Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Farstukvisten då och nu

Farstukvisten/verandan 2017 med 70-talets då moderna rödfärg på räcke och syllar. Allt vitt är linoljefärg.

Genom åren har diskuterats hur vi ska göra med betongklumpen till trappa. Ska den rivas och bytas ut mot trä? Den göts omkring 1920 då farstukvisten/verandan byggdes. Efter mycken beslutsångest hände enbart detta att sprickorna ilagades med ny betong. Allt mycket synligt.

Det har även diskuterats inglasning av verandan men tanken övergavs rätt snart. Vi håller det som det såg ut när verandan byggdes.

Några äldre fotografier:

Oktober 2021:

Nästa säsong bygger vi väggfasta bänkar. Sittbänkar fanns även tidigare men då av tryckimpregnerade brädor, nu ska det bli både vackrare och giftfritt.


2 kommentarer

Farstukvisten ses över

Farstukvistens förskönande började med att bräderna från 70-talet togs bort. Men de ursprungliga stolparna och överliggarna fick vara kvar samt korta ”syllar” vid ingången. Dessa äldre snickerier samt nya bärande delar skrapades, halvoljades med linolja och terpentin och ströks så småningom med vit linoljefärg (gräddton från Ottossons). Ena hörnstolpen var rötskadad nertill så den delen byttes ut. Den lagades halvt-i-halvt och stolpe och ny ”syll” tappades i varandra. Ursprungligen låg samtliga ”syllar” dikt betongplattan men vid 70-talets reparation höjdes ”syllen” mot långsidan så att en större springa skapades. Idén med springan får vara kvar då det är lättare att sopa bort löv, snö och frön från kvisten på så sätt och eventuellt vatten rinner av eftersom betongen lutar ut från fasaden. Men utförandet gjordes mindre klumpigt denna gång.

Alla bräder och ”syllar” var målade med någon typ av ”modern” röd färg. Vem vill lägga ner tid på att skrapa bort detta? Bräderna är utbytta till 21 mm sågad pärlspont av gran från PO Hiller Trävaror AB i Västmanland. Denna pärlspont har inga spårade rillor på baksidan. De skulle ha synts på insidan av farstukvisten och det är inget vi önskar oss. Först kapades bräderna och passades in på plats sen togs de bort för att strykas med Falu ljus 2 gånger samtidigt som den bärande konstruktionen ströks tunt igen med linoljefärg än en gång.

En hel del möda är nerlagd på att kompensera den lutning från huset som farstukvistens betongklump fått genom åren och den skevhet i trädelarna som uppstått i samband med detta. Överliggare och syllar är horisontella men lutningen finns kvar.


4 kommentarer

Ett beting

Det här var ett av lördagens beting – att måla en herrans massa kapade pärlspontbrädor till farstukvistens räcke. Vädret var utomordentligt för detta, soligt, varmt och ingen blåst. Topp! Jag målade rött, Halvan med vit linoljefärg på kvistens stomme.

Det gick lätt som en plätt efter att vi fått besök som gärna ville ha kaffe och en pratstund och som dessutom hade med sig wienerbröd!


Lämna en kommentar

Något har påbörjats

Ja, något pågår här. Farstukvisten får behövlig omtanke i form av praktisk byggnadsvård.

När vi tidigare hade en byggare här för att titta på åtgärder för farstukvisten, tyckte han att vi skulle riva alltihop. Sned och lutande som den blivit genom åren. Han fick inte uppdraget!


3 kommentarer

Folkhemmet Gyttorp

Så kom jag då tillbaks till Ralph Erskines bostadsområde i Gyttorp. Så fint. Jag var där på kulturhistorisk visning med RAÄ före millennieskiftet. Restaurering pågick och då visades även interiörer. Superfint! Både interiört och exteriört är bostäderna väldigt pietetsfullt återförda till ursprunget och detta renderade Nora kommun Europa Nostra-priset 2002. Området är byggnadsminnesförklarat.


2 kommentarer

Landsbygdsdröm – vita hus utan platsanknytning

Det här är en vanlig syn då det gäller nyproducerade kataloghus. Ljusa fasader och tak med svarta betongpannor. Det här är inom ej detaljplanerat område.

Just detta hus är placerat nära en rätt starkt trafikerad bilväg och jäms med den löper en gång- och cykelbana. Uteplatsens trädäck vetter mot denna väg. Den smala hustomten löper längs vägen och är belägen mellan den trafikerade asfaltvägen och en infartsväg som även servar några andra fastigheter

För att förhindra insyn från den större vägen och kanske minska störande trafikljud, är nya tujahäckar planterade (tuja måste vara denna regions landsbygds mesta häckväxt). När häcken växer upp är det den man ser in i från kök och vardagsrum. Solinfallet kan också skymmas framöver beroende på hur hög häcken tillåts bli och när under året det är. Solskydden / insynsskydden är nästan permanent fördragna mot vägen.

Det är säkerligen inte många av de nybyggda prefabhusen som kommer att bli en omtyckt släktgård där generation efter generation vill bo. Urbanisering, centralisering, individualisering har inneburit att boendet endast är del i en bostadskarriär. Släktgårdar – vad fan är det? som någon uttryckte det.


4 kommentarer

Bygga på landet

Den här utmärkta broschyren ”Råd och inspiration för dig som vill BYGGA PÅ LANDET” är en av många häften med råd och anvisningar som länsstyrelser och/eller kommuner har gett ut genom åren. Bläddra gärna i den. Det är dock tyvärr ganska sällan som nybyggare (och kommuner) som tar till sig de utmärkta råd som beskrivs för att få det nya bostadshuset att passa in på landsbygden. En tomt på landet måste inte innebära jättestora trädäck höjda ovan naturen, plana, monotont utrullade turfytor som kantas av tujahäckar.

När det gäller färgsättning rekommenderar många broschyrer som formulerats av antikvarier, arkitekter och kulturvetare ofta slamfärg till landsbygdshus. Med undantag som t ex Bohuslän där ljusa, vita hus hör till västkusttraditionen.

Här nedan visar jag mest röda hus. Formen varierar men ändå passar de in. Jag vet genom att ha talat med människor ur den ”breda allmänheten” att ordet Falu rödfärg genast för tanken till den enkla, lilla röda stugan med vita knutar och många värjer sig mot det. Vi har fått bilden av att rött betyder ”torp” – det är väl ändå enbart för idylliskt sommarboende. Det menar jag är väldigt förenklat tänkt och visar kanske på vilken kulturell bakgrund man har.

Husbilderna finns till största delen hämtade från Falu Rödfärgs sida Rödfärgspriset. Men minns att det finns fler tillverkare och andra kulörer.

Vill ni lyssna till ett bra poddavsnitt i ämnet finns Finrummet här. Där samtalas om hus anpassade till landskapet, ansvar för platsen – inte bara utslängda som ett tivoli, att det finns annat än trendvita byggnader, om olika material.

Att det borde vara viktigt för kommunerna att byggnader inte bara ”blir till” som man ofta ser i små kommuner utan stor sakkunskap eller i (stora) kommuner utan gestaltningsprogram.


Lämna en kommentar

Farstukvisten

Bostadshusets inre är klart. Nu återstår några åtgärder på farstukvisten – sen är hela huset vårdat. Åsikterna går isär när det gäller målningen. Jag vill absolut inte måla takets undersida (taket har fått takpappen utbytt tidigare) eftersom jag gillar den krakelerade linoljefärgens yta. Patinan. Halvan vill något annat, han vill skrapa och stryka allt med ny linoljefärg. Jag vill bara måla det som finns nedanför träbjälken som bär upp taket – och eventuellt även bjälken. Vi får se vem som vinner…


4 kommentarer

Svenska Allmogehem

Jag är stolt och glad över att äga ett exemplar av boken Svenska Allmogehem som kom ut 1909 som förstaupplaga, men också över att äga två fastigheter från 1900-talets början, den ena avstyckad, den andra med skog och jord.

Mitt Universum var en gård med tillhörande mark, stor nog för en familj att försörja sig på. Familjen köpte mark, ett antal kronolotter,  1905. Vid förra sekelskiftet var fortfarande utvandringen till Amerika stor och staten ville få människor att stanna kvar i landet. Så uppstod egnahemsrörelsen. Om människor fick köpa en tomt förmånligt och bygga sitt eget hus med täppa där familjen kunde odla för husbehov hade de anledning att stanna kvar i hemlandet. Boken Svenska Allmogehem är språkrör för egnahemsrörelsen. Ett tummat exemplar står här i min bokhylla. Där finns väldigt vackra ritningar med planer, fasader, sektioner och tomtplaneringar för odlingar. Det är dåtidens framstående arkitekter som ritat förslagen på mindre gårdar för jordbrukare och hantverkare, avsedda för de olika landskapen i Sverige. Förutom ritningar finns texter om det som en egnahemsbyggare behöver veta om odling och kreatursskötsel samt ett tillhörande kolorerat perspektiv av varje landskapshus.

Det är berikande att sätta in sin gård, sitt torp eller sin stuga i ett samhälleligt, kulturhistoriskt och socioekonomiskt sammanhang.

Detta är arkitekt Torben Gruts höstliga förslag till fiskarsmåbruk i Bohuslän.
Tillhörande ritning till fiskarsmåbruket i Bohuslän.
Perspektiv med hantverkarsmåbruk i Uppland. Arkitekt: Jacob J:son Gate.


2 kommentarer

Slamfärg åldras fint

Ni ser två väggar på ett hus, två fasader. Den ena är målad på 1950-talet, den andra senast på 2010-talet. Båda kläddes med plåt på 1970-talet.

2003 tog vi bort plåten på gavelfasaden och jag har målat den två gånger med röd slamfärg sedan dess. Ett decennium senare, 2013, avlägsnades plåten på långsidan bakom lärkarna. Och den har alltså fortfarande inte målats sedan 50-talet. Visst tänkte jag att måla den ganska snart men så har inte blivit för den är fortfarande bra som den är.

En detalj ni ser är att fästena för stupröret vid knuten sitter kvar utan rör. Hängränna och stuprör behövs egentligen inte här, de saknades när huset stod klart 1910 och kom på plats först på 20- eller 30-talet. Sockeln är så hög att regnvattnet inte skvätter upp på fasaden, åtminstone inte nämnvärt. Träden skyddar också från västliga vindar. Så troligen kommer den gamla hängrännan och stupröret inte upp igen även om de är så mycket finare än nya takavvattningar, inklusive de gamla fästena. Men de behövs inte så länge lärkarna står där.


6 kommentarer

Mättad fönsterbåge

Det är inget farligt på gång…

När jag hade putsat fönstren inför att innanfönstren skulle sättas in, tog jag och linoljade in bågarna på utsidan. En uttjänt tvättad strumpa med hål på hälen trädde jag på handen och sen tog jag kokt linolja ytterst på ”tårna”. Därefter ströks linoljan ut. Det gick som en dans, den vittrade färgen ser ut som när den var nymålad. Det är mycket lättare att undvika att få olja på glaset med en strumpa på handen än med en pensel eller trasa. Nu har jag provat samtliga metoder.

Men som ofta numera glömde jag att ta en före-bild. Ni får tro mitt ord – skillnad blev det. Känns bra!