Tunn textil

Så jag uppskattar den här gardinuppsättningen som jag fotograferade på Sjungaregården i Västerbotten. Att sy sådana gardiner är nog inte svårt. Upphängningssättet skulle passa här hemma i salen men var får man tag i tunt tyg i mängd med mönster som passar? Jag tycker det blir svårare och svårare att hitta textilier som metervara som man kan nypa och ta i före köp.

Begreppet byggnadsvård är oprecist nu när det blivit mode, comme-il-faut. Det har blivit ett vitt begrepp för byggnader. Men för min del anser jag att utöver byggnader ingår även interiörer i byggnadsvårdsbegreppet samt landskapsvård (om man har stora ägor) och trädgård. Allt detta hör ihop.

Vajar för vinden

• 

På lördag togs de tunna rosa gardinerna, som har hängt i köket, ut för vädring. Julen är ju slut sen länge.

• 

Dagsvers på jugendvis

• 

Dagar ha kommit, dagar ha gått
En gång väl kommer den sista
Flyktig är lyckan och knapp dess mått
Tung är den ändå att mista.

Broderi i släpljus

• 

Detta är min fina broderade kudde från 50-talet som här är belyst av släpljus från kvällssolen. Den är inköpt secondhand och pryder just nu platsen på kistan som Halvans farfar snickrat ihop och som nu har fin patina. I kistan förvaras filtar och plädar, säkrade mot ”mott och mal”.

Solskugga

Septembersolen lyser på kudden på sittplatsen vid matbordet. Pelargonerna bildar skugga.

Det är alldeles för lätt att älska våren.
Med tiden tycker man mer om hösten.

Tove Jansson

Slöa sommardagar

• 

Rullgardiner – älskar dem…

Soliga dagar håller de solen utestängd vilket innebär svalare temperatur inomhus än om rullgardinerna inte dras ner. Rullgardiner finns av textil och papper och senare även plast eller plastad textil. De hindrar inredningstextilier att solblekas om man tycker det är nödvändigt. En eller delvis heltnerdragen rullgardin skapar en speciell stämning i rummet. På vintern kan en nerdragen rullgardin hålla kylan borta om natten.

Rullgardiner hittar åtminstone inte jag på second-handmarknaden. På några rullgardiner har jag bytt tyg men återanvänt rullen, lattan längst ner och dragsnöret med tofs och infästning. Persienner skulle inte passa in här i huset.

Mina tidigare inlägg om rullgardiner.

Blomsterbonad

Bonad på hembygdsgård i Dalarna

Skulle denna kvinna som odlar sina blommor ha kunnat vara jag om jag levt på 40-talet? Varför inte. Men mest tycker jag om vilda växter och kan på något sätt identifiera mig med Fattig-Agust i Pär Lagerkvists dikt:

FATTIG-AGUST

Fattig-Agust med sin påse
knäar bygden runt,
gladast, nöjdast utav alla,
fast hans hull är tunt.

Bräder är hans stugas fönster,
men hans sinne ljust.
När han sätter sig vid knuten
Blir var blomst förtjust.

Blommor växer i hans hage
utav alla slag,
komma dit från alla kanter
till sin värds behag.

Fastän han är sällan hemma
lyser de ändå,
vallmo, kvickrot, långa revor,
hundkäx, baldersbrå.

Inget görs för de ska trivas,
här är ont om tid,
men de trivs så rent välsignat
i hans stugas frid.

Kommer han ej ut en morron
blir var stjälk så mjuk,
slokar och med huvet vaggar:
är han kanske sjuk?

Dagen går och det går nästa,
allt vill vissna ner.
Många går förbi på vägen,
ingen ditåt ser.

Kom – här ligger den som gladast
av er alla är.
Han som lyckan i sin påse
Kring bygden bär.

Äntligen en kväll han åter
slår sig bland dem ner.
Magrare än förr han vänligt
på sitt rike ser.

Härlig är den, blomstertiden,
ljuvligt varm och ljus,
och med idel goda vänner
runt omkring ens hus.

Pär Lagerkvist (1891-1974) ur Hemmet och stjärnan, 1942, skriven under brinnande världskrig.

Täckbåge, stickstol

En täckbåge användes när man sydde täcken, täckstickning. Det är en ställning av trä, furu, med två gavlar och slåar. Upptill på långsidorna är två rundstänger med fastspikat tyg. I dessa fästes arbetsstycket. Stavarna är vridbara och kan låsas på utsidan så att arbetsstycket hålls spänt.

• 

Bildtext. ”Täckstickning år 1913. Mamma, moster, Ruth, Ellen Qvarford, Gertrud Lycke.” Fem kvinnor som sitter runt en stickbåge sysselsatta med täckstickning. Bohuslän Fotograf Hugo Hallgren 1913.

Här sitter några kvinnor och stickar ett täcke kan tänkas, dvs de qviltar. De har arbetsglädje tillsammans. Ovansidan av täcket kan vara av siden eller liknande glansig textil och undersidan ett bomullstyg. Däremellan läggs luftiga lager med vadd som genom fina stygn fästs ihop med de båda textillagren. En nål sticks upp och ner genom hela bibban, täcket stickas.

• 

Den här stickstolen, täckbågen finns i Rinkesta (Ärla-Stenkvista hembygdsförening).

Täckbåge kan beskrivas som ”ställning (båge) på vilken man kan sy (sticka) ett täcke”. Jag är så gammal eller uppvuxen i en äldre kulturmiljö att jag varit med om att ha sett detta. Jag var barn och täckstolen var enorm i mina ögon, tog upp en stor del av rummet där en tant jag kände satt och stickade ett rött sidentäcke.

• 

Så här kan ett enkelt stickat täcke se ut, ett vaddtäcke med härlig tyngd. Mönstren kan göras mycket vackra och böljande/slingrande.

Sommarens mitt

• 

• 

• 

Växter – vilda och planterade och som mönster. Och de 100 år gamla bryggeristolar är nu som nya.

♥ Vardagsporslin från 90-talet ♥

Något vi köpte in många delar av 1998 var mattallrikar, djupa tallrikar samt assietter ur Ikea PS kollektion som lanserades detta år. Fortfarande är vardagsporslinet här på gården. ♥ ♥ ♥ Vardagsbesticken är de som fanns här i huset när vi flyttade hit. Bordsduken är köpt på det stora varuhuset men från 80-talet.

• 

• 

Broschyren för PS porslinet har jag sparat och de bilder som jag inte tagit själv kommer därifrån.

Det här porslinet kom i rätt skede av livet och vi köpte väldigt många mattallrikar, djupa tallrikar och assietter. De är var dags porslin här i Universumet. ♥ ♥ ♥

Skönt grönt

Påskdagen 2022 infaller den 19 april. Jag längtar dit. Dagsljuset brukar vara fantastiskt när än påsken infaller. En tid att njuta hemma för min del.

Den fina jugendmönstrade schaggduken kom fram till påsken 2020 – grön som en sommaräng med en bård av röda rosor. I salen dukades för kaffe med tårta detta det första pandemiåret. Jag vill gärna tillbaka till den här dukningen, varför inte med gäster…

Bordet är dukat med kaffekoppar flytande blå Vinranka av Arthur Percy för Gefle Porslinsfabrik, limegröna förrättstallrikar Colorado LA av Stig Lindberg för Gustavsberg och handblåsta likörglas från Boda där jag saknar namn på formgivare. Serveringskanna med svarvat svart träskaft (märkt 3/8 K – S:B.), gräddsnipa, sockerskål med sockertång och tårtspade i nysilver – just detta fanns här i huset innan jag flyttade hit. Tårtfat av Barbro Johansson, Ateljéföreningen G-studion, Gustavsberg. Ljusstakar Samuraj av Ingegerd Råman, Skrufs glasbruk. Grönskimrande glasvas av Ulla Forsell.

Hängsparris och fjädersparris gör vårfint och livar upp med sin levande grönska som förstärks av kvällssolen som lyser in.

Myggtjäll

Vävda gardiner i halvlinne som silar ljus på ett vackert sätt. De är enfärgat vita och hänger ganska stelt innan de tvättats några gånger. Jag tycker mycket om dem!

Hejsan! Och dudilattenlej! För solen och dej och mej. ( Alf Prøysen 1914-1970)

Stickemössa

Två köpta stickade mössor har kommit bort för min man. Då tog jag fram min förvaring av vantar, mössor och halsdukar där mycket inte används numera. Visade upp mössorna som fanns där och se, något jag knappast trodde på, en av mössorna från 80-talet som är stickad av restgarner, kom till användning. Roligt tyckte jag. Så småningom hittades en av de förlagda mössorna, så nu finns ombyten.

För övrigt har han även en snygg gammal mörkblå Guernsey-mössa, en riktig favorit. Men den har han förvarat så illa till det senaste året att den hade ett par hål. Suck! Det är pälsängerlarver som varit i farten kan jag tro. Hålen är nu lagade och jag försöker få honom att förstå skillnaden på bomull och ylle. Att ylle kommer från djurriket och älskas av mal och pälsängrar som äter sönder tyget eller stickningen om plaggen inte förvaras tättslutande under sommarhalvåret ifall de inte används. Och att det är rätt bra att lägga ner en tygpåse med skvattram eller lavendel ihop med ylleplaggen eller kanske cederträkulor som man kan köpa. De där odjuren gillar inte de dofterna.

Strikt

Randiga Havanna formgavs 1986 av Inez Svensson (1932-2005). Så fint att julen är slut men sista amaryllisklockan ännu finns kvar och kaffe med nötkaka kan dukas upp på denna skönt ojuliga duk. En duk som jag sydde då det begav sig, då livet i Mitt Universum inte börjat. Härligt att ta fram den funkisorienterade duken och uppleva återseendets glädje.

HAVANNA 10 Ten Swedish Designers, Borås wäfveri.