Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Vedleverans

I slutet av mars kom en leverans med 13 kubikmeter björkved. Vi började snart nog trava den i vedboden, körde skottkärra efter skottkärra de få metrarna mellan vedhögen och vedboden. Det är ett rogivande arbete, inte alls trist. Men än återstår att trava in resten och att lösa hur den torra ved som finns innerst i det bortre facket ska placeras för att nås fram tills dess eldningssäsongen är slut.

Under vedhögen som lastats av ligger korrugerad plåt. Det är lätt att sortera ut småplock som används till tändved på så sätt och att slänga riktigt små flisor på vedbacken, mitt önskemål för att behålla bondgårdens karaktär och minnas specifika platser för olika ändamål.

Med den egna kapade veden och den köpta klarar vi drygt två kalla vintrar till.


3 kommentarer

Vintern är

Februarivintern kom med kall och uppfriskande snö som gör mornarna ljusare. Allt är vitt och fräscht, nutidens mantra :-) För min del är snö detsamma som lycka.

Den blivande veden får vänta med att kapas och travas.

Blåbärsriset är inbäddat i snö under skogspromenaden, snart nog ska jag plocka in en risbukett. Många granar och tallar i den här skogen föll under den häftiga blåsten natten mot måndagen.


4 kommentarer

Höstgöra

I helgen satte vi innanfönstren på plats. Det är oerhört skönt att ha det gjort eftersom det tar en del tid då fönstren samtidigt putsas.

Mellan fönstren ligger dragkorvar som vanligt. Utom i kammaren där vi målade i somras och där jag inte vill lägga något tungt denna vinter.
Innerbågarna hålls på plats med koppelskruvar som skruvas i mittposten.

Det är så skönt att veta att värmen behålls inomhus fastän radiatorerna inte är påslagna än. Det är ju även därför som pelargonerna fortfarande trivs på fönsterbrädan. När radiatorerna körs igång åker krukväxterna ut till vinterförvaringen.

Passade också på att sy ett nytt kuddvar till kökssoffan av en vacker stuvbit från Frösö Handtryck köpt second-hand.

Att komma ner i ett soligt kök för frukost är en härlig och lite obeskrivbar känsla. Bara vetskapen att innanfönstren är på plats gör att köket upplevs ombonat.

Övervåningen blev också vinterbonad förstås. Jag brukar se till att inte putsa fönstren när solen lyser på dem, de blir lättare skäckiga då, det är gammal traderad kunskap.

Här lite fler tips ur ett häfte från 1951 då det fanns hemmafruar, utsnittet är återfunnet på nätet:


I takt med tiden

Det har ibland hänt sedan jag flyttade ut från storstan att jag upplevt att jag betraktas som ett ufo, som en fornlämning, som något i otakt med tiden. Någon som inte hänger med i boendets modetrender. Som vägrar elektrisk espressomaskin  ;-)
Det handlar om grupptillhörighet. I en storstad är det helt enkelt lättare att hitta likasinnade.

Men framhärdar man med att inte anpassa sig till rådande förhållanden, det som det stora flertalet anser vara trendigt, har samhällsnormen förändrats och man inser att man lever helt up-to-date. Då är jag inte fornlämning längre om jag eldar med ved i vedspis, kakelugn och kamin,  har kvar de gamla enkelfönstren med innanfönster, köper föremål och byggnadsdelar secondhand, har elspis med järnhällar, använder beprövade byggnadsmaterial och färgtyper, torkar tvätten utan elektricitet, föredrar ett gammalt timmerhus med ”haltande” kök framför ett nytt kataloghus, valt bort diskmaskin och många andra elektriska apparater, undviker att flyga i möjligaste mån, komposterar och odlar utan konstgödsel, använder lukt och smak för att kontrollera färskvarors användbarhet…

Det känns bra att gruppen som börjat leva enligt de här premisserna har blivit större. Att veta att man gör riktiga och viktiga livsval. Det handlar om kulturell grupptillhörighet.

 


8 kommentarer

Drängkammare

applen
I lördags gjorde vi 5 kg äppelmos här, höstens tillverkning hade tagit slut.
kammare1
kamin
Halvan flyttade före jul in i det nya arbetsrummet  i annexet som jag ritat till honom. Där håller han fortfarande på att gå igenom och sortera saker. Hans förra arbetsrum städades nu rent med såpvatten. Det rummet nu ska användas till förvaring inför kommande projekt. Äntligen friställdes vedkaminen som kan värma upp rummet med rekordfart. När rummet har agerat förvaring klart ska väggarna här målas om och golvet fernissas. Detta rum byggdes för gårdens dräng en gång i tiden.


Höjdpunkt

trevligt-stalle
Ett privat ärende förde mig hit en oktoberhelgdag. Här bor ett äldre par som flyttade ut hit på 70-talet. Här eldas i vedspis och utsikten från ena köksfönstret är hänförande ut över den långa sjön. På andra sidan sjön ligger ett slott. Kunskapen om den egna hembygden var gedigen, stolthet anades av att vara den åttonde generationen på platsen. Det var genuint och trivsamt att besöka det här paret, kanske förstärktes känslan av att elströmmen tillfälligt gått. Jag inspirerades och tänkte på hur jag skulle vilja ha min egen ålderdom…


6 kommentarer

Så där litegrann från ovan

köket hösten 2014
En ny vinkel på köket så där lite från ovan. En vy som man normalt bara har då man byter gardiner.
köket från ovan dec 2014
Det har inte hänt så mycket från i höstas (övre bilden) annat än att mattan vänts till advent och blivit rödare. That´s it so far.
Så är dagsljuset annorlunda förstås. Och farstudörren hålls stängd för att bevara värmen i kök och kammare.
Borde kanske bli trött på detta kök. Men nej, inte än – om någonsin. Om ett halvår är det 10 år sedan det stod klart. Det borde kanske vara dags att bygga om!
Det påstås att nöjda människor är farliga människor. Farliga för att ”utvecklingen” och ekonomin/kommersen kan stagnera. Är jag en farlig människa som är förnöjsam?

.
.


4 kommentarer

Väntan

färgstarkt
En bild på mitt lilla kära hus. I bakgrunden står lärkträden som färgrik fond.
Vi har gått in i en årstid då skorstenen kommer till användning ibland. Men just nu är det varmt och fuktigt ute, mycket mörker på mornar och kvällar.
Längtar tills snön faller.

 

N O V E M B E R

Mörkret talar med en annan röst
som om det bodde här i huset
och inte bara kommit på besök
 
Det tvekar om det ska släppa in oss

Leif Nylén

.


6 kommentarer

Vedspisens vattentank

Jag tycker det är härligt att elda i vedspisarna våra. Det ger en skön värme och ett fint sprakande. Att koka kaffe där är inte heller dumt. Ja, även laga mat ibland.
tank2
Till vardera av vedspisarna här hör en vattentank av koppar. Den är ett minen från den tid då varmvatten inte kom ur kranen vid diskbänken. En bra anordning då (tanken är förtent invändigt) men inte behövlig idag.
Tank1
Då vi inte använder varmvattnet ur koppartanken numera är det risk att vattentanken spricker av värmen från elden om den är tom. Förut fyllde vi på vatten då och då eftersom det dunstar.
tank3
Numera har vi fyllt den med sand som utjämnare av värmen. Det är enklare så. Ett tips till den som inte kommer ihåg att fylla på vatten och inte löst det hela redan.


2 kommentarer

Höstdagjämning

tar-det-lugnt
Idag är det höstdagjämning då dag och natt lika långa. Exakt den 23 september 04:29 på natten.
Det känns vilsamt. Jag har inget emot hösten, varmare kläder, brasor och mera inneliv.

 

DEN SISTA BLOMMAN

Jag älskar vårens prakt – men mer
den sista blomman, sommaren ger.
Då först blir levande och nära
allt det, som var mig ljust och kärt.
Så är ett avsked stundom värt
mer än att återse den kära.

Alexandr Pusjkin

.