Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Landsbygdsdrömmen förverkligad

Tänk, när jag flyttade från huvudstan ut på landet under andra halvan av 1990-talet var internet en rätt ny teknik. Det gjordes reklam i papperstidningar och tidskrifter för att arbeta från landet med bild på en kvinna/man som liggande i en hängmatta knappade på sin laptop under ett fruktträd :-) Jag köpte en Macintosh PowerBook, skaffade ett abonnemang för fast företagstelefon med fax (den tekniken var ännu inte utagerad) och startade ett företag. E-post var relativt nytt, jag ordnade ett internetabonnemang och mejlkonto. Inte långt därefter köpte jag min första mobiltelefon.

Bild från nätet.

Under första året satt jag i drängkammaren och arbetade. Det var helt i sin ordning och på vintern började jag arbetsdagen med att elda i gjutjärnskaminen. Det blev rejält varmt och skönt där inne ganska snart.

När vi under sommaren skulle ha släkten på besök passade drängkammaren bäst som gäststuga. Jag flyttade till köket på övervåningen i bostadshuset. Där trivdes jag sisådär då ytskikten inte var de jag önskade mig och jag hade andra planer än att ändra dem just då, ville vänta med beslut tills jag visste säkert vilken tapet och vilken snickerikulör jag skulle välja. Det var helt rätt tänkt vet jag nu. Utsikten genom det spröjsade fönstret med nio rutor var dock fin med djurlivet utanför: ekorrar som smaskade på lärkkottar, småfåglar, harpaltar som lekte i bland maskrosorna på vallen, rådjur och någon älg som stövlade förbi någon gång. Det var något helt annat än vad jag vant mig vid i stan innanför tullarna. När vi hade besök från Costa Rica (med sitt fantastiska djurliv) förundrades min väninna när hon såg rådjur på rätt nära håll – något riktigt exotiskt för henne.

Att arbeta i köket där uppe på övervåningen var inte att tänka på i längden. Att flytta arbetsplatsen till hönshuset slog mig först när jag såg förbi det läckande taket, nerfallna sågspånsisolering, betonggolvet och det låga undertaket och fasadplåten från 70-talet. Huset var trist och gick från början under radarn. Byggnadsvård blev det, arbetsplatsflytt likaså och ateljén invigdes. Det var det bästa som hänt här efter att vi ordnat wc inne i bostadshuset samt rinnande varmt och kallt vatten i köket. Innan dess levde vi med utedass och vatten i hinkar som bars in i köket. Det där gammaldags levnadssättet var oerhört nyttigt och intressant för att kunna förstå villkoren för de människor som en gång levde sina liv här. Sen dess har mycket annat hänt men inget som radikalt ändrat vår livsstil här.

Vi räddade ett ödehus, en ödegård. Det har fått ta sin tid med byggnadsvården. Vi har inte följt de välvilliga råd som vi fått om att räta upp skevheter, använda moderna färg- och byggmaterial, alltså uppdatera huset till något det aldrig har varit. Ibland har det inte synts att vi lagt ner arbete och energi på något och det kan ju upplevas som surt när det inte märks vad som gjorts och man får frågor om ”när ska ni åtgärda det där” ställs ;-)

Har ni också förverkligat en dröm om livet på landsbygden eller tvärtom – livet i en stad?


6 kommentarer

2020 e.Kr.

Lite om året som gick. Det jag kan nämna är väl att jag inte lidit så mycket av den pågående pandemin som många andra verkar ha gjort. Jag arbetar ju sedan många år hemifrån gården och träffar mina uppdragsgivare i liten grupp i ateljén eller tar bilen till ett möte någon annanstans eller i år med möten även via sociala videolänkar. Jag bor på landsbygden, hämtar frisk luft ute och känner mig inte instängd, kan fokusera på tomt- och husvård om jag vill, promenera i skogen, hade ingen längre utlandsresa inbokad… Men visst är det trist att de fysiska kontakterna med vänner och bekanta fått stå tillbaka under våren och även denna vinter. Läsecirkeln har till exempel gått i ide :-( Och den regelbundna gruppgympan och tabatan är nu satt på vänt. Men den mer tillbakadragna tillvaron har inte känts hopplös, jag har absolut inte svårt att få tiden att gå. Många arkiv har digitaliserats, till nytta för mig som gårdsforskar, släkt- och hembygdsforskar. För övrigt lever jag ju inte allena här så ensam är jag inte .

Det som är kan få mig att höja på ögonbrynen är att fler än någonsin har tittat in till Mitt Universum detta år. Och ändå är Mrs Universum ingen influencer, långt ifrån. Betalda inlägg har jag aldrig haft även om annonser syns på bloggen eftersom jag numera inte betalar för att få bort dem. (Att betala upphörde jag med då jag tänkte sluta blogga , nåt som inte blev av den gången. )

Besökarna har varit många trots problem med att koppla bloggen till Facebook, något som slutade fungera 2020. Besöksantalet har ökat trots att inga kopplingar till några som helst andra sociala medier finns. Mitt Universum började som en byggnadsvårdsblogg, men den typen av inlägg har minskat allt eftersom våra byggnader här i Universumet står allt mer klara. Flera år gamla inlägg läses fortfarande kan jag se. Under pandemin har självbyggeri och byggnadsvård ökat sägs det. Det är säkert därför som besökarna varit fler än någonsin. Hur som helst är jag glad om jag kunnat inspirera några läsare!

Mest besökta inlägg 2020 var: Skrapgaller; Slamfärg inte bara röd; Fönstervadd; Blomma kruka!

Mest lästa över hela tiden jag bloggat är:


6 kommentarer

I tankarna

Försök med skänk

Vad som finns i mina tankar just nu är vården och skötseln av den andra fastigheten. Lite större saker planeras men att börja med en stor byggnadsvårdsinsats på distans fungerar inte för mej. Planering och genomförande går ganska bra att fundera ut på papper men när det ska genomföras gäller det att ha mer tid på plats. Spännande är ordet!

Vi har stött på samma situation i mångt och mycket här i Universumet. 70-talet – hur byggnadsvårdar man det? Hur tar man hänsyn till de människor som en gång valde de material och fattade de beslut som ligger till grund för det jag nu kanske vill ändra på? Hur gör man så lite som möjligt utan att bortse från de egna önskemålen och tankarna. Hur byggnadsvårdar man en tidigare renovering? Äldre tapetlager går att byggnadsarkeologiskt ta fram – om det bara finns rester kvar – hur ställer man sig då? Ska man låta trycka upp samma mönster, leta likartade retrotapeter eller förhålla sig fri från de tidigare tapeterna? Är det en viss stämning eller är det antikvariskt trohet som ska gälla? Och hur ska man ställa sig inför möbler som en gång funnits i huset? Ska man komplettera med nya eller antika möbler? Hur hittar man de rätta hantverkarna? Frågeställningarna är fler än så…