Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


16 kommentarer

Om brygghus och bykstugor

Ett brygghus användes både som tvättstuga och brygghus. Man tvättade kläder och textilier. Man bryggde öl. Men inte samtidigt. Det här med hur hushållet sköttes förra och förrförra århundradet intresserar mig mycket men än mer behöver jag lära mig. Jag vill t ex veta mer om vad man använde som diskmedel före 1940-talet då flytande diskmedel började användas. Vad använde mormorsmor?

När det gällde tvätt före tvättmaskinernas tid så blötlades tvätten någon dag i förväg. Plagg och sänglinne togs upp och fick rinna av sen gnuggades de mot tvättbrädan. Därefter användes en av de två metoderna kokning eller ösning.

1.Vid kokning kokades tvätten med björklut och tvätten rördes om med träkäpp någon gång nu och då. (Det har jag varit med om ett flertal gånger.)

2. Vid ösning lades textilierna i karet och vattnet värmdes upp. Tvättmedel var björkaska (lut) som knöts in i en liten linnepåse och som lades i botten på bykkaret. Askan lakades ur och vattnet blev brunt och lent och tvätten ren. Därefter tappades pannmuren/karet, där tvätten låg kvar, ur med hjälp av en tappkran i karets nedre del. Det rann ner i ett annat kar för att än en gång ösas över tvätten och så gjorde man ett antal gånger. Man öste lutvatten över tvätten som alltså låg kvar i karet utan att bearbetas. (Tänk, jag var för många år sedan med om att testa detta tillsammans med ett gäng glada, äldre kvinnor.)

Sköljning av tvätten skedde oftast utomhus i ett vattendrag eller sjö. Stortvätt hade man som regel två gånger per år, sent på hösten och på våren.

Här ovan ett litet häfte från 2020 om bevarande av tvättstugor och torklador där tvätt av storstadsbornas textilier en gång i tiden gav utkomstmöjlighet för familjer med enkel bakgrund. Att besöka tvätterimuseet Hagalund i Vårby ger en bra bild av hur dessa tvättinrättningar fungerade.

Finns privata intakta gårdstvättstugor kvar är det en kulturgärning att bevara dem! Här i Universumet finns byggnaden kvar men pannmuren är borta. Jag har mätt upp storleken och läget den hade i tvättstugan och sparat i ”huspärmen”,


7 kommentarer

Så mycket opassande som monteras på landsbygden

Göran Gudmundsson, kallad Mr Byggnadsvård efter att ha varit med och startat Gysinge Byggnadsvård 1990, och förra året försedd med professors namn, har skrivit en träffande krönika i Gård & Torp 1/2021:


Det är nog ingen nyhet att Sverige håller på att byta ansikte. Framför allt börjar landsbygden bli en enda förortsliknande röra med inslag av ila byggda och illa anpassade typhus. Nybyggda villor med svarta plåttak och svarta eller grå fasader fördystrar och splittrar den genuina miljön. De smittar dessvärre också av sig på de äldre husen, som snabbt tar efter trenden med fönsterbyten, takbyten, fasadbyten och trädäck. Modet med stora kuvöser av isolerglas och pvc-fönster med fuskspröjs likaså. Detta bidrar till en olycklig kollision mellan förortskultur och landsbygd.

Snart är båset tomt. Ingenting kan bättre illustrera talesättet att helheten består av detaljer, än den epidemi av fönsterbyten som pågår just nu i Sverige. Kulturarvet tar skada, miljön tar skada. Vill vi uppleva en äkta och levande byggnadskultur måste vi snart bege oss utomlands. Och vi som ända till nyligen hade våra egna genuina byar och småstäder. Vad var det då som gick så fel?

För nästan 40 år sedan vikarierade jag på Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Där satt en specialkunnig grupp av antikvarier och arkitekter och formulerade undantagsregler för renovering av gamla hus. Man föreslog varsammare lösningar och att autentiska detaljer som fönster, dörrar, fasader och tak skulle sparas och renoveras, inte bytas ut. Man ville inte längre kräva samma nybyggnadsstandard för de gamla husen som för de nya – om det riskerade skada det kulturhistoriska värdet på byggnaderna.

Men så kom Riksantikvarieämbetet att avväpnas genom nerläggning av A7 i Visby 2005. Ersättningsfrågan löstes genom att i stället utlokalisera Riksantikvarieämbetet till ön. Kompetensraset blev ett faktum när mängder av byggnadsexperter inte ville eller kunde flytta med. För den svenska bebyggelsen blev effekterna av flytten katastrofal, eftersom just de tjänstemän som tidigare jobbat på planer att skydda den gamla bebyggelsen från hårdhänta och onyanserade nybyggnadsregler försvann. Det militära försvaret led en stor förlust, det kulturhistoriska försvaret en minst lika stor.

I stort sett utan stöd ovanifrån engagerade sig i stället många enskilda människor, byggnadsvårdsföreningar, fristående byggnadsantikvarier med flera för att rädda vad som räddas kan av den gamla svenska bebyggelsen. Men vart tog statens ansvar vägen?

Intresset har alltså drastiskt krympt på myndighetsnivå, men glädjande i ställer vuxit sig stort hos allmänheten. Man kunde tro att även de statliga TV-kanalerna skulle förstå att bättre ta tillvara detta ökande intresse. I stället fylls TV-rutan av inspiration från de kommersiella kanalerna där man hellre river än vårdar, där man hela tiden byter till sämre kvalitet och utgår från att gamla hus per automatik är funktionsodugliga.

Inte heller har SVT insett att ämnet byggnadsvård i sig innehåller så mycket spännande historia och yrkeskunskap att det skulle räcka för att fylla programtablån med uppbygglig och rolig information om våra gamla hus. Och visa hur hållbart och fint vi skulle kunna vårda vårt kulturarv, i stället för att göra ”underhållning” av allt. ”Public service” borde börja leva upp till namnet. Så vänder vi utvecklingen!

Illustration till krönikan med bildtexten: Nytt möter gammalt. Trots lagstiftning och tydliga lokala regler blir ändå resultatet oftast så här. Det nya slår ihjäl det gamla. Gamla byar splittras med främmande hus. Långlivade och naturliga byggnadsmaterial ersätts av kortlivade med en energikrävande.

Visa mig vilka böcker du har i bokhyllan ska jag säga dig vem du är. En bokhylla avslöjar en hel del av ditt inre liv! Lika gärna kan man påstå att de byggmaterial du har valt till ditt boende avgör vilken bildningsnivå du har, vilken socioekonomisk grupp du tillhör eller om du tillhör ett kulturbärande skikt.


Lämna en kommentar

Allmogehem i snö

En av Svenska allmogehems arkitekter, Torben Grut (ni vet han som ritade Stockholms Stadion vid Valhallavägen som invigdes till Olympiaden 1912), tyckte att en gård i Ångermanland skulle kunna disponeras så här. Det är väldigt tilltalande enligt mig – som förutom timmerhus, månghussystem, gårdsbildning och landsbygd – även trivs med snö och kyla.


Lämna en kommentar

Hästskosöm

Ibland på äldre fönsterbågar kan man se att de är fästa i karmen med hästskosöm. Det för mig intressanta i sammanhanget är att i fritidshuset, med fönster från 50-talet (enkelbågar med innerbåge för vintern), har samma infästning med hästskosöm gjorts i mittenbågen i treluftsfönster. Jag älskar att detta retarderade och traditionella sätt levde kvar ända in i min tid på jorden :-) Alltså både enkelbåge med innanfönster och fastsättning med hästskosöm!

Foton från byggnadsminne. Edit: på den här undre bilden har trådspik använts men var det knappast ursprungligen.

”Ibland kan man även hitta smidd hästskosöm i sitt gamla hus. Man tager vad man haver skulle man kunna tänka och så var det säkert ibland, men hästskosöm har förr faktiskt rätt konsekvent använts åtminstonde i fönster. Som vi redan nämnt var smide dyrt. En konsekvens av detta var att de flesta fönster i husen inte var beslagna med gångjärn och därför inte gick att öppna. Det här var vanligt på bostadshus långt in på in på 1800-talet och på ekonomibyggnader även under 1900-talet. Spik som används till spikning av fönsterbågar måste ha en konisk form för att kunna dras ut utan att karmen går sönder. Därför användes ofta hästskosöm.” HÄR finns den beskrivningen av hästskosöm och fönster.


4 kommentarer

Public service

Tänk, detta är första året jag betalar ”tv-licens”. Eller rättare sagt det var 2019 som var första året men jag ser det på årets deklaration. Jag har aldrig ägt en televisionsapparat i hela mitt liv. Det var först när ”Halvan” med sina tv-apparater kom in i mitt liv som tv blev ett medium jag började titta på något lite mer. Först var det videoinspelade kulturprogram som han gjort – ett selekterat urval som jag uppskattade mycket. Tv-licens betalade han och det till Radiotjänst i Kiruna.

Det är häftigt att betala skatt för public service, haha :-) även om jag tycker en hel del program är ointressanta för mitt liv. Lekprogram går bort och även annat ledsnar jag på, många program har samma format vilket blir alltför tröttsamt i längden. Men som sagt, lite annorlunda är det att betala ”tv-licens” trots allt och jag kan ju hoppas på framtida bra och bildande program. Nu när jag betalar för utbudet.

Jag minns när jag på sent 80-tal bokade in mig hos en lägenhetsgranne för att se ett avsnitt av en såpa som många pratade om och då jag alltid stod där utan aning om vad det var, vilka karaktärerna var. Det räckte med ett avsnitt av den tv-serien :-)

Nu finns inte det problemet eftersom alla kan se allt på olika medier utan att följa tablån. Det innebär även att samtalen vid fikabordet handlar om annat än program man sett samtidigt. Om man över huvud taget har kontakt med varandra. Det är nästan så man längtar tillbaka till den tiden…


2 kommentarer

Tegeltak utan nocktäckning

Fortfarande har jag inte sett att någon som skrivit initierat om tegeltak samtidigt har beskrivit den typ av nockar på tegeltak som saknar nocktegel eller nockbrädor. Som helt enkelt har överskjutande tegelpannor. Alla våra ekonomibyggnader i Universumet med sadeltak har den lösningen utom logen som tidigare var vasstäckt och nu har sinuskorrugerad plåt.

Den där gamla tekniska lösningen på tegeltak är en detalj som är försvinnande på grund av att förståelsen för och kunskapen om denna nocklösning minskar, den är låg. Själv älskar jag verkligen de där smäckra taknockarna! Den här nocklösningen har man även använt på tak med späntade stickspån, späntad pärt.

När ett nytt uthus byggdes här valde vi tegeltak med samma typ av gammaldags nock.

Här är ladugårdens södra takfall. Man ser de tegelpannor som skjuter över nocken från andra sidan.

Och här är norra takfallet där de översta takpannorna är fästade med en spik genom ett borrat hål i tegelpannan. Höst- och vintervindarna kommer från detta håll och nockarna klarar sig bra från yrsnö och vatten. Di gamle visste nog vad de gjorde!

Jag gillar tegeltak av många olika anledningar förutom att de är vackra. En anledning är att tornseglarna bor här, de kryper in vid takfoten om ingen hängränna är i vägen. Tornseglare = sommar!


Lämna en kommentar

Facebook vägrar…

…släppa in mig på Mitt Universum-kontot. Det här meddelandet dyker upp varenda gång:

Sidan dirigeras om felaktigt. Ett fel uppstod under anslutning till http://www.facebook.com.

Det här problemet kan ibland uppstå om du inaktiverat eller nekat att ta emot kakor.

När jag ändrar olika inställningar och sedan försöker ansluta Facebook-kontot till WordPress (vilket det varit sedan 2011 men som för någon månad sedan slutat fungera) får jag detta meddelande:

Facebook-anslutningen kunde inte upprättas eftersom det här kontot inte har tillgång till några Pages. Facebook stöder Publicize-anslutningar till Facebook Pages, men inte till Facebook-profiler. Läs mer om Publicize för Facebook

Det går inte att omvandla från Profil till Page (om nu det är problemet) eftersom jag inte kommer in på Mitt Universum-facebookkonto över huvud taget. Sånt här kan verkligen vara frustrerande – ett moment 22.

Edit. Kommer ni läsare in där via länkbilden längst upp i marginalen?


7 kommentarer

Bykstugan

I veckan påbörjades arbeten i den ursprungliga bykstugan. När våra bästa golvläggare bilade bort delar av den ca 50 mm tjocka betongkakan kom grunden till pannmuren fram. Jag har så undrat över hur bykstugan såg ut från första början. Att en inmurad järngryta funnits visste jag. Nu har jag mätt upp den rundade ytan med stortegel och dess förhållande till ytterväggar och murstock. Underlaget mot yttervägg bestod även av stora delvis uppstickande naturstenar.

Stortegel i botten av pannmuren i rundad form. Uppe till höger finns kalkbruk kvar som pannmuren var putsad med. Ovanpå dessa tegel låg ytterligare ett lager kvar som bars ut, travades för att sparas. Pannmurens diameter var ca 1, 6 m.
En pannmur liknande den på bilden fanns alltså här på gården. Fotograf: lantbrukaren Rune Öberg. Bild ur boken ”Med kamera och dynggrep” som gavs ut 1994 med foton från 50-talet.

Golvläggarna bilar endast bort bom betong som finns just över f d pannmuren. Den färdiga golvytan kommer att bestå av italienska terrazzoplattor 300 x 300 mm när tvättstugan är färdig. Dagens tvättstuga består av en del av det som en gång varit bykstuga och den är isolerad. Det var inte bykhuset. Inte heller idag är rummet utanför tvättstugan uppvärmt.

Här står en stapel med stortegel framför tvättstugan. De låg ovanpå den tidigare visade tegelgrunden.

Den marockanska myntan trivs där i hörnet. Och en libsticka.


2 kommentarer

Drippen, dropp

I södra Italien kan man hitta den här typen av takavvattning. Jag blev både hänförd, förvånad och intresserad när jag upptäckte plåtbitarna. Ville förstås veta mer så när jag träffade en äldre arkitekt, kunnig på traditionella lösningar, som kunde förklara hur det hela fungerade på ett understruket tak med munk-nunne-tegel, tecknade jag av lösningen.

Till varje nunnetegel skapas en zinkplåt som böjs och förs in under takteglet. Den skjuter ut en rejäl bit för att regnvattnet ska droppa ner på gatan och inte på fasaden. Takfoten blir alldeles fransigt flikig.

Jag fascineras av äldre och lokala lösningar på ett problem. De är ofta vackra och kräver en stor arbetsinsats. Vilken idé, vilket arbete, vilket underhållsarbete, vilken lycka att ha sett! Så klart är det ett försvinnande sätt att föra regnvatten från ett tegeltak.


Lämna en kommentar

Vred, kammarlås och gångjärn

Skafferiet i köket (som nu är borta) och farstuskåp på bottenvåningen är /var försedda med vred och utanpåliggande gångjärn. Pärlspont från 1910.

Kammarlås och gångjärn på övervåningens bräddörrar. Dubbelfasspont från 1924. Dörrarna är inte målade på insidan.

Så förändrades panel och stängning av enkla bräddörrar mellan 1910- och 20-tal. Det är bara gångjärnen som ser likadana ut.