Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Public service

Tänk, detta är första året jag betalar ”tv-licens”. Eller rättare sagt det var 2019 som var första året men jag ser det på årets deklaration. Jag har aldrig ägt en televisionsapparat i hela mitt liv. Det var först när ”Halvan” med sina tv-apparater kom in i mitt liv som tv blev ett medium jag började titta på något lite mer. Först var det videoinspelade kulturprogram som han gjort – ett selekterat urval som jag uppskattade mycket. Tv-licens betalade han och det till Radiotjänst i Kiruna.

Det är häftigt att betala skatt för public service, haha :-) även om jag tycker en hel del program är ointressanta för mitt liv. Lekprogram går bort och även annat ledsnar jag på, många program har samma format vilket blir alltför tröttsamt i längden. Men som sagt, lite annorlunda är det att betala ”tv-licens” trots allt och jag kan ju hoppas på framtida bra och bildande program. Nu när jag betalar för utbudet.

Jag minns när jag på sent 80-tal bokade in mig hos en lägenhetsgranne för att se ett avsnitt av en såpa som många pratade om och då jag alltid stod där utan aning om vad det var, vilka karaktärerna var. Det räckte med ett avsnitt av den tv-serien :-)

Nu finns inte det problemet eftersom alla kan se allt på olika medier utan att följa tablån. Det innebär även att samtalen vid fikabordet handlar om annat än program man sett samtidigt. Om man över huvud taget har kontakt med varandra. Det är nästan så man längtar tillbaka till den tiden…


2 kommentarer

Tegeltak utan nocktäckning

Fortfarande har jag inte sett att någon som skrivit initierat om tegeltak samtidigt har beskrivit den typ av nockar på tegeltak som saknar nocktegel eller nockbrädor. Som helt enkelt har överskjutande tegelpannor. Alla våra ekonomibyggnader i Universumet med sadeltak har den lösningen utom logen som tidigare var vasstäckt och nu har sinuskorrugerad plåt.

Den där gamla tekniska lösningen på tegeltak är en detalj som är försvinnande på grund av att förståelsen för och kunskapen om denna nocklösning minskar, den är låg. Själv älskar jag verkligen de där smäckra taknockarna! Den här nocklösningen har man även använt på tak med späntade stickspån, späntad pärt.

När ett nytt uthus byggdes här valde vi tegeltak med samma typ av gammaldags nock.

Här är ladugårdens södra takfall. Man ser de tegelpannor som skjuter över nocken från andra sidan.

Och här är norra takfallet där de översta takpannorna är fästade med en spik genom ett borrat hål i tegelpannan. Höst- och vintervindarna kommer från detta håll och nockarna klarar sig bra från yrsnö och vatten. Di gamle visste nog vad de gjorde!

Jag gillar tegeltak av många olika anledningar förutom att de är vackra. En anledning är att tornseglarna bor här, de kryper in vid takfoten om ingen hängränna är i vägen. Tornseglare = sommar!


Lämna en kommentar

Facebook vägrar…

…släppa in mig på Mitt Universum-kontot. Det här meddelandet dyker upp varenda gång:

Sidan dirigeras om felaktigt. Ett fel uppstod under anslutning till http://www.facebook.com.

Det här problemet kan ibland uppstå om du inaktiverat eller nekat att ta emot kakor.

När jag ändrar olika inställningar och sedan försöker ansluta Facebook-kontot till WordPress (vilket det varit sedan 2011 men som för någon månad sedan slutat fungera) får jag detta meddelande:

Facebook-anslutningen kunde inte upprättas eftersom det här kontot inte har tillgång till några Pages. Facebook stöder Publicize-anslutningar till Facebook Pages, men inte till Facebook-profiler. Läs mer om Publicize för Facebook

Det går inte att omvandla från Profil till Page (om nu det är problemet) eftersom jag inte kommer in på Mitt Universum-facebookkonto över huvud taget. Sånt här kan verkligen vara frustrerande – ett moment 22.

Edit. Kommer ni läsare in där via länkbilden längst upp i marginalen?


7 kommentarer

Bykstugan

I veckan påbörjades arbeten i den ursprungliga bykstugan. När våra bästa golvläggare bilade bort delar av den ca 50 mm tjocka betongkakan kom grunden till pannmuren fram. Jag har så undrat över hur bykstugan såg ut från första början. Att en inmurad järngryta funnits visste jag. Nu har jag mätt upp den rundade ytan med stortegel och dess förhållande till ytterväggar och murstock. Underlaget mot yttervägg bestod även av stora delvis uppstickande naturstenar.

Stortegel i botten av pannmuren i rundad form. Uppe till höger finns kalkbruk kvar som pannmuren var putsad med. Ovanpå dessa tegel låg ytterligare ett lager kvar som bars ut, travades för att sparas. Pannmurens diameter var ca 1, 6 m.
En pannmur liknande den på bilden fanns alltså här på gården. Fotograf: lantbrukaren Rune Öberg. Bild ur boken ”Med kamera och dynggrep” som gavs ut 1994 med foton från 50-talet.

Golvläggarna bilar endast bort bom betong som finns just över f d pannmuren. Den färdiga golvytan kommer att bestå av italienska terrazzoplattor 300 x 300 mm när tvättstugan är färdig. Dagens tvättstuga består av en del av det som en gång varit bykstuga och den är isolerad. Det var inte bykhuset. Inte heller idag är rummet utanför tvättstugan uppvärmt.

Här står en stapel med stortegel framför tvättstugan. De låg ovanpå den tidigare visade tegelgrunden.

Den marockanska myntan trivs där i hörnet. Och en libsticka.


2 kommentarer

Drippen, dropp

I södra Italien kan man hitta den här typen av takavvattning. Jag blev både hänförd, förvånad och intresserad när jag upptäckte plåtbitarna. Ville förstås veta mer så när jag träffade en äldre arkitekt, kunnig på traditionella lösningar, som kunde förklara hur det hela fungerade på ett understruket tak med munk-nunne-tegel, tecknade jag av lösningen.

Till varje nunnetegel skapas en zinkplåt som böjs och förs in under takteglet. Den skjuter ut en rejäl bit för att regnvattnet ska droppa ner på gatan och inte på fasaden. Takfoten blir alldeles fransigt flikig.

Jag fascineras av äldre och lokala lösningar på ett problem. De är ofta vackra och kräver en stor arbetsinsats. Vilken idé, vilket arbete, vilket underhållsarbete, vilken lycka att ha sett! Så klart är det ett försvinnande sätt att föra regnvatten från ett tegeltak.


Lämna en kommentar

Vred, kammarlås och gångjärn

Skafferiet i köket (som nu är borta) och farstuskåp på bottenvåningen är /var försedda med vred och utanpåliggande gångjärn. Pärlspont från 1910.

Kammarlås och gångjärn på övervåningens bräddörrar. Dubbelfasspont från 1924. Dörrarna är inte målade på insidan.

Så förändrades panel och stängning av enkla bräddörrar mellan 1910- och 20-tal. Det är bara gångjärnen som ser likadana ut.


4 kommentarer

En hängande ränna

Vi tog en biltur till nya trakter i helgen med en kafferast i vitsippsskogen. På hemväg passerades denna ekonomibyggnad och takavvattningen fångade genast mitt intresse. Hängrännan hänger verkligen ner i sina specialjärn för att inte förstöras av snöras, samtidigt som den gör tjänst vid regnväder,

Stupränna ser och hör jag ofta att man skriver och säger. Då blandar man ihop hängränna och stuprör och det blir ett hybridord som är varken det ena eller det andra. En hängränna löper horisontellt jäms med takfoten (bara en svag lutning) medan stupröret är det som leder vattnet vertikalt från hängrännan ner mot eller i marken. Ibland, som på bilden används inte stuprör.

Själv tycker jag bäst om gamla hus på landsbygden (säg från sekelskiftet 1900 och före dess) när de saknar takavvattning annat än över dörrar. Det var ju så man ordnade för sig innan hängrännor och stuprör blev lättillgängliga och vanliga på marknaden. Har byggnaden bra taksprång, bra och ganska hög stengrund samt gräs eller rabatt längs fasaderna menar jag att det går lika bra utan ränn- och rörsystem. Det passar bättre rent kulturhistoriskt till byggnader från den tiden och bakåt.


5 kommentarer

Kyla, snö och mörker

Kyla, snö och mörker är bristvaror i dagens samhälle. Det är de fenomen jag uppskattar väldigt mycket men får färre och färre upplevelser av. Vintrarna har förändrats radikalt sedan jag var barn och lekte i snön, byggde snögrottor, ljuslyktor, gick på tur på skidor, hade snöbollskrig, … Idag ligger eventuell snö kvar någon vecka sen smälter den bort i geggigt slask i värmen.

Mörker får man leta efter bland mängden av ljusföroreningar som täcker stora delar av landet. Ett rikt välfärdssamhälle ”måste” per definition ödsla elektriskt ljus omkring sig så vintergatan, norrskenet och stjärnhimlen fördunklas.

Jag tror inte att detta kommer att förändras om vi själva bestämmer, tvärtom kommer snöandet att minska, elektrisk belysning att öka eftersom människan inte verkar att klara av att minska in på sina uppnådda ”behov” av egen kraft.

I en klok tidskrift läste jag en krönika som förespråkade byte från glödlampor till LED-lampor. Det var ett givet ställningstagande för skribenten. MEN – det krönikören därefter skrev fick mig att sätta kaffet i halsen. Han menade på att den sparade el och den lägre kostnad för elen som hushållet vann kunde de istället lägga på ljusslingor och utomhusbelysning på tomten. Energiförbrukningen som ett nollsummespel. Så felaktigt tänkt enligt mitt sätt att se! Den minskade energianvändningen är bättre att fortsätta leva med, med tanke på att ett stort problem för världen är energiförsörjningen och energiproduktionen. Ett välfärdssamhälle som vårt skulle kunna gå i bräschen för minskat utnyttjade av (hushålls)elektricitet. Eller åtminstone stanna där vi nu befinner oss. Men då stannar tillväxten, BNP minskar, handeln och den årliga julförsäljningen stagnerar.

I mörka november besökte vi vänner som flyttat utanför storstadsregionerna och utanför de stora infrastrukturlederna – där fanns mörker utomhus. Så jag njöt trots att snön saknades! Men vi som älskar snö, kyla och mörker under vinterhalvåret kommer knappast att vinna gehör bland majoriteten. Snö, kyla och mörker blir en lyx som den som har råd åker till på vinterloven en vecka per år.

Det här tankarna är inget som jag reflekterar över på grund av klimatkrisen, tankarna har varit närvarande i mitt liv under väldigt många år. Redan som 15-åring stördes jag av mängden gatlyktor på landsbygden, tro det eller ej…


3 kommentarer

Steg av natursten

Detta är foton på hönshuset som det såg ut strax efter flytten hit. Men det är stenarna framför dörren som jag vill visa före och efter bilder på.

Är så oändligt glad över de där stenarna. Visst har en hel del förändrats när hönshuset blev arbetsateljé men den gamla lokala lösningen med naturstenar finns kvar, stenarna ligger i samma ordning som förr framför den ”nya” men återbrukade dörren. Nivån från översta stenen till golvet inomhus blev högre med nytt isolerat träbjälklag jämfört med det gamla betonggolvet. En ”träbrygga” byggdes som extra steg och mellandel.

Innertaket låg horisontellt precis över dörren med knappt 2 meters takhöjd. När det togs bort fick fem ”nya” recyclade fönster plats i högsta delen av ”snedlutan”, det vill säga pulpettaket. Rummet blev så mycket ljusare och upplevelsen blev ett mycket större rum fastän kvadratmeterytan är densamma som tidigare.


3 kommentarer

Fönsterfoder – inte självklart om jag får välja

Jag har några gånger på bloggen nämnt att en funktionalist finns i mig trots att jag nu bor i ett hem av modell ä. Ett hem med spegeldörrar, spröjsade fönster, fönsterfoder, golvsocklar och taklister – samtliga rikt profilerade. Men som barn befann jag mig i en funkismiljö – det kan kanske förklara mitt positiva förhållande till funkisen?!

Det är omständigare att bygga listlöst, tar längre tid eftersom allt måste vara så precist, brädor måste kapas exakt på millimetern eftersom inget foder täcker springan mellan fönsterkarm och vägg och så vidare. Fönster som jag ritar till mig själv i Universumet har inga rundade profiler, enbart fasade ytor som mildrar ljuset som strömmar in och förhindrar skarpa motljuseffekter.

Hur glad blev jag inte då en av besökarna i ateljén konstaterade detta och pekade på detaljer som krävde precision vid byggandet. En byggande person som ville veta tankarna bakom utförandet. Som förstod mitt nedlagda tankearbete före och under byggandet och som även insåg den extra tid som lagts ned på dessa detaljer jämfört med standardbyggprojekt. I ateljén finns varken taklister, fönsterfoder eller golvsocklar.

I badrummet i nya annexet har jag valt samma typ av lösning men väggmaterialen är puts och mosaik. Här anlitades en byggnadsfirma. Alltså – har jag inget befintligt att anknyta till väljer jag väldigt gärna lösningar utan foder/lister.

Helt släta ytor är inget behov för mej även om funkisen har kommit att betraktas som en maskinell arkitekturstil, ett avståndstagande från arts and crafts. Men jag tycker på inget sätt att det är fel om handens verk syns.