Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

Panel – enkelfasspont

Fritidsarbetet avancerar. Den strippade fasaden blev först svart av förhydningspapp som spikades med lister över skarvarna. Vindpappen klamras fast. Den är ånggenomsläpplig och vindtät, förhydningspapp är en sällan använd benämning. Ingen tilläggsisolering gör vi. Panelbräderna grundas med röd slamfärg innan de spikas på plats. Nertill ska vi göra en vattbräda, droppnäsa, som kragar ut över stenfoten.

Det viktiga för oss har varit att enkelfassponten har samma täckande bredd som den förra. Tjockleken är en tum hyvlat= 22 mm. Sist men inte minst viktigt är att baksidan inte får ha några frästa rillor som är så vanligt förekommade i byggvaruhandelns utbud idag. Dåligt och snabbtorkat trä kompenseras genom dessa rillor som gör att panelen inte ska ”slå sig”. När vi hittade ett panel som såg bra ut med de egenskaper vi önskade, köpte vi på oss ett lager. De har nu legat länge och torkat i logen. Att köpa direkt från bygghandeln och sätta upp på väggen kan vara ödesdigert om träet har hög fuktkvot. Då sådan panel torkar åker sponten/fjädern ur noten och vatten tränger lätt in. Så vi hade förberett oss – vi visste att panelbräderna på norrgaveln måste bytas någon gång. Nu blev det tidigare än planerat men inget hastinköp behövde göras.

Fasadarbetet avancerar i sakta mak. Här har bjälklaget nåtts. Lister över pappskarvarna ska spikas på plats. Dessa lister spikas sedan enkelfassponten i. Spiken som används är trådspik. Då det här huset byggdes till 1924 användes också trådspik men på t ex söderfasaden har klippspik använts till panelningen. På ungefär 20 år hade övergången till trådspik inträtt här. Invändigt är snickeridetaljer som socklar och foder i både gamla delen och tillbyggda övervåningen spikade med klippspik. Det gör dem lätt att lossa om man behöver.

Tidigare var panelbrädorna spikade direkt på pappen. Nu får vi 8 mm luftspalt. Åtminstone i teorin. Bra eller dåligt eller plus minus noll?
Efter varje arbetstillfälle täcker vi av med presenningen.

.

Annonser


8 kommentarer

Resvirkeskonstruktion och plankvägg

Sörmland är ett skogsfattig landskap och därför försvann timmerbyggnadstekniken tidigare här än i norra Sverige och Småland som exempel. Att bygga i restimmerteknik blev därför vanligt här under slutet av 1800- och tidigt 1900-tal. Återanvända timmerstommar nyttjades, stockar som redan torkat och därför blev förhållandevis täta då torkning inte gav springor. Tätare och bättre u-värden har dock liggtimrade hus.

Men vårt hem är ett sörmländskt resvirkeshus där vi kan se att stockarna är recyclade från något annat hus med det typiska hörnjärnet även i bjälklaget.

Nordvästra hörnet.

Men – då våning två byggdes på med en frontespis 1924 hade tiden sprungit iväg ytterligare och timmer var antagligen ytterligare svårare att få tag i. Därför användes plank i ytterväggarna i den delen, i det nordvästra hörnet där vi nu har sovrum. Här finns 50 mm stående spontade plank i två skikt. Utifrån och in ser konstruktionen just där ut som så:

enkelfasspont 22 mm
vindpapp
2×50 mm spontade plank
liggande spontade brädor med tjockleken ca 22 mm
pappspänning med tapet.

Även farstuväggen mot norr fick plankvägg 1924. Innan dess var där endast reglar spikade med fasspont utvändigt. panelen på denna fasad är alltså från 1920-talet, inget annat.


Här ovan syns hur skadad bjälklagsstocken blivit över fönstret av inträngande vatten.

På bilden syns de ilagningar som gjorts men observera att lagningen längst bort till höger är inte på sin rätta plats i djupled. Plankvägg mot farstun närmast, resvirke vid salen längre bort. Mellan det lilla farstufönstret och tvåluftsfönstret i salen sitter skafferifönstret, numera wc/duschfönster.

Vi upptäckte till vår glädje att det  är dubbla syllar i höjd av fyrkantbilade  stockar och att den nedre syllen har en skyddande planka framför sig, en offerplanka kan man säga. Man valde tydligen att göra så istället för en droppbräda som var en annan lösning. Grundstenarna, stenfoten sticker ut 5 cm eller mera utanför fasadpanelen.

Resvirkets gamla recyclade stockar är tätade med lindrev i skarvarna.

Krollsprint sitter som drevning mellan fönsterkarm och resvirke. Drevningarna har kompletterats medlindrev från Zikon där så behövts. Den gamla drevningen sitter kvar.
Vid det lilla farstufönstret, som är utbytt till ett mindre för många år sen, var det drevat med bomullstrasor.  Med hjälp av äldre fotografier och spår i timmerväggen  förstår vi att fönstret blivit bytt.


Här på fotot som är daterat till 1929 står man framför den tillbyggda våningen. De två personerna längst till vänster känner vi inte igen. Dottern Agnes står med blommigt förkläde, mor Augusta Charlotta och far Fredrik samt längst till höger sonen David. Övervåningen byggdes till 1924 då mor och far flyttade dit på undantag och de båda syskonen övertog gården. Här finns en alm på sidan om David, lärkträden som nu är stora syns knappast. Halvan har faktiskt minne av en alm mellan lärkträden från long time ago.

Farstufönstret längst till vänster är här liggande med stående spröjs. Idag ser det ut så här inifrån:

.planerweb

Det är norrväggen till höger på planerna som är strippad.


3 kommentarer

Sol, vind och vatten…

…har i 100 år format enkelfassponten på bostadshuset i mitt Universum till vad panelen är idag. I släpljus syns det tydligt att ytan har djuppräglats. När huset målades senast med Falu rödfärg är höljt i dunkel.

Här på den gamla trädgårdsbänken sitter Halvan och MrsUniversum många sommarkvällar med var sitt glas i handen och tittar på solnedgången, rosa moln eller kanske till och med räknar de första stjärnorna som tindrar på himlen ovanför. Och Bassekatten lägger sig i rabattens kattmynta och tuggar och njuter. Så härligt är det faktiskt här på gaveln mot västsydväst!

I åratal har vi funderat på hur vi ska bete oss med väggarna. De består av stående timmer, resvirke. Fasadplåten som fanns här från 70-talet skulle självklart bort och så har skett. Men ska vi riva ner panelen, byta ut vindpappen och spika på ny enkelfasspont? Tilläggsiolering tänkte vi oss först göra inifrån. Men då köket gjordes nytt bestämde vi oss för att inte tilläggsisolera alls. Befintlig invändig kalkputs i köket är bra vindskydd, i salen finns lerklining bakom plywood som vindtätning och antagligen i kammaren också.

Hur gör vi utvändigt då då??? Jo, vi har faktiskt bestämt oss för att bara måla väggen med Falu rödfärg. Beslutet satt långt inne, många års fullskaleförsök med boende i det gamla huset. Fönsterfodren ska ses över och kanske byts något, plåten över fönstret ska bort också. Fönsterbågarna har noggranne Halvan sett över så de är i gott skick. (Här fönstret till kammaren, ett rum som inte är färdigt invändigt och lite av ett möbelupplag nu när salen är utrymd.) På väggen mot norr ska vi dock byta panel och sätta ny vindpapp, precis som vi nyss gjort på tvättstugan.

Undrar just vad energikommissionen säger om vårt beslut?

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


3 kommentarer

3G

Nu är vi redo för vintern här i Universumet.

Det handlar om vårt 3G uthus. Det består av tre generationer: ursprungsdelen är tvättstugan i mitten från ca 1915 (med fönster på bilden), tillbyggd med drängkammare troligen på sent 1920-tal (till höger på bilden) och den tredje är vår tillbyggnad till vänster. Det ska påpekas att den sista delen ännu inte är klar.

Mittdelen har grund av naturstenar, drängkammarens grund är gjuten av cement som man sa förr, av oarmerad betong säger jag. Nya delen är grundlagd som betongplatta på mark.

Vi har bytt panel på baksidan.  En byggskarv mellan tvättstuga och drängkamamre fanns sen förr (syns på bilden) så först byttes panelen på tvättstugan. Där var isolerat inifrån med glasfiberull på 70-talet. Den togs bort och byttes till ny glasfiberisolering. Ja, jag vet att det inte är byggnadsvårdarnas favorit. Linmattor hade bättre ur den aspekten.

Nåväl, på fotot syns drängkammarens vägg strippad. Den gamla vindpappen är nerriven och sågspånen hopsamlad i plastsäckar.

Vid knuten var träet murket. Halvan sågade bort ca 1/3 av syllens tjocklek med sticksåg och bytte mot nytt. MrsUniversum tyckte bara att det skulle bytas vid hörnet men Halvan gjorde inte så. MrsUniversums förslag hade räckt ser man då stocken yta var bortsågad. ”Det är inte lätt att vara profet i sitt eget hem” skojar MrsUniversum som har kunskap om gamla byggnadstekniker och skador på dem. Jag tycker man ska göra så små ingrepp som möjligt.

Observera att betonggrunden är gjuten med fall utåt.

Här har syllen fått nytt tillägg och hörnstolpen ska skarvas på. Nertill förstås…

Den nya enkelfassponten kapades för hand.  Sponten målades faluröd för att slippa omålat i springorna då panelen torkar.

Vindpapp spikas fast med lister av gamla träfiberskivor, Halvans absoluta favorit brukar vi raljera om. Det bör bli tätt. Joo, masonitremsor kan man ha till mycket, haha…

Väggen är här färdigpanelad. Det gick bra att få dit panelen. Vi hjälptes åt och arbetade uppifrån och ned ovanligt nog, men det berodde på att gammal panel sparats upptill och därmed utgjorde början på den nya. Väggen är här oisolerad men det syns ju inte.

En del av gårdens gamla vagnarsenal används fortfarande, t. ex. mjölkkärran som David använde då mjölkkrukorna transporterades till mjölkpallen vid vägen. Träet är utbytt (kärran har på 70-80-talet använts som blomplantering!) men de järnförstärkta trähjulen och övriga metalldelarna är som förr.

Inifrån vinden ser man ner i ett tomt fack. Här ska vi hälla ner sågspånen som vi beslöt att återanvända.

Inget fel på den isoleringen. (Det är inte råttlort som syns om någon skulle tro det.)

Vi hjälptes åt att bära upp sågspånssäckarna på vinden. Här hälls sågspånen ner i ena facket. Lätt som en plätt men dammigt. Det saknades spån eftersom det blev spill vid rivningen. Halvan hade dock sparat spån från rivningen av hönshuset och vips kom en av den till nytta. Gissa om vi är nöjda!

Den nedersta brädan på drängkammaren är lite utvinklad för att bilda droppnäsa över grundens betongkant. Täckbrädan över den lodräta skarven är inte på plats än, inte heller fönsterfoder.

Tvättstugan, mittdelen, hade med åren fått en väldigt kupad vägg. Den formen lät vi vara kvar men det innebar lite mer jobb att få in sponten i överliggande not på enkelfassponten. Men det gick! Nedersta brädan rår över grunden. Vi hade funderat mycket på droppbräda osv men allting löstes nästan av sig själv. Droppbräda hör, vad jag vet, ihop med stående panelbräder. Här hade man byggt med grunden delvis rår utanför panelen. Betongkanten var ju avjämnad med fall utåt.

Väggen mot norr är värst utsatt av väder och vind här och därför behövde bara den panelen bytas. Ni ser ovan att på gaveln har de fyra nedersta panelbrädorna bytts ut till en del. Det gjorde vi förnågra år sen. För årets arbete valdes olika bredd på enkelfassponten, så var det också förut. Ovanför mellanbjälklaget sitter all originalpanel kvar. De nya panelmåtten är 22×95 och 22×120.

Det jag vill visa med det här är att saker händer här på gården haha… Nej, det jag vill visa är att man inte behöver räta upp, sala ut, byta allt för att få ett fungerande hus. Och man kan återanvända sågspånsfyllning, det är inget fel på den anser vi.  Nu har vi ett väl fungerande uthus.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


2 kommentarer

Fasadplåt väck

Eftersom vi gjort en hel del här i Universumet innan jag började blogga, kommer ofta inlägg om det vi gjort tidigare. Nu blir det ett sådant inlägg.

Då vi flyttade hit var samtliga hus förplåtade och jag hade svårt att få direktkontakt med husen – plåten var i vägen även emotionellt. Det dröjde till exempel flera år innan jag insåg hönshusets möjligheter.

Att plåten skulle bort från fasaderna var klart från allra första början. Alltså rätt många år sen. Inplåtningen av uthusen avlägsnades först och bara det var väldigt många kvadratmetrar! På baksidan av logen hade den vackra panelen med vankant rivits bort. Där sitter plåten kvar ännu men vi planerar att spika på ny panel – men det är inte prio ett.

Nåväl, för några år sen tog vi ner plåtskivorna på bostadshuset vilket inte alls var svårt.  ”Halvan” tog bort plåten och räckte den till mej som tog  den till  marken. Att slänga ner den hade kunna få till följd att något fönster hade krossats, för vinden tar lätt tag i plåten. Efteråt blev det ett antal körslor till miljöåtervinningsstationen med järnplåt och aluminiumplåt samt spikar.

Det var lämpligt  att utföra arbetet när tjälen fanns kvar i marken, innan perenner och lökväxter i rabatterna längs väggen började vakna från vintervilan. Marsvår blev perfekt för vår del.

Under plåten kom enkelfasspont från 1900-talets början fram. Klippspikar håller den på plats. Plåten hade skyddat panelen under de år den suttit på plats, alltså ungefär 30 år. Ingen tilläggsisolering hade gjorts så enkelfassponten fanns direkt bakom.

Ännu har panelen på bostadshuset inte rödmyllats av oss. Det är endast uthusen som målats med egenkokad Falu rödfärg. Vi har funderat på om ny vindtätning behövs. I så fall måste panelen med stor säkerhet bytas eftersom den knappast går att lossa utan åverkan för att byta vindpapp. Ny enkelfasspont är inte alltför svår att få fatt i, vi har en del på lager,  men den gamla är så vacker med sin väderbitna uppsyn där träådringen har mejslats ut. Det lutar åt att det endast blir norrsidan som byts. Den är ganska illa däran med spont som torkat isär.

Edit: Norrgavelns panelen byttes senare, men först spikade ny förhydningspapp upp men tilläggsisolering ansåg vi inge behövdes. Arbetena går att finna beskrivna under kategorin ”FASADER”.

Här har vi hittat ett foto från det glada 70-talet då fasaden plåtkläddes. Jag tycker det är intressant att jämföra detta arbetet med det som gjordes av oss. Alla var vi säkert lika glada – både plåtuppsättarna och plåtborttagarna. Modet svänger inom husbyggnadssektorn. Och för den delen även inom byggnadsvården. Energikrisen 1973 fick många att isolera sina hus med glas- eller stenull och sen klä fasaderna med plåt. Staten gav bidrag till förplåtningen.