Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


6 kommentarer

I tankarna

Försök med skänk

Vad som finns i mina tankar just nu är vården och skötseln av den andra fastigheten. Lite större saker planeras men att börja med en stor byggnadsvårdsinsats på distans fungerar inte för mej. Planering och genomförande går ganska bra att fundera ut på papper men när det ska genomföras gäller det att ha mer tid på plats. Spännande är ordet!

Vi har stött på samma situation i mångt och mycket här i Universumet. 70-talet – hur byggnadsvårdar man det? Hur tar man hänsyn till de människor som en gång valde de material och fattade de beslut som ligger till grund för det jag nu kanske vill ändra på? Hur gör man så lite som möjligt utan att bortse från de egna önskemålen och tankarna. Hur byggnadsvårdar man en tidigare renovering? Äldre tapetlager går att byggnadsarkeologiskt ta fram – om det bara finns rester kvar – hur ställer man sig då? Ska man låta trycka upp samma mönster, leta likartade retrotapeter eller förhålla sig fri från de tidigare tapeterna? Är det en viss stämning eller är det antikvariskt trohet som ska gälla? Och hur ska man ställa sig inför möbler som en gång funnits i huset? Ska man komplettera med nya eller antika möbler? Hur hittar man de rätta hantverkarna? Frågeställningarna är fler än så…


Lämna en kommentar

Kyrkstäder

I norra delen av landet finns kyrkstäder. Små ”städer” med stugor med kammare där församlingsmedlemmar bodde för att kunna övervara kyrkhelger eller söndagars lagstadgade kyrkobesök då kyrkan låg avlägset. Det är fascinerande konglomerat av stugor. Som mest fanns 47 kyrkstäder i Norr- och Västerbottens län. Lule Gammelstad är numera världsarv.

En sidogata i Bonnstan i Skellefteå. Här finns 114 stugor med 376 kamrar bevarade samt tre stall. En blandning av framförallt takmaterial och fönsterluckors utförande med eller utan färger skapar en behaglig variation.
En sidogata i Lövångers kyrkstad.
En gata som leder till Lövångers kyrka (finns bakom fotografens rygg) med nyrenoverade kyrkstugor. Vi upplevde dem alltför enhetliga med bl a exakt samma ockragula kulör på dörrar och fönsterluckor och föredrog därför sidogatornas mer blandade karaktär. Även om patinan där emellanåt övergått i förfall, särskilt då det gällde broar (entrétrappor).

Har ni inte besökt kyrkstäderna i norra Sverige kan jag varmt rekommendera dem. Även samiska kyrkstäder finns som i till exempel Fatmomakke med runda kåtor istället för rätvinkliga hus.