Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Cirkelsågning

När ateljén skulle omhändertas behövdes 1″ tjocka sågade brädor med olika bredder. De gamla brädorna från 20-talet var cirkelsågade och nya behövdes av samma slag, de skulle spikas på tak och väggar.

Jag är glad åt att vi hade ett litet sågverk med cirkelsåg i närheten då, Arnes såg. Brädorna skulle inte vara spontade eftersom de befintliga inte var det. Därför är springorna mellan bräderna lite ojämna och mycket tydliga, precis som eftersträvades.

Taket en solig morgon.
Cirkelsågar ersatte ramsågar i början av 1900-talet.

Man ser den rundade spåren efter cirkelsågen. Några sågtänder skränkte Arne för min skull, för att få ett lite tydligare spår efter klingan. Han förstörde alltså den inställning som var gjord för att få en så slät yta som möjligt.

Uthuset hade ursprungligen ett lågt undertak. Det togs bort och ett lutande innertak som följer yttertaket blev följden. Fem stycken recyclade, högt sittande fönster placerades högst upp och rummet blev ljust och luftigt. Entrédörren sitter på samma ställe som tidigare men byttes ut. Fondväggen, högväggen, målades med röd slamfärg som är egenkokt med ljusrött pigment från Falu koppargruva. För övrigt ströks väggar och tak med egenblandad limfärg med krita som pigment.

Före.
Lågt undertak för att hålla värmen vintertid. Ingen extravärme behövdes för djuren.
Efter.
Både inner- och yttertak har samma lutning.

Röd-vita hörnet som är min signatur, här i decembersol.

Förslaget till transformation, till ny funktion.
Annonser


1 kommentar

Vindtätat med kalkbruk

Tänker påminna mig om hur det såg ut i köket innan den nya köksinredningen växte fram. En av de saker som förvånade mig mest under alla år av byggnadsvård här, var att insidan av köksväggarna var kalkputsade.

”Kylskåpshörnet” före lagning, som det såg ut då skivorna tagits bort från väggen.

På alla väggar i köket togs treetex-skivorna från 70-talet bort. Jag gick flera år tidigare en kurs i lerklining, eftersom jag var övertygad om att ytterväggarna av resvirke skulle vara lerklinade på insidan (rester av detta syntes i salen). Lerklining/lerputsning var ett vanligt sätt att vindtäta timmerväggar. Men det skulle visa sig att ytterväggarna i köket var vindtätade med kalkputs. Man hade kostat på lite dyrare material här än lera. Kalkputsen var fäst på vassmatta som fogats ihop med ståltråd och spikats fast med klippspik mot timret. Andra sätt att fästa kalkputs eller lera är att ”rugga upp” ytan med sneda yxhugg in i timret eller med träpluggar som slås in i förborrade hål.

Kalkputsen på timmerväggarna var inte alls så dålig som man hade kunnat tro. Trots att huset satt sig rejält och putsytan därför hade sprickor förutom hål efter senare spikning av treetexskivorna, hade puts bara ramlat loss i ett hörn. Eftersom kalkputs är lite elastisk och eftergivlig jämfört med kalkcementbruk (KC) eller rent cementbruk (betong), var det ett enkelt val att fylla i sprickorna med nytt kalkbruk. Ju starkare material man tar vid lagningen desto snabbare bryts det svagare materialet bort, därför är det lämpligt att kalkbruk lagas med kalkbruk. Att använda samma material som det ursprungliga då man renoverar gamla hus är en av byggnadsvårdens grundstenar.

Först stänkvattnades putsen, så fylldes i med kalkbruk och sprayades vatten – eller slogs på med borste – igen ett par gånger om dagen. Lätt som en plätt.

Muraren hjälpte till med det enda stället där putsen ramlat loss, hörnet där skafferiet stått. Där det behövdes använde han nyplockade vass-strån som fästes med nubb och på detta kalkbruk i några påslag. Före och efter varje påslag sprayades med vatten för att bruket inte skulle torka för snabbt och bli starkt på ytan men svagt på djupet. Resterande lagningar av sprickor menade han att det kunde vi fixa själva.

Hörn där två ytterväggar möts. Ny pappspänd yta över kalkbruket. På resten av den ytterväggen sitter gammal spännpapp och tapet kvar. Den gamla tapeten lagades där så behövdes med tidningspapper sen klistrades den nya tapeten över.
Väggen mot farstun med dörr har pappspänts och ska tapetseras.
Yttervägg med kalkbrukstätning. Där ska köksinredningen platsbyggas och stänkskydd i form av glasmosaik sättas upp.

Hörnet mot farstun före och efter pappspänning på timmer. Här togs alla tapetrester bort. Resvirket i innerväggarna mot kallfarstun är tätat med vitmossa, bomullsremsor och lindrev om vartannat, detta fick sitta kvar. Kökets elförsörjning kommer in här.

Golvbjälklaget är isolerat med sågspån. Spånen fick ligga kvar. Golvbrädorna bröts inte upp annat än där vatten- och avloppsledningar skulle upp, där bytte vi ut sågspånen mot ny. Trägolvet har aldrig legat synligt, redan från början låg en korkmatta på golvet. Därför ville jag inte ha dem slipade och synliga framöver heller. Det blev linoleumgolv från DLW.


2 kommentarer

Då elektriciteten kom till gården

Detta är en av övervåningens takarmaturer som suttit på samma plats sedan eletriciteten kom till gården.
Att behålla ursprungsarmatur och ursprungsplats är för mej ett sätt att byggnadsvårda.

Flera av takarmaturerna här på gården är från tiden då gården elektrifierades. De sitter på samma plats som då – nära rummets fönster. På den tiden skulle elektrisk belysning förlänga och förstärka dagsljuset som kom från fönstren. Handarbetet och hantverket eller läsningen skulle kunna förlängas när skymningen föll och då var lampans närhet till ett fönster naturlig. Vrår och hörn fick vara mörka.

Det är intressant att förstå hur den konstgjorda belysningen förändrat människans beteende och levnadssätt under den korta tid som vi haft elektriskt ljus. Hur belysningstrenderna förändrats över tid är minst lika intressant. Minns ni 1980-talets hemska halogen-uplights? Jag blev aldrig vän med de armaturerna och det hårda ljuset, varken som privatperson eller i yrkesutövningen :-)


Lämna en kommentar

Våffeldagen

Jungfru Marie bebådelsedag glöms inte bort här i Universumet. Då kommer Åvikens våffeljärn fram och våfflor gräddas. Kanske inte till Vår Frus ära men för att det är en god tradition. Med vispgrädde och egen jordgubbssylt! I år infaller Våffeldagen på måndag men vi kör igång redan på söndag som är kyrkoårets Jungfru Marie bebådelsedag.

Det är en av de få tillfällena som dörrarna till och från köket måste stängas. Imkanalen som sitter under spiskåpan räcker inte till för att ventilera bort oset från våffeltillverkningen. Men tänk ändå- det är väl fantastiskt att spiskåpan i normalfall klarar av att föra ut matlagningslukterna – utan elektrisk fläkt! Vi lever med ett smart hus.


6 kommentarer

Vad rikedom kan vara

Jag känner mej rik – ved för två vintrar finns staplad och tillgänglig.

Vem räds för kyla med torr ved travad på gården, fungerande vedspisar, kamin och kakelugn i huset…

För livets lugn det är min tro,
behöver man så ringa.
Min rikedom är hjärtats ro,
fast skatter har jag inga.

apropå black friday


2 kommentarer

Öppningsbara

Att ha öppningsbara fönsterbågar när man har enkelbågar med löst innanfönster.

Här i Universumet har vi överfalsade innerbågar. Det går att ha öppningsbara lufter även med innerbågar. I Universumet sitter några innerbågar på gångjärn med lös sprint. Den bågen stängs med en hasp eller vred i den fasta innerbågen. Den fasta innerbågen i sin tur är skruvad genom falsen in i mittposten med en vanlig liten träskruv, en koppelskruv fungerar inte där. (Innerbågarna kan även ha en konstruktionen där bågarna möts kant mot kant. Där löses öppningsbar innerbåge annorlunda.)

Så här ser det ut i den nyligen åtgärdade kammaren. Gamla mässingsbeslag i form av fällreglar, fick fortsätta göra tjänst.

I sovrummet sitter två nya vred monterade på innerbågen. Det var det första rummet som byggnadsvårdades och där fanns inget öppningsbart fönster sedan tidigare. De här förkromade vreden är lätta att greppa då fönstret ofta öppnas ofta för vädring.

Här syns hålet för det jag kallar en koppelskruv Hålet används inte eftersom båda innerbågarna då blir fastlåsta. Ovanför syns en mindre träskruv som är skruvad i mittposten och håller den fasta bågen på plats. Då går det att montera ett vred så att ena bågen blir öppningsbar.


Lämna en kommentar

Jag tittade in till 80-talet :-)

80-talets postmodernistiska och folkliga inredningar – när kommer er saga att vara all? När är alla helkaklade väggar med det då fortfarande svensktillverkade Höganäskaklet bortrivna? När ska offentliga inredningar lika dem där denna bild är tagen, ”fräschas upp” och förändras? Mig gladde det att mötas av detta i somras – minnena vällde upp och gav fina vibbar. Visst, det känns omodernt, förgånget, trots att det var helt och rent och jag tog en bild för att komma ihåg det kakel jag själv skrivit in i arbetsbeskrivningar många gånger.

Länge leve inredningar med det inhemska Höganäs-kaklet Hav, land, vind som även hade en eller två glaserade kanter om så önskades. Fula plastlister i ytterhörn och avslutningar behövdes inte på den tiden. Vissa saker var faktiskt bättre förr.

Människorna är en varelse som lätt föraktar allt som är ett eller ett par decennier bort men tar till sitt hjärta det som är äldre än så. När ska vi lära oss att bevara det som är helgjutet byggt från en och samma tid och sluta vara klåfingriga och förbättra. Bara lite. Och sen är dem små förändringarnas tyranni snart ett faktum. Får kaklet på bilder finnas kvar blir det snart nog en fin retro-miljö.


4 kommentarer

Höstgöra

I helgen satte vi innanfönstren på plats. Det är oerhört skönt att ha det gjort eftersom det tar en del tid då fönstren samtidigt putsas.

Mellan fönstren ligger dragkorvar som vanligt. Utom i kammaren där vi målade i somras och där jag inte vill lägga något tungt denna vinter.
Innerbågarna hålls på plats med koppelskruvar som skruvas i mittposten.

Det är så skönt att veta att värmen behålls inomhus fastän radiatorerna inte är påslagna än. Det är ju även därför som pelargonerna fortfarande trivs på fönsterbrädan. När radiatorerna körs igång åker krukväxterna ut till vinterförvaringen.

Passade också på att sy ett nytt kuddvar till kökssoffan av en vacker stuvbit från Frösö Handtryck köpt second-hand.

Att komma ner i ett soligt kök för frukost är en härlig och lite obeskrivbar känsla. Bara vetskapen att innanfönstren är på plats gör att köket upplevs ombonat.

Övervåningen blev också vinterbonad förstås. Jag brukar se till att inte putsa fönstren när solen lyser på dem, de blir lättare skäckiga då, det är gammal traderad kunskap.

Här lite fler tips ur ett häfte från 1951 då det fanns hemmafruar, utsnittet är återfunnet på nätet:


1 kommentar

Stick och brinn!

Titta vad som kom i ett direktadresserat brev igår – samma dag som jag skrev om att fönsterrenoveringarna här är färdiga. När Halvan öppnade det och vi såg innehållet tittade vi på varandra – och brast ut i råa skratt. Så väldigt ovälkommet.
Rör inga fönster på vårt hus!!!


5 kommentarer

Fodersockel, skurkloss


Kärt barn har många namn och om den här lilla träbitens funktion finns olika teorier, alltså träbiten som tar upp mötet mellan golvsockel och dörrfoder. Så här som på bilden kan det se ut. Golvsockelns ände på bilden har fasats i sin övre del för att snyggare ansluta mot dörrfodret som är tunnare och lägre än sockeln.

Observera spottkoppen med enris i!


Här i Universumet har vi 32 ursprungliga fodersocklar. De är från två byggperioder (bottenvåningens från 1910 och de på 1 trappa från 1924 med något olika utseende) och samtliga fodersocklar har likartad men något enklare profilering än dörrfodret som står tydligt på fodersockeln. Det utgör basen som fodret står på och är därmed något tjockare och bredare. Golvsockeln är något lägre och ansluter mot fodersockeln i sin hela höjd.


12 kommentarer

Kubbgolv

När jag nu är igång och lovprisar golvmaterial kan jag ju orda något om golvet i annexets arbetsrum också nu när det är beprövat under drygt ett år. Inte heller där har ångern slagit till. Den här furun är inte känslig för blessyrer eftersom ändträet ligger uppåt. Det blir inga märken som på trätiljor. Kubbgolv används även med fördel i offentliga byggnaders entréer eller i verkstäder. I och med att jag valde träslaget furu, som ju har en mörkare kärna, blir golvytan lite levande och än mer okänslig för märken.

Jag valde att inte fylla i springorna med någon filler som var ett alternativ från tillverkaren. Nej, springor av den här bredden stör mig inte. ”Halvan” ville ursprungligen ha golvbrädor som jag har i ateljén men jag stod på mig. Inte ens efter studiebesök till en offentlig byggnad med kubbgolv blev han övertygad. Nu är han överförtjust och har insett vitsen med att gå på ändträ. Och jag fick äntligen använda ett material jag länge, länge haft på listan till mitt boende men inte velat använda i de äldre, befintliga byggnaderna. Men här, i ett nybygge på gården passar det däremot utmärkt. Kunde inte ha blivit bättre.


Kubbgolvet har möjlighet att röra sig och golvsockeln täcker avståndet till väggen.

Kubbgolvet få nog anses vara en lika stor fullträff som dagbädden i hemmaarbetsrummet. Äntligen fick ”Halvan” en ”soffa” att sträcka ut sig på. Så efterlängtad eftersom ingen tillräckligt lång kökssoffa funnits sedan köket byggdes om :-)


4 kommentarer

Bara snyggast och otroligt lättskött

Terrazzo – så rätt som material.

Det här golvet från Bauhausskolan i Dessau inspirerar mig sannerligen.

Nu har jag levt med terrazzogolven i badrummet, entrén och textilkammaren i nya annexet i mer än 1 år och kan göra en liten utvärdering. Golven i annexet är betydligt mindre än det på bilden ovanför så jag valde endast en färgton på terrazzon där. Det blev gult och jag är himla nöjd med utseendet. Skönt att gå på dessutom nu under vintern när elslingor värmer upp golvet i badrummet.




Det jag kan säga är att det dessutom är väldigt lättstädat vilket inte gör valet sämre. Det blev väldigt rätt.

Eftersom annexet är nybyggt finns inga ”måsten” att hålla sig till de ursprungliga materialen vilket annars är viktigt för byggnadsvårdare i allmänhet och restaureringsansvariga i synnerhet. Ja exteriört är förstås materialval och volym viktiga aspekter att ta hänsyn till då jag vill att nya annexet ska passa in bland gårdens övriga byggnader. Interiört var det däremot lätt att välja terrazzo, särskilt som grunden består av gjuten platta på mark. Terrazzoplattorna är tjockare än klinker och något besvärligare att lägga men för en duktig plattsättare är allt möjligt. Jag har endast strukit på biovax en gång efter golven började användas och det ser inte ut att behövas göras en ny strykning än på ett tag. Sen räcker det med en enkel avtorkning med våt trasa någon gång emellanåt. Lättskött alltså.