Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Landsbygdsdröm – vita hus utan platsanknytning

Det här är en vanlig syn då det gäller nyproducerade kataloghus. Ljusa fasader och tak med svarta betongpannor. Det här är inom ej detaljplanerat område.

Just detta hus är placerat nära en rätt starkt trafikerad bilväg och jäms med den löper en gång- och cykelbana. Uteplatsens trädäck vetter mot denna väg. Den smala hustomten löper längs vägen och är belägen mellan den trafikerade asfaltvägen och en infartsväg som även servar några andra fastigheter

För att förhindra insyn från den större vägen och kanske minska störande trafikljud, är nya tujahäckar planterade (tuja måste vara denna regions landsbygds mesta häckväxt). När häcken växer upp är det den man ser in i från kök och vardagsrum. Solinfallet kan också skymmas framöver beroende på hur hög häcken tillåts bli och när under året det är. Solskydden / insynsskydden är nästan permanent fördragna mot vägen.

Det är säkerligen inte många av de nybyggda prefabhusen som kommer att bli en omtyckt släktgård där generation efter generation vill bo. Urbanisering, centralisering, individualisering har inneburit att boendet endast är del i en bostadskarriär. Släktgårdar – vad fan är det? som någon uttryckte det.


4 kommentarer

Bygga på landet

Den här utmärkta broschyren ”Råd och inspiration för dig som vill BYGGA PÅ LANDET” är en av många häften med råd och anvisningar som länsstyrelser och/eller kommuner har gett ut genom åren. Bläddra gärna i den. Det är dock tyvärr ganska sällan som nybyggare (och kommuner) som tar till sig de utmärkta råd som beskrivs för att få det nya bostadshuset att passa in på landsbygden. En tomt på landet måste inte innebära jättestora trädäck höjda ovan naturen, plana, monotont utrullade turfytor som kantas av tujahäckar.

När det gäller färgsättning rekommenderar många broschyrer som formulerats av antikvarier, arkitekter och kulturvetare ofta slamfärg till landsbygdshus. Med undantag som t ex Bohuslän där ljusa, vita hus hör till västkusttraditionen.

Här nedan visar jag mest röda hus. Formen varierar men ändå passar de in. Jag vet genom att ha talat med människor ur den ”breda allmänheten” att ordet Falu rödfärg genast för tanken till den enkla, lilla röda stugan med vita knutar och många värjer sig mot det. Vi har fått bilden av att rött betyder ”torp” – det är väl ändå enbart för idylliskt sommarboende. Det menar jag är väldigt förenklat tänkt och visar kanske på vilken kulturell bakgrund man har.

Husbilderna finns till största delen hämtade från Falu Rödfärgs sida Rödfärgspriset. Men minns att det finns fler tillverkare och andra kulörer.

Vill ni lyssna till ett bra poddavsnitt i ämnet finns Finrummet här. Där samtalas om hus anpassade till landskapet, ansvar för platsen – inte bara utslängda som ett tivoli, att det finns annat än trendvita byggnader, om olika material.

Att det borde vara viktigt för kommunerna att byggnader inte bara ”blir till” som man ofta ser i små kommuner utan stor sakkunskap eller i (stora) kommuner utan gestaltningsprogram.


Lämna en kommentar

Farstukvisten

Bostadshusets inre är klart. Nu återstår några åtgärder på farstukvisten – sen är hela huset vårdat. Åsikterna går isär när det gäller målningen. Jag vill absolut inte måla takets undersida (taket har fått takpappen utbytt tidigare) eftersom jag gillar den krakelerade linoljefärgens yta. Patinan. Halvan vill något annat, han vill skrapa och stryka allt med ny linoljefärg. Jag vill bara måla det som finns nedanför träbjälken som bär upp taket – och eventuellt även bjälken. Vi får se vem som vinner…


4 kommentarer

Svenska Allmogehem

Jag är stolt och glad över att äga ett exemplar av boken Svenska Allmogehem som kom ut 1909 som förstaupplaga, men också över att äga två fastigheter från 1900-talets början, den ena avstyckad, den andra med skog och jord.

Mitt Universum var en gård med tillhörande mark, stor nog för en familj att försörja sig på. Familjen köpte mark, ett antal kronolotter,  1905. Vid förra sekelskiftet var fortfarande utvandringen till Amerika stor och staten ville få människor att stanna kvar i landet. Så uppstod egnahemsrörelsen. Om människor fick köpa en tomt förmånligt och bygga sitt eget hus med täppa där familjen kunde odla för husbehov hade de anledning att stanna kvar i hemlandet. Boken Svenska Allmogehem är språkrör för egnahemsrörelsen. Ett tummat exemplar står här i min bokhylla. Där finns väldigt vackra ritningar med planer, fasader, sektioner och tomtplaneringar för odlingar. Det är dåtidens framstående arkitekter som ritat förslagen på mindre gårdar för jordbrukare och hantverkare, avsedda för de olika landskapen i Sverige. Förutom ritningar finns texter om det som en egnahemsbyggare behöver veta om odling och kreatursskötsel samt ett tillhörande kolorerat perspektiv av varje landskapshus.

Det är berikande att sätta in sin gård, sitt torp eller sin stuga i ett samhälleligt, kulturhistoriskt och socioekonomiskt sammanhang.

Detta är arkitekt Torben Gruts höstliga förslag till fiskarsmåbruk i Bohuslän.
Tillhörande ritning till fiskarsmåbruket i Bohuslän.
Perspektiv med hantverkarsmåbruk i Uppland. Arkitekt: Jacob J:son Gate.


2 kommentarer

Slamfärg åldras fint

Ni ser två väggar på ett hus, två fasader. Den ena är målad på 1950-talet, den andra senast på 2010-talet. Båda kläddes med plåt på 1970-talet.

2003 tog vi bort plåten på gavelfasaden och jag har målat den två gånger med röd slamfärg sedan dess. Ett decennium senare, 2013, avlägsnades plåten på långsidan bakom lärkarna. Och den har alltså fortfarande inte målats sedan 50-talet. Visst tänkte jag att måla den ganska snart men så har inte blivit för den är fortfarande bra som den är.

En detalj ni ser är att fästena för stupröret vid knuten sitter kvar utan rör. Hängränna och stuprör behövs egentligen inte här, de saknades när huset stod klart 1910 och kom på plats först på 20- eller 30-talet. Sockeln är så hög att regnvattnet inte skvätter upp på fasaden, åtminstone inte nämnvärt. Träden skyddar också från västliga vindar. Så troligen kommer den gamla hängrännan och stupröret inte upp igen även om de är så mycket finare än nya takavvattningar, inklusive de gamla fästena. Men de behövs inte så länge lärkarna står där.


6 kommentarer

Mättad fönsterbåge

Det är inget farligt på gång…

När jag hade putsat fönstren inför att innanfönstren skulle sättas in, tog jag och linoljade in bågarna på utsidan. En uttjänt tvättad strumpa med hål på hälen trädde jag på handen och sen tog jag kokt linolja ytterst på ”tårna”. Därefter ströks linoljan ut. Det gick som en dans, den vittrade färgen ser ut som när den var nymålad. Det är mycket lättare att undvika att få olja på glaset med en strumpa på handen än med en pensel eller trasa. Nu har jag provat samtliga metoder.

Men som ofta numera glömde jag att ta en före-bild. Ni får tro mitt ord – skillnad blev det. Känns bra!


4 kommentarer

Exotisk souvenir

Detta tycker jag är roligt. Från en chartersemester till Benidorm, eller var det Mallorca, på 80-talet kom de svenska turisterna hem med en målning av en röd stuga på en bit trä, kan det vara korkek? Det var ett försök av den spanske turist-gatu-målaren att försöka fånga en bild av ett svenskt hus som jag förmodar blev muntligt beskrivet för honom – en svensk röd stuga med vita knutar. Någon förlaga i form av ett foto kan inte ha funnits. När målningen ansågs färdig klarlackades den och fick en brackigt guldfärgad kedja för upphängning..

Svenskt trähusbyggande är mycket långt från spansk byggnadstradition men målaren gjorde sitt bästa. Målningen är icke vacker enligt mig men det är ett naivistiskt försök till porträtt av ett älskat hus. En slags ”gåramålning”.

En märklig och verkligt exotisk souvenir från Spanien :-)


5 kommentarer

Midsommarsysslor

I söndagseftermiddag var tiden inne, jag var redo att tjära magasinets portar och måla lagår´ns gavelspets rödare. Resultatet syns på bilden. ”Halvan” passade på att kolla tegelpannorna.

2017

Så här såg det ut sensommaren 2017 då jag valde att enbart bättringsmåla de röda vindskivorna på gavelspetsen. Mrs Universum har en stor motvilja mot att verkligheten ska se alltför perfekt och maskintillverkad ut. Den färg som syns där är troligen från 1950-talet och har patina. Nå, förändringens tid var inne i söndags ;-)

Stryker uthusdörrarna med trätjära gör jag med några års mellanrum. I år beslöt vi att ta bort de plåtar som portarna försetts med nertill då magasinet plåtades in på 70-talet. (Fasadplåten tog vi bort för länge sen). Innan tjärningen gjordes skrapade och målade jag dörrfodren med en omgång svagt bruten linoljefärg. Var det alltför klåfingrig?

I samma ögonblick som sparkplåten försvann insåg man att ytterligare jobb, jobb, jobb skapades. Och man förstod varför plåten troligen sattes dit. Den ena porthalvan var rutten nertill på tre av de fyra brädorna. Dörren måste lagas innan den tjäras. Eftersom jag inte har några problem med lappat och lagat kommer det att bli bra. Men det görs inte på studs eftersom det finns annat som redan ligger före ”i röret”.

Ena poren blev i alla fall tjärad igen. Det luktar gott!

2019

Här anar man plåtskoningen på portarnas nederdel och man ser hur den gamla horisontella foderbrädan såg ut. De lodräta brädorna byttes och målades vita år 2000 och de hade hållit sig bra men fick ändå en tunn strykning med vit linoljefärg nu.


1 kommentar

Ett fasadbyte

Åhléns i Uppsala efter fasadbyte. Fasadmaterialet utbytt till glas och perforerat rostfritt stål, entrén flyttad, delar av byggnaden hyrs ut till andra kommersiella verksamheter.
Åhléns i Uppsala med tårtpappersfasad av betong under påbörjat fasadbyte 2015.

Varuhuset Åhléns i Uppsala byggdes på tidigt 1960-tal. År 2015 revs den gamla fasaden och en ny kom till. Den där gamla tidstypiska fasadutformningen med perforerade betongelement kan jag gilla även om bilden på den är tagen i skymningen och ser lite öststatslik ut. Även 70-talet hade sina ljuspunkter. Än så länge finns en tårtpappersfasad att se på Tempo/Åhléns i Farsta Centrum. Tempovaruhuset i Borås är rivet sedan länge.


2 kommentarer

Lantligt liv

Nu skulle jag inte vilja byta ut livet på landet mot livet i staden eftersom jag har formats av de senaste tjugo åren i detta boende och trivts med det. Här är lantlif men inte glesbygd, kanske spelar det in i valet av bostadsort.

Byggnadsvårdandet har fått mig att trivas här men om det blir livet ut som vi bor här återstår att se.

Fönstren, som är original, sitter i fasadliv eftersom ingen tilläggsisolering gjorts, de har målats med linoljefärg, den liggande enkelfassponten på bilden är original – endast norra gavelns panel och vindpapp har bytts – men fasaderna var tidigare täckta med röd plåt, taket har fått tillbaks sina enkupiga tegelpannor efter att under drygt två decennier ha varit täckt med trapetskorrugerad svart plåt, skorstenen är ommurad ovan nock, grundens naturstenar har fogats om med kalkbruk. Farstukvistens papptak har lagts om. Isolatorerna från den tidigaste inkommande luftburna elledningen sitter kvar på fasaden. De falsade fönsterblecken är återanvända. Tillbyggnad vägrar jag – tvättstuga, badrum och apparatrum finns i ett uthus. Tomten har inte blivit en villaträdgård utan ger fortfarande upplevelse av bondgård. Vi skulle kunna odla mera och bli mer självförsörjande eftersom lite åkermark ingår i fastigheten. Men den ”arrenderar” vi ut utan ersättning till bonden som brukar marken här intill.