Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


5 kommentarer

Menad att dölja

Paradhandduken – menad att hänga framför kökshanddukarna för att ge en vacker och enhetlig upplevelse av just denna del av köket. Här i Universumet finns ett antal paradhanddukar – alla utom en secondhandköpta. Vilken som använd varieras och ibland används ingen alls. Men på sommaren tycker jag de här med blått kantband och blått broderi passar väldigt bra.

När jag flyttade hit hängde en gul-vit-rutig paradhandduk här. Den var sydd av ett tygstycke med kanal och rynkhuvud upptill och helt utan broderier. Det var inte heller så dumt!


4 kommentarer

Tre arbetarbostäder

Av en tillfällighet hittade jag ett litet trevligt museum – Arbetarmuseet Gråbo i Karlskoga. Jag skulle på en dagstur till de trakterna i augusti och tack vare att jag studerade Upptäcktsresan 2021 och broschyren med Museiguiden arbetslivsmuseer fann jag pärlan. I museet finns tre arbetarlägenheter inredda – från 1885, 1918 och 1942. Inför besöket insåg jag att fotograferingsapparaten förargligt nog var glömd hemma. Bilderna ovan, från 1942 års bostad, är hämtade från Internet (Svenskt kulturarv och Tripadvisor.se)

I det här köket från 1942 var linoleummattan på köksgolvet fäst i många mindre bitar med mängder av nubb. Det har jag aldrig sett tidigare och jag funderar över autenticiteten. Lade man linoleummattor så eller var den senare lappad och lagad? Lägenheterna är inredda till museum i efterhand, golven har varit uppbrutna berättade en av museivärdarna och då jag undrar var man fann förlagan? Hur som helst hade jag en trevlig timme i det sevärda museet.


5 kommentarer

Solstolar

Sommaren innebar att jag sydde ett tak av markisväv till den gamla solstolen. Stolen fick långt tidigare ny blockrandig markisväv men taket har dröjt – kanske innebär det nu, när det mesta av byggnadsvårdande insatser på gården är klart, att tid finns till ärvda inventarier? Stolen är gammal, den ursprungliga väven var vackert randad men trasig. Det gamla tyget finns kvar men jag valde blockrandig markisväv som jag hade på lager sedan länge.

Här finns tre solstolar varav två är från 50-talet, den ena med soltak. Den gamla utan soltak har sin randade markisväv kvar (bilden ovan). Den ”nya”, som jag förde med mig i boet, har äggskalsfärgad markisväv. Den stod på den superfina funkisbalkongen som gick över hörn i lägenheten där jag bodde en gång i tiden. Balkongen hade ursprunglig frontplåt samt räcke av plattstål med överliggare av rör. Så diametralt olika mitt nuvarande boende :-)

▲ Kanske ska jag byta ut den enfärgade markisväven? När jag googlar runt hittar jag ovanstående markisväv som börjar likna den gamla finrandiga. Men tyvärr bara konstmaterial, inte bomull och då känner jag inte lika mycket för ett byte. Någon som känner till vackert randad ny markisväv helt i bomull?

▲ Bilderna på de intakta stolarna med tak ovan är lånade härifrån och härifrån.

Kanske ska jag även sy en kudde till solstolen. Det ser ut att vara enkelt.


Lämna en kommentar

Dalbränd trätjära

Dörrarna till drängkammare och bykstuga/tvättstuga tjärade jag i helgen. Det är en trevlig underhållsåtgärd som luktar gott och har man rutin kladdar man inte heller ner sig.

Jag använder sedan några år samma plasthandskar vid varje tjärning, samma pensel återanvänds gång på gång. Ja även samma skyddsplast nere vid mark återanvänds ;-) Tidigare förvarade jag penseln i tjärburken fastknuten i ena handtagsfästet och med endast borsten nersänkt i det svarta och locket på. Vid nästa tillfälle var det bara att fortsätta där jag slutade senast. Nu är tjäran i plåtburken slut så jag fyller på ur plastdunken och bara med den tjära som jag beräknar går åt vid varje tjärning. Penseln stoppar jag ner i en burk med vatten efteråt. Plastdunken innehåller dalbränd trätjära från Claessons trätjära.

Det gäller att tänka sig för då man passerar öppningen några dagar efteråt så man inte då kladdar ner kläder och händer :-)

Ett ”problem ”uppstod” i år då jag tvättade spetsgardinerna av bomull som sitter i fönstren på var sida om dörren. De tvättades försiktigt för hand eftersom jag märkte att de var sköra men de var helt slut och föll i trådiga trasor under tvätten. Solens strålar och åren har gjort sitt. Nu vet jag inte vad jag ska använda där, gamla spetsgardiner känns alltför värdefulla men är perfekta eftersom de släpper in behövligt dagsljus. Just de här hade ett enkelt mönster som jag trivdes med. Problemet kvarstår men löser sig väl med tiden.


Lämna en kommentar

Modemedvetet

På Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs fästning såg jag under förra veckans ensamsköna roadtrip en utställning om mode, en annorlunda och spännande haute couture på catwalken.

Där i museet finns också sedan länge den modemedvetne Bockstensmannen. En rekonstruktion har gjorts och den blir ett sätt att förstå. Oskar Nilsson, som gjort denna silikonman, gjorde även Kata, den kristna vikingakvinnan i Västergötlands museum i Skara. Men hon är så mycket bättre belyst. Det här med rekonstruktioner av människor utifrån kranier, skelett och DNA är arkeologiska/kulturhistoriska museers nya giv och visst ger det ett annat sätt att närma sig dem som dog under en annan tidsålder.

Kvällsvy från Varbergs fästning en skön augustikväll.


3 kommentarer

Väggbonader

Jag har länge haft funderingar på vart jag ska hänga upp de fina gamla broderade bonaderna som finns här. Ett par finns här sedan förr, de andra har jag köpt in. De fria väggytorna är inte så stora men slutligen samlades fyra av dem på trappväggen till övervåningen. Jag är nöjd, ser dem dagligen och kan fundera över de budskap de ger!

Denna väggbonad fanns i huset då jag flyttade hit – jugendvackert broderad på linneväv. Breda fållar sydda med hålsöm. Nä, jag har inte vokabulär för att beskriva vad detta sätt att fålla kallas. Fin är den trots viss solblekning.

Väggbonad broderad med vitt garn på färgstark bomullsväv. Fåll med hålsöm Minnet är lite diffust men jag tror att denna bonad också fanns nerstoppad bland de textilier som följde med huset.

Den här välgjorda bonaden är den senast införskaffade. Färgglatt broderad på lite grov linneväv med liten fåll.

Den här köpte jag second hand för flera år sedan. 40 kronor – kunde inte låta bli fastän jag inte fastnade direkt för den. Andas 1940-tal med sina murriga färger och med ett bomullsband fastsytt runt om. Broderad på bomullsväv. Det är den bonad som fått hårdaste behandlingen i tvätten, jag ser hur brodertrådarna tufsats till – det var inte jag ;-)

Här hänger de nu tillsammans och gläder trappvandrarna. De hänger så att de aldrig blir solbelysta och bleks snabbt av den anledningen.


4 kommentarer

Sommarmatta

Den här trasmattan kom in till midsommar. En sval, ljusblå matta vävd i tuskaft. Av Mrs Universum för länge sedan. Den har jag använt i flera boenden men nu ligger den nytvättad här och luktar såpa. I den finns många invävda minnen.

Jag gillar trasmattor som inte är har helt symmetrisk randning, som inte har infärgade trasor utan det märks när en sorts tyg tagit slut och måste ersättas med något snarliknande. Precis så där som kvinnor vävde egna trasmattor en gång i tiden.

Trasmattan

Böjd över trasmattan följde den åldrande damen
vårarnas skimrande mönster och livets tråd.
Här hennes randiga förklä från Ekmans regering,
här Tutanchamon-blusen från Brantings år.
Knallröda jackan från tiden för El Alamein,
murriga kjolen från Poukkas tid eller Volchovs,
brokiga scarfen från Balbos atlantiska dagar,
gröna kasacken från mau-mau-krigets epok.
Solstrimman spelade in över strimmig väv
där färgerna brann i det gångnas fragment som skon
sakkunnigt pekade ut för förströdda barnbarn.

Alf Henriksson


2 kommentarer

Kökssoffa

Yes, nu ska den här kökssoffan få komma in i huset. Äntligen ska ”Halvan” få möjlighet, att likt Kronblom, få ta en tupplur på sofflocket. Det har varit hans önskan länge nu. Soffan är tänkt att stå i köket på övervåningen.

Vi krånglade fram den sent igår kväll ur logen. En första rengöring gjordes med tryckluft – den var bemängd med spindelnät, löv och annat skräp. Och det möss samlat för vintern låg på locket.

Tryckluft sent igår. Idag blir det rengöring med såpvatten och borste. Det kommer att bli bra.

Sofflocket, som står där mot magasinsväggen, blir en större operation med ny textil som klädsel och ny stoppning under det. Detta kan jag inte tro blir klart idag. Men det är på gång. Härligt!


3 kommentarer

Första middagen utomhus för året

Årets första middag utomhus under eken avnjöts idag. Det blev ett bra avbrott till arbeten med grusgångar och rabatter. Som min ”Halva” sa: ”det är praktiskt med arbetskläder när man äter ute”. Jodå, servetterna kan man då undvara om man vill ;-) Det här var också en dag perfekt för att ta ut alla andra kläder ur garderoben och vädra dem.


5 kommentarer

Att tillverka snören och snoddar

”Halvan” hittade härom dagen ett okänt föremål av trä i gömmorna. Han kom till mig i ateljén och frågade vad det kunde vara. Lika lite visste jag men jag antog att träföremålet använts av en kvinna. När jag tittade noggrant såg jag att det med blyerts stod Augusta och ett årtal. Aha, säkert något som hans farmorsmor använt sig av i textila sammanhang tänkte jag.

Fotade och mejlade en kompis som är textilare och textilantikvarie. Jodå – föremålet kallas knytgaffel, slynggaffel mm. och det var snören och snoddar som tillverkades med hjälp av föremålet.

Redskapet knytgaffel är uråldrigt men sådant här arbete utfördes alltså så sent som på 1930-talet, det årtal som jag tycker mig se på gaffelns handtag. Då hade paret Augusta och Fredrik överlämnat bondgården till två av barnen och levde pensionärsliv här i generationsboende. Det fanns mångahanda sysslor som gamlingar kunde ta sig för och slippa känna sig till övers och till besvär. Knyta snören, klyva ved, spänta stickor, sticka sockor var andra praktiska hantverk den som hade synen i behåll kunde utföra. Augusta dog 1934.

En annan bra sak med ”fyndet” ur gömmorna vara att vi nu fick bekräftat att tilltalsnamnet var Augusta. ”Halvan” (min äkta hälft) har alltid sagt Augusta Charlotta när hon nämnts, nu vet vi att Augusta var tilltalsnamnet.

HÄR kan man läsa mer om det där redskapet för snör- och snoddtillverkning. Och på YouTube klippet kan man mycket pedagogiskt se hur snörmakning går till. Jag är så glad över att ha lärt mig något nytt igen.


2 kommentarer

Smulborste

Smulborste med bricka – så praktisk att använda om bara några smulor hamnat på den stora bordsduken. Man slipper ta ut duken och skaka av den utomhus varje gång en måltid avnjutits.

Den här förde jag med mig i boet, inköpt på loppis för länge sen, en bordsborste med skyffel. Kitet är utfört i pressplåt i art deco-stil med borsten fäst i betsat trä. Det hela är enkelt, flärdfritt och har gjort en hel del nytta.


16 kommentarer

Om brygghus och bykstugor

Ett brygghus användes både som tvättstuga och brygghus. Man tvättade kläder och textilier. Man bryggde öl. Men inte samtidigt. Det här med hur hushållet sköttes förra och förrförra århundradet intresserar mig mycket men än mer behöver jag lära mig. Jag vill t ex veta mer om vad man använde som diskmedel före 1940-talet då flytande diskmedel började användas. Vad använde mormorsmor?

När det gällde tvätt före tvättmaskinernas tid så blötlades tvätten någon dag i förväg. Plagg och sänglinne togs upp och fick rinna av sen gnuggades de mot tvättbrädan. Därefter användes en av de två metoderna kokning eller ösning.

1.Vid kokning kokades tvätten med björklut och tvätten rördes om med träkäpp någon gång nu och då. (Det har jag varit med om ett flertal gånger.)

2. Vid ösning lades textilierna i karet och vattnet värmdes upp. Tvättmedel var björkaska (lut) som knöts in i en liten linnepåse och som lades i botten på bykkaret. Askan lakades ur och vattnet blev brunt och lent och tvätten ren. Därefter tappades pannmuren/karet, där tvätten låg kvar, ur med hjälp av en tappkran i karets nedre del. Det rann ner i ett annat kar för att än en gång ösas över tvätten och så gjorde man ett antal gånger. Man öste lutvatten över tvätten som alltså låg kvar i karet utan att bearbetas. (Tänk, jag var för många år sedan med om att testa detta tillsammans med ett gäng glada, äldre kvinnor.)

Sköljning av tvätten skedde oftast utomhus i ett vattendrag eller sjö. Stortvätt hade man som regel två gånger per år, sent på hösten och på våren.

Här ovan ett litet häfte från 2020 om bevarande av tvättstugor och torklador där tvätt av storstadsbornas textilier en gång i tiden gav utkomstmöjlighet för familjer med enkel bakgrund. Att besöka tvätterimuseet Hagalund i Vårby ger en bra bild av hur dessa tvättinrättningar fungerade.

Finns privata intakta gårdstvättstugor kvar är det en kulturgärning att bevara dem! Här i Universumet finns byggnaden kvar men pannmuren är borta. Jag har mätt upp storleken och läget den hade i tvättstugan och sparat i ”huspärmen”,