Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


10 kommentarer

Frostrosig ruta

Rimfrost på fönstren tyder på värmeläckage. Kanske är det inte hela sanningen. Hur som helst är det så vackert att jag gläds otroligt över sakernas tillstånd. Huset och husets invånare har det bra.

Isbelupna äro mina fönster.
Kom och titta på dem båda två!
Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster
Vinterns andar ritat deruppå.

Kan en mästare med konstens penna
Få en stjerna som den här? O, nej!
Kan en sådan spets du få som denna,
Med brodér-nål? Nej, det kan du ej.

Jag just tycker mig en smul förmögen:
Nya taflor komma hvar dag.

Det är väl! Men bladet kan sig vända
Rutans verld är av en skör natur:
Hela herrligheten dränks kanhända
Innan qvällen i en vattenskur.

Elias Sehlstedt (1808 – 1874)


Lämna en kommentar

Granris helt enkelt

Jag har verkligen gjort det enkelt för mig i år. I aluminiumkrukan Gråsippa, formgiven av Signe Persson-Melin för Byarums bruk, har jag först stoppat ner blöta eklöv och sedan granriskvistar. Krukan står på verandans betongtrappa och vill det sig väl håller det sig fint fram till jul och kanske längre. Enkelt ordnat.

Ett riktigt stort fång granris tog vi med i bagageluckan från fastigheten i norr vid senaste besöket. Det pryder nu en grav på kyrkogården här (människorna som bodde här på bondgården förr ligger begravda där), en del granris ska läggas över växter för vintern och en del ska sen ligga framför trappan till jul. Jag har börjat uppskatta granris väldigt mycket, kanske för att jag märker hur svårt det är att få tag på i ett landskap av blandskog och ädellövskog.

Den här krukan är en favorit för den kan användas till så mycket. Jag har nämnt den i många inlägg genom åren.


Lämna en kommentar

Vårbuketter

Vippande tovsippor och stela tulpaner. Härligt att ha men numera odlar jag få tulpaner men väl andra vårlökar. En anledning är att rådjuren älskar tulpaner och att numera också är svårt att hitta utrymme att stoppa ner lökarna i inom den inhägnade perennträdgården. De flesta tulpanlökarna är ju inte fleråriga och nya ska planteras varje höst. Några tidiga, ständigt återkommande finns kvar. Tovsipporna däremot (första fotot) kommer sirliga och vackra år efter år.

Det här var den sista av tre egenodlade bukettrapsodier här på bloggen.


7 kommentarer

Salig blandning buketter

Nu ska jag visa en hel massa blombilder som jag tagit under årens lopp. Ännu fler alltså än det tidigare inlägget med mestadels dahlior. Det känns som rätt tillfälle då novemberhöstens dis och mörker ligger över nejden. Snart nog blir det adventstider och då passar sig inte somriga blommiga foton. Det kommer ännu en bloggpost med blombuketter, nån måtta får det vara per gång ;-)

Fotona är i mina ögon en skön blandning av egenodlade buketter, små låga och relativt höga, från vår till höst. Allvarligt talat – jag trodde inte att jag skulle börja odla perenner och annueller när jag flyttade från stan. Det var en nys sida av mig själv.

De enda blommorna som väl inte kan kallas odlade är vitsipporna. Men de växer på tomten och vårdas för att förmera sig. Ibland blir den lilla vitsippsmattan uppäten – kan tro att det är rådjuren som varit i farten då.


6 kommentarer

Egenodlade buketter

Att kunna odla sina egna snittblommor är en gåva och möjlighet som är helt underbar om man har tillgång till lite odlingsbar mark och gillar att påta något lite men plocka desto mer.

Jag inser att mer och mer frekvent visar jag blombuketter här på bloggen, inga märkvärdiga men mina alldeles egna. Byggnadsvården är inte slut riktigt än men tar inte lika mycket tid i anspråk. Här har vi påbörjat att njuta vårt otium.

Wikipedia förklarar otium så här: ”Lugnt och hedersamt privatliv efter väl förrättat livsverk. Romarna uppfattade arbete som ett nödvändigt ont, och begreppet otium stod för all sorts frihet från plikter och uppbundenhet; ett idealtillstånd som möjliggjorde bildning, konstnärskap och njutning – alltså sysselsättningar utan materiell vinning som mål.”


3 kommentarer

Egen kompostjord

Titta vilken fin kompostjord ”Halvan” sållat fram ur nätkorgen där komposten legat ett år. Den blir mumma för köksland och rabatter. Normalt sållas den och sprids ut på våren men i höst kan den spridas ut när kökslandet grävs om.

När nätkorgen tömts ska den årsgamla komposthögen som skymtar till vänster skyfflas i nätfyrkanten innan fjolårets lövkompost hamnar där för att bereda plats för höstens hopräfsade löv. Det är i botten av den komposten som alla vackra larver av noshornsbaggar brukar finnas. Det är alltså tre steg/tre år av kompostering innan jorden sållas. Den välfungerande varmkomposten med bl a matrester skymtar till höger. Den töms först av allt och skyfflas då ner i botten av nätkorgen.

Det här kan tyckas vara gårdens skräphörna och en sådan måste få finnas på en f d bondgård. Den är guld värd. En fläderbuske och en jättehög ek skyggar området ty fukt krävs för att hålla nedbrytningsprocessen igång. Vi har låtit plåt vara kvar på husen här för att kunna låta komposterna nå väggarna utan att träpanelen bakom ska bli skadad.

Här finns bilder på en noshornsbagge och på de knubbiga larverna, som Michelingubbar faktiskt. Och i inlägget här nedanför finns en bild på en puppa av noshornsbagge, det sista stadiet innan en glänsande stor noshornsbagge blir till. Dom trivs i lövkomposten! Hur bra är inte kompostering för den biologiska mångfalden.


3 kommentarer

Frostnatt

Natten till idag kom frosten på allvar och köldknäppen fick främst dahliorna att dö trots att de blev täckta med fiberduk igår kväll i starkt månsken som förebådade en kall natt. Inte heller de rosenskäror som hamnade utanför fiberduken klarade sig.

Lite vemodigt är det eftersom de hade en hel del blommor och knoppar kvar att ge. Men det känns också skönt att inse att årets blomstersäsong går mot sitt slut. Sommarastrarna går fortfarande att göra buketter av. Årets odlingssäsong har varit ganska dålig eftersom fröna kom i jorden sent. Luktärterna hann inte blommat alls!

Jag hann i alla fall plocka in en snabb bukett dahlior innan frosten tog dem.


5 kommentarer

Levande natur

Allt i det här arrangemanget är levande material förutom svamparna som är gjorda av flirtkulor/flörtkulor med målad hatt. Jag tycker så mycket om de där svamparna som inte är av plast som många dekorationssvampar är numera. Men mest av allt är lavar och mossor fina. Mossorna, som här är gröna, klarar inte av att torka ut, då dör de men lavarna klarar av att torka ut helt.

”Fönstermossor” i form av renlav och islandslav är sen gammalt vanligt att ha mellan fönsterbågarna när man har ytterbåge med lös innerbåge. Det använder jag när andan faller på i fritidshuset. Här är återbrukade lavar som jag tagit bort under sommaren och förvarat torrt för att till hösten fukta dem så de blir mjuka så de formas efter fönsterbågarnas mellanrum.

Det kan man verkligen kalla nature vivante.


2 kommentarer

Fint bevarade

För tre år sen sådde jag fröer av sommrariddarsporrar (Consolida orientalis) för första gången. De visade sig vara sirliga, vackra och lätta att arrangera i bukett. Då visste jag inte om att de här blommorna går att torka med färgerna i behållning. Först med delar av årets skörd har torkning påbörjats. Jag hoppas kunna arrangera en fin bukett för vintern. Har någon av er som läser detta torkat sommarriddarsporrar?