Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


1 kommentar

Höstgöra

I helgen satte vi innanfönstren på plats. Det är oerhört skönt att ha det gjort eftersom det tar en del tid då fönstren samtidigt putsas.

Mellan fönstren ligger dragkorvar som vanligt. Utom i kammaren där vi målade i somras och där jag inte vill lägga något tungt denna vinter.
Innerbågarna hålls på plats med koppelskruvar som skruvas i mittposten.

Det är så skönt att veta att värmen behålls inomhus fastän radiatorerna inte är påslagna än. Det är ju även därför som pelargonerna fortfarande trivs på fönsterbrädan. När radiatorerna körs igång åker krukväxterna ut till vinterförvaringen.

Passade också på att sy ett nytt kuddvar till kökssoffan av en vacker stuvbit från Frösö Handtryck köpt second-hand.

Att komma ner i ett soligt kök för frukost är en härlig och lite obeskrivbar känsla. Bara vetskapen att innanfönstren är på plats gör att köket upplevs ombonat.

Övervåningen blev också vinterbonad förstås. Jag brukar se till att inte putsa fönstren när solen lyser på dem, de blir lättare skäckiga då, det är gammal traderad kunskap.

Här lite fler tips ur ett häfte från 1951 då det fanns hemmafruar, utsnittet är återfunnet på nätet:


1 kommentar

Stick och brinn!

Titta vad som kom i ett direktadresserat brev igår – samma dag som jag skrev om att fönsterrenoveringarna här är färdiga. När Halvan öppnade det och vi såg innehållet tittade vi på varandra – och brast ut i råa skratt. Så väldigt ovälkommet.
Rör inga fönster på vårt hus!!!


5 kommentarer

Fodersockel, skurkloss


Kärt barn har många namn och om den här lilla träbitens funktion finns olika teorier, alltså träbiten som tar upp mötet mellan golvsockel och dörrfoder. Så här som på bilden kan det se ut. Golvsockelns ände på bilden har fasats i sin övre del för att snyggare ansluta mot dörrfodret som är tunnare och lägre än sockeln.

Observera spottkoppen med enris i!


Här i Universumet har vi 32 ursprungliga fodersocklar. De är från två byggperioder (bottenvåningens från 1910 och de på 1 trappa från 1924 med något olika utseende) och samtliga fodersocklar har likartad men något enklare profilering än dörrfodret som står tydligt på fodersockeln. Det utgör basen som fodret står på och är därmed något tjockare och bredare. Golvsockeln är något lägre och ansluter mot fodersockeln i sin hela höjd.


12 kommentarer

Kubbgolv

När jag nu är igång och lovprisar golvmaterial kan jag ju orda något om golvet i annexets arbetsrum också nu när det är beprövat under drygt ett år. Inte heller där har ångern slagit till. Den här furun är inte känslig för blessyrer eftersom ändträet ligger uppåt. Det blir inga märken som på trätiljor. Kubbgolv används även med fördel i offentliga byggnaders entréer eller i verkstäder. I och med att jag valde träslaget furu, som ju har en mörkare kärna, blir golvytan lite levande och än mer okänslig för märken.

Jag valde att inte fylla i springorna med någon filler som var ett alternativ från tillverkaren. Nej, springor av den här bredden stör mig inte. ”Halvan” ville ursprungligen ha golvbrädor som jag har i ateljén men jag stod på mig. Inte ens efter studiebesök till en offentlig byggnad med kubbgolv blev han övertygad. Nu är han överförtjust och har insett vitsen med att gå på ändträ. Och jag fick äntligen använda ett material jag länge, länge haft på listan till mitt boende men inte velat använda i de äldre, befintliga byggnaderna. Men här, i ett nybygge på gården passar det däremot utmärkt. Kunde inte ha blivit bättre.


Kubbgolvet har möjlighet att röra sig och golvsockeln täcker avståndet till väggen.

Kubbgolvet få nog anses vara en lika stor fullträff som dagbädden i hemmaarbetsrummet. Äntligen fick ”Halvan” en ”soffa” att sträcka ut sig på. Så efterlängtad eftersom ingen tillräckligt lång kökssoffa funnits sedan köket byggdes om :-)


4 kommentarer

Bara snyggast och otroligt lättskött

Terrazzo – så rätt som material.

Det här golvet från Bauhausskolan i Dessau inspirerar mig sannerligen.

Nu har jag levt med terrazzogolven i badrummet, entrén och textilkammaren i nya annexet i mer än 1 år och kan göra en liten utvärdering. Golven i annexet är betydligt mindre än det på bilden ovanför så jag valde endast en färgton på terrazzon där. Det blev gult och jag är himla nöjd med utseendet. Skönt att gå på dessutom nu under vintern när elslingor värmer upp golvet i badrummet.




Det jag kan säga är att det dessutom är väldigt lättstädat vilket inte gör valet sämre. Det blev väldigt rätt.

Eftersom annexet är nybyggt finns inga ”måsten” att hålla sig till de ursprungliga materialen vilket annars är viktigt för byggnadsvårdare i allmänhet och restaureringsansvariga i synnerhet. Ja exteriört är förstås materialval och volym viktiga aspekter att ta hänsyn till då jag vill att nya annexet ska passa in bland gårdens övriga byggnader. Interiört var det däremot lätt att välja terrazzo, särskilt som grunden består av gjuten platta på mark. Terrazzoplattorna är tjockare än klinker och något besvärligare att lägga men för en duktig plattsättare är allt möjligt. Jag har endast strukit på biovax en gång efter golven började användas och det ser inte ut att behövas göras en ny strykning än på ett tag. Sen räcker det med en enkel avtorkning med våt trasa någon gång emellanåt. Lättskött alltså.


6 kommentarer

Skrapjärn



Den här lilla detaljen har fått diskussionerna att gå höga här i Universumet – ett skrapjärn ingjutet i betongtrappan som kom till när farstukvisten/verandan byggdes, troligen på 1920-talet. Ett skrapjärn är ett måste då man har lerjord runt om sig, lera som lätt fastnar under sulorna. Det här järnet fyller fortfarande sin funktion mycket bra. Förr i tiden gick man in utan att ta av sig skorna men jag gissar att de leriga stövlarna lämnades utanför. En stövelknekt finns på verandan.

Vi vill ha kvar skrapjärnet men göra något åt betongplattan som är sprucken på övre avsatsen. En trätrappa har varit alternativ men det har släppts. Skrapjärnet fällde avgörandet :-) Tids nog har vi en genomförd lösning på problemet.


Lämna en kommentar

Spjälor av kastanjeträ

Kring ”hemliga trädgården”, giardino segredo, perennträdgården har vi på alla utom en sida, spjälor av kluven kastanj sammanbundna med virad ståltråd. Stolparna är också av kastanj.



Här syns hemleveransen som det såg ut när den levererades. Stolparna har runt tvärsnitt utan att vara svarvade. Den spetsade änden stoppade jag ner i trätjära innan de stoppades ner i jorden. På så sätt förväntar jag mig att de håller länge. Spjälorna i sig nuddar inte jorden.

De står på en sockel av granit. Kastanjestaketet är verkligen vackert och fungerar bra!


På sidan mot ladugården har vi sågade lärkplankor eftersom jag ville att det skulle se ut som då här var levande bondgård och grisarna var inhägnade med liggande plankor där numera perennträdgården finns.