Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Tulipanarosor



Tulpantiden är över sedan länge. Men då den var som intensivast firade vi med tulipanarosor att kammarens ytskikt var färdiga. Det finns så många tillfällen att fira när byggnadsvården/restaureringen tillåts ta tid. Det är på gränsen till ofattbart men nu är husets sista rum klart. Tänker berätta lite kort i några inlägg framöver.


5 kommentarer

Den doften

Har ni känt hur gott Jungfru Marie sänghalm doftar i en koncentrerad bukett? Gulmåra (Galium verum) är ett annat namn på växten. Här tillsammans med rödklint och olika sorters grässtrån. Allt plockat längs grusvägens vägren som leder till mitt Universum. En riktig högsommarbukett. I vägens mittremsa växer käringtand, den är också fin men alltför kort för att platsa i den här buketten.

Gulmårans diskreta doft fyller ett helt rum. Underbart.


7 kommentarer

Grönt tak



Den där vinrankan vid husväggen den växer så det knakar. Min efterlängtade pergola med en klättrande vinranka är en verklighet på gång.

Inhägnat mot rådjur men det passar bra eftersom jag vill behålla karaktären av bondgård och här fanns ingen trädgård, enbart mindre rabatter. Folket här hade nog att göra med skötseln av åkermarken – plöja, harva, så, välta, skörda, hässja, torka, köra in höet till logen, tröska säd, köra ut gödsel på åkrarna, sköta kreatur alltså utfodra kor, kvigor, kalvar, hästar, höns, grisar och två gånger om dagen mjölka korna, ordna värme för vintern genom trädfällning, vedkapning och klyvning. Ja det var fullt upp med det praktiska livet. Det skulle bykas i bykstugan, bryggas, plockas frukt och bär och potatis, läggas in, syltas och saftas, slaktas, konserveras, vävas tyger och mattor. You name it…

Inte fanns tid på en mindre jordbrukande gård att odla stor mängd växter för njutningens skull. Det kunde de göra som hade gods med egna trädgårdsmästare. Det är först i nutid en perennträdgård är anlagd här, här där grisarna bökade när gården var ett levande lantbruk. Men jag vill behålla karaktären av levande bondgård och låter därför bli att göra park av hela gården. Perennerna får vara inhägnade som grisarna en gång i tiden ;-) På så sätt slipper inte rådjuren in heller.


3 kommentarer

Att hålla efter


Detta är perennträdgården just nu. Där blommar bland annat olika stäppsalvior, de förökar sig så jag har svårt att hinna med att rensa bort. Likaså med den där höstanemonen och stjärnflockan (Linnei döttrar). De trivs förbaskat bra här, det gäller att hålla dem kort för odlingsytan är inte stor. Det ska bli intressant att se vad det blir av den här trädgården över tid. Anar att antalet arter måste minskas. Ginst (Genista) och purpurklätt eller sammetsnejlika (Silene coronaria) i förgrunden.

En vallmo har slagit ut sina kjol och i bakgrunden blommar isop (Hyssopus officinalis).

 


Lämna en kommentar

Sommarens mitt

 

Lite kallt var det allt på sommarmitten, men uppehåll. Inne i magasinet var det varmt och solen visade sig på kvällen och förgyllde rummet.

Det var svårt att hitta ängsblommor och gräsvippor till dukningen, gräset står brungult på gården. Utblommat och övermoget. Det gröna fick bli ormbunksfång och vinrankor. Blomsterfägringen i rabatterna var inte så alltför riklig i år – nickande vallmoblommor i rött, vitt och rosa plockade jag in. Vinrankorna i flytande blått på tallrikarnas bräm fick utgöra blomsterkransar till oss midsommarfirare.

 


2 kommentarer

Lycka

JUNINATTEN

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinsson (1904-1978)
Ur ”Cikada” 1953.