


Sång efter skördeanden

Här dansar Fridolin,
han är full av det söta vin,
av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,
av den vinande valsmelodin.
Se, med livrockens väldig skört på sin arm
hur han dansar var flicka på balen varm,
tills hon lutar – lik vallmon på slokande skaft –
så lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin,
han är full av minnenas vin.
Här hugsvalades far och farfar en gång
av den surrande bondviolin.
Men nu soven I, gamle, i högtidens natt,
och den hand, som gned strängarna då, är nu matt,
och ert liv samt er tid är en susande sång,
som har toner av sucksamt och glatt.

Men här dansar Fridolin!
Sen er son, han är stark, han är fin,
och han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.
Och hans lie går skarp i er nyodlings gull,
och han fröjdas som I, när hans loge står full,
och han lyfter sin mö som en man av er ätt
högt mot höstmånens röda kastrull.

Erik Axel Karlfeldt

ur Fridolins visor och andra dikter, 1898.

Här läses dikten upp i svt:s Öppet arkiv

.


4 kommentarer

Två av ängens blomster

blå ögon
Långt ner i ängen under äppelträden blickar små blå ögon upp på fotografen bland många andra örter och gräs.
tjärblomster på kullen
Och på ekkullen blommar tjärblomstren med de klibbiga stjälkarna för fullt.
vy fr ekkullen
Från sittplatsen på kullen är det här en av vyerna. Byggställningen framför köksfönstret syns knappt för det lilla äppelträdet döljer.
Jag älskar mitt gårdstun.

.


2 kommentarer

De saligas ängder

Ängen kunna anses ibland
själva grundämnena till vår
jordiska lycksalighet.

.

Kanske tycker ni att jag är tjatig det här har man kunnat läsa förut här på bloggen :-) Men jag gillar detta så mycket.  Så såg man på ängen, åkerns moder, under 1700-talet. Nu är gräs emellanåt bara något besvärligt att bearbeta. För gräsmatta vill de flesta ha. Även jordbruksmarken minskar i areal i landet, åker, äng och hagmark växer igen. Tänk vad djur och den arbetande människan med handredskap gjorde väl för sin omgivning utan att tänka speciellt på skönhet och landskapsvård. Det handlade om överlevnad och begränsades inte bara till en tomt utan till många hektar mark, ett helt landskap.  Jag imponeras då jag tänker på det  strävsamma liv som levdes förr. Att leva nära naturen var ett måste då för att få mat för året.

De saligas ängder, de élyseiska fälten, Champs Élysées, Paradiset.

Jag tycker om mitt Universum med träd, gräs och stenar.
Med motorgräsklipparen kör Halvan upp gångar genom gräset.
Efter midsommar slår vi det långa gräset med lie. Det brukar räcka med en gång per sommar enligt vårt skönhetsideal :-)

Ängen kunna anses ibland
själva grundämnena till vår
jordiska lycksalighet.

Svenonius 1769

Jag googlar och undrar om den man som skrev detta kan vara Jonas Svenonius som var kyrkoherde i Välinge församling i Lunds stift åren 1746–1768? Eller var det Jonas S. som var präst i Brunskog i Värmland. Eller var det någon helt annan?

.


5 kommentarer

Slåttanna

Mellan skurarna tar vi tillfällena i akt och slår det höga gräset.

Halvan går som en märla med den gamla lien, som svingas så här :-). Vi planerar att köpa en ny snart. Då bloggar jag om den så klart. Trä i orvet och ett finskt lieblad tänkte vi.

På tio minuter max var den här ytan slagen av oss två.  Vi hittade ett humlebo som jag har markerat med en pinne  för att inte gå i det. Att det ska vara kvar är ingen diskussion.

Torkvädret är dåligt så det är tur att vi inte behöver hö till några djur i vinter. Det skulle inte bli maxat näringsrikt ifall det ligger ute i regn. MrsUniversum imponeras mer och mer av jordbrukare och bönder förr i tiden. Vilken kunskap de hade lagrade i sig utan tillgång till SMHI, utan forskningsrön, bara generationers traderad kunskap. Och tänk om allt slog fel som storsvagåret 1867!!! Vilken tragedi.

.


8 kommentarer

Champs Élysées

Om skötsel av en äng:

Slå inte ängen för tidigt! Vänta till tidigast i mitten av juli så att ängsväxterna hinner sätta frö.

Slå inte ängen med röjsnöre eller grästrimmer. Växterna slits sönder och ängen utarmas. Dessutom försvåras den viktiga räfsningen. Använd istället klippande/skärande redskap som lie eller slåtterbalk.

När höet torkat måste det räfsas ihop och föras bort. Kvarliggande hö kväver och gödslar.

Slåttergynnade växter är mycket känsliga för hög kvävehalt och försvinner direkt om marken gödslas. Det beror på att de trängs undan av snabbväxande, kvävegynnade arter som hundkäx, midsommarblomster och smörblommor. Gödsla därför aldrig en naturlig slåtteräng.

En igenvuxen ängsmark kan med fördel röjas fram. Många ängsväxter finns kvar och kommer tillbaka när slåttern återupptas.

Ur Om bonden och odlingslandskapet i Västernorrlands län, 1996

Ängen kunna anses ibland
själva grundämnena till vår
jordiska lycksalighet.

Svenonius 1769

.

.

Javisst, de saligas ängder, de elyseiska fälten

Här på gården har vi mer än bara prästkragarna som syns på bilderna. Vi har ängshavrerot, tjärblomster, violer, vårlök, prästkrage, stor- och liten blåklocka, skelört, smörblomma, tulkört, gullviva, äkta johannesört, kardborre, förgätmigej, ängssyra, käringtand, jungfru Marie sänghalm: gulmåra, vitmåra, smultron, ögontröst, kråkvicker, ängsvicker, teveronika, hundkäx, gråfibbla, lupiner, humleblomster, liljekonvalj, gatkamomill, vitplister, vit- och rödklöver och många fina grässorter. Säkert något mer som jag glömt eller inte upptäckt!

Vi klipper gångar i gräset och slår sen ”ängarna” med lie före semestern,  någon gång under de två första juliveckorna. Gräsklipp tar vi upp och höet får ligga några dagar för att torka och för att fröa av sig. Det hela är en trevlig procedur.

.

.