Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Kyla, snö och mörker

Kyla, snö och mörker är bristvaror i dagens samhälle. Det är de fenomen jag uppskattar väldigt mycket men får färre och färre upplevelser av. Vintrarna har förändrats radikalt sedan jag var barn och lekte i snön, byggde snögrottor, ljuslyktor, gick på tur på skidor, hade snöbollskrig, … Idag ligger eventuell snö kvar någon vecka sen smälter den bort i geggigt slask i värmen.

Mörker får man leta efter bland mängden av ljusföroreningar som täcker stora delar av landet. Ett rikt välfärdssamhälle ”måste” per definition ödsla elektriskt ljus omkring sig så vintergatan, norrskenet och stjärnhimlen fördunklas.

Jag tror inte att detta kommer att förändras om vi själva bestämmer, tvärtom kommer snöandet att minska, elektrisk belysning att öka eftersom människan inte verkar att klara av att minska in på sina uppnådda ”behov” av egen kraft.

I en klok tidskrift läste jag en krönika som förespråkade byte från glödlampor till LED-lampor. Det var ett givet ställningstagande för skribenten. MEN – det krönikören därefter skrev fick mig att sätta kaffet i halsen. Han menade på att den sparade el och den lägre kostnad för elen som hushållet vann kunde de istället lägga på ljusslingor och utomhusbelysning på tomten. Energiförbrukningen som ett nollsummespel. Så felaktigt tänkt enligt mitt sätt att se! Den minskade energianvändningen är bättre att fortsätta leva med, med tanke på att ett stort problem för världen är energiförsörjningen och energiproduktionen. Ett välfärdssamhälle som vårt skulle kunna gå i bräschen för minskat utnyttjade av (hushålls)elektricitet. Eller åtminstone stanna där vi nu befinner oss. Men då stannar tillväxten, BNP minskar, handeln och den årliga julförsäljningen stagnerar.

I mörka november besökte vi vänner som flyttat utanför storstadsregionerna och utanför de stora infrastrukturlederna – där fanns mörker utomhus. Så jag njöt trots att snön saknades! Men vi som älskar snö, kyla och mörker under vinterhalvåret kommer knappast att vinna gehör bland majoriteten. Snö, kyla och mörker blir en lyx som den som har råd åker till på vinterloven en vecka per år.

Det här tankarna är inget som jag reflekterar över på grund av klimatkrisen, tankarna har varit närvarande i mitt liv under väldigt många år. Redan som 15-åring stördes jag av mängden gatlyktor på landsbygden, tro det eller ej…


3 kommentarer

Steg av natursten

Detta är foton på hönshuset som det såg ut strax efter flytten hit. Men det är stenarna framför dörren som jag vill visa före och efter bilder på.

Är så oändligt glad över de där stenarna. Visst har en hel del förändrats när hönshuset blev arbetsateljé men den gamla lokala lösningen med naturstenar finns kvar, stenarna ligger i samma ordning som förr framför den ”nya” men återbrukade dörren. Nivån från översta stenen till golvet inomhus blev högre med nytt isolerat träbjälklag jämfört med det gamla betonggolvet. En ”träbrygga” byggdes som extra steg och mellandel.

Innertaket låg horisontellt precis över dörren med knappt 2 meters takhöjd. När det togs bort fick fem ”nya” recyclade fönster plats i högsta delen av ”snedlutan”, det vill säga pulpettaket. Rummet blev så mycket ljusare och upplevelsen blev ett mycket större rum fastän kvadratmeterytan är densamma som tidigare.


3 kommentarer

Fönsterfoder – inte självklart om jag får välja

Jag har några gånger på bloggen nämnt att en funktionalist finns i mig trots att jag nu bor i ett hem av modell ä. Ett hem med spegeldörrar, spröjsade fönster, fönsterfoder, golvsocklar och taklister – samtliga rikt profilerade. Men som barn befann jag mig i en funkismiljö – det kan kanske förklara mitt positiva förhållande till funkisen?!

Det är omständigare att bygga listlöst, tar längre tid eftersom allt måste vara så precist, brädor måste kapas exakt på millimetern eftersom inget foder täcker springan mellan fönsterkarm och vägg och så vidare. Fönster som jag ritar till mig själv i Universumet har inga rundade profiler, enbart fasade ytor som mildrar ljuset som strömmar in och förhindrar skarpa motljuseffekter.

Hur glad blev jag inte då en av besökarna i ateljén konstaterade detta och pekade på detaljer som krävde precision vid byggandet. En byggande person som ville veta tankarna bakom utförandet. Som förstod mitt nedlagda tankearbete före och under byggandet och som även insåg den extra tid som lagts ned på dessa detaljer jämfört med standardbyggprojekt. I ateljén finns varken taklister, fönsterfoder eller golvsocklar.

I badrummet i nya annexet har jag valt samma typ av lösning men väggmaterialen är puts och mosaik. Här anlitades en byggnadsfirma. Alltså – har jag inget befintligt att anknyta till väljer jag väldigt gärna lösningar utan foder/lister.

Helt släta ytor är inget behov för mej även om funkisen har kommit att betraktas som en maskinell arkitekturstil, ett avståndstagande från arts and crafts. Men jag tycker på inget sätt att det är fel om handens verk syns.


2 kommentarer

Vintra upp huset

Det börjar bli dags att sätta in innerfönstren nu när det blir kyligare ute. Skillnaden i inomhustemperatur blir märkbar redan innan värmesystemet körs igång. Köket börjar vi med först. Alla fönster, både fasta och lösa, ska putsas och isolering och fuktupptagningsmaterial ska placeras in mellan bågarna. Sandkorvar eller fönstervadd, båda materialen är hygroskopiska och kan ta upp fukt.

Foton från besök på gården Qwensel/Apoteksmusset i Åbo.

En rullgardin kan också göra att rumsvärmen behålls längre om man drar ner den under natten t ex. En långrandig i grönt/beige är en favorit som även finns här i Universumet där olika gamla typer finns. Älskar dem alla med sina dragtofsar. Har under åren skrivit rätt många inlägg om rullgardiner eftersom jag anser de gamla trotjänarna vara betydelsefulla och värda att bevara.


Lämna en kommentar

Finaste sortens trappa

Håbol, Gäserudsstugan, trappa.
Foto Anna Lindqvist 1996. Vänersborgs museum

Den här typen av trappor är de vackraste trappor jag vet. Platsbyggda och därmed utan vangstycken. Plansteg och sättsteg fästa direkt i väggen och som här, i en svängd trappa, i trappspindeln.

Jag tycker bäst om trappor som saknar vangstycken konstaterar jag åter igen. Jag planerar en så´n trappa till ett projekt men den ska vara bekvämare att gå i än Gäserudsstugans trappa. Förhållandena mellan steghöjd och stegdjup ska vara gångvänliga. Och trappan måste ju inte ansluta till en synlig timmervägg. Men den behöver byggas på plats, inte monteras i efterhand.


Lämna en kommentar

Stadga upp timmervägg

Att staga upp en lutande timmerstomme.

Ny lärdom: en lutande liggtimrad vägg kan stagas upp på det sätt som fotona visar. Ni ser förstötarna (urtagen i stockarna) och inser kanske åt vilket håll väggen lutar. Så roligt att få nya lärdomar serverade genom besök på gammal gård.


2 kommentarer

Cirkelsågning

När ateljén skulle omhändertas behövdes 1″ tjocka sågade brädor med olika bredder. De gamla brädorna från 20-talet var cirkelsågade och nya behövdes av samma slag, de skulle spikas på tak och väggar.

Jag är glad åt att vi hade ett litet sågverk med cirkelsåg i närheten då, Arnes såg. Brädorna skulle inte vara spontade eftersom de befintliga inte var det. Därför är springorna mellan bräderna lite ojämna och mycket tydliga, precis som eftersträvades.

Taket en solig morgon.
Cirkelsågar ersatte ramsågar i början av 1900-talet.

Man ser den rundade spåren efter cirkelsågen. Några sågtänder skränkte Arne för min skull, för att få ett lite tydligare spår efter klingan. Han förstörde alltså den inställning som var gjord för att få en så slät yta som möjligt.

Uthuset hade ursprungligen ett lågt undertak. Det togs bort och ett lutande innertak som följer yttertaket blev följden. Fem stycken recyclade, högt sittande fönster placerades högst upp och rummet blev ljust och luftigt. Entrédörren sitter på samma ställe som tidigare men byttes ut. Fondväggen, högväggen, målades med röd slamfärg som är egenkokt med ljusrött pigment från Falu koppargruva. För övrigt ströks väggar och tak med egenblandad limfärg med krita som pigment.

Före.
Lågt undertak för att hålla värmen vintertid. Ingen extravärme behövdes för djuren.
Efter.
Både inner- och yttertak har samma lutning.

Röd-vita hörnet som är min signatur, här i decembersol.

Förslaget till transformation, till ny funktion.


1 kommentar

Vindtätat med kalkbruk

Tänker påminna mig om hur det såg ut i köket innan den nya köksinredningen växte fram. En av de saker som förvånade mig mest under alla år av byggnadsvård här, var att insidan av köksväggarna var kalkputsade.

”Kylskåpshörnet” före lagning, som det såg ut då skivorna tagits bort från väggen.

På alla väggar i köket togs treetex-skivorna från 70-talet bort. Jag gick flera år tidigare en kurs i lerklining, eftersom jag var övertygad om att ytterväggarna av resvirke skulle vara lerklinade på insidan (rester av detta syntes i salen). Lerklining/lerputsning var ett vanligt sätt att vindtäta timmerväggar. Men det skulle visa sig att ytterväggarna i köket var vindtätade med kalkputs. Man hade kostat på lite dyrare material här än lera. Kalkputsen var fäst på vassmatta som fogats ihop med ståltråd och spikats fast med klippspik mot timret. Andra sätt att fästa kalkputs eller lera är att ”rugga upp” ytan med sneda yxhugg in i timret eller med träpluggar som slås in i förborrade hål.

Kalkputsen på timmerväggarna var inte alls så dålig som man hade kunnat tro. Trots att huset satt sig rejält och putsytan därför hade sprickor förutom hål efter senare spikning av treetexskivorna, hade puts bara ramlat loss i ett hörn. Eftersom kalkputs är lite elastisk och eftergivlig jämfört med kalkcementbruk (KC) eller rent cementbruk (betong), var det ett enkelt val att fylla i sprickorna med nytt kalkbruk. Ju starkare material man tar vid lagningen desto snabbare bryts det svagare materialet bort, därför är det lämpligt att kalkbruk lagas med kalkbruk. Att använda samma material som det ursprungliga då man renoverar gamla hus är en av byggnadsvårdens grundstenar.

Först stänkvattnades putsen, så fylldes i med kalkbruk och sprayades vatten – eller slogs på med borste – igen ett par gånger om dagen. Lätt som en plätt.

Muraren hjälpte till med det enda stället där putsen ramlat loss, hörnet där skafferiet stått. Där det behövdes använde han nyplockade vass-strån som fästes med nubb och på detta kalkbruk i några påslag. Före och efter varje påslag sprayades med vatten för att bruket inte skulle torka för snabbt och bli starkt på ytan men svagt på djupet. Resterande lagningar av sprickor menade han att det kunde vi fixa själva.

Hörn där två ytterväggar möts. Ny pappspänd yta över kalkbruket. På resten av den ytterväggen sitter gammal spännpapp och tapet kvar. Den gamla tapeten lagades där så behövdes med tidningspapper sen klistrades den nya tapeten över.
Väggen mot farstun med dörr har pappspänts och ska tapetseras.
Yttervägg med kalkbrukstätning. Där ska köksinredningen platsbyggas och stänkskydd i form av glasmosaik sättas upp.

Hörnet mot farstun före och efter pappspänning på timmer. Här togs alla tapetrester bort. Resvirket i innerväggarna mot kallfarstun är tätat med vitmossa, bomullsremsor och lindrev om vartannat, detta fick sitta kvar. Kökets elförsörjning kommer in här.

Golvbjälklaget är isolerat med sågspån. Spånen fick ligga kvar. Golvbrädorna bröts inte upp annat än där vatten- och avloppsledningar skulle upp, där bytte vi ut sågspånen mot ny. Trägolvet har aldrig legat synligt, redan från början låg en korkmatta på golvet. Därför ville jag inte ha dem slipade och synliga framöver heller. Det blev linoleumgolv från DLW.


2 kommentarer

Då elektriciteten kom till gården

Detta är en av övervåningens takarmaturer som suttit på samma plats sedan eletriciteten kom till gården.
Att behålla ursprungsarmatur och ursprungsplats är för mej ett sätt att byggnadsvårda.

Flera av takarmaturerna här på gården är från tiden då gården elektrifierades. De sitter på samma plats som då – nära rummets fönster. På den tiden skulle elektrisk belysning förlänga och förstärka dagsljuset som kom från fönstren. Handarbetet och hantverket eller läsningen skulle kunna förlängas när skymningen föll och då var lampans närhet till ett fönster naturlig. Vrår och hörn fick vara mörka.

Det är intressant att förstå hur den konstgjorda belysningen förändrat människans beteende och levnadssätt under den korta tid som vi haft elektriskt ljus. Hur belysningstrenderna förändrats över tid är minst lika intressant. Minns ni 1980-talets hemska halogen-uplights? Jag blev aldrig vän med de armaturerna och det hårda ljuset, varken som privatperson eller i yrkesutövningen :-)


Lämna en kommentar

Våffeldagen

Jungfru Marie bebådelsedag glöms inte bort här i Universumet. Då kommer Åvikens våffeljärn fram och våfflor gräddas. Kanske inte till Vår Frus ära men för att det är en god tradition. Med vispgrädde och egen jordgubbssylt! I år infaller Våffeldagen på måndag men vi kör igång redan på söndag som är kyrkoårets Jungfru Marie bebådelsedag.

Det är en av de få tillfällena som dörrarna till och från köket måste stängas. Imkanalen som sitter under spiskåpan räcker inte till för att ventilera bort oset från våffeltillverkningen. Men tänk ändå- det är väl fantastiskt att spiskåpan i normalfall klarar av att föra ut matlagningslukterna – utan elektrisk fläkt! Vi lever med ett smart hus.


6 kommentarer

Vad rikedom kan vara

Jag känner mej rik – ved för två vintrar finns staplad och tillgänglig.

Vem räds för kyla med torr ved travad på gården, fungerande vedspisar, kamin och kakelugn i huset…

För livets lugn det är min tro,
behöver man så ringa.
Min rikedom är hjärtats ro,
fast skatter har jag inga.

apropå black friday


2 kommentarer

Öppningsbara

Att ha öppningsbara fönsterbågar när man har enkelbågar med löst innanfönster.

Här i Universumet har vi överfalsade innerbågar. Det går att ha öppningsbara lufter även med innerbågar. I Universumet sitter några innerbågar på gångjärn med lös sprint. Den bågen stängs med en hasp eller vred i den fasta innerbågen. Den fasta innerbågen i sin tur är skruvad genom falsen in i mittposten med en vanlig liten träskruv, en koppelskruv fungerar inte där. (Innerbågarna kan även ha en konstruktionen där bågarna möts kant mot kant. Där löses öppningsbar innerbåge annorlunda.)

Så här ser det ut i den nyligen åtgärdade kammaren. Gamla mässingsbeslag i form av fällreglar, fick fortsätta göra tjänst.

I sovrummet sitter två nya vred monterade på innerbågen. Det var det första rummet som byggnadsvårdades och där fanns inget öppningsbart fönster sedan tidigare. De här förkromade vreden är lätta att greppa då fönstret ofta öppnas ofta för vädring.

Här syns hålet för det jag kallar en koppelskruv Hålet används inte eftersom båda innerbågarna då blir fastlåsta. Ovanför syns en mindre träskruv som är skruvad i mittposten och håller den fasta bågen på plats. Då går det att montera ett vred så att ena bågen blir öppningsbar.