Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Förmera buxbom


Buxbomklotet vid husväggen är friserat. Likaså buxbomhäckar i kryddlandet. Jag tar de längsta sticklingarna och stoppar ner dem i plastkrukor med bra blomjord. Sticklingarna stoppar jag ner intill kanten av krukan, erfarenheten säger att de rotar sig bättre då. Krukorna ställer jag sedan rätt långt ner i lövkomposten för att behålla fukten. På vintern täcker jag med löv samtidigt som jag stoppar ner en bambupinne i krukan så jag ser var den finns framåt våren då krukorna får komma fram i ljuset igen. Efter två år är sticklingarna färdiga att plantera ut. Ibland kan det gå att rota dem på ett år, men två är säkrast. Med vissa går det inte alls, till stor del beroende på torka. Det är inte mycket arbete alls med de där sticklingarna.


Det här klotet köpte jag för länge sedan och från det har jag tagit sticklingar när det har friserats årligen. Det har gett upphov till den pågående inramningen av kryddlandet.


Lämna en kommentar

Ängsmatta


Inte kan man väl köra över teveronikorna med gräsklippare för att skapa en gräsmatta?!! Nej, det får vara äng istället. På andra håll har prästkragarna slagit tu i full blom redan.

Ängen, de oklippta delarna av vår gård, är grön trots den värme och torka som maj och juni hitintills inneburit. Kortklippta gräsmattor torkar lätt ut om de inte vattnas. Och här i kommunen är det nu bevattningsförbud med kommunalt vatten. Den här våren och försommaren glömmer man inte i första taget. Ja, inte vintern heller för den delen.

I veckan kom starungarna ur sina bon och flockar av starar tjattrar nu och letar ätbara saker i gräset. De är verkligt välkomna att kalasa på det som finns.


Lämna en kommentar

Pionerna ånyo

Jajamen, bondpionen vid husväggen har redan några utslagna blommor och fler blir det. Den här brukar alltid vara först, en likadan bondpion som står fritt på gården har blåsigare och väntar lite med blomningen, så gör förstås även luktpionerna.


Men så har jag en ny sort som blommar i år. En enkel rosa som visade sin skönhet lite tidigare än bondpionen ovan.

För mig som älskar dillpioner med enkel blomma, men inte lyckats få någon att överleva, kommer detta att bli en rar vän. Jag fick små plantor i krukor av en mycket grönfingrad väninna för ett par år sedan. Hon hade frösått dem – och pionfrön är inte lätta att tas med för en dödlig människa som jag – de är svåra att få att gro. Men se, hennes frön blev så här vackra pionblommor som blommar för första året. Sorten känner jag inte till och eftersom de är frösådda är den inte sortbeständig. En skönhet är den hur som helst.


4 kommentarer

Vilken helg vi haft



Backsippsutflykt med medhavd kaffekorg.

De egna kungsängsliljorna blommar i perennträdgården. Här rensade jag ifjol bort all besvärlig vårtörel som spridit sig hejdlöst. (Man lär sig så länge man lever vad som är gångbart och inte.) Alla liljelökar togs upp och sattes tillbaks efter den jobbiga rensningen. Nu tror jag nog att liljorna kommer att föröka sig i massor, de bildar lätt frö och självsår sig.

Längst bort i perennträdgården har röjning skett i vår. Min fina höstanemon som fått en planta av och som jag verkligen älskar, är mycket vildsint när det gäller att ta för sig. Den trivs helt klart, Men jag kände mig tvungen att föregripa att den tar över helt. Innan sommaren är slut kommer här att vara fyllt med fina växter. Även höstanemon förstås. Närmast en praktveronika som jag delat och flyttat hit. Rabatterna vid huset har fått gödsel och kompost samt en ringlande bevattningsslang.


I övre delen av trädgården är det grönt.

Och kökslandet ligger och väntar på gödsel och kompostjord samt rader med frön.

Liljekonvaljens strutar är höga nu.

Helgen har förutom trädgårdsarbete för oss bestått bland annat av en ornitologisk utflykt, cykelturer ut i det vackra, möbelfunderingar, fönsterrenovering och hjälp att masta på en båt.