Visst känns det igen, det hus jag bebor och vårdar!? Största skillnaden jämfört med det äldre fotot är farstukvisten/verandan som kom till på 1920-talet. Sen byttes övre gavelfönstret från två till tre lufter 1924 då övervåningen inreddes till förmånsboende för det åldrade föräldraparet och de små fönstren till vindskontoren kom till. Vissa panelbrädor byttes ut på gavelspetsen. Norrgavelns brädor bytte vi 2012 – men i övrigt är det samma panel som då huset stod inflyttningsklart i november 1910. Vårt hus har klarat sig genom isoleringshetsen under 70-talets energikris. Entréns pardörr och fönstren på bottenvåningen är ursprungliga.
Jag hör till dem som blir glad och varm i hjärtat av kall, glittrande snö och kyla. Det knarrar så fint under skorna, luften är frisk, omgivningarna blir ljusare. Vinter med snö som förr var fullkomligt naturligt håller nu på att bli ovant och främmande. I Mälardalen inte minst där vi igår hade lite blidväder men kylan ska återkomma säger smhi.
Det blev mycket rödfärgning denna sommar. Tvättstugans södervägg rödfärgades, dörrarna tjärades och vita snickerier målades med linoljefärg..
Rödfärgning på
Logens gamla tillbyggnad mot väster befriades från röd plåt och slamfärgades med ljus Falu rödfärg. Det går fort och är roligt att måla med slamfärg, det går fort. Det som tar tid är beslutet att börja måla :-) Från gårdstunet syns bara en del av logens vägg, en fläderbuske skymmer resten men nu lyser hela väggen rödare och grannare än förr. Fläderbusken blommade då jag målade. Den står perfekt vid lövkomposten under eken och skänker skugga åt komposten så den inte blir alldeles uttorkad en varm sommar.
Vårt hus i norr målades med ljusröd slamfärg utan linolja. Det blev väldigt vackert och var lekande lätt. Och kul.
Järnplåtar från logens baksida är till stor del borttagna nu, alltså den del där byggnadsställning syns. Längre till höger finns ingen brädfodring kvar bakom plåten så denna del får vänta. Inte kör vi till en byggvaruhandel och köper parallellsågade bräder att spika upp där så den delen får vänta lite.
Logen (och ladugården) i vinterskrud.
Så här ser brädfodringen ut på den del av logen där plåten långt tillbaka togs bort. Den gillar vi.
Den här gaveln ser ut som tidigare. Men i somras målades den med ljusröd slamfärg än en gång, vindskivor och fönsterfoder målades med linoljefärg i gräddton. I månadsskiftet juni/juli pågick arbetet. Fotot togs den sista augusti.
Det enda som hänt på fasaden är att ett övre fönsterbleck på nedre fönstret (bilden) köptes in nytt. Tidigare fanns inget plåtbeslag där men det behövs kan vi konstatera. Den färdigbockade plåtbiten köptes färdigmålad och är alldeles för styvt och stelt så det ska bytas ut nästa säsong eftersom det inte ser ut som vi vill ha det. Det finns gamla plåtbleck i lager här hemma har det visat sig, av mjuk galvad järnplåt. Det kommer att se bättre ut och stämmer bättre med det restaureringssynsätt vi tillämpar.
Typ så här ser de äldre plåtarna ut som sedan målas. Det här blecket sitter under fönstret på bostadshuset och spikas i karmen. Sitter blecket ovanför fönstret spikas det i panelbrädan.
2022-11-02 kl. 10.34. En försiktig sol tittar fram, strålarna når långt nu är löven till stor del fallit av. En del har räfsats och ligger nu på lövkomposten. I kökslandet finns fortfarande dahliorna kvar, frosten har inte tagit dem ännu. Inte heller astrarna. Rödbetor och palsternackor ska skördas liksom mangold. Minns inte att de stått kvar och blommat så länge något tidigare år. Personligen ser jag fram emot frost och den vila kylan ger.
…har vi inte bytt panelbrädor på men jag har målat dem med slamfärg vid två tillfällen. Mellan panelbrädor och restimmer finns vindskyddande asfaltpapp från byggtiden 1909-1910. Enkelfassponten är vittrad och väderbiten. Mellan våningarna ser man att några brädor är bytta (mindre väderbitna) efter att tvåluftsfönstret en våning upp, 1924 byttes till det treluftsfönster som sitter där idag.
På norrgaveln, som var i så mycket sämre skick efter vindar och slagregn från Mälaren genom åren, har vi bytt panel. Ny vindtät papp men ingen tilläggsisolering. Där blev det även en luftspalt på en knapp centimeter men så skulle vi inte göra om vi gjorde om det hela idag – då skulle luftspalten inte finnas.
På inga andra fasader har vi bytt panel – endast på norrgaveln alltså – och ingen vägg har tilläggsisolerats. Huset är uppfört med resvirke och övervåningens frontespis från 1924 som plankvägg.
Här kommer foton från panelbytet på norrgaveln 2012:
Så här resonerade vi 2010 då det gäller väggens nötning av sol,vind och vatten. Vi drar oss för att göra ingreppet, inte bara pga arbetet som krävs, utan snarare att ny panel blir så strikt och stel, helt utan patina. Men kommer ny panel på plats blir det en vindtät, ånggenomsläpplig och vattenavvisande cellulosapapp bakom den som vindtätning. Plastbaserad vindpapp tycker vi inte hör inte hemma i huset. Så mycket är i alla fall bestämt!
Den stora ekonomibyggnaden byggd i vinkel har många funktioner (och många, långa väggar och takytor): ladugård med plats för kor och hästar, mjölkrum, hydroforrum, höskulle, loge för tröskning, virkesförvaring och dass. Logen har en stolpkonstruktion och fram till ungefär 1970 hade logen vasstak. Logen har en tillbyggnad med flackt tak och ingen vet när den kom till. Takets flacka vinkel gör att det här är lite av ett sorgebarn trots takplåten.
Porten rödfärgades förra veckan.I fonden på det här fotot syns den inplåtade logen – plåten som nu är borta.
Fortfarande finns här plåtklädda fasader som kom till på 70-talet. På logens tillbyggnad fanns bakom plåten parallellsågade bräder, både cirkel- och ramsågade. Logens ursprungliga del har ramsågade bräder med vankant.
Nu är plåtarna borttagna här på tillbyggnaden och marken avjämnad. Plåtarna ska till metallskroten och väggarna ska rödfärgas med slamfärg men det får räcka med att porten har målats nu i september. Det blir härligt att börja nästa vår med att måla ljust falurött här.
Underhåll varsamt för att rädda maximal materia till efterkommande.
Planera insatserna och upprätta ekonomiplan.
Använd material som åldras i samklang med sin omgivning.
Låt reparationen förstöras – inte originalet.
Få medkonsulter att förstå tankegångarna likaså hantverkare m fl.
Acceptera det naturliga åldrandet som en ofrånkomlig livsform. Det starkaste och perfekta är inte bäst.
Nybyggt bostadshus omkring 1910.
De här punkterna hade jag med mig från en internationell restaureringsutbildning i Rom när jag flyttade till Universumet. Jag har arbetat efter dem i allra möjligaste mån.
Här lever vi på husets villkor med skeva och sneda ytor, lutande golv, originalfönster med lösa innanfönster. Den gamla träpanelen har behållits överallt förutom på husets norrgavel, drängkammarens norrgavel och på hönshuset/ateljén.
Jag har valt linoleummattor på golv i bottenvåningen där det sedan 70-talet legat plastmattor. Innan dess låg där korkmattor vilket syns både på gamla foton och på de brädor som varit underlagsgolv. På övervåningen ligger det gamla fernissade grangolvet från 1924 kvar, det har bara strukits med fernissa igen. Här används linoljefärg, limfärg, äggoljetempera, kalkbruk (hydrauliskt och luftkalkbruk), taktegel av bränd lera, takpapp och gärna återanvändning av de gamla fönsterblecken, hängrännorna och stuprören med sina vackra koniska infästningarna. Farstukvistens gamla betonggolv med sparstenar ingjutna får vara kvar när kvisten restaureras. Den byggkonstruktionen tillhör husets byggtid.
Mitt förhållningssätt till tapeter är dock inte antikvariskt på samma sätt som de flesta bebyggelseantikvariers ser ut att vara. Papperstapeter javisst, men några med nutida mönster (köket på bottenvåningen) eller fel tidsepok och fel formgivare med tanke på att de sitter i en enkel bondgård och inte en borgerlig bostad (exempelvis William Morris mönster Willow Boughs från 1874 i köket på övervåningen). Det är alltså inte en fullständig rekonstruktion jag är ute efter när tapetsering genomförs, det är en stämning jag är ute efter.
Det som emellanåt varit det svåraste har varit att få vissa hantverkare att förstå mina tankegångar, därför är det bra att inte ha tummen mitt i handen utan kunna utföra många arbetsinsatser själv! Men i vissa delar har det också varit svårt att få min man ”med på tåget”, då har det blivit svårare att genomföra men när jag fått igenom min lösning på ett problem uttrycker han förnöjsamhet över det! Inom mitt yrke har jag också många gånger träffat privatpersoner som i mina ögon velat alltför mycket, vilket innebär förstörelse istället för förstärkning av det kulturhistoriska värdet.
Logens fina ursprungspanelÅterbrukat fönsterbleckKrakelerad linoljefärgVittrad träpanelFönsterrenovering och fasadmåningUrsprungsgolv med fin tröskel
Jag tycker fortfarande att min beskrivning av gården, som finns i bloggens marginal, stämmer:
Mitt Universum är en bondgård från 1910 i Mälardalen. Här pågår praktisk byggnadsvård parallellt med nyfiket undersökande av livet förr. Ett levnadssätt med viss långsamhet som ger livskvalitet utan att stänga ute omvärldens impulser. Kanske kan det kallas kulturhistorisk nutid…
25 december 2021 kl. 12.307 december 2021 kl. 12.18
Det är riktigt otroligt hur mycket högre solen står på himlen mellan de här två fototillfälle. Visserligen gör det tunna snötäcket sitt till för att lysa upp tillvaron men solen står bevisligen högre upp på himlen nu och sädesmagasinet kastar inte lika långa skuggor. Dagen har längtat (förlängts) med 18 minuter mellan bilderna.
Det är härligt frostigt ute. Gräset är krispigt, gruset ligger styvt och stelt på den krattade gången. Men inne är det varmt och på skänken i kökets finhörna står en amaryllis med två utslagna rödrosa klockor. Vägguret tickar tryggt och lugnt. Det går så sakteliga mot jul.
Titta vilken fin kompostjord ”Halvan” sållat fram ur nätkorgen där komposten legat ett år. Den blir mumma för köksland och rabatter. Normalt sållas den och sprids ut på våren men i höst kan den spridas ut när kökslandet grävs om.
När nätkorgen tömts ska den årsgamla komposthögen som skymtar till vänster skyfflas i nätfyrkanten innan fjolårets lövkompost hamnar där för att bereda plats för höstens hopräfsade löv. Det är i botten av den komposten som alla vackra larver av noshornsbaggar brukar finnas. Det är alltså tre steg/tre år av kompostering innan jorden sållas. Den välfungerande varmkomposten med bl a matrester skymtar till höger. Den töms först av allt och skyfflas då ner i botten av nätkorgen.
Det här kan tyckas vara gårdens skräphörna och en sådan måste få finnas på en f d bondgård. Den är guld värd. En fläderbuske och en jättehög ek skyggar området ty fukt krävs för att hålla nedbrytningsprocessen igång. Vi har låtit plåt vara kvar på husen här för att kunna låta komposterna nå väggarna utan att träpanelen bakom ska bli skadad.
Här finns bilder på en noshornsbagge och på de knubbiga larverna, som Michelingubbar faktiskt. Och i inlägget här nedanför finns en bild på en puppa av noshornsbagge, det sista stadiet innan en glänsande stor noshornsbagge blir till. Dom trivs i lövkomposten! Hur bra är inte kompostering för den biologiska mångfalden.
Farstukvisten/verandan 2017 med 70-talets då moderna rödfärg på räcke och syllar. Allt vitt är linoljefärg.
Genom åren har diskuterats hur vi ska göra med betongklumpen till trappa. Ska den rivas och bytas ut mot trä? Den göts omkring 1920 då farstukvisten/verandan byggdes. Efter mycken beslutsångest hände enbart detta att sprickorna ilagades med ny betong. Allt mycket synligt.
Det har även diskuterats inglasning av verandan men tanken övergavs rätt snart. Vi håller det som det såg ut när verandan byggdes.
Några äldre fotografier:
1910
1910-talet
1930-talets slut
Omkring 1950
Oktober 2021:
Nästa säsong bygger vi väggfasta bänkar. Sittbänkar fanns även tidigare men då av tryckimpregnerade brädor, nu ska det bli både vackrare och giftfritt.
Mitt Universum 