Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Klammer för utanpåliggande elledningar

För närvarande är ledningsdragning i tvättstugan på tapeten. Där används TKK-klammer 10-14 mm; ”ledningshållare med en elförzinkad härdad stålspik” . Även kallad KLEMMI-klammer. De går att måla.

Dom här KLEMMI-klamren är fina men lite mer svårhanterliga än Tillex kabelklammer som syns till vänster på fotot nedan. Därför används Tillex-klammer i tvättstugan där de inte syns eller är begränsat synliga.

Tillex-klammer t v. Letti-klammer t h.

På marknaden finns också tvåbenta Letti-klammer som syns till höger ovan. De finns i utförande om vit, faluröd och svart och även i elförzinkade varianter. Jag tycker om utformningen men de används inte i tvättstugan.

Kopplingsdosorna som används är återbruk med en tilltalande form.

Kronströmbrytare är ”trotjänaren” Renova från Schneider med förhöjning för utanpåliggande eldragning. Den kom ut på marknaden precis då vi påbörjat vår byggnadsvårdsresa, då använde vi den för infällt montage. Nu har förhöjningsramen ändrats från 35 mm till 25 mm vilket gör att den utanpåliggande varianten inte känns lika klumpig som tidigare. Den är ännu inte monterad på sin plats i tvättstugan.


1 kommentar

Vinterbonat fortfarande

Fortfarande sitter innanfönstren i. Jag är glad över att de finns kvar och är renoverade. Snart nog ska innanfönsten plockas ur på båda våningarna, det är ett glädjefyllt moment. Plötsligt är det bara en tunt ojämnt glas mellan mig och omvärlden. Fågelsången hörs då tydligt. Sovrummet vetter mot en stor bondsyrén och den doften vill man gärna ha in sovrummet genom ett öppet fönster. Och snart nog därefter börja schersminen vid samma gavel blomma med sin finfina doft.

Förr brukade jag vänta tills åkermarken runt omkring var harvad och sådd, eftersom det dammar mycket då. Numera tar jag inte hänsyn till det.

Fönster är betydelsefulla. Fönster är betydelsebärande. Anledningen till att jag flyttade hit från Stockholm var en man som KLOKT nog ville behålla de gamla träfönstren med ”vågigt” glas från 1910. Utan det ställningstagandet och en lugnt tickande väggklocka i köket hade allt varit annorlunda.


2 kommentarer

Metallborr, spjäll, tvättbänk

Här borras hål i plåten som ska skruvas fast framför öppningen för spjället i tvättstugan. Spjällstången ska sticka ut genom ett större hål mitt i plåten. I tvättstugan/bykstugan eldades ju med ved i en pannmur en gång i tiden och både murstock och spjäll finns kvar även om de inte används – förutom imkanalen. Gamla grejer som kan vara bra att ha ibland, finns det gott om här. Flera av dem är tunga maskiner.

Här är plåten monterad med plugg och fyra spårskruvar. Ett gult skåp skymtar till vänster med rester av kökstapeten klistrad på bakstycket. Dörrarna monteras senare.

Här en förhandstitt på andra änden av rummet. Väggarna är kaklade ner till golv med vitt kakel och röda fogar. Diskbänken från 40-talet som satt i vårt gamla kök skymtar. Den blir perfekt här som tvättbänk.

Men än finns en del punkter att bocka av på att-göra-listan innan tvättstugan är invigningsklar. Det jag saknar mest under tiden då jobb med tvättstugan pågår, är mangeln. Den står på magasinet och används just nu mer sällan än annars.


4 kommentarer

Bygga på landet

Den här utmärkta broschyren ”Råd och inspiration för dig som vill BYGGA PÅ LANDET” är en av många häften med råd och anvisningar som länsstyrelser och/eller kommuner har gett ut genom åren. Bläddra gärna i den. Det är dock tyvärr ganska sällan som nybyggare (och kommuner) som tar till sig de utmärkta råd som beskrivs för att få det nya bostadshuset att passa in på landsbygden. En tomt på landet måste inte innebära jättestora trädäck höjda ovan naturen, plana, monotont utrullade turfytor som kantas av tujahäckar.

När det gäller färgsättning rekommenderar många broschyrer som formulerats av antikvarier, arkitekter och kulturvetare ofta slamfärg till landsbygdshus. Med undantag som t ex Bohuslän där ljusa, vita hus hör till västkusttraditionen.

Här nedan visar jag mest röda hus. Formen varierar men ändå passar de in. Jag vet genom att ha talat med människor ur den ”breda allmänheten” att ordet Falu rödfärg genast för tanken till den enkla, lilla röda stugan med vita knutar och många värjer sig mot det. Vi har fått bilden av att rött betyder ”torp” – det är väl ändå enbart för idylliskt sommarboende. Det menar jag är väldigt förenklat tänkt och visar kanske på vilken kulturell bakgrund man har.

Husbilderna finns till största delen hämtade från Falu Rödfärgs sida Rödfärgspriset. Men minns att det finns fler tillverkare och andra kulörer.

Vill ni lyssna till ett bra poddavsnitt i ämnet finns Finrummet här. Där samtalas om hus anpassade till landskapet, ansvar för platsen – inte bara utslängda som ett tivoli, att det finns annat än trendvita byggnader, om olika material.

Att det borde vara viktigt för kommunerna att byggnader inte bara ”blir till” som man ofta ser i små kommuner utan stor sakkunskap eller i (stora) kommuner utan gestaltningsprogram.


Lämna en kommentar

Njut mörkret!

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

Lördag den 27 mars 2021 mellan klockan 20:30 – 21:30 firas årets Earth Hour.

Earth Hour – självklart firar vi den timmen. En enda timme om året utan användning av elektrisk belysning. Hur svårt kan det vara?

Jag bor på en gård där jag fortfarande kan uppleva mycket av det underbara, lugna, fridfulla mörkret. Jag älskar den möjligheten men den är mycket skör. Bebyggelse brer ut sig med fasadbelysningar och utebelysningar på nya och gamla bostadshus ökar – de förstör mörkerseendet och den positiva mörkerupplevelsen. Lyktstolpar på villatomter, slingor i mängd (de är ju så billiga både i inköp och drift), gatlyktor både på trafikleder och gång- och cykelbanor, hinderbelysning på höga torn och master (rött fast sken eller blixtrande vitt)… Ljusnedsmutsningen är på vissa håll obehagligt kompakt och den märks mer på landsbygden än i staden där de flesta vant sig vid att det ska finnas ljuspunkter i mängd. Vart tog vårt stjärnsystem Vintergatan vägen? Kan du se den från din tomt när det är klar vinternatt? Kan du se norrsken?

Det finns en rörelse som arbetar mot ljusnedsmutsning – International Dark Sky Association. Mörkerparker skapas där man vill förhindra att pollinering och fortplantning påverkas av människornas skräpljus. Parker där den magnifika stjärnhimlen i all sin prakt kan upplevas när det är klar natt. Danmark är vårt närmaste grannland som har ”naturreservat” där mörker tillåts råda. Men det finns fler förutseende länder med mörkerparker men ingen här i landet.

Och Frankrike sägs ligga långt framme i lagstiftning om ljusföroreningar.

I höstas kom boken Mörkermanifestet ut. Den behandlar mörker (och artificiellt ljus) ur biologisk och naturvetenskapligt synvinkel, beskriver positivt mörker och hur ljusföroreningar påverkar människor och djur, påverkar vår livssituation. Jag fick boken i födelsedagspresent och läste den snabbt. Den är lättläst och eftersom jag mestadels älskar mörker, tycker jag författaren är ute i helt rätt ärende. Artificiellt ljus kräver energi för att fungera, all energi är på ena eller andra sättet naturförstörande när energi krävs i den omfattning som nu är gängse. Naturen exploateras utan att vi reflekterar över det eftersom det för många sker långt från det egna boendet.

Författaren till Mörkermanifestet lämnar de här råden:

  • Bli varse mörkret. Dygnets naturliga rytm är uråldrig och en förutsättning för allt liv, men nattens mörker är idag satt på undantag. Var en motvikt.
  • Värna mörkret. Vi lever i en värld som tycks bada i artificiellt ljus, men mörkret finns närmare än du tror – en tågresa bort, en promenad, en avstängd mobiltelefon. Var finner du ditt mörker?
  • Bevara mörkret i din närhet. Släck ner hemma i rum där du inte befinner dig och låt trädgården få vila i mörker om natten. Se mörkrets och skuggornas nyanser framträda.
  • Följ din inre rytm. Låt mörkret omfamna dig innan du somnar, undvik det blå ljuset på kvällen och låt solen nollställa dygnet på morgonen.
  • Upptäck nattens liv. Gör en utflykt bortom städernas bländande himlaglim och låt ögonen vänja sig vid mörkret. Se djur komma fram ur sina gömslen, ögon glittra och silhuetter passera. Känn hur växternas dofter förändras, hör hur nya ljud tar över.
  • Uppsök mörkret. Se skymningens olika stadier och hur solen lämnar plats för måne och stjärnor. Sök dig om du kan till midvinterns mörka nätter och mytiska norrsken – ett bländande skådespel!
  • Lär dig mer om mörkret och dess betydelse för djurs och växters överlevnad. Inspireras av litteraturen och konsten från tiden innan LED-lampan tog över natten.
  • Tala om mörkret med människor omkring dig – ju mer kunskaperna om mörkrets förtjänster sprider sig, desto större är chansen att vi kan motverka de problem som en alltför upplyst värld orsakar.
  • Påverka din omgivning och var en förebild i bekämpandet av ljusföroreningar. Påpeka för din kommun vilka gatlyktor som bländar onödigt mycket och varför fasadbelysning faktiskt kan strida mot naturskyddsförordningen. Delta i Earth Hour tillsammans med dina grannar.
  • Fånga mörkret. Bli dess vän och njut av det – det kommer att berika ditt liv.


Lämna en kommentar

Inspirationsbild

I många år hade jag den här bilden framför mina ögon då jag tänkte på hur mitt eget badrum skulle se ut. Jag hittade bilden i ungefär samtidigt med flytten hit till Universumet och jag klippte ut den ur produktinformationen/ reklambroschyren och sparade den i en anteckningsbok. Det här var innan Pinterest fanns som moodboard. Senare skannade jag av bilden. Och ja, det blev mosaik och terrazzo i badrummet. Mosaiken är vit med gula fogar, inverterat mot inspirationsbilden eftersom jag inte hittade gul mosaik då det var dags, det var inte modernt då mitt badrum skulle inredas. Golvet har likartade kulörer som bilden. Och det inbyggda badkaret är av vit emalj och med mosaik på fronten med handdusch och kran mitt på långsidan.

Vissa bilder etsar sig fast i minnet. Detta var en sådan.


4 kommentarer

Snacka om spik

Bilderna visar en kraftig, handsmidd spik med hullingar. Längden är 11 tum (280 mm utan skalle) och tvärsnittet är som mest 12 mm. Den kan ha varit används om ankarspik där hullingarna gav extra motstånd för att undvika utdragning t ex för att fästa en träbjälke mot en timrad vägg. Spiken fanns i en timrad byggnad som uppfördes vid 1800-talets början. Hullingarna är oerhört vassa och drar man med fingret i ”fel” riktning börjar blodet lätt att flöda. Den väldiga spiken fick jag av en god vän som kunde berätta varifrån den kom och som kände till mitt intresse för äldre byggtekniker och byggnadsmaterial.


16 kommentarer

Om brygghus och bykstugor

Ett brygghus användes både som tvättstuga och brygghus. Man tvättade kläder och textilier. Man bryggde öl. Men inte samtidigt. Det här med hur hushållet sköttes förra och förrförra århundradet intresserar mig mycket men än mer behöver jag lära mig. Jag vill t ex veta mer om vad man använde som diskmedel före 1940-talet då flytande diskmedel började användas. Vad använde mormorsmor?

När det gällde tvätt före tvättmaskinernas tid så blötlades tvätten någon dag i förväg. Plagg och sänglinne togs upp och fick rinna av sen gnuggades de mot tvättbrädan. Därefter användes en av de två metoderna kokning eller ösning.

1.Vid kokning kokades tvätten med björklut och tvätten rördes om med träkäpp någon gång nu och då. (Det har jag varit med om ett flertal gånger.)

2. Vid ösning lades textilierna i karet och vattnet värmdes upp. Tvättmedel var björkaska (lut) som knöts in i en liten linnepåse och som lades i botten på bykkaret. Askan lakades ur och vattnet blev brunt och lent och tvätten ren. Därefter tappades pannmuren/karet, där tvätten låg kvar, ur med hjälp av en tappkran i karets nedre del. Det rann ner i ett annat kar för att än en gång ösas över tvätten och så gjorde man ett antal gånger. Man öste lutvatten över tvätten som alltså låg kvar i karet utan att bearbetas. (Tänk, jag var för många år sedan med om att testa detta tillsammans med ett gäng glada, äldre kvinnor.)

Sköljning av tvätten skedde oftast utomhus i ett vattendrag eller sjö. Stortvätt hade man som regel två gånger per år, sent på hösten och på våren.

Här ovan ett litet häfte från 2020 om bevarande av tvättstugor och torklador där tvätt av storstadsbornas textilier en gång i tiden gav utkomstmöjlighet för familjer med enkel bakgrund. Att besöka tvätterimuseet Hagalund i Vårby ger en bra bild av hur dessa tvättinrättningar fungerade.

Finns privata intakta gårdstvättstugor kvar är det en kulturgärning att bevara dem! Här i Universumet finns byggnaden kvar men pannmuren är borta. Jag har mätt upp storleken och läget den hade i tvättstugan och sparat i ”huspärmen”,


7 kommentarer

Så mycket opassande som monteras på landsbygden

Göran Gudmundsson, kallad Mr Byggnadsvård efter att ha varit med och startat Gysinge Byggnadsvård 1990, och förra året försedd med professors namn, har skrivit en träffande krönika i Gård & Torp 1/2021:


Det är nog ingen nyhet att Sverige håller på att byta ansikte. Framför allt börjar landsbygden bli en enda förortsliknande röra med inslag av ila byggda och illa anpassade typhus. Nybyggda villor med svarta plåttak och svarta eller grå fasader fördystrar och splittrar den genuina miljön. De smittar dessvärre också av sig på de äldre husen, som snabbt tar efter trenden med fönsterbyten, takbyten, fasadbyten och trädäck. Modet med stora kuvöser av isolerglas och pvc-fönster med fuskspröjs likaså. Detta bidrar till en olycklig kollision mellan förortskultur och landsbygd.

Snart är båset tomt. Ingenting kan bättre illustrera talesättet att helheten består av detaljer, än den epidemi av fönsterbyten som pågår just nu i Sverige. Kulturarvet tar skada, miljön tar skada. Vill vi uppleva en äkta och levande byggnadskultur måste vi snart bege oss utomlands. Och vi som ända till nyligen hade våra egna genuina byar och småstäder. Vad var det då som gick så fel?

För nästan 40 år sedan vikarierade jag på Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Där satt en specialkunnig grupp av antikvarier och arkitekter och formulerade undantagsregler för renovering av gamla hus. Man föreslog varsammare lösningar och att autentiska detaljer som fönster, dörrar, fasader och tak skulle sparas och renoveras, inte bytas ut. Man ville inte längre kräva samma nybyggnadsstandard för de gamla husen som för de nya – om det riskerade skada det kulturhistoriska värdet på byggnaderna.

Men så kom Riksantikvarieämbetet att avväpnas genom nerläggning av A7 i Visby 2005. Ersättningsfrågan löstes genom att i stället utlokalisera Riksantikvarieämbetet till ön. Kompetensraset blev ett faktum när mängder av byggnadsexperter inte ville eller kunde flytta med. För den svenska bebyggelsen blev effekterna av flytten katastrofal, eftersom just de tjänstemän som tidigare jobbat på planer att skydda den gamla bebyggelsen från hårdhänta och onyanserade nybyggnadsregler försvann. Det militära försvaret led en stor förlust, det kulturhistoriska försvaret en minst lika stor.

I stort sett utan stöd ovanifrån engagerade sig i stället många enskilda människor, byggnadsvårdsföreningar, fristående byggnadsantikvarier med flera för att rädda vad som räddas kan av den gamla svenska bebyggelsen. Men vart tog statens ansvar vägen?

Intresset har alltså drastiskt krympt på myndighetsnivå, men glädjande i ställer vuxit sig stort hos allmänheten. Man kunde tro att även de statliga TV-kanalerna skulle förstå att bättre ta tillvara detta ökande intresse. I stället fylls TV-rutan av inspiration från de kommersiella kanalerna där man hellre river än vårdar, där man hela tiden byter till sämre kvalitet och utgår från att gamla hus per automatik är funktionsodugliga.

Inte heller har SVT insett att ämnet byggnadsvård i sig innehåller så mycket spännande historia och yrkeskunskap att det skulle räcka för att fylla programtablån med uppbygglig och rolig information om våra gamla hus. Och visa hur hållbart och fint vi skulle kunna vårda vårt kulturarv, i stället för att göra ”underhållning” av allt. ”Public service” borde börja leva upp till namnet. Så vänder vi utvecklingen!

Illustration till krönikan med bildtexten: Nytt möter gammalt. Trots lagstiftning och tydliga lokala regler blir ändå resultatet oftast så här. Det nya slår ihjäl det gamla. Gamla byar splittras med främmande hus. Långlivade och naturliga byggnadsmaterial ersätts av kortlivade med en energikrävande.

Visa mig vilka böcker du har i bokhyllan ska jag säga dig vem du är. En bokhylla avslöjar en hel del av ditt inre liv! Lika gärna kan man påstå att de byggmaterial du har valt till ditt boende avgör vilken bildningsnivå du har, vilken socioekonomisk grupp du tillhör eller om du tillhör ett kulturbärande skikt.


Lämna en kommentar

Allmogehem i snö

En av Svenska allmogehems arkitekter, Torben Grut (ni vet han som ritade Stockholms Stadion vid Valhallavägen som invigdes till Olympiaden 1912), tyckte att en gård i Ångermanland skulle kunna disponeras så här. Det är väldigt tilltalande enligt mig – som förutom timmerhus, månghussystem, gårdsbildning och landsbygd – även trivs med snö och kyla.


Lämna en kommentar

Hästskosöm

Ibland på äldre fönsterbågar kan man se att de är fästa i karmen med hästskosöm. Det för mig intressanta i sammanhanget är att i fritidshuset, med fönster från 50-talet (enkelbågar med innerbåge för vintern), har samma infästning med hästskosöm gjorts i mittenbågen i treluftsfönster. Jag älskar att detta retarderade och traditionella sätt levde kvar ända in i min tid på jorden :-) Alltså både enkelbåge med innanfönster och fastsättning med hästskosöm!

Foton från byggnadsminne. Edit: på den här undre bilden har trådspik använts men var det knappast ursprungligen.

”Ibland kan man även hitta smidd hästskosöm i sitt gamla hus. Man tager vad man haver skulle man kunna tänka och så var det säkert ibland, men hästskosöm har förr faktiskt rätt konsekvent använts åtminstonde i fönster. Som vi redan nämnt var smide dyrt. En konsekvens av detta var att de flesta fönster i husen inte var beslagna med gångjärn och därför inte gick att öppna. Det här var vanligt på bostadshus långt in på in på 1800-talet och på ekonomibyggnader även under 1900-talet. Spik som används till spikning av fönsterbågar måste ha en konisk form för att kunna dras ut utan att karmen går sönder. Därför användes ofta hästskosöm.” HÄR finns den beskrivningen av hästskosöm och fönster.