Dörrkransen på ytterdörren blev med grankvistar till sist och blev lite mindre stel.
Förra årets enkla grankvistar föredrar jag nog ändå. Det får nog bli så nästa jul igen men med tomterött sidenband.
Dörrkrans
Kategori: FASADER
Nästan som om ingenting hänt
Den här gaveln ser ut som tidigare. Men i somras målades den med ljusröd slamfärg än en gång, vindskivor och fönsterfoder målades med linoljefärg i gräddton. I månadsskiftet juni/juli pågick arbetet. Fotot togs den sista augusti.
Det enda som hänt på fasaden är att ett övre fönsterbleck på nedre fönstret (bilden) köptes in nytt. Tidigare fanns inget plåtbeslag där men det behövs kan vi konstatera. Den färdigbockade plåtbiten köptes färdigmålad och är alldeles för styvt och stelt så det ska bytas ut nästa säsong eftersom det inte ser ut som vi vill ha det. Det finns gamla plåtbleck i lager här hemma har det visat sig, av mjuk galvad järnplåt. Det kommer att se bättre ut och stämmer bättre med det restaureringssynsätt vi tillämpar.
Typ så här ser de äldre plåtarna ut som sedan målas. Det här blecket sitter under fönstret på bostadshuset och spikas i karmen. Sitter blecket ovanför fönstret spikas det i panelbrädan.
Härlig höst
2022-11-02 kl. 10.34. En försiktig sol tittar fram, strålarna når långt nu är löven till stor del fallit av. En del har räfsats och ligger nu på lövkomposten. I kökslandet finns fortfarande dahliorna kvar, frosten har inte tagit dem ännu. Inte heller astrarna. Rödbetor och palsternackor ska skördas liksom mangold. Minns inte att de stått kvar och blommat så länge något tidigare år. Personligen ser jag fram emot frost och den vila kylan ger.
Södra gaveln…
…har vi inte bytt panelbrädor på men jag har målat dem med slamfärg vid två tillfällen. Mellan panelbrädor och restimmer finns vindskyddande asfaltpapp från byggtiden 1909-1910. Enkelfassponten är vittrad och väderbiten. Mellan våningarna ser man att några brädor är bytta (mindre väderbitna) efter att tvåluftsfönstret en våning upp, 1924 byttes till det treluftsfönster som sitter där idag.
På norrgaveln, som var i så mycket sämre skick efter vindar och slagregn från Mälaren genom åren, har vi bytt panel. Ny vindtät papp men ingen tilläggsisolering. Där blev det även en luftspalt på en knapp centimeter men så skulle vi inte göra om vi gjorde om det hela idag – då skulle luftspalten inte finnas.
På inga andra fasader har vi bytt panel – endast på norrgaveln alltså – och ingen vägg har tilläggsisolerats. Huset är uppfört med resvirke och övervåningens frontespis från 1924 som plankvägg.
Här kommer foton från panelbytet på norrgaveln 2012:
Så här resonerade vi 2010 då det gäller väggens nötning av sol,vind och vatten. Vi drar oss för att göra ingreppet, inte bara pga arbetet som krävs, utan snarare att ny panel blir så strikt och stel, helt utan patina. Men kommer ny panel på plats blir det en vindtät, ånggenomsläpplig och vattenavvisande cellulosapapp bakom den som vindtätning. Plastbaserad vindpapp tycker vi inte hör inte hemma i huset. Så mycket är i alla fall bestämt!
Logen
Den stora ekonomibyggnaden byggd i vinkel har många funktioner (och många, långa väggar och takytor): ladugård med plats för kor och hästar, mjölkrum, hydroforrum, höskulle, loge för tröskning, virkesförvaring och dass. Logen har en stolpkonstruktion och fram till ungefär 1970 hade logen vasstak. Logen har en tillbyggnad med flackt tak och ingen vet när den kom till. Takets flacka vinkel gör att det här är lite av ett sorgebarn trots takplåten.
Fortfarande finns här plåtklädda fasader som kom till på 70-talet. På logens tillbyggnad fanns bakom plåten parallellsågade bräder, både cirkel- och ramsågade. Logens ursprungliga del har ramsågade bräder med vankant.
Nu är plåtarna borttagna här på tillbyggnaden och marken avjämnad. Plåtarna ska till metallskroten och väggarna ska rödfärgas med slamfärg men det får räcka med att porten har målats nu i september. Det blir härligt att börja nästa vår med att måla ljust falurött här.
Tilltro till byggnaden
- Tro på byggnadens egenvärde.
- Förstärk upplevelsekraften.
- Underhåll varsamt för att rädda maximal materia till efterkommande.
- Planera insatserna och upprätta ekonomiplan.
- Använd material som åldras i samklang med sin omgivning.
- Låt reparationen förstöras – inte originalet.
- Få medkonsulter att förstå tankegångarna likaså hantverkare m fl.
- Acceptera det naturliga åldrandet som en ofrånkomlig livsform. Det starkaste och perfekta är inte bäst.
De här punkterna hade jag med mig från en internationell restaureringsutbildning i Rom när jag flyttade till Universumet. Jag har arbetat efter dem i allra möjligaste mån.
Här lever vi på husets villkor med skeva och sneda ytor, lutande golv, originalfönster med lösa innanfönster. Den gamla träpanelen har behållits överallt förutom på husets norrgavel, drängkammarens norrgavel och på hönshuset/ateljén.
Jag har valt linoleummattor på golv i bottenvåningen där det sedan 70-talet legat plastmattor. Innan dess låg där korkmattor vilket syns både på gamla foton och på de brädor som varit underlagsgolv. På övervåningen ligger det gamla fernissade grangolvet från 1924 kvar, det har bara strukits med fernissa igen. Här används linoljefärg, limfärg, äggoljetempera, kalkbruk (hydrauliskt och luftkalkbruk), taktegel av bränd lera, takpapp och gärna återanvändning av de gamla fönsterblecken, hängrännorna och stuprören med sina vackra koniska infästningarna. Farstukvistens gamla betonggolv med sparstenar ingjutna får vara kvar när kvisten restaureras. Den byggkonstruktionen tillhör husets byggtid.
Mitt förhållningssätt till tapeter är dock inte antikvariskt på samma sätt som de flesta bebyggelseantikvariers ser ut att vara. Papperstapeter javisst, men några med nutida mönster (köket på bottenvåningen) eller fel tidsepok och fel formgivare med tanke på att de sitter i en enkel bondgård och inte en borgerlig bostad (exempelvis William Morris mönster Willow Boughs från 1874 i köket på övervåningen). Det är alltså inte en fullständig rekonstruktion jag är ute efter när tapetsering genomförs, det är en stämning jag är ute efter.
Det som emellanåt varit det svåraste har varit att få vissa hantverkare att förstå mina tankegångar, därför är det bra att inte ha tummen mitt i handen utan kunna utföra många arbetsinsatser själv! Men i vissa delar har det också varit svårt att få min man ”med på tåget”, då har det blivit svårare att genomföra men när jag fått igenom min lösning på ett problem uttrycker han förnöjsamhet över det! Inom mitt yrke har jag också många gånger träffat privatpersoner som i mina ögon velat alltför mycket, vilket innebär förstörelse istället för förstärkning av det kulturhistoriska värdet.
Jag tycker fortfarande att min beskrivning av gården, som finns i bloggens marginal, stämmer:
Mitt Universum är en bondgård från 1910 i Mälardalen. Här pågår praktisk byggnadsvård parallellt med nyfiket undersökande av livet förr. Ett levnadssätt med viss långsamhet som ger livskvalitet utan att stänga ute omvärldens impulser. Kanske kan det kallas kulturhistorisk nutid…
Decemberljus
Det är riktigt otroligt hur mycket högre solen står på himlen mellan de här två fototillfälle. Visserligen gör det tunna snötäcket sitt till för att lysa upp tillvaron men solen står bevisligen högre upp på himlen nu och sädesmagasinet kastar inte lika långa skuggor. Dagen har längtat (förlängts) med 18 minuter mellan bilderna.
Första december 2021 – frostigt och varmt
Det är härligt frostigt ute. Gräset är krispigt, gruset ligger styvt och stelt på den krattade gången. Men inne är det varmt och på skänken i kökets finhörna står en amaryllis med två utslagna rödrosa klockor. Vägguret tickar tryggt och lugnt. Det går så sakteliga mot jul.
Egen kompostjord
Titta vilken fin kompostjord ”Halvan” sållat fram ur nätkorgen där komposten legat ett år. Den blir mumma för köksland och rabatter. Normalt sållas den och sprids ut på våren men i höst kan den spridas ut när kökslandet grävs om.
När nätkorgen tömts ska den årsgamla komposthögen som skymtar till vänster skyfflas i nätfyrkanten innan fjolårets lövkompost hamnar där för att bereda plats för höstens hopräfsade löv. Det är i botten av den komposten som alla vackra larver av noshornsbaggar brukar finnas. Det är alltså tre steg/tre år av kompostering innan jorden sållas. Den välfungerande varmkomposten med bl a matrester skymtar till höger. Den töms först av allt och skyfflas då ner i botten av nätkorgen.
Det här kan tyckas vara gårdens skräphörna och en sådan måste få finnas på en f d bondgård. Den är guld värd. En fläderbuske och en jättehög ek skyggar området ty fukt krävs för att hålla nedbrytningsprocessen igång. Vi har låtit plåt vara kvar på husen här för att kunna låta komposterna nå väggarna utan att träpanelen bakom ska bli skadad.
Här finns bilder på en noshornsbagge och på de knubbiga larverna, som Michelingubbar faktiskt. Och i inlägget här nedanför finns en bild på en puppa av noshornsbagge, det sista stadiet innan en glänsande stor noshornsbagge blir till. Dom trivs i lövkomposten! Hur bra är inte kompostering för den biologiska mångfalden.
Farstukvisten då och nu
Genom åren har diskuterats hur vi ska göra med betongklumpen till trappa. Ska den rivas och bytas ut mot trä? Den göts omkring 1920 då farstukvisten/verandan byggdes. Efter mycken beslutsångest hände enbart detta att sprickorna ilagades med ny betong. Allt mycket synligt.
Det har även diskuterats inglasning av verandan men tanken övergavs rätt snart. Vi håller det som det såg ut när verandan byggdes.
Några äldre fotografier:
1910 
1910-talet 
1930-talets slut 
Omkring 1950
Oktober 2021:
Nästa säsong bygger vi väggfasta bänkar. Sittbänkar fanns även tidigare men då av tryckimpregnerade brädor, nu ska det bli både vackrare och giftfritt.
Farstukvisten ses över
Farstukvistens förskönande började med att bräderna från 70-talet togs bort. Men de ursprungliga stolparna och överliggarna fick vara kvar samt korta ”syllar” vid ingången. Dessa äldre snickerier samt nya bärande delar skrapades, halvoljades med linolja och terpentin och ströks så småningom med vit linoljefärg (gräddton från Ottossons). Ena hörnstolpen var rötskadad nertill så den delen byttes ut. Den lagades halvt-i-halvt och stolpe och ny ”syll” tappades i varandra. Ursprungligen låg samtliga ”syllar” dikt betongplattan men vid 70-talets reparation höjdes ”syllen” mot långsidan så att en större springa skapades. Idén med springan får vara kvar då det är lättare att sopa bort löv, snö och frön från kvisten på så sätt och eventuellt vatten rinner av eftersom betongen lutar ut från fasaden. Men utförandet gjordes mindre klumpigt denna gång.
Alla bräder och ”syllar” var målade med någon typ av ”modern” röd färg. Vem vill lägga ner tid på att skrapa bort detta? Bräderna är utbytta till 21 mm sågad pärlspont av gran från PO Hiller Trävaror AB i Västmanland. Denna pärlspont har inga spårade rillor på baksidan. De skulle ha synts på insidan av farstukvisten och det är inget vi önskar oss. Först kapades bräderna och passades in på plats sen togs de bort för att strykas med Falu ljus 2 gånger samtidigt som den bärande konstruktionen ströks tunt igen med linoljefärg än en gång.
En hel del möda är nerlagd på att kompensera den lutning från huset som farstukvistens betongklump fått genom åren och den skevhet i trädelarna som uppstått i samband med detta. Överliggare och syllar är horisontella men lutningen finns kvar.
Ett beting
Det här var ett av lördagens beting – att måla en herrans massa kapade pärlspontbrädor till farstukvistens räcke. Vädret var utomordentligt för detta, soligt, varmt och ingen blåst. Topp! Jag målade rött, Halvan med vit linoljefärg på kvistens stomme.
Det gick lätt som en plätt efter att vi fått besök som gärna ville ha kaffe och en pratstund och som dessutom hade med sig wienerbröd!
Något har påbörjats
När vi tidigare hade en byggare här för att titta på åtgärder för farstukvisten, tyckte han att vi skulle riva alltihop. Sned och lutande som den blivit genom åren. Han fick inte uppdraget!
Folkhemmet Gyttorp
Så kom jag då tillbaks till Ralph Erskines bostadsområde i Gyttorp. Så fint. Jag var där på kulturhistorisk visning med RAÄ före millennieskiftet. Restaurering pågick och då visades även interiörer. Superfint! Både interiört och exteriört är bostäderna väldigt pietetsfullt återförda till ursprunget och detta renderade Nora kommun Europa Nostra-priset 2002. Området är byggnadsminnesförklarat.
Mitt Universum 
