Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Ringlek

På avstånd funkar det till och med med konstgjord grönska. Visst är det vackra blomsterkransar i taket på restaurangen i entrébyggnaden till Astrid Lindgrens Näs? Där var jag i fjol tillsammans med min arkitektkompis då vi gjorde en trevlig sommarresa i landet. Så mycket fint och intressant vi hann uppleva på få dagar. Hemester i hemlandet har så mycket att ge! Överallt finns något givande att se – både natur och kultur.

Bråbygden gav oss barndomsminnen. Kvilleken/Rumskullaeken hann vi se innan den dör. Den här speciella uppglasade arkitekturen fick ett besök. Avslutade gjorde vi med Omberg och visning av Ellen Keys Strand.


8 kommentarer

Duchesse de Nemours

Solskimmer.

Pionen Duchesse de Nemours blommar nu. Just detta exemplar köpte jag på trädgårdsmässan i Älvsjö för några år sedan. Trodde jag inhandlade en Sara Bernhardt som är rosa, men det var ingen ordning på försäljarens rotknölar så den jag fick med mig hem var denna vita. Ljuvlig, javisst, men det är klart att jag ska ha en ljust rosa också här på gården. Redan tidigare fanns ju här en vitblommande från långt tillbaka – nu finns här två. Plus mörkrosa bondpioner.

När jag flyttade hit kände jag inte till något om perenner, hade bara prövat på frösådda ettåringar lite grann så där. Jag inser att jag lärt mig en hel del sedan dess. Nu känner jag även till gul lejontass.

I år går odlingarna i kökslandet sämre än vanligt. Många av fröna gror inte även om de är årsfärska. Det är förargligt.


Lämna en kommentar

Träjon – en lättsam ormbunke

Buketten med träjon (Dryopteridaceae) och olika grässorter hamnade på vedspisen denna midsommar. De här ormbunkarna är lättsam och vacker med sina sporgömmen på undersidan. Med få blad kan man få en gedigen storlek på buketten. Jag gillar träjon skarpt! Står länge som plockad gör de dessutom. Jag plockade den här buketten på midsommarafton och den är lika fin idag.


Lämna en kommentar

Juninatten

Nu går solen knappast ner,
Bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
Varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
Glidande på vattenspegeln
Eller vacklande på vågor
Som långt innan de ha mörknat
Spegla morgonens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
Liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
Och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinsson (1904-1978)
Ur ”Cikada” 1953

Juninatt i mitt Universum.


Lämna en kommentar

Röd livsglädje

2020 års bild på bondpionen som blommar nu, lite senare än den vid stugväggen som fällt sina kronblad. Vid väggen är det varmare. Och lite vemodigare för tillfället på grund av kronbladen på gruset.

Undrar om jag skrivit om någon blommande växt oftare på bloggen än just pioner?


2 kommentarer

Doft

Det doftar gott. Hela dagen.

En liten knippa plockas in för att dofta gott där. Samt vara vacker.

De där tydliga dofterna avlöser varandra på försommaren: hägg, syrén, liljekonvalj, schersmin. Alla utom hägg finns på gården. Häggen finns och doftar vid mitt barndomshem.

Tänk att inte känna goda dofter. Min man t ex. I hans ungdom skrapades polyperna bort, de var besvärade. I samma veva försvann luktsinnet men han märkte det inte genast. Så förvånad jag blev då jag första gången stack en syrénklase under hans näsa och han inte kände doften.


Lämna en kommentar

Kirgislök

När jag flyttade hit till Universumet var kirgislök (Allium aflatunense) en väldans populär trädgårdsväxt. Jag köpte lökar och sedan dess har kirgislökar följt mig – fortfarande tycker jag om dem. Gärna ihop med bondpioner i rabatten. För att hinna njuta ordentligt av dem plockade jag in några i en vas på köksbordet, just de här hade förirrat sig bort mot lövkomposten.

Och de här blommar vid ateljén. Snacka om samarbetsvilja då klarar av denna torra växtplats. Som extraextra plus är de rådjurssäkra!


6 kommentarer

Hur ska man hinna med?

Det går fort. Snart överblommat. Hur många år har jag inte tänkt att nästa år – då ska jag se till att hinna med att bara gå omkring och njuta av allt som sker under den korta försommaren. Fotografera, anteckna när växter börjar sin blomning osv…. Det har inte blivit så. Jag hinner förstås med ganska mycket nu också eftersom jag både bor och arbetar på gården, men det blir korta ögonblick att njuta, jag vill leva i och inpå en vår och försommar utan tanke på arbeten inomhus vid ritbordet som ska utföras, hur roliga eller intressanta de än kan vara. Jag lär nog inte vara ensam med den här önskningen.


3 kommentarer

Ackvilejor

Aklejorna bredde ut sig lite väl ohämmat i perennträdgården så jag har flyttat de flesta plantorna där de får obegränsat utrymme. De äts inte av rådjuren och behöver därför inte plats i en inhägnad trädgård.

De är i alla fall ohyggligt vackra! Jag föredrar normalt enkla, ursprungliga former men den dubbla Nora Barlow har jag sannerligen fallit för.

Från mina allra första år har jag fångats av aklejor. Mamma hade dem fritt växande vid sommarstugan och vi njöt av dem.


2 kommentarer

Syréner

Syrénerna blommar för fullt på fyra platser i Universumet. Både lila och vit bondsyrén. Den ungerska syrénen, mörkt violett, står vid vedboden och den ser jag bara om jag bestämmer mig för att gå dit och titta på den.

Uppe på ekkullen blommas det. Trädgårdsbänken står nedanom syrénhäcken.

För tre år sedan klippte vi ner den vita bondsyrénen till fotknölarna för revitalisering. Den var för hög och gick in i ena äppelträdets grenar. Nu är höjden lämpligare och den blommar igen.

Utanför salsfönstret blommas och doftas det.


Lämna en kommentar

Rabarberpaj är försommarsmak

Här är ett recept på en rabarberpaj med smuldeg från en gammal VI-tidning. Den bakas ofta här i Universumet den här årstiden. Lite gammaldags vaniljglass är god till.

Detta behövs för 10:
8-10 stjälkar rabarber
1 dl socker
1 msk potatismjöl
Degtäcke:
150 g smält smör
1 dl socker
3,5 dl havregryn
3 dl vetemjöl

Skala rabarbern om nödvändigt. Skär den i mindre bitar och lägg i en form. Blanda socker och potatismjöl och strö över.

Smält smöret i en kastrull och tillsätt sockret. Rör ned havregryn som får stå en kort stund och svälla i smöret. Blanda i vetemjöl och rör ihop till en grynig massa. Allt kan göras i kastrullen, det blir minimalt med disk.

Fördela smuldegen över rabarbern. Grädda i 225 graders ugnsvärme i cirka 30 minuter.