Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Skägglökarna

De ståtliga bollarna ”Mount Everst” står stadigt i kryddlandet. Skägglök (Allium stipitatum) är ju ingen krydda men den fick ändå platsen här bland allt det låga. Sen döljer vinterkyndel, fransk dragon och buxbom de vissnande bladen.

Bilderna togs före midsommar, nu är bollblommorna ”vissna” men intakta och istället alldeles fyllda av gröna fröämnen. Inte alls dumt det heller!


1 kommentar

En rabatt nu i dagarna

Det har gått en vecka mellan bilderna. Den övre från den 4 juni och den undre från 11 juni. Nu har rabattirisen blommat över men dagliljan håller fortfarande stånd och praktveronikan ”Knallblau”har börjat slå ut. Rosenmalvan väntar ännu ett tag på sin tur. Lite andra favoriter kommer också längre fram men vårtörelns och bergenians blomning är överstånden.

Det är inte optimalt att ha en rabatt längs husväggen, här är är torrt men en vattenslang med hål las på plats i våras. Den ringlar sig fram i rabatten. Ibland körs bevattning igång.


Lämna en kommentar

Bondpion

Man blir ju glad varje gång bondpionerna slår ut! Stolt kanske jag inte kan vara eftersom det inte är jag som planterat dem. Men jag har skött dem i två och ett halvt decennium. Så nog blir jag glad när de blommar. Den vid varma husväggen börjar först, sen kommer den här fristående. I år har den haft kompanjonskap med oklippt ängsgräs fram till nu.


4 kommentarer

Gräs

Ska du inte plocka in gräs som du brukar göra? undrade maken härom dagen. Det är rätt tid för det nu.

Jag gick ut på tomten och plockade ihop till en bukett. Det var inte svårt för här har vi stora ytor som inte har klippts än då vi vill ha äng. Och jag gladdes åt att detta med gräsbuketter uppskattas och därmed saknades innan den plockades och arrangerades.


Lämna en kommentar

Gravskötsel

Under en sörmländsk gravresa förra helgen såg vi till de gravar som Halvan har tagit på sig gravrätten till. Gravarna är kistgravar med olika gravvårdar av huggen sten med inskrift. Framför gravvården växer perenner i en liten rabatt. Perenner är inte lika färgglatt blommande men sköter sig själv lättare då möjlighet att se till gravarna ofta inte finns.

Samtidigt såg vi andra sätt att sköta gravar. Kyrkogårdsförvaltningarna prövar nya sätt. På bilderna ser vi två kulturgravar som förvaltningen ansvarar för. På två av dem har man sått tätt, tätt med frön, två olika blandningar. Det ser häftig frodigt ut så här i månadsskiftet maj/juni. De blommor jag kan urskilja och tycker mig känna igen på den understa bilden är ringblommor, sömntuta, krasse. Hit borde jag återvända i juli och se hur det då ter sig.

Eftersom det inte är ängsblommor antar jag att gravarna måste besås varje år. Någon som vet hur det här fungerar?

Många av våra kyrkogårdar liknar parker där man kan gå eller sitta på en bänk för kontemplation, det är avstressande. Kyrkogårdarna är även gröna lungor för många små varelser och fåglar.


4 kommentarer

Fluff

Aklejor och hundkäx är växter som fröar av sig så lätt och därmed sprider sig. Jag gillar båda men i måttlig mängd och båda växterna, den ena vild och den andra införd av mej, sitter rejält förankrad i jorden och inte helt lätt att dra upp med rötterna. Om man nu vill minska antalet.

Jag väljer att plocka in dem så de inte hinner förmerar sig ytterligare. Det blir en skir och rufsig bukett till köksbordet.


Lämna en kommentar

Vinranka

Till italienska Vernazzas terrasserade vinodligar, i Cinque Terre, återvände jag i midsommartid 1981. Inte visste jag då att området skulle klassas som världsarv 16 år senare. Tecknade och akvarellerade bland annat denna vinranka under tågluffen. Då längtade jag efter egna odlingar men det kom att dröja mycket länge innan detta verkställdes. Jättetrevligt att i gömmorna hitta det jag uppskattade då, kanske drömde om!

Nu har jag tre vinrankor och den på bilderna är den mest snabbväxande. Den ser inte mycket ut för världen under vintern och tidigvår men snart nog tar den fart och innan sommar och höst är över ger den både solskydd och söta druvklasar.