Rysk martorn är i full prakt nu. Denna blåa växt är himmelens vacker. I bakgrunden kärleksörtens stora ”tuva” som är på gång men det dröjer några veckor tills den står i blom. Kärleksört är en växt som jag inte känt speciellt mycket för tidigare men nu har jag insett dess stillsamma prydnad. Så användbara båda dessa perenner är.
Jäsning av livsmedel är en uråldrig konserveringsmetod som funnits i årtusenden. Den äldsta fiskfermenteringsanläggningen man känner till låg i södra Sverige i Norje Sunnansund för cirka 9 000 år sedan läser jag på nätet. Industriell tillverkning av syrad (fermenterad) fisk, garum, var mycket vanlig i romarriket.
Dagens surströmming saluförs traditionellt sett inte förrän surströmmingspremiären, vilken infaller den tredje torsdagen i augusti.
Denna juli blev det köpt Röda Ulvens inläggning från 2018 (årets strömming är ju ännu inte ute till försäljning). Men Oskars surströmming har vid egna tester utsetts till den godaste. Och naturligtvis ska det vara hela fiskar, inte fileade. Att oinvigda inte är så värst begeistrade över denna svenska fermenterade delikatess är dock ett faktum. Själv brukade jag sätta mig på tröskeln till köksdörren då surströmmingsburken öppnades när jag var barn. För att få in luft utifrån och/eller snabbt kunna ta sig ut ;-) Men sedan länge avnjuter jag den fermenterade fisken med nöje.
mig tvingade ett grässtrå göra halt!
Ett enbent ting, ett envist ingenting
satte krokben för mig och mina två ben
(Werner Aspenström: Ur Milarepa och gräset
I en solig sommar genomkorsas gräset av
blomsterblickar av alla tänkbara slag
(Harry Martinson: Ur Utsikt från en grästuva)
Det är inte lätt att beskriva hur mycket jag tycker om gräs, grässtrån, gräsvippor… På foto syns den andra buketten gräsvimplar jag satt i oasis och vatten i år. Förutom de buketter jag torkat. HÄR är en finfin dikt om gräs.
Nu håller gårdens ängsmark på att mejas ner pö om pö med lie, även det en härlig tradition. Sen får gräs och ängsblommor torka till hö genom att vändas med räfsa. Då trillar blommornas fröer till marken och nya gror till nästa år igen.
Pimpinellrosen blommar stort i år. Knipsade av en kvist och satte i en vas. Detta är ett skott av samma buskros, Finlands vita ros, som min mamma hade i sin brudbukett en gång i tiden.
Den härliga tiden när gräset blommar och är som vackrast är nu. Ett krus med oasis och vatten med olika grässorter får stå på vedspisen som inte används den här årstiden. Skönheten i stråna med vippor och ax är så sirlig och lågmäld. Bergslok, min absoluta favorit, är för kort för att platsa i den här gräsbuketten. De stråna står i en vas en trappa upp och böjer sina vippor i en vacker båge. Jag har flyttat ett par tuvor till gården men de har inte växt sig stora än, så dem vill jag inte skatta. Det finns så många andra fina, som ni ser.
Under en promenad i lördags kom jag till en stig. Vid stigen stod ekar och lönnar. På marken låg något som liknade frost eller spindelväv eller luddigt mögel på en stor yta. Frost gick bort eftersom det var varmt ute. Men vad var detta ludd?
Efter mycket funderande och vid närmare undersökning av omgivningens träd insåg jag att det var aspfrön i mängd som blåst hit. Längre bort stod ett litet bestånd höga aspar. Nedanför dem låg sammanhållna vitludna fröhängen som ramlat rakt ner. De som spritt sig för vinden var upplösta i en seg ”väv”. Ett härligt naturligt fenomen som jag aldrig sett tidigare!
Är det någon som vet vad som drabbat dessa maskrosor? De växer längs en vägren och jag har aldrig sett sådana här förr.
Min uppfattning är att de blommat över men ingen ”maskrosboll” av frön har bildats. Varför? Mutation? Ogräsbekämpning? För mig är det en helt ny variant av ”maskrosbollar”.
Den rosablommande magnolian intill ån nedanför Holmberget blommde för fullt i helgen. Ja, nu har den kanske blommat över så det var knappt att jag hann njuta av den innan allt är över. Det går försvinnande snabbt det där ögonblicket som ska fångas.
Visst är det väl märkligt att levande ljuslågor kan vara så stämningsskapande fastän solen flödar in i rummet, över bordet… Man ser skuggan av värmen som söker sig uppåt från ljuslågorna medans lågorna knappt märks. Det är en del av upplevelsen av påskarna för min del. Vare sig den infaller i mars eller april. Det är så vackert. Det är vår.
En bukett med ranunkler, tulpaner och brudslöja att bli glad av. Den kom åkande hit med kompisar i fredags. Se så fin den är!
Tallrikarna Bukett från Gustavsberg var i produktion var 1936-1939. Formgivare var Wilhelm Kåge och jag köpte dem secondhand. Till dem de väldigt hållbara vardagsassietterna ur Ikea PS kollektion 1998 av Gunnel Sahlin. Alla tallrikar i den serien (ett dussin av vardera mattallrikar, djupa tallrikar, assietter) har klarat en daglig användning väldigt bra, ytterst få är kantstötta.
Till detta en liten bukett snödroppar från rabatten längs husväggen.
