Mitt Universum

Byggnadsvård med kulturhistoria.


Lämna en kommentar

Sommarens mitt

 

Lite kallt var det allt på sommarmitten, men uppehåll. Inne i magasinet var det varmt och solen visade sig på kvällen och förgyllde rummet.

Det var svårt att hitta ängsblommor och gräsvippor till dukningen, gräset står brungult på gården. Utblommat och övermoget. Det gröna fick bli ormbunksfång och vinrankor. Blomsterfägringen i rabatterna var inte så alltför riklig i år – nickande vallmoblommor i rött, vitt och rosa plockade jag in. Vinrankorna i flytande blått på tallrikarnas bräm fick utgöra blomsterkransar till oss midsommarfirare.

 

Annonser


4 kommentarer

Vi hade tur med vädret också

Välkommen till mitt Universum!

Här kommer bilder från midsommarafton. Magasinet har smyckats med blommor och blader. Det är väldans rolig och rofylld sysselsättning som jag började med dagen innan.

På midsommarafton då midsommarfirarna anlänt från när och fjärran, gick vi längs vägrenen och plockade ängsblommor att ha på bordet eller i håret.

Vi hade tur med vädret. Inte en regndroppe på hela dagen, aftonsolen sken över Universumet. På somrarna blir vårt sällskapsrum så mycket större :-) Här vid bordet sitter en utställningskommissarie/curator för loppisfyndade älgtavlor upphängda längs en skogsbilväg i Dalarna. Den berättelsen rönte stor uppskattning.

Trots det fina vädret gick vi till sist in på magasinet…

…och åt. Här står stolarna förvarade som ska stå i salen framöver. Jajamensan! De klippta gardinkapporna av tidningspapper hänger med i år också. Det ska vara enkelt, det ska vara uthuskänsla.

Det är svårt att få tid att fotografera då maten står på bordet, därför tog jag bild innan dess. Tallrik röd Alanta (Kåge) från Gustavsbergs porslinsfabrik  och assiett röd Vinranka (Percy) från Gefle porslinsfabrik. Ingegerd Råmans glas för KF 1998 är väldigt användbara till de flesta drycker så de fick hänga med här.

Sommarnatten sänker sig över nejden. Prat, mat och trivsel.

Jeremias i Tröstlösa skaldade så här:

Man borde inte sova

Man borde inte sova när natten faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.

Det sägs dom är tusen mil och mer ändå från oss.
Än brinner de med stadigt sken, än flammar de som bloss.
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller,
och en annan flammar till när hon har brunnit ut,
så faller hon, då blir det som en strimma rök till slut.

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart,
som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.
Det är som om det hördes
ett silverspel som rördes.
Man borde inte sova när som natten faller på.
Man borde se på stjärnorna. Man borde vara två.

.