Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


4 kommentarer

Svenska Allmogehem

Jag är stolt och glad över att äga ett exemplar av boken Svenska Allmogehem som kom ut 1909 som förstaupplaga, men också över att äga två fastigheter från 1900-talets början, den ena avstyckad, den andra med skog och jord.

Mitt Universum var en gård med tillhörande mark, stor nog för en familj att försörja sig på. Familjen köpte mark, ett antal kronolotter,  1905. Vid förra sekelskiftet var fortfarande utvandringen till Amerika stor och staten ville få människor att stanna kvar i landet. Så uppstod egnahemsrörelsen. Om människor fick köpa en tomt förmånligt och bygga sitt eget hus med täppa där familjen kunde odla för husbehov hade de anledning att stanna kvar i hemlandet. Boken Svenska Allmogehem är språkrör för egnahemsrörelsen. Ett tummat exemplar står här i min bokhylla. Där finns väldigt vackra ritningar med planer, fasader, sektioner och tomtplaneringar för odlingar. Det är dåtidens framstående arkitekter som ritat förslagen på mindre gårdar för jordbrukare och hantverkare, avsedda för de olika landskapen i Sverige. Förutom ritningar finns texter om det som en egnahemsbyggare behöver veta om odling och kreatursskötsel samt ett tillhörande kolorerat perspektiv av varje landskapshus.

Det är berikande att sätta in sin gård, sitt torp eller sin stuga i ett samhälleligt, kulturhistoriskt och socioekonomiskt sammanhang.

Detta är arkitekt Torben Gruts höstliga förslag till fiskarsmåbruk i Bohuslän.
Tillhörande ritning till fiskarsmåbruket i Bohuslän.
Perspektiv med hantverkarsmåbruk i Uppland. Arkitekt: Jacob J:son Gate.


2 kommentarer

Slamfärg åldras fint

Ni ser två väggar på ett hus, två fasader. Den ena är målad på 1950-talet, den andra senast på 2010-talet. Båda kläddes med plåt på 1970-talet.

2003 tog vi bort plåten på gavelfasaden och jag har målat den två gånger med röd slamfärg sedan dess. Ett decennium senare, 2013, avlägsnades plåten på långsidan bakom lärkarna. Och den har alltså fortfarande inte målats sedan 50-talet. Visst tänkte jag att måla den ganska snart men så har inte blivit för den är fortfarande bra som den är.

En detalj ni ser är att fästena för stupröret vid knuten sitter kvar utan rör. Hängränna och stuprör behövs egentligen inte här, de saknades när huset stod klart 1910 och kom på plats först på 20- eller 30-talet. Sockeln är så hög att regnvattnet inte skvätter upp på fasaden, åtminstone inte nämnvärt. Träden skyddar också från västliga vindar. Så troligen kommer den gamla hängrännan och stupröret inte upp igen även om de är så mycket finare än nya takavvattningar, inklusive de gamla fästena. Men de behövs inte så länge lärkarna står där.


6 kommentarer

Mättad fönsterbåge

Det är inget farligt på gång…

När jag hade putsat fönstren inför att innanfönstren skulle sättas in, tog jag och linoljade in bågarna på utsidan. En uttjänt tvättad strumpa med hål på hälen trädde jag på handen och sen tog jag kokt linolja ytterst på ”tårna”. Därefter ströks linoljan ut. Det gick som en dans, den vittrade färgen ser ut som när den var nymålad. Det är mycket lättare att undvika att få olja på glaset med en strumpa på handen än med en pensel eller trasa. Nu har jag provat samtliga metoder.

Men som ofta numera glömde jag att ta en före-bild. Ni får tro mitt ord – skillnad blev det. Känns bra!


4 kommentarer

Exotisk souvenir

Detta tycker jag är roligt. Från en chartersemester till Benidorm, eller var det Mallorca, på 80-talet kom de svenska turisterna hem med en målning av en röd stuga på en bit trä, kan det vara korkek? Det var ett försök av den spanske turist-gatu-målaren att försöka fånga en bild av ett svenskt hus som jag förmodar blev muntligt beskrivet för honom – en svensk röd stuga med vita knutar. Någon förlaga i form av ett foto kan inte ha funnits. När målningen ansågs färdig klarlackades den och fick en brackigt guldfärgad kedja för upphängning..

Svenskt trähusbyggande är mycket långt från spansk byggnadstradition men målaren gjorde sitt bästa. Målningen är icke vacker enligt mig men det är ett naivistiskt försök till porträtt av ett älskat hus. En slags ”gåramålning”.

En märklig och verkligt exotisk souvenir från Spanien :-)


5 kommentarer

Midsommarsysslor

I söndagseftermiddag var tiden inne, jag var redo att tjära magasinets portar och måla lagår´ns gavelspets rödare. Resultatet syns på bilden. ”Halvan” passade på att kolla tegelpannorna.

2017

Så här såg det ut sensommaren 2017 då jag valde att enbart bättringsmåla de röda vindskivorna på gavelspetsen. Mrs Universum har en stor motvilja mot att verkligheten ska se alltför perfekt och maskintillverkad ut. Den färg som syns där är troligen från 1950-talet och har patina. Nå, förändringens tid var inne i söndags ;-)

Stryker uthusdörrarna med trätjära gör jag med några års mellanrum. I år beslöt vi att ta bort de plåtar som portarna försetts med nertill då magasinet plåtades in på 70-talet. (Fasadplåten tog vi bort för länge sen). Innan tjärningen gjordes skrapade och målade jag dörrfodren med en omgång svagt bruten linoljefärg. Var det alltför klåfingrig?

I samma ögonblick som sparkplåten försvann insåg man att ytterligare jobb, jobb, jobb skapades. Och man förstod varför plåten troligen sattes dit. Den ena porthalvan var rutten nertill på tre av de fyra brädorna. Dörren måste lagas innan den tjäras. Eftersom jag inte har några problem med lappat och lagat kommer det att bli bra. Men det görs inte på studs eftersom det finns annat som redan ligger före ”i röret”.

Ena poren blev i alla fall tjärad igen. Det luktar gott!

2019

Här anar man plåtskoningen på portarnas nederdel och man ser hur den gamla horisontella foderbrädan såg ut. De lodräta brädorna byttes och målades vita år 2000 och de hade hållit sig bra men fick ändå en tunn strykning med vit linoljefärg nu.


1 kommentar

Ett fasadbyte

Åhléns i Uppsala efter fasadbyte. Fasadmaterialet utbytt till glas och perforerat rostfritt stål, entrén flyttad, delar av byggnaden hyrs ut till andra kommersiella verksamheter.
Åhléns i Uppsala med tårtpappersfasad av betong under påbörjat fasadbyte 2015.

Varuhuset Åhléns i Uppsala byggdes på tidigt 1960-tal. År 2015 revs den gamla fasaden och en ny kom till. Den där gamla tidstypiska fasadutformningen med perforerade betongelement kan jag gilla även om bilden på den är tagen i skymningen och ser lite öststatslik ut. Även 70-talet hade sina ljuspunkter. Än så länge finns en tårtpappersfasad att se på Tempo/Åhléns i Farsta Centrum. Tempovaruhuset i Borås är rivet sedan länge.


2 kommentarer

Lantligt liv

Nu skulle jag inte vilja byta ut livet på landet mot livet i staden eftersom jag har formats av de senaste tjugo åren i detta boende och trivts med det. Här är lantlif men inte glesbygd, kanske spelar det in i valet av bostadsort.

Byggnadsvårdandet har fått mig att trivas här men om det blir livet ut som vi bor här återstår att se.

Fönstren, som är original, sitter i fasadliv eftersom ingen tilläggsisolering gjorts, de har målats med linoljefärg, den liggande enkelfassponten på bilden är original – endast norra gavelns panel och vindpapp har bytts – men fasaderna var tidigare täckta med röd plåt, taket har fått tillbaks sina enkupiga tegelpannor efter att under drygt två decennier ha varit täckt med trapetskorrugerad svart plåt, skorstenen är ommurad ovan nock, grundens naturstenar har fogats om med kalkbruk. Farstukvistens papptak har lagts om. Isolatorerna från den tidigaste inkommande luftburna elledningen sitter kvar på fasaden. De falsade fönsterblecken är återanvända. Tillbyggnad vägrar jag – tvättstuga, badrum och apparatrum finns i ett uthus. Tomten har inte blivit en villaträdgård utan ger fortfarande upplevelse av bondgård. Vi skulle kunna odla mera och bli mer självförsörjande eftersom lite åkermark ingår i fastigheten. Men den ”arrenderar” vi ut utan ersättning till bonden som brukar marken här intill.


2 kommentarer

Grundläggande arbete med kalkbruk

Husets grund har fogats om. Med kalkbruk. Vi köpte ett par säckar kalkbruk som blandades ut med vatten. Omrörningen gjordes med murbruksblandare i en ”rulle”, en kraftig murarhink av plast. Tidigare, 2014, fogades grunden på norrgaveln om i samband med att fasadpanelen byttes. Inget byte av panel planeras på de övriga tre fasaderna så grunden har stått oförändrad med starkt cementhaltigt bruk i fogarna.

Husets västra sida.

Det har inte varit problem med grunden men vi ville ändå få bort det där hårda fogbruket så fogarna knackades rena.

När fogningsarbetet var klart eftervattnades kalkbruket med fin spray via vattenslang flera gånger per dag under åtminstone en veckas tid. Allt för att härdningen/karbonatiseringen ska ske långsamt och ge en fog som sitter länge.

Skolstenar petades tillbaka på plats där fogen var stor. Nu är husgrunden tillfyllest mot alla väderstreck.


Lämna en kommentar

Att komma hem

Jag tycker om att komma hem och mötas av detta: en ådringsmålad pardörr, glasad upptill. På gångdörren ett gammalt lent och nött trycke som alltid suttit här och som är kompletterat med rosett och nyckelskylt. Gardinerna sydde Halvans mamma då huset användes som fritidshus – varför ändra detta koncept ;-)

Under en period var dörren klädd med träfiberskivor och hade långskylt. Nu är ordningen återställd. Jag tycker om att komma hit hem.


Lämna en kommentar

Älskar´t


Om jag skulle välja något annat än ett hus med träfasader som bostad, så skulle det bli ett hus putsat med denna teknik. Det är så vackert! Extra vackert blir det i sommarkvällens släpljus. Detta är ett flerbostadshus inne i stenstan…

Ett enbostadshus med likartad fasad kan ses här.


2 kommentarer

Minnesmärke


Ser ni den gråbruna plåtytan ovanför fönstret på sädesmagasinet? Det är en medvetet sparad plåt av den sort som hela magasinsbyggnaden var täckt med då jag flyttade hit. Det såg inte alls kul ut. Plåtinklädnaden är sedan länge avlägsnad, fasaderna slamfärgade i rött precis som tidigare, ordningen är återställd. Men jag ville ha kvar ett fragment av hur det såg ut en gång. Därför sitter plåtbiten där överst på gavelspetsen. För att påminna om hur det en gång var och vad som trots allt har gjorts.

Det kan ju tilläggas att nästan alla hus här i Universumet var inplåtade, men de övriga med röd plåt. I ett par decennier har plåten faktiskt skyddat panelen, under den tid som gården inte var permanent bebodd.