Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


9 kommentarer

Dag och natt

Det är ljuset visar att det är vår. Den nya vita snön som har fallit bevisar inte att det är vinter.

Solljus mitt på dagen. Den röda rullgardinen är nerdragen för eftermiddagskaffe och tillfälligt tv-tittande.

Såg ni supermånen i natt?

Månen var bara 356 577 kilometer från mej på jorden igår då jag tog det här fotot. Så nära har den inte varit på 18 år.  Det innebar också att den var 14% större och 30% ljusare än andra fulla månar. Det gick naturligtvis inte att fånga med min lilla kamera men vackert var det. (Det som syns till höger på bilden är inte en snödriva utan bilens rimfrostiga tak som fick agera kamerastöd.)

Imorse flödade solskenet in i sovrummet.

För ett par dagar sedan föll alltså 10 cm snö igen och gjorde världen helvit. Men likväl är det VÅR! Fru Purjo beskriver känslan så skönt. Fåglarna kvittrar för det är ljuset som ger vår, inte om snön ligger kvar eller inte.

I norr kallas detta den femte årstiden. Snön ligger kvar men smälter sakta dagtid då det är dagsmeja. Det är varmt i solen och man kan åka skidor väldigt lättklädd om man så vill. På natten fryser det på. Det är härligt!

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Lämna en kommentar

Gräsänka på riktigt

Så nu är jag gräsänka. Härligt att vara ensam med sina tankar och funderingar ett tag. Att sköta getter, läsa i solstolen, dricka iste eller rosévin, dona i det eftersatta kökslandet – ja listan är lång på vad jag vill göra…

”Halvan”, som nu befinner sig på sitt rätta element, njuter nog precis lika mycket. Vår båt ligger på land och han har nu trots detta möjlighet att vara på sjön tillsammans med seglarkompanjonen i dennes båt. Först Mälaren och sen lär det bli slussning ut i Östersjön.

Det blåste inte speciellt mycket då de gav sig av…

MrsUniversum plockade smultron på gården till sitt välbefinnande. Aldrig trodde hon under sin barndom i norr, att det skulle bli till att plocka dessa goda bär på hemmaplan en gång framöver.

Jag tycker smultrion är bra marktäckare och låter dem frodas vid magasinet mot gårdsplanen och i trappan till matkällaren. De fanns här före mej men jag hjälper dem att utöka reviret. Även kring rabatter får de bre ut sig, men helst inte i grusgången.

Även lite slåttanna blev gjord. Före semestern slog vi de största gräsytorna med lie. Men först för ett par dagar sen slog vi överblommade prästkrageytan. Jag har vänt på höet ett par gånger genom att räfsa ihop det i strängar. Nu räfsade jag ihop höet i högar och bar in det i logen där det tidigare slagna redan låg. Höet ska vi ha till hands till getterna senare i höst.

Höet, som inte är någon stor mängd, luktar gudomligt. Jag minns barndomens somrar med hopp i höet och ibland övernattning där. För mej är hö sommar i koncentrat!!! (Gräsänka är ju otroligt passande benämning kom jag just på :) Så i min lyckliga ensamhet bestämde jag mig för att då mörkret fallit på och månen sken (fullmåne för ett par dagar sen), slå upp portarna från logen, lägga mig i höet för att lukta, tänka och fundera, titta på månen. Det var en underbar och rofylld timme! Bara ficklampan lyste vägen, sen var det naturmörkt.

”Man borde inte sova när natten faller på” skrev Jeremias i Tröstlösa. Men slutstrofen i sångtexten stämde inte igår. Jag ville vara ensam…

 

Man borde inte sova
 
Man borde inte sova när natten faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.

Det sägs dom är tusen mil och mer ändå från oss.
Än brinner de med stadigt sken, än flammar de som bloss.
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller,
och en annan flammar till när hon har brunnit ut,
så faller hon, då blir det som en strimma rök till slut.

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart,
som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.
Det är som om det hördes
ett silverspel som rördes.
Man borde inte sova när som natten faller på.
Man borde se på stjärnorna. Man borde vara två.

Finns på Youtube med Helen Sjöholm. Slutet förstör dock stämningen.


1 kommentar

Måne & mörker

 

Medan jag tittade

på månen

kom förnumstigt folk

och frågade

vad jag egentligen

höll på med.

                                                                                        Bakusui

Idag var det fullmåne. Det var fantastiskt att vakna upp till kyla, snö och månsken. Redan igår kväll var månen vacker men långt ifrån så röd och stor som i morse. Jag tog ett foto igår från verandan genom äppelgrenarna. Jag minns hur jag som 5-åring för första gången stod och tittade på månen och plötsligt förstod att jag inte kunde förstå hur oändligt långt bort den var…

 

Här i mitt Universum ser vi alltid till att ha minst en almanacka som visar månfaserna. ”Vanliga almanackan” är en institution här. Jag har i min ägo alla almanackor från seklets början – morfar började, pappa fortsatte och numera är det jag som köper och använder dem.

 

Vi har inte mycket till utebelysning. Några traditionella glasglober på uthusens väggar markerar gårdsplanen, gårdstunet. Vi vill inte ha stolpar eller pollare för vi tycker inte de passar in i Universumet som vi vill hålla kvar som bondgård.

 

Genom att inte ha starka och många lampor kan man här uppleva mörker. Jag älskar mörker! Som liten var jag mörkrädd som så många barn – men inte numera. Mörker är vackert tycker jag. Härifrån gården kan man uppleva vintergatan, man kan se stjärnbilderna och vill det sig väl kan man faktiskt se norrsken! Det trodde jag väl aldrig att jag skulle få se i Mälardalen – men så har hänt. Det är som en uppenbarelse.

       

 

Och nu äntligen *småler* har jag insett hur det förvalda typsnittet i denna wordpress-blogg kan kringgås. Nu är texten mindre, vilket jag tycker kan vara bra, så att scrollning inte behövs i samma omfattning. Alltid lär man sig något nytt!!!