Pimpinellrosen blommar grant i år. Den är lätt att tycka om. Den påminner mej om min barndoms sommarstuga, det är därifrån skottet togs en gång.
Etikettarkiv: minnen
Stormönstrat
Tvätt på tork under äppelträdens kronor.
Jag är förtjust i stora mönster inser jag.
De här dukarna är väldigt bra. Har inte riktigt koll på exakt hur många jag har, men minst sex stycken blåvita finns. Bomullstyget är kraftigt och kräver mangling efter tvätt. Det köptes in till en födelsedagsfest en gång i tiden.
Rapporten är 60 cm, alltså så brett som krävs för ett kuvert vid sittande bord. Det gör långbordet lättdukat. Just det här bordet är det gamla tapetseringsbordet lagt på bockar.
Vid sommarkalas på magasinet kommer de till pass ibland, här en midsommardukning.
Svartvitt
Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.
Thomas Tranströmer
Från mars -79 ur Det vilda torget, 1983
Julfröjd
Glade Jul.
Målning från 1891 av Viggo Johansen (1851-1935).
Originalet finns på Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn.
En insikt
Jag kom plötsligt att tänka på
tant Edla
som dog för sjuttio år sedan.
Hennes hus är för länge
sedan borta,
graven också
och hur länge man kommer
att minnas henne
beror på mig.
.
Nils Åker
DN 1/6 2017
.
.
Souvenir
Jag tycker rätt bra om krokodilen inköpt en gång på Victoria & Albert Museum. Den köptes som ett platt paket, ett färdigt byggkit utstansat i plywood. Själv fick man trycka ut delarna och bygga ihop dem. Kul tycker jag och tänker tillbaka närhelst jag tittar på krokodilen.
Det följde med tre par ögon, det är bara att välja uttryck.
Samtidigt undrar just vad en krokodil har med det museet att göra? Jovisst, Storbritannien var kolonialmakt under V&A:s regeringstid så visst fanns krokodiler i de landområden man hade makten över. Kanske tänkte man så vid valet av produkter i museishopen. Finns det något land med så många ovidkommande och roliga prylar i museibutikerna som England…
Vilsamt
Ett utmärkt sätt att bida sin tid.
Att vänta.
Att uppleva.
Jag tänker passera men vägen stängdes av med rep och jag ser många fina mjölkkor med stinna juver fösas hemåt framåt kvällningen för att mjölkas.
Jag trivs.
Tänker.
Drömmer.
Minns.
Lever i nuet. Och då kom jag på att det borde filmas och fick med en snutt.
”Är det inte ensamt i Stockholm utan kor?”
.
.
Det bidde en kudde
När jag flyttade hit kom jag till ett hus fyllt med saker. Saker som inte var mina, saker jag inte hade något förhållande till. Då. Det var faktiskt en ganska jobbig situation.
Här är en av få saker som jag har här hemma som minne efter mina morföräldrar. En filt som var smutsig, oljig och dan efter att ha använts i en bil i flera år. Den var dessutom nött och trasig på sina ställen. Men slänga den ville jag inte för jag har goda vibrationer ihop med den. Efter tvätt tog jag vara på den bästa delen som blev ett kuddfodral. I den finns invävda barndomsminnen. Tänker att det är fint med hågkomster, nu till Allhelgonahelgen är det kanske särskilt passande. Man måste ju inte gå till en grav för att minnas. Ibland kan en kudde räcka ;-)
.
Årsdag
Solrosorna är höga och ståtliga. De blommar precis som sig bör den sista augusti på vår dag.
Måste plocka in och förgylla finhörnet på köksskänken.
.
Mitt behov av snö
Vrån
Detta är en allmogemöbel som alltid funnits här i huset, säkerligen medflyttad från huset i den lilla staden där familjen bodde innan de köpte och lät bygga den här gården.
Den gamla byrån i kammaren tjänstgör som förvaring. Den slukar en hel del.
Byrån är valnötsådrad, beslagen är bytta från de ursprungliga men det var väldigt länge sedan man ”moderniserade”. De här beslagen är i mässing i krusidullig nyrenässans-stil. Förut fanns ett runt beslag omkring nyckelhålet. Man kan se märken bakom varje mittbeslag. Handtagen på var sida om nyckelhålen skulle då inte ha funnits förrän de på bilden skruvades fast. Möbelbeslag fascinerar mej eftersom de kan datera en möbel. Kolla här något av det nytillverkade utbudet.
Ska snart börja gå på jakt efter ett nyckelhålsbeslag av ben till en norrländsk byrå från 1800-talets första hälft som är i min ägo. Där öppnas lådorna med hjälp av en nyckel som ”draghandtag”, inga sidohandtag finns. Tre av de fyra lådorna har kvar nyckelhålets benbeslag men den fjärde har tappat det. Har man inte bråttom är det ett intressant ”detektiv”-uppdrag.
Jag som inte klarar av att arrangera stilleben har för tillfället placerat två papier-maché-burkar på byrån. I dessa finns reseminnen som inte samlar damm. Ibland gluttar jag på locken. I den ena finns havsinspiration.
.
.
Flyger i taket
I farstutaket flyger två trollsländor. Eller flyger och flyger… de är målade på pärlsponten. Sitter väldigt mycket fast alltså. De här skimrande sländorna målade en väninna på begäran efter att vi besökt ett säteri med inspirerande inredning. Min väninna var på några dagars besök med sina barn och hade alls inte sina målarattiraljer med sig på resan. Så vi köpte några små tuber Winsor & Newtons oljefärger, smala penslar hade jag sedan tidigare. Resultatet blev de här härliga minnena som bara den som studerar taket noga ser.
.
