Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Levande natur

Allt i det här arrangemanget är levande material förutom svamparna som är gjorda av flirtkulor/flörtkulor med målad hatt. Jag tycker så mycket om de där svamparna som inte är av plast som många dekorationssvampar är numera. Men mest av allt är lavar och mossor fina. Mossorna, som här är gröna, klarar inte av att torka ut, då dör de men lavarna klarar av att torka ut helt.

”Fönstermossor” i form av renlav och islandslav är sen gammalt vanligt att ha mellan fönsterbågarna när man har ytterbåge med lös innerbåge. Det använder jag när andan faller på i fritidshuset. Här är återbrukade lavar som jag tagit bort under sommaren och förvarat torrt för att till hösten fukta dem så de blir mjuka så de formas efter fönsterbågarnas mellanrum.

Det kan man verkligen kalla nature vivante.


2 kommentarer

Fint bevarade

För tre år sen sådde jag fröer av sommrariddarsporrar (Consolida orientalis) för första gången. De visade sig vara sirliga, vackra och lätta att arrangera i bukett. Då visste jag inte om att de här blommorna går att torka med färgerna i behållning. Först med delar av årets skörd har torkning påbörjats. Jag hoppas kunna arrangera en fin bukett för vintern. Har någon av er som läser detta torkat sommarriddarsporrar?


Lämna en kommentar

Odling

I början av juli (3/7) såg kökslandet ut som på översta bilden. Sent kom odlingen igång. Några dagar senare täckte jag stora delar med gräsklipp. Så åkte vi bort i tre veckor men hade hjälp med vattningen. Återkommen i början av augusti hade odlingarna växt till sig (4/8) men få växter blommade just då. Nu finns många fler. Årets odling är dock inte den som gett mest genom åren.

Frilandsgurkor i lagom mängd får vi och likaså squash tillräckligt lagom för att få de inläggningar jag gillar så mycket. Palsternackorna blir inte många av men väl rödbetor och mangold.

Bara tre solrosor blir det. Krusbladiga persiljan tog sig inte så bra men bladpersiljan ville sig i år. Dillen blir det inte så mycket av trots att jag sådde i tre omgångar. Koriandern blir bra.

Rosenskära, ringblommor och vallmo förstås, praktmalva, sommarriddarsporre, luktärter, buskkrasse, jätteeterneller och snart nog sommaraster är trevliga att plocka in. Dahlior och gladiolus också odlas som vanligt.

I fjol fick jag ett brev med en fröpåse med svedjerovor av en kompis. Jag sådde i två omgångar men INGEN svedjerova kom upp. I år (med de sista fröna ur samma påse) blev resultatet mycket bättre, här syns de tre först skördade.

Dahliorna har kommit igång med blomningen nu i andra halvan av augusti. Jag är glad att vara hemma nu.


Lämna en kommentar

Färgbukett

Praktmalvor, ringblommor och ett par dillkronor plockade i kökslandet ger färg åt köket just nu.

Tomater är andra färgklickar. Röda köpetomater som inte alls går upp i smak mod fådda egenodlade färggranna tomater av olika sorter som snart är uppätna. Skålen var fylld med godsaker för lite sen. Köpetomaterna får anstå.


Lämna en kommentar

Frost

Gissa vad jag saknade mer än mycket annat under senhösten 2020? Jo – frostigt gräs i oktober/november.

Frosten slog aldrig till på riktigt så där rejält. Jovisst, dahlior och krasse kroknade efter en natt med ett par minusgrader men jag hann aldrig se den riktigt krispiga frosten den gången. Och visst forslade jag bort biomassan ur kökslandet till komposten för att bli ny jord. Men den där krispiga, underbara frosten som gör att allt, inklusive jag själv, går till vila fanns inte. Det regnade och var disigt mest hela tiden, solen visade sig knappt. Kökslandet grävdes om först den 21 december, senare än alla tidigare år. Vädret gjorde att ingen dag innan dess kändes som rätt tillfälle att bearbeta den leriga jorden. Ett par dagar senare stoppade jag ner vitlöksklyftor i jorden. Så grymt sent!

Jag snuvades på rejäl frost, snuvades på tiden då fler stearinljus, mera björkved, mera lampolja började användas igen. Det där som brukar inträffa långt före jul.

Frostigt glittergräs från ett annat år.

Hur mycket är jag själv skyldig till denna klimatförändring… Det tål att funderas över. Visst, vi hade snö och sol i jan/feb 2021 visst – det var mycket fint. Men det betyder inte att inga långsiktiga klimatförändringar sker.

Så går mina tankar en solig och varm sensommardag. Jag hoppas verkligen på riktig frost kommande senhöst!!! Tänk när vi får börja elda


2 kommentarer

Utsmyckning

Att göra fint för sin egen skull, utan tanke på att andra ska kunna njuta av det vackra… det kan tyckas lite bortkastat och ensamt. Samtidigt är det tillfredsställande och helt nödvändigt att göra vackert enbart för sin egen skull. Behovet av skönhet kan knappast stillas eller någonsin bli helt tillfredsställt… Men visst är det underbart när man är flera som kan njuta skönhet tillsammans!

Längta framåt eller minnas bakåt…

Sommaren 2020 blev midsommar något åt det hållet – inte mycket till majande förutom grönskimrande björklöv, buketter med ängsblommor och nystädat hem. Jul- och påskhelgerna är enklare att få till det koseligt inomhus. Många att sakerna finns redan hemma (åtminstone är det så här) och kan plockas fram men till midsommar ska mesta utsmyckningen plockas i naturen och är förgänglig…

Människans behov av skönhet tar aldrig slut. Att se hur man traditionellt smyckat sig själv, sina kläder, sina tillbehör, redskap, sitt hem upphör aldrig att fascinera. Behov av skönhet i en eller annan form har alltid funnits sedan urminnes tid. Det hävdas ibland att de är en kvinnlig egenskap att utsmycka. Det tror jag inte på men kanske har samhällsnormen varit så´n att kvinnor ofta smyckat hemmet, den miljö som legat närmast.

Tänk också på alla vackra landskap som formades av mulbetande djur och de människor som tillsammans samlade in vinterfoder till djuren. Inte tänkte de på att göra snyggt – de tänkte på sin överlevnad. Men ett bruksföremål som en räfsa kunde snidas, snirklas och målas bara för att behaga ögat.

Så – varför skulle inte jag plocka in en vas med vallmoblommor om de så bara står över dagen…


1 kommentar

Gräs blir hö

årets slåtter här på gården är avklarad. ”Halvan” slog med en gammal lie som funnits här på gården sen urminnes tid. Jag använde en ny vars orv syns i bakgrunden på mittre bilden. Där syns även en hink med vatten vari brynstenen doppas när liebladen bryns någon gång nu och då. Slipa på slipsten är det första man börjar med när slåttern börjar, sen räcker det med att bryna med den hömängd vi har att ta hand om. Liebladets fäste är handsmitt på den äldre lien, en träkil gör att det inte rör sig när lien används. På senare tid har någon pillat in en spårskruv i mellanrummet för att staga upp ytterligare då liebladet antagligen inte låg fast tillräckligt. Detta är årsringar som man talar om inom byggnadsvården/restaurering av byggnader. Tycker det är lite gulligt.

Vi kan ju säga att ingen på mils omkrets ”klipper gräs” på det här sättet. Men tro inte att vi har ”tomtar på loftet” när vi slår gräs med lie, vi har djupa tankar om vad denna skötsel av gården får för konsekvenser över tid.

Det pausas och dricks en hel del kallt vatten under slåttannan då vädret har varit så varmt som detta år.

Här ligger gräset och torkar för att bli hö. Det är hopräfsat i en lång korv. I år var det lämpligt väder att låta höet ligga och torka ett par dagar på marken med uppfluffning en till två gånger under tiden.


Lämna en kommentar

Buxbom

Buxbom-klotet har friserats med häcksax och finputsning med sekatören.

En ”buxbomhäck” vid drängkammaren ramar delvis in det tvådelade kryddlandet. Alla plantor till denna inramning härstammar från klotet. Allt eftersom jag ansat klotet har jag tagit skott som drivits upp. Även här gick häcksaxen fram som alla tidigare år. Först lades plast ut för att fånga upp klippet.

Personligen gillar jag den oklippta buxbomen bäst, ljusgröna blad, lite ostyrigare utseende. När skotten väl klippts blir ytan rätt snart brunare och tar tid på sig att grönska till.

Men nu är det ett MÅSTE att klippa min buxbom. Förra året upptäckte jag att några av de nya bladskotten kupat sig och att vitt ”dun” fanns där. Kom fram till att det var buxbombladloppa som gjort sig hemmastadd. Det var ju inget vidare så nu får ”häcken” behandling mot detta. Klippa bort årsskotten är nu väldigt viktigt och både före samt efter sprayas en blandning med vatten + såpa +lite T-röd på. Tur att det inte är en fruktad svampsjukdom och tur jag inte har många, långa meter buxbomhäck!