Jag fotar så lite just nu, mest för att det är så mörkt och grått. Så jag plockar fram en bild från i somras – en bukett ängsblommor. Kanske piggar den upp någon fler än jag. Ändå är jag ingen människa som längtar till sommaren – alla årstider brukar vara ok. Men nu väntar jag på ljuset – och helst också snön.
Rödgran, den vanliga granen i vårt land, doftar som granar ska dofta. En bordsvariant köptes inför denna jul, den var mörkt grön, hade stadiga grenar och började skjuta skott under mellandagarna. Så när vi åkte till fritidsboningen fick den följa – med dock utan ljus och julgranspynt. Så spred den stämning ytterligare några dagar. Men nu till TjugondagKnut önskar jag den gott slut. Kanske tar jag hand om grenarna som får fortsätta göra tjänst någonstans utomhus. Varför inte som barr-ros.
♥ Förra julen hade jag fått fatt i en fjärilsamaryllis. Den var planterad i kruka och stänglarna hade börjat komma upp. I år har jag inte hittat något liknande, enbart helt vanligare sorter. Löken har jag kvar men inte hinner den blomma till denna jul. Saknar den här veka, fladdrande varianten ♥
Jag ser fram emot julhelgen då jag hoppas kunna ta mig tid att ytterligare fördjupa mig i de fotoalbum som finns här i Universumet. Här finns visitkortsalbum med porträtt och grupporträtt men även interiörer med människor.
Interiören på fotografiet ovan är väl fin? En uppstoppad uggla tycker jag absolut är inredningens huvudnummer även om förmakspalmen i fajanskrukan ser ut att vilja dra uppmärksamheten från fågeln. Och vad är det som svävar uppe till höger? Ännu en uggla? Shaggduken ligger på bordet, fotogenlampan står vid fönstret, vägguret hänger ovanför soffan.
Mor, far, son och uggla tittar rakt in i kameralinsen. Gulligt… Fotograf var Edvin Öhrne, Torshälla som måste ha kommit hem till familjen med sin kamera. Fotot är taget någon gång mellan 1915-1918, de år som Öhrne drev fotoateljé därstädes.
Är du intresserad av släktforskning och/eller visitkort och porträtt – titta in på den här hemsidan.
Även Stora boken om familjefotografier har varit till hjälp för min egen forskning.
Granris – hur många sätt går det inte att använda på? I år är det ingen krans på dörren utan korta grankvistar sammanbundna med ett rött band. Enklare går det inte att göra. Tog upp en mycket gammal idé från föräldrahemmet varifrån också granriset är hämtat.
Adventsljusstaken av terrakotta kom fram i år igen. Den fylldes med mossor, lavar, tallkottar och små röksvampar. Det är inte första gången men det brukar variera med annat naturinnehåll. Naturen är som alltid en stor inspirationskälla. Ljusmanschetterna är de fina gamla i mässing med vågad yta. På bordet lade jag en hemvävd duk från 40-talet, den typ som jag fått upp ögonen för och börjat tycka om.
Jag anar att det beror på att jag, när vi gått igenom efterlämnade inventarier efter mina föräldrar, har funnit hemvävda draperier, kuddvar, väggbonader i ylle och funnit dem vackra. Så kan föräldrars bortgång bli till något positivt, det ärvda gör att nya impulser dyker upp. Duken på bilden är dock secondhand-köpt, de ärvda föremålen finns kvar i det andra hemmet.
Det traditionella första-adventskaffet har gått av stapeln. Så trevligt det var och så roligt vi hade när vi förberedde med bak. Ugnen fick användas i skytteltrafik men i år var det ändå inte lika hetsigt som andra år.
Och ute låg snön som föll i fredags kvar. Det var kallt och vitt och på eftermiddag/kväll brann marschaller. Äntligen vinter i några dagar. Det är bara att njuta fullt ut.
När detta trista väder, mulet och regnigt, varat hela oktober och november behöver jag gaska upp mej med försommarminnen. Det får bli blommande irisar från gården. Dom finns kvar och blommar igen om ett halvt år.
I närhetens dikesren växer det här vackra gräset. Det är mjuka, ulliga, graciösa, gråvita tofsar av harköver, hartass, harsvans – kärt barn har många namn. På latin heter det Trifolium arvense L.
De får stå och liva upp tillvaron när mina odlade blommor tar slut. Just här i ett krönt litermått från gården.
”Fältklövern kan väl icke räknas bland prydnadsväxterna, men dess fina och greniga stjelkar, små och stundom helt röda blad och köttröda, ludna blomax gifva den dock en viss täckhet. För de sistnämnde får växten icke sällan heta Harväpling, Harklöver, Hartassar…”
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
Plantering av några narcisser och sedan 42 krokusar i lagret ovanpå. I krukan ”Gråsippa” – en favorit från Byarums bruk.
Tills vidare får krukan stå på farstukvisten, täckt med granris. Sen bör den stå något varmare, eller omlindad av värmande material. Förhoppningsvis blir det blomning framåt våren.
