Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Mättad fönsterbåge

Det är inget farligt på gång…

När jag hade putsat fönstren inför att innanfönstren skulle sättas in, tog jag och linoljade in bågarna på utsidan. En uttjänt tvättad strumpa med hål på hälen trädde jag på handen och sen tog jag kokt linolja ytterst på ”tårna”. Därefter ströks linoljan ut. Det gick som en dans, den vittrade färgen ser ut som när den var nymålad. Det är mycket lättare att undvika att få olja på glaset med en strumpa på handen än med en pensel eller trasa. Nu har jag provat samtliga metoder.

Men som ofta numera glömde jag att ta en före-bild. Ni får tro mitt ord – skillnad blev det. Känns bra!


4 kommentarer

Exotisk souvenir

Detta tycker jag är roligt. Från en chartersemester till Benidorm, eller var det Mallorca, på 80-talet kom de svenska turisterna hem med en målning av en röd stuga på en bit trä, kan det vara korkek? Det var ett försök av den spanske turist-gatu-målaren att försöka fånga en bild av ett svenskt hus som jag förmodar blev muntligt beskrivet för honom – en svensk röd stuga med vita knutar. Någon förlaga i form av ett foto kan inte ha funnits. När målningen ansågs färdig klarlackades den och fick en brackigt guldfärgad kedja för upphängning..

Svenskt trähusbyggande är mycket långt från spansk byggnadstradition men målaren gjorde sitt bästa. Målningen är icke vacker enligt mig men det är ett naivistiskt försök till porträtt av ett älskat hus. En slags ”gåramålning”.

En märklig och verkligt exotisk souvenir från Spanien :-)


5 kommentarer

Midsommarsysslor

I söndagseftermiddag var tiden inne, jag var redo att tjära magasinets portar och måla lagår´ns gavelspets rödare. Resultatet syns på bilden. ”Halvan” passade på att kolla tegelpannorna.

2017

Så här såg det ut sensommaren 2017 då jag valde att enbart bättringsmåla de röda vindskivorna på gavelspetsen. Mrs Universum har en stor motvilja mot att verkligheten ska se alltför perfekt och maskintillverkad ut. Den färg som syns där är troligen från 1950-talet och har patina. Nå, förändringens tid var inne i söndags ;-)

Stryker uthusdörrarna med trätjära gör jag med några års mellanrum. I år beslöt vi att ta bort de plåtar som portarna försetts med nertill då magasinet plåtades in på 70-talet. (Fasadplåten tog vi bort för länge sen). Innan tjärningen gjordes skrapade och målade jag dörrfodren med en omgång svagt bruten linoljefärg. Var det alltför klåfingrig?

I samma ögonblick som sparkplåten försvann insåg man att ytterligare jobb, jobb, jobb skapades. Och man förstod varför plåten troligen sattes dit. Den ena porthalvan var rutten nertill på tre av de fyra brädorna. Dörren måste lagas innan den tjäras. Eftersom jag inte har några problem med lappat och lagat kommer det att bli bra. Men det görs inte på studs eftersom det finns annat som redan ligger före ”i röret”.

Ena poren blev i alla fall tjärad igen. Det luktar gott!

2019

Här anar man plåtskoningen på portarnas nederdel och man ser hur den gamla horisontella foderbrädan såg ut. De lodräta brädorna byttes och målades vita år 2000 och de hade hållit sig bra men fick ändå en tunn strykning med vit linoljefärg nu.


1 kommentar

Ett fasadbyte

Åhléns i Uppsala efter fasadbyte. Fasadmaterialet utbytt till glas och perforerat rostfritt stål, entrén flyttad, delar av byggnaden hyrs ut till andra kommersiella verksamheter.
Åhléns i Uppsala med tårtpappersfasad av betong under påbörjat fasadbyte 2015.

Varuhuset Åhléns i Uppsala byggdes på tidigt 1960-tal. År 2015 revs den gamla fasaden och en ny kom till. Den där gamla tidstypiska fasadutformningen med perforerade betongelement kan jag gilla även om bilden på den är tagen i skymningen och ser lite öststatslik ut. Även 70-talet hade sina ljuspunkter. Än så länge finns en tårtpappersfasad att se på Tempo/Åhléns i Farsta Centrum. Tempovaruhuset i Borås är rivet sedan länge.


2 kommentarer

Lantligt liv

Nu skulle jag inte vilja byta ut livet på landet mot livet i staden eftersom jag har formats av de senaste tjugo åren i detta boende och trivts med det. Här är lantlif men inte glesbygd, kanske spelar det in i valet av bostadsort.

Byggnadsvårdandet har fått mig att trivas här men om det blir livet ut som vi bor här återstår att se.

Fönstren, som är original, sitter i fasadliv eftersom ingen tilläggsisolering gjorts, de har målats med linoljefärg, den liggande enkelfassponten på bilden är original – endast norra gavelns panel och vindpapp har bytts – men fasaderna var tidigare täckta med röd plåt, taket har fått tillbaks sina enkupiga tegelpannor efter att under drygt två decennier ha varit täckt med trapetskorrugerad svart plåt, skorstenen är ommurad ovan nock, grundens naturstenar har fogats om med kalkbruk. Farstukvistens papptak har lagts om. Isolatorerna från den tidigaste inkommande luftburna elledningen sitter kvar på fasaden. De falsade fönsterblecken är återanvända. Tillbyggnad vägrar jag – tvättstuga, badrum och apparatrum finns i ett uthus. Tomten har inte blivit en villaträdgård utan ger fortfarande upplevelse av bondgård. Vi skulle kunna odla mera och bli mer självförsörjande eftersom lite åkermark ingår i fastigheten. Men den ”arrenderar” vi ut utan ersättning till bonden som brukar marken här intill.


2 kommentarer

Grundläggande arbete med kalkbruk

Husets grund har fogats om. Med kalkbruk. Vi köpte ett par säckar kalkbruk som blandades ut med vatten. Omrörningen gjordes med murbruksblandare i en ”rulle”, en kraftig murarhink av plast. Tidigare, 2014, fogades grunden på norrgaveln om i samband med att fasadpanelen byttes. Inget byte av panel planeras på de övriga tre fasaderna så grunden har stått oförändrad med starkt cementhaltigt bruk i fogarna.

Husets västra sida.

Det har inte varit problem med grunden men vi ville ändå få bort det där hårda fogbruket så fogarna knackades rena.

När fogningsarbetet var klart eftervattnades kalkbruket med fin spray via vattenslang flera gånger per dag under åtminstone en veckas tid. Allt för att härdningen/karbonatiseringen ska ske långsamt och ge en fog som sitter länge.

Skolstenar petades tillbaka på plats där fogen var stor. Nu är husgrunden tillfyllest mot alla väderstreck.


Lämna en kommentar

Att komma hem

Jag tycker om att komma hem och mötas av detta: en ådringsmålad pardörr, glasad upptill. På gångdörren ett gammalt lent och nött trycke som alltid suttit här och som är kompletterat med rosett och nyckelskylt. Gardinerna sydde Halvans mamma då huset användes som fritidshus – varför ändra detta koncept ;-)

Under en period var dörren klädd med träfiberskivor och hade långskylt. Nu är ordningen återställd. Jag tycker om att komma hit hem.


Lämna en kommentar

Älskar´t


Om jag skulle välja något annat än ett hus med träfasader som bostad, så skulle det bli ett hus putsat med denna teknik. Det är så vackert! Extra vackert blir det i sommarkvällens släpljus. Detta är ett flerbostadshus inne i stenstan…

Ett enbostadshus med likartad fasad kan ses här.


2 kommentarer

Minnesmärke


Ser ni den gråbruna plåtytan ovanför fönstret på sädesmagasinet? Det är en medvetet sparad plåt av den sort som hela magasinsbyggnaden var täckt med då jag flyttade hit. Det såg inte alls kul ut. Plåtinklädnaden är sedan länge avlägsnad, fasaderna slamfärgade i rött precis som tidigare, ordningen är återställd. Men jag ville ha kvar ett fragment av hur det såg ut en gång. Därför sitter plåtbiten där överst på gavelspetsen. För att påminna om hur det en gång var och vad som trots allt har gjorts.

Det kan ju tilläggas att nästan alla hus här i Universumet var inplåtade, men de övriga med röd plåt. I ett par decennier har plåten faktiskt skyddat panelen, under den tid som gården inte var permanent bebodd.


6 kommentarer

Rött – nytt och nött

Jag tog ett par halvdagar sista semesterveckan för att rödfärga delar av ekonomibyggnaderna. Att måla någon eller några få fasader varje år gör inte arbetet med målning betungande alls.


Sädesmagasinets baksida ovan blev rödare, likaså tvättstugan/drängkammarens baksida (inte på bild).


Mjölkrummets ena knut har haft vita knutbrädor till nu. Andra sidan byttes långt tidigare. Nu byttes även denna knut ut och rödfärgades precis som mjölkrummets framsida. De andra sidorna målades för ett par år sedan.

Har grubblat över om jag bestämt rätt som tagit bort de vita knutarna på magasin och drängkammare. Alla har de varit vita enligt gamla foton. Att färga dem röda är att göra gården ”aendnu gamblare”. Så bestämde jag för ett antal år sedan – föll för den rådande trenden inom byggnadsvården. Och visst, upplevelsen av gårdsbildningen är enhetligare. Likväl är det inte ursprungligt.
Med bestämdhet vet jag dock att fönsterbågarna inte ska målas ockragula, det blir för mycket 1700-talsfärgsättning på en nationalromantisk bondgård från 1910 ;-)  Nog finns det en tendens till antikisering inom byggnadsvården kan jag tycka. Själv är jag oerhört glad över att vackra kilsågade och såpskurade golv inte är allenarådande i alla möjliga miljöer utan att t ex gamla linoleummattor verkar få genomslag och därmed bevaras.


Sen var det detta med ladugårdsgaveln…  Eftersom jag har viss tveksamhet inför det alltför ”perfekta”, det helt nymålade, något där allt är likartat, har jag väntat och funderat med att måla gaveln ända sedan den röda plåten togs bort långt innan jag började blogga.  Bestämde mig för att stega upp på mjölkrummets tak och bara måla vindskivorna rödare. De är breda eftersom vasstaket ligger kvar under lerteglen. I samma veva sågade Halvan av en ekgren som hängde ner på teglet samt bytte ut trasiga tegelpannor på ladugårdstaket


Här har jag prövat lite duttvis för att se effekten och för att se om jag skulle nå hela vägen upp till nock utan en stege på lutande mjölkrumstaket.


Jag nådde ända upp men för säkerhets skull tog jag en liten burk färg ifall jag skulle spilla ut.


Klart. Jag ser skillnaden man antagligen inte så många fler. Och nej, gavelbrädorna får anstå. Den ljusaste av dem är en bräda av lövträ. Färgen på gavelröst et är med stor sannolikhet målad på 50-talet.


Så plockade jag in en bukett i varma färger. Rött är skönt!


3 kommentarer

Knutpunkt

Idag kom värmen och solen igen. Jag har en slags semestervecka, vill inte vara sämre än Halvan som jag vinkade hejdå till i söndags då han och en kompis seglade iväg mot friheten.
Det finns lite smått och gott att jobba med. Städa ur magasinet inför sommarens aktiviteter, städa matkällaren osv. På förmiddagen tog jag itu med två husknutar. De målades nertill vilket varit på listan länge nog nu ;-) Planerar också en eller flera dagstripper beroende på väder.

Maskeringstejp. Linoljefärg. På den här knuten ser man att det tidigare varit vitmålat. Jag har dokumenterat detta ordentligt. Obs – det är inte jag som spillt vitfärg på graniten!

Den här nederdelen/offerbrädan har jag delvis målat röd för länge sen då fasaderna målades men innan knutbrädorna byttes.

Klart. Lite märklig lösning men vi tolkar det som att vi följer föregångarnas sätt att lösa det här problemet. Har skrivit om det här resonemanget förut och hur vi kom fram till den här lösningen.

Piminellrosen blommar rikligt med blommor som får stå kvar i år.  Rådjuren har de senaste åren käkat upp knopparna.

När jag satt och drack kaffe ute kom en bil sakta körande. En kvinna klev ur, hon skulle till Torshälla men hittade inte då Storgatan är avstängd för asfalteringsarbeten. Jag kunde berätta att hon kommit verkligt fel och förklara hur hon skulle hitta rätt. Innan hon körde tillbaka sa hon att det var oväntat att hitta en sådan oas på grund av en felkörning.

Ja, här är är verkligen en oas!