I aftonlampans sken

Mellan poesin som bor i ditt hjärta och vallmon finns
ett kontrakt
skrivet av vinden och undertecknat av förgängelsen..

Harry Martinson Ur Förbindelse, Gräsen i Thule

Annonser

Autumn time

Idag tog vi in trägårdsbänkarna. Slutgiltig höst.

Samma procedur med squash i år igen

För några veckor la jag in två stora glasburkar squash inlagd som gurka enligt mitt favoritrecept. I helgen blev det två till burkar till.

Och ännu en liten, färgstark bukett skapades med ringblommor, rosenmalva, vinterkyndel, gullris, salvia, blad av akleja och violruta som växer utanför knuten.

Och tänka sig, jag tycker fortfarande så mycket om köket jag brukar arbeta i. Det har nu har riktigt många år på nacken.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Ny bekantskap

Ännu en bukett på köksbordet! För första året har jag odlat sommarriddarsporrar (Consolida orientalis). Några luktärter kan också skönjas, också de är oerhört fina. Sommarriddarsporrarna har gett bra och sen skörd. De sägs gå bra att torka men det har jag inte prövat än.

De där skönheterna ska få ge glädje nästa år också! Jag sår sommarriddarsporrar igen till våren.

Personligheter

Två buketter överlämnades till mej förra veckan – en sirligt elegant med viss charmig ostyrighet och en liten, knubbig och färgsprakande med en mängd olika växter. I toppen på den fanns ett smultron som jag genast åt upp. Så vackra och personliga båda två!

Linneduk

Jag plockade in den första utslagna gula gladiolusen från kökslandet med en vacker vinranka från perennträdgården och ställde blomvasen i salen och fotograferade.

Det visade sig att det mest intressanta på fotot blev linneduken med den damastvävda mönsterbilden. Ni ser ett fyrverkeri av grässtrån, blad, fröställningar! Det här är en favorit som jag för länge sedan fick av min mamma. Hon kände förstås till min fascination över gräs och vilda växter. Och linnedukar. Duken är lång så den hänger ner på golvet när salsbordet inte är förlängt till maxlängd. Med duken följde linneservetter med samma mönster. Så glad jag blev över gåva för många år sedan.

Vi satte upp vävar tillsammans ett par gånger och vävde trasmattor. Hon var av den generation som även vävde handdukar av bomull eller halvlinne samt draperier/breda löpare av ylle med den omisskännliga 40-talslooken som jag börjat uppskatta. Mamma föreslog att vi skulle sätta upp en handduksväv tillsammans men det blev aldrig av, inte var jag hågad att väva handdukar, något som jag tänkte mej var en väldigt enahanda sysselsättning. Tyvärr kan jag tycka nu…

Linne ska tvättas i medelvarmt vatten, centrifugeras väldigt kort stund och inte torktumlas. Linnedukar kallmanglas ska, som all annan textil, vara lätt fuktade. Till det använder jag en stänkflaska eftersom det sällan blir så att jag tar ner duken från torkstrecket med perfekt fuktighet. Inför manglingen av stora dukar ber jag om hjälp att finvika och sträcka den eftersom det är bökigt att göra det ensam. Jag samlar på mig en hög med textilier som manglas samtidigt, det blir 1,5 – 2 månad mellan gångerna. Mangling är meditation!

Så här rekommenderar ett anrikt linneväveri att man sköter linne.

Sista dagen i augusti

I kökshörnan med den gamla skänken lyser en solros som vanligt den här tiden på året.

Länge trodde jag
att man måste göra något

Nu bara ser jag
hör
tar emot

Lever

Nils-Aslak Valkeapää

Sensommarfägring

Dahliorna står i full blom. När det igår väntades regn, blixtar och dunder plockade jag in en bukett dahlior. Nu står de på köksbordet och sprider färgglädje.

• 

• 

Rönnbär & nypon blev till en girlang

Det är fridfullt och trivsamt att trä upp bär eller blad på tråd när man lyssnar på t ex radio eller en ljudbok. Sedan kan den användas länge som en utsmyckning och påminna om sensommaren.

• 

• 

• 

  Rönnen utanför ateljén har många klasar rönnbär i år.

Rönnen framför ateljén sjunger på sista versen. Den har tre stammar – en lutar betänkligt mot ladugården sedan i våras, en annan är vissen i toppen. Vi har beslutat att såga ner rönnen. Ett nytt skott som kommit upp ska få växa sig stort så om ett antal år står här förhoppningsvis en fin rönn igen. Men det är trots allt ett rätt sorgesamt beslut att hugga ner träd man tycker om…

Gröna nyttigheter

Råa bondbönor.

Bondbönor är lättodlade, de blir höga och klarar sig utan växtstöd. Ändå är det inget jag stoppar i jorden årligen men i år blev det av att stoppa ner en fröpåse och igår skördade jag ganska många som nu är spritade och skalade.

Förvällda och skalade bondbönor.
Hälften av storleken försvinner när skalet tas bort. Skålarna på bilderna är olika stora och det kan förvilla upplevelsen av mängden. Skålarna av plast är formgivna av dansken Ole Palsby för Rosti Mepal och jag tycker mycket om dem. jag har flera olika storlekar i olika färger, inköpta på 90-talet, och jag kommer icke att plastbanta bort dem :-)

Idag åt jag till lunch en sallad där bondbönor, tomater och fetaost var några av ingredienserna. Framöver ska jag testa olika sätt att tillaga de här gröna nyttigheterna. Nästa skörd kommer nog att förvällas och frysas in. Det här var roligt.

Nu

Rysk martorn är i full prakt nu. Denna blåa växt är himmelens vacker. I bakgrunden kärleksörtens stora ”tuva” som är på gång men det dröjer några veckor tills den står i blom. Kärleksört är en växt som jag inte känt speciellt mycket för tidigare men nu har jag insett dess stillsamma prydnad. Så användbara båda dessa perenner är.

Surströmming, en tradition med anor

Jäsning av livsmedel är en uråldrig konserveringsmetod som funnits i årtusenden. Den äldsta fiskfermenteringsanläggningen man känner till låg i södra Sverige i Norje Sunnansund för cirka 9 000 år sedan läser jag på nätet. Industriell tillverkning av syrad (fermenterad) fisk, garum, var mycket vanlig i romarriket.

Dagens surströmming saluförs traditionellt sett inte förrän surströmmingspremiären, vilken infaller den tredje torsdagen i augusti.

Denna juli blev det köpt Röda Ulvens inläggning från 2018 (årets strömming är ju ännu inte ute till försäljning). Men Oskars surströmming har vid egna tester utsetts till den godaste. Och naturligtvis ska det vara hela fiskar, inte fileade. Att oinvigda inte är så värst begeistrade över denna svenska fermenterade delikatess är dock ett faktum. Själv brukade jag sätta mig på tröskeln till köksdörren då surströmmingsburken öppnades när jag var barn. För att få in luft utifrån och/eller snabbt kunna ta sig ut ;-) Men sedan länge avnjuter jag den fermenterade fisken med nöje.