Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Vinter

Vila, vila, vita snö,
kall över berg och slätter!
Skyddande gömmer du vårens frö,
själv skall i värme och sol du dö.
Vila, vila, vita snö,
skimra i vinternätter.

Carl L. Östergren (1842-1881)

Snön jämres unner laddsûlen.
Tri å trätti grader
mitt på dan.
Som en sågfil däri bröste
når man dra andan.
Mörkre legg å lura
som en storen svartkatte
baka Tuägga.
Int en fågel.
Int ett häraspår.
Sola stryk lågt över Orrmyra,
rö som ett fröddöre.

Birger Norman (1914-1995)


7 kommentarer

Vårdagjämningen


Igår rensade jag bort lite lövtäckning i rabatterna, men bara lite eftersom det är fortfarande kallt. Men de utblommade julhyacinterna från förra julen som jag satte ner i jorden förra våren har kommit upp rejält. Och tidlösans blad, som syns på bilden, hade kommit upp ovanför vintertäckningen och jag ville frigöra dem litegrann. Ni ser de gulgröna till höger – de var helt osynliga när jag började. Tidlösan är en rolig växt – bladen kommer tidigt och är förhållandevis stora. Så vissnar de ner på försommaren och först i augusti-september blommar de där knasiga växterna. Blommorna liknar krokusar men är det inte. Jag köpte ett par lökar ett år och de fick blomma liggande på ett vackert fat utan vatten. Sen fick de plats i kryddlandet och har förökat sig rejält. Tidlösorna är placerade så att de syns väl när man sitter på den karelska ”kaffedrickarbänken” som vi för övrigt invigde för säsongen nu i helgen. Än dröjer det tills det är dags att ta rensa bort all täckning och lägga på kompostjord.

Idag är det vårdagjämning.
Idag snöar det.


Lämna en kommentar

Snöflingors dans

På bilden syns ett försök till konkretisering av dalande snöflingor. Nu dansar de igen här, kallt och vackert är det. Jag är glad så länge det är kallt och vitt. I en dikt från förr kunde det bli väldigt högstämt.
dalande-snoflingor-nk

Ned genom rymden
stjärnigt de sväva.
Mönster i fjunig
dallring de väva.
Marken de pälsa, –
veckas i fållar,
knypplas i spetsar,
kullras i bollar.

Vita och kyliga,
flocktätt de glida.
Kyrkstilla blir det,
helgtyst vida,
liksom i kyrkan
då psalmen slutat
och folket i stilla
andakt sig lutat.

Nu sjunker i själen
vinterblida;
nu ut den har gråtit
sin senhöstkvida.
I känslornas skrymslen
det töar och droppar –
till frostro vid doften
av isrosknoppar.

Och timmar, som svept sig
likt senhösttåga
och virvlat i sjuklig
stämningsråga
likt prunkande höstblad, –
som vita, svala,
mjuka flingor
över mig dala.

Ola Hanson


Lämna en kommentar

Insikt

Det är fint att vakna upp och kika ut på den här utsikten efter en lång resa med mycken mörkerkörning.
1a
1b
Stora barrträd med snö och sol och en lång, skön frukost med vännerna på en solig matplats…
Och sen köra vidare och komma hem till ett plogat och skottat snötäcke. Njutbart!

.