Under en sörmländsk gravresa förra helgen såg vi till de gravar som Halvan har tagit på sig gravrätten till. Gravarna är kistgravar med olika gravvårdar av huggen sten med inskrift. Framför gravvården växer perenner i en liten rabatt. Perenner är inte lika färgglatt blommande men sköter sig själv lättare då möjlighet att se till gravarna ofta inte finns.
Samtidigt såg vi andra sätt att sköta gravar. Kyrkogårdsförvaltningarna prövar nya sätt. På bilderna ser vi två kulturgravar som förvaltningen ansvarar för. På två av dem har man sått tätt, tätt med frön, två olika blandningar. Det ser häftig frodigt ut så här i månadsskiftet maj/juni. De blommor jag kan urskilja och tycker mig känna igen på den understa bilden är ringblommor, sömntuta, krasse. Hit borde jag återvända i juli och se hur det då ter sig.
Eftersom det inte är ängsblommor antar jag att gravarna måste besås varje år. Någon som vet hur det här fungerar?
Många av våra kyrkogårdar liknar parker där man kan gå eller sitta på en bänk för kontemplation, det är avstressande. Kyrkogårdarna är även gröna lungor för många små varelser och fåglar.