Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


2 kommentarer

Lövvalv

Lummig entré…
djungeln
…men kanske lite väl mycket djungel. Jag slår huvudet i äppelgrenar när jag går här mörka augustinätter. Boink :-) En stöttande bräda står mitt i grusgången! Så här kan det inte få fortsätta ;-) Nu blir det jag som tar till grensaxen eller sågen när äpplena är skördade. Halvan, som normalt sköter beskärningen, är alldeles för ”snäll” mot fruktträden och glömmer bort hur tunga grenarna blir då frukterna mognar.

.


3 kommentarer

Raka kanter, skarpa gränser

Det var alltså dags att kantskära grusgången igen. Det drog ut på i tid men totalt avsatte vi bara tagit ett par eftermiddagar. Grusgången har minskat i bredd sedan 2003, den är bara kantskuren en gång sedan dess men krattande och skyfflande och lite plockande av gräs nu och då har vi gjort hela tiden.  Nu var det dags för kantskärning…

Jag börjar med att visa hur det ser ut nu då det är klart. Vilken söt liten stuga vi bor i. Tegel på taket gör mycket till den känslan, grusgången kanske också. Har förstått att en grusgång hör till Sörmlands stugor och bondgårdar. Är själv inte alls uppväxt med prydligt grusade ytor. När man ser huset med tegeltak och sen när grusgången  krattas blir sinnebilden att här bor ett gammalt par, tanten har nog grått hår och knut. Kanske blir det så framöver men vi är inte där än… Någon svensk Tasha Tudor blir jag hur som helst inte :-)

Här är påbörjat jobb. Gruset är bortkrattat från kanten, kantskärningen utförd. För att inte förta oss började vi med ena sidan av huvudgången och fortsatte med den andra efter några dagar. Vi har grus runt hela bostadshuset.

Men för att börja från början så startade vi med att slå ett snöre mellan tältpinnar. Det gick att känna var gruset låg under gräskanten.

Så här ser kantskäraren som Halvan använder. Det är så mycket lättare att göra jobbet om det är genomfuktigt i marken så tidig vår eller höst passar bäst om man inte vill förta sig.

Jag kommer efter med en spade med rak nederkant tillika rak överkant för att kunna sätta träskon där och trycka till.

Tuvorna slogs av och jorden siktade vi för att ta tillvara på gruset för återanvändning.

I ”diket” som bildas längs kanten stoppade jag tillbaka lite stenmjöl som fanns lagrat. Sen gick vi myrsteg med träskor för att stampa ihop det. Sen krattade jag tillbaka gruset mot gräskanten. Är stenmjölet hårt packat är det svårare för växtligheten att få fäste.

Så här ser det ur nu. Tydliga materialmöten är fint. Vi är nöjda och glada.  Ni ser väl vackermossan i gräsmattan. Gillar!

Min otrolige äkta hälft brukar kratta grusgången nu och då, kanske var fjortonde dag under sommaren. Men i år har det fått stå över. Krattningen är en intrikat procedur med ett vackert mönster som krattas i en given ordning. Jag har i alla dessa år tänkt rita ner i vilken ordning det görs som dokumentation. Den dag jag gör det lovar jag att det ska bloggas.

.

.


3 kommentarer

Grusade planer för 8 år sen

För åtta år sedan gick det knappt att kratta grusgångarna till och runt huset. Lerjorden var hårt packad och gruset hade sjunkit ner där man går som mest, kanterna var oskarpa. Här kommer några ”gammbilder”.

Grusgången var svårskött och inte så vacker.

Vi anlitade en man med minigrävare  som grävde bort det som var ner till ca 15 cm djup.  Dokumentationen av arbetet blev sporadisk (jag bloggade inte på den tiden :-))

Gången breddades något men inget gjordes åt kanterna, det vill säga vi placerade ingenting längs kanten för att förhindra ogräs att ta sig in på gången. Inget hårdplast, inget rostigt järn.

Därefter breddes ett ganska tjockt lager stenmjöl ut.

Stenmjölet vibrerades ihop till en ”kaka” med den här maskinen. Bild på stenmjölsytan efter vibrering saknas. Likaså saknas bild på naturgruset som lades på i ett cirka 5 cm djup lager. Blir lagret för tjockt är det svårt att gå på, blir det för tunt kommer stenmjölsytan ganska snart fram. Naturgruset vill jag minnas är ärtsingel 8 – 12 mm, utan kantigt krossmaterial.

Vi passade på att förbättra gårdsplanen med väggrus 0-14 mm, särskilt där bilar inte kör och packar ihop blev det tidigare mycket geggigt och lerigt vår och höst. Väggrus har både runt och kantigt material och blir hårt packat då ytan används. Kryddlandet mot tvättstugan utökades. Där inramar brädor kanterna.

En vår fyra år senare såg gången ut så här, den är lättkrattad och fortfarande duger kanterna.

De senaste  två åren har gräset krupit lite väl långt in på gången, vi har inte skött det hela som man kanske borde. Det var alltså dags att kantskära igen.  Trist men effektfullt. Tidigare har vi bara kantskurit lite lätt en gång på de åtta år som gått.

Stay tuned.

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,