Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Komposthörnan

Komposten är en livgivande och viktig del av Universumet där det kryllar av aktivitet men det är inte världens prydligaste plats. Den ligger bakom utedasset intill ladugården precis där gödselstacken låg när gården var en bondgård.  Det var väldigt uttänkt då och fungerar lika bra nu.

Här har vi lövkompost och varmkompost. Den senare behövs tillstånd från kommunen för att inrätta om man som vi slänger hushållsavfall där. Gårdens undantagshörn, inte vackert men bra både till funktion och läge. Det ligger dolt från gårdens centrala delar. Här tillåter jag till exempel att brännässlor frodas under fläderbusken, de kräver kväverik jord.

Komposten ligger skuggigt till, bara morgonsolen når fram. Den vinkelbyggda ladugården/logen/dasset skuggar mestadels med den stora eken och en fläderbuske som extra hjälp. En torr kompost fungerar inte, det vet de som prövat för i en torr kompost trivs myror. Är det riktigt varmt och torrt under sommaren sätter vi en vattenspridare på lövhögen som får strila några timmar för att förbättra förmultningshastigheten.

I veckan tömdes varmkompostbehållaren, Biokuben,  på sitt innehåll som skyfflades över i den öppnare nätkomposten. Nästa år hamnar detta innehåll i en tredje friliggande hög varifrån jag tar kompostjord till köksland och rabatter. Här ovan syns botten på varmkomposten med ett finmaskigt nät som förhindrar att skadedjur som råttor tar sig in i den. Lock behövs för att fåglar inte ska krafsa i den. Komposten är uppbyggd som en ”timrad”  konstruktion med ”plaststockar” fyllda med isolerande frigolit.

Här har komposten börjat fyllas. Löv och lite kvistar i botten sen är det bara att ösa på hushållsavfall då locket lagts på. Eftersom vi har många ekar som ger löv som ruttnar sakta, och löv används som strö eller täckmaterial i varmkomposten, tar den lite längre tid på sig än om garvsyrefyllda löv inte stoppades i.

Detta är vår komposteringshörna. Här arbetar mikroorganismer och maskar. De gör ett bra jobb. Tilläggas bör kanske att normalt gräver vi om varmkomposten på våren, men så blev det inte i år.

Potatisblast och annat stort från trädgårdslandet slänger jag på lövkomposten bakom till vänster. Där övervintrar även en del krukor med lökar, buxbomsticklingar mm övertäckta med löv. Även somamrtid är här skuggigt och lite fuktigt så sticklingkrukorna står här då med men ovanpå löven.

”Halvan”  höll på med kompostering av hushållsavfall innan jag kom in i hans liv. Utan att ha så många att jämföra med tycker jag han är bra på detta. Ni skulle höra då han talar om sina medarbetare maskarna. Snacka om djurvän. Det är delvis för maskarnas skull som använder vi grep då vi vänder jorden i kökslandet också – det inte ska vara stor risk att maskarna delas i två delar om jorden bearbetas med grep istället för spade  :-)  Harry Martinson har skrivit en dikt om daggmasken. Nu är det inte vanliga daggmaskar som kryper i komposten utan lövmaskar tror vi de heter, kortare, rödare och smalare, men alla maskar gör nytta: ”de underjordiska bönderna”.

DAGGMASKEN

Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull,
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.
.
Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd,
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.

Harry Martinson ur ”Passad”

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


2 kommentarer

Den egna täppan

Vi ordnade för tre år sen ett rådjurssäkert köksland här i Universumet. Vi använde ekstolpar och armeringsnät. Ekstolparna är spjälkade och har svedd nederdel för att stå emot röta ännu bättre – de var icke lätta att få fatt i. Ytan är inte stor. Tidigare växte hallon i rader där. Det tog 2-3 år med täckning av marken med svart plast och presenning att få bort hallonrötterna. Men nu kan vi odla ätbara rotfrukter och grönsaker samt ettåriga blommor för fägring.

I lördagsförmiddag då vi fikade med vänner som var här för att hämta mask till sin kompost, kom årets beställda leverans av brunnen gödsel. Det var Gert som kom dundrande med sin traktor. Han är bonde med djurhållning och saknar inte gödsel. Det är härligt att få tillgång till så´n. Han tog sig också tid att dricka en kort kaffetår trots vårannan. Trevligt!

 Här på gården finns två odlingsböcker från tiden då det var en äkta bondgård. Förutom köksland odlade man ju flera hektar med vall och säd. Självförsörjningsgraden var bra mycket högre än för mitt Universums del. Böckerna syns på bilden: Vårt hems trädgårdsbok, Nils Dahlmark 1928 och Trädgårdsskötarens trädgårdsbok, Gustaf Lind från 1934. De har mycken bra och informativ text eftersom bilder inte var så vanliga. Det händer att jag föredrar den sortens böcker istället för vacker-bilder-böcker.

Familjen med sin egen brukandes mark. Hästarna i mitten – de var dåtidens traktor som man stolt visar upp. Agnes står längst till vänster, därefter föräldrarna. Brodern sköter harvning tillsammans med hästarna. Yngsta systern är inte med på fotot. Fotot är taget av grannen amatörfotografen någon gång på 1910-talet. Bostadshuset är till höger utanför bild, tvättstugan till vänster. Vad är väl vårt köksland mot detta? Nada. Det ligger ungefär där gruppen med Agnes står.

Jag brukar skriva i min trädgårdsantebok om mina göranden och låtanden men jag önskar jag visste lite mer om växternas historia här i Universumet. Med absolut säkerhet vet jag att pionerna är från Agnes tid. Och de gamla fruktträden. Fick nyligen av en väninna Marthas lilla gröna. Inspiration till eget grävande i nyttoträdgårdens historia, skriven av Lena Nygårds, Riksantikvarie-ämbetet 2008. Hon ger råd och tips om vad man ska tänka på och hur man forskar för att ta reda på och bevara växter från förr i sin hembygd. Det vore kul att gå närmare in på det tillsammans med äldre grannar.

Odling ska vara roligt. Kulturhistorien  är överkurs. Täppor kan nästan alla ha! I stenstan är det balkong eller kolonilott som gäller.  Även i Vita Huset odlar man i egen täppa kan man läsa i Dagens Nyheter. Det gäller att visa världen var fokus ligger.