Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Bortglömd


Pilbräken (alt. Hjärtbräken) lat. Hemionitis arifolia

När vi åkte till snön i december tog jag som vanligt med mig de känsligaste krukväxterna, där ibland ormbunken på bilden. Den har varit den bästa av krukväxter, känslig men lättreparerad när jorden blivit lite för torr. Repar sig snabbt och är glatt grön. Sporbladen (utanför bild) är stolt uppkäftiga på högre stänglar och sporgömmorna väl synliga på undersidan. En snygging och ovanligt lättskött för att vara ormbunke.

Men gissa vad som hände – jag glömde att stoppa ner den i växtlådan inför hemresan. Den står kvar utan att få vatten. Den dör. Det känns som att låta en vän förtvina. Hemskt och oförlåtligt, de andra växterna kom med hem men inte denna. För övrigt är det här med krukväxter det svåraste att hantera när man åker bort. Att be släkt eller vänner vattna nån gång nu och då kan väl gå för sig, men de växter som kräver större omvårdnad är svårare att hantera. Att be någon vattna varannan dag under en längre period är lite väl mycket begärt, om man inte bor i lägenhet och har förtroende för närmsta grannen som är hemma då blomsterägaren är borta. Jag har inte hittat någon lösning på krukväxternas skötsel under bortavaron vintertid, därför tar jag med mig dem om det är en bilresa som ska göras till en bestämd plats. Och så glömde jag favoriten där i det tomma huset. Oförlåtligt.

Det känns som att jag hela livet varit på resande fot och när det gällt bilresor alltid stoppat baksätet fullt med växter till andras förtret, förtjusning eller förvåning.  Det hör till mitt sätt att leva. Att ständigt vara hemma är ju inget alternativ.

 

 


5 kommentarer

Advent

Den mycket förväntansfulla tiden har börjat. Det är rätt så underbart. Jag har plockat fram adventsljusstaken till köksbordet. Ibland fyller jag den med lärkkottar, ibland med lavar och svampar, ibland med nötter. Allt är lika fint. I år blev det lavar, mossor och röksvampar igen. Nån gång nu och då vattnar jag växterna, både för att de ska trivas och för att minska brandrisken.

Det är som att titta in  i ett miniatyrlandskap.

Röksvampar och en del av lavarna och mossorna sparar jag från år till år, för det går. Det är bara att blöta upp lavar och mossor så blir de fina och mjukt formbara igen. Och fylla upp med några nya fina fynd.

De tre bilderna här nedanför är från 2012.

Haha, det här var pekfingrigt!!! Men det kan behövas.

 


1 kommentar

Julkaktusen åter igen


Den blommar så troget och vackert varje år den här bladkaktusen, den rosablommande julkaktusen. Det går inte att låta bli att tycka bra om, så lättskött och livskraftig. Dessutom blommar den och förgyller tillvaron då andra växter gått i dvala.

Igår körde wordpress igång snöandet på bloggen. Samtidigt snöade det på riktigt utomhus men det stannade tyvärr inte kvar på marken.


1 kommentar

Lavar och mossor



Arrangerat miniatyrlandskap att kliva in i. Jag har alltid älskat lavar, mossor, kottar, stensöta, bärris, enris, barrnålar och barkflagor. Kan även ses i skogar – trots alla träd ;-)

 

Kring gläntan står höga, ranka träd, med tunga dova kronor
— en skogens tingsplats, där grönskan och ljuset håller ständiga rådslag om det kommande.

Per Helge


2 kommentarer

Premiär för älskliga blommor

Min filtökenklocka, Cotyledon tomentosa, blommar för första gången. Jag är SÅ stolt. Det är en liten, söt växt med ljusgröna, mjuka, tjocka, lite klibbiga blad som påminner om trampdynor.  Väldigt vacker även när den inte blommar. En suckulent som klarar torka, som inte vill ha mycket vatten. Den står i ett österfönster i svala farstun.




Uppsala linneanska trädgårdar skriver också om filtökenklocka.