Mitt Universum

Om byggnadsvård med kulturhistoria.


3 kommentarer

Knutpunkt

Idag kom värmen och solen igen. Jag har en slags semestervecka, vill inte vara sämre än Halvan som jag vinkade hejdå till i söndags då han och en kompis seglade iväg mot friheten.
Det finns lite smått och gott att jobba med. Städa ur magasinet inför sommarens aktiviteter, städa matkällaren osv. På förmiddagen tog jag itu med två husknutar. De målades nertill vilket varit på listan länge nog nu ;-) Planerar också en eller flera dagstripper beroende på väder.

Maskeringstejp. Linoljefärg. På den här knuten ser man att det tidigare varit vitmålat. Jag har dokumenterat detta ordentligt. Obs – det är inte jag som spillt vitfärg på graniten!

Den här nederdelen/offerbrädan har jag delvis målat röd för länge sen då fasaderna målades men innan knutbrädorna byttes.

Klart. Lite märklig lösning men vi tolkar det som att vi följer föregångarnas sätt att lösa det här problemet. Har skrivit om det här resonemanget förut och hur vi kom fram till den här lösningen.

Piminellrosen blommar rikligt med blommor som får stå kvar i år.  Rådjuren har de senaste åren käkat upp knopparna.

När jag satt och drack kaffe ute kom en bil sakta körande. En kvinna klev ur, hon skulle till Torshälla men hittade inte då Storgatan är avstängd för asfalteringsarbeten. Jag kunde berätta att hon kommit verkligt fel och förklara hur hon skulle hitta rätt. Innan hon körde tillbaka sa hon att det var oväntat att hitta en sådan oas på grund av en felkörning.

Ja, här är är verkligen en oas!

 


Lämna en kommentar

Förändring på gång



Dom försvinner i allt större grad, de där eternitklädda små husen. Här är ett som jag kört förbi ibland men sällan på morgonen med sol på gatufasaden. När jag nu passerade rätt tid på dygnet såg jag de ursprungliga ägarna verkar ha sålt sin bostad. Borta var de kopplade fönstren med engelskt röda bågar, nu bytta till de fönster med grova karmar som syns på bilderna ovan.

Hoppas innerligt ändå att eternitplattorna får sitta kvar, det finns annat att ta tag i för att få ett fint hus som det är härligt att komma hem till.  Om den brunbetsade altanbyggnaden mot skogen försvann skulle huset bli finare till exempel. Har man eventuellt behov av större yta brukar de här enkla och tydliga 50-talshusen vara lätta att bygga till på ett oförstörande sätt, inte genom förlängning av huset i nockens riktning och inte genom en tillbyggnad i vinkel med sadeltak. Nej, det kan bli mer raffinerat än så. Ändå kan huset behålla sin 50-talskänsla samt ursprungsdelens eternitfasad. Det är ju först när eternit rivs eller sågas i som farliga fibrer frigörs. Annars är den hur bra som helst.

På ena gaveln fanns ett av de ursprungliga röda fönstren fortfarande kvar. Så mycket smäckrare det är än de nyligen bytta!


Lämna en kommentar

Kromoxidgrönt

gront-fonster-i-plankvagg
När jag började tänka på utvändig färgsättning av vårt hus var tanken kromoxidgröna fönsterbågar, vita karmar och foder samt naturligtvis röd slamfärg på fasaden. Tre fönster på övervåningen målades gröna, det var där i ett rum på övervåningen som husvårdandet började. Jag köpte linoljefärg på Ringvägen i Sthlm från Engwall & Classon.

Sen beslutades att fönsterbågarna skulle vara rödorangea. Inte förrän att norrgavelns brädfodring byttes 2012 målades de gröna bågarna på 1 trappa om och blev rödorangea. Det är knappast något som någon tänkt på, den sidan ser man sällan på nära håll. På fotot ser man den strippade fasaden som på övervåningen är en plankvägg, inte stående timmer som på största delen av bottenvåningen. Och bågen är ännu kromoxidgrön. Lindrevningen från förr blev kvar. Kallfarstun är plankvägg rakt av, det var den allra första åtgärden vid flytten hit –  farstuns väggar isolerades.


3 kommentarer

Den oslipade diamanten

torshalla-stadskallarbron
torshalla
Det här är min närmaste tätort, den lilla staden. Av några av kommunens styrande politiker kallad ”den oslipade diamanten”, en fin ort som skulle kunna utvecklas så mycket mer om man satsar på den. Nästa år blir staden 700 år!
Översta bilden tog jag på Luciamorgonen då jag var ute för att se tillfartsvägarna som var upplysta av tusentals marschaller. Men de närmaste marschallerna finns bakom fotografens rygg. De andra bilderna tog jag någon timme senare då jag hade ärende med ett jobb till kopieringen.
torshalla-radhus
Vid det kullerstensbelagda äldsta torget, Rådhustorget, ligger den medeltida kyrkan och förstås Rådhuset. Torget används tyvärr som bilparkering och det är en stor nackdel för skönheten och känslan av att befinna sig i en gammal stad. Under december är den fina stora ljusprydda julgranen inklämd mellan ”plåtschabrak” vilket jag tycker är fulare än fult. Om det fina rådhuset från 1834 kan man läsa följande i Signums svenska konsthistoria:

”I den lilla sörmländska staden Torshälla byggdes år 1834 ett nytt och för tiden karakteristiskt rådhus. Över en tämligen rå stensockel reser sig den en våning höga träbyggnaden, en monumentaliserad borgarbostad. Huvudfasadens enda dekor är två enkla doriska pilastrar som utmärker mittpartiet och binds samman av en låg fronton. Fönstren är rektangulära, men porten i det tempelartade mittpartiet har gjorts rundbågig och omges av två smala likaså rundbågade fönster. Hörnen markeras med pilasterformade foder och taket är ett lågt sadeltak.
Så långt följer byggnaden det allmänna bostadsschemat för en mindre stad. Husets monumentalisering består i att en tornliknande uppbyggnad ”bryter igenom” sadeltaket i byggnadens mitt. Detta torn liknar med sin breda kvadratiska form och påtagliga tyngd övre delen av ett samtida kyrktorn. Tornet avslutas med ett platt tak från vilket en lanternin, ett kvadratiskt lusthus med pyramidtak, reser sig.”

Där uppe i ”tornet” fanns, tills Torshälla upphörde som egen kommun 1971, häktet. Rådhuset används nu till möten (nu senast ett månghövdat möte om stadsdelsförvaltningens vara eller inte vara), vigslar, café emellanåt – en underbar period kunde man äta enkel och god sopplunch där. Även Rådhuset är en oslipad diamant! Med en ”Hesa Fredrik”-lur på toppen tillsammans med en vindflöjel. Se här fler fina hus  den lilla staden.


Lämna en kommentar

Skyddad röd slamfärg

rodfargspriset

Rödfärgspriset 2016 gick till en ny kontorsbyggnad i Göteborg. Är det inte härligt att inte enbart småhus och villor kan målas med slamfärg? Här skyddas fasaden med glas och där bakom finns den röda färgen. Kontorsbyggnaden är ritad av arkitektkontoret Semrén & Månsson .

Läs mer HÄR.