Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Bortglömd


Pilbräken (alt. Hjärtbräken) lat. Hemionitis arifolia

När vi åkte till snön i december tog jag som vanligt med mig de känsligaste krukväxterna, där ibland ormbunken på bilden. Den har varit den bästa av krukväxter, känslig men lättreparerad när jorden blivit lite för torr. Repar sig snabbt och är glatt grön. Sporbladen (utanför bild) är stolt uppkäftiga på högre stänglar och sporgömmorna väl synliga på undersidan. En snygging och ovanligt lättskött för att vara ormbunke.

Men gissa vad som hände – jag glömde att stoppa ner den i växtlådan inför hemresan. Den står kvar utan att få vatten. Den dör. Det känns som att låta en vän förtvina. Hemskt och oförlåtligt, de andra växterna kom med hem men inte denna. För övrigt är det här med krukväxter det svåraste att hantera när man åker bort. Att be släkt eller vänner vattna nån gång nu och då kan väl gå för sig, men de växter som kräver större omvårdnad är svårare att hantera. Att be någon vattna varannan dag under en längre period är lite väl mycket begärt, om man inte bor i lägenhet och har förtroende för närmsta grannen som är hemma då blomsterägaren är borta. Jag har inte hittat någon lösning på krukväxternas skötsel under bortavaron vintertid, därför tar jag med mig dem om det är en bilresa som ska göras till en bestämd plats. Och så glömde jag favoriten där i det tomma huset. Oförlåtligt.

Det känns som att jag hela livet varit på resande fot och när det gällt bilresor alltid stoppat baksätet fullt med växter till andras förtret, förtjusning eller förvåning.  Det hör till mitt sätt att leva. Att ständigt vara hemma är ju inget alternativ.

 

 


5 kommentarer

Advent

Den mycket förväntansfulla tiden har börjat. Det är rätt så underbart. Jag har plockat fram adventsljusstaken till köksbordet. Ibland fyller jag den med lärkkottar, ibland med lavar och svampar, ibland med nötter. Allt är lika fint. I år blev det lavar, mossor och röksvampar igen. Nån gång nu och då vattnar jag växterna, både för att de ska trivas och för att minska brandrisken.

Det är som att titta in  i ett miniatyrlandskap.

Röksvampar och en del av lavarna och mossorna sparar jag från år till år, för det går. Det är bara att blöta upp lavar och mossor så blir de fina och mjukt formbara igen. Och fylla upp med några nya fina fynd.

De tre bilderna här nedanför är från 2012.

Haha, det här var pekfingrigt!!! Men det kan behövas.