Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Barnbroderi

Midsommaraftonen var varm och fantastiskt vacker så att äta ute under ekens bladparasoll var självklart och midsommardagen ser ut att fortsätta likadant. Här är blommor i många vaser och farstukvisten smyckad med björklöv men inget kalas på magasinet i år. I morse lyste solen på den här majstången eftersom jag i år kom ihåg att ta fram den korsstygnsbroderade minitavlan, en present från många år tillbaka.


1 kommentar

Bord duka dig

Kanske är det lite förmätet att visa så många bilder på dukade bord. Denna påsk som var cirkulerade dock mycket kring ätande men att vara matfotograf är inte min grej, maten blir kall innan den kan ätas om jag ska ta bilder när bordet är färdigt och helt klart för sittning. Som sagt – det är sällan inte min grej… men utan mat är situationen en annan.

Långfredagen gick i svart och vitt. Förutom buketten då men den livas upp av torkade fröställningar (tack ML).
Påsklördagens frukost var glatt vårlig. En matta från Pappelina får agera duk igen.
Påskdagen lite konfettisprittig.

Gissa om det var kul för första gången på decennier ta fram en av de textiler som jag köpte in på Textilgruppen på Hornsgatan i Sthlm under tidigt 80-tal. Jag sydde då en duk av tyget. Textilgruppen låg i bottenvåningen i en byggnad från 1760-talet, jag jobbade i samma hus en våning upp så det var ofta vi slank in i butiken/galleriet på lunchen. Livet var finfint.

När duken nu kom fram i ljuset igen insåg jag hur mycket jag uppskattade detta 80-tal igen med pastellfärger och med mönstret som heter ”Prickruta”.

Kaffe på maten i kammaren och buketter byter plats.

Inga fjädrar i påskriset i år. Björklöven fick slå ut och vara fagra i sig själva. Fjädrar brukar klibba ihop med de utslagna små löven, det undvek jag i år. Påskriset är lika skirt som Ilse Roempkes fina textiltryck.


2 kommentarer

Symaskinskonst

Har ni sett detta? Jag tänker på blommande körsbärsträd (vid berget Fuji eller varför inte i Kungsträdgården).

Amnon Lipkin heter mannen bakom fantastiska ”teckningar” som han gör med hjälp av en symaskin. Titta in här.

Och hade jag inte läst bloggen Kurbits hade jag missat denne konstnär.


1 kommentar

Röd sol

Solröd mystik sänker sig över rummet med röda rullgardiner.

Jag tycker om rullgardiner. Utan tvekan. Röd och vit och blå och grön . Eller solblekt beigebrun. Av textil eller papper. Enfärgad, randig eller med motiv.

Första gången rullgardiner nämns i Norden är på 1660-talet i Köpenhamn. Det är först i början av 1710-talet som rullgardiner nämns i Sverige, då i Husgerådskammarens räkenskaper. Då av modellen hissgardin med dragsnören som löpte i ringar på var sida av rullgardinen.

Men det är rullgardinen med fjäder jag tänker på och tycker mycket om. Gardinen rullas upp av sig själv efter en lätt ryckning och till detta krävs ett fint dragsnöre på mitten med olika färger, tofsar och ringar i änden. Som tonåring gjorde jag själv de här snoddarna med avslutning.

Landets äldsta rullgardinsfabrik grundades 1879. Från 1885 tillverkades där enbart rullgardiner med fjäderkonstruktion.

Att loppa rullgardiner är svårt, åtminstone där jag rör mig. Troligt är väl att de slängs men hur lätt är det inte att byta ut ljusskört eller trasigt tyg mot nytt. Det har jag gjort men helst vill jag ha kvar originalets material. Här i Universumet används rullgardiner som solskydd men som insynsskydd fungerar den lika bra. Länge användes dock halv-gardiner som insynsskydd i stugorna.

Persienner mellan de kopplade fönstrens glasrutor hör folkhemmet till. De är minst lika stämningsfulla men de hör hemma i en senare tids arkitektur och inredning, inte i mitt hem från 1910.

Tillverkning av rullisar. Digitalt museum.

Vem kommer härnäst och skriver i ämnet rullgardinshistoria? Och hur man lagar och renoverar gamla rullgardiner? Kulturhistoria med praktiska tips i en och samma bok! Den skulle sälja bra nu när byggnadsvård står högt i kurs, tipsar Mrs Universum.


2 kommentarer

En brickduk

I Universumet finns några brickdukar jag köpt in och denna kommer fram i juletid. Framför allt dukas kaffe med dopp upp men för att ha möjlighet att se den under längre tid ställs annat fram ibland. Som den här amaryllisen doppad i rött vax, en gåva och något jag inte prövat på förr. Den kommer att blomma vitt inom en snar framtid.

Brickduken gör att det känns som att bo i en Elsa Beskow-saga :-)

Så här såg det ut en annan jul men samma saffranskokostoppar och mjuka pepparkaka med apelsinmarmelad och lingonsylt bakades till detta julfirande. Jag tycker inte det är fel i det stora hela att vara traditionsbunden. Kanske är det för att jag flyttat rätt ofta som det finns en trygghet i det delvis förutsägbara.


Lämna en kommentar

Skänkduk

På köksskänken ligger nu en duk som är lite julig/ljuvlig. Den är sydd av kraftigt bomullstyg och broderad symmetriskt med mest rött garn, bara lite förhöjande vitt i blomklockorna. Vad sättet att fålla duken kallas vet ju inte jag men stadig och fin är den gamla duken. Fotot togs när solen behagade visa sig ett kort ögonblick denna gråa decembermånad.


2 kommentarer

Tid för ljuslågor

Stilleben

Adventsljusstaken av terrakotta kom fram i år igen. Den fylldes med mossor, lavar, tallkottar och små röksvampar. Det är inte första gången men det brukar variera med annat naturinnehåll. Naturen är som alltid en stor inspirationskälla. Ljusmanschetterna är de fina gamla i mässing med vågad yta. På bordet lade jag en hemvävd duk från 40-talet, den typ som jag fått upp ögonen för och börjat tycka om.

Jag anar att det beror på att jag, när vi gått igenom efterlämnade inventarier efter mina föräldrar, har funnit hemvävda draperier, kuddvar, väggbonader i ylle och funnit dem vackra. Så kan föräldrars bortgång bli till något positivt, det ärvda gör att nya impulser dyker upp. Duken på bilden är dock secondhand-köpt, de ärvda föremålen finns kvar i det andra hemmet.

Nature morte


Lämna en kommentar

De tunga draperingarnas tid

Får jag rekommendera en läsvärd faktabok om tiden före Ellen Keys och Carl Larssons genombrott med Skönhet för alla och Ett hem. Före den tid som förebådade funktionalismen och det avskalade, avmönstrade i inredningarna.

Boken beskriver en livs- och inredningsstil under de mörka färgernas tid, de tunga draperingarnas tid, mönstermängdernas tid, de polstrade möblernas tid, fileringens tid, eklekticismens tidevarv – ja allt det där vi tagit avstånd ifrån men som håller på att komma igen, kanske i en annan form. 1800-talets inredningar håller på att få en renässans.

Som alltid ser människor ner på det föregående århundradet när ett nytt bryter in. Under 1900-talet hamnade 1800-talet i bakvattnet, 1700-talet lyftes fram. Hur idéerna om 1900-talet ser ut om 30 år kan vi ana. Vi – som anser oss leva i den mest långt komna av världar.

Fröknarnas tid är läsvärd. Jag har många snörmakerier och band som vore roligt att få användning för, kanske blir det så någon gång…


11 kommentarer

Duk på bord

Som jag skrivit förut – detta hus och boende påverkar mig. Det påverkar vad jag tycker om, det påverkar hur jag ser på föremål. Att bo här har påverkat mig på så sätt att jag numera tycker rätt bra om dukar som ligger diagonalt över bord, alltså så att bordshörnen blir fria och bordsskivan syns. Ett riktigt förgånget mode om jag uttalat mig för några år sedan. Nu klarar jag till och med av en av 70-talets pastelliga och grovt vävda dukar…


7 kommentarer

Delightful

Det är något speciellt med silande ljus.

Tänk att jag som inte tyckt om romantiska spetsgardiner, inte ens i bomull, har köpt sådana. Det är för väl att man kan ändra sig. Undrar vad jag kommer att förvåna mig själv med nästa gång!? Det är verkligen underbart att kunna överraska sig själv, att plötsligt tycka något oförutsett.